Nordliga bin mästare åp att överleva – men kan varmare vintrr sabba deras streteoger?
På vintern sitter bina tätt tillsammans som i en boll för att gemensamt skydda sig mot kylan. En Klimatförändringarna kan störa honungsbinas övervintringsstrategier i nordliga klimat, tror forskare vid Högskolan i Skövde. Under vintern sitter bina tätt tillsammans som i en boll, så kallade vinterklot. Drottningen sitter i mitten och arbetsbina roterar för […]
På vintern sitter bina tätt tillsammans som i en boll för att gemensamt skydda sig mot kylan. En Klimatförändringarna kan störa honungsbinas övervintringsstrategier i nordliga klimat, tror forskare vid Högskolan i Skövde.
Under vintern sitter bina tätt tillsammans som i en boll, så kallade vinterklot. Drottningen sitter i mitten och arbetsbina roterar för att turas om att sitta ytterst. Temperaturen kan ligga på ca 20 grader i mitten även om det är minus 20 grader ute. För att hålla värmen äter bina fodret eller honungen för att få energi till att värma sig.
Forskare vid högskolan och djurparken Nordens ark i x har
Honungsbin har minskat på flera håll runt om i världen och vintern i nordliga klimat är en utmaning för hela bikolonins överlevnad.
– I kalla klimat är vintern en flaskhals för honungsbin och det är viktigt att få en grundlig förståelse för bikoloniernas förmåga att överleva kyla och hur de skyddar sig vid lägre temperaturer, säger Sonja Leidenberger lektor i biovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Det pågår för närvarande flera forskningsstudier med bin i fokus på Högskolan i Skövde. Forskare har i samarbete med Nordens Ark studerat viktminskning vintertid hos olika underarter av honungsbiet, bland annat det inhemska nordiska honungsbiet.
I den här studien har vi undersökt hur mycket 32 kolonier med fyra olika underarter av honungsbin fördelat på två bigårdar, en vid Uddevalla och en vid Nordens Ark, minskade i vikt under en vinter. Vid båda bigårdarna finns väderstationer som registrerade både vind och temperatur med fem minuters intervall
Viktminskningen i bikolonierna var i allmänhet låg och ungefär lika stor som hos sydligare bikolonier. Att det va så beror på att mätningarna gjordes under exceptionellt milda vintrar, menar forskarna. Och att det behövs ytterligare studier för att kartlägga de effekter klimatförändringar kan få på honungsbins överlevnad.
Bin strategier för att klara kallt klimat
Sedan tidigare vet man att det europeiska honungsbiet har utvecklat olika strategier för att klara det kalla klimatet. Det handlar bland annat om möjlighet att påverka kroppstemperatur, långsiktig resurslagring och maximering av reproduktiv förmåga. Binas förmåga att överleva vintern beror på flera olika saker.
– De kan skapa ett isolerande och roterande lager av bin vid ytterkanten av vinterklotet som bina skapar och bina kan även stå för endotermisk värmeproduktion. Andra viktiga överlevnadsfaktorer är hur bikupan är isolerad, hur mycket honung bina samlat in under sommaren och förekomsten av kvalster.
Utifrån väderdata och viktmätningar utvecklade forskarna tre modelleringsmetoder och samtliga kolonier vägdes dagligen från 26 oktober 2019 till 15 mars 2020.
– Vi såg att viktminskningen i allmänhet var låg och jämförbar med den hos kolonier längre söderut. Det beror troligen på att vintern 2019/2020 var exceptionellt mild, säger Niclas Norrström.
Bisamhälle utan drottning minskade mest i vikt
Även om bisamhällena från början var väldigt snarlika i antal individer och storlek kom de att variera under studiens gång. Totalt minskade samtliga kolonier mindre än nio kilo i vikt under experimentet, med undantag för ett samhälle utan drottning som förlorade tolv kilo under mätperioden.
– Vi såg att bisamhällena placerade vid Nordens Ark förlorade något mer i vikt per dag, än de i bigården vid Uddevalla. Vi såg också att mindre kolonier inte tappade lika mycket i vikt som de lite större, säger Sonja Leidenberger.
Att bisamhället utan drottning stod för den största viktminskningen menar forskarna kan bero på att den kolonin hade sämre förutsättningar att både behålla och producera värme eftersom den tydliga vinterklotstrukturen i samhället inte fungerade utan drottning.
Värme och ljus ledde till viktminskning
–Vi fann små skillnader mellan underarterna, men de mer ingående analyserna indikerar att underarten svenskt honungsbi (Apis mellifera mellifera) skulle kunna ha en mer återhållsam resursförbrukningsstrategi. Inom experimentets temperaturintervall (-7 till +13 ° C) ledde ökande temperatur och ljusintensitet till snabbare viktminskning. Om både ljus och temperatur påverkar resursförbrukningen i övervintrande honungsbikolonier kan klimatförändringar, med stigande temperaturer men liknande ljusförhållanden, störa honungsbinas övervintringsstrategier i nordliga klimat, säger Niclas Norrström.
Trion menar att ytterligare forskning behövs för att kunna uttala sig mer specifikt om underarternas olika anpassningsstrategier samt för att kunna mildra klimatförändringarnas potentiellt negativa effekter på honungsbins överlevnad.
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Sonja Leidenberger, lektor i biovetenskap, Högskolan i Skövde, sonja.leidenberger@his.se
Niclas Norrström, lektor i biovetenskap, Högskolan i Skövde
niclas.norrstrom@his.se
Effekterna av klimatförändringar kan eventuellt påverka honungsbinas övervintringsstrategier och framgång under övervintringar eftersom temperaturen förväntas förändras men ljusintensiteten förväntas förbli densamma. Ett beroende av både ljus och temperatur för att styra resursförbrukningen kan således potentiellt begränsa honungsbinas förmåga att anpassa sig till ett förändrat klimat.
En bikoloni är en superorganism. Om man ser alla bin som en enda organism ser man saker man inte ser om man studerar varje bi för sig. Därför En superorganism är varje sammanslag av enskilda organismer som uppträder som en enhetlig organisme. Medlemmar av en superorganism har högt specialiserade sociala kooperativa instinkter, arbetsfördelningar och kan inte överleva från sin superorganism under mycket länge. Standardexemplet på en superorganism är en myrkoloni, men det finns många andra – termitkuggar, bikupor, getingar, korallrev, svampkolonier, lundar av genetiskt identiska träd etc.
