Mängden ål som lämnar den svenska västkusten för att leka i Sargassohavet har ökat kraftigt sedan ålfisket stoppades för 13 år sedan. Det visar en ny studie som undersökt effekterna av fiskeförbudet.
År 2012 stoppades allt ålfiske längs den svenska västkusten. Syftet var att skydda den hotade ålen. Oberoende experter har tidigare lyft fram fiskestoppet som en av de viktigaste åtgärderna inom den svenska ålförvaltningsplanen. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet för första gången undersökt effekterna.
Forskarna uppskattar att mängden blankål – fullvuxna ålar som är redo att vandra över Atlanten för att leka i Sargassohavet – i dag är ungefär dubbelt så stor som år 2011, då fisket fortfarande var tillåtet.
– Ser man längre tillbaka och jämför med den genomsnittliga mängden blankål som producerades under perioden 1988–2011, så är mängden blankål nu cirka fyra gånger större, säger Torbjörn Säterberg, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Kombinerad analys
Forskarna har kombinerat historisk fångststatistik från både yrkes- och fritidsfiske med provfiskedata som samlats in med ryssjor på tre platser längs den svenska västkusten. På så sätt har de kunnat göra en uppskattning av hur ålbeståndet har förändrats över tid.
Beräkningarna bygger på en så kallad integrerad modell som väger samman flera olika datakällor i en och samma analys.
– Resultaten bör tolkas med viss försiktighet eftersom vi endast utfört provfisken vid tre lokaler längs en lång kuststräcka. Men alla dataserier antyder att beståndet, och då främst antalet större individer i beståndet, har ökat sedan fiskestoppet trädde i kraft år 2012, säger Torbjörn Säterberg.
EU vill rädda ålen
Den europeiska ålen har minskat kraftigt under de senaste decennierna. År 2007 införde EU en förordning med målet att öka beståndet. Alla medlemsländer måste ta fram en plan för hur ålen ska förvaltas. De ska också regelbundet rapportera till EU-kommissionen om olika åtgärder och vilka resultat de gett.
Analysmetoder som den modell som nu har utvecklats av forskare vid SLU behövs för att kunna utvärdera effekten av olika förvaltningsinsatser.
– Vi har tidigare utvecklat analysmetoder för att följa ålbeståndens utveckling längs den svenska Östersjökusten och i svenska inlandsvatten, men för västkusten har vi länge saknat ett verktyg för att kvantifiera ålbeståndets storlek. Den modell vi utvecklat i den här studien fyller den luckan, och blir en viktig pusselbit i svensk ålförvaltning, säger forskaren Rob Van Gemert vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Vad vi äter, om vi röker och om vi blir sjuka kan bidra till ett slags biologiskt minne som kan föras över till kommande barn – och ibland till och med barnbarn. Forskning har bland annat visat att astma var vanligare hos barn vars pappor rökte när de var yngre än 15 år.
18 000 människor dog av svält under Hungervintern i Nederländerna 1944–45. Men spåren av hungersnöden levde kvar långt längre än så. Barn som blev till under perioden när föräldrarna levde i svält, har visat sig löpa större risk för att som vuxna få typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Hur kan det bli så?
Förklaringen tycks ligga i det som kallas epigenetik. Det kan beskrivas som ett slags biologiskt minne, som kan ändra hur kroppen reagerar på sådant som svält, infektioner eller rökning – ett minne som ibland kan föras vidare till individens barn och till och med barnbarn. På så sätt kan olika gener bli mer eller mindre aktiva, utan att själva dna:t förändras. En del förändringar sitter kvar mycket länge, medan andra tas bort efter en kort tid.
Forskarna Maria Lerm och Anita Öst vid Linköpings universitet har i en översiktsartikel lagt fram en teori om pappans bidrag till sina ättlingars skydd mot infektioner.
Inte bara negativa effekter av epigenitik
Anita Öst och Maria Lerm har båda intresserat sig för epigenetik i sin forskning, men de har olika ingångspunkter. Anita Öst forskar om hur föräldrarnas levnadsvanor påverkar nästa generations ämnesomsättning. Exempelvis har hon studerat bananflugor och visat att kommande generationers risk för fetma påverkas av om pappan svälter eller blir övergödd. Epigenetiken blir programmerad för överlevnad under svält, men det får negativa konsekvenser för kommande generationers ämnesomsättning, speciellt om de växer upp med mat i överflöd.
– Inom mitt fält när det gäller ämnesomsättning så är de epigenetiska effekterna av svält eller övergödning ofta negativa. Så det var intressant för mig när Maria började prata om att en del typ epigenetiska förändringar som rör immunförsvaret kan vara positiva, säger Anita Öst.
Exempelvis kom för ett par år sen en studie från forskare vid Bonns universitet, som pekade på att mushanar som haft en infektion med candidasvamp fick söner som hade lägre risk att dö av en sådan infektion. Den skyddande effekten följde även med till nästa generation, det vill säga hanens barnbarn.
Maria Lerm och Anita Öst kombinerade sin expertis kring infektioner och hur olika sorters miljöfaktorer ger en epigenetisk påverkan över flera generationer. Tillsammans med kollegorna Shamila Alipoor och Parisa Norouzitallab har de gått genom den vetenskapliga litteraturen och skrivit en perspektivartikel om nuläget inom forskningsområdet.
De föreslår att pappans exponering för kost, stress, skadliga ämnen och infektioner kan påverka hans barns och barnbarns immunförsvar genom epigenetiska mekanismer. I de fall det resulterar i ett förstärkt skydd mot sjukdomar skulle det kunna ge hans ättlingar en evolutionär fördel. Hypotesen som forskarna lägger fram nu behöver prövas genom forskning innan det går att säga att det är på det här viset.
Ifall mannen svälter kan epigenitiken bli programmerad för överlevnad, vilket kan påverka barnbarnens ämnesomsättning negativt. Bild: Depositphotos
Varför fokus på pappan?
Att de fokuserat på just pappans påverkan på de blivande barnen kan verka oväntat, men det har sin förklaring.
– Vi tror inte att pappans roll är viktigare, utan snarare tvärtom. Mammans påverkan på barnet rent epigenetiskt är antagligen större. Men eftersom mamman påverkar embryot och fostret väldigt länge, så är det svårare att urskilja effekter av olika exponeringar. Det är lättare att följa epigenetiska effekter på fädernet, eftersom tidsfönstret är så kort: spermien levererar det genetiska materialet till ägget och sen är det klart. Det är bara i det ögonblicket som det kan överföras biologisk information från pappan. Det gör att det är lättare att lista ut hur det fungerar, säger Anita Öst.
Exakt hur överföringen av biologisk information om en infektion eller liknande, som pappan varit med om många år tidigare, förs över till barnet är ännu oklart. Den epigenetiska koden består av kemiska modifieringar, exempelvis så kallad dna-metylering, och det är väl etablerat att stora delar av denna kod suddas ut i embryot. Trots det verkar det som att den biologiska informationen på något sätt bevaras tills fostret har etablerats och sen återinförs i fostrets dna. Forskare letar nu efter mekanismer för hur detta går till.
Troligtvis är mammans epigenetiska påverkan på barnet större än pappans, men det är lättare att följa effekterna från pappan eftersom det genetiska materialet ges till ägget så fort Bild: Apostolos Vamvouras, Unsplash
Tonårens livsstil påverkar länge
Om det nu är så att vår livsstil och sjukdomar vi drabbas av, kan påverka kommande barn – hur långt tillbaka i tiden kan det då röra sig om? Årtionden, pekar en del studier på.
– Det kan vara viktigt att vara medveten om att för killar verkar puberteten och tiden före vara en känslig period när det gäller exempelvis rökning. Enligt en norsk studie ökar risken att barnen får astma om papporna rökte när de var yngre än 15 år. Så det är långvariga effekter som kan få konsekvenser långt utöver den egna individens hälsa, säger Anita Öst.
När det gäller rökning så har forskarvärlden länge studerat vad som händer i kroppen när den utsätts för röken, som bland annat innehåller giftiga kolväten.
– Det finns en epigenetisk signatur som är mycket välstuderad och som visat sig finnas i en stor mängd organismer. Det är ett evolutionärt konserverat försvarssystem som hjälper kroppen att skydda sig mot toxiska kolväten. Vi är inte de första organismerna i jordens historia som utsätts för skadliga kolväten, säger Maria Lerm.
Epigenetisk reglering av detta försvarssystem mot toxiska kolväten har kopplats till överkänslighet i luftvägarna och utveckling av astma. Det är ett exempel på att det biologiska minnet ibland får positiva effekter, ibland negativa.
Biologiskt minne kan ändras
Till skillnad från generna vi föds med, som vi inte kan göra något åt, är det biologiska minnet – eller epigenomet – inte hugget i sten, säger Maria Lerm:
– Många studier visar att det här är dynamiska processer. Det finns allt från förändringar som är väldigt stabila till sådana som är väldigt, väldigt dynamiska. Det är det som är det sköna med just epigenetik.
Att välja rätt hundras känns tryggt för många och väcker ofta förväntningar om vissa egenskaper. Men en labrador är inte alltid en typisk labrador. Ny forskning visar att personligheten inom en och samma ras kan variera stort.
I dag finns 371 registrerade hundraser i Sverige. De har alla sin unika storlek, päls, arv och mentala egenskaper. En del har genom tiderna använts till jakt, andra för vakt, vallning eller som sällskap.
Att välja en hundras som rastypiskt, enligt hundrasens beskrivning, passar en familj anses klokt. Detta för att undvika konflikt mellan hundens behov och familjens egna.
Många som köper hund har därmed en förväntan inte bara på hur hunden kommer att se ut, utan också hur den kommer att vara – dess mentalitet.
Man vet inte alltid vad man får
Beteendeegenskaper styrs delvis av hur hunden formas, men också av det genetiska arv den från början har med sig. En hund kan exempelvis vara mer eller mindre social, vaktande, lekfull, nyfiken eller rädd.
Vad färre kanske är medvetna om är att skillnaderna i egenskaper hos individer även inom samma hundras faktiskt kan vara mycket stora. Det här har nu kartlagts i en studie.
– Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få. Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt, säger Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik, vid SLU.
Mentaliteten har undersökts
Erling Strandberg har, efter nästan 20 år inom hundforskning, ägnat de senaste åren åt att undersöka hur stora skillnader det faktiskt finns i mentalitet – både mellan och inom hundraser. De fåtal studier som tidigare gjorts på området har enbart byggt på enkäter, där hundägare själva fått skatta sina hundars egenskaper.
– Och dessa har givit ganska olika resultat. Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, fortsätter Erling Strandberg.
En Jack Russell-terrier tar igen sig lite. Bild: Depositphotos
Mentalitet – hundens personlighetsegenskaper
Sedan slutet på 1900-talet har mentala egenskaper hos hund beskrivits av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, genom vad som kallats MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).
Mentalbeskrivningar innebär att hundar, år efter år, genomgår samma noggrant planerade tester. Syftet är att, utifrån hundens reaktioner, kunna beskriva dess egenskaper på ett jämförbart sätt. Testerna är utvalda för att alltid kunna upprepas på samma sätt, vilket gör resultaten jämförbara mellan olika hundar. I Sverige är det möjligt för alla hundägare att mentaltesta sin hund – helt frivilligt.
Inom BPH sammanfattas det till egenskaper inom fyra olika områden: socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Som ett komplement till testerna kan hundägarna också få svara på en enkät med specifika frågor, om sådant man rent praktiskt inte kan testa på ett BPH. Det kan handla om hundens beteende i hundmöten och i ovanliga situationer som att åka rulltrappa eller hiss.
Beskrivningarna handlar inte om att klassa hundar som mentalt “bra” eller “dåliga” eftersom egenskaper kan värderas olika inom olika hundraser.
Få en “standard-labbe” – eller inte
Så hur stor är chansen att man får en hund med för hundrasen typiska mentala egenskaper när man exempelvis väljer att köpa en valp av Sveriges mest populära hundras, labrador?
– Ja, det är inte 100 procent i alla fall, det är säkert, säger Erling Strandberg.
Snarare handlar det om en chansning – ungefär 50/50 – att man antingen får en rastypisk labrador, eller en individ som visserligen ser ut som en labrador men har mentala egenskaper som drar mot någon av ytterligheterna när det gäller personlighet.
– Exempelvis att den blir mycket mer eller mycket mindre social, lekfull eller hotfull än hur man tänker sig att en labrador brukar vara.
Genetiskt lotteri
Svårigheten att förutspå valpens mentalitet beror på att den till hälften består av hundmammans gener och hälften av hundpappans gener. Men precis som sjukdomar kan drabba vissa individer i en familj men inte andra, handlar det om hur generna blandas.
Det innebär att egenskaper som inte varit synliga hos någon av föräldrarna – utan legat vilande – kan dyka upp hos några av valparna i en kull. Resultatet kan bli individer som avviker från rasens standard. Det är helt enkelt ett genetiskt lotteri.
– Och sedan behöver man också komma ihåg att inte alla egenskaper är ärftliga. Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, säger Erling Strandberg.
Rhodesian ridgeback. Bild Depositphotos
Stor variation inom samma ras
Forskarna har exempelvis genom studien kunnat se att vissa hundar av den vaktande och jagande rasen rhodesian ridgeback är mer sociala och lekfulla än vissa hundar av rasen labrador – något som går emot den förväntade bilden av dessa två vitt skilda raser.
– Vilket gör att det faktiskt inte alltid går att säga att det alltid är mer variation mellan raser än inom samma ras, utan det beror på, och kan skilja sig mellan egenskaper, säger Erling Strandberg.
Så vad ska vi göra med den här kunskapen?
– Till att börja med behöver vi nog i stället för att se valet av hundras som en grundläggande “garanti”, tänka på det som en sorts sannolikhetsoptimering, för en viss typ av beteende, utseende, pälstyp och mentalitet. Det ökar chanserna, men är ingen fullständig garanti, säger Erling Strandberg.
Det är också bra att förstå att inte alla beteendeegenskaper är genetiska. En hund som fått god träning och uppmuntran kan uppvisa en rad egenskaper som skiljer sig från om samma hund hade blivit utsatt för skrämmande händelser.
– Men det vi vet är att till exempel benägenhet för rädsla faktiskt är en egenskap som ärvs även genetiskt, och det är något som kanske ingen önskar hos sin hund, så att undersöka i hur stor utsträckning rädslor finns hos föräldradjuren kan vara en god idé för att förstå risken att valpen kan få det med sig genetiskt, säger Erling Strandberg och fortsätter:
– Och att inte till 100 procent veta vem valpen kommer att bli kanske också är charmen med att välkomna en ny individ till familjen, säger Erling Strandberg.
Tips till blivande hundägare
1
Välj hundras med omsorg, men var samtidigt beredd på att just din valp inte kommer att motsvara den rastypiska standarden
2
Kom ihåg att arv är viktigt, men att även yttre faktorer som hem, ägare, socialt umgänge och medveten träning formar i stor grad hur valpen kommer växa upp och bli.
3
Välj valp från föräldradjur du tycker om. Om föräldradjuren har mentalbeskrivits finns resultaten att se hos skk.se/avelsdata, vilket kan ge en bra hint om vilka egenskaper som även valpen kan få.
Användningen av sömnmedel ökar bland unga. KBT-i, en kognitiv beteendeterapi som är inriktad mot insomni, är lika effektiv och ger dessutom ofta ett långvarigt resultat, enligt forskning från Karolinska institutet.
I fjol hämtade mer än 870 000 personer i Sverige ut receptbelagda sömnmedel på apoteket, vilket motsvarar mer än 8 procent av befolkningen. Eftersom vissa mediciner används för både sömnproblem – insomni på läkarspråk – och andra bekymmer, är det svårt att summera användningen av sömnmedel i Sverige exakt. Men man kan se att den har förändrats mycket på ett par decennier.
Två trender är tydliga, varav en är positiv: beroendeframkallande läkemedel står för en allt mindre andel. Den andra trenden ser forskare på med viss oro: ungas användning av sömnläkemedel har ökat kraftigt, allra mest bland kvinnor. I gruppen flickor 15–19 år har andelen som använder sömnläkemedel ökat från någon procent år 2006 till minst 10 procent 2024.
Det är inte självklart vad ökningen beror på, och sannolikt finns flera bidragande faktorer, förklarar Johan Reutfors, psykiater och docent vid Karolinska institutets Centrum för läkemedelsepidemiologi, som forskar om användning av sömnmedel.
– Under den här perioden har det skett flera stora förändringar som man kan anta har betydelse. Andelen unga med någon form av diagnosticerad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, till exempel adhd, har ökat kraftigt, och smartphones har blivit en del av vår vardag. Dessutom har det blivit lättare att ordinera melatonin, säger han.
Många unga sover mindre
Att sömnproblem ökat bland unga bekräftas av Li Åslund, psykolog som forskar om ungas sömnbesvär och är aktuell i höst med boken Tonårssömn.
– Nationella och internationella studier visar att många ungdomar i dag sover mindre än tidigare generationer. Problemet är särskilt utbrett bland barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, npf, där upp till 75 procent har återkommande problem med insomning eller orolig sömn. Svårigheterna kan hänga ihop med biologiska faktorer men också med beteendemönster, oro och problem att varva ner på kvällen, säger hon.
Även i våra grannländer Norge och Danmark har användningen av sömnmedel bland unga gått upp, men inte alls lika mycket. Det har Johan Reutfors sett i sin forskning.
– Sverige ligger två, tre gånger högre än våra skandinaviska grannländer. Det mönstret verkar även gälla andra typer av psykiatriska läkemedel, som antidepressiva, säger han.
Vad beror det på?
– Det vet vi inte, men vi försöker ta reda på mer om det. Sverige har fler barn- och ungdomspsykiatrer än Norge och Danmark och samtidigt har primärvården en starkare roll i våra grannländer. Jag är nyfiken på hur det spelar in. Det kan också vara så att npf-diagnoserna ökat mer i Sverige än i Norge och Danmark, och att detta leder till ökad förskrivning.
Är det bekymmersamt att en relativt stor andel ungdomar börjat medicinera?
– Vi behöver bevaka den här utvecklingen. Melatonin, som unga huvudsakligen får, är inte förknippat med några tydliga hälsorisker än. Men vi vet inte allt, till exempel om det kan påverka pubertetsutvecklingen, säger Johan Reutfors.
Li Åslund håller med.
– Unga med sömnproblem bör alltid erbjudas psykologiska och beteendebaserade insatser i första hand, som fasta rutiner, anpassad sovmiljö och nedvarvningsstrategier. För barn med npf kan föräldrautbildning vara ett viktigt komplement, eftersom struktur och tydliga ramar ofta gör stor skillnad. Tyvärr är tillgången till psykologisk behandling ojämn i Sverige. Många familjer möts av långa väntetider, vilket kan bidra till att läkemedel förskrivs i stället, säger hon.
Användningen av sömnmedel har ökat kraftigt bland tonårsflickor, särskilt de med neuropsykiatriska diagnoser. Bild: Fatima Shahid, Unsplash.
Npf och sömnsvårigheter – tips för barn och unga
Extra stöd i att skapa struktur. Det kan handla om att visualisera kvällsrutiner med bilder eller scheman, använda påminnelser eller att stegvis träna in en ny rutin tillsammans med föräldrarna.
Ta hänsyn till individuella behov. Till exempel känslighet för ljus eller ljud.
Ta små steg. Eftersom barn med npf kan vara känsliga för förändring kan det vara bra att göra försiktiga förändringar i sovrutinerna.
Källa: Li Åslund
Barbiturater, bensodiazepiner och z-läkemedel
Under första hälften av 1900-talet var barbiturater den dominerande typen av sömnmedel. De var effektiva men farliga, med hög risk för beroende eller överdosering. En rad uppmärksammade dödsfall bland världskändisar som Marilyn Monroe och Jimi Hendrix bidrog till att göra riskerna med barbiturater kända.
En ny läkemedelstyp kallad bensodiazepiner började därför ta över på 1960-talet och fick så småningom bred användning som lugnande, ångestdämpande, sövande och även kramplösande. De var säkrare än barbiturater, men med tiden blev det tydligt att även bensodiazepiner var beroendeframkallande.
Nästa steg i utvecklingen togs på 1990-talet då de så kallade z-läkemedlen kom. De är kemiskt lika bensodiazepiner men omsätts snabbare i kroppen så att effekten är borta på morgonen. Patienten slipper känna sig dåsig och påverkad dagtid, vilket var ett problem med de tidigare preparaten. Men även z-läkemedel kunde leda till beroende, visade det sig så småningom.
Barbiturater, bensodiazepiner och z-läkemedel verkar alla på samma sätt: genom att stimulera hjärnans GABA-signalering. Signalsubstansen GABA är en viktig broms i hjärnan som får den att gå ner i varv. Idag är barbituraterna utfasade sedan länge. Användningen av bensodiazepiner som sömnmedel har minskat i flera decennier och är nere på promille av befolkningen. Det senaste decenniet har även användningen av z-läkemedel minskat med omkring en tredjedel.
Melatonin ökar och andra sömnmedel minskar
I stället ökar en annan typ av sömnmedel kraftigt: hormonet melatonin som reglerar vår dygnsrytm. Det har varit känt länge, men först de senaste decennierna börjat användas som sömnmedicin. När z-läkemedel började minska i Sverige sköt konsumtionen av melatonin i höjden.
Ytterligare en kategori sömnläkemedel är antihistaminer. De är besläktade med allergimediciner, vilket kan låta underligt. Det har sin förklaring i att hormonet histamin är med och reglerar både våra allergireaktioner och vår dygnsrytm.
Utöver dessa huvudkategorier av sömnmedel förekommer även andra typer. Inom psykiatrin används en rad mediciner som sömnmedel off label. Det betyder att läkemedlet egentligen är avsett för något annat.
– Det finns bland annat vissa antidepressiva och antipsykotiska läkemedel som också används för sina sömngivande effekter. Vi ser tecken på att det ökar, säger Johan Reutfors.
I sitt kliniska arbete som överläkare i psykiatrin i Region Stockholm träffar han många patienter som lider av både sömnsvårigheter och andra psykiska problem – som ångest, depression eller ptsd.
– Det är väldigt vanligt bland patienter med andra psykiska problem att de även har sömnsvårigheter. Trots det finns inte så mycket kunskap om hur de olika läkemedlen fungerar ihop – till exempel SSRI och sömnmedel.
Efter en tid minskar effekten av sömntabletterna och många har svårt att sluta ta dem. Bild: Pranav Rajesh, Unsplash
Kroppen vänjer sig snabbt
I en studie som publicerades i fjol kunde Johan Reutfors och hans kollegor visa att nästan hälften av alla som får diagnosen depression behandlas med sömnläkemedel året efter diagnosen. Och mer anmärkningsvärt: av dessa står nästan hälften kvar på sömnmedelsordination tre år senare – trots att det i de flesta fall handlar om z-läkemedel som bara rekommenderas för en kortare tids behandling.
– Många som vant sig vid att sova med läkemedel kan uppleva tabletterna som en trygghet, och kanske inte törs pröva utan. Det är olyckligt, säger Johan Reutfors.
Joar Guterstam forskar om beroende vid Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap och är överläkare vid Region Stockholms Beroendecentrum. Han är glad att användningen av beroendeframkallande sömnläkemedel minskat avsevärt.
– Det är ett målmedvetet arbete i vården som gett resultat. Jag har träffat många patienter som blivit beroende av bensodiazepiner och z-läkemedel. Det är inte en stor andel som får beroendeproblem – runt två, tre procent – men när medlen används mycket brett blir det många drabbade individer, säger han.
För den som har svårt att sluta med sömnläkemedel på egen hand finns bra hjälp att få i vården, understryker Joar Guterstam.
– Men det starkaste argumentet mot bensodiazepiner och z-läkemedel är egentligen tillvänjningen, som drabbar de flesta patienter. Efter en relativt kort tid anpassar sig hjärnan och effekten ebbar ut. Man brukar säga att i genomsnitt så sover patienten lika illa efter en månad med dessa läkemedel som före behandlingen – fast med den skillnaden att hen nu även behöver en tablett.
Säkrare men mindre effektiva
De två stora fördelarna med melatonin och antihistaminer – de sömnmedel som i stor utsträckning kommit att ersätta bensodiazepiner och z-läkemedel – är just att det sällan sker någon tillvänjning och inte finns risk för beroende, förklarar han. Nackdelen med de nya medlen är att de inte är lika effektiva på kort sikt.
– När man mäter insomningstid och sömnkvalitet i studier så är det egentligen inte så imponerande effekter. Men för en del hjälper det till viss del.
I många fall kan placeboeffekten vara en viktig del, konstaterar han. Oron för att inte kunna somna kan minska när man vet att man tagit en tablett.
Att sova mindre för att sova bättre är en del av KBT-behandlingen. Sömnrestriktion går ut på att begränsa tiden i sängen tills sömnen stabiliseras. Bild: Krista Mangulsone, Unsplash
Inte farligt att sova dåligt
– Det finns en felaktig bild av att det är farligt att sova dåligt. Så funkar inte kroppen riktigt. Den är bra på att kompensera och till exempel sova djupare vid behov. Det är väldigt synd att den här föreställningen finns, för rädslan blir i sig ett stort hinder för att kunna somna, säger Joar Guterstam.
Han håller med Johan Reutfors om att den snabbt ökande användningen av melatonin bland unga inte är oproblematisk.
– Vi brukar vara restriktiva med läkemedel till unga hjärnor som fortfarande utvecklas. Även om intrycket idag är att melatonin är rätt snällt, så är det inte så väl beforskat som man skulle kunna tro. Vi vill inte hamna i en situation där vi om 10–20 år frågar oss ”Vad tusan höll vi på med?”
Många uppfattar sömnmedel som en väletablerad och välfungerande kategori av läkemedel, men sanningen är att det fortfarande inte finns några särskilt bra alternativ, menar Joar Guterstam. Forskning om nya substanser pågår förstås, för den potentiella marknaden är enorm. För några år sedan knöts stora förhoppningar till medel som påverkar det så kallade orexinsystemet – ytterligare en mekanism i hjärnan kopplad till vakenhet och sömn. De läkemedlen är nu godkända och lanserade, men har inte blivit en stor framgång.
Men det finns en behandling som ger mycket bra resultat mot sömnproblem på både kort och lång sikt och som inte riskerar att leda till beroende.
KBT-i är effektivt mot insomni
– Kognitiv beteendeterapi mot insomni, KBT-i, ger bra hjälp och effekten är bestående. När vi följt upp tio år efter behandling har vi sett att sömnen fortfarande fungerar bra för patienten, säger Kerstin Blom, psykolog och forskare vid Karolinska institutets institution för klinisk neurovetenskap. Hon har bland annat varit med och utvecklat den KBT-i som används vid Internetpsykiatrin i Region Stockholm.
Sverige saknar nationella riktlinjer för behandling av insomni, men i europeiska riktlinjer samt många lokala riktlinjer i svensk sjukvård, är KBT-i det behandlingsalternativ som rekommenderas i första hand.
I jämförelser med andra alternativ har KBT-i visat sig vara lika effektivt som bensodiazepiner och z-preparat på kort sikt, men bättre på lång sikt.
Ändå fortsätter läkemedelsbehandling av sömnproblem att vara i storleksordningen tusen gånger vanligare än KBT-i. 2024 fick omkring 600 patienter i Sverige internetbehandling för insomni enligt svenska internetbehandlingsregistret SibeR – jämfört med de mer än 870 000 som använde sömntabletter.
– Vi vet inte hur många som får KBT-i på andra sätt, till exempel på vårdcentraler eller i samband med annan psykoterapi, men det finns anledning att anta att det inte är så väldigt många fler, säger Kerstin Blom.
Bristande tillgång är förstås en förklaring till de blygsamma siffrorna. Psykiatrins kapacitet har ökat genom införandet av internetbehandlingar, men inte så mycket att det täcker behoven. Men det saknas också kunskap om KBT-i i vården, menar Kerstin Blom.
– Synen på sömnproblem är ofta inte helt uppdaterad, och det bidrar till att man inte är medveten om vilka lösningar som finns. Förr sågs de flesta sömnsvårigheter som underordnade annan sjukdom, till exempel smärta eller depression. Fokus hamnade på att bota det andra, då skulle insomnin lösa sig av sig själv, tänkte man.
Sömnrestriktion fungerar
Idag visar forskning att sömnproblem bör behandlas i sin egen rätt, oavsett orsaker, förklarar hon. Faktum är att KBT mot insomni även hjälper rätt bra mot depression för den som lider av båda, medan behandling mot depression inte hjälper särskilt mycket mot insomni.
Vad går KBT mot insomni ut på?
– Den viktigaste delen är något som kallas sömnrestriktion, men som borde heta sängrestriktion. Det innebär att man bestämmer en fast uppstigningstid, räknar ut hur mycket man sover i genomsnitt per natt och sedan begränsar sin tid i sängen till det. Om man efter en vecka sover minst 85 procent av sängtiden så kan man gradvis lägga sig tidigare, säger Kerstin Blom.
Det blir tufft i början för patienter som kanske inte sover mer än fyra timmar per natt och därför bara får ligga i sin säng mellan till exempel klockan 2 och 6, konstaterar hon. Men sedan kommer belöningen. När sömnen anpassat sig, vilket tar olika lång tid men ofta bara några få veckor, sover de flesta en mer sammanhängande sömn med god kvalitet, kanske för första gången på flera år.
I behandlingen ingår också flera andra delar som avslappning och psykoedukation, det vill säga att lära sig om sin sjukdom och behandling.
– Dessutom gör vi beteendeexperiment. För många med insomni är själva oron för att inte sova en central del. Den skapar uppvarvning som i sin tur förhindrar sömn. Man kan till exempel ha katastroftankar om att inte klara att arbeta efter en vaknatt. Då testar vi det.
Kerstin Blom hoppas att KBT-i i olika format ska kunna erbjudas till fler i framtiden. Ett led i den utvecklingen är en ny självhjälpsversion som hennes kollegor nu håller på att utvärdera.
– Utan behandlarstöd rinner det dock tyvärr ut i sanden för många, så det kan behövas en viss mänsklig kontakt. Då verkar en självhjälpsbehandling mot insomni vara tillräcklig för många.
Bra rutiner gör skillnad. Regelbundna tider, lugn kväll och dagsljus på morgonen hjälper kroppen att sova bättre. Bild: Corina Rainer, Unsplash
Tips för att sova bättre
Lägg dig och gå upp ungefär samma tid varje dag. Fast uppstigningstid är viktig oavsett hur sent du kom i säng och hur dåligt du sovit.
Ligg inte längre tid i sängen än du hoppas sova. För de flesta är 8 timmar en maxgräns.
Varva ner en stund innan du ska sova. Sänk belysningen och stäng av skärmar cirka en timme innan du går och lägger dig.
Ät så att du är lagom mätt när du går och lägger dig. Om du är för hungrig eller för mätt kan det vara svårt att sova.
Variera aktivitetsnivån under dagen. Aktivera hjärnan genom tänkande och socialt umgänge.
Sitt inte stilla för länge i sträck utan ta regelbundna pauser och rör på kroppen. Att vara i ständig rörelse utan att ta paus är inte heller bra.
Vistas så mycket som möjligt ute i dagsljus, särskilt på morgonen. Det hjälper kroppen att ställa in dygnsrytmen och att tillverka melatonin, ett av de hormon som styr sömnen.
Drick inte kaffe, te, läsk eller energidryck omkring sex timmar innan du lägger dig. Prova även att minska mängden koffein under dagtid.
Du som röker eller snusar kan sova bättre genom att sluta eller minska den dagliga mängden nikotin.
Flytta klockan eller mobilen till ett annat rum.
Arbeta inte i sängen.
Använd bara sängen för sömn (och sex).
Gå upp ur sängen och gör något stillsamt en stund om du inte har somnat efter en kvart.
Sov inte på dagen. Om du ändå måste eller vill sova på dagen, gör det regelbundet och kort, helst max 20 minuter. Räkna då med lite kortare nattsömn.
Håll rutiner vid ledighet.
Källor: 1177.se och Kerstin Blom
Text: Anders Nilsson, för Medicinsk Vetenskap nr 3 2025
Att äta en hälsosam växtbaserad kost kan minska risken för demens hos personer med hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes eller stroke. Det visar en studie vid Karolinska institutet.
Personer med kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes löper ökad risk att utveckla demens. Nu har forskare undersökt om växtbaserad mat – med mindre kött och andra animaliska produkter – kan hjälpa till att minska risken.
I en studie följdes drygt 71 000 personer i Storbritannien under upp till 15 år. Deltagarna var 55 år eller äldre och hade inga tecken på demens när studien började.
Det visade sig att personer med minst en kardiometabol sjukdom hade nästan dubbelt så hög risk att utveckla demens jämfört med dem utan dessa sjukdomar. Men risken varierade avsevärt när man även tog hänsyn till kostvanor.
Kvalitet på växtbaserad kost kan avgöra
Bland deltagare med kardiometabola sjukdomar hade de som åt en hälsosam växtbaserad kost en klart lägre risk för demens. De som i stället främst åt processad växtbaserad mat, till exempel sockrade drycker, raffinerade spannmål och sötsaker, hade en högre risk.
– Våra resultat tyder på att kvaliteten av den växtbaserade kosten kan vara avgörande, säger Michelle Dunk, forskare vid Aging Research Center på Karolinska institutet.
– Det handlar inte bara om att äta mer växtbaserad mat – utan om att välja hela, minimalt processade växtbaserade livsmedel som fullkorn, frukt, grönsaker, baljväxter, nötter och frön, fortsätter hon.
Hälsosam livsstil spelar in
Studien visar också att hälsosamma levnadsvanor, till exempel att vara fysiskt aktiv, avstå från rökning och dricka måttligt med alkohol, kan minska risken för demens. Effekten var dock tydligast hos personer som inte redan äter en hälsosam växtbaserad mat.
Eftersom det rör sig om en observationsstudie behövs mer forskning för att se om det finns ett tydligt orsakssamband. Men resultaten stärker det växande vetenskapliga stödet för att en hälsosam växtbaserad kost kan bidra till att minska risken för demens – särskilt hos personer med så kallade kardiometabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, stroke eller typ 2-diabetes.
Det kan vara svårt för män som utsatts för våld i nära relation att söka och få stöd, visar en studie. Normer kring maskulinitet och bristande kunskap om våld lyfts fram som vanliga hinder.
I en studie berättar 30 män om sina erfarenheter av att ha blivit utsatta för våld av en partner. 28 av dem hade varit i en heterosexuell relation där kvinnan utövat våld, medan två män berättade om våld i samkönade relationer. De flesta deltagare rekryterades via Stödlinjen för män, som drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) på uppdrag av regeringen.
Rapporten är en del av ett regeringsuppdrag till Jämställdhetsmyndigheten med syftet att kartlägga mäns utsatthet, analysera deras hjälpsökande beteende samt behovet av insatser.
– Det har saknats kvalitativ, fördjupad forskning i Sverige om mäns utsatthet för våld. Det finns ännu mindre forskning som tittar på hur män söker stöd och vilken hjälp som finns tillgänglig. Det här är en kunskap som behövs, säger Maja Bodin, biträdande universitetslektor vid NCK som har genomfört forskningsstudien.
Könsroller ett hinder
De flesta män beskrev att de utsatts för psykiskt våld under lång tid – till exempel genom förnedring, förminskanden eller kontrollerande beteenden. Några berättade också om att de hade blivit utsatta för allvarligt fysiskt eller sexuellt våld.
Enligt studien är det ofta traditionella könsroller som hindrar männen att både söka och få hjälp. En vanlig bild är att det främst är kvinnor som utsätts för våld och att det är män som utövar våld. När bilden av vem som kan vara utsatt är snäv blir det svårare för män att förstå att det som de upplever är våld och att de har rätt till stöd.
Studien visar också att många av männen upplevt svårigheter att bli tagna på allvar av myndigheter och stödinstanser.
– Normerna kring könsroller påverkar också den hjälp som männen får. Männen i intervjuerna upplevde att de blev ifrågasatta av samhällets instanser, att de ofta fick motfrågor som handlade om vad männen själva hade gjort, säger Maja Bodin.
Får inte frågor vid vårdkontakter
Enligt flera av de intervjuade männen ställdes sällan några frågor om våld vid kontakt med sjukvård eller socialtjänsten – vilket gör att deras utsatthet ofta förblir oupptäckt. Samtidigt lyfts även goda exempel på bemötande i studien. Så här berättar en av männen i studien om ett positivt möte:
”Jag blev så imponerad av honom. Hade han ställt frågan, slår X dig? Då hade jag svarat nej. Men i och med att han sa, får du äta vad du vill? Får du ha på dig vad du vill? Det var såhär, nej det får jag inte, varför undrar du det? Och då lägger han sitt eget lilla pussel. Det var väldigt snyggt gjort.”
Letar information på internet
Männen själva saknade också kunskap om vad våld i nära relation innebär. Flera uppgav att de hade börjat söka på internet efter information för att få reda på varför de inte mådde bra i sin relation.
– Flera av männen berättade att de hade trevat sig fram och letat efter kunskap på flera olika sätt, bland annat på internet. De hade också läst böcker och lyssnat på poddar, säger Maja Bodin.
Det var också via internet som många hittade till Stödlinjen för män, enligt studien.
– De flesta sa i intervjuerna att de längtade efter att få samtala med någon som lyssnade utan att döma. Männen vill berätta om sin utsatthet men är oroliga för hur det ska tas emot, säger Maja Bodin.
Artikeln är en bearbetning av en nyhet som är publicerad på Uppsala universitets webbplats.
Återställning av skadade ekosystem är viktigt för att stärka den biologiska mångfalden. Men enligt en ny studie kan sådana insatser även öka risken för att sjukdomar sprids från djur till människa. Därför bör risken för zoonoser beaktas redan i planeringen av restaureringsprojekt, menar forskarna.
Infektionssjukdomar som sprids mellan djur och människor, så kallade zoonoser, utgör ett globalt hot mot människors hälsa. Mänsklig påverkan på ekosystemen, till exempel genom markanvändning i områden där djur lever, kan leda till kontakt med smittade djur och öka risken för sjukdomsutbrott.
Samtidigt pågår återställning av skadade ekosystem runt om i världen för att öka den biologiska mångfalden. I en studie som letts från SLU har forskare sammanställt och utvärderat riskerna med sådan restaurering om man inte tar hänsyn till zoonotiska sjukdomar. Det har nämligen saknats kunskap om hur åtgärderna kan orsaka smittspridning.
– Det finns ett stort behov av praktisk vägledning om hur återställningen görs på ett sätt som maximerar den biologiska mångfalden samtidigt som risken för zoonotiska sjukdomar, som kan orsakas av återställningsåtgärderna, minimeras, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
Risken för zoonoser ökar tillfälligt
Hon förklarar att det kan bli ett tidsglapp från när restaureringsåtgärderna genomförts till dess att de önskade arterna återvänt. Under den tiden kan djur som bär på smittsamma sjukdomar ta större plats, föröka sig och därmed öka sjukdomsrisken. Ett exempel är ekosystemet i en gammal skog.
– Där finns små däggdjurssamhällen som är artrika och i balans. Avverkas skogen bryts balansen och ett fåtal arter blir kvar. Försöker vi återskapa den gamla skogen kan det ta hundra år innan vissa arter kommer tillbaka. Under tiden dominerar till exempel skogssork, som bär på sorkfebervirus, vilket kan göra människor svårt sjuka, säger Frauke Ecke.
I det här fallet kan en åtgärd vara att hänga upp uggleholkar för att öka antalet ugglor i skogen.
– Vi kan skapa strukturer som lockar till sig rovdjur som håller smittbärande arter som skogssork i schack tills balansen är återställd, säger Frauke Ecke.
Klimatförändringar kan påverka
I studien lyfter forskarna också fram klimatförändringarna som en viktig faktor att ta hänsyn till när restaureringsprojekt startas. Om 50 år kan förutsättningarna för en livsmiljö som restaurerats se helt annorlunda ut.
Forskarna uppmanar nu myndigheter och beslutsfattare världen över att ta del av den nya kunskapen.
– Det viktigaste budskapet är att ta hänsyn till möjliga sjukdomsrisker redan vid planeringen av restaureringsåtgärder. På så sätt kan risken för utbrott av restaureringsrelaterade sjukdomsutbrott minimeras, säger Frauke Ecke.
I städer där gamla träd är sällsynta kan särskilda mulmlådor erbjuda ett nytt hem för arter som annars lever i trädhål. Men för att dessa arter ska trivas krävs både genomtänkt design – och rätt placering.
Det är inte bara i skogen som död ved är en bristvara – även i stadsmiljöer saknas denna livsviktiga resurs för många organismer. Ett sätt att gynna vedlevande arter i urbana miljöer är att använda så kallade mulmlådor, som efterliknar miljön inuti ihåliga träd.
Mulm är det bruna och smuliga pulvret som samlas i håliga träd. Det är en blandning av lös murken ved, spillning från insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon och rester av döda djur.
I en studie fylldes mulmlådorna med träflis och löv för att efterlikna den naturliga miljön och locka till sig vedlevande arter.
Skalbaggar flyttade in
Men hur väl fungerar mulmlådorna egentligen för vedskalbaggarna? Det har Anika Gossmann vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt i en avhandling. Hon studerade mulmlådor som var placerade i sex svenska städer: Uppsala, Örebro, Motala, Linköping, Göteborg och Lund.
Totalt identifierades 105 vedlevande arter – varav en tredjedel var knutna till ihåliga träd. Fem arter var rödlistade, till exempel större sågsvartbagge och aspögonbagge.
– Därför kan mulmlådor bidra till att öka mängden livsmiljö för vedlevande organismer i stadsmiljöer där gamla träd saknas. Men de är ett komplement – inte ett substitut, säger Anika Gossmann.
Just den här sågsvartbaggen har inte bytt bostad, men flera artfränder har flyttat in i mulmlådorna. Bild: Igor Balashov, Wikimedia commons, Licens: CC BY 4.0.
Lådor i naturnära läge mest populära
Temperaturen i lådorna liknade den som uppmättes inne i riktiga trädhål. Placeringen visade sig dock ha stor betydelse. Fler skalbaggar fanns i mulmlådor som satt i närheten av parker eller stadsskogar. Färre arter drogs till lådor som placerats intill vägar och byggnader.
Ett hinder var däremot människors nyfikenhet. Många förstod inte vad lådorna var till för. Vissa öppnade dem, andra använde lådorna som papperskorgar, något som förstås inte är optimalt för skalbaggarna.
– Därför tror jag att det vore bättre om lådorna monterades på träden, och helst inte på ställen där man vet att mycket människor samlas. Dessutom är det viktigt att skyltarna underhålls, säger Anika Gossmann.
Mastcellstumör är den vanligaste hudtumören hos hund, men enligt en ny studie från SLU drabbas vissa raser oftare än andra. Högst risk har raserna dogo argentino, boxer och bullmastiff.
En studie har undersökt 600 000 försäkrade hundar i Sverige. Under åren 2011–2016 hittades nästan 1 000 fall av mastcellstumör. Risken att drabbas varierade stort mellan olika raser.
Stora skillnader mellan hundar
Störst risk hade raserna dogo argentino, boxer och bullmastiff, medan jämthund och Cavalier king charles spaniel låg i den lägre riskgruppen. De flesta hundar fick sin diagnos vid åtta års ålder, och tikar drabbades oftare än hanar. En mindre andel utvecklade flera tumörer vid olika tillfällen.
Hundar med mastcellstumör hade oftare andra sjukdomar i huden, mag-tarmkanalen och urinvägarna – både före och efter diagnosen – jämfört med hundar utan tumör. I vissa fall kan symtomen bero på att tumören frisätter ämnen som histamin.
Allvarlig diagnos
Ungefär nio procent av de drabbade hundarna dog av tumörrelaterade orsaker, oftast inom två månader efter diagnos. Shar-pei och golden retriever var bland de raser som löpte störst risk att dö till följd av mastcellstumörer.
Studien är en av de största i världen om mastcellstumörer hos hund. Resultaten ger viktig kunskap som kan användas av veterinärer, hundägare och forskare – till exempel i rådgivning, hälsoprogram och genetisk forskning.
Cavalier har liten risk att drabbas av hudtumörer. Bild: Depositphotos
Tumörrisk bland olika hundraser
Siffrorna visar hur många hundar som får mastcellstumör per 10 000 hundår – ett sätt att mäta förekomst över tid. Till exempel blir 1 000 hundar som följs i ett år tillsammans 1 000 hundår.
Flera mål för älgförvaltningen är svåra att nå – eller rent av omöjliga. Det visar en ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Orsakerna är bland annat högt satta mål, klimatförändringar och motstånd från jägare att minska älgstammen.
Älgjakten drar snart i gång i södra och mellersta Sverige. Älgen är det viktigaste viltet för svenska jägare men den orsakar också problem, till exempel kostsamma skador på skog. I förvaltningen av älg försöker man hitta en balans mellan att ha en frisk älgstam och att begränsa betesskador på skog.
Målen för förvaltningen i korthet
Nå en livskraftig älgstam med god reproduktion.
Anpassning till andra samhällsintressen, till exempel att minimera skador på skog och grödor.
Minska trafikolyckor med älg. Idag är älg inblandad i majoriteten av viltolyckor med dödlig utgång.
Klimatet påverkar reproduktion
SLU har nu på uppdrag av Naturvårdsverket gjort en konsekvensanalys av målen som mynnat ut i en rapport. Den visar att flera mål blir svåra eller omöjliga att nå.
En viktig orsak är klimatförändringarna. Älgen trivs sämre i ett varmare och torrare klimat, vilket gör det svårare för den att föröka sig.
– Ett mål är att det ska finnas fler och tyngre kalvar än idag, men vi ser i stället färre och lättare kalvar. Det kommer knappast vara möjligt att nå dagens målnivåer för älgreproduktionen, säger Fredrik Widemo, viltforskare vid SLU.
Jägarna skjuter för få älgar
Skogsbruket kan anpassas för att hjälpa älgen, till exempel genom att blanda olika trädslag och föryngra mer tall. Det kan ge mer mat åt älgarna och minska skadorna på skogen. Men enligt rapporten är målen för hur mycket skador som ska tillåtas i skogen högt satta och svåra att nå.
– Våra analyser visar att älgstammen skulle behöva sänkas kraftigt för att nå målen, samtidigt som vi behöver öka mängden foder. Men det är bara enstaka procent av jägarna som vill ha färre älgar än idag och vi ser redan att jägarna inte uppfyller avskjutningsmålen. Det gör att älgstammen ökar igen, säger Fredrik Widemo.
Enligt analyserna är det tveksamt om målen för älgförvaltningen är relevanta så som de används i dag. Men det blir en fråga för ansvarig myndighet att ta ställning till, menar rapportförfattarna.
Depression och psykos är vanligare hos kvinnor efter en förlossning än före, medan risken för självmordsförsök minskar. Det visar två nya studier från Karolinska institutet. Resultaten tyder på att nationella riktlinjer för screening kan bidra till att kvinnor får stöd tidigare.
Psykisk ohälsa under graviditet och förlossning kan få långvariga effekter på kvinnors hälsa. Under denna tid sker stora biologiska och psykosociala förändringar som kan öka risken för depression, ångest och andra psykiska problem.
Trots tidigare forskning finns fortfarande begränsad kunskap om hur olika psykiatriska diagnoser utvecklas före, under och efter graviditeten.
Risk för depression ökar efter förlossning
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt data från svenska register som omfattar nästan 1,8 miljoner graviditeter mellan 2003 och 2019. Studien inkluderar alla kvinnor som fött barn i Sverige under perioden.
Resultaten visar att psykisk ohälsa har ökat över tid, särskilt före graviditeten. Under graviditeten minskar antalet nya diagnoser, men efter förlossningen ökar risken igen – framför allt för depression och psykos.
– Vi kan se att risken för depression är ungefär 20 procent högre under veckorna 5 till 15 efter förlossningen, jämfört med året innan graviditeten. För psykos är risken upp till sju gånger högre under de första 20 veckorna efter förlossningen, säger Emma Bränn, forskare vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.
Screening ger tidig upptäckt
Nationella riktlinjer för screening av depression hos gravida infördes 2010, vilket möjliggjorde en tidigare upptäckt av psykisk ohälsa.
Genom att jämföra kvinnor som födde barn före och efter 2010 kunde forskarna se att toppen av depressionsdiagnoser efter förlossningen kom tidigare hos kvinnor som födde efter att riktlinjerna införts.
– Vi ser inte att det är fler som får diagnoser, utan screeningen skulle kunna innebära att kvinnorna identifieras tidigare och slipper lida lika länge innan de kan få det stöd och den hjälp de behöver, säger Emma Bränn.
Studien visar också att risken för andra diagnoser, som ångest och beroendeproblematik, är lägre under graviditet och efter förlossning, troligen på grund av biologiska och livsstilsrelaterade förändringar samt ökad vårdkontakt.
Självmordsförsök minskar
En annan studie från samma forskargrupp visar att mammor var mindre benägna att försöka begå självmord under och efter graviditeten jämfört med pappor. För pappor minskade risken under de första tio veckorna efter förlossningen, men ökade igen efter det.
– Även om självmordsförsök under och efter graviditeten är sällsynta kan de få förödande konsekvenser och ofta kan de förebyggas. Därför är det viktigt att vårdgivare har regelbundna kontroller under och efter graviditeten för att identifiera föräldrar som har det svårt och erbjuda stöd för att förebygga självmord, säger forskaren Yihui Yang vid Karolinska institutet.
Mangroveskogar som återställs kan öka förmågan att binda kol. Men de nya restaurerade ekosystem återfår inte alltid sin normala funktion, menar forskare bakom en studie vid Umeå universitet.
Marina kustekosystem spelar en viktig roll i kampen mot klimatförändringar genom att binda stora mängder kol i bottensediment – något som kallas för ”blått kol”. Ett av de viktigaste ekosystemen för detta är mangroveskogar.
– Jämfört med en del andra marina ekosystem finns det goda möjligheter att lyckas med återplantering och restaurering av mangroveskogar. Därför har de en spännande potential för att uppnå klimatpolitiska mål, säger Heidi Burdett, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap Umeå universitet.
Variationer i mangroveskogar undersöktes
Men hur mycket kol som faktiskt lagras i dessa skogar kan variera kraftigt. För att förstå varför det är så har forskare undersökt mangroveskogar i norra Vietnam. De jämförde äldre, orörda skogar med områden av naturlig återväxt och restaurerade områden.
Studien visar att förändringar i kolinlagringen över tid hänger samman med hur kusten har använts, med dammbyggen längre inåt land och variationer mellan torra och regniga klimatperioder
– Våra resultat visar hur sårbar mangroveskogarnas kolinlagring är för mänskliga aktiviteter, som kan ske hundratals kilometer bort, säger Heidi Burdett.
Restaurerade skogar mer effektiva
Studien visar att mängden organiskt material, till exempel växtrester, som samlas i bottensedimenten har ökat i mangroveskogarna under de senaste årtiondena. Men ökningen återspeglas inte i motsvarande nivåer av kolinlagring, vilket tyder på att effektiviteten i att lagra kol har minskat.
– Undantaget var de restaurerade områdena, där vi ser högre halter av lagrat kol sedan 1960-talet, med en tydlig topp under 1990-talet. En möjlig förklaring är att restaurerade mangroveskogar är ekologiskt annorlunda och mer isolerade från externa kolkällor, säger Heidi Burdett.
Forskarna menar att restaurering av mangroveskogar därmed kan vara ett sätt att öka kolinlagringen i kustmiljöer. De betonar dock att man inte kan utgå från att restaurerade ekosystem automatiskt fungerar på samma sätt som äldre, orörda skogar.
Vid bukspottkörtelcancer växer tumörceller inte bara i sin typiska miljö, utan också i normal vävnad som förändrats. Det visar en ny studie från Karolinska institutet. Fynden kan ge nya insikter i tumörens utveckling och behandling.
Bukspottkörtelcancer är en mycket aggressiv sjukdom där prognosen inte förbättrats i samma takt som för många andra cancerformer.
Nu visar forskning vid Karolinska institutet att tumörceller inte bara sprider sig i den bindvävsrika miljö som är ett kännetecken för sjukdomen. Cancerceller växer även in i skadade delar av normal bukspottkörtelvävnad.
Cancern skapar egen miljö
Studien bygger på prover från 108 patienter som opererats vid Karolinska universitetssjukhuset. I nästan alla prover hittades tumörceller i den vävnad som normalt producerar enzymer för matsmältning, men som skadas när tumörceller växer in.
– Vi ser att tumörcellerna anpassar sig efter den miljö de befinner sig i. I skadade områden av normal bukspottkörtelvävnad uppvisar de andra egenskaper än i den bindvävsrika delen av tumören, säger Marco Gerling, forskare vid Karolinska institutet.
Kan påverka behandlingssvar
Forskarna såg också att tumörceller i de skadade områdena oftare hade en så kallad klassisk tumörprofil, medan celler i den bindvävsrika delen uppvisade en mer aggressiv profil. I de skadade delarna hittades dessutom stödjeceller som uttryckte proteinet NGFR, som tidigare kopplats till en läkningsprocess vid vävnadsskador.
– Det är möjligt att den här typen av skadad vävnad spelar en roll i hur tumören utvecklas och svarar på behandling, säger Marco Gerling.
För att lyckas med en nödvändig men kostsam klimatomställning krävs ett brett folkligt stöd. Forskning visar nu att acceptansen för höjda skatter på fossila bränslen är större i länder där försörjningsstödet till samhällets mest utsatta är generösare.
En studie vid Stockholms universitet har undersökt hur välfärdsstatens utformning kan minska motståndet mot skatter på fossila bränslen. Den här typen av klimatskatter är ofta impopulära eftersom de drabbar låginkomsttagare hårdast.
Forskarna har jämfört 20 europeiska länder och undersökt både nivåerna i försörjningsstödet och befolkningens inställning till skatter på fossila bränslen. Resultatet visar att i länder med mer generöst försörjningsstöd är även stödet för dyra klimatåtgärder högre.
– Välfärdsstatens trygghetssystem tycks ha en betydelse för människors acceptans för nödvändig men kostsam klimatpolitik. Vi ser att stödet för skatter på fossila bränslen är högre i länder med en mer generös välfärdsstat, säger Arvid Lindh, docent i sociologi vid Stockholms universitet.
Pension spelar mindre roll
Forskarna undersökte även betydelsen av ersättningsnivåerna i andra typer av socialförsäkringar, till exempel pension och arbetslöshetsförsäkring. Där fanns inte ett lika tydligt samband. Det är i stället nivån på försörjningsstödet till de mest utsatta som verkar spela störst roll – något som den här studien är först med att visa.
– Det sticker ut jämfört med tidigare forskning, att det framförallt verkar vara systemen som stödjer dem som har det tuffast som är av betydelse. Detta hänger samman med att brist på ekonomiska marginaler ofta är en huvudanledning till att motsätta sig bränsleskatter. Många som själva har det bra ställt vänder sig också emot att dessa skatter slår hårt mot utsatta grupper som inte har råd, säger Arvid Lindh.
Stora skillnader i Europa
För att kunna dra sina slutsatser har forskarna gjort en jämförande studie av socialförsäkringssystemen i 20 europeiska länder. Detta har sedan kombinerats med enkätdata om människors upplevelse av sin ekonomi och inställning till dyra klimatåtgärder. Nivån på försörjningsstödet varierar kraftigt i Europa. I Sverige motsvarar det runt 40 procent av en genomsnittlig arbetares lön, medan det i länder som Polen, Portugal och Spanien ligger strax över 20 procent.
Forskarna kan däremot inte fastställa ett direkt orsakssamband mellan försörjningsstöd och attityder. För att stärka sin tolkning har de lagt till fler variabler i analysen, till exempel om människor upplever att det är svårt att klara sig på sin inkomst, något som också visade sig vara kopplat till lägre välfärdsnivåer.
Försörjningsstöd en hörnsten
Sammantaget visar studien att socialpolitiska program som stärker ekonomisk trygghet kan bidra till bredare stöd för en ambitiös klimatpolitik.
Men medan andra forskare tittar på lösningar för att kompensera människor som drabbas negativt av klimatåtgärder, betonar forskarna vid Stockholms universitet vikten av att förstärka de befintliga trygghetssystemen för att minska ekonomiska klyftor i befolkningen.
– Det räcker inte att visa att välfärdsstaten har betydelse. Ur ett policyperspektiv är det även viktigt att visa specifikt vilka instrument som spelar roll. Vår studie visar att försörjningsstöd till utsatta grupper är en viktig byggsten i välfärdsstaten för att underlätta klimatomställningen, som är en akut fråga idag, säger Arvid Lindh.
Studien bygger på en analys av svaren från 34 932 deltagare 20 olika länder i Europa. Här ingick Belgien, Estland, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Spanien, Schweiz, Slovenien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.
Datamaterialet består av enkätdatabasen European Social Survey som bland annat innehåller individers åsikter om skatter på fossila bränslen, och information om hur de upplever sin ekonomiska situation, kombinerat med databasen SPIN på socialpolitiska enheten på SOFI (Social Policy Indicator Database) där man mäter hur olika länders socialförsäkringssystem är utformade, däribland behovsprövade försörjningsstöd.
Om vatten från dusch, tvätt och disk används igen kan viktiga vattenresurser sparas. En avhandling vid Luleå tekniska universitet visar att lokala system för rening av gråvatten är effektiva. Men det är fortfarande en utmaning att bli av med bakterier.
Gråvatten, alltså vatten som använts för rengöring, står för upp till 90 procent av hushållens avloppsvatten.
– Om det behandlas rätt kan det bli en värdefull resurs för bevattning i jordbruk eller gröna stadsområden, säger Mashreki Sami, doktor i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Svårt att avlägsna bakterier
I en avhandling har han undersökt olika system för att återvinna gråvatten – bland annat små paketreningsverk, sandfilter, gröna väggar och en konstruerad våtmark.
Resultaten visar att upp till 99 procent av organiskt material och näringsämnen kan avlägsnas. Flera filtermaterial fångar dessutom upp mikroplaster.
Resultaten för bakterier som E. coli och enterokocker var dock mer varierade. Den konstruerade våtmarken visade bäst effekt mot bakterierna, men kompletterande rening skulle ändå behövas för att uppfylla EU:s krav för återanvändning.
– Resultaten visar både styrkor och svagheter. Vi ser att systemen kan rena vattnet effektivt, men det finns fortfarande hälsorisker som måste hanteras, säger Mashreki Sami.
En pusselbit för hållbara städer
Avhandlingen lyfter fram att decentraliserade system kan få en viktig roll i framtidens vattenförsörjning, särskilt i områden där vattenstress blir allt vanligare.
– Med rätt teknik kan gråvatten bli en del av vatten–mat–energi-nexus* och bidra till mer resurseffektiva städer, säger Mashreki Sami.
*Begreppet ”Water-Energy-Food Nexus” används för att beskriva hur vatten, energi och livsmedel hänger ihop – och hur åtgärder inom ett område kan påverka de andra.
Mängder av drönare som opererar självständigt väntas bli en stor utmaning för framtidens skydd av befolkningen. Den nya tekniken kan möjliggöra attacker med ännu högre precision mot civila mål, enligt en ny rapport från FOI.
– Det är inte svårt att se en framtid med massanfall av autonoma svärmar, säger forskaren Peter Bennesved.
Utvecklingen av autonoma drönare, som självständigt kan samarbeta för att identifiera och attackera mål, går snabbt framåt. Både tekniken och den industriella förmågan att tillverka stora mängder drönare har ökat markant.
– Drönare är lätta att skala upp och använda för vapenverkan över ett stort område. Samtidigt finns det egentligen ingen övre gräns för hur många som kan användas. I Ukraina har Ryssland använt över 700 drönare i ett enda anfall i juli, vilket säger lite om vart vi är på väg, säger Peter Bennesved, forskare inom civilt försvar på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Kan slå till med stor precision
I en ny rapport förutspår FOI att autonoma drönarsvärmar kan samarbeta för att slå mot mål med hög precision. Kriget i Ukraina har redan visat hur drönare kan orsaka stor skada på civil infrastruktur, till exempel genom attacker mot elförsörjning.
– Mot enskilda drönare är det ofta enklare att skydda civila, men precisionen är en stor utmaning. En drönare kan till exempel ta sig in på ställen dit en kryssningsrobot och artillerigranater inte kan, och mindre drönare kan jaga bilar och räddningsfordon. Det räcker med en liten drönare för att slå till mot en transformatorstation, säger Peter Bennesved.
I dag styrs drönare i grupp oftast av operatörer på marken. I framtiden förväntas de kunna samarbeta mer autonomt – utan mänsklig inblandning.
– Det har blivit mer saker i luften, fler drönare. De används redan idag på ett svärmliknande sätt i till exempel Ukraina. De skickas iväg en masse, men de stora anfallen verkar inte vara koordinerade i realtid, säger Peter Bennesved.
Utmaning för internationell rätt
I dag omfattas enskilda drönare av Genèvekonventionen. Men framtida autonoma vapensystem väcker en rad juridiska och etiska frågor, menar Bennesved.
– Det måste finnas en ansvarig person bakom varje avfyrat vapen. Därför blir det folkrättsligt problematiskt om ett vapen väljer mål själv. Särskilt när det gäller drönarsvärmar, säger Peter Bennesved.
Ett annat problem är att det saknas en klar definition av vad som räknas som ett autonomt vapensystem. Det kan ytterligare försvåra reglering av drönarsvärmar inom internationell rätt.
Men samtidigt som drönarsvärmar kan bli ett hot mot befolkningsskyddet, kan de i framtiden också bli en del av lösningen.
– Jag tror att framtida drönarsvärmar kommer att användas på samma sätt som enskilda drönare används idag. Ändamålet ändras inte, däremot kan luftangrepp bli mer effektiva om vapenbärarna interagerar med varandra i högre utsträckning. Men svärmtekniken är inte bara ett problem. Man kan tänka sig att drönarsvärmar också kan användas som en del av befolkningsskyddet, säger Peter Bennesved.
Djup rädsla för svärmar
Forskarna vid FOI har även studerat hur framtida drönarsvärmar kan påverka civilbefolkningen psykologiskt.
– Rädslan för svärmar har ett mytologiskt ursprung. Det finns en djup psykologisk rädsla mot svärmar som ligger inbäddad i kulturen och människans fantasi, säger Peter Bennesved, och drar paralleller till den berömda Hitchcock-filmen Fåglarna.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
