Även om passformen i ett implantat inte är perfekt är risken för komplikationer ganska låg. Detta framkommer i en ny avhandling av tandläkaren Marco Toia som undersökt nära 600 italienska patienter med tandimplantat.
De senaste årens utveckling inom implantat och tandersättningar har gått från manuell planerings- och framställningsprocess till att huvudsakligen utföras digitalt. Implantatsystem kan användas till olika konstruktioner för tandersättningar. Oftast kombineras metallegeringar såsom kobolt-krom eller titan med keramer alternativt akrylat. Marco Toia, som är tandläkare och specialist inom ortodonti och oral kirurgi i Italien, har granskat totalt 584 implantat som satts in på 146 patienter.
Förstå eventuella komplikationer
Patienterna har saknat en eller flera tänder. I ett av delarbetena, som inleddes för sju år sedan, har Marco Toia följt upp hur det har gått med rehabiliteringen efter ett respektive tre år. Målet var att förstå vilka potentiella komplikationer som kan uppstå, dels vid implantatets inläkning i benet och dels i de olika kopplingarna mellan implantatdelar och tandersättning.
– Vi har analyserat hur stödstrukturen kring de olika implantaten är, men också analyserat olika sorters kopplingar som finns mellan implantat och konstruktioner, säger Marco Toia som nu disputerar vid Malmö universitet.
Inga stora skillnader
För att undvika komplikationer i så stor utsträckning som möjligt och för att se vilka behandlingsalternativ som håller på lång sikt, har Maco Toia undersökt om risken för komplikationer för implantat ökar vid en inte helt perfekt passform. Avhandlingen består av en laboratoriestudie och tre kliniska studier. Behandlingen har bland annat omfattat konstruktioner som skruvats fast direkt på implantatet.
– Ur en kirurgisk synvinkel visade sig risken för komplikationer vara ganska låg, även vid tillfällen då passformen inte var helt optimal. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan olika typer av fixering eller material avseende komplikationer. Patienterna var mycket nöjda med sina implantat, säger Marco Toia.
Sprickor i tanden vanligast
Resultaten visar dessutom att det kan vara tillräckligt med fyra istället för sex implantat för patienter som förlorat alla sina tänder i en käke, något som kan sänka behandlingskostnaderna.
Marco Toia talar om tre sorters komplikationer med implantat: sprickor i själva implantatet, i materialet på den konstgjorda tanden och att benet bryts ner i anslutning till implantatet. Det i särklass vanligaste problemet är sprickor i den konstgjorda tanden, något som också var mest frekvent i Toias studie vid uppföljningar efter ett respektive tre år.
– Mitt råd till alla som håller på med implantatbehandlingar är att noga följa med i ny teknik och vad litteraturen säger, men också att tandläkaren noga följer upp sina patienter för att få en uppfattning om vad som fungerar, säger Marco Toia.
Avhandling:
Kontakt:
Marco Toia, tandläkare och doktorand i ortodonti och oral kirurgi vid Malmö universitet, marco.toia@mau.se
