Försök med vaccinering av dottertumörer vid malignt melanom

Malignt melanom är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall i cancer bland unga vuxna. Trots att behandlingar av melanom har förbättrats på senare tid har de flesta patienterna ingen nytta av behandlingen, som dessutom ofta medför biverkningar. I en avhandling från Uppsala universitet har Aglaia Schiza undersökt nya sätt att behandla sjukdomen.

Om malignt melanom spritt sig är prognosen dålig. Därför är det angeläget att utveckla förbättrade behandlingsstrategier. En ny behandlingsstrategi mot cancer är att använda kroppens eget immunsystem. Melanom betraktas som en lovande cancerform för immunstimulerande genterapi, som innebär att immunsystemet aktiveras för att slå ut cancern. CD40L är en immunstimulerande molekyl som med hjälp av virus kan föras in i tumören, där den kan stimulera immunförsvaret mot cancercellerna.

Injektion i dottertumör
Aglaia Schiza och hennes kollegor genomförde en studie där patienter med spritt melanom som fått etablerad behandling behandlades med injektioner i dottertumörer av ett virusbärande genen för CD40L (AdCD40L). Målet var att den immunstimulerande molekylen inte bara ska verka lokalt utan ha en vaccineringseffekt och därigenom påverka dottertumörer i resten av kroppen. Majoriteten av patienterna fick också en låg dos cellgift i anslutning till injektionerna. Cellgiftet har i den låga dosen ingen egen effekt mot cancer men kan förstärka effekten av immunologiska behandlingar.

Behandlingen gav milda biverkningar som var övergående. De patienter som fått både cellgift och AdCD40L-immunterapi hade en bättre överlevnad jämfört med dem som enbart fick AdCD40L.

– Med hjälp av röntgenundersökningar såg vi att behandlingen förutom den injicerade dottertumören även påverkade andra. Dessutom visade vi att behandlingen gav önskvärda immuneffekter genom att stimulera goda immunceller och hämma celler som motverkar immunsvaret. Med hjälp av så kallad diffusionsviktad magnetkamera-undersökning kunde vi tidigare i förloppet identifiera vilka patienter som hade bättre chans till effekt av AdCD40L-behandlingen, säger Aglaia Schiza, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.

Andra försök
I avhandlingen beskrivs även två fall av patienter med spritt malignt melanom som behandlades med BRAF-hämmaren vemurafenib utanför indikation (dvs i situationer där behandling med vemurafenib inte är godkänd på grund av bristande erfarenhet hittills). Hälften av alla patienter med melanom har en mutation i sin tumör i en gen som kodar för proteinet BRAF som ingår i en viktig signalkedja i cancercellen. Man kan behandla dessa patienter med mediciner som hämmar BRAF. Aglaia Schiza och hennes kollegor studerade ovanliga fall av spritt BRAF-muterat malignt melanom hos enstaka patienter eftersom den extremt låga prevalensen inte tillåter några kliniska prövningar. För första gången i världen beskrivs ett fall om behandling med BRAF-hämmare av en gravid kvinna. Behandlingen möjliggjorde en längre graviditet och därmed ett mindre underburet barn. I avhandlingen ingår också den första rapporten någonsin om framgångsrik behandling med vemurafenib av en patient med spritt ögonmelanom.

Avhandling:
Experimental treatment of patients with disseminated malignant melanoma

Kontakt:
Aglaia Schiza, aglaia.schiza@igp.uu.se, 070-486 43 46