Att få vara delaktig i vården, känna sig trygg i att förstå sjukdomssymptom och mötas av förståelse, har betydelse för de äldres upplevelser i vardagen, säger Maria Hedman, forskare om äldres villkor inom vård och omsorg vid Högskolan i Gävle.
Maria Hedman har intervjuat äldre personer, som bor hemma men lever med kronisk sjukdom, som MS, Parkinson, stroke och hjärtsjukdom. Hon ville veta vad autonomi och delaktighet innebar för dem.
Svaren visade att hälsa och välbefinnande är det som framför allt påverkar upplevelsen av autonomi och att autonomi förutsätter delaktighet. Det kan vara att man till exempel vid ett venprov frågar om man kan ta proverna nu och förklarar varför, eller när man blir utskriven från sjukhuset, att det inte bara sker utan att man förstår varför.
I detta lägger hon att man behöver utbilda personalen bättre inom hälso- och sjukvård, för att de ska kunna stötta de här personerna i att bevara sin hälsa.
– Så att man kan känna sig trygg i att kunna ha kontroll över sin hälsa, förstå sjukdomssymptom och vad som händer och att man får bli delaktig i beslut genom att bli tillfrågad.
Ett team runt den äldre
Maria Hedman vill se ett förbättrat teamarbete över yrkesgränser och att där behövs både läkare, specialistutbildad sjuksköterska, terapeuter, undersköterskor, men också biståndshandläggare och hemtjänst.
– Att man blir ett team som rör sig runt den äldre. Ett team som känner igen en och vet vem man är så att man inte hela tiden behöver börja om från början.
Hennes erfarenhet är att en sjuksköterska specialistutbildad för vård av äldre får en djupare insikt, dels om hur sjukdomar och vardagslivet påverkar och vilket stöd man kan ge. Och också en tryggare förmåga att göra en adekvat bedömning i att se symptomen och på så vis undvika påfrestande besök till akutsjukvården för den äldre personen.
– Ett nära samarbete med läkaren förbättras ju också när man får ett djupare perspektiv och blir tydligare som sjuksköterska när man pratar med läkaren. Detta är en otroligt värdefull utbildning som också finns här i Gävle.
Hemtjänsten behöver utvecklas
Även hemtjänsten behöver utvecklas, poängterar hon. Om den tar hand om en svårt sjuk människa och kommer in i hemmet, då behövs också en viss sjukvårdskunnighet.
– Om alla som är inblandade i vården, ingår i det här teamet blir den äldre mer trygg och vet att personerna som kommer kan mig och vad det innebär om jag har något symptom.
– Att lyfta hemtjänsten till minst undersköterskenivå och lägga in även dem i det här teamet runt den multisjuke äldre skulle främja utvecklingen enormt och egentligen inte kosta mer.
Att se möjligheterna
Maria Hedman menar att vi har resurser som vi inte tänker på och att det finns små enkla medel som man med små kostnader kan använda.
– Att ge tid till att klä på sig själv, tid att sitta ner och prata och planera dagen. Vad ska hända idag, vad finns det vi kan ta del av? För det är delaktigheten i det vardagliga livet som är så betydelsefull.
Vi tänker också alltid att vi måste bygga om, berättar hon, men i stadsmiljön finns små trädgårdar, vi behöver inte anlägga en, eller de äldre kan väl också få ta plats i skogen vi har runtom.
– Att se möjligheterna är något vi behöver ta fasta på, så vi inte fastnar i det här omöjliga som inte leder någon vart.
”Vad har du för drömmar?”
Det är väldigt få personer som kräver det omöjliga, poängterar Maria Hedman. Man kan till och med fråga: Vad har du för drömmar?
– De sträcker sig förmodligen inte så långt ifrån det vardagsnära. Min erfarenhet är att det handlar om att få bestämma i det dagliga livet, att få komma ut och få lyssna på fågelsång.
– Detta är en tid då man ska få njuta och uppleva glädjeämnen och det var viktigt även för personalen. Glädjeämnet kan vara att få dela en kopp kaffe.
Vi är så olika inför slutet
Maria Hedman vill betona att åldersgruppen 65 år och äldre behöver betraktas mer nyanserat inom vården. Att det handlar om en grupp människor där åldersskillnaden kan vara över 30 år, med skilda behov och önskningar att uppfylla i den tid som också innebär slutskedet i livet.
Kontakt:
Maria Hedman, lektor i medicin-och vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, 070- 677 16 50, maria.hedman@hig.se
