Nya fynd från utgrävningar av örlogsskeppet Gribshunden ger pusselbitar till medeltidens krigföring till havs. Forskare har bland annat hittat en unik vapenkista och fått ökad kunskap om skeppets stridsplattformar.
Förra våren dök marinarkeologer från Stockholms universitet och Södertörns högskola på danska kung Hans flaggskepp Gripen, som även är känd som Griphund eller Gribshunden vid Stora Ekön i Blekinge skärgård. Flaggskeppet, med ett hundratal tyska legosoldater ombord, sjönk efter en eldsvåda ombord under en resa till Kalmar år 1495.
Även om skeppet delvis är sönderfallet är vrakdelarna på botten mycket välbevarade. Här finns även timmer som förmodas ha tillhört skeppets överbyggnad och delar från kastellen, som fungerat som upphöjda stridsplattformar.
Skeppet rekonstrueras
I en rapport presenterar nu forskarnas fynd från förra årets dykningar. Undersökningen ger nya data till ett pågående arbete med att rekonstruera och analysera skeppets överbyggnad. Resultaten ger även en mer detaljerad inblick i soldaternas beväpning och närvaro ombord.
Efter att ha undersökt skeppets timmer kan forskarna konstatera att en stor mängd av skeppets överbyggnad finns bevarad, även om de olika timren ligger avskilda och spridda på havsbottnen. Dessa timmer kommer från kastellen och det övre däcket – skeppets stridsplattformar. Timret kan ge forskarna viktiga insikter i hur överbyggnaden har sett ut och därmed örlogsskeppets stridsförmåga.
Vapenkista ombord skeppet. Innehållet: (1) blyplåtar, (2-3) gjutformar, (4) kistans avlånga sida med fals och järnkorrosion (5) cylindriska ’burkar’ (eventuellt krutbehållare) och (6) gjutform. Bild: Florian Huber
Unik vapenlåda från tyska legoknektar
Forskarna har också identifierat två kanonlavetter och en unik vapenlåda. Vapenkistans innehåll beskrivs som ett av de viktigaste fynden.
– Kistan har varit känd sedan dykningar 2019 men nu har vi dokumenterat innehållet noggrant med 3D. Den innehåller bland annat flera olika gjutformar och blyplåt till tillverkning av blykulor till tidiga handeldvapen. Det är en ammunitionsverktygslåda – förmodligen tillhörande de tyska legoknektarna som var ombord vid förlisningen, säger Rolf Warming, forskare i marinarkeolog vid Stockholms universitet.
Även fragment från ringbrynjor, som hittades på vrakplatsen vid tidigare undersökningar, har analyserats. Fragmenten kommer antagligen från en eller flera ringbrynjeskjortor. Analysen visar att ringväven innehöll flera olika trådar och konstruktionstekniker, som tyder på att det har reparerats vid flera tillfällen.
Prydnadskant med nitade mässingringar till en ringbrynjeskjorta som analyserades i samband med dykningarna. En ringbrynja av den här kvaliteten kan bestått av upp till 150 000 ringar. Bild: Rolf Warming
Viktig militärhistorisk pusselbit
Arbetet med att rekonstruera Gribshunden har pågått sedan 2013. Fokus ligger nu på överbyggnaden, men i en doktorsavhandling arbetar Rolf Warming även med att klarlägga skeppets stridsförmåga och soldaternas roll ombord.
– Skeppet är en viktig pusselbit i den ”militära revolutionen till sjöss” i tidigmodern tid där den primära taktiken övergick från närstrid till det svåra sjöartilleriet. Skeppet kommer därför även att jämföras med andra viktiga örlogsskepp för att förstå utvecklingen, till exempel Mars och Vasa, säger Rolf Warming.
Örlogsskeppet Mars sjönk år 1564 utanför Ölands norra udde och Vasaskeppet förliste under sin jungfrufärd i Stockholms inlopp 1628.
Blomningen av växtplankton startar allt tidigare, visar en studie från Stockholm universitet. Samtidigt har säsongen för djurplankton inte förändrats. Det finns därför en risk att den känsliga balansen i Östersjöns ekosystem rubbas.
Ansamlingar av växtplankton eller mikroskopiska organismer på vattnet uppstår vid olika tidpunkter på året när förhållanden av temperatur, ljus- och näringstillgång är som bäst.
Det har tidigare varit svårt att mäta hur dessa algblomningar har förändrats i takt med klimatförändringarna, men i en ny studie kan forskare vid Stockholms universitet visa att vårblomningen i Östersjön numera inträffar tidigare på året.
Övervakningsdata från 15 år
Med hjälp av 15 års övervakningsdata av många olika arter växtplankton och djurplankton kunde forskarna analysera hur tidpunkten och storleken på blomningarna har sett ut över tid. Om de olika arterna i en algblomning inte förändras samtidigt kan den känsliga balansen i ekosystemet rubbas.
Forskargruppen har tidigare visat att växtplankton är huvudföda för djurplankton, som i sin tur har en nyckelroll för ett stort fiskebestånd.
Men till skillnad från växtplankton verkar många djurplanktonarter drivas av ljus, eller en inre biologisk klocka, som inte påverkas av klimatförändringarna. Deras säsong har varit konstant över tid.
Otakt med djurplankton
Forskarna ser att det finns en koppling mellan tidigare vårblomning och minskade antal hoppkräftor, som är viktig fiskföda.
– Det här beror på att vårblomningen startar en vecka tidigare idag jämfört med tio år sedan och att blomningen är som mest i april, när vattentemperaturen är under fem grader. Hoppkräftor kan inte växa till och reproducera sig i den kalla temperaturen och dyker upp senare när vårblomningen redan är över, säger forskaren Kinlan Jan i en artikel på Stockholms universitets webbplats.
Bred bild av förändringar behövs
Studien fann också höstblomningar i norra Östersjön som forskarna inte tidigare sett. Blomningarna drar sig även högre upp norrut.
I tidigare studier av marina system har man ofta tittat på vad som händer en art efter en vårblomning. Den aktuella studien visar att hänsyn behöver tas till flera säsonger och arter för att få hela bilden av hur klimatet påverkar ekosystemet, menar forskarna.
– Den exceptionellt höga kvaliteten av den svenska havsmiljöövervakningen har gjort det möjligt att studera förändringar av vår-, sommar- och höstsäsonger hos flera arter i marina system. Det ger oss värdefulla insikter hur klimatförändringar påverkar när dessa viktiga biologiska händelser äger rum, säger Monika Winder som är professor i marin ekologi och ledare för forskningsprojektet.
Blinda personer kan få upplevelser som påminner om vad seende får via synen – med riktigt bra syntolkning. Hur syntolkningen beskriver det som syns, men inte hörs, spelar stor roll, visar forskning. Ju mer specifikt och tydligt, desto bättre.
Vi människor behöver information för att förstå det vi upplever. För seende är synintrycken den viktigaste informationskällan. De hjälper oss att skapa mentala bilder i våra huvuden – bilder som gör det lättare att förstå händelser.
– Målet med syntolkning är att det ska skapas liknande mentala bilder, eller föreställningar, även hos blinda, säger Roger Johansson, docent i psykologi vid Lunds universitet.
Tillsammans med kollegan Jana Holsanova leder han en forskargrupp som försöker förstå hur människor uppfattar och minns information.
– Sedan undersöker vi om vi kan dra nytta av det i syntolkning, säger Roger Johansson.
Syntolken skapar mentala bilder
– Man kan säga att en syntolk skapar mentala bilder för någon som inte ser. Syntolkning kan ge något som i någon mening motsvarar det seende uppfattar visuellt. Helst ska syntolkningen inte bara förmedla en korrekt förståelse av vad som händer utan också skapa en upplevelse som stämmer överens med den känsla seende får av samma händelse.
Att ge personer med synnedsättning en rikare och mer detaljerad förståelse av det som sker är viktigt för inkluderingen i ett samhälle som domineras av visuella uttryck, menar Roger Johansson.
– Ur ett rättighetsperspektiv är det avgörande, säger han.
Genom synintrycken kan hjärnan också dela in upplevelser i meningsfulla delhändelser, till exempel när vi ser på film: ”Nu är de osams, han är ledsen och hon är arg – men nu vaknar de upp till en ny dag och ler mot varandra”. Där har det uppstått en händelsegräns, som Roger Johansson kallar det. En meningsfull händelse (att paret är osams) har ersatts av en annan (att det är en ny dag och att paret har försonats) – men utan bra syntolkning är det bara den som kan se sådant som inte uttrycks med ord som uppfattar händelsegränsen.
Tydlig beskrivning ger bättre inre bild
Forskargruppen i Lund har i två studier, med såväl blinda som en seende kontrollgrupp, undersökt hur man kan hjälpa blinda att skapa mentala föreställningar av filmade berättelser. I en av studierna fick deltagarna bedöma olika beskrivningar av rumsliga relationer, som till exempel var i ett rum en person befinner sig och hur personen förhåller sig till andra personer och/eller föremål. Ju mer specifik och tydlig beskrivningen var, desto bättre kunde blinda föreställa sig händelsen.
– Det ger stöd för att syntolkar behöver vara noggranna i sina beskrivningar, säger Roger Johansson.
Beskrivningar av rörelse bedömdes också. En sådan kunde låta: ”I skolan. Det är morgon. Frank kommer in i klassrummet.” En annan, mer specifik: ”I skolan. Det är morgon. Frank rusar in i klassrummet.”
– I den senare får man mer information. Något väcks till liv inom en: ”Vad är det som händer, har Frank varit nära att komma för sent?”.
Så blir syntolkningen bättre på film
”Men säg det då!” Här är några filmexempel på scener där sättet att beskriva vad som händer gör stor skillnad för den tittare som inte ser.
Rumsliga relationer
Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Filmens karaktär Nils Kant sitter i en tågkupé. En polis kommer in i tågvagnen. Syntolken säger: ”Polisen kommer in i tågvagnen”. Polisen sätter sig mittemot Nils, så att de sitter öga mot öga.
Syntolken kan säga ”Polisen sätter sig framför Nils”, men då kan en blind person inte avgöra om polisen sitter på ett säte framför Nils, med ryggen mot honom, eller om han sitter mittemot Nils, öga mot öga. Om syntolken i stället säger ”Polisen sätter sig mittemot Nils” blir det mer specifikt och lättare för blinda att skapa en mental föreställning av vad som händer i filmen.
Meningsfulla gränser
Exempel från långfilmen Skumtimmen:
Här finns en händelsegräns mellan två bildrutor. Den gör att två ord blir viktiga för förståelsen: I första bildrutan säger syntolken: ”Gerlof (Julias pappa) vrider sina händer”, i andra bildrutan: ”Hon (Julia) tittar på sin pappa, bestämd blick” – och i tredje bildrutan: ”Nästa morgon: Julia har packat en kartong med prylar från huset”. Utan de två orden ”nästa morgon” är det svårt för en blind person att förstå den tidsmässiga händelsegränsen.
Rörelseförändringar
Exempel från ett avsnitt av Pippi Långstrump:
Poliserna Kling och Klang är ute på promenad. Syntolken kan säga ”Kling och Klang går längs gatan” eller, hellre, vara mer specifik om hur de rör sig och säga ”Kling och Klang vankar fram längs gatan”. För den som inte kan se hur poliserna rör sig är det viktigt att deras rörelseförändringar specificeras. Det gör det lättare att skapa sig en optimal föreställning om vad som händer i avsnittet.
Ord och röst påverkar syntolkningen
Studien visade dessutom att blinda upplevde en hes röst mer ansträngande och mindre njutbar att lyssna till än en klar röst.
– Det är alltså inte bara kvaliteten i vad som sägs som spelar roll, utan även hur det förmedlas och artikuleras, säger Roger Johansson.
I en annan studie visades en 40 minuter lång sekvens ur långfilmen Skumtimmen. Deltagarna ombads identifiera när en meningsfull händelse slutade och en ny tog vid.
– Vi kom fram till att blinda uppfattar händelsegränser bäst om de syntolkas tydligt. Vi tror därför att det är viktigt att syntolken är specifik och till exempel säger ”Nu har det blivit kväll” i stället för ”Nu har det blivit mörkt”. Det kan uppfattas som styltigt att säga så, men om händelsegränser inte uttrycks tydligt kan det bli på bekostnad av förståelsen, säger Roger Johansson.
Varför bryter svenskar höften oftare än människor i andra länder?
Det var frågan som en grupp forskare vid Uppsala universitet ställde sig för ett drygt decennium sedan, berättar Liisa Byberg som är professor i medicinsk epidemiologi vid universitetet.
Svenskar dricker mycket mjölk
– Det fanns många förslag om vad orsaken till de många frakturerna i Sverige skulle kunna vara, säger hon. Till exempel att vårt nordliga klimat gör att vi halkar mycket på vintern eller får brist på solljus och D-vitamin. Men jämförelser med bland annat Finland visade att sådana förklaringar inte håller. Men svenskar ligger i världstoppen även i ett annat avseende: när det gäller att dricka mjölk. Vi ställde oss frågan om det kunde finnas ett samband?
Bild: Depositphotos
Vi dricker 1,5 liter mjölk i veckan
Både produktionen och konsumtionen av mjölk har minskat i Sverige under de senaste decennierna. Sedan 1995 har produktionen minskat med 31 procent. Under 2018 konsumerade vi nästan 740 miljoner liter mjölk. Det motsvarar drygt 70 liter mjölk per person och år – knappt en och en halv liter i veckan.
Källa: Svensk konsumtion och produktion av mjölk och ost (naturvardsverket.se)
De första resultaten publicerades 2014 och fick mycket uppmärksamhet.
– Där kunde vi se att det fanns ett klart samband: stor konsumtion av mjölk var förknippad med högre risk att drabbas av höftfraktur och även högre mortalitet, alltså att man dör tidigare. Studien omfattade cirka 200 000 personer. Sambandet var tydligt för kvinnor men betydligt svagare för män. Resultaten visade samtidigt att för fil, yoghurt och andra syrade mjölkprodukter gällde det omvända: stor konsumtion av dessa mejerivaror är förknippad med lägre risk för frakturer och död.
Mjölk och filmjölk har olika effekt
– Mjölk och filmjölk är mycket lika varandra, ändå drog de åt motsatta håll. Det gjorde oss ännu mer nyfikna, säger Liisa Byberg.
Studien väckte engagemang långt utanför akademin. Få livsmedel engagerar svenskar så mycket som ett glas mjölk, som förknippats med hälsa sedan det tidiga 1900-talets kampanjer mot undernäring. Slogans som ”mjölk ger starka ben” och ”mjölk ger starka barn” finns i folkminnet. Att presentera forskningsresultat som antyder något annat är inte okontroversiellt.
– Vi märkte att mjölk väcker känslor. En del blev arga, eller skrev och undrade om vi var finansierade av företag som konkurrerar med mjölkindustrin. Ett bidragande skäl är nog att massmedia gärna fokuserar på det negativa. Våra resultat var ju positiva angående fil och yoghurt, men det uppmärksammades inte lika mycket.
Bild: Depositphotos
Färsk mjölk ger oxidativ stress
Forskningspengarna kommer för övrigt inte från industrin, poängterar Liisa Byberg, utan från Forte och andra finansiärer av oberoende forskning.
– Annars är det helt sant att det bedrivs mycket forskning om kost som inte är oberoende av industrin. Det är ett stort problem, tillägger hon. Men varför är mjölkkonsumtion kopplad till risk för frakturer? En möjlig förklaring är att färsk mjölk leder till mer oxidativ stress i kroppen, som i sin tur ökar risken för bland annat benskörhet, säger Liisa Byberg.
Syrade mjölkprodukter kan skydda
Oxidativ stress kan beskrivas som en kemisk obalans i cellerna. Syrade mjölkprodukter tycks i likhet med bland annat grönsaker skydda mot oxidativ stress som uppstår när mjölksocker, laktos, bryts ner. För att testa denna hypotes har Liisa Byberg och hennes kollegor de senaste åren gjort en ny studie där deltagare lottats till olika kost. Resultaten blev nyligen klara, men är ännu inte publicerade.
– De pekar i den riktning vi trodde, vilket är mycket spännande, men studien var för liten för att det ska gå att säga något säkert, säger hon. Det kan låta trist men är en del av vardagen som forskare, och det ger oss och andra forskare bättre utgångspunkt för framtida studier. Nu funderar vi på hur vi vill gå vidare.
1896 öppnade ett nytt, för den tiden modernt, ålderdomshem i Göteborg och det gamla slitna fattighuset stängdes. Ansökningarna dit ger en bild av dem som vill flytta in. Var de kommer från, vilka föräldrarna är, vad de jobbat med och vilka sysslor de kan bidra med. En skriver att hen kan bädda sin säng, en annan sköta sin tvätt, en tredje har varit bokbindare.
– De här människorna är det ingen som kommer ihåg. De har inte gjort något speciellt, de är bara helt vanliga och utan alla vanliga hade det inte varit mycket med Sverige. Men de får ingen plats i historieböckerna, de blir en siffra. Att få ge dem en röst är ett drömprojekt, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson som är historiker vid Göteborgs universitet.
Hon är en av forskarna inom det tvärvetenskapliga Forte-finansierade forskningscentret AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa. Hon menar att mycket av forskning och debatt om äldre genom åren har handlat om sjuklighet och kostnader, inte om äldres livserfarenheter, visdom och bidrag till samhället.
Äldre – ett problem som skulle hanteras
– Vi formas av våra liv och vår historia och det bidrar till hur vi möter omvärlden. Men man har inte forskat mycket på vem den äldre är och vilken kunskap äldre har med sig, utan snarare att de är ett problem som ska hanteras. Frågan om äldre och åldrandet har i alla tider varit marginaliserad, men den har alltid funnits, i alla samhällen.
Är det sjukt eller friskt att åldras? Ulrika konstaterar att synen på själva åldrandet har förändrats genom seklen. 1700-tals läkaren David Schulzenheimer gav råd som liknar dem som ges i dag: frisk luft, sömn, rörelse, vila, mat, dryck och kärlek. Under 1800-talet kom olika medikamenter som skulle göra det sjuka friskt. Under andra hälften av seklet betonades åldrandet än mer som en sjukdom som skulle botas med mediciner. Under 1900-talet upptäcktes hygienens betydelse för att hindra smittspridning och hålla sjukdom borta. I dag är vi tillbaka i råden från 1700-talet som ska hjälpa oss att åldras med hälsan i behåll.
Ädelreformen gav ny syn på äldre
Ulrika Lagerlöf Nilsson hävdar att synen på äldre och deras rättigheter förändrades i och med Ädelreformen 1992 då kommunerna tog över ansvaret för sjukhem och ålderdomshem – på gott och ont.
– Man talar om varje individs rätt att bli sedd och bekräftad och att personliga önskemål så långt möjligt ska tillgodoses på äldreboenden. Men hur det sedan blir i praktiken är ändå alltid en resursfråga.
Bild: Cathal Mac an Bheatha, Unsplash
Även skolan kommunaliserades under samma period vilket medförde konkurrens om pengar, i en tid när resurserna var knappa. Ulrika konstaterar att stater historiskt sett alltid satsat mer på barn och unga – det är de som ska ta över samhället. Hon menar att det kan vara en historisk parentes att det offentliga står för sjukvård och äldreomsorg.
– I det långa tidsperspektivet har de allra flesta gamla, sjuka och behövande vårdats av andra instanser, av släkt och familj, kyrkan eller andra filantropiska rörelser. Det är inget som säger att det alltid kommer att se ut som det gör nu.
Ålderismen i media
Ytterligare en aspekt av att äldre klumpas ihop till en stereotyp grupp arbetar medieforskaren Maria Edström med. Hon är samordnare inom AgeDem, Ageing, Democracy, Equility and Media, ett annat av delprojekten inom AgeCap. Där studerar forskare från olika discipliner hur ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre, tar sig uttryck i media, lagstiftning och andra sammanhang. Hon har under många år granskat hur medierna framställer människor av olika kön och åldrar.
– Få äldre är med i medierna, och om de är med så är de endera väldigt aktiva eller så sköra att de inte har någon talan. Äldre kvinnor är dessutom mer osynliga än äldre män, säger hon.
Få kvinnor över 85 i media
Maria har under många år arbetat med Global Media Monitoring Project som genomförs vart femte år. Där rapporterar frivilliga över hela världen hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en och samma dag. Hon har lyckats driva igenom att personer över 65 inte ska klumpas ihop i en enda grupp utan delas upp i två, 65-84 år och 85 plus.
– Då blev det synligt att väldigt få över 85 år är med i medierna.
En studie av Dagens Nyheters förstasidor med tjugo års mellanrum som hon gjort tillsammans med Ulrika Lagerlöf Nilsson, visar att äldre personer numera nämns med både för- och efternamn. De får också uttala sig och inte bara bli omtalade, något som var vanligt tidigare.
Äldre på väg in i rampljuset
– Så de äldre är ändå på väg in i rampljuset. Jag tycker man kan se att det börjar komma en medvetenhet på redaktionerna.
Inom Göteborgs stad har man tagit del av forskningen inom AgeCap och försöker omsätta en del av kunskapen i praktiken. Göteborg ingår i nätverket Age-friendly Cities and Communities inom Världshälsoorganisationen, WHO, och arbetar med att göra staden mer åldersvänlig genom olika sorters insatser.
Bild: Ali Yasar Isgoren, Unsplash
Tanken är att ha ett seniorperspektiv i stadsutvecklingen och göra äldre delaktiga i arbetet. Det handlar inte bara om tillgänglighet utan också om att göra det lättare att mötas över generationsgränser. Ett exempel är de gula pratbänkar som placerats ut på äldre göteborgares favoritplatser. Kring bänkarna ordnas olika typer av aktiviteter och i samband med det kan stödpersoner för exempelvis psykisk ohälsa finnas tillgängliga på plats.
– Pratbänkarna ger oss alla en påminnelse om värdet av att se och möta varandra som medmänniskor. Aktiviteter runt bänkarna är också ett sätt att nå människor vi annars inte kommer i kontakt med, säger Emma Matsson som är utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg.
Teknikstöd till äldre
I Göteborgs stad arbetar man också med bland annat planering för bostäder som är ekonomiskt och fysiskt tillgängliga, med teknikstöd till äldre och med stöd kring psykisk ohälsa. Under 2023 genomförs publika arrangemang i samarbete med AgeCap under festivalen Årsrika Göteborg då staden firar 400 år.
– Vi behöver titta mer på äldre personers behov. Vi har tidigare planerat staden främst för yngre och för människor i arbetsför ålder där lönsamhet och BNP går först. Men vi måste se även årsrika personer som en resurs, säger Emma.
Långa, snörika, kalla och mörka vintrar med brist på mat följs av intensivt korta, varma, ljusa, somrar med explosionsartad tillgång till näringsrik föda. Så ser livet ut för vilda djur i norra Sverige.
Att förstå hur vilda djur anpassar sig till dessa snabba förändringar har kittlat ekologers nyfikenhet i decennier. Kunskapen om samspelet mellan vilda djur och deras omvärld är nödvändig för att kunna förstå och förutse effekter av ett förändrat klimat och av olika förändringar i miljön.
Vuxen älg klarar kylan
Ovanpå den tunna skaren driver lössnön i den bistra vinden. Termometern visar minus 24 grader för femte dagen i rad och där ute i skogen står älgarna med snö ända upp till knäna. Fryser de inte? Nej, för en vuxen älg är inte kyla eller snö något problem.
En vuxen älg i bra kondition klarar lätt temperaturer på minus 30 grader eller lägre. Pälsen är isolerande och släpper inte ut någon värme. En kalv kan ha det tuffare på vintern. Den är mindre och har därför svårare att både lagra energi och skydda sig mot kylan.
Det kan vara bitande kallt i Norrland, men älgarna klarar sig fint. Jämfört med älgar i söder har de större klövar, längre ben och mindre öron. Bild: Susanna Bergström/SLU
Större klövar, längre ben och kortare öron i norr
Ju längre norrut i Sverige vi kommer desto större blir älgarna. Älgar i Lapplands fjällvärld kan vara 20 till 50 procent större än älgar i sydligaste Sverige.
I områden där snötäcket är djupt och ligger kvar länge har älgarna större klövar och längre ben än vad som kan förväntas av deras kroppsstorlek. De smala långa benen är perfekt anpassade till kyla.
– Benen innehåller få muskler i de nedre delarna. Därmed krävs inte så mycket energitillförsel via blodet, och blodkärlen är få och små. Då kyls inte blodet ner i samma omfattning vilket gör att benen kan befinna sig i stark kyla i veckor i sträck utan att resten av kroppen påverkas speciellt mycket, säger Jonas Malmsten, forskare och viltveterinär vid Sveriges lantbruksuniversitet.
De norrländska älgarnas öron är också kortare, förmodligen för att släppa ut så lite värme som möjligt. Den långa näshålan hjälper till att värma upp inandningsluften för att minska belastningen på lungorna.
Ämnesomsättning på lågvarv
Förutom de fysiska anpassningarna händer också mycket spännande inuti älgkroppen när årstiderna växlar. För att klara perioder med strängt klimat och lite föda ställer älgen om hela sin ämnesomsättning för att hushålla med energin. Hela 60 procent lägre ämnesomsättning kan älgar ha när de går på lågvarv i slutet på vintern jämfört med när de är i full gång i slutet av juni.
– Älgen ställer om sin ämnesomsättning genom att sänka sin kroppstemperatur och hjärtfrekvens. Hjärtslagen varierade från 71,9 slag per minut under sommaren till 40,5 slag per minut under vintern, hos de älgar där vi studerat detta. Kroppstemperaturen var som högst 38,64 grader i juli och 38,03 grader i mars, säger Wiebke Neumann som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
När kylan kommer erbjuder inte växterna samma näring längre och ungefär i november slutar älgarna att öka i vikt. Det som lagrats som fett ska nu ta älgen genom vintern som kommer.
Snö som landar på älgen smälter inte. Men en bit in i den tjocka pälsen är temperaturen flera plusgrader. Bild: Susanna Bergström/SLU
Äter helst tallskott
I Ångermanlands inland ligger snön ofta djup om vintrarna. När det vita täcket väl har lagt sig, och blivit några decimeter djupt, blir föda i form av bärris och ljung nära marken otillgänglig. Till skillnad mot ren och rådjur gräver inte älgen i snön för att komma åt föda, på sin höjd skrapar den undan ett tunt snötäcke med klöven.
När snötäcket är några decimeter djupt utgörs födan nästan helt av skott från träd och buskar. Det mesta får älgen i sig då den betar i ungskogar. Tallskott dominerar i födan och näst vanligast är björkskott. Men älgen vill ha en blandad kost och äter också asp, ek, en, rönn och viden.
Både utbud och näringsinnehåll är skralt jämfört med sommaren och älgen ställer om sin ämnesomsättning och äter mindre. Under vintern äter en fullvuxen älg 1,3 procent av sin kroppsvikt per dygn räknat i torrvikt, födans vikt utan vatten.
Det innebär drygt fem kilo för en 400 kilo tung älg. Detta kan jämföras med de 14 kilo, eller 3,5 procent av kroppsvikten, som slinker ner en vanlig sommardag. Det totala energiintaget per dag är därmed påtagligt lägre under vintern.
Ägnar sig mest åt att idissla
Varje tugga är bara några gram och eftersom älgen är en idisslare ska allt ska tuggas minst två gånger. Därför är det inte konstigt att älgen inte gör så mycket mer under vintern än att idissla, vila och beta. För att spara på energin rör de sig så lite som möjligt.
När älgen inte får i sig tillräckligt med energi tär den på sina fettdepåer och till viss del på muskelvävnad. Innan vintern är över kan älgen förlora upp till 25 procent av sin höstvikt.
När det är lite eller ingen snö kommer älgen åt blåbärsris, lingonris, ljung och andra risarter som då kan utgöra en stor del av födan. Fler arter kan förekomma i älgmagarna, men ofta i väldigt små mängder. Dit hör exempelvis gräs, och då särskilt kruståtel eller den gräsliknande vårfrylen, som båda är vintergröna.
Gillar inte gran
Det finns också arter som älgen inte gillar. Dit hör gran, som är vanlig i svenska skogar, men också al och hägg.
Tallen som är den mest nyttjade födoväxten är samtidigt ett värdefullt trädslag för skogsägare. Älgen betar på tre olika sätt. Den biter av skott, bryter av stammen för att komma åt högre sittande skott och gnager bark. Denna påverkan skadar inte bara tallen. Den medför också att skogsägaren får mindre betalt för virket när tallen avverkas.
Text: Susanne Bergström, SLU
Kontakt:
Wiebke Neumann Sivertsson, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, wiebke.neumann@slu.se
Jonas Malmsten, forskare och viltveterinär vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, jonas.malmsten@slu.se
I forskningsstudien Dansprojektet har dans visat sig vara effektivt mot psykisk ohälsa bland tonårsflickor.
Nu har yoga och dans även testats bland yngre flickor med funktionell buksmärta. Det innebär magont utan fysisk förklaring, till exempel gluten- eller laktosintolerans.
Elin Areskoug Sandberg vid Lunds universitet har forskat på om regelbunden dans och yoga stärker barns psykiska hälsa. Gemensamt för dans och yoga är att aktiviteterna kan öka så kallad självreglering, det vill säga förmågan att hantera känslor och beteenden på hållbara sätt.
– Dans kan öka kroppsmedvetenheten och förmågan att känna och leva ut. Har du god självreglering så mår du bättre, säger Elin Areskoug Sandberg vid Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds universitet och Region Skåne.
Mindre ont i magen
Till studien med dans och yoga rekryterades 113 flickor med funktionell buksmärta. Barnen som deltog i studien var mellan nio och tretton år.
– Barn med funktionell buksmärta stannar ofta hemma från skolan, hänger inte med kompisar eller går på aktiviteter. Det blir stora problem i familjen och föräldrarna kan få svårt att jobba.
Hälften av flickorna i studien fick träna yoga och dans tillsammans två gånger i veckan under åtta månaders tid. Kontrollgruppen fortsatte med sina vanliga liv.
– De som yogade och dansade fick mindre ont i magen än dem i kontrollgruppen. Salivprov visade också på förbättrad dygnsvariation av kortisol, en indikation på mindre stress i kroppen, säger Elin Areskoug Sandberg.
Men det är svårt att veta vad som är orsak och verkan. Många saker kan spela in, som till exempel gruppgemenskapen.
– De träffade jämnåriga med samma problem, men utan att buksmärtan var i fokus. De hade kul och fick nya vänner.
Viktigt att uppmuntra till aktiviteter
Många med funktionell buksmärta stannar hemma för att de har ont i magen eller är rädda för att få det.
– När man fokuserar på det som är sjukt och börjar plocka bort saker är det ofta kopplat till mer symtom, säger Elin Areskoug Sandberg.
Därför är det viktigt att sänka tröskeln för aktiviteter. Dans och yogainstruktörerna i studien utbildades så att träningen skulle kännas kravlös och kul. De instruerades också att inte prata om buksmärtan.
– Vi vet att ju oftare föräldrar frågar om barnet har ont i magen, desto mer ont i magen upplever barnet. Det är bättre att i stället i viss mån avleda och uppmuntra till aktiviteter.
Flickorna fick också lära sig strategier för vad de kunde göra när de fick ont i magen i skolan, bland kompisar eller på aktiviteter.
– Det gäller att försöka komma i väg trots att man har ont i magen.
Fokus på det friska
Det finns heller ingen tydlig evidens för att det hjälper att undvika viss mat mot funktionell buksmärta hos barn.
– Det kan vara ett större problem att inte få äta glassen på kalaset, än att få ont i magen av den.
I dansprojektet var resultaten så goda att forskarna ansåg det oetiskt att avsluta träningscirklarna när studien var klar.
– När man normaliserar och fokuserar på det friska, då stärks den psykiska hälsan. Vi patologiserar för mycket, säger Elin Areskoug Sandberg.
Avhandlingen har skrivits vid Lunds universitet, men ingår i ett forskningsprojekt med namnet Just in TIME som drivs av Örebro universitet.
För över 20 år sedan inleddes en studie i Skåne för att se om daglig fysisk aktivitet kan påverka benmassan hos unga. Forskarna ville också undersöka långsiktiga effekter.
– Den största möjligheten till påverkan på ben och muskler har man precis innan eller i början av puberteten. Benvävnad byggs upp fram tills man är i cirka 20-årsåldern, sedan minskar benmassan i takt med att man åldras och risken för benbrott ökar. Vi ville se om detta gick att påverka med daglig fysisk aktivitet i grundskolan, säger Björn Rosengren, överläkare i ortopedi på Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet.
I den så kallade Bunkeflostudien ingick fyra skolor i Malmö där eleverna följdes genom hela grundskolan. Tre av skolorna fortsatte som tidigare med 60–90 minuter idrott varje vecka. I en fjärde skola i Bunkeflostrand fick eleverna ägna sig åt fysisk aktivitet under 40 minuter varje dag.
Tydligaste effekten hos flickor
De första resultaten av studien visade att flickorna i Bunkefloskolan fick mer benmassa. Det fick däremot inte pojkarna.
– Vi tror att det beror på att killar normalt ägnar sig åt fysisk aktivitet mer än tjejer. Därför syntes effekten tydligt för tjejerna vilket är viktigt eftersom benmassan minskar med åldern, framför allt för kvinnor i samband med övergångsåldern, säger Björn Rosengren.
Under det första året ökade antalet benbrott något i skolan i Bunkeflostrand, men i årskurs 9 hade ungdomarna bara hälften så många benbrott som eleverna i de tre kontrollskolorna.
Fysisk aktivitet blev en vana
Forskarna har även gjort uppföljande studier för att se vilka positiva effekter som fanns kvar för ungdomarna efter årskurs 9. De kunde bland annat visa att eleverna som gick på skolan i Bunkeflostrand lade två timmar mer på träning i veckan fyra år efter att de lämnat grundskolan, jämfört med dem som hade gått på kontrollskolorna.
– Vi vet alltså att skillnaden i fysisk aktivitet består även efter grundskolan och efter att den dagliga skolgymnastiken avslutats.
Studier visar också att vinsterna i muskel- och benmassa kvarstår när deltagarna närmar sig 25-årsåldern. Det såg forskarna när de jämförde med ungdomarna i kontrollgruppen.
– Det visar att daglig fysisk aktivitet i skolan kan motverka låg benmassa och sämre muskelstyrka i vuxen ålder, säger Björn Rosengren.
Barn rör mindre på sig – kan få konsekvenser
Skärmtid och fysisk inaktivitet har ökat bland barn på senare år. Med tanke på att fysisk aktivitet är en viktig faktor för benmassan har man befarat att dagens barn i allmänhet har skörare skelett än tidigare.
Detta har dock varit svårt att ta reda på då det inte funnits en kontrollgrupp att jämföra med som mätts på samma sätt. Forskarna valde därför att bygga ihop en gammal maskin för att mäta dagens barn på exakt samma sätt som för 40 år sedan.
– Vi hittade indikationer på att barn nuförtiden utvecklar betydligt lägre benmassa än för fyra decennier sedan, vilket ger oro för att de kan ha en högre risk för benskörhet och skörhetsfrakturer när de blir gamla.
I Sverige inträffar cirka 125 000 benbrott per år som kan kopplas till benskörhet. Det innebär betydande kostnaderna för sjukvården.
Idrott på schemat har bara ökat lite
Resultaten av Bunkeflostudien har bidragit till en del förändringar när det gäller fysisk aktivitet i skolan, men de har inte blivit så stora som forskarna hoppades.
– Elever har idag cirka 10–11 timmar idrott mer per år under hela grundskoletiden än när Bunkeflostudien inleddes, säger Björn Rosengren.
Han efterlyser ett nytt angreppssätt för att hantera benskörhet och de benbrott som följer i spåren.
– Fysisk aktivitet i ung ålder är ett enkelt och billigt sätt som dessutom har flera andra positiva effekter.
Att skicka nakenbilder via mobilen kan vara riskfyllt, men det är också ett sätt att utforska sin sexualitet. Det menar forskare som – i ett forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Forte – kartlagt högstadieungdomars erfarenheter av så kallad sexting. Hur vanligt är det att skicka och ta emot nakenbilder bland ungdomar på högstadiet? Vem delar man bilderna med? Vilka motiv har man för att sexta? Är det en positiv eller negativ upplevelse?
Verklighet som inte vuxna förstår sig på
När forskaren Carolina Lunde och hennes kollega Jonas Burén för några år sedan planerade projektet ”Sexuell exponering på nätet bland unga – Erfarenheter, normer och möjliga orsaker bakom ökat risktagande”, var de måna om att ta vara på ungdomarnas egna erfarenheter.
– Mycket av den forskning som hittills har gjorts om sexting handlar om risker. Vi ville inte att vår studie skulle bli ytterligare ett sådant projekt. Istället ville vi få en mer nyanserad bild och höra vad unga själva har att berätta, säger Carolina Lunde som är docent i psykologi vid Göteborgs universitet.
Sexting – en riskfylld möjlighet
Att skicka eller dela sexuellt laddade bilder eller filmklipp, mer eller mindre avklädda, via mobil eller dator kallas alltså för sexting eller att sexta. Det är i alla fall den term som används inom akademin, framhåller Carolina Lunde – unga kallar det snarare för att skicka ”nudes” eller nakenbilder.
De senaste åren har riskerna med sexting uppmärksammats. Bilder och filmer riskerar att spridas och leda till mobbning och trakasserier, och i värsta fall sker övergrepp online. Unga kan råka illa ut, konstaterar hon. Men sexting utgör samtidigt en möjlighet, framhåller hon, till experimenterande och utforskande.
– De unga vi har intervjuat trycker själva på att det är något positivt och spännande, ett första steg att vara sexuell med någon, oftast en pojk- eller flickvän eller någon man är på G med.
Bild: Alexander Grey, Unsplash
En av tio har skickat nudes
I forskningsprojektet fick 1 653 elever på tio olika högstadieskolor i Västsverige svara på enkätfrågor. Enkäten gjordes sedan om två år senare i syfte att följa utvecklingen över tid. Dessutom valde forskarna ut 54 elever till så kallade fokusgrupper, med möjligheter till mer nyanserade frågor och resonemang.
– Till en början när vi ställde våra frågor kunde det bli rätt fnissigt och flamsigt i klassrummen, men när väl ungdomarna började svara var det slående hur många som var fokuserade och tyckte att det var viktigt. Det här är deras verklighet, som inte alltid vuxna förstår sig på, säger Carolina Lunde.
Kartläggningen visar att ungefär en av tio på högstadiet har skickat nakenbilder på sig själv och ungefär en fjärdedel har tagit emot nakenbilder. Det är vanligare bland de äldre – av eleverna i årskurs 7 hade mellan fem och tio procent någon gång skickat nakenbilder på sig själva, motsvarande andel i årskurs 9 var ungefär tjugofem procent.
– Det är rätt förväntat. När man kommer in i puberteten blir man mer benägen att sexta. Det är ett sexuellt beteende bland andra.
Pressade att skickade nakenbilder
Tjejer och killar skickar i ungefär samma utsträckning nakenbilder på sig själva. Men kartläggningen visar också att det är vanligare att tjejer får nakenbilder skickade till sig.
– De vi intervjuat vittnade om att man ibland blir överrumplad i appar och på chattar. Plötsligt dyker det upp en nakenbild som man inte har bett om. Det är rätt ”könat”, ofta är det tjejer som får sådana oönskade bilder.
Tjejerna i studien upplevde också en större press att dela bilder av sig själva – i genomsnitt 10 procent av killarna och 30 procent av tjejerna uppgav att de någon gång känt sig pressade att skicka sexuella bilder på sig själva. Och bland de elever som hade erfarenhet av sexting uppgav pojkar generellt en mer positiv erfarenhet och flickor i högre grad en mer negativ upplevelse.
Vanligare att tjejer blir skammade
– Studien visar att det är vanligare att tjejer drabbas av ryktesspridning och skammande. Killar som har skickat nakenbilder av sig själva verkar ha lättare att skämta bort det och tar det inte lika allvarligt, säger Carolina Lunde.
Hon blev förvånad över att kartläggningen så tydligt bekräftade traditionella könsrollsmönster.
– Dagens unga är duktiga på att prata om könade normer, de har mycket kunskap och förhåller sig kritiskt. Ändå finns det uppenbarligen sexuella dubbelstandarder som lever kvar.
Bild: Pradamas Gifarry, Unsplash
Ibland skickar man bilder man ångrar
Forskarna såg ytterligare saker när de studerade normer och hur ungdomarna själva förhöll sig till sexting. Att skicka nakenbilder till en pojk- eller flickvän anses helt okej. Däremot bör man inte skicka till en främling. Många unga har strategier för att säga nej eller blocka en person, visar studien.
Men det händer, i stundens hetta, att man skickar en bild som man ångrar efteråt, säger Carolina. Även om mottagaren är en partner eller någon man känner.
– Man oroar sig över eventuella konsekvenser som är svåra att överblicka. Vem är det egentligen som får se bilden? Tänk om den skickas vidare? Då kan det vara svårt att prata med vuxna. I sådana situationer upplever många skam och att man har sig själv att skylla, konstaterar Carolina Lunde.
Få unga har diskuterat sexting överhuvudtaget med någon vuxen. Möjligen har man fått höra av en förälder ”skicka inte nakenbilder”, konstaterar hon, vilket gör det ännu svårare att anförtro sig.
– Det som alla barn och ungdomar i vår studie önskar sig är en vuxen som inte blir arg. Någon som är förtroendeingivande och som man kan berätta om jobbiga grejer för. ’
Öppen dialog är viktig
Både föräldrar och skolpersonal behöver generellt bli bättre på att närma sig ungas sexualitet och vad de gör på nätet, framhåller Carolina Lunde. Att våga prata, ha en öppen dialog och förmedla att du är beredd att lyssna om något skulle hända, är hennes råd.
– Man ska inte underskatta ungdomars förmåga att navigera i sin digitala vardag. Men de är tonåringar och det är rätt mycket för dem att hantera. Då kan de behöva en vuxen som lyssnar utan att döma.
Text: Henrik Lundström
Tips för att prata om nakenbilder med ungdomar
På umo.se finns information om risker men också om positiva upplevelser av nudes.
Bland annat tar ett poddavsnitt upp hur det går att tänka för att göra det mer säkert:
Skicka aldrig för att någon tjatar om att du ska göra det. Det är aldrig för sent att dra sig ur och inte skicka även om du lovat det.
Ska du ta en bild, börja med en som inte visar så mycket. Undvik att visa ansiktet och annat som gör dig lätt att identifiera.
Rummet du tar bilden i kan också gå att känna igen, och tänk på att stänga av platstjänster i telefonen.
Vad lagen säger kring nakenbilder och eventuellt missbruk av dem går att läsa mer om på polisens webbplats, polisen.se.
Under klimakteriet sjunker nivåerna av östrogen, och det gör skelettet mindre kompakt och mer svampigt. Även balansen kan bli sämre i övergångsåldern. Därför har kvinnor över lag högre risk för frakturer – främst i handleder, ryggkotor och lårbenshalsar – från och med klimakteriet.
Men fysisk aktivitet, bra mat och några kilon för mycket skyddar när skelettet blir skörare. Att väga mindre än vad man gjorde som 20-åring, eller att komma i klimakteriet i 40-årsåldern, ökar däremot risken för benbrott. Det visar en studie vid Lunds universitet.
Men för kvinnor som kom in i klimakteriet före 40 års ålder, så kallat prematurt klimakterium, fanns ingen förhöjd risk för frakturer.
– De kvinnor som kommer in i klimakteriet före fyrtio söker kanske vård oftare och får behandling som stärker skelettet, säger Louise Moberg som är forskare i gynekologi och obstetrik vid Lunds universitet.
Men det gör oftast inte de kvinnor som får sin menopaus, alltså sista mens, mellan 40 och 45 års ålder.
– De tänker kanske att det är naturligt, att nu kommer klimakteriet. Det kan också vara så att vi inom vården inte uppmärksammar det lika mycket som vi borde. Men det är möjligt att de borde undersökas för benskörhet och få behandling när det behövs.
Tidigt eller prematurt klimakterium?
Klimakteriet börjar ofta fem till tio år före menopausen, som är den sista menstruationen. Den inträffar i genomsnitt vid 51-52 års ålder. Sedan fortsätter klimakteriet ytterligare fem till tio år. Om sista mensen kommer före 45 års ålder räknas det som tidig menopaus. Upphör mensen före 40 års ålder är det en prematur menopaus, en så kallad ovariell svikt.
Menopaus som begrepp innebär att mensen upphör och att äggreserven är för liten. Tillståndet är oåterkalleligt. Men vid prematur menopaus kan behandling hjälpa och kvinnan bli fertil igen, beroende på om det går att behandla orsaken till den ovariella svikten.
En tredjedel hade fått en fraktur
Studien från Lunds universitet bygger på data från en annan stor befolkningsbaserad studie med namnet Malmö Kost Cancer. Cirka 18 000 kvinnor deltog mellan 1991 och 1996. Kvinnorna var i snitt 56 år när studien startade och de följdes i 14 år till 2016.
I den nya studien riktade forskarna fokus mot frakturer hos kvinnor efter klimakteriet. Med hjälp av data från det nationella patientregistret, kopplat till varje deltagares unika personnummer, identifierades varje första fraktur. Drygt en tredjedel av kvinnorna hade fått ett benbrott.
– Vi kunde identifiera två tydliga risker, att väga mindre än man gjorde i 20-årsåldern och att komma i klimakteriet tidigt, det vill säga mellan 40 och 45 års ålder.
Tidigare välkända riskfaktorer är ärftlighet, tidigare fraktur, rökning, stor alkoholkonsumtion, hög ålder och att vara kvinna.
Fettvävnad kan öka östrogennivån
Under klimakteriet sjunker nivåerna av östrogen, men i fettvävnaden finns hormoner som kan omvandla andra könshormoner till östrogen. För hälsans skull finns det många fördelar med att inte väga för mycket, men några kilo extra är i detta fall bra.
– Att vara lite åt det mulliga hållet är bra ur skelettsynpunkt. Med hjälp av fettvävnaden kan du få upp östrogennivån. Vikten belastar också skelettet, vilket stärker det.
Och om man ramlar kan lite hull också fungera stötdämpande.
Lägre vikt kan öka risk för frakturer
Både amning och graviditet kräver att kalcium går till barnets skelett. Och det finns olika teorier om att många barn skulle kunna urholka kvinnors skelett.
– I vår studie kunde vi inte se något samband mellan flera barn och ett svagare skelett. Men här är forskningen motsägelsefull och andra studier har visat att ökat antal barn påverkar skelettet negativt.
I studien såg forskarna däremot att de som vägde mindre efter klimakteriet än vad de hade vägt som 20-åringar hade en större risk för frakturer.
Men varför är det en risk att vara smalare i klimakteriet än i 20-årsåldern?
– Det är ju inte säkert att de hade gått ner i vikt frivilligt, utan det kan också bero på sjukdom eller medicinering.
Fysisk aktivitet belastar skelettet, och särskilt vid stötar uppstår små sprickor. När de pyttesmå sprickorna läker blir skelettet något kraftigare.
Rökning påverkar däremot östrogennivåerna och skelettet negativt. Därför kommer rökande kvinnor ofta i klimakteriet lite tidigare.
– Men om man slutar röka har skelettet potential att hämta sig.
Benvänlig mat och sol
Skelettet påverkas också av kost. Det gäller att äta varierat och få i sig kalcium och D-vitamin.
– Mjölk, ost, broccoli, grönkål, nötter, fet fisk står på den benvänliga listan. Också behöver man lite sol varje dag, en kortare stund räcker.
I studien ingick även tre andra forskande läkare, en kardiolog, en specialist i internmedicin och en ortoped.
– Det gjorde arbetet spännande. Vi möter alla kvinnor i vårt arbete och har olika specialiteter, så flera perspektiv togs med i forskningen.
Sömnbrist hos unga klassas som ett folkhälsoproblem och runt 30 procent av svenska ungdomar bedöms idag ha någon form av sömnproblem.
Koppling till skolprestationer
I sin doktorsavhandling har sömnforskaren Gita Hedin studerat unga, sömn och sömnbrist. I en av studierna, där 1 500 ungdomar i åldern 15 till 17 år deltog, undersöktes bland annat kopplingen mellan insomnisymtom och skolprestationer.
– Vi såg bland annat ett samband mellan sömnproblem och underkända betyg. Men också att ungdomar som sov otillräckligt använde både alkohol och tobak i större utsträckning, säger Gita Hedin, som är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Fysisk aktivitet är viktigt
Fler pojkar än flickor uppgav att de hade sömnproblem. Det förvånade eftersom flickor i tonåren relativt oftare än pojkar uppger sömnproblem. Men pojkarna i just denna studie var mindre fysiskt aktiva än flickorna. Det kan vara en förklaring, eftersom fysisk aktivitet under dagen är kopplat till bättre sömn.
Det visade sig även att inaktiva ungdomar som uppgav en lägre självskattad hälsa hade mycket större sannolikhet att ha sömnproblem, oavsett om det var flickor eller pojkar.
Så mycket behöver de sova
Enligt Gita Hedin behöver en tioåring sova cirka 10 till 11 timmar per dygn och en tonåring cirka 8 till 9 timmar.
Bild: Jp Valery, Unsplash.
Men få får sin tillräckliga sovdos. Tendensen är också att människor sover allt mindre. Vi sover en hel timme mindre än för hundra år sedan, trots att de grundläggande behoven är ungefär desamma.
– 24-timmarssamhället är här för att stanna och vi måste hitta ett sätt att leva i det. Där ingår att skapa en miljö som främjar god sömn för alla och som tar hänsyn till olikheter. Exempelvis ungdomars specifika sömnbehov, säger Gita Hedin.
– Att tonåringar är kvällspigga och morgontrötta är ju biologiskt. Det rår de inte för. Därför behöver de kanske extra stöd från vuxna i denna ålder.
Det finns studier, med positiva resultat, där man har senarelagt skolstarten på morgonen för att ta hänsyn till morgontrötta tonåringar.
– Men detta kräver att även vuxenvärlden anpassar sig, vilket jag tyvärr ibland tror är svårare att få till, säger Gita Hedin.
Hjälp med sömnen önskas
I en studie undersöktes upplevelser hos ungdomar i åldern 16 till 18 år.
– Det mest slående var hur intresserade de var av att prata om sömn. Det fanns liksom ett uppdämt behov och många upplevde att deras föräldrar och andra vuxna inte tog sig tid att lyssna på dem om deras sömnproblem, säger Gita Hedin.
Av ungdomarnas svar framkom tydligt hur viktigt de själva tycker att fysisk aktivitet är, för sömnen. De uppgav att rörelse tröttar ut dem på ett behagligt sätt som skapar ett välbefinnande.
Förstår kopplingen till skärmar
Ungdomar sa även att de önskade mer rörelse under skoltid, just för de positiva sömneffekterna. Som ett hinder tog de upp bruket av digitala skärmar. Exempelvis uppgav ungdomarna att sociala medier varvar upp dem mentalt och skapar oro och jobbiga tankar om livet.
Ungdomar förstår mycket väl kopplingen mellan dålig sömn och skärmanvändning, säger Gita Hedin.
– De flesta säger också att de vill att föräldrarna ska bestämma åt dem. Så ett tips jag vill skicka med till föräldrar är: Sluta inte stötta era barn om att de ska stänga av sina mobiler och paddor i god tid innan de släcker.
Forskning med mobilstopp
I ett kommande projekt kommer Gita Hedin och forskarkolleger från andra lärosäten göra två studier på flera högstadieskolor i Sverige. Det handlar om schemalagd sömnundervisning och om mobilstopp en timme före läggdags.
– Det finns studier som pekar på att man får 10-20 minuters mer sömn per natt om man lägger ifrån sig mobilen i tid. Det kan verka lite, men i det långa loppet har det stor betydelse, säger Gita Hedin.
Avkoppling, kontakt med kompisar, till och med en livlina – eller plattformar skapade för att tjäna pengar på ungdomars osäkerhet? Forskning visar att digitala medier kan leda till depression, ångest och ätstörningar hos unga. Hur oroliga behöver vi vara?
Vi lever en stor del av våra sociala liv på digitala plattformar i dag. Inte minst gäller det barn och unga – och det börjar tidigt, hälften av alla tvååringar använder internet dagligen. Och varför inte? Digitala medier är en plats full av vänner, skratt och återhämtning. Men här finns också mobbning, utsatthet, skeva normer och kroppshets – och det är många som tjänar pengar på att det är lätt att vilja använda dem mer, och mer och mer…
Nu pekar forskarna på att användandet av dataspel och sociala medier kan leda till psykisk ohälsa hos unga, som depression, ångest och ätstörningar. Men är det verkligen så farligt? Kanske det bara är vuxenvärlden som förfasar sig över ungdomen, på samma sätt som när tv och serietidningar kom? Nej, menar Lisa Thorell, docent vid Karolinska Institutet.
– Det finns en stor konsensus kring att digitala medier har negativa effekter på ungdomars psykiska hälsa. Vi kan vara övertygade om att det finns ett samband. Vi får också många rapporter om att både ungdomar och föräldrar vill få hjälp och stöd i det här. För det är svårt att hantera, det är som en drog och det är lätt att det skapas ett beroende, säger hon.
Designade för att skapa ett sug
Nyligen sammanställde Lisa Thorell en forskningsöversikt över området tillsammans med Sissela Nutley, forskare vid Karolinska Institutet, på beställning av Statens medieråd. Nu leder hon ett *Forte-finansierat forskningsprojekt där de närmare undersöker konsekvenserna av digitala medier hos ungdomar generellt, samt kopplat till könsskillnader och adhd. De kommer även även att titta på om det finns faktorer i förskoleåldern som kan förutsäga vilka barn som kan få problem med digitala medier, och vad det är som triggar ett problematiskt användande.
*Forte är ett statligt forskningsråd som finansierar vetenskaplig forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd.
– Målet är att kunna skapa någon slags stödfunktion för barn, ungdomar och föräldrar. Min förhoppning för framtiden är också att det skulle kunna komma spel som inte har vissa moment som man vet kan leda till ett ökat beroende, säger Lisa Thorell.
Ett stort problem är just att spelen och de sociala plattformarna är designade för att skapa ett sug att använda dem. Det gör nämligen att andra viktiga delar av livet blir lidande. Delar som behövs för att vi ska må bra. Att sitta still och inte träffa andra skapar och förvärrar psykisk ohälsa. Forskning visar också att ju mer tid som ungdomar ägnar åt sociala medier, desto sämre mår de psykiskt.
Att sms:a en vän gör att man mår bra
– Majoriteten av alla unga anser själva att deras användande av digitala medier går ut över sömn, skolarbete och motion. Samtidigt är de digitala plattformarna här för att stanna. Det är inte så att vi tycker att de ska bort, utan det handlar om att man ska få till en bra balans i livet. Det är viktigt att hjälpa föräldrar och ungdomar att redan i tidig ålder skapa bra vanor, säger Lisa Thorell.
Allt med digitala medier är heller inte negativt, att skicka textmeddelanden till vänner ökar till exempel ens välbefinnande. Det ger dessutom en återhämtande effekt efter att man varit utsatt för något stressande eller negativt online. Dessutom verkar det finnas en växelverkan mellan offline och online. Lisa Thorell har som en del i Forte-projektet redan kunnat se att vissa typer av utsatthet på nätet har minskat under pandemin. Färre känner sig mobbade, får oönskade nakenbilder skickade till sig eller har ångest över att se bra ut på sociala medier.
– När skolan är stängd så har utsattheten som handlar om personer som inte känner varandra minskat. Samtidigt har vi tidigare sett att mobbning förstärks på nätet. Att barn som förr kunde få lite andrum när de kom hem inte har det längre, du är utsatt var du än är, säger hon.
Utseendefixering vanligt långt ner i åldrarna
Vissa barn är extra sårbara för att utveckla problem kopplat till digitala medier, berättar Lisa Thorell. Det finns en kraftigt ökad risk för problematisk användning för barn med diagnosen adhd. De negativa konsekvenserna för dem är också starkare kopplade till ökad aggressivitet, sämre kamratrelationer och mer utåtagerande beteende. När det gäller specifikt sociala medier finns det ett starkare negativt samband till psykisk ohälsa för tjejer.
– Delvis handlar det om att unga tjejer använder sociala medier mycket mer än killar, som i stället lägger sin tid på dataspel. En annan anledning är att utseendefixering är mer vanligt förekommande hos tjejer – och starkt kopplat till deras psykiska mående. Det finns en otrolig kroppsfixering jättetidigt i åldrarna som påverkar hur man mår av sociala medier, säger Lisa Thorell.
Negativa känslor kring sin egen kropp
Att titta på bilder innehållande skönhetsideal i sociala medier leder till mer negativa känslor kring sin egen kropp, fler ätstörda beteenden och lägre självkänsla, lyfter Lisa Thorell. Det gäller även om det framgår att bilderna är redigerade. Kroppspositiva bilder då? Ja, de ger visserligen upphov till mer positiva känslor och nöjdhet med den egna kroppen – men även dessa förstärker ett objektifierande synsätt.
– Det är visserligen bättre än annat, men även det innebär ett fokus på utseende som i sin tur kan få negativa effekter, säger hon.
Det är vanligt att ungdomarna hamnar i en negativ spiral, berättar Lisa Thorell. Ett dåligt mående och låg självkänsla leder till ett mer problematiskt användande som i sin tur förvärrar måendet ytterligare. Inte minst för att algoritmer styr vad vi får se i sociala medier. Mår man dåligt och har negativa tankar om till exempel sin kropp är det sannolikt att flödet består av innehåll som stärker de idéerna. Normer skapas snabbt och sprids lätt.
Selfies i en lång strid ström
– Det är inte ovanligt att tjejer berättar för oss att de frivilligt kan ta 200 avklädda selfies i liknande poser en eftermiddag, för att sedan oombedda välja ut en och skicka den till andra. Många gånger har de lärt sig det via sociala medier, där de följer konton av unga tjejer som exponerar sin kropp, säger Lisa Thorell.
Även normer om just psykisk hälsa förmedlas i stor utsträckning av influencers i dag. Det berättar Anette Wickström, lektor och biträdande professor vid Linköpings universitet.
Tjänar pengar på att dela intima berättelser
– Att influencers når och påverkar många unga människor används av aktörer som vill nå ut med olika budskap, och av varumärken i marknadsföring av produkter. Att dela intima och personliga berättelser om sitt mående gör att influencern uppfattas som mer autentisk och leder till fler och mer lojala följare – och ökar samtidigt reklamintäkterna. Berättelser om hur man mår blir därmed en slags valuta. Samtidigt måste man som influencer kunna visa upp ett attraktivt liv och en attraktiv kropp för att nå ut och få sponsring. Det blir en avancerad balansgång, säger hon.
Bild: Robin Worrall, Unsplash
Så hur plockas dessa normer upp av tonårstjejer? Det undersöker Anette Wickström just nu närmare i ett Forte-finansierat projekt, ihop med Judith Lind, lektor vid Linköpings universitet. Vad är ett gott liv, vad handlar psykisk hälsa om? När goda råd om hur man kan må bättre blandas med bilder på glamourösa liv, uppmaningar om konsumtion, mysighet och fixande i hemmiljö, eller om att starta eget företag, vad leder det till?
Olika ideal om det goda livet
– Är det ett lyxigt liv, eller ett socialt skyddat liv i hemmiljön som är vägen till att må bra? Är det att bli en entreprenör? Vad är det för ideal kring det goda livet som man får sig till del och vad gör man av det?, säger Anette Wickström.
I Forte-projektet inleder forskarna med att intervjua 44 tonårstjejer om vilka konton de följer som talar om psykisk hälsa. De analyserar sedan dessa konton, för att slutligen återigen ha en dialog med ungdomarna kring hur de tolkar innehållet.
– Genom att diskutera våra analyser med tjejerna kan vi få en bättre förståelse för hur de tar emot bilden av psykisk hälsa som förmedlas och hur de använder sig av den. Det är lätt att som vuxen gå in och säga att ’det här handlar bara om kropp och utseende’ och att det är en smal femininitet som visas. Men för att förstå på riktigt måste vi gå till ungdomarna själva, säger Anette Wickström.
Så pratar influencers och följare med varandra
Anette Wickström har i flera år forskat kring glappet i berättelsen mellan ungdomars upplevda psykiska hälsa och den samhälleliga bilden av den.
– Forskning som mäter hur dåligt ungdomar mår av digitala medier är viktig, men den behöver kompletteras. Det är viktigt att förstå ungas perspektiv, annars finns det en risk att vi förenklar och generaliserar, att ungdomarnas röster försvinner. Hur vi talar om ungdomars psykiska hälsa gör ju också något med ungas självbild. Det finns en risk att vi skapar en bild som blir stigmatiserande – och självuppfyllande, säger hon.
Utan en djupare förståelse är det också lätt att sätta in förenklade, generella insatser, lyfter Anette Wickström och tillägger:
– Det går inte att skilja det som ungdomar gör i sociala medier från deras övriga liv, och användningen av dem kommer inte att minska. Så det blir viktigt att förstå interaktionen mellan influencers och följare, och få tonårstjejernas egna perspektiv på hur de hanterar det som förmedlas. Då kan vi hjälpa unga att hitta verktygen för att hantera sociala medier utifrån deras behov.
Forskarna undersöker:
influencers budskap kopplat till psykisk hälsa i sociala medier och 17-åriga flickors tolkningar av det influencers förmedlar. Vilka normer sprids kring till exempel orsaker, ansvar, strategier – och vad som utgör ett gott liv? Forskarna kombinerar analyser av material publicerat online med intervjuer med följarna offline.
om digitala medier är relaterat till mental hälsa och hur man fungerar i vardagen, samt tidiga riskfaktorer för och prevalensen av problematiskt användande. De tittar även närmare på hur könsskillnader spelar in, samt adhd.
digitala medier kopplat till mental hälsa och dagligt fungerande innan, under, och efter pandemin.
Målmedvetna åtgärder och skärpta lagkrav under flera decennier för att minska exempelvis utsläpp av svavel, kväve och partiklar har gett resultat. Trots en positiv utveckling av luftkvaliteten i Sverige fortsätter luftföroreningar att vara en stor hälsorisk.
– Sedan 1980-talet har det skett en stor förbättring av luftkvaliteten i Sverige. Det lutar åt att utvecklingen sakta fortsätter åt rätt håll, men mer behöver göras. Läget är fortfarande allvarligt, säger Leo Stockfelt, specialistläkare i arbets- och miljömedicin och forskare vid Göteborgs universitet.
Han arbetar kliniskt som specialistläkare i arbets- och miljömedicin. Men också som forskare vid Göteborgs universitet där han, bland annat i flera Forte*-finansierade projekt, studerar sambanden mellan luftföroreningar och hälsoeffekter. Enligt Leo Stockfelt är luftföroreningar ett lite underskattat folkhälsoproblem.
*Forte är en statlig myndighet som finansierar forskning inom områdena hälsa, arbetsliv och välfärd.
Luftföroreningar värst när det gäller antalet döda
– Samhället fokuserar ofta på nya, kanske mer spännande hälsorisker. Men om målet är att förbättra folkhälsan, att påverka hälsan i hela befolkningen, är luftföroreningar ett mycket viktigt område. Både för fortsatt forskning och för fortsatta åtgärder.
Luftföroreningar är fortfarande den miljöfaktor som orsakar mest hälsoeffekter om man räknar i antalet döda, berättar Leo Stockfelt.
Hjärtinfarkt och stroke är två av de allvarligaste konsekvenserna, framför allt orsakat av små, små partiklar – någon tusendels millimeter i diameter eller mindre – som släpps ut från småskalig vedeldning, industrier och vägtrafik. Effekten från luftföroreningar på befolkningsnivå är hög, men för de flesta är risken liten, konstaterar Leo Stockfelt.
Sverige är ett av de länder i världen med renast luft. Ändå uppskattar forskare att luftföroreningar bidrar till omkring 7 600 förtida dödsfall i Sverige varje år (att jämföra med att det årligen dör totalt 90 000–100 000 personer i Sverige). På global nivå uppskattar WHO att luftföroreningar varje år bidrar till sju miljoner dödsfall.
– Att utsättas för luftföroreningar i Sverige kan kanske jämföras med att vara lätt överviktig eller att äta onyttigt. Som individ har man viktigare saker att oroa sig för än att undvika luftföroreningar, i alla fall när det gäller hälsan. Riskerna är ojämnt fördelade, luftföroreningar drabbar oss olika.
Öppen vedeldning inomhus vanlig dödsorsak
I vissa delar av Afrika och Asien, i stora städer och på landsbygden där det fortfarande är vanligt med öppen vedeldning inomhus, är luftföroreningar en av de vanligaste dödsorsakerna. I Sverige tillhör personer som utsätts för hög exponering i arbetsmiljön en riskgrupp, liksom personer med astma eller som nyss haft hjärtinfarkt.
– Som enskild individ i Sverige kan du inte göra så mycket för att undvika luften omkring dig. De som tillhör någon riskgrupp behöver däremot vara extra försiktiga när halterna är höga, säger Leo Stockfelt.
Insikter om att luften omkring oss kan vara skadlig går förmodligen väldigt långt tillbaka i tiden, när människor lärde sig göra upp eld och irriterades av röken. Hippokrates gjorde redan på 400-talet före vår tideräkning kopplingar mellan den dåliga luftkvaliteten i några av det antika Greklands städer och olika sjukdomar.
Att luftföroreningar påverkar luftvägarna och bidrar till såväl astma och KOL som lungcancer är i dag etablerad kunskap. Även vetskapen om att de som utsätts för luftföroreningar i större utsträckning drabbas av hjärt-kärlsjukdomar är väl belagd.
Partiklar i lungorna orsakar inflammation
De senaste 10–15 årens forskning har ökat kunskapen ytterligare – inte minst har svenska forskare bidragit till det, berättar Leo Stockfelt. Forskarna får allt fler belägg för att luftföroreningar inte bara skadar luftvägar och leder till hjärt-kärlsjukdomar, utan också påverkar andra organ i kroppen och antingen bidrar till eller förvärrar en rad sjukdomar och hälsotillstånd.
Enligt Leo Stockfelt finns numera tillräckligt mycket studier för att också hävda ett samband mellan luftföroreningar och olika hälsoeffekter som diabetes, demens och låg födelsevikt hos nyfödda. Även sambandet mellan luftföroreningar och bland annat njursvikt, en växande sjukdom bland äldre svenskar, håller på att etableras, säger Leo Stockfelt. Exakt vad som orsakar dessa effekter är inte helt säkerställt.
Hypotesen är att de partiklar som tar sig ner i luftvägarna orsakar en inflammation som sedan sprids i kroppen. Forskarna pratar om systemiska effekter.
– Det landar partiklar i lungorna, och redan en liten mängd kan påverka resten av kroppen. Dessutom finns det en risk att en mindre andel partiklar tar sig vidare ut i kroppen via blodet och blodkärlen.
Sambandet luftföroreningar och åderförkalkning
Ett nystartat Forte-finansierat forskningsprojekt ska förhoppningsvis kasta nytt ljus över vad som händer i kroppen när den utsätts för luftföroreningar. Leo Stockfelt och hans kollegor vid Göteborgs universitet ska undersöka sambanden mellan luftföroreningar och åderförkalkning, ateroskleros, och hur det i slutändan leder till hjärt-kärlsjukdomar. Nu vill forskarna också studera effekter på 30 000 svenska män och kvinnor i åldrarna 50–64 år.
– Sambandet mellan luftföroreningar och hjärt-kärlsjukdomar är klarlagt. Men sambandet mellan luftföroreningar och åderförkalkning i hjärtats kranskärl och i halsens blodkärl är inte lika tydliga. Vi vill förstå mer om både effekter och mekanismer i kroppen.
Luftföroreningar påverkar både hälsan och miljön. De kan göra människor sjuka och förkorta den förväntade livslängden. De orsakar också skador på växter, träd och grödor, korrosion, övergödning, försurning och klimatförändringar.
De vanligaste luftföroreningarna består av kväve- och svaveloxider, marknära ozon samt partiklar av olika storlek och sammansättning.
Luftföroreningar bildas bland annat vid förbränning, exempelvis från kraftverk och villaeldning, och genom industriutsläpp. Vägtrafik är en annan stor källa till luftföroreningar, exempelvis bensin- och dieselmotorer och partiklar som slits från bromsar, hjul och vägbana.
Vissa utsläpp orsakar problem lokalt, i närheten av väg eller industrier, men många föroreningar transporteras över långa avstånd, även över nationsgränser, för att sedan falla ner med nederbörden.
Källa: Naturvårdsverket
De senaste åren har Forte finansierat flera forskningsprojekt om sambanden mellan luftföroreningar och hälsoeffekter. Leo Stockfelt och hans kollegor har börjat inkludera hälsoeffekter också från trafikbuller. I en nyligen avslutad Forte-finansierad studie av drygt sju tusen män i Göteborg fann forskarna ett tydligt samband mellan hjärt-kärlsjukdomar och exponering för trafikbuller.
Höga buller ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar
– Vi såg att de som utsattes för höga buller innan insjuknande hade högre risk att drabbas av stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar.
Enligt Leo Stockfelt blir trafikbuller en allt viktigare fråga att uppmärksamma. Dels för att buller har visat sig ha liknande effekter på hjärtsjukdomar som luftföroreningar, dels för att bullernivåerna generellt är på väg upp.
– I epidemiologiska studier har vi sett att höga nivåer av buller och höga nivåer av luftföroreningar ofta hänger ihop. Samtidigt tillåts mer och mer ljudstörningar i samhällsplaneringen, nya bostäder byggs vid allt högre bullernivåer. Resultaten från forskning och lagens tillämpning går åt olika håll.
Leo Stockfelt vill i framtiden se mer hälsosamma städer. Fysiska åtgärder, som att i byggandet skilja mer på trafik och bostäder, och att främja ökad cykling, skulle ha en positiv effekt på både luftkvalitet och bullernivåer och i slutändan även på folkhälsan.
– Allt fler personer bor i städer där halterna ofta blir höga. Dessutom blir befolkningen allt äldre, och det är då vi blir mer sårbara.
Mindre bilavgaser ökade livslängden i svenska storstäder
Utsläppsminskningar har bevisligen effekt. En svensk studie som publicerades för några år sedan bedömde att invånarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tack vare minskade utsläpp av luftföroreningar från trafiken, i genomsnitt lever ett år längre i dag än i mitten på 1990-talet.
Ytterligare ett tungt vägande skäl för att prioritera åtgärder för fortsatta utsläppsminskningar är att det också skulle gynna en annan av samhällets stora framtidsfrågor: klimatförändringarna.
– Här finns tydliga synergieffekter. Åtgärder som är bra för att minska luftföroreningar är ofta också bra för klimatet, säger Leo Stockfelt.
På många håll i världen utsätts hbtq-personer för våld, förföljelse och trakasserier. I vissa länder straffas de med döden, och många tvingas fly för att överleva.
– Du måste dölja vem du är och vad du känner, annars riskerar du fängelse, förföljelse eller dödsstraff. Men det handlar inte bara om fysiskt våld utan även om samhällsattityder, att familj och vänner tar avstånd eller att du inte kan få en anställning, säger Frida Johansson Metso, samordnare för Röda korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering.
Frida Johansson Metso är psykolog och har tidigare arbetat på behandlingsmottagningen. Hon berättar att patienterna ofta lider av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter att ha varit utsatta för olika former av våld och livsfara. De återupplever sina värsta minnen om och om igen, som om händelserna skedde här och nu. Många lider också av depression och ångest.
– Det som kan vara komplicerat när det gäller just hbtq-gruppen är att patienterna ofta har varit förföljda på grund av sin identitet. Det är vanligt att vara påverkad av det samhälle man levt i och känna skam och äckel kring sig själv.
Utsatta för omvändelseterapi
Många av hbtq-patienterna har varit utsatta för sexuella övergrepp. Vissa har blivit utsatta för så kallad omvändelseterapi inom vården i sina hemländer, den kan bland annat bestå av så kallade terapeutiska våldtäkter. Det är också vanligt att tortyrskadade manliga patienter berättar om sexualiserad tortyr i form av våldtäkt.
Andra patienter kommer från länder där homosexualitet likställs med pedofili. Det skapar starka tvivel kring den egna identiteten och känslorna. Hbtq-personer har i åratal tränat sig i att inte prata om sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
– Om man känner sig äcklig och kroppsligt förstörd kan det vara svårt att prata med någon om det, även med sin psykolog. Det försvårar och försenar traumabearbetningen och det innebär i sin tur en sämre behandlingsprognos. Patienterna är också rädda och har ingen tillit till vårdpersonal.
Hbtq-personer i landsflykt ofta mer ensamma
Frida Johansson Metso berättar att hbtq-personer ofta är mer ensamma än andra flyktingar. Familjen kan ha tagit avstånd eller så har personen själv inte vågat berätta och kan därför inte förklara varför man lämnat familjen. Gruppen har mer sällan barn eller en partner med sig. Det är vanligt att man har blivit förföljd på grund av en kärleksrelation och att ens partner är kvar i hemlandet eller har blivit dödad. Många vågar inte heller söka sig till sina landsmän i Sverige eftersom de är rädda för att bli avvisade eller trakasserade.
– De saknar mycket av det stöd som andra patienter ofta har. Många gånger har hbtq-flyktingar också förlorat sitt religiösa sammanhang. Religion brukar i vanliga fall ses som en skyddande faktor mot psykisk ohälsa och suicidrisk, förklarar Frida Johansson Metso.
Men hbtq-patienterna har inte sällan blivit fördömda av religiösa ledare. Många har en komplicerad relation till sin tro. De funderar över om det är skamligt att känna som de gör och om gud kommer att straffa dem.
– Det skapar existentiell ångest hos patienten samtidigt som vårdpersonalen inte är van att prata om religion.
Stressad av att se andra leva öppet
De flesta hbtq-flyktingar blommar ut i Sverige och känner sig fria, berättar hon. Men några blir stressade av att se andra leva helt öppet, eftersom de har lärt sig att det är förenat med livsfara. Att leva i exil innebär också ny stress.
Det är svårt att hitta boende och jobb och flyktingarna möter även rasism. De flesta lever med tillfälliga uppehållstillstånd och är oroliga för att bli utvisade.
– Stressen ökar samtidigt som patienterna har få resurser, som socialt nätverk och arbete, vilket gör att gruppen har en stor risk för psykisk ohälsa, säger Frida Johansson Metso.
Det behövs mer kunskap om hur hbtq-flyktingars behov av psykosocialt stöd ser ut och hur vården kan möta dem. Det berättar Tommy Carlsson, som är docent i omvårdnad vid Röda Korsets Högskola och leder ett forskningsprojekt som ska undersöka ämnet.
– Forskningen om deras psykosociala situation och behov av stöd är begränsad, särskilt i en nordisk kontext.
Hbtq-personer står inför särskilda utmaningar
Han berättar att ett fåtal explorativa studier från andra länder visar att hbtq-personer står inför särskilda utmaningar. Det kan till exempel vara kopplat till att bearbeta traumatiska erfarenheter. Även om flyktingar delar vissa identiteter och omständigheter, fortsätter han, bär alla samtidigt på sina personliga erfarenheter.
– Projektet har en explorativ ansats, vilket innebär att vi vill undersöka förutsättningslöst och utgå från vad vi faktiskt kan se i den data vi samlar in.
Forskarna vill undersöka hur livssituationen och hälsan ser ut för hbtq-flyktingar när de kommit till Sverige, vilka svårigheter de möter och hur vården kan stötta dem. De kommer också att titta på hur vårdpersonalens erfarenheter av att möta hbtq-flyktingar ser ut – vilka utmaningar möter de i sitt arbete och vad ser de för utvecklingsmöjligheter?
Vårdpersonal och hbtq-flyktingar i samma team
En annan forskningsfråga handlar om hur utbildningen kan förbereda blivande vårdpersonal på att möta hbtq-flyktingar.
Förutom forskarna ska både hbtq-flyktingar och vårdpersonal ingå i teamet.
– Projektet är unikt i och med att vi samarbetar nära med målgruppen. Tanken är att representanter som själva har flyktingbakgrund och de som arbetar i vården kanske ser saker som vi forskare missar.
Datainsamlingen sker genom individuella intervjuer, gruppdiskussioner och enkäter.
– Jag hoppas att projektet ska generera kunskap som utvecklar vården och samhällets funktioner, så att hbtq-flyktingars möjlighet att hantera sin situation stärks och att deras hälsa förbättras, säger Tommy Carlsson.
Projektet genomförs i sam arbete med Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering. Frida Johansson Metso hoppas att forskarna ska landa i behandlingsrekommendationer om hur vården kan bygga tillit hos personer som har varit utsatta i alla sina mänskliga relationer.
– Det gör att andra människor är det som är farligt. Vi behöver förstå det, och hur genomsyrande det är, säger hon.
Det behövs även psykosocialt stöd i form av sociala sammanhang. Patienterna själva upplever också att behovet av ökad kunskap om deras situation är stort.
– De berättar att de behöver bli mötta med en större öppenhet. Att vårdpersonal, i stället för att ta saker för givet, ställer frågor, som: ”Hur är det för dig som transperson från just det här landet?”, avslutar Frida Johansson Metso.
* Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering är ett samarbete mellan Svenska Röda Korsets specialistmottagning för traumatiserade flyktingar och Röda Korsets Högskola.
Lagar om sexuell läggning i världen
Diskriminering på grund av sexuell läggning är utbredd i världen. Enligt en sammanställning av ILGA från december 2020 är samkönat sex mellan samtyckande vuxna fortfarande kriminaliserat, i lagen eller praktiken, i 69 av FN:s medlemsstater.
I sex av dessa länder är det förenat med dödsstraff: Brunei, Iran, Jemen, Mauretanien, Nigeria (i 12 delstater) och Saudiarabien.
I ytterligare fem medlemsstater finns vissa källor som indikerar att samkönat sex kan bestraffas med döden men det rättsliga läget är oklart: Afghanistan, Pakistan, Qatar, Somalia (inklusive Somaliland) och Förenade Arabemiraten.
Endast 28 medlemsstater tillåter samkönade äktenskap medan 49 länder i världen har antagit lagar kring hatbrott som innefattar sexuell läggning. Även om utvecklingen är ojämn så har viktiga framsteg gjorts under de senaste årtiondena.
Allt fler länder avkriminaliserar sex mellan samtyckande vuxna av samma kön och allt fler stater inför förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Källa: ILGA World – the International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association. ilga.org
– Tyvärr är det fortfarande en försvinnande liten del av de som behöver det som vårdas hemma, i många fall får familjerna inte ens frågan, säger Charlotte Castor, forskare i barns och familjers hälsa vid Lunds universitet.
Åren 2015-2018 fick mellan 50 och 60 svårt sjuka barn i Skåne avancerad vård i hemmet varje år. För de senaste åren finns inga siffror.
Charlotte Castor har i en studie undersökt vilka och hur många familjer som faktiskt får erbjudandet, och funnit en ojämlik vård.
– Det ser olika ut, från noll till relativt god tillgång på vård i hemmet. Krafterna som påminner om barnets perspektiv är olika starka i regionerna och olika väl organiserade i vården.
Även i övriga Sverige är vården olika väl organiserad för att klara av att värna barnens och familjernas behov.
Vardagslivet betyder mycket
Att kunna vårda ett svårt sjukt barn i hemmet är ett sätt att hålla samman familjen och vardagslivet. Mycket forskning stödjer detta. Och barnet upplever att det är skönt att få vara hemma med syskon, föräldrar och katten eller hunden.
– När barnet slipper uttröttande sjukhusbesök kan de bättre hushålla med sin ork. Det handlar om att sjukdomen ska ta så lite plats som möjligt i livet, säger Charlotte Castor.
För då finns mer energi över till att göra vanliga friska saker som att gå i skolan eller träffa en kompis. Att kompisar kan komma förbi hemma en stund betyder mycket, för det är ett större projekt för barn och tonåringar att besöka sjukhuset. Även för syskon blir livet bättre, när familjen inte behöver splittras av sjukhusvistelser.
– Syskon ger ofta uttryck för hur skönt det är att veta att föräldrarna är hemma. Det blir en osäkerhet för syskonen om det ständigt är olika personer som möter i dörren efter skolan – ibland farmor, ibland en granne.
Bild: Sven Brandsma/Unsplash
Föräldrar får ett andrum
Vård i hemmet av barn i Skåne har utvecklats sedan 2013, då Region Skåne tog beslutet att barn har rätt till avancerad vård hemma, ASIH, oavsett prognos och diagnos. Tidigare var ASIH-teamen vana vid att ta hand om vuxna patienter, och det fanns en del oro bland vårdpersonalen runt att vårda barn.
– Men det har visat sig att det går bra, när det finns rätt förutsättningar och kommunikationen fungerar, säger Charlotte Castor.
När föräldrarna avlastas och samarbetet mellan familjen och vårdgivarna fungerar, då kan det uppstå vad Charlotte Castor beskriver som ett fridfullt andrum.
– Det kan uppstå när föräldrarna får känna att det finns någon som tar ansvaret och att de bara kan vara här och nu med sitt barn.
Kommunikation ger trygghet
Tydlig kommunikation mellan familjen, barnhälsovård och specialistvården är avgörande.
– Förtroendefulla allianser och en känsla av att vi gör det här tillsammans skapar trygghet.
Även när familjen drabbas av den största sorgen och förlorar sitt barn så kan föräldrarna beskriva den sista tiden i hemmet med värme. Det framgår i de intervjuer som Charlotte Castor genomfört i sin forskning.
– Föräldrarna kunde säga efteråt att ”vi hade det så fint tillsammans på slutet”.
Inte bara vård i livets slutskede
Rätten för skånska barn att få avancerad vård hemma gäller oavsett prognos och diagnos. Det handlar om lindring i livets slutskede, palliativ vård – men inte bara. Det kan också vara barn eller ungdomar som har livshotande eller kroniska sjukdomar som till exempel cystisk fibros, hjärtsjukdomar, cancer eller neurologiska sjukdomar där vård i hemmet kan vara en viktig insats för ökat välbefinnande. Men även om mer kortvariga behandlingar mot sjukdomar som borrelia, då antibiotika behöver injiceras dagligen.
– Andra former av vård i hemmet kan vara när barnsjukvården ger stöd för att vårda ett för tidigt fött barn hemma eller när kontaktsjuksköterskor eller fysioterapeut i ett team för barn med cystisk fibros gör hembesök, säger Charlotte Castor.
Bild: Aditya Romansa/Unsplash
Frivilligt val för föräldrarna
All vård kan inte utföras i hemmet utan ibland finns medicinska skäl till sjukhusvård. Föräldrarna behöver också känna sig trygga med vården i hemmet.
– Vård i hemmet måste alltid vara frivilligt. Är föräldrarna oroliga så är barn som läskpapper och suger åt sig oron.
Föräldrarna måste få hjälp att lyssna in barnet, dess behov och hur det mår. Det gäller särskilt de allra minsta barnen, som fötts för tidigt. Här spelar föräldrarna en stor roll för bebisarnas utveckling och tillfrisknande.
Digitala hjälpmedel vanligare
Charlotte Castor har också forskat på hur digitala hjälpmedel fungerar vid vård i hemmet. Att kunna sända bilder på barnet och dess symtom och ha kontakt med vården i realtid är ett stöd för föräldrarna.
– Covid har gett en skjuts in i den digitala eran. Men när man har kontakt med vården genom att digitala hjälpmedel det viktigt att inte glömma bort att göra barnet delaktigt.
För äldre barn kan digitala hjälpmedel innebära en större delaktighet då de själva kan kommunicera med vården. Men det finns studier som visar på minskad tillgång och användande av digitala hjälpmedel i lägre socioekonomisk klass vilket påverkar möjlighet till jämlik och rättvis vård.
– Både barns delaktighet och tillgång till digital vård för alla är något vi kommer att fortsätta studera i pågående och kommande studier, säger Charlotte Castor.
Inte dyrare
I en studie har Charlotte Castor undersökt de samhällsekonomiska kostnaderna för avancerad vård av barn i hemmet och vård på sjukhus. I beräkningarna ingick även förlorade arbetsinkomster för föräldrarna och de extra kostnader för till exempel lokaler som sjukhusvistelser innebär.
– Den slutsatsen vi kan dra är att det oftast inte blev dyrare att vårda barnet hemma.
Att göra internationella jämförelser är mycket svårt eftersom vården är så olika organiserad.
Mer kunskap om palliativ vård behövs
Sedan 2021 är Charlotte Castor regional patientprocessledare för att utveckla vården och samarbetet runt obotligt sjuka barn i Region Skåne. Där arbetar hon för att öka kunskapen om barns speciella behov i palliativ vård, både i barnhälsovård, barnhabilitering, barnsjukvård och i den specialiserade palliativa vården.
– Personal inom olika enheter har i en enkätundersökning uppgett att de uppfattar att de har hög kunskap när det gäller palliativ vård för vuxna. Men lägre kompetens när det gäller barns behov.
Många länder har kommit längre än Sverige när det gäller palliativ vård av barn, men samtidigt är det mycket som händer i Sverige nu. I Södra sjukhusregionen håller ett konsultteam på att utvecklas vid Skånes universitetssjukhus. I konsultteamet ska det finnas deltagare från alla vårdprofessioner runt ett barn.
Ett nationellt vårdprogram finns och länkat till detta har Charlotte Castor i samarbete med vårdgivare och regionalt cancercentrum utvecklat introduktionsfilmer i palliativt förhållningssätt när ett barn är sjukt.
Lyssna på barnet
Charlotte Castor betonar att det inte finns några enkla svar kring hur man ska bedriva vård i hemmet för svårt sjuka barn på bästa sätt. Det gäller att lyssna noga på barnet och iaktta signaler på hur barnet mår.
– Det finns idag en ambition med en personcentrerad vård, men det är olika hur mycket plats barnen får ta. Men all forskning visar hur viktigt det är att få ha sitt vardagsliv kvar – att få vara del av fredagsmyset och kunna klappa katten.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
