Om den feta fisken vi äter vore fri från miljögifter skulle den minska vår risk att utveckla typ 2-diabetes. Men miljögifterna som fisken innehåller har motsatt effekt och suddar ut skyddseffekten, visar forskning från bland annat Chalmers.
Rönen om vilken effekt fiskkonsumtion har på risken att utveckla diabetes har varit motstridiga. Enligt vissa studier minskar risken för att få typ 2-diabetes om man äter mycket fisk, enligt andra har det ingen effekt, och enligt vissa studier ökar till och med risken.
Nya forskningsmetoder kan räta ut många frågetecken kring mat och hälsa framöver, menar forskare vid Chalmers, som lett en studie med en helt ny design, och fått fram en möjlig förklaring till gåtan.
Separerat riskerna
– Vi har lyckats separera den effekt som fisk i sig har på diabetesrisken från effekten av olika miljögifter som är vanliga i fisk, säger Lin Shi, doktor i livsmedelsvetenskap. Vår studie visade att fiskkonsumtion som helhet inte har någon effekt på diabetesrisken. Vi sållade sedan bort miljögifternas effekt, med hjälp av en ny data-analysmetod som är baserad på maskininlärning. Då kunde vi se att fisken i sig ger ett tydligt skydd mot typ 2-diabetes.
– Skyddet kommer framför allt från konsumtion av fet fisk. Men samtidigt såg vi en koppling mellan hög konsumtion av fet fisk och höga halter av miljögifter i blodet.
Miljögifterna är så kallade långlivade organiska föroreningar, till exempel dioxiner, DDT och PCB. Tidigare forskning har visat att de kan kopplas till en ökad risk för typ 2-diabetes. Den varierande effekten hos fisk på diabetesrisken i olika studier skulle alltså kunna bero på varierande konsumtionsnivåer av fisk från förorenade områden i de olika studierna.
Dioxiner och PCB via maten
Enligt Livsmedelsverket får vi människor i oss mest dioxiner och PCB via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.
Chalmersforskarna har också använt en ny metod för att ta reda på vad studiens deltagare hade ätit, som ett komplement till frågeformulär om matvanor. Inom tidigare forskning har man ofta förlitat sig helt på frågeformulär. Det ger felkällor som också kan ha bidragit till de motstridiga resultaten om fisk och typ 2-diabetes.
Mätt matvanor i blodet
– Med hjälp av så kallad metabolomik och masspektrometri har vi identifierat ett 30-tal biomarkörer i blodprov, alltså specifika molekyler, som kunde användas för att få ett objektivt mått på hur mycket fisk deltagarna i studien hade ätit, säger Lin Shi.
Sammantaget ger den nya metodiken betydligt bättre verktyg till forskningsfältet. De kan användas för att urskilja vilka kostfaktorer som är de verkliga orsakerna till olika typer av hälsoeffekter.
Metabolomik och det nya sättet att analysera data ger oss nya möjligheter att särskilja effekter från olika exponeringar som är korrelerade till varandra, säger Rikard Landberg, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers. Detta är mycket viktigt, eftersom det annars är svårt att avgöra om det är kosten, miljögifterna eller båda som påverkar risker för sjukdom.
Läs mer om fisk och miljögifter (Livsmedelsverket):
I studien jämfördes en grupp människor med typ-2 diabetes i Västerbotten, med en kontrollgrupp som inte har sjukdomen (fall-kontrollstudie). Deltagarna hade svarat på frågeformulär om matvanor och livsstil, och lämnat blodprov som sparades frysta. Totalt inkluderades 421 personer som efter i snitt 7 år utvecklade typ 2-diabetes, och dessa jämfördes mot 421 friska kontrollpersoner. De ursprungliga blodproven analyserades sedan. Dessutom analyserades blodprov som hade lämnats tio år efter de första blodproven av 149 av fall-kontrollparen.Så gjordes studien
Vetenskaplig artikel:
Joint analysis of metabolite markers of fish intake and persistent organic pollutants in relation to type 2 diabetes risk in Swedish adults, The Journal of Nutrition
Utöver chalmersforskarna deltog forskare från Umeå universitet, Karolinska Institutet, National Institute for Health and Welfare i Finland och University of Eastern Finland.
Kontakt:
- Lin Shi (engelsktalande), doktor på avdelningen för livsmedelsvetenskap, Chalmers, shlin@chalmers.se
- Rikard Landberg, professor och avdelningschef på avdelningen för livsmedelsvetenskap, Chalmers, rikard.landberg@chalmers.se
