Betydligt färre operationer, minskat behov av röntgenundersökningar och kortare tid med gips för patienterna. Det är resultatet av tydliga behandlingsrutiner vid fotledsfrakturer, visar en avhandling vid Göteborgs universitet.
Fotledsfrakturer är en av de vanligaste benbrotten. Människor i alla åldrar drabbas, men vissa grupper mer än andra.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin har undersökt hur dessa frakturer behandlas i Sverige, där nationella riktlinjer för behandling saknas idag.
I en delstudie har en kartläggning gjorts av fotledsfrakturer. Den bygger på registerdata över 57 000 fotledsfrakturer under de senaste tio åren.
– Det vi såg är att fotledsfrakturer i högre grad drabbar kvinnor än män, och att skadorna oftast sker vintertid och orsakas av ett fall på plan yta, till exempel av att man ramlar på is och snö, säger Emilia Möller Rydberg, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
En allvarlig fotledsfraktur kan kräva flera operationer medan en lättare skada, som mer liknar en stukning, kan behandlas med elastisk linda. I avhandlingen beskrivs svårigheterna att gradera skadorna. Detta öppnar för enskilda läkares bedömningar och skilda rutiner på olika sjukhus.
Riktlinjer ger säkrare bedömningar
Strukturerade riktlinjer för behandling är tänkta att skapa säkrare och mer rättvisa bedömningar. Sådana riktlinjer infördes på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under 2017. När Emilia Möller Rydberg studerade patientdata från tiden före och efter införandet var resultaten tydliga.
– Vi fann att vi minskat antalet operationer utan att öka komplikationerna. Den nya behandlingsrutinen har också lett till att vi minskat antalet röntgenundersökningar, kortat gipstiderna och ökat andelen patienter som tillåts belasta fullt i sin gips, säger hon.
Operationer minskade rejält
En rutin vid den vanligaste typen av fotledsfraktur, i yttre fotknölen, var att skilja stabila frakturer från instabila, kopplat till graden av ledbandsskada. Vid stabil fraktur kunde kirurgi i högre grad undvikas och andelen opererade minskade från drygt 30 till 10 procent. Samtidigt ökade andelen som tilläts stödja på sin skadade fot från 41 till 84 procent.
– Förhoppningsvis leder studierna till ett mer strukturerat omhändertagande av fotledsfrakturer framöver, och färre onödiga ingrepp för patienterna. Det har potential att spara vårdens resurser och göra vården av patienter som drabbas av fotledsfrakturer mer jämlik, säger Emilia Möller Rydberg och fortsätter:
– Att slippa en onödig operation, få en kortare gipstid eller kunna belasta på sin fot har också potential att minska lidandet för patienterna och göra att de snabbare kommer tillbaka till jobb och aktiviteter, något vi kommer undersöka vidare i framtida studier, säger hon.
Avhandling:
On ankle fractures, Göteborgs universitet.
Kontakt:
Emilia Möller Rydberg, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare i ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, emilia.rydberg@vgregion.se
