Rädsla för smärta och ovisshet är de två psykologiska faktorer som framförallt driver på förlossningsrädsla hos gravida kvinnor. Det visar en studie från forskare på Mittuniversitetet.
– Trots att det nuförtiden talas en hel del om förlossningsrädsla är forskningsfältet fortfarande relativt litet. Vi har velat komplettera den forskning som redan finns genom att studera psykologiska faktorer relaterade till förlossningsrädsla. Det är viktigt att vi tar förlossningsrädsla på allvar och belyser alla aspekter, säger Elisabet Rondung, doktorand i psykologi vid Mittuniversitetet.
– Sverige är ett av få länder som har en etablerad och uppskattad modell för att stödja kvinnor med förlossningsrädsla. Engagemanget är stort, både från forskare och kliniker, och tillsammans gör vi vad vi kan för att förfina och utveckla möjligheterna till stöd ytterligare. Ett steg i det arbetet är att lära oss mer om de psykologiska faktorer som bidrar till förlossningsrädsla, säger Elisabet Rondung.
Negativ smärta och intolerans för osäkerhet påverkar rädslan för förlossning
I en studie från Mittuniversitetet har 499 gravida kvinnor från Jämtlands län och Örebro län deltagit. Kvinnorna rekryterades via mödrahälsovården och var ungefär i mitten av sin graviditet när studien genomfördes. I gruppen fanns både förstföderskor och omföderskor. Resultaten i enkätstudien visar att det är två psykologiska faktorer som framförallt bidrar till ökad rädsla. Den ena faktorn som påverkar graden av rädsla är så kallad smärtkatastrofiering, det vill säga hur kvinnorna upplever faktisk eller förväntad smärta.
– Smärtkatastrofiering innebär en tendens att fastna i negativa tankar om smärta. Det kan vara en oro för att smärtan inte ska gå över eller är tecken på något farligt, och en hjälplöshet inför smärtupplevelsen. Våra resultat tyder på att hög grad av smärtkatastrofiering bidrar till en hög grad av förlossningsrädsla, säger Elisabet Rondung.
En annan psykologisk faktor som blev tydlig i studien handlar om att rädslan är högre bland gravida som generellt sett upplever osäkerhet och ovisshet som jobbigt, i studien benämns detta som intolerans för osäkerhet.
– Det innebär att personen i fråga känner oro inför ovissa situationer och tenderar att överskatta risken för att något negativt ska inträffa. Det hänger ofta samman med en önskan om att undvika denna typ av situationer, eller om att få lugnande besked från andra om att allt kommer att gå bra, säger Elisabet Rondung.
Kontakt:
Elisabet Rondung, doktorand i psykologi på Mittuniversitetet, elisabet.rondung@miun.se, 010-142 89 72
