Forskare har identifierat ett skeppsvrak i Finska viken som Vasaskeppets lillasyster, Falken. Fartyget byggdes åt kung Gustav II Adolf och spelade en viktig roll i den svenska flottan – både i strid och som lyxigt transportmedel för högt uppsatta personer på 1600-talet.
Falken är det bäst bevarade exemplet på en kunglig pinass – ett snabbt, bekvämt och påkostat litet fartyg. Skeppet hade tre master, skulpterad utsmyckning, lång galjon i fören och kanonportar längs sidorna. Med en längd på cirka 35 meter och 16–20 kanoner, beroende på uppdrag, påminner fartyget om det större Vasaskeppet.
Vraket upptäcktes 1974 utanför Porkala i Finska viken. Trots tidigare forskning har fartygets identitet varit oklar fram till nu.
Oidentifierat vrak var Falken
En 3D-modell av vraket, framtagen av Finska marinarkeologiska sällskapet, har studerats av Niklas Eriksson som är lektor i maritim arkeologi vid Stockholms universitet. Han identifierade flera tydliga kännetecken som pekade på att vraket var ett krigsfartyg från tidigt 1600-tal. Genom forskning i Riksarkivet kunde han slå fast att det rör sig om skeppet Falken.
– Falken är det äldsta skeppsvraket i Finland som kunnat identifieras i skriftliga källor och som vi känner det ursprungliga namnet på. Det är också värt att betona att identifieringen möjliggjordes genom att arkeologiskt material gjorts fritt tillgängligt på internet, säger Niklas Eriksson.
Finlands marinarkeologiska sällskap har gjort en 3D-modell av Falkens vrakplats. Skrovet har fallit isär men det mesta finns kvar på platsen. Forskarna ska nu genom noggrann dokumentation pussla ihop skeppet och förstå hur det såg ut. Modell och bild: Topi Sellman & MAS.Fi
Lyxig transport av dåtidens celebriteter
Falken byggdes i Stockholm mellan 1630 och 1631, troligen av Hein Jakobsson – skeppsbyggmästaren som färdigställde Vasaskeppet. Trots sin mindre storlek utrustades Falken, efter Gustav II Adolfs beställning, med rymliga hytter och andra bekvämligheter.
Under två decennier användes skeppet både som krigsfartyg och för transport av kungligheter, rådsherrar och diplomater.
Sjönk på väg mot Stockholm
Hösten 1651 gick Falken på grund utanför halvön Porkala i Finska viken. Fartyget var på väg till Stockholm efter att ha transporterat greve Erik Stenbock till Narva. Detaljerna kring olyckan är inte kända, men det mindre fartyget Ugglan skickades till platsen för att hjälpa besättningen och bärga så mycket som möjligt av Falkens kanoner och utrustning.
– Falken är ett skepp som till skillnad från de stora, betydligt mer välkända, skeppen som Vasa, Kronan, Äpplet eller Mars, användes frekvent. Falken har varit på plats vid många betydelsefulla och välkända historiska skeenden och vraket kan lära oss mycket om hur ett sådant skepp såg ut, fungerade och hur det var utsmyckat, säger Niklas Eriksson.
Falken såg förmodligen ut som denna holländska pinass, målad av konstnären Cornelis Verbeeck omkring 1625. Bild: National Maritime Museum, Amsterdam
Viktiga årtal och kändisar ombord
1633: Skeppet deltar i expeditionen som förde Gustav II Adolfs lik från Wolgast till Nyköping.
1642: Pfaltzgreven Karl Gustaf, sedermera känd som kung Karl X Gustaf, seglade till Åbo.
1644: I oktober vann den svenska flottan en stor seger över den danska vid Femern i Danmark. Vid tidpunkten användes Falken i konvoj för att skydda handelsfartyg mellan Dalarö och Gdansk. När den svenska flottan återvände till Stockholm, tillsammans med tio erövrade danska fartyg, spelade musiker med pukor och trumpeter från Falkens däck.
1646: Ryska sändebud färdades till Riga med skeppen Falken och Oxen. Lantgreven Vilhelm VI av Hessen transporterades från Kalmar till Pommern.
1647: Legaten Erik Gyllenstierna reste med Falken till Narva. Lantgreven Vilhelm VI av Hessen transporterades med skeppet från Kalmar till Pommern.
1648: Landshövdingen på Gotland, Gustaf Banér, reste till Visby. Falken förde pfalzgreven Christian August af Sulzbach till Greifswalderön utanför Stralsund, varifrån skeppet gick till Stade vid Elbe och förde hem legaten riksrådet Johan Adler Salvius.
1651: Falken transporterade i juni generalguvernören över Livland, greve Gustaf Horn, till Riga och i augusti generalguvernören greve Erik Stenbock till Narva. På väg tillbaka mot Stockholm förliste skeppet genom att gå på grund. Kaptenen Anders Nilsson Crabat och förmodligen större delen av besättningen överlevde olyckan.
Sillgrisslor söker sig till områden där tillgången på fisk är stabil, även om mängden är liten. Men den här strategin kan göra fåglarna sårbara när havsmiljön förändras. I en avhandling vid SLU har jakten på föda i Östersjön studerats med hjälp av modern teknik.
Sjöfåglar har anpassat sig till havets naturliga mönster för att hitta föda. Men när klimatförändringar och fiske rubbar fåglarnas omgivning blir jakten på mat svårare.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt sillgrisslor och tordmulars strategier för att överleva och hur de påverkas av förändringar.
Forskaren Astrid Carlsen har under tre somrar samlat in data från en segelbåtsliknande drönare med ekolod, salt- och temperaturmätare samt en sensor för mätning av algaktivitet.
− Det här gav mig den information jag behövde för att ta reda på var fåglarnas bytesfiskar tillbringar sin tid. Dessutom delade sjöfåglar försedda med gps och djupmätare med sig av information om sitt födosöksbeteende, säger Astrid Carlsen vid SLU.
Söker efter föda på olika sätt
Med hjälp av den nya tekniken har Astrid Carlsen kunnat studera fåglarnas liv på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Hennes forskning visar att tordmular föredrar att jaga när fisk inte simmar i stim och ljuset är bra, medan sillgrisslor dyker djupare och är mindre beroende av ljusförhållanden.
− Eftersom sillgrissla och tordmule har olika födosöksstrategier betyder det att om det sker förändringar i deras bytesfiskars beteende kan de två arterna reagera olika på dessa förändringar, trots att de har sina bon på samma ö vid samma tid på året, säger Astrid Carlsen.
Hon upptäckte också att sillgrisslorna faktiskt inte utnyttjade de platser som hade mest föda. I stället sökte de sig till djupa områden där det fanns relativt lite mat, men där tillgången varit förutsägbar under flera år och stabil över säsongen.
− Det beror sannolikt på att de letar efter en specifik typ av föda, mest troligt skarpsill, som leker i djupet vid den här tiden på året, säger Astrid Carlsen.
Vingarna har betydelse
Hon såg att fåglarnas kapacitet att flyga för att leta efter föda beror på storleken på deras vingar. Beräkningar visar dessutom att bara ungefär en procent av de tillgängliga jaktområdena för sjöfåglar runtom i världen är skyddade.
− Att skydda de tillgängliga jaktområdena är extra viktigt för sjöfåglarna när fiskarnas fördelning och beteende blir mindre förutsägbara eller ändras. Flygdistanskapacitet är redan ett viktigt verktyg i rådgivningen av skyddsområden för sjöfåglar, men det är ett mått som är otillgängligt för många arter. Min avhandling visar att man inte behöver spåra alla arter med gps, utan att man kan beräkna kapaciteten utifrån enkla morfologiska mått, säger Astrid Carlsen.
Gener spelar stor roll för om ett barn får autism – men miljöfaktorer kan också ha viss betydelse, enligt Kristiina Tammimies, forskare i medicinsk genetik. Hon har också en förklaring till ökningen av autismdiagnoser.
Kristiina Tammimies, docent i medicinsk genetik vid Karolinska institutet, forskar om medicinsk, genetisk och molekylär avkodning av autism och andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar.
– Genom studier av bland annat tvillingar har man kunnat visa att våra gener har en mycket stor betydelse för uppkomsten av utvecklingsneurologiska diagnoser som autism, intellektuell funktionsnedsättning och adhd. Vid autism är ärftligheten uppskattad till cirka 80–90 procent. Det behöver inte betyda att själva diagnosen alltid går i arv, men barnet ärver en genetisk benägenhet för autism, berättar hon.
Tusentals gener kopplade till autism
I dagsläget känner forskare till flera tusen gener kopplade till autism. Många gener som kopplas till autism har en funktion i den tidiga utvecklingen av hjärnan, speciellt i bildandet av nervceller och i kommunikationen mellan nervceller. Det finns både vanliga och sällsynta genetiska förändringar.
Uppskattningsvis ligger ett sällsynt genetiskt tillstånd bakom autism vid cirka 7–20 procent av fallen.
Cirka 36–50 procent av fallen av autism med intellektuell funktionsnedsättning orsakas av sällsynta genetiska tillstånd.
Många av de sällsynta genetiska tillstånden handlar om en ny genetisk förändring hos barnet som inte fanns hos föräldrarna. Det kallas ”de novo–variant” och uppstår spontant i en individs DNA. Förändringen kan sedan ärvas av framtida generationer.
– Generna har en mycket stor betydelse och förklarar upp mot 90 procent av uppkomsten av autism i befolkningen, men det är svårare att säkert identifiera exakt orsak hos individen, säger Kristiina Tammimies.
Forskare känner till tusentals gener som kan kopplas till autism. Bild: Marisa Howenstine, Unsplash
Vissa miljöfaktorer kan bidra
När det gäller miljöfaktorer finns det specifika sådana som kan påverka hjärnans utveckling och bidra till en autismdiagnos. Många av de identifierade miljöfaktorerna handlar om exponering för vissa läkemedel, föräldrars ålder, virus eller miljögifter under fosterstadiet.
Forskning har också visat att det kan finnas en genetisk komponent även bakom många av de miljöfaktorer som har koppling till autism. Till exempel har föräldrars ålder en koppling till hur många nya genetiska förändringar, alltså de novo–varianter, som finns hos barnet.
Andra miljömässiga faktorer är när barn föds för tidigt eller drabbas av komplikationer under förlossningen.
– Gener och miljö är alltid sammankopplade, och det är troligt att orsaken till autism i många fall är en kombination av genetik och miljöpåverkan. Fortsatt forskning om såväl gener som miljöfaktorer är förstås viktigt, vi har mycket kvar att lära. För att fullt ut förstå autismens komplexitet är det viktigt att fortsätta undersöka miljöfaktorer i samspel med genetiska faktorer, och att främja transdisciplinär forskning för att studera de identifierade faktorer, säger Kristiina Tammimies.
Vaccin är inte en betydande miljöfaktor
Forskare har tydligt kunna påvisa att vaccinationer inte är en betydande miljöfaktor i orsaken till autism.
Kristiina Tammimies betonar också att det i dagsläget inte finns bevis som pekar på att miljöfaktorer skulle spela en stor roll för den markanta ökningen av autismdiagnoser.
– Det handlar mer troligt om en komplex samverkan mellan förändringar i attityder, kunskap, diagnoskriterier och samhällets krav.
Gotlands bildstenar är unika titthål till svunna tider. Nu finns alla de nära 700 stenarna samlade som 3D-modeller i en gemensam sökbar databas, tillgängliga för forskare och allmänhet.
De gamla bildstenarna på Gotland är speciella – inte enbart för att motiven är vackra – utan även för att det nästan enbart är på Gotland dessa stenar finns. En bildsten har utmejslade motiv på stenens ena sida. Medan runstenar i Götaland och Svealand främst kommunicerar med text, så berättar bildstenarna med illustrationer. De gotländska bildstenarna är unika för hela den germansktalande världen under det första årtusendet. Stenarnas kontinuitet är också speciell. De höggs under en period på närmare tusen år, från folkvandringstiden på 400-talet e.Kr. till tidig medeltid på 1100-talet.
Gotland ett viktigt handelscentrum
Att bildstenarna finns på Gotland är ingen slump. Den gotländska berggrunden består till stor del av kalksten, som är ett bra material att hugga ut bilder i. En annan viktig orsak är Gotlands läge mitt i Östersjön, vilket tidigt gjorde ön till ett viktigt handelscentrum med långväga kontakter. I spåren av handeln skapades välstånd på ön och önskan att visa upp framgång och bedrifter i form av bilder. Bildstenarna ger bevis för långväga kontakter med andra områden och kulturer. Bildhuggarna var inspirerade av romerska och bysantinska motiv. De tidigaste gotländska bildstenarna har förlagor i romerska provinser. Det finns även romerska gravstenar med nästan exakt likadana bildkompositioner.
De gotländska bildhuggarna omtolkade även motiven från medelhavsländerna enligt sina egna uppfattningar om världen. Den liggande halvmåne som förekommer på romerska gravstenar blev till en båt, och de kristna symbolerna laddades med en annan innebörd.
Digitalisering av Gotlands bildstenar
I dagsläget är cirka 700 gotländska bildstenar kända. För att göra dem mer tillgängliga för forskare och allmänhet har forskare gjort en digital utgåva av de gotländska bildstenarna, i det avslutade projektet Forntida bilder 2.0 – ett samarbete mellan Stockholms universitet, Gotlands museum och Riksantikvarieämbetet.
Källa till förkristen kultur
Sigmund Oehrl är professor i arkeologi vid Arkeologisk museum vid universitetet i Stavanger och lett projektet vid Stockholms universitet.
– De gotländska bildstenarna är en unik källa till förkristen skandinavisk kultur och religion. Det finns inga inhemska skrivna dokument från denna period. Stenarna är det sätt vi kan få veta från nordborna själva vad de hade för föreställningar om världen de levde i och vad de trodde hände efter döden, säger han.
Andra beskrivningar vi har från denna tidsperiod är nedtecknade av betraktare som kom utifrån, som romerska författare. De hade kanske inte själva varit i Norden och de hade ofta en egen agenda. Eller så är berättelserna nedtecknade i efterhand, som den isländska Eddan. Detta gör att dessa källor inte är helt tillförlitliga.
Bildsten från byn Havor i Hablingbo socken kring 400-600 e Kr, med ett typiskt spiralmotiv som tolkas som en symbol för solen. Bild: Forntida bilder 2.0
Stenarna talar till oss med bilder
Sigmund Oehrl beskriver bildstenarna som ett visuellt språk. I stenarna ristade människorna bilder av den värld de levde i och dessa bilder är bevarade än idag. – Stenarna talar till oss. De ger oss glimtar av och fungerar som titthål in i vår historia.
Redan som språk- och arkeologistudent i Tyskland blev Sigmund Oehrl fascinerad av tidig medeltid och bildstenar.
Vad fascinerar dig mest med bildstenar? – Nästan allt vi vet om myter, religion och världsbild i det förkristna Norden kommer från den fornisländska skrifttraditionen, det vill säga Eddan och de skaldiska dikterna. Men de skrevs ner på Island först under medeltiden, och vi vet inte alltid hur gamla de här historierna egentligen är. Ofta är det kopior gjorda av kopior som forskare måste förlita sig på. Bilderna som är inristade i stenarna är emellertid originaldokumenten. De är inte tolkningar gjorda av andra och de skapades inte århundraden senare.
Forskarna försöker nu rekonstruera det ”språk” som finns på stenarna. Det är inte alltid lätt. Vissa stenar har gått sönder eller använts för andra ändamål (se nedan), eller så har tidens tand nött så att bilderna är svåra att urskilja. På många stenar, främst de äldsta, är motiven inristade enbart några millimeter. Därmed blir de svåra att urskilja för blotta ögat, speciellt om de nötts ned av väder och vind, vilket är vanligt med mjuk kalksten.
3D-teknik möjliggör nya studier
Teknik som kommit de senaste decennierna har gjort det möjligt att hitta och studera delar av bilderna som knappt varit möjliga att upptäcka tidigare. Det rör sig främst om fotogrammetri, en process där högupplösta 3D-modeller kan skapas på grundval av serier av digitala foton. Den avancerade fotogrammetriteknik som används i projektet gör det möjligt att skapa 3D-modeller med så hög precision att de kan beskrivas som digitala tvillingar.
Tidigare var det vanligt att måla i ristningarna på stenarna för att bilderna skulle synas bättre. Nu behöver det inte göras längre. Den nya tekniken kan skilja ristningar från stenens naturliga struktur och skapa en tredimensionell bild av stenen. Den bilden går det sedan att zooma in, belysa och rotera på för att kunna se stenen från olika vinklar – och därmed kanske hitta nya betydelser av bilderna. Inom ramen för projektet har personal vid Gotlands museum och samarbetspartnern, företaget Viospatia i Visby, fotograferat och scannat bildstenar, både på museerna i Stockholm och Visby och runt om på Gotland.
Bildstenarna tillgängliga för fler
I databasen finns nu alla cirka 700 kända gotländska bildstenar fritt tillgängliga med bilder, högupplösta 3D-modeller och information på engelska om stenarna. Det finns också svenska sammanfattningar för alla stenar. Forskarna har även samlat och digitaliserat gamla anteckningar, bilder och annan information från olika arkiv. Användarna ska enkelt kunna söka efter specifika objekt, stenar i ett visst område eller stenar som finns i kyrkor. Det ska även gå att söka på nyckelord som ”skepp” eller ”kvinna” för att se alla stenar med dessa motiv.
Vikingatida bildsten från Garda på Gotland visar en ryttare med en stjärna framför sig. Bild: Forntida bilder 2.0
Genom databasen blir bildstenarna tillgängliga på ett sätt de inte varit tidigare. – Alla är fascinerade av bildstenarna, det finns intresse över hela världen. Därför ska vår databas vara öppen för alla, både forskare och lekmän, säger Sigmund Oehrl.
Hundra nya bildstenar upptäckta
Databasen blir ett viktigt verktyg för fortsatt forskning om bildstenar. Men även projektet med att bygga upp databasen har genererat ny kunskap för forskningen. Sigmund Oehrl vill främst lyfta hur mycket mer material som blivit känt under arbetets gång. När projektet startade var cirka 600 bildstenar kända. Idag rör det sig om cirka 700. Den nya teknik som används för att fotografera och scanna stenarna har även gjort att forskarna kunna urskilja saker på stenarnas bilder som de inte kunnat se tidigare. Dessutom kommer tolkningen av alla bilder att stå i centrum för hans framtida forskning.
Det har genomförts vid Stockholms universitet och Gotlands museum med målen att:
1. Digitalisera alla gotländska bildstenar genom 3D-visualisering.
2. Samla och digitalisera litteratur, rapporter, tidiga fotografier och teckningar, brev och annan information som förvaras i olika arkiv.
3. Skapa en interaktiv och fritt tillgänglig digital utgåva av bildstenarna, riktad till både lekmän och forskare. Den ska innehålla bilder av alla stenar med texter, tillsammans med en 3D-modell.
4. Föreslå nya tolkningar av bilderna utifrån den digitala dokumentationen. Forskningen fokuserar på ikonografi, utländska influenser och skandinaviska paralleller, verkstadstraditioner och återanvändning av bildstenar.
Forskare har identifierat tre typer av nervceller kopplade till tarmluddet – en upptäckt som tyder på att hittills okända nervnätverk hjälper till att reglera tarmens vätskebalans. Fynden kan leda till ökad förståelse för tarmsjukdomar som IBS.
I Sverige beräknas över 30 procent lida av kroniska mag- och tarmproblem, som irritabel tarm (IBS) och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). I de flesta fall är orsakerna bakom problemen fortfarande okända.
Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt tarmens eget nervsystem – det enteriska nervsystemet – som ibland kallas ”hjärnan i magen”.
Forskarna har studerat det så kallade submukosala nervlagret och kartlagt nervceller som ligger inbäddade i tarmens innersta del närmast tarmluddet.
– I motsats till tidigare studier fann vi att detta lager innehåller tre nervcelltyper varav en tydligt sensorisk nervcelltyp, en typ av nervcell som har förmåga att ta emot information om tarmens innehåll och som kan påverka resterande nervceller till en samlad respons för att optimera upptag av näringsämnen och vätska, säger Ulrika Marklund, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska institutet.
Kan ha betydelse vid IBS
Med hjälp av genetiskt modifierade möss kunde forskarna visualisera hur nervcellerna kommunicerar med varandra och med tarmens epitelceller.
– Vi fann att alla tre nervcellstyperna är kopplade till varandra men även till tarmluddet. Det öppnar upp för tidigare okända nervnätverk som skulle kunna reglera vätskebalans och blodflöde och som kan ha stor relevans för förstoppning och diarré och därmed också associerade sjukdomar som IBS och IBD, säger Ulrika Marklund.
Studien visar också att de tre nervcellstyperna bildas genom en stegvis mognadsprocess under fosterutvecklingen. Processen liknar den i tarmens yttre nervlager som styr tarmrörelserna – det myenteriska lagret – men skiljer sig från hur nervceller i hjärnan utvecklas.
Riktade läkemedel
Kunskapen kan i framtiden bidra till nya behandlingar för sjukdomar som påverkar tarmens funktion – till exempel genom att rikta läkemedel mot specifika nervceller.
Nästa steg för forskarna är att undersöka hur de tre nervcellstyperna reagerar på olika signaler – till exempel tryck från tarminnehållet – samt vilka molekyler de använder för att kommunicera. Målet är att förstå hur tarmen reglerar vätskebalans och blodflöde, två centrala funktioner vid både diarré och förstoppning.
Alla åldras vi, men inte i samma takt. Det biologiska åldrandet har en egen rytm – och hur vi lever våra liv, vad vi råkar ut för och om vi får bra behandling vid sjukdom påverkar hur snabbt vi slits ut.
Vi känner alla till vår kronologiska ålder, alltså hur länge sedan det var som vi föddes. Men få är medvetna om sin biologiska ålder, det vill säga hur gammal kroppen är inuti. I takt med att vi lever slits våra celler och organ – detta är oundvikligt. Samtidigt är det tydligt att tidens tand tär olika mycket på oss.
– Du kan absolut vara tio till tjugo år yngre biologiskt, säger Sara Hägg, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet.
Vissa åldras långsamt, andra mittemellan och några snabbt. Ju snabbare process, desto tidigare riskerar vi att få sjukdomar som förknippas med hög ålder, så som demens, hjärt-kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Går det att vända eller bromsa åldrandeprocessen? Ja, åtminstone till viss del. Vår åldrandeprocess går förstås inte att stoppa helt. Ännu har forskarna inte kommit på hur vi ska få evigt liv.
– Och evolutionen bryr sig egentligen bara om att vi lever tillräckligt länge för att vi ska hinna fortplanta oss och vara med när barnen växer upp. Det finns inget selektionstryck för att verkligen bli gamla, säger Sara Hägg.
Åldrandet håller inte samma takt hela tiden
Samtidigt verkar det inte vara förprogrammerat i generna hur snabbt våra kroppar ska slitas ut. Och medan tiden har sin vanliga gång har det biologiska åldrandet en helt egen takt och rytm. Slitageprocessen håller inte samma fart under livet.
– Helt plötsligt kan hastigheten förändras, säger Sara Hägg.
Vad vi är med om i våra liv – både faktorer som vi kan påverka och faktorer som ligger utom vår kontroll – har stor betydelse för hur den biologiska åldersklockan tickar på.
Man skulle kunna tro att det borde ge ledtrådar att snegla på hur tidigt våra släktingar dog för att få svar på hur långa liv vi själva kommer att få. Men det ger verkligen inte mycket information.
– Ärftligheten för livslängd är bara 10 till 30 procent, till skillnad från demens där ärftligheten är upp till 80 procent. Men man ärver ju ofta miljöfaktorer också – som diet, livsstil och social kontext. Om man kommer från ett hem där man läser mycket och inte röker, är det mer troligt att man blir mer hälsosam, säger Sara Hägg.
Ju snabbare vi åldras, desto större är risken att vi drabbas av vissa sjukdomar. Bild: Depositphotos
”70 är det nya 50” – stämmer för många men inte alla
Forskarna menar i dag att biologiskt åldrande har med kontexten att göra. När vi föddes – alltså vilken generation vi tillhör – har en enorm betydelse för om vi lyckas vara sådär hälsosamma.
Att svenskarnas fysiska förfall sker långsammare än hos tidigare generationer är tydligt. Det handlar inte bara om att många lever allt högre upp i åldrarna, de håller sig även friska betydligt längre, och har kroppar som fungerar bättre i vardagen.
Både äldre kvinnor och män – men framför allt kvinnor – är mer rörliga och orkar promenera betydligt snabbare än vad deras föräldrar orkade. Äldre svenskars kognitiva förmågor har också blivit bättre – och färre är deprimerade. Påståendet att ”70 år är det nya 50 år” är helt korrekt för många, men det gäller inte alla.
En del drabbas av riktigt svår sjukdom, som forskningen ännu inte hittat ett botemedel för. Andra utvecklar kroniska sjukdomar, som kan behandlas, men ändå innebär ett stort lidande. Har man väl blivit sjuk, särskilt i en sjukdom som påverkar kärlen, börjar den biologiska processen att hasta på.
– De som är njursjuka, hjärt-kärlsjuka, dementa eller har kroniska livsstilssjukdomar, är biologiskt äldre än sin kronologiska ålder, säger Peter Stenvinkel, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska institutet.
Biologisk ålder kan vara viktig inom sjukvården
Det är i dag möjligt att bromsa en accelererande åldrandeprocess – och man kan rädda liv när man lyckas. Ett tydligt exempel på detta är minskade risker inom intensivvården. Vid intensivvård förutsäger biologisk ålder starkare hur det kommer att gå än kronologisk ålder, förklarar Peter Stenvinkel.
– Jag vill att vi inom sjukvården blir bättre på att identifiera de individer som befinner sig i ett snabbspår i sin biologiska åldrandeprocess. Då skulle vi kunna ge dem adekvata livsstilsråd och mediciner som kan bromsa processen, säger han.
Även om man kan leva i många år till med sin kroniska sjukdom, är det besvärligt för den som är drabbad, förklarar han.
– En del kanske kan leva till 75 års ålder, men biologiskt är de äldre och det påverkar livskvaliteten. Patienterna kostar också samhället stora summor pengar. Vi behöver därför titta på hur vi kan förlänga den friska tiden för de här personerna, säger han.
Människor är ofta friskare och mer rörliga i dag än vad tidigare generationer var. Bild: Yogendra Singh, Unsplash
Vanliga livsstilsråd kan bromsa åldrandet
Så vad kan vi göra för att bromsa hastigheten i vilket förfallet sker? Det går ju inte att modifiera sig yngre genom att anamma en ungdomlig klädsel. Att köpa sig tillbaka sin ungdom genom antirynkbehandling går inte heller. Föryngring verkar inte kunna ske via utsidan – insidan är det enda som räknas.
Det bästa råd som forskarna kan ge i dag för att bromsa åldrandet är att anamma vanliga livsstilsråd.
Vi vet att motion stressar kroppen på ett bra sätt.
– Fysisk aktivitet och hälsosam vikt förändrar den biologiska åldern på djupet, säger Sara Hägg.
Vad vi äter och hur mycket vi stoppar i oss verkar också kunna spela roll. Mycket talar för att en växtbaserad diet kan skydda mot tidigt åldrande, medan rött kött kan accelerera processen, särskilt ultraprocessad föda, hävdar Peter Stenvinkel.
Ett gammalt knep för att bromsa sin biologiska åldrandeprocess är att minska sitt kaloriintag.
– Att äta mindre portioner och behålla vikten över tid är bra för den metabola hälsan, säger Sara Hägg.
Att få diagnos och korrekt behandling verkar också kunna ge en skjuts i rätt riktning. Sara Hägg och hennes kollegor har sett att man får en ökad fart på sitt biologiska åldrande innan man får diagnosen typ 2-diabetes. Men när man lyckas få ordning på blodsockernivåerna kan det biologiska åldrandet bromsas.
Samma positiva påverkan har läkemedelsbehandling vid högt blodtryck.
– Om man får behandling med kalciumblockare sjunker det biologiska åldersmåttet med ett till två år igen, säger hon.
Hög biologisk ålder kommer med risker
Hur gamla vi känner oss, vår psykologiska ålder, verkar faktiskt ofta gå hand i hand med biologisk ålder. Forskning visar i alla fall att självskattad hälsa, på en skala mellan ett och tio, är ett bra mått för livslängd, i alla fall på gruppnivå. På individnivå kan detta dock variera kraftigt.
Men för att fastslå hur gamla vi verkligen är på insidan räcker det inte med att känna efter. I stället använder sig forskarna av olika typer av verktyg. Att våra organ oftast åldras i otakt komplicerar saken. Brösten är oftast äldre än resten av kroppen hos medelålders kvinnor till exempel, vilket skulle kunna förklara varför bröstcancer är så vanligt.
Om man vill ha ett biologiskt åldersmått som gäller kroppen som helhet kan man dock väga samman olika klassiska kliniska biomarkörer, så som blodsocker, blodfetter, blodtryck, lungfunktion samt BMI.
Det gjorde Sara Hägg nyligen i en studie. Då såg hon att högre biologisk än kronologisk ålder ökar risken att drabbas för stroke och demens. En 60-åring med en biologisk ålder på 65 år har till exempel 40 procent högre risk för stroke och 20 procent högre risk för demens än en 60-åring som även biologiskt var just 60 år. I studien, som bygger på 325 000 personer, tog forskarna även hänsyn till andra riskfaktorer som ärftlighet, levnadsvanor och socioekonomi.
– Vi har också gjort fler studier tidigare och då såg vi kopplingar mellan snabbare biologiskt åldrande och sjukdomar som ALS och flera cancersjukdomar, säger Sara Hägg.
Det finns flera vanor som kan göra att man lever längre, en av dem är att sova bra. Bild: Matheus Vinicius, Unsplash
Vanor som kan bromsa åldrandet upp till åtta år:
Ät nyttig mat
Var fysiskt aktiv
Sluta röka
Sov ordentligt
Håll en hälsosam vikt
Kontrollera kolesterolvärdet
Håll blodsockret i schack
Håll ett hälsosamt blodtryck
Källa: American Heart Association
Ny njure bromsade njursjukas åldrande
Ett annat populärt sätt att bestämma biologisk ålder är att titta på de så kallade epigenetiska klockorna. Då tar man blodprov och studerar hur DNA regleras – alltså slås på eller av – över tid.
När Peter Stenvinkel och hans forskarkollegor jämförde åldrandeprocessen hos patienter med kronisk njursjukdom med friska personer använde de just epigenetiska klockor. På så vis kunde de fastställa att personer med kronisk njursvikt, som behöver dialys, åldras snabbare än friska.
– De njursjuka var ungefär fem år äldre biologiskt och hade ett snabbare åldrande av kärlen, säger han.
Med en ny njure stoppades dock den negativa spiralen.
– Vi såg att åldrandeprocessen bromsades upp hos de som blev transplanterade, säger han.
I samband med studien tog forskargruppen också fram ett nytt och mer exakt kliniskt test för att mäta just epigenetisk ålder i dels frisk, dels sjuk vävnad.
Naturkatastrofer kan snabba på åldrandet
Ibland inträffar dock saker i våra liv som är utom vår kontroll. Både yttre och inre stressorer är negativt. Psykisk ohälsa, som depression kan till exempel påskynda åldrandet. Exakt varför vet man inte, men amerikanska forskare har sett att längre eller fler episoder av psykisk ohälsa sliter mer än få och korta.
Också naturkatastrofer kan accelerera processen. I en studie, har man sett att markattor, en slags apa, som var med om en orkan åldrades ungefär två år biologiskt.
– Det skulle motsvara att en människa kan åldras sju, åtta år av stressen som en orkan orsakar, säger Peter Stenvinkel.
Men, bara för att man har varit med om en jobbig händelse är det inte kört, hastigheten saktar ner igen när allt lugnat ner sig.
– Om man ser biologiskt åldrande som sanden i ett timglas rinner sanden fort vid stress, men när pressen och stressen upphör rinner den långsammare igen. Det är en dynamisk process, som kan förändras – och förbättras, förklarar han.
Många bin lever i sandig mark, men i takt med att städer växer kan deras livsmiljöer hotas. En studie som undersökt marklevande bin i ett område i Uppsala visar en dramatisk minskning av deras boplatser.
Många tror att biholkar gynnar vilda bin – och det stämmer för arter som bygger bon i håligheter i döda träd, växtstjälkar eller sprickor i gamla hus. Men de flesta arter har sina bostäder i sandig mark. En studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur situationen ser ut för marklevande bin.
Färre plats för sandiga bostäder
Forskarna har undersökt ett område i södra Uppsala. Här ses en dramatisk minskning av lämpliga boplatser för marklevande bin. Förändringarna över tid syns på flygfoton som tagits mellan 1942 och 2017. Genom åren har 85 procent av de sandiga livsmiljöerna för marklevande bin försvunnit.
– Många sandiga områden har försvunnit när staden utvecklats med fler bostäder och industriområden. Igenväxning är också ett problem. Den stora minskningen väcker oro för arternas fortlevnad i området, säger Indrė Čepukaitė som deltagit i studien vid SLU.
Men situationen är inte unik för Uppsala, menar forskarna. I många städer byggs nya områden samtidigt som sandfläckar växer igen eller ersätts av gräsmattor och skog.
Det går att gynna marklevande bin
Forskarna undersökte hur marklevande bin trivdes i tio olika sandfläckar. Sex av dem har nyligen skapats som en naturvårdande åtgärd. Fyra är äldre och naturligt förekommande habitat.
Ett viktigt resultat var att åldern på sandfläckarna inte tycks ha någon betydelse för bina.
– Dessa arter kan snabbt kolonisera lämpliga boendemiljöer och hittar de nya ställena. Det visar att det går att gynna marklevande bin genom att skapa sandiga livsmiljöer, säger Mats Jonsell, forskare vid SLU.
Det finns dock en risk att vissa arter lever kvar trots att tillgången på livsmiljöer redan är för liten, vilket kan leda till att de försvinner på sikt.
Stor mångfald på mindre sandfläckar
Sandfläckarna varierade mellan 32 och 7800 kvadratmeter. Ett något oväntat resultat, enligt forskarna, var att mångfalden bin var större på mindre sandfläckar. En möjlig förklaring är att dessa har skapats specifikt för att gynna marklevande bin, medan de större var naturliga eller skapade för rekreation.
Sammanlagt hittade forskarna 34 arter av marklevande bin, där metallsmalbi, blanksmalbi och bronssmalbi var vanligast. Andra exempel är långhornsbi, sälgsandbi, ärtsandbi och väggsidenbi.
Andra arter drabbas
Men det är inte bara bin, där honan gräver sitt eget bo, som drabbas om boplatserna blir färre. Även arter som utnyttjar andra bins bon, så kallade boparasiter, påverkas. I studien hittades nio så kallade gökbi-arter. De lägger sina ägg i värdbinas larvceller. När gökbiets larv kläcks äter den först upp värdlarven och sedan maten – pollen och nektar – som värdlarven skulle haft.
– Det är fascinerande arter som lever i dessa sandiga partier av staden och som också är viktiga för pollineringen, säger Indrė Čepukaitė.
Skogsgödsling tycks ha begränsad effekt som klimatåtgärd. En studie från SLU och Uppsala universitet visar att gödsling inte leder till ökad kolinlagring i skogen på längre sikt. Inte heller syns några tydliga effekter på den biologiska mångfalden tio år efter avverkning.
Gödsling används för att träden ska växa snabbare efter avverkning. Det kan vara ett sätt att öka skogens upptag av koldioxid och därmed motverka klimatförändringen. Det finns också förhoppningar om att gödsling ska göra att mer kol lagras in i marken.
För att bli en effektiv klimatåtgärd krävs dock att kolet stannar kvar länge i form av organiskt material – inte snabbt frigörs som koldioxid vid nedbrytning. Samtidigt finns oro för att gödsling kan skada mångfalden av svampar och växter.
I en studie har forskare tittat närmare på effekten av gödsling.
– För att ta reda på de långsiktiga effekterna undersökte vi hyggen efter skogar som gödslats eller inte gödslats med kväve. Även om skogsgödsling är relativt vanligt är det inte så många som har undersökt de långsiktiga effekterna tidigare, säger Joachim Strengbom, forskare inom ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Skillnader minskar med åren
Forskarna mätte kol- och kvävehalter i marken, utsläpp av koldioxid, trädens tillväxt samt artsammansättning av växter och svampar. De fann att gödslade hyggen som avverkats året innan innehöll i genomsnitt 30 procent mer kol och 32 procent mer kväve i det översta markskiktet, jämfört med ogödslade hyggen.
– Men när vi jämförde hyggen som avverkats fyra till tretton år tidigare fann vi inga skillnader i kol- och kvävelager mellan gödslade och ogödslade hyggen. Med andra ord så försvinner stora mängder kol och kväve över tid, men vart det tar vägen är i dagsläget oklart, säger Joachim Strengbom.
Gödslet kan bidra till övergödning
Kvävet kan ha läckt ut till omkringliggande vattendrag eller återfinnas längre ner i marken. Detsamma gäller markkolet, som också kan ha gått tillbaka till atmosfären. I studien gjordes mätningarna i det organiska markskiktet som består av dött organiskt material. Det är även den del av marken som påverkas mest i samband med gödsling.
– Om huvuddelen av kolet och kvävet gått förlorat från systemet blir miljöbelastningen från skogsgödsling större och klimatnyttan mindre. Kvävet i gödslet kan bidra till övergödning av vattendrag och sjöar. Därför behövs mer forskning som kan klargöra var det förlorade kolet och kvävet tagit vägen innan beslut om utökad gödsling som klimatåtgärd fattas, säger Margaux Boeraeve, tidigare forskare på SLU.
Liten påverkan på biologisk mångfald
Om effekten på kolet i marken blir kortvarig begränsas klimateffekterna av skogsgödsling till hur mycket träden växer fram till avverkning och den klimatnytta som man kan få från de träprodukter som framställs av träden. Hur stor nytta detta ger beror på produkternas livslängd – något som kräver livscykelanalyser, vilket inte ingick i studien.
På de gamla hyggena fanns heller inga skillnader i markens koldioxidavgång, växtsammansättning eller trädens tillväxt. Skillnaderna bland svampar var små, men en slags nedbrytande svampar, sporsäckssvampar, var vanligare på tidigare gödslade hyggen.
– Tidigare studier har visat att markvegetationen förändras efter gödsling genom att risväxter, till exempel blåbär, minskar medan gräs blir vanligare, säger Joachim Strengbom.
I studien kunde forskarna inte se några tydliga skillnader i vegetationen mellan hyggen som innan avverkningen gödslats och de som inte gödslats.
Fler valde att konfirmera sig i Svenska kyrkan i fjol – men det är för tidigt att prata om ett trendbrott. Enligt forskaren Frida Mannerfelt kommer valet att konfirmera sig i dag ofta från en nyfikenhet på existentiella frågor, i ett samhälle där unga ofta känner en stor press.
Sedan tidigt 1970-tal har antalet konfirmander sjunkit från cirka 80 till 20 procent i dag. Efter årtionden av minskande intresse ökade antalet konfirmander i Svenska kyrkan med några tusen under 2024.
Ökningen har lett till att media talar om en Jesustrend bland unga, men enligt Frida Mannerfelt, forskare vid Centrum för teologi och religionsvetenskap på Lunds universitet, är det för tidigt att tala om ett trendbrott. Konfirmationen är i dag ett aktivt och individuellt val, inspirerat av kompisar och sprunget ur en ökad nyfikenhet på religion, säger hon.
Från en vuxenrit till ett aktivt val
Frida Mannerfelt pekar på att konfirmation i Svenska kyrkan har gått från att vara en majoritetssed till en minoritetssed. Stora samhälleliga förändringar som sekularisering, ökad religiös pluralism och inflyttning från andra länder är en del av förklaringarna bakom. Samtidigt är det just mötet med andra religioner som skapar nyfikenhet och önskan om att höra till.
– De som väljer att konfirmera sig i dag gör i högre grad ett aktivt val att konfirmeras, säger Frida Mannerfelt.
Motivet till att konfirmera sig har också förändrats: från att vara en del av vuxenblivandet – en samhällelig vuxenrit – till att bli ett självständigt, individualistiskt och aktivt val. Egna behov såsom att ha roligt, utforska sin egen tro samt att få en festlig konfirmationsdag anges som motiv i undersökningar.
I dag anger konfirmanderna inte i lika hög grad presenter som motiv utan nyfikenheten att ta sig an eviga frågor som döden, gemenskap och identitet och ondskan i världen.
– Att få diskutera frågor som ”Hur ska jag till exempel förhålla mig till att jag inte är perfekt?” behövs i ett samhälle där det från olika håll – som sociala medier och det rådande betygssystemet – sätts press på ungdomar att vara det.
Att utforska sin tro och existentiella frågor är en motivation för unga som konfirmerar sig i dag. Bild: Kevin Laminto, Unsplash
Fler döps under konfirmationstiden
Den största gruppen av de som konfirmerar sig i dag är fortfarande barndöpta och har åtminstone en förälder som är medlem i Svenska kyrkan och det är fler flickor än pojkar. Det är också vanligt att konfirmanderna hör hemma i medelklassen.
– De tenderar att komma ifrån familjer med bra resurser och har åtminstone en förälder med eftergymnasial utbildning. Detta kanske är en av anledningarna till att själva konfirmationsfirandet tenderar bli större och mer påkostat. Detta är något vi ser har hänt med sådant som dop och vigslar också. Om man väl gör det, så firar man rejält, säger Frida Mannerfelt.
En trend som finns är att antalet som inte är barndöpta, utan döps under konfirmandtiden, har växt från att vara en procent 2007 till tio procent 2022 av konfirmanderna.
– En viktig bidragande faktor är religionens ökade synlighet i samhället över lag i kombination med lägre kunskap om religion. Förändringar i samhället och skolan har gjort att konfirmanderna kan mycket mindre om kristendomen. Centralt innehåll i kristen tro, som att Jesus föddes i ett stall och låg i en krubba är inte något man självklart känner till.
Det skapar nyfikenhet på vad kristendomen står för. Ungdomarna hittar också in via kompisar. De har hört att det ska vara roligt och blir nyfikna på kristen tro och tradition.
Även om majoriteten av konfirmander döptes som barn har andelen som inte blev döpta ökat sedan 2007. Bild: Depositphotos
Oseriöst eller relevant och välkomnande
Svenska kyrkan har också arbetat mer aktivt och metodiskt med att göra konfirmationen relevant för ungdomar genom att integrera den i andra aktiviteter, som fotbollsläger, skidresor och musikläger.
– Det finns en diskussion inom Svenska kyrkan om strävan efter relevans riskerar att framstå som oseriöst, men oftast är hållningen att det behövs flera vägar för att nå fram. Den pedagogiska ingången har också förändrats från att för riktigt länge sedan vara katederundervisning om katekesen (en lärobok som sammanfattar den kristna tron, reds. anm.) till att i dag mer gå på djupet med hjälp av samtal, erfarenheter, upplevelser och kreativt skapande.
– Denna strävan att vara relevant märks i Svenska kyrkan i stort. Också språket i gudstjänstordningar och normer följer med sin tid. På 1800-talet betonade man synd och i dag använder man istället ord som brist för att beskriva samma fenomen.
Frida Mannerfelt, docent i praktisk teologi vid Lunds universitet med egen erfarenhet både som konfirmationsledare och präst från tidigt 90-tal till 2018, utgår i sina resonemang till stor del från rapporten Konfirmation i förändringens tid: rapport om konfirmander och ledare 2007–2022 och färska uppgifter från statsvetaren Sara Fransson vid enheten för forskning och analys vid Lunds universitet.
Petermannglaciärens shelfis i norra Grönland har krympt med 40 procent på 15 år. Forskare har nu identifierat en kritisk tröskel där förlusten av is kan drivas på av nya smältmekanismer.
Shelfisar är flytande förlängningar av glaciärer. De fungerar som naturliga barriärer som bromsar isflödet ut i havet, men minskar gradvis när varmt havsvatten smälter dem underifrån. I takt med att klimatförändringarna värmer haven, sker denna smältning i allt snabbare takt.
Forskare, bland annat vid Stockholms universitet, har undersökt hur sötvatten från smältande glaciärer – särskilt det som rinner ut i fjorden under isen – påverkar havscirkulationen och shelfisens smältning.
En oväntad upptäckt
När kallt, färskt smältvatten från glaciären rinner ut i fjorden, stiger det naturligt uppåt eftersom det är lättare än det omgivande salta Atlantvattnet. När det pressas uppåt och lämnar fjorden, sugs det varma vattnet från Atlanten in underifrån, ungefär som i en värmepump, vilket för in värme i systemet och påskyndar smältningen av shelfisen.
Forskarna upptäckte att när allt mer smältvatten når fjorden, passeras en kritisk tröskel. Därefter leder inte längre värmepumpseffekten till ökad temperatur – systemet blir mättat med värme. Trots detta fortsätter shelfisen att smälta allt snabbare. Det beror på intensiv turbulent omblandning som orsakas av det stigande smältvattnet.
Det här innebär ett grundläggande skifte: från temperaturstyrd till turbulensstyrd smältning. Isförlusten fortsätter att öka även om havets temperatur inte längre stiger.
Shelfisen har krympt rejält
Under de senaste 15 åren har Petermann-shelfisen förlorat 40 procent av sin yta och är inte längre den största shelfisen på norra halvklotet.
Enligt forskaren Abhay Prakash, som ledde studien vid Stockholms universitet, överstiger mängden smältvatten som rinner ut i fjorden under sommaren ofta redan den kritiska tröskel som identifierats i studien.
– Detta smältvatten kommer från den atmosfäriska uppvärmningen som sker snabbare än uppvärmningen av haven som svar på klimatförändringarna. Om de globala utsläppen fortsätter utan att begränsas och målen i Parisavtalet inte uppnås, kan vi få se de förödande konsekvenserna av denna process redan inom detta sekel, säger Abhay Prakash vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
Under de senaste 50 åren har havstemperaturerna i Petermannfjorden stigit med 0,3 grader. Tidigare studier har kopplat denna uppvärmning direkt till ökad smältning av shelfisen.
– Men våra resultat ifrågasätter detta synsätt, säger Abhay Prakash.
Havsuppvärmning inte enda problemet
Även om havens uppvärmning fortsatt utgör en viktig faktor, framhåller han att det finns ett behov av att ompröva nuvarande prioriteringar.
– Att modellera konsekvenserna av en potentiell temperaturökning på 5 grader celsius i fjorden fram till seklets slut är visserligen relevant, men det är viktigt att förstå att haven inte värms upp i den takten, förklarar han. Däremot är det betydligt mer sannolikt att mängden smältvatten som rinner ut i fjorden kommer att öka flera gånger om innan seklets slut.
Förvarning om förändringar
Enligt Abhay Prakash är kanske Petermann-glaciären inte något undantag.
– Liknande nivåer av smältvattenflöde har rapporterats från andra glaciärer med shelfisar i norra Grönland som påminner om Petermann, säger Prakash. Det visar hur viktigt det är att undersöka om liknande skiften sker även på andra platser.
Enligt forskarna kan Grönlands nuvarande situation fungera som en förvarning, eller modell, för att förstå hur Antarktis mycket större shelfisar kan komma att reagera på ökande tillförsel av smältvatten under kommande århundraden.
Vikingarna seglade sannolikt längre ut till havs och gjorde fler kustnära stopp än vad tidigare forskning visat. I en ny studie vid Lunds universitet har fyra hamnplatser längs Norges kust identifierats. Hamnarna kan ha varit viktiga nav för handel och resor under vikingatiden.
Sedan 2022 har arkeologen Greer Jarrett genomfört flera expeditioner längs kusterna i Norge, Sverige och Finland i Åsfjordsbåtar – öppna träbåtar baserade på modeller från vikingatiden. Totalt har han seglat mer än 5000 kilometer i vikingarnas farleder. Genom praktiska tester av båtens sjöegenskaper och intervjuer med lokala sjömän har sannolika vikingarutter rekonstruerats.
– Min forskning visar att båtar av den här typen är stabila, även på öppet hav. Men att navigera nära land kräver ibland lika stora utmaningar – särskilt i områden med katabatiska vindar och starka undervattensströmmar, säger Geer Jarrett, doktorand i arkeologi vid Lunds universitet.
Berättelser var dåtidens gps
Vikingarna navigerade utan kompass och kartor. I stället användes berättelser och muntliga traditioner kopplade till specifika landmärken för att minnas och förmedla rutter.
– Det vi ser i berättelserna om till exempel Torgehatten och Hestmona är resterna av ett maritimt kulturlandskap – ett ”Maritime Cultural Mindscape” – där varje kobbe och skär ingick i en väv av berättelse, som hjälpte vikingarna att navigera i landskapet, säger Geer Jarrett.
Forskningsexpeditionen har seglat i båtar som är rekonstruktioner av vikingatidens skepp. Bild: Johan Nyman, Lunds universitet
Fyra nya hamnplatser
I en ny studie har han identifierat fyra hamnplatser längs Norges kust som sannolikt användes av vikingar.
– Vi har hittat spår av ett decentraliserat nätverk av hamnar, belägna på små öar och halvöar, som troligen spelade en central roll för vikingatidens handel och resor, säger Geer Jarrett.
Platserna ligger längre ut i havsbandet än tidigare kända vikingahamnar som Bergen och Trondheim.
– Dessa mindre hamnar erbjöd skydd och sociala mötesplatser längs resvägarna. För båtar utan djupgående köl är grunda, lättillgängliga vikar en fördel – till skillnad från de smala fjordarna som är svårare att navigera i, säger Geer Jarrett.
I sin senaste studie har arkeologen Greer Jarrett hittat spår av ett decentraliserat nätverk av hamnar, belägna på öar och halvöar, som troligen spelade en central roll för vikingatidens handel och resor. Bild: Johan Nyman, Lunds universitet.
Farliga färder och oväntade möten
Forskningsexpeditionerna har inte varit utan risk. Vid ett tillfälle gick storseglets stång av under segling mitt ute i Vestfjorden. Besättningen fick tillfälligt laga riggen med två åror för att kunna ta sig till säkerhet. Under en annan tur dök en vikval upp bara meter från båten.
– De här erfarenheterna har gett en ny förståelse för de utmaningar som vikingarna måste ha mött – och hur viktig samarbetsförmåga och pålitliga besättningar var för överlevnad, säger Greer Jarrett.
Omfattande nätverk för handel
Tidigare forskning har visat att nordbor under medeltiden kunde ta sig till de mest avlägsna delarna av Arktis i liknande båtar för att bland annat leta efter valrosselfenben. Studien visade också att elfenben från dessa resor nådde Europa via ett omfattande handelsnätverk, och att kontakterna med arktiska ursprungsfolk var betydligt mer utvecklade än man tidigare trott.
IVF är en vanlig metod för att få hjälp att bli gravid – men behandlingen är tuff, dyr och inte alltid lyckad. Nu har forskare tagit fram ett enkelt test som visar vilken hormonbehandling som passar bäst för varje kvinna. Resultaten är lovande: med rätt behandling ökade antalet graviditeter med 38 procent.
Ungefär 15 procent av alla par i fertil ålder är ofrivilligt barnlösa. En betydande orsak till att så många behöver hjälp med assisterad befruktning är att fler nu för tiden allt oftare skjuter upp att bilda familj, en trend som väntas fortsätta öka de kommande åren.
Vid IVF-behandling, också kallat provrörsbefruktning, finns det två olika hormonbehandlingar att välja mellan för att äggen ska mogna: biologiska eller syntetiska.
Den kraftiga hormonbehandlingen medför dock en risk för allvarliga biverkningar som gör att kvinnorna ibland måste få intensivvård – och många försök till graviditet genom provrörsbefruktning misslyckas. I Sverige subventioneras IVF av staten, men med max tre försök.
– Det finns en övertro på IVF-behandlingar. Ungefär 75 procent av alla försök misslyckas och upp till 20 procent av kvinnorna får biverkningar, en del så allvarliga att de måste söka vård akut. Valet av hormonbehandling är en bidragande faktor, och en stor utmaning är att vården idag till viss del måste gissa vilken behandling som passar kvinnan bäst, säger Ida Hjelmér, laboratorieforskare vid Lunds universitet.
25 000 IVF-behandlingar om året i Sverige
IVF-behandling, också kallat provrörsbefruktning, innebär att man stimulerar kvinnans äggstockar att mogna fram många ägg. Man plockar sedan ut äggen och befruktar dem med spermier utanför kroppen.
Det befruktade ägget, som kallas embryo, förs sedan tillbaka in i livmodern några dagar efter befruktningen. Där fortsätter det förhoppningsvis att utvecklas till ett barn.
I Europa genomförs en miljon IVF-behandlingar om året, i Sverige är motsvarande siffra 25 000.
Källa: Lunds universitet, 1177
Kvinnans gener visar vilken behandling som fungerar bäst
För att ta reda på vem som svarar bäst på vilken hormonbehandling vände sig forskarna till genetiken. Totalt ingick 1466 kvinnor som genomgick IVF-behandling vid Skånes universitetssjukhus i Malmö i studien. Av dem lottades 475 till två olika hormonbehandlingar medan de övriga utgjorde kontroller. Sedan kartlades gener med betydelse för befruktning genom så kallad gensekvensering, med fokus på de gener som styr hormoner som är viktiga för äggproduktion.
Särskilt intressant är den gen som har betydelse för effekten av det hormon som hjälper till att förbereda kroppen för befruktning och möjlig graviditet. Studien upptäckte att kvinnor med en särskild variant av den genen svarade bäst på den biologiska hormonbehandlingen, medan den syntetiska typen av hormon passade andra bättre.
Genom att redan på förhand veta vilken genprofil kvinnan har, kan man alltså öka antalet lyckade graviditeter, förklarar Yvonne Lundberg Giwercman.
– Vi ser en relativ ökning om 38 procent i antalet graviditeter och fler födda barn bland de kvinnor som fick en hormonbehandling som matchade deras genvariation jämfört med dem som inte fick det. Omräknat innebär det att för 1 000 kvinnor som genomgår IVF-behandling, så föds motsvarande fyra fler skolklasser: 110 fler bebisar, säger Yvonne Lundberg Giwercman, professor vid Lunds universitet som under många år forskat om fertilitet hos både män och kvinnor.
Utvecklat enkelt test
Att kartlägga gener är kostsamt och tar tid. Därför har forskarna nu utvecklat ett enkelt test som tas i munnen. Inom en timme visar testet vilken hormonbehandling som passar bäst. Om testet visar gult ska kvinnan ha biologiska hormoner. Är provsvaret rosa ska de få syntetiskt framställda hormoner.
Forskarna har sökt patent för testet, startat ett bolag och vill nu kommersialisera produkten.
– Vår förhoppning är att detta ska minska risken för lidande hos kvinnorna, öka antalet lyckade behandlingar – och minska kostnaderna för skattebetalarna. Vårt mål är att testet ska bli tillgängligt i början av 2026, säger Yvonne Lundberg Giwercman, som även är VD för det bolag som utvecklar munsvabbtestet.
Politiken i utanförskapsområden har förändrats de senaste decennierna. Till en början handlade insatserna i områdena ofta om att främja samarbete mellan boende, kommun och andra institutioner. Nu, 35 år senare, har politiken blivit mer auktoritär, menar forskaren Henrik Örnlind.
Samhällets insatser i utsatta områden är en fråga som står högt upp på den politiska dagordningen. Men sättet som politiken har hanterat utanförskapet har förändrats från 1980-talet till i dag. Det visar Henrik Örnlind, forskare i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, i sin doktorsavhandling. Den följer den svenska urbanpolitikens utveckling 1988–2023 och pekar på flera lärdomar.
Henrik Örnlind ger en historisk överblick av de politiska insatser som gjorts för att bryta segregation, minska arbetslöshet, öka delaktigheten och motverka gängkriminalitet.
– Trots högt ställda målsättningar och engagemang från både myndigheter och civilsamhälle har utanförskapet visat sig vara svårt att bryta. En central fråga har varit att försöka förstå varför segregation och den ojämna utvecklingen av städer har varit beständig trots de otaliga insatser som genomförts under de senaste decennierna, säger Henrik Örnlind.
Områden visade ”demokratins kris”
De första statliga projekten riktade mot utanförskapsområden kom på slutet av 1980-talet. Hösten 1988 tillsatte den socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson en statlig utredning, kallad Storstadsutredningen, för att förbättra villkoren för utsatta grupper i storstäderna och öka den demokratiska delaktigheten.
– Storstadsutredningen behöver förstås mot några viktiga samhällsförändringar på slutet av 1980-talet. Valdeltagandet hade just minskat för andra riksdagsvalet i rad, samtidigt som Sveriges starka industriella tillväxt avtog. Många av de som kommit hit för att arbeta i fabriker stod utan arbete, ofta bodde de i förorterna.
När utredningen presenterades två år senare användes formuleringen ”minst attraktiva områden”. Ett sådant område definierades utifrån hur stor del av de boende som tog emot socialbidrag, jämfört med staden som helhet. Totalt 51 områden identifierades i Stockholm, Göteborg och Malmö. Majoriteten var byggda under miljonprogrammet.
– Det talades om en demokratins kris, och i de här områdena syntes problemen särskilt tydligt. Många kände sig inte representerade av de politiska partierna och utredningen pekade på risken för en negativ utvecklingsspiral. Man befarade att socialbidrag, invandrartäthet, låginkomsttagare, förtidspensionärer och långtidssjukskrivna skulle öka i de här områdena.
Många av de områden som pekades ut som ”minst attraktiva” i Storstadsutredningen var byggda under miljonprogrammet. På bilden syns Fittja som ligger söder om Stockholm, fotograferat 1997. Bild: Johan Stigholt, Stockholms läns museum*
Direktdemokrati och lokalt engagemang
De tidiga urbanpolitiska projekten kännetecknades av en vilja att decentralisera makten till en lokal nivå, involvera de boende och främja samarbete mellan boende, kommun och andra institutioner som en väg ur utanförskapet.
Ett tydligt exempel på detta är Ytterstadssatsningen i Stockholm under 1990-talet. Ambitionerna var mycket höga: Staden satsade 500 miljoner kronor för att förbättra förorterna genom direktdemokrati och lokalt engagemang. Flera tusen personer deltog på lokal nivå, och samverkansgrupper bildades där boende kunde föreslå förbättringsåtgärder. Stockholms stad arrangerade öppna möten där målet var att de boende själva skulle kunna påverka beslut om deras område.
– Ytterstadssatsningen förde med sig flera framgångar. Ett framstående exempel är Tensta konsthall, som fortfarande är en viktig plats för demokrati och kulturell utveckling.
Men det fanns också problem som var typiska för projekt som adresserar utanförskap.
– En återkommande utmaning har varit huruvida de boende i områdena faktiskt kom till tals i de samverkansgrupper som bildades. Det var ofta svårt att nå kvinnor och yngre. Det är något som alltid har funnits i de här lokalpolitiska satsningarna. De som redan var politiskt drivna fick höras mer.
Största satsningen hittills
Den hittills största statliga satsningen för att motverka segregation skedde mellan 1999 och 2006 i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den så kallade Storstadssatsningen innehöll mer än 1 000 projekt i 24 stadsdelar i de tre storstäderna. Satsningarna var breda, det handlade om att motverka arbetslöshet, stärka hälsa, minska beroendet av bidrag, stärka demokratin, skapa mer attraktiva områden och förebygga brottslighet.
– Det går inte att prata om urbanpolitiken utan att sätta Storstadssatsningen i centrum. Då testades flera av de idéer som senare skulle användas i resten av landet för att hantera demokratiska utanförskap och långtidsarbetslöshet. Förorterna blev platsen där man provade nya lösningar för exempelvis arbetsmarknaden, berättar Henrik Örnlind.
Man gjorde många experiment för att se hur väl olika policys fungerade mot de problemen som man såg i stadsdelarna, och arbetade tillsammans med forskare för att utvärdera nya möjliga lösningar.
– Ett känt exempel är Skärholmsmodellen, döpt efter en stadsdel i Stockholm, som gick ut på att minska beroendet av socialbidrag genom att ställa krav på att arbetslösa söker alla typer av jobb. Flera av dessa åtgärder har i dag spridit sig över hela landet och blivit en central del av en kommunal arbetsmarknadspolitik.
Kraven på att arbetslösa ska söka alla typer av jobb har i dag spridit sig i hela Sverige. Bild: Dylan Gillis, Unsplash
Nytt sätt att definiera utanförskapsområden
En brytpunkt i synen på utanförskap och hur man finansierade insatser i utanförskapsområden skedde i och med övergången till den borgerliga regeringen 2006. Frågorna skulle i första hand hanteras på lokal nivå med befintliga resurser.
– I frånvaron av statliga medel blev det viktigare att skapa partnerskap med den privata sektorn och bostadsbolag för att utveckla områdena, berättar Henrik Örnlind.
Det gjordes också en viktig skillnad i hur man definierade utanförskapsområden.
– I stället för att som tidigare kategorisera mindre attraktiva områden utifrån hur stor andel som hade socialbidrag i relation till hela storstaden, så tog man bort det relationella måttet och fokuserade på hur många som hade långvarigt försörjningsstöd. En viktig betydelse av detta är att ett ensidigt fokus på den ena gruppen riskerar att osynliggöra den ojämlikhet som finns mellan områden, eftersom ojämlikhet är ett relationellt mått.
Nytt fokus i utsatta områden
Sedan mitten av 2010-talet har begreppet ”utsatta områden” fått stort genomslag i media, och politiken kring dessa platser har fokuserat mer på polisiära och brottsförebyggande frågor samt kriminella gäng.
– Man kan se att sättet man diskuterar de här områdena i dag är helt annorlunda hur det var på 1980-talet, även om platserna i många fall är desamma. Vi bevittnar för närvarande en historisk utveckling där lagen och auktoritär politik har blivit centrala verktyg för att reglera urbana sociala problem, säger Henrik Örnlind.
Hur kommer det sig att stora förhoppningar och brett samhällsengagemangs om kännetecknade 1980- och 90-talets projekt har övergått till en mer repressiv inriktning för att hantera de sociala problemen? En bidragande orsak till denna förändring är att de tidigare insatserna inte har gett tillräcklig effekt.
– I alla de här projekten har man försökt bygga upp ett samhälle utan att få med sig de boende i segregerade områden. Vi kan förstå den repressiva inriktningen som ett svar på detta. När staten inte lyckas med ett frivilligt samhällskontrakt så skjuts frågan över till statens mer repressiva sidor för att upprätthålla samhällsordning, säger Henrik Örnlind.
De senaste tio åren har politiken kring utsatta områden fokuserat mer på polisiära och brottsförebyggande frågor. Bild: Depositphotos
Svårt att mötas på grund av ojämlikhet
Det finns lärdomar att hämta från de senaste decenniernas politik, menar Henrik Örnlind. Den första är att de demokratiska institutionerna har svårt att nå fram i utanförskapsområden och att ge en röst åt de marginaliserade grupper som den har haft för avsikt att hjälpa.
– Man försöker inkludera marginaliserade grupper i beslutsprocesser, men det är svårt att få med dem i den demokratiska processen och att hitta en gemensam grund att bygga samhället på, just eftersom det råder så stora skillnader mellan grupper. Eller annorlunda uttryckt, de senaste decenniernas intensifierade segregationsökning undergräver möjligheterna till demokratisk påverkan.
Frågan om ekonomi och tillgångar behöver också hamna i centrum, enligt Henrik Örnlind.
– De flesta som bor i utsatta områden bor i hyresrätter och får inte ta del av värdeökningen när bostadsområden ökar i attraktivitet. Insatser som höjer attraktiviteten kan leda till höjda hyror, vilket gör det svårare för de boende att bo kvar. Politiken behöver lösa frågan hur de som lever, verkar och engagerar sig i områdena kan få ta del av det värde som skapas där.
En kombination av luftföroreningar, tät bebyggelse och brist på grönområden ökar risken för astma hos både barn och vuxna. Med bättre stadsmiljö skulle vart tionde astmafall kunna undvikas, visar en studie med forskare från bland annat Karolinska institutet.
Flera forskargrupper inom ett EU-samarbete har i en studie kombinerat olika miljöfaktorer för att se hur de påverkar risken för att utveckla astma.
Studien omfattar nära 350 000 personer i olika åldrar från sju länder. Eftersom forskarna kände till deltagarnas hemadresser kunde de koppla miljörisker i stadsmiljön till varje individ.
Bättre bild av miljörisker
De riskfaktorer som analyserades var luftföroreningar, utomhustemperatur och grad av tätbebyggelse. Bedömningen av tätbebyggelse baserades bland annat på satellitbilder som visade grå, gröna och blå områden – det vill säga var det fanns bebyggelse, grönområden och vatten.
– Tidigare gjorda studier har vanligen beräknat risken för en miljöfaktor i taget. Vi har kombinerat flera miljöfaktorer och beskrivit hur de tillsammans påverkar risken för att utveckla astma. Det ger en bättre bild av miljöriskerna, eftersom livet i en stad vanligen innebär exponering för flera miljöriskfaktorer samtidigt, säger forskaren Zhebin Yu vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Var tionde astmafall kan undvikas
Under studieperioden utvecklade nära 7 500 deltagare astma som barn eller i vuxen ålder. Forskarna kunde se att 11,6 procent av astmafallen kan förklaras av kombinationen av miljöfaktorer. Det innebär att i en mer gynnsam miljö hade ungefär var tionde astmafall kunnat undvikas.
Störst betydelse för astma hade kombinationen av luftföroreningar, brist på grönområden och tät bebyggelse.
– Det här är användbart för politiker eller andra som arbetar med stadsplanering. Metoden gör det möjligt att hitta riskområden i en befintlig stadsbebyggelse, men den går också att använda vid planering av framtida urbana miljöer, säger Erik Melén, professor vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset.
Blodprover ska analyseras
Nästa steg för forskarna är att analysera blodprover från vissa av studiens deltagare. Målet är att kartlägga deras metabolom – en samlad bild av kroppens ämnesomsättning och nedbrytningsprodukter. Syftet är att förstå hur yttre miljöfaktorer påverkar kroppen och därigenom få en bättre bild av hur astma utvecklas.
Mödrar som får högre ersättning under föräldraledigheten har lägre risk att drabbas av psykisk ohälsa efter förlossningen. Det visar en ny studie som lyfter sambandet mellan ekonomisk trygghet och nyblivna mammors mående.
En studie från Stockholms universitet och Karolinska institutet har följt över 210 000 förstföderskor i Sverige mellan 2007 och 2011. Resultaten visar att kvinnor med mer generös föräldrapenning hade bättre psykisk hälsa under det första året efter förlossningen.
Sämre ersättning påverkar mående
Av kvinnorna i studien fick 17 procent enbart grundförmåner, medan 83 procent kvalificerade sig för inkomstbaserad ersättning – omkring 80 procent av lönen. De mammor som endast fick grundförmåner löpte dubbelt så hög risk att behöva psykiatrisk vård.
– Vi såg att mödrar med grundläggande föräldrapenning oftare fick psykiatrisk vård efter förlossningen – även när vi tog hänsyn till psykisk hälsa före graviditeten, inkomst och anställningsstatus, säger Amy Heshmati, doktorand vid Karolinska Institutet och även verksam vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
– Det visar att tillgång till mer generösa föräldrapenningförmåner inte bara är en ekonomisk fråga, utan även en hälsofråga, fortsätter hon.
Otrygg anställning påverkar
I Sverige baseras den mer generösa, inkomstbaserade föräldrapenningen på mammans senaste arbetslivserfarenhet och inkomst. Det innebär att kvinnor som varit arbetslösa eller haft osäkra anställningar före förlossningen riskerar att gå miste om ett ekonomiskt stöd som, enligt studien, kan skydda den psykiska hälsan efter förlossningen
Forskarna menar att bättre tillgång till trygga anställningar för kvinnor, tillsammans med en översyn av villkoren för föräldrapenning, kan bidra till att förebygga psykisk ohälsa efter förlossningen och främja familjers välbefinnande.
– Den här forskningen har verkliga konsekvenser för beslutsfattare. Om vi vill ha friskare mödrar måste vi säkerställa att alla familjer – inte bara de med trygga anställningar – får ta del av generösa föräldrapenningförmåner, säger Sol Juárez, universitetslektor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
För 80 år sedan tog andra världskriget slut, men det var inte bara fred som följde – det var också början på händelser som fortfarande påverkar relationer mellan länder i Europa. Nu, när ett krig återigen pågår i vårt närområde, väcks frågan: Hur mycket av vår nutid är format av arvet från 1945?
När Nazityskland kapitulerade i maj 1945 markerade det slutet på andra världskriget i Europa – men också början på en rad beslut som än i dag sätter spår i det politiska landskapet.
Med ett pågående krig i Europa och uttalanden om en ny världsordning är frågan hur mycket av arvet från 1945 som fortfarande formar dagens Europa.
– Freden firades över hela Europa, men för de människorna som levde i Polen, Tjeckien och Tyskland kunde det vara förfärligt. Miljontals människor tvångsförflyttades. Väldigt många av dem var tyska kvinnor, barn och äldre som kördes i väg när Sovjetunionen till exempel tog över områden. Även ukrainare på den polska sidan drevs i väg för att stabilisera relationerna till Sovjet, säger Thomas Lundén, professor emeritus i kulturgeografi vid Södertörns högskola.
De här händelserna har satt djupa spår. Samtidigt som Polen och Tyskland i dag har goda relationer inom EU, inte minst under ledning av Donald Tusk, har Polen och Ryssland ett spänt förhållande. Spänningarna mellan Polen och Ukraina har historiska rötter i just de befolkningsomflyttningar som följde på kriget.
EU:s roll och gränsernas sköra status
Efter kalla kriget kom en period av öppnare gränser i Europa. EU byggdes steg för steg som ett försök att överbrygga de historiska motsättningarna. Men även inom EU är maktbalansen känslig.
– EU är ingen demokratisk stat utan en kompromiss, ungefär som en federation med delvis självständiga stater, säger han.
När pandemin slog till 2020 blev det tydligt att gränser fortfarande har stor praktisk betydelse. Gränsen mellan Sverige och Finland stängdes – något som påminde många om att statsgränser inte bara är symboliska.
Kriget i Ukraina väcker frågan om hur arvet från andra världskriget påverkar oss i dag. Bild: Jade Koroliuk, Unsplash
Sveriges roll i en orolig tid
Även Sveriges egen historia påverkar hur landet förhåller sig till dagens utmaningar. Enligt Oscar Nygren, doktorand i historia vid Södertörns högskola, har Sveriges neutralitetspolitik ofta beskrivits som en självklarhet, men i själva verket har den varit både flexibel och omstridd.
– Neutraliteten har blivit en del av vår nationella berättelse, men historiskt har vi brutit mot den flera gånger, ofta för att vi inte haft något val, säger han.
Efter första världskriget uppstod ett maktvakuum i Östersjöregionen när Tyskland och Ryssland försvagades, och Sverige hamnade oväntat i en starkare position. Diskussionen om neutralitet gick också längs politiska skiljelinjer.
– De konservativa höll fast vid neutraliteten, medan socialdemokrater och liberaler ville se ett större internationellt ansvarstagande.
Den svenska neutraliteten har varit omstridd och historiskt har vi brutit mot den flera gånger. Bild: Christer Lässman, Unsplash
Likheter och skillnader med i dag
Oscar Nygren ser att det finns paralleller mellan 1930-talet och i dag, särskilt i den växande misstron mot internationella samarbeten. Men det finns också skillnader.
– Europa är i dag betydligt mer enat genom EU, och Sverige är inte lika sårbart när det gäller handel och försörjning, säger han.
Samtidigt påminner Sveriges historik om ett återkommande mönster: landet har ofta varit dåligt rustat när det verkligen behövs.
– Under första världskriget, andra världskriget och nu i samband med Ukrainakriget har vi reagerat sent. Det visar hur långsamt förändringar sker.
”Det farligaste är att inte vilja lära”
När vi diskuterar Europas framtid och säkerhet är det tydligt att historien fortfarande sätter sin prägel. Men Oscar Nygren varnar för att se historien som en färdig manual.
– Samtidigt är det betydligt värre att tro att man inte kan lära av historien än tvärtom.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
