Varje apokalyptisk berättelse kräver sin stilla oas

Berättelser om tillvaron efter världens undergång har länge fascinerat människan, och populariteten för den post-apokalyptiska genren tycks bara öka. Skildringarna om hur invasioner från rymden, syndafloder, virus, klimatförändringar eller zombier ödelägger samhällen och hotar människans överlevnad finns i stor mängd och i olika former, såsom litteratur, film och dataspel.

–  Min fascination för spekulativ fiktion har växt fram ur 1980-talets rollspelskultur. Jag tillhör den generation som växte upp med första vågen av dataspel och rollspel, som blivit en mylla även för det professionella livet. Jag tror att vi människor åtminstone delvis behöver dessa påhittade världar för att i trygghet få spekulera och undersöka extrema varianter av vår egen värld. Få som skriver inom den post-apokalyptiska genren skulle ju vilja leva i de världar de skapar, säger Andreas Nyström.

Rester från det förlorade paradiset

Men i romaner, filmer och spel om förstörda världar och ödelagda landskap finns det ofta viloplatser, stilla oaser och tillflyktsorter. Det är gömda trädgårdar med grönska, vatten och föda, lugn och trygghet – ett slags rester från det förlorade paradiset. Den fridfulla platsen står i skarp kontrast till det ödelagda landskapet utanför.

Forskningsfrågan är skenbart enkel: Vilka är de fridfulla platsernas funktioner i den post-apokalyptiska berättelsen?

Mad Max: Fury Road, Vägen, Bibeln, Oblivion, The Flame in the Flood och Apornas planet är bara några av de romaner, filmer och dataspel som ligger till grund för Andreas Nyströms analys.

Kontrast till eländet i dystopin

Han menar att fristaden i post-apokalyptisk fiktion tjänar åtminstone tre olika och delvis överlappande funktioner:

1)    Som det förlorade paradiset, en underbar trädgård, en plats för återhämtning och vila. Här finns kopplingar till trädgårdens historia, bibelns berättelse om Edens lustgård och Babylons hängande trädgårdar. Idén om paradisiska miljöer har funnits med i västerländskt tänkande i tusentals år.

2)    Som en plats för att utforska spänningar mellan rörlighet och orörlighet, start och stopp. Den fridfulla platsen blir ett sätt att visa spänningsförhållandet mellan vila och rörelse, mellan viljan att vara en kringresande nomad och vårt behov av ett tryggt bo.

3)    Som start och/eller slut i en berättelse. Den fridfulla platsen ramar in berättelsen och blir en metafor för livet och döden.

– Det finns naturligtvis fler och långt ifrån okomplicerade aspekter, och jag gör inte anspråk på att ha hittat alla svaren. Dessa fridfulla platser är fenomen inom genren som tidigare forskning inte har uppmärksammat. Fokus har mer legat på en diskussion om själva ödeläggelsen, undergången. Ändå finns dessa platser nästan alltid med. De dyker upp i handlingen och får laddning i kontrast mot allt elände runtomkring, säger Andreas Nyström.

Avhandling:

Lyssna:

Karlstads universitets universitetsbiblioteks Forskningspodd, med Andreas Nyström

Kontakt:

Andreas Nyström, Karlstads universitet, andreas.nystrom@kau.se