Ointresse för dricksvattnet bland kommunpolitiker

Att vrida på kranen och få dricksvatten av hög kvalitet är något som vi tar för givet. Men de senaste åren har flera allvarliga händelser med dricksvattenförsörjningen inträffat. Rapporter om bakterier i dricksvattnet förekommer regelbundet, nu senaste var det invånarna i Söderköping som fick koka sitt vatten under julhelgen.

Professor Åsa Boholm och docent Anna Bendz har intervjuat lokala politiker och tjänstemän i sju kommuner som tar sitt dricksvatten från Göta älv. Sammanlagt intervjuades 24 personer, bland dem ordföranden och vice ordföranden i den nämnd som ansvarar för dricksvatten. Forskarna var speciellt intresserade av att hur politiker och tjänstemän upplevde medborgarnas engagemang för dricksvattenfrågor, och hur det påverkade politiska beslut om en säker dricksvattenförsörjning.

– Vår forskning visar att lokala beslutsfattare tänker att medborgarna är både ointresserade och har dålig kunskap om vårt dricksvatten. Något som medför att frågan inte finns på den politiska agendan, säger Åsa Boholm.

Klassiska frågor går före

Forskarnas slutsats är att politiker med ansvar för dricksvattenfrågor har svårt att få gehör för sina frågor i till exempel kommunfullmäktige där det är mer tacksamt att driva frågor om äldrevård, skola och invandring. Klassiska frågor där det finns tydliga åsikter beroende på om man tillhör ett höger- eller vänsterparti, har företräde i debatten.

– Dricksvattnet är inte en fråga du kan vinna politiska poäng på, säger Anna Bendz.

Politiker och tjänstemän ansvariga för dricksvattnet uppmuntras inte heller av det ointresse de upplever bland medborgarna. Det kan till och med minska deras incitament att ens lyfta frågor om dricksvattenförsörjningen till en högre politisk nivå.

Hot mot dricksvattnet

I en tidigare studie har de båda forskarna visat att politiker och tjänstemän i de aktuella kommunerna har identifierat en rad hot mot vårt dricksvatten. Det handlar om gamla rör där förorenat vatten riskerar att sippra in i dricksvattnet, mikroorganismer som reningsverken inte klarar av att sila bort, risk för jordskred, förorenad mark som läcker giftiga ämnen, översvämningar, torka och problem relaterade till klimatförändringarna.

– De flesta rör och reningsverk är från 1950- och 60-talen och det krävs stora investeringar och avgiftshöjningar för att komma till rätta med problemen och säkra framtidens vattenförsörjning, säger Åsa Boholm.

Ett dubbeleggat svärd

Även i en regeringsutredning om dricksvattenförsörjningen i Sverige från 2016 uppmärksammas de ökade riskerna mot dricksvattnet. Men eftersom ansvaret att se till så att vi har rent dricksvatten i våra kranar ligger på kommunerna finns ett problem, enligt de två forskarna. När politiker och tjänstemän inte lyfter fram frågan på agendan, till exempel när det gäller avgiftshöjningar, finns risken att gamla rör och reningsverk inte ersätts och dricksvattenförsörjningen hotas.

− Vår studie visar att allmänhetens engagemang i frågan om dricksvattnet är ett dubbeleggat svärd. Det anses bland politiker som negativt när allmänheten får upp ögonen för frågan, för när det väl händer handlar det om akuta problem med dricksvattnet. Samtidigt vet politikerna att brist på intresse gör det svårare för dricksvattenfrågan att ta sig upp på den politiska agendan. Det ser antagligen likadant ut i alla kommuner i hela Sverige, säger Anna Bendtz.

Vetenskapliga artiklar:

Regeringens utredning om dricksvattnet i Sverige − En trygg dricksvattenförsörjning 

Kontakt:

Anna Bendz, docent i statsvetenskap, anna.bendz@pol.gu.se