Kiev eller Kyiv – forskare reder ut stadens stavning

Artikel från Malmö universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Hur bör Ukrainas huvudstad stavas? Många medier väljer att fortsätta med det etablerade namnet Kiev, som utgår från ryskt uttal. Men Karina Vamling, professor i Kaukasus-studier och doktor i allmän språkvetenskap, tror att det på sikt kan bli en övergång till den ukrainska stavningen av staden.

Vad är skillnaden på Kiev och Kyiv?
– När man använder utländska namn och egennamn i svensk text lånar vi oftast namnet i ursprungsformen. När det gäller namnformer som är skrivna med annat alfabet än det latinska, som i fallet ryska och ukrainska, blir det genast svårare. Då måste man ha principer för hur de olika bokstäverna skall återges, eller translittereras, säger Karina Vamling och fortsätter:

– Även om både ukrainska och ryska skrivs med det kyrilliska alfabetet finns det vissa skillnader mellan språken. Alltså får man oftast namnformer på svenska som skiljer sig beroende på om man har valt den ukrainska eller den ryska som underlag. Just när det gäller den ukrainska huvudstaden blir det Kiev då man utgår från ryska och Kyiv med ukrainska som grund.

Nyhetstjänsten Omni väljer att stava Ukrainas huvudstad Kyiv men andra medier verkar inte följa efter. Borde vi ändra den svenska stavningen av städer i Ukraina?
– I vissa fall anser man att en form är så etablerad och inarbetad att man väljer att hålla fast vid den, trots att den inte följer de regler man tillämpar i andra fall. Så är det till exempel med TT. Här förespråkas Kiev med hänvisning till att det är en så väl etablerad form i svenska medan man följer ukrainska som underlag för de flesta andra städerna i Ukraina. Som en jämförelse kan man se att BBC använder de ukrainska formerna Kyiv och Odesa. Min gissning är att vi även i Sverige kommer att ge de ukrainska formerna företräde fullt ut.

Har vi tidigare ändrat den svenska stavningen av städer?
– Sovjetunionens sammanbrott 1991 ledde ju till att ett land blev femton. Tidigare hade den dominerande principen varit att använda ryska former som bas för återgivningen av geografiska och andra namn i hela Sovjetunionen, med undantag för de baltiska republikerna som använde det latinska alfabetet. Jag arbetade med Nationalencyklopedin vars första band kom ut under sovjettidens sista år med artiklar om Armenien och Azerbajdzjan. När vi kom fram till Georgien hade Sovjetunionen upplösts och vi fick utarbeta principer för att återge de georgiska namnen på basis av det georgiska alfabetet, och inte ryska som tidigare. Ukraina och Vitryssland, numera Belarus, ligger ju mot slutet av alfabetet och där var det självklart att välja ukrainska och vitryska som utgångspunkt.

– Det allra viktigaste är att man är konsekvent och följer samma principer, så att det inte blir en förvirrande situation med alternativa former för samma namn i samma text eller sammanhang, säger Karina Vamling.

Text: Ellen Albertsdottir