Självkännedom viktigt vid samarbete på distans

Med den nya digitala tekniken möts vi mer och mer på distans. Också av hållbarhetsaspekter inför arbetsplatser distansmöten för att slippa resa till varandra. Hur kan vi via teknikens hjälp samarbeta bättre fast vi inte ser varandra? Hur blir det lättare lättare att koordinera samarbete på en delad teknisk arbetsyta?

När man samarbetar behöver deltagare kunna koordinera sitt arbete, och för att kunna koordinera sig behöver man vara medveten om de andra deltagarna och deras aktivitet. I en situation som gäller samarbete runt ett bord så kan vi göra detta på många olika sätt.

Det man ser när man ser de andra
– Vi kan till exempel se de andra deltagarna och vi kan föra en diskussion sinsemellan. Vi kan skaffa oss en uppfattning om vad de gör för tillfället, var deras uppmärksamhet är och peka på saker för att leda de andras uppmärksamhet mot något, bara för att nämna några saker som är viktiga för koordination av samarbete, säger Stefan Nilsson.

Stefan Nilsson ville studera vad som händer när vi inte sitter bredvid varandra, utan samarbetar på distans med hjälp av teknik och hur vi ersätter de mekanismer som då inte längre är tillgängliga.

– Jag ville ta reda på vilka nya mekanismer vi ska designa, och hur dessa ska se ut. Jag ville också veta hur väl dagens teknologi stöder de koordinationsmekanismer som vi behöver visualisera, berättar Stefan Nilsson.

Spara tid med rätt tekniskt stöd
Grunden till Stefan Nilssons intresse ligger i att han länge själv har arbetat med distansundervisning och upplevt att mycket tid och kraft går åt till att komma igång med ett samarbete med en student eller en grupp studenter på grund av bland annat bekymmer med tekniken.

– Den extra tid och kraft det tar att faktiskt utföra något tillsammans i ett lärsammanhang skulle kunna minskas med rätt typ av stöd för distanssamarbete, säger Stefan Nilsson.

Dessa erfarenheter tillsammans med ett teknikintresse och en lust att utforska hur ny teknik, rätt använd och utvecklad, kan underlätta och förbättra arbetssituationen, låg till grund för hans forskningsintresse.

– Till detta kommer också hållbarhetsaspekten och intresset av att hitta sätt att minska vårt beroende av att resa för att kunna samarbeta effektivt, säger Stefan Nilsson.

Två system för koordination
Stefan Nilsson har utvecklat två system med varierande stöd för koordination. Det första systemet användes för att få en förståelse för effekterna av en minimalistisk typ av visualisering av andra människors närvaro på en webbplats. Det skedde genom att besökarna på en webbaserad fotoutställning på ett digitalt galleri, genom en enkel sifferindikation, kunde se hur många andra människor som för tillfället var närvarande.

Det andra systemet var en synkron, delad arbetsyta vars design var baserad på lärdomar från den första studien, tillsammans med nya observationsstudier, fokusgruppsessioner samt litteraturstudier.

Elefanten i porslinsfabriken
Stefan Nilsson har därefter utvecklat prototyper för ett antal designmönster avsedda att användas för koordinering av samarbete i en synkron, delad arbetsyta. Dessa är baserade på vad han kallar ”self-awareness”. Det innebär att det i ett samarbete inte bara är viktigt att se vad andra gör för stunden, utan också visualisera tillbaks en användares egna handlingar och dess påverkan på gruppen, till användaren själv.

– Utan ”self-awareness” vet du inte om att det är du som är elefanten i porslinsaffären, säger Stefan Nilsson.

Sekundärt behandlar avhandlingen även de problem som uppstår i utvärdering av sociala system och frågor som rör kommunikation av resultat.

Stefan Nilsson fortsätter forskningen inom området och berättar att hans nästa projekt handlar om samarbete och hur vi kan använda VR- och AR-teknik (virtual reality och augmented reality) för detta.

Avhandling:
Designing for technology-mediated collaboration

Kontakt:
Stefan Nilsson, forskare vid Högskolan i Väst, stefan.nilsson@hv.se