Svart på vitt – svårt bryta segregationen i skolan

– Och allt pekar på att det är en utveckling som fortsätter, säger Åse Hansson, doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som de senaste tio åren studerat hur kvaliteten utvecklats i olika skolor.

I sin avhandling från 2011 undersökte hon undervisningen i matematik och visade då att eleverna från hem med låg utbildning fick den minst utmanade undervisningen.

– De eleverna räknade mest på egen hand i matteboken och fick sällan lärarledd undervisning. Det är undervisning som inte är lika effektiv i den meningen att eleverna inte får lika goda resultat som med en aktiv lärare som leder lektionen, säger Åse Hansson.

Skillnaden i kvalitet i undervisningen kallar Åse Hansson pedagogisk segregation, något som idag finns på de flesta orter som har segregerade skolor. Den innebär att:

• Kompetenta lärare samlas på skolor med resursstarka elever.
• det är vanligare med outbildade lärare på skolor som samlar elever med svag socioekonomisk bakgrund, och där många har migrationsbakgrund
• eleverna som får den bästa undervisningen går i skolor där de flesta föräldrar har högre utbildning och god ekonomi.
• elever med störst behov av duktiga lärare får sämre undervisning än elever med goda möjligheter att lyckas i skolan.
  

Och det finns inget i Åse Hanssons senaste forskningsdata, som tyder på att de förhållandena är på att väg att förändras.

– Vi har sett att lärarkompetensen har sjunkit och att gapet mellan skolor har vuxit. Och allt pekar mot att det är en utveckling som fortsätter, menar forskaren Åse Hansson, fil doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

– Elever som kommer från hem som inte kan kompensera för en sämre undervisning riskerar att misslyckas i skolan. I förlängningen leder till att elever får helt olika livschanser.

Egna laptops med senaste programvaran

Det kan också finnas stora skillnader i vilka materiella resurser skolor har. Det menar Pär Isling Poromaa, fil doktor i pedagogik vid Umeå Universitet som följt arbetet i tre skolor i två mellansvenska städer. Skillnaderna i vilka materiella resurser eleverna hade tillgång till är slående.

Särskilt märktes det när det gäller digital teknik. I två av skolorna gick barn till välutbildade föräldrar. Där hade eleverna egna laptops och de senaste programvarorna och det fanns utarbetade strategier för hur miljön utformades för att passa undervisningen.

I den skola där elevernas föräldrar hade lägre utbildning delade 400 elever på en sal med stationära datorer. Programvaran var från 2000-talets början och salen måste bokas i förväg. Lärarna efterlyste uppdaterad teknik men fick på egen hand söka bidrag för nyinvesteringar, en gemensam plan för skolans digitala utveckling saknades.

– Då var ändå den skolan mest utsatt och hade störst social problematik. I den skola där det fanns störst behov var den enskilde läraren tvungen att använda egen tid för att överhuvudtaget få tillgång till de verktyg som den behövde, säger Pär Isling Poromaas.

Barfotalärare har sämre förutsättningar

Bristen på materiella resurserna försämrade lärarnas möjligheter att ge en bra undervisning på flera sätt. Dels hur de kunde undervisa generellt men också vilka kunskaper eleverna fick om digital teknik. Det var stor skillnad jämfört med de skolor där eleverna från välutbildade hem gick.

– I de två skolorna får eleverna använda de verktyg som arbetslivet kommer att kräva av dem. Det är extremt olika undervisning som eleverna möter.

Ojämlikheten förklarar Pär Isling Poromaas med att skolornas ekonomiska situation i grunden var helt olika. På skolan med de gamla datorerna och de utdaterade programmen hade pengar fått användas till att röja upp efter bränder och för fortbildningsinsatser för lärarna. Dessutom hade skolan ett svikande elevunderlag vilket påverkade intäkten från skolpengen.

– Det finns många bitar som är kopplade till ekonomi. För en skola som är eftersatt från början är det svårt att locka till sig elever. Många fler väljer naturligtvis en skola som har en inbjudande miljö och erbjuder egna datorer till eleverna.

Materiellt rika skolor lockar lärare

Så var det också på de två skolorna i Pär Isling Poromaas studie som hade goda materiella resurser. Det var populära skolor med hög status bland föräldrarna. De var fulla och kunde välja vilka pedagoger som skulle anställas. Skolorna satsade också mer på att medvetet jobba med digitala hjälpmedel.

– På en av skolorna hade man valt att anställa pedagoger som hade särskild IT- kompetens. På den andra skolan var utbildningen inom IT en kollektiv angelägenhet. På den tredje skolan var lärarna i autonoma bubblor som saknade ork och tid att göra gemensamma kompetenshöjande insatser.

Just skolornas arbetsmiljö pekar Åse Hansson ut som en viktig orsak till de växande skillnaderna i lärarkompetens mellan skolorna. Att skolorna blivit mer homogena leder till att elever med större pedagogiska behov koncentreras på vissa skolor. Vilket i sin tur kan göra lärarjobbet tyngre.

– Arbetsmiljön blir mer och mer krävande på skolor där eleverna har många modersmål och där eleverna inte har stöttning hemifrån. Samtidigt brister det i resurser av olika slag som kuratorer och speciallärare. Det blir tuffare och mer utmanande för lärare på alla sätt.

I en sådan situation har skolor med resursstarka elever en konkurrensfördel.

– Skolor med mer fördelaktig socioekonomisk elevsammansättning kan erbjuda mer attraktiva arbetsmiljöer för lärarna; och i en situation med lärarbrist är det inte förvånande att andelen behöriga lärare med lång erfarenhet blir överrepresenterade på de skolorna.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se