Många nyblivna mammor känner sig lämnade vind för våg efter förlossningen. Det visar en studie vid Lund, där forskarna lyfter fram behovet av bättre och mer samordnad eftervård.
I Sverige har eftervården vid förlossning blivit allt kortare. På 1970-talet var det vanligt att kvinnor stannade upp till en vecka på sjukhus. År 2020 var den genomsnittliga vårdtiden 1,6 dygn efter en vaginal förlossning, vilket är bland den kortaste i västvärlden.
Tiden efter att barnet fötts är en avgörande period för kvinnor – med både fysisk återhämtning och emotionella utmaningar.
– Fysiska och psykiska besvär som inte fångas upp tidigt efter förlossningen, kan resultera i att fler vårdåtgärder behövs senare. Vår forskning bekräftar tidigare forskning som har visat att eftervården är underprioriterat inom svensk vård, säger barnmorskan Christel Johansson, som är doktorand vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Flera önskemål från mammorna
I en studie har drygt 2500 kvinnor som fött barn på fem olika sjukhus fått svara på en enkät, där de även fick ge förslag på förbättringar till vården. De allra flesta var förstföderskor.
30 procent av kvinnorna berättade i fritextsvar att övergången till moderskapet var utmanande och ensamt. De önskade tidigare kontakt med en barnmorska och ville också ha uppföljning under en längre tid. De efterfrågade även forskningsbaserad information om amning och vägledning kring kroppsliga förändringar.
Skillnader i landet
Under graviditeten erbjuds ett basprogram med minst nio besök hos barnmorska. Efter förlossningen har kvinnan inte längre tillgång till samma barnmorska. Ett undantag är Malmö och Stockholm där vårdmodellen “Min barnmorska” finns. Den innebär att barnmorskan gör hembesök hos den nyblivna familjen under första veckan och sedan ytterligare besök för uppföljning. I andra regioner får mammorna bara ett inbokat besök på en barnmorskemottagning.
– Varje region erbjuder olika uppföljning under de sex veckor som räknas som den postnatala perioden och därför ser eftervården väldigt olika ut beroende på vilken region i Sverige familjen bor i, säger Christine Rubertsson som är barnmorska och även professor vid Lunds universitet.
Fragmenterad vård
Första veckan efter förlossningen ansvarar sjukhuset för kvinnans och barnets eftervård, därefter flyttas barnet över till BVC. Det gör vården fragmenterad och uppdelad, menar forskarna. Forskarna lyfter därför fram ett behov av att följa nationella vårdprogram och även förmedla de riktlinjer som finns. När det gäller till exempel amning finns evidensbaserad forskning, något som kvinnorna i studien önskar få ta del av i stället för att få råd från vårdpersonal med olika tyckande.
– Ett annat exempel är att kvinnor ringer runt till olika sjukhus, för att fråga om vårdrutiner eftersom de inte vill blir separerade från sitt barn efter kejsarsnitt. Trots att Sverige har nationella vårdprogram om samvård för mamma och barn, följs inte alltid de riktlinjerna utan det kan bli upp till organisation och den vårdpersonal som är i tjänst att bestämma. Så här ska det självklart inte fungera, säger Christine Rubertsson.
Mer individanpassad eftervård
De nyblivna mammorna i studien betonade också vikten av individanpassad eftervård, som ibland behövs utöver de första sex veckorna.
– Framtida forskning bör fokusera på hur ett sådant program kan utformas för att tillgodose kvinnornas behov, avslutar Christel Johansson.
Vetenskaplig artikel:
Swedish women’s suggestions for health care improvements during the first year after birth: a qualitative study of free-text answers given within a randomized controlled trial, Sexual & Reproductive Healthcare.
