Svenska storstäder inte särskilt urbana
Trots olika storlek är svenska städer väldigt lika varandra i sin uppbyggnad. Jämfört med städer som London och Amsterdam är det få stockholmare och göteborgare som bor urbant. Den svenska utformningen av städer är problematisk både när det gäller integration och hållbarhet, menar forskare vid Chalmers.
Kontrasterna i de svenska städerna är stora, med små centrum med hög täthet omgivna av stora områden med mycket låg täthet. Detta påverkar hur städerna fungerar – få människor har möjlighet att bo urbant med stort utbud av kommunal och privat service runt hörnet.
London och Amsterdam präglas däremot av att mycket större andel av städerna har relativt hög täthet – områden där man kan bo urbant, med service runt hörnet, även utanför den absoluta innerstaden. Dessa faktorer har stor betydelse för integration, lokal handel och hållbarhet i städerna.
– Den gör det längre till andra människor och naturliga mötesplatser där olika befolkningsgrupper möts. Den påverkar också vilka transportval vi gör – det är ofta enklare att välja bilen än att gå eller cykla när staden är gles.
Centralitet går att mäta
När du befinner dig i en stad har du ofta en känsla av hur centralt ditt läge är – och det beror på många fler faktorer än platsens avstånd till stadens geografiska mittpunkt. Denna centralitet går att mäta och beskriva kvantitativt, utifrån hur platsen själv är utformad, men framförallt utifrån hur den förhåller sig till omgivande platser och stadsdelar.
Chalmersforskarna Lars Marcus och Meta Berghauser Pont leder en forskargrupp som har byggt upp ett internationellt samarbete under de senaste tre åren, kring unika djupundersökningar av hur stadens täthet och tillgänglighet påverkar hur vi använder staden till vardags.
– Vissa stadsdelar och platser framhålls ofta som lyckade exempel, säger Meta Berghauser Pont, universitetslektor i stadsbyggnad. Vi har nu mer detaljerade fakta om den fysiska miljön som ligger bakom detta – till exempel vad det är som gör att en plats upplevs som central.
Nya byggprojekt och stadens funktion
– Vi tar också fram modeller som stadsplanerare kan använda för att förutsäga hur nya byggprojekt kommer att påverka stadens funktion. Dessa nya kunskaper och verktyg har avgörande betydelse för det stora pågående bostadsbyggandet i Sverige. Inte minst för Älvstadsprojektet i Göteborg, som även i ett internationellt perspektiv är ett ovanligt stort och ambitiöst stadsutvecklingsprojekt.
Forskarna har tillämpat sin metodik på fem städer: Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, London och Amsterdam. De har byggt upp digitala modeller av städerna och beskrivit dem utifrån en mängd olika parametrar för täthet och tillgänglighet.
– Det visade sig att de svenska städerna är väldigt lika varandra i sin uppbyggnad, trots att de är så olika stora, säger Lars Marcus, professor i stadsbyggnad. De är däremot väldigt olika London och Amsterdam.
Forskarna tipsar om stadsplanering
Forskarnas arbete visar också att det är fullt möjligt att ändra dynamiken i befintliga städer när man bygger nytt. Lars Marcus lyfter fram fyra råd till beslutsfattare utifrån gruppens forskning:
- Nyckeln till att skapa blandstad är gator som skapar närhet, inte jakten på täthet genom höga hus.
- Man kan uppnå både hög intensitet och rofylld avskildhet inom korta avstånd – staden behöver variation.
- Utvecklingen av ett stadsområde kan få mycket stor betydelse för omkringliggande områden. I Göteborg kan till exempel utvecklingen i Frihamnen påverka Biskopsgården.
- Vi behöver nya stadsbyggnadsmodeller, med exempelvis tätare förortsmiljöer som inte måste efterlikna innerstaden men som skapar lokala centrum med underlag för service.
Fler fakta från forskningsprojektet Täthet: De svenska städerna saknar täta suburbana miljöer. De består till allra största delen av antingen innerstad eller villaområden. Stockholm har högre maximal boendetäthet än London och Amsterdam. Maxvärdet är 17436 invånare inom 500 meters avstånd. Samtidigt är snittvärdet lägre. Fördelning av mark: Drygt tre fjärdedelar av de svenska städernas mark används för villor, som bara hyser en tredjedel av hushållen. Bara 2 procent av Göteborgs mark kan räknas som kvarterstad, men den hyser nästan 15 procent av husbyggnadsarean. Blandstad: Stockholm har mer blandstad än både London och Amsterdam, men den är begränsad till de mest centrala delarna av staden. Definitionen för blandstad som forskarna har använt att det finns mer än 10 000 invånare inom gångavstånd och mer än 40 butiker och/eller restauranger runt hörnet (ett så kallat topologiskt steg). I Göteborg klarar bara Linnégatan definitionen för blandstad. Gatustruktur: Göteborg är fotgängarvänligast av de fem städerna, med fler stråk som bara är tillgängliga för fotgängare än gator som är tillgängliga för både fotgängare och bilar. De svenska städerna är mer storskaliga, med stora fastigheter och stor byggnadsarea per enhet, än Amsterdam och London. Forskarna har alltså undersökt de fem städerna utifrån tre olika aspekter: Stadsplaneringsverktyget Place Syntax Tool, som är open source, är ett annat resultat av forskarnas arbete. Verktyget har tagits fram i samarbete med KTH.
Kontakt:
Meta Berghauser Pont, universitetslektor i stadsbyggnad, Chalmers, meta.berghauserpont@chalmers.se, 073-423 36 37, 031-772 23 86,
Lars Marcus, professor i stadsbyggnad, Chalmers, lars.marcus@chalmers.se, 070-994 79 91, 031-772 23 10,
