Antarktis isväggar fungerar som klimatvakter

Havet kan lagra mycket mer värme än atmosfären. I djuphavet utanför Antarktis finns värmeenergi lagrat som motsvarar en 400-gradig uppvärmning av luften ovanför kontinenten.

Ett internationellt forskarteam, under svensk ledning, har undersökt fysiken som styr havsströmmarna i närheten av de flytande glaciärer som omger Antarktis kuster. Och kan visa att glaciärers isväggar har stor betydelse för klimatet genom att förhindra havsuppvärmning och avsmältning av glaciäris.

– Just nu uppmäts en ökande avsmältning, särskilt i kustnära områden i vissa delar av Antarktis och Grönland, förmodligen kopplat till de varma och salta havsströmmar som cirkulerar upp på kontinentalsockeln och smälter isen underifrån, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.

Isens stabilitet en gåta

– Vi har observerat en viktig återkopplingsprocess. Den flytande glaciären skyddar sig själv mot varmt vatten. Ju tunnare isen blir, desto mer värme kommer in och smälter glaciären, som då blir ännu tunnare och så vidare. Det oroar mig, eftersom de flytande glaciärerna redan håller på att tunnas ut på grund av global uppvärmning, säger Céline Heuzé, klimatforskare på institutionen för geovetenskaper.

Antarktis inlandsis flyter långsamt ner mot havet. Trots att isen är så viktig är det fortfarande ett mysterium hur stabil isen egentligen är och vad som skulle kunna få den att smälta i snabbare takt. Och på grund av att glaciärerna är svårtillgängliga har forskarna hittills inte vetat särskilt mycket om de processer som är verksamma.

Genom att studera mätdata från instrument, som Anna Wåhlin och hennes forskarkollegor satt ut i havet vid glaciären Getz i Västantarktis, har forskarna nu fått mer kunskap.

Iskanten blockerar varmt havsvatten

Getz har en flytande del, cirka 300–800 meter tjock, och under den finns havsvatten som är i förbindelse med havet utanför. Glaciären avslutas i en vertikal kant, en vägg av is, som sticker 300-400 meter ner i havet. Under kanten strömmar varmt, salt havsvatten utifrån in mot kontinenten samt mot de djupare liggande isarna längre söderut.

– Genom att studera mätdata från instrumenten upptäckte vi att havsströmmarna är blockerade vid iskanten så att det varma vattnet endast i begränsad omfattning kan nå in mot kontinenten, säger Anna Wåhlin.

Samma fenomen förekommer sannolikt överallt där det finns flytande glaciärer som avslutas i tjocka iskanter.

– Det har länge varit en gåta varför vi inte har kunnat se någon tydlig koppling mellan transport av varmt vatten upp på kontinentalsockeln och avsmältning av glaciärer, och nu har vi förstått att det bara är en del av strömmarna som kommer in under glaciären, säger Anna Wåhlin.

Det innebär att runt två tredjedelar av den värmeenergi som flyttas från djuphavet, med strömmar upp på kontinentalsockeln, aldrig når isarna. Istället vänder havsströmmarna vid kanten och strömmar tillbaka norrut.

Kan ge bättre prognoser

Studiernas resultat betyder att forskarna nu bättre förstår hur dessa glaciärområden fungerar.

– Från Getz glaciär får vi nu värden på värmetransport i havet som stämmer överens med avsmältningen som mäts med satellit. Det betyder också att de flytande glaciärerna, och särskilt isfronterna, är nyckelområden som bör observeras noggrant, säger Anna Wåhlin.

Om isväggarna försvann skulle mycket större mängder värmeenergi släppas fram till isen på land.

– Detta betyder också att vi inte längre förväntar oss en direkt koppling mellan ökade västvindar och ökad isavsmältning. I stället är det processer som pumpar upp varmare och tyngre vatten på kontinentalsockeln, till exempel genom att lågtryckssystem flyttas närmre kontinenten, som kan ge ökad vattenståndshöjning, säger Anna Wåhlin.

Forskarna anser att de genom studierna fått betydligt bättre redskap för att säkrare kunna förutspå framtidens vattennivå och få säkrare klimatprognoser.

Vetenskaplig artikel:

Kontakt:

Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, anna.wahlin@marine.gu.se