Människan är motsägelsefull i Cormac McCarthys romaner

Cormac McCarthys produktion spänner över lång tid, från 1960-talet fram till början av 2000-talet och hittills har det blivit tio romaner. Författaren är även känd genom bröderna Cohens prisbelönta filmatisering No Country for Old Men.

I sin avhandling ”Ideology and Symbolism in the Novels of Cormac McCarthy” lyfter Fredrik Svensson, doktor i engelska vid Karlstads universitet, fram författarens motsägelsefulla sätt att beskriva människan.

– Cormac McCarthy är en författare som har förvirrat många av sina läsare. Han började skriva under kalla kriget, som ju var en tid då insikten om människans förmåga att ödelägga hela planeten växte fram. Han beskriver människans plats i universum ur ett kosmiskt perspektiv, med stort fokus på vår påverkan på omgivningen och vårt ansvar för miljön, säger Fredrik Svensson.

Det motsägelsefulla, menar han, är att Cormac McCarthy beskriver människan som en medveten individ med förmåga att påverka den globala utvecklingen, men som helt obetydlig och utan ansvar när saker och ting går snett.

– Tidigare forskare och kritiker har valt antingen det ena eller det andra perspektivet. Jag menar att denna motsättning, dubbelheten, utgör en nyckel till att förstå McCarthys verk och att det här är något som gör hans böcker i högsta grad relevanta idag.

Förstå med hjälp av ideologikritiskt ramverk

Fredrik Svensson har fokuserat på fem av McCarthys romaner: Debutromanen The Orchard Keeper från 1965, Suttree från 1979, Blood Meridian från 1985, Städerna på Slätten från 1998 (på engelska Cities of the Plain; boken är en del i Gränstrilogin) samt Vägen från 2006 (The Road på engelska).

– De är alla täta texter och jag fick begränsa mig i urvalet för avhandlingen. Därför har jag valt en roman från varje decennium.

Hans favorit är Suttree, som utspelas i Tennessee på 1950-talet, i kalla krigets USA. Den handlar om en karaktär som vänder sin rika familj ryggen och lever på gatan.

– Det här är en formmässigt intressant text där kalla-kriget-ångesten verkligen spökar mellan raderna. Eftersom jag hade möjlighet att besöka McCarthy-arkiven i San Marcos, Texas, har jag kunnat se hur den här ångesten över mänsklig destruktivitet har bearbetats i tidiga utkast och i viss mån maskerats i den färdiga romanen.

I sin avhandling utvecklar Fredrik Svensson ett ideologikritiskt ramverk för att erkänna och förstå den motsättning som finns i McCarthys verk.

– Det är något som jag gärna skulle vilja ta vidare framöver för att undersöka kopplingen mellan estetik, etik och politik även hos andra författare. De möjliga kulturella konsekvenserna av det egna skrivandet är något som man ofta ser erfarna författare fundera kring.

Hans huvudsakliga intresse är amerikanska författare, men han har även sett den här självreflexiva hållningen hos till exempel brittiska Virginia Woolf, E.M. Forster och D. H. Lawrence.

– Ofta är det extremt njutbart att läsa litteratur som hjälper oss få syn på hur hela universum hänger ihop och ibland till och med harmoniserar, men det är värt att fundera på om den här njutningen också skulle kunna göra oss mindre benägna att ta ansvar för de problem som vi människor har orsakat mer eller mindre på egen hand, menar Fredrik Svensson.

Avhandling: 

Kontakt:

Fredrik Svensson, doktor i engelska vid Karlstads universitet, fredrik.svensson@kau.se