Mallar för vårdplaner kan äventyra patienters rättssäkerhet

Regioner och kommuner tar kontinuerligt fram nya standardiserade vårdplaner, ibland i samverkan med andra myndigheter och organisationer. I sin forskning har Lotta Wendel visat att utformningen av det standardiserade materialet för vårdplanering varierar kraftigt i landet och i vissa fall också inom en och samma region.

Inte alltid för patientens bästa

Det finns anledning att vara försiktig vid användandet av standardiserade vårdplaner, menar hon.

– Det har visat sig att det inte alltid är patientens bästa som har styrt utformningen av dessa mallar. I sina värsta former riskerar mallarna för dokumentation att sätta patientens rättssäkerhet ur spel. I de fall patienter behöver en mer komplex vårdplanering finns det starka skäl för att undvika standardiserade planer, säger Lotta Wendel.

Planerna förväntas ofta underlätta registrering och insamling av data inför kvalitetsarbete och tillsyn. Detta syfte brukar beskrivas som ett nyare påfund. Men Lotta Wendels forskning visar att detta syfte har en gammal historia:

­­– I själva verket var de organisatoriska målen själva huvudsyftet när skyldigheten att dokumentera vård och behandling först reglerades. Patientens intressen uppmärksammades knappast alls.

Sällan i samråd med patienten

Majoriteten av de standardiserade vårdplanerna var inte heller konstruerade för samråd med patienten och inte heller för att möta dennes rätt till information. Detta innebar att vårdplaneringen riskerade att framstå som obegriplig och otillgänglig för patienten. Patienternas möjlighet att komma till tals varierade också avsevärt mellan de olika regionerna.

– Planerna jag studerat innehöll också direkt lagstridiga formuleringar och uttalanden som tydde på att mallen i sig var viktigare än den faktiska vården av patienten, säger Lotta Wendel.

Kontakt:

Lotta Wendel, Malmö universitet, lotta.wendell@mau.se