Friidrottare från låginkomstländer har inte tillräckligt bra kunskaper om hälsa för att undvika skador vid hård träning. Främst unga idrottare saknar stöd och medicinsk expertis, enligt en studie.
Forskare vid Linköpings universitet har gjort flera studier bland juniorer och seniorer som deltog i två internationella friidrottsmästerskap på elitnivå under 2017.
I en av studierna fick 780 idrottare från olika länder svara på om de haft skadesymptom under förberedelserna och om de då anpassat träningen.
De fick även frågor om deras möjligheter att på egen hand skaffa och använda kunskap om hälsa för att förebygga skador – något som forskarna kallar hälsolitteracitet.
Forskarna använde sig även av FN:s årliga utvecklingsindex, där länder rankas utifrån utbildnings- och inkomstnivåer, för att göra en uppskattning av landslagens medicinska stödresurser.
Stor skillnad i hälsokunskap
Resultaten visar att skillnaderna i kunskaper mellan vuxna och ungdomar är stora. Bara 13 procent av juniorerna bedömdes ha grundläggande hälsolitteracitet, jämfört med 41 procent av de vuxna. Oavsett ålder var idrottare från länder med högt utvecklingsindex mer kunniga än konkurrenter från andra delar av världen.
Men resultaten visar också att god individuell kunskap inte är allt. Vid en jämförelse mellan idrottare inom ett resursstarkt landslag visade det sig visserligen mer troligt att de med goda kunskaper minskade sin träning vid skadekänningar än landsmän med sämre kunskaper.
Men i resurssvagare landslag, som till exempel Kenya, var det tvärtom. Där hade en kunnig person lägre sannolikhet att minska träningen jämfört med en mindre kunnig landsman.
Risk att idrottare överskattar sin förmåga
Forskarnas slutsats är att det inte räcker med de enskilda idrottarnas kunskaper. I värsta fall kan den till och med göra att de överskattar sin förmåga att göra rätt bedömningar. Det som gör skillnad är om idrottarna har tillgång till medicinskt utbildade personer för råd och stöd. Men där är ojämlikheten stor mellan länderna, menar forskarna.
– Det var astronomiska skillnader i stödresurser mellan juniorer från olika världsdelar. Europeiska tävlande hade hela medicinska team och datorbaserade analysprogram till hjälp, medan de östafrikanska ungdomarnas främsta stöd ofta bestod av en familjemedlem eller lärare från hembyn, säger professor Toomas Timpka vid Linköpings universitet.
Mer samarbete en väg framåt
För att komma till rätta med ojämlikheten i hälsolitteracitet bland ungdomar bör Internationella friidrottsförbundet samarbeta med FN:s utvecklingsprogram, menar Toomas Timpka. Då skulle även alla som satsar på friidrott kunna få en skolutbildning som lever upp till de globala hållbarhetsmålen.
En annan möjlighet, enligt forskarna, skulle kunna vara att de rikare förbunden delar med sig av personal och tekniska resurser till sämre lottade idrottare inför stora mästerskap.
Forskarna har inte undersökt vilka konsekvenser skillnaderna i stöd har för de aktivas resultat på tävlingar. Det ska följas upp i samband med VM i Budapest sommaren 2023.
Studie:
Injury acknowledgement by reduction of sports load in world-leading athletics (track and field) athletes varies with their musculoskeletal health literacy and the socioeconomic environment, British Journal of Sports Medicine.
Kontakt:
Toomas Timpka, professor vid institutionen för hälsa, medicin och vård vid Linköpings universitet, toomas.timpka@liu.se
