Vräkta spanjorer samlas i stark social rörelse

Sedan 2009 har tusentals spanjorer förlorat sina hem. Med start i Barcelona började de vräkta gå samman i en social rörelse för rätten till bostad. Här samlas spanjorer oavsett bakgrund och nya avdelningar uppstår spontant över hela landet. Det visar en ny avhandling från Malmö universitet.

– Du går med i rörelsen för att du har ett problem: du riskerar vräkning. Du stannar i rörelsen för att du inser att alla är beroende av varandra. ”Idag för mig, i morgon för dig”, är ett ”säg” som upprepas ofta, säger Vítor Peiteado Fernández, forskare vid Malmö universitet, som studerat bostadsrörelsen i Spanien.

Hejdar vräkningar

​Många vräkta spanjorer har engagerat sig i PAH, Plattformen för personer påverkade av bostadslån. Plattformen har varit framgångsrik med att förhindra vräkningar och kräva omförhandling av individuella lån. Men det har gått sämre med systematiska förändringar, som lagändringar. Därför har en del valt att organisera sig i politiska koalitioner som vunnit mandat runt om i Spanien, som i Madrid, Valencia, Barcelona och A Coruña.

När Vítor Peiteado Fernández började studera bostadsrörelsen i Spanien noterade han att både den sociala rörelsen och den politiska avknoppningen hade två saker gemensamt:

1. Det var blandat. Här samlades personer oberoende av sådant som klass, nationalitet och värderingar. Det de hade gemensamt var att de påverkades av bostadskrisen på olika sätt. Det skiljer bostadsrörelsen från andra rörelser som kan locka personer som redan är övertygade i en viss fråga, som veganrörelsen eller den feministiska rörelsen. Många kvinnor har dessutom fått framträdande roller och stärkts av sitt engagemang i rörelsen.

2. Det var decentraliserat. Även om rörelserna runt om i Spanien hör ihop finns det ingen central styrning. Nya lokala avdelningar kan uppstå spontant.

Rörelsen hålls vid liv genom sina möten, som i sin tur hålls med en förutsägbarhet och en regelbundenhet. Alltid samma tid och plats. Vitor Peiteado Fernández lyfter särskilt fram rollen som ”dynamisers”. Det är en roll som inte ska förväxlas med en ”facilitator” eller mötesledare.

– En facilitator uppmuntrar inte deltagande på samma aktiva sätt. Personer räcker upp handen och får ordet. Men ”dynamisers” jobbar mer med kroppsspråk och bjuder in till deltagande. Facilitatörer, som används i den politiska grenen, arbetar mer med att skapa utrymme att delta, säger Vítor Peiteado Fernández.

Ifrågasätta det självklara

​Vítor Peiteado Fernández kunde se att grupperna behövde sina ”dynamisers” för att mötas i konstruktiva samtal. Så utvecklades egenkraft och medlemmarna började utmana sin position och se bostadsfrågan och sig själva på ett annat sätt. Utan en ”dynamiser” närvarande började personerna ifrågasätta sin egen position, men inte ändra hur de tänkte på saken.

Just detta, att ändra perspektiv, är hur Vítor Peiteado Fernández beskriver själva syftet med rörelsen.

– Det handlar om att utveckla ett alternativt sätt att se vardagslivet och bostadsfrågan. Om att ifrågasätta vad som är ”normalt”, som att ha en skuld. Och om att ifrågasätta att hus och lån är vad som krävs för att bli vuxen, säger Vítor Peiteado Fernández.

Varför lever då Spaniens sociala rörelser vidare, medan den kraft som fanns i USA och Europa vid samma tid tynat bort? Vítor Peiteado Fernández menar att svaret är givet, det beror på att spanjorerna fortfarande förlorar sina hem. Men det handlar också om hur stor tilliten och förtroendet för demokratin är.

– Min uppfattning är att sociala rörelser är svagare i Skandinavien eftersom ni har större tillit till offentliga institutioner. I Spanien röstar bara drygt 60 procent i valen, säger Vítor Peiteado Fernández.

Avhandling:

Producing Alternative Urban Spaces: Social Mobilisation and New Forms of Agency in the Spanish Housing Crisis

Kontakt:

Vítor Peiteado Fernández, Malmö universitet, vitor.peiteado@mau.se