Om vatten från dusch, tvätt och disk används igen kan viktiga vattenresurser sparas. En avhandling vid Luleå tekniska universitet visar att lokala system för rening av gråvatten är effektiva. Men det är fortfarande en utmaning att bli av med bakterier.
Gråvatten, alltså vatten som använts för rengöring, står för upp till 90 procent av hushållens avloppsvatten.
– Om det behandlas rätt kan det bli en värdefull resurs för bevattning i jordbruk eller gröna stadsområden, säger Mashreki Sami, doktor i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Svårt att avlägsna bakterier
I en avhandling har han undersökt olika system för att återvinna gråvatten – bland annat små paketreningsverk, sandfilter, gröna väggar och en konstruerad våtmark.
Resultaten visar att upp till 99 procent av organiskt material och näringsämnen kan avlägsnas. Flera filtermaterial fångar dessutom upp mikroplaster.
Resultaten för bakterier som E. coli och enterokocker var dock mer varierade. Den konstruerade våtmarken visade bäst effekt mot bakterierna, men kompletterande rening skulle ändå behövas för att uppfylla EU:s krav för återanvändning.
– Resultaten visar både styrkor och svagheter. Vi ser att systemen kan rena vattnet effektivt, men det finns fortfarande hälsorisker som måste hanteras, säger Mashreki Sami.
En pusselbit för hållbara städer
Avhandlingen lyfter fram att decentraliserade system kan få en viktig roll i framtidens vattenförsörjning, särskilt i områden där vattenstress blir allt vanligare.
– Med rätt teknik kan gråvatten bli en del av vatten–mat–energi-nexus* och bidra till mer resurseffektiva städer, säger Mashreki Sami.
*Begreppet ”Water-Energy-Food Nexus” används för att beskriva hur vatten, energi och livsmedel hänger ihop – och hur åtgärder inom ett område kan påverka de andra.
Mängder av drönare som opererar självständigt väntas bli en stor utmaning för framtidens skydd av befolkningen. Den nya tekniken kan möjliggöra attacker med ännu högre precision mot civila mål, enligt en ny rapport från FOI.
– Det är inte svårt att se en framtid med massanfall av autonoma svärmar, säger forskaren Peter Bennesved.
Utvecklingen av autonoma drönare, som självständigt kan samarbeta för att identifiera och attackera mål, går snabbt framåt. Både tekniken och den industriella förmågan att tillverka stora mängder drönare har ökat markant.
– Drönare är lätta att skala upp och använda för vapenverkan över ett stort område. Samtidigt finns det egentligen ingen övre gräns för hur många som kan användas. I Ukraina har Ryssland använt över 700 drönare i ett enda anfall i juli, vilket säger lite om vart vi är på väg, säger Peter Bennesved, forskare inom civilt försvar på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Kan slå till med stor precision
I en ny rapport förutspår FOI att autonoma drönarsvärmar kan samarbeta för att slå mot mål med hög precision. Kriget i Ukraina har redan visat hur drönare kan orsaka stor skada på civil infrastruktur, till exempel genom attacker mot elförsörjning.
– Mot enskilda drönare är det ofta enklare att skydda civila, men precisionen är en stor utmaning. En drönare kan till exempel ta sig in på ställen dit en kryssningsrobot och artillerigranater inte kan, och mindre drönare kan jaga bilar och räddningsfordon. Det räcker med en liten drönare för att slå till mot en transformatorstation, säger Peter Bennesved.
I dag styrs drönare i grupp oftast av operatörer på marken. I framtiden förväntas de kunna samarbeta mer autonomt – utan mänsklig inblandning.
– Det har blivit mer saker i luften, fler drönare. De används redan idag på ett svärmliknande sätt i till exempel Ukraina. De skickas iväg en masse, men de stora anfallen verkar inte vara koordinerade i realtid, säger Peter Bennesved.
Utmaning för internationell rätt
I dag omfattas enskilda drönare av Genèvekonventionen. Men framtida autonoma vapensystem väcker en rad juridiska och etiska frågor, menar Bennesved.
– Det måste finnas en ansvarig person bakom varje avfyrat vapen. Därför blir det folkrättsligt problematiskt om ett vapen väljer mål själv. Särskilt när det gäller drönarsvärmar, säger Peter Bennesved.
Ett annat problem är att det saknas en klar definition av vad som räknas som ett autonomt vapensystem. Det kan ytterligare försvåra reglering av drönarsvärmar inom internationell rätt.
Men samtidigt som drönarsvärmar kan bli ett hot mot befolkningsskyddet, kan de i framtiden också bli en del av lösningen.
– Jag tror att framtida drönarsvärmar kommer att användas på samma sätt som enskilda drönare används idag. Ändamålet ändras inte, däremot kan luftangrepp bli mer effektiva om vapenbärarna interagerar med varandra i högre utsträckning. Men svärmtekniken är inte bara ett problem. Man kan tänka sig att drönarsvärmar också kan användas som en del av befolkningsskyddet, säger Peter Bennesved.
Djup rädsla för svärmar
Forskarna vid FOI har även studerat hur framtida drönarsvärmar kan påverka civilbefolkningen psykologiskt.
– Rädslan för svärmar har ett mytologiskt ursprung. Det finns en djup psykologisk rädsla mot svärmar som ligger inbäddad i kulturen och människans fantasi, säger Peter Bennesved, och drar paralleller till den berömda Hitchcock-filmen Fåglarna.
Cyanobakterier som orsakar algblomning hör knappast till sommarens mest välkomna inslag. Men ny forskning visar att algblomningen kan ha en viktig funktion i Östersjöns ekosystem. Det bidrar med näring som kan förbättra strömmingsynglens chanser att växa och överleva.
I somras drabbades Östersjön återigen av en kraftig blomning av cyanobakterier, ett återkommande fenomen under varma, soliga och vindstilla dagar – precis när många söker svalka i havet.
Cyanobakterier, även kallade blågröna alger, är inte bara ett problem för badgäster. De spelar en stor roll i övergödningen av Östersjön genom att binda över 400 gigaton kväve per år. Ibland är de giftiga och när blomningen dör ut förvärras syrebristen på havsbottnarna.
Inte bara ett problem
Cyanobakterier var först att använda fotosyntes, och bidrog därmed till att syresätta jorden. De är även ensamma om att göra kväve användbart för andra organismer.
Nu visar en ny studie att algblomning också kan ha en positiv effekt för livet i Östersjön.
– Vår forskning visar att blomningar av cyanobakterier faktiskt kan ha positiva effekter, även på ekologiskt och ekonomiskt viktiga arter som strömming, säger John Taylor, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Forskarna har följt kvävets väg genom hela näringsväven, från kvävefixering i cyanobakterier till djurplankton, pungräkor och strömming. De följde kväveisotoper i aminosyror – proteinernas byggstenar – där några är särskilt användbara för att spåra kvävets ursprung.
Cyanobakteriernas blomning följdes
Studien genomfördes vid två platser nära fältstationen Askölaboratoriet i Östersjön. Den ena låg i den övergödda Himmerfjärden, där ett stort reningsverk tillför betydande mängder näring. Den andra, Askö B1, låg i en mer opåverkad del av den öppna skärgården och användes som referens.
– Dessa platser undersöks inom miljöövervakningen, och blomningen av cyanobakterier och andra växtplankton följs intensivt hela säsongen. I denna studie har vi dragit nytta av det och kunnat följa utvecklingen före, under och efter blomningen och därmed få en mycket hög tidsmässig upplösning, säger Agnes Karlsson, universitetslektor vid Institutionen för ekologi miljö och botanik.
Spårades i strömming
Andelen kvävefixerande cyanobakterier var under hela säsongen betydligt högre vid den övergödda stationen i Himmerfjärden. Där utgjorde de som mest 61 procent av allt växtplankton. Det kan jämföras med 32 procent vid referensstationen i den öppna skärgården.
Det kväve som cyanobakterierna fixerat kunde sedan spåras vidare i ekosystemet – från djurplankton och pungräkor till årets kull av strömmingsyngel.
– Resultaten visade att vid toppnivåer av blomningen kom mer än 30 procent av kvävet i strömmingen från cyanobakterierna. På referensstationen var det närmare 20 procent av kvävet i fisken som var nyfixerat. Det är en betydande andel, säger John Taylor.
Viktigt tillskott av mat
Förklaringen kan vara att det ofta är ont om mat under sommaren då strömmingar omvandlas från larver till yngel.
– Då äter de djurplankton, men dessa har i sin tur ont om växtplankton att äta då, när vårblomningen sedan länge är borta. Därmed inträffar cyanobakterieblomningar vid en avgörande tidpunkt, och bidrar med mat till djurplankton och därmed till strömmingen i ett kritiskt skede, säger John Taylor.
Med tanke på att klimatförändringarna förväntas leda till både mer omfattande och längre blomningar av cyanobakterier, är det åtminstone en viss tröst att det också kan bidra till mer fisk, menar forskarna.
Texten är en bearbetning av en artikel som publicerats på Stockholms universitets webbplats.
Forskare vid SLU har gjort en oväntad upptäckt hos den ovanligt välmående torsken i Ålands hav. Till skillnad från sina släktingar i andra delar av Östersjön har de extremt höga halter av grundämnet bor i sina hörselstenar – men varför är fortfarande okänt.
Trots fiskestopp är läget för torskar i stora delar av Östersjön kritiskt. De är i dåligt skick, med kraftigt minskad tillväxt och parasitangrepp. Men i Ålands hav är torsken däremot välmående. Många av dem är stora och feta. Det här kan bero på bra syretillgång och gott om favoritfödan skorv på havsbotten.
– De är som torsken på ”den gamla goda tiden”, säger Yvette Heimbrand, forskare på institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Men det finns också något annat som skiljer torskar i Ålands hav från släktingarna. Forskare vid SLU har analyserat den kemiska sammansättningen i deras otoliter, hörselstenar. Här lagras spårämnen som kan avslöja var fisken har levt.
Extrema värden bor
Till sin förvåning upptäckte forskarna ovanligt höga nivåer av grundämnet bor i otoliterna – upp till flera hundra gånger högre än andra torskar i Östersjön. Dessutom observerades förhöjda borhalter i otolitens kärna som bildas när fisken föds och bara är några dagar gammal.
– Det är mycket kring den här upptäckten som än så länge är oklart, till exempel var boret kommer ifrån och hur fiskarna får i sig det. Det här är frågor som vi inte har svaret på än, men som vi kommer att undersöka vidare, säger Yvette Heimbrand.
Källan är ett mysterium
I samband med forskarnas upptäckt passade de även på att mäta borhalten i några otoliter från torsk fångade i Ålands hav under 1940-talet och 2013. De fann då mycket låga nivåer av bor.
– Det här tyder på att det finns en nytillkommen okänd källa till bor och som förekommer i denna del av Östersjön, även om dess magnitud och utbredning fortfarande är ett mysterium, säger Yvette Heimbrand.
Det rör sig dock om låga nivåer av bor i torskarnas otoliter. De är alltså inte förgiftade. Däremot betonar forskarna behovet av extra varsamhet för att inte förlora den här unika gruppen torsk.
Träd i kalla klimat måste veta när det är dags att sluta växa för att överleva vintern. Nu har forskare upptäckt hur aspen kombinerar ljus och temperatur för att fatta det avgörande beslutet – och hur två viktiga proteiner fungerar som trädens inbyggda termometer.
Träd i kalla klimat har en svår balansgång. De måste sluta växa i tid för att klara vintern – men inte för tidigt. Då går de nämligen miste om värdefull tid att växa. Det här är särskilt känsligt om en köldknäpp kommer oväntat mitt i sommaren.
Att träden reagerar på höstens kortare dagar och förbereder sig inför vintern är känt sedan länge. Men hur mycket temperaturen påverkar har forskare undrat över. I en studie har de nu tittat närmare på aspträd.
– Det har länge debatterats hur viktig temperaturen är för när aspen slutar växa och börjar bilda knoppar, jämfört med dagslängden, säger Ove Nilsson, gruppledare vid Umeå Plant Science Centre och professor vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Proteiner påverkas av temperatur
Nu har forskarna identifierat två viktiga proteiner som styrs av temperaturen.
– Det tyder på att de fungerar som en slags ”temperatursensor”. Trädet kan alltså väga in både dagslängd och temperatur när det bestämmer sig för att gå in i viloläge, säger Ove Nilsson.
Proteinerna som forskarna studerat är fytokrom B – som känner av ljus – och PIF4 som styrs av det första proteinet. Växter använder fytokrom B för att känna av olika nyanser av rött ljus, vilket hjälper dem att anpassa tillväxten efter dagslängd och skuggiga platser.
Därför ville forskarna ta reda på hur dessa proteiner styr trädens tillväxt. De ändrade nivåerna av proteinerna i aspträd för att se effekten. Först undersökte de hur PIF4 påverkar trädens reaktion på dagslängd.
Trädens har inbyggd termometer
– Vi blev ganska besvikna eftersom det hände nästan ingenting. Men när vi upprepade experimenten i svalare temperaturer såg vi plötsligt en mycket starkare reaktion hos våra modifierade träd. Då förstod vi att proteinerna reagerar på kyla. Det var helt oväntat, säger Bo Zhang, forskare vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU.
Forskarna kunde visa att fytokrom B hjälper träden att fortsätta växa under svala men ljusa sommardagar. PIF4 hjälper dem att börja förbereda sig inför vintern när hösten blir kall. Tillsammans fungerar de som en slags biologisk termometer som läser av både ljus och temperatur – och hjälper trädet att fatta rätt beslut i rätt tid.
Ombytta roller för gener
Tidigare forskning har visat att många gener som styr blomning hos ettåriga växter som backtrav även påverkar aspens tillväxt och knoppbildning. Men i träd beter sig generna annorlunda. I backtrav sätter proteinet PIF4 i gång blomningen, medan den i asp i stället bromsar tillväxten och hjälper trädet att gå in i vila.
Enligt forskarna är det här troligen en anpassning till trädens fleråriga livsstil.
– Det är fascinerande ur ett evolutionärt perspektiv, men också högst relevant i en tid av klimatförändringar med allt mer skiftande temperaturer. Om vi förstår hur träd känner av och reagerar på temperatur kan vi också utveckla träd som är bättre rustade för ett föränderligt klimat, säger Ove Nilsson.
Hjärnförändringar vid Alzheimers sjukdom har kartlagts i en omfattande internationell studie. Forskarna har undersökt kopplingar mellan sjukdomen och genetiska riskfaktorer, kön och ålder.
I en studie ledd från Lunds universitet och Amsterdam University Medical Center har forskare analyserat hjärnavbildningar från över 12 000 personer världen över. Det är den hittills största kartläggningen av Alzheimers sjukdom.
– En så här omfattande studie om Alzheimers sjukdom har aldrig tidigare genomförts – varken vad gäller antalet deltagare eller den stora geografiska spridningen, säger Rik Ossenkoppele, forskare inom translationell neurovetenskap vid Lunds universitet och Amsterdam University Medical Center.
Ansamling av proteiner
I studien analyserade forskarna proteinerna beta-amyloid och tau som finns naturligt i hjärnan, men spelar en central roll i utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Undersökningen gjordes med PET-skanning, en avbildningsteknik som kan användas för att mäta protein i hjärnan.
De 12 000 personerna kom från 42 kohorter, det vill säga grupper av personer som följs över tid i forskningsstudier, i Europa, Australien, Nordamerika och Asien. De hade en genomsnittlig ålder på 70 år. Ungefär 7 400 av deltagarna var symtomfria, 2 200 hade lindrig kognitiv svikt och omkring 1 500 hade fått en demensdiagnos.
– Att förstå hur demografiska, kliniska och genetiska faktorer relaterar till onormala PET-avbildningar, är avgörande för att kunna uppskatta problemets omfattning och dess användning i klinisk praxis och forskning. En stor, varierad kohort är därför viktig för att kunna uppskatta hur hur många människor som bär på sjukliga förändringar i hjärnan, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet.
Illustrationen visar hur beta-amyloid ansamlas och bildar plack som stör förbindelsen mellan nervceller. Bild: Depositphotos
Skadliga proteiner
När beta-amyloid börjar ansamlas och bildar plack mellan nervcellerna störs kommunikationen i hjärnan. Om tau klumpar ihop sig inne i nervcellerna skadas cellernas inre transportsystem, vilket till slut leder till celldöd. Det är först när tau börjar ansamlas som symtomen på kognitiv försämring börjar märkas.
Genvariant en stark riskfaktor
Cirka två tredjedelar av alla som drabbas av Alzheimers sjukdom bär på genvarianten APOE ε4 – den starkaste kända genetiska riskfaktorn.
Hos personer med denna genvariant börjar skadliga proteiner som amyloid och tau samlas i hjärnan vid en mycket yngre ålder. Det kan röra sig om flera decennier innan symtomen visar sig, vilket tyder på att bromsmediciner kan behöva sättas in tidigt.
Kvinnor mer drabbade
Kön är en annan tydlig riskfaktor för Alzheimers sjukdom – två av tre som drabbas är kvinnor. En förklaring är att östrogenets skyddande effekt försvinner i samband med klimakteriet, vilket ökar risken. Även kvinnors immunförsvar skiljer sig från mäns, något som också kan bidra till att kvinnors hjärnor påverkas mer.
I jämförelser mellan kvinnor och män i samma ålder såg forskarna att kvinnor oftare hade mer onormala ansamlingar av tau.
– Resultatet av studien bekräftar tidigare forskning när det gäller riskfaktorer som APOE ε4 samt kön, men genom det stora antalet studiedeltagare kan vi befästa resultaten som mycket tillförlitliga.
Mer forskning planeras
Studiens resultat är viktiga för att kunna identifiera grupper som är särskilt sårbara för tau– något som också kan påverka vilka som inkluderas i kliniska prövningar. Nästa steg för forskarna blir att följa deltagarna över tid för att se vilka som utvecklar Alzheimers sjukdom och hur deras prognos ser ut.
De planerar även att undersöka om andra faktorer kan kopplas till avvikande PET-resultat, till exempel etnisk bakgrund, utbildningsnivå och ovanliga – icke-minnesrelaterade – former av Alzheimers sjukdom.
Trenden har vänt för skogens konung. Efter flera års minskning växer älgstammen i alla delar av Sverige. Det visar en rapport från SLU.
Älgen ses som en viktig nationalsymbol och är även värdefullt vilt för jägare. Samtidigt orsakar älgarna omfattande skador på skogsbruket och ligger bakom många trafikolyckor med dödlig utgång.
Den nuvarande älgförvaltningen syftar till att balansera olika intressen och fastställa mål för stammen. Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har följt förändringar i stammen sedan 2021. Efter en minskning de senaste tio åren ses nu ett trendbrott.
Ökat med tio procent
Inför jakten förra hösten hade Sverige ungefär 300 000 älgar, enligt SLU:s senaste rapport. Det är en ökning med cirka tio procent jämfört med föregående år.
– Målet inom den nya älgförvaltningen har varit att sänka älgstammen, och det har vi också gjort, men nu ökar älgstammen för andra året i rad, säger Fredrik Widemo, universitetslektor på SLU.
Jägarna avstår från att fälla
Rapporten visar att jägarna ägnar mindre tid i skogen och avstår från att skjuta en del av älgarna de ser. Framför allt sparas korna som ska föda nästa års kalvar. Resultatet blir att stammen i genomsnitt nu ökat i alla delar av Sverige.
– Det är förstås väntat att älgstammen ökar om vi skjuter färre älgar. Men det är viktigt att ta reda på hur mycket, och att försöka förstå varför jägarna inte längre verkar ställa upp på avskjutningsmålen, säger Fredrik Widemo.
Kan ändå hamna på rödlista
Resultaten från årets beräkningar används nu för att ta fram älgförvaltningsplaner och för att bedöma om arten ska rödlistas. Enligt SLU Artdatabanken kan älgen komma att rödlistas efter tio års minskning i stora delar av landet. Ett preliminärt förslag är att älgen då placeras i rödlistans lägsta kategori, ”nära hotad”.
Ett enkelt urinprov kan bidra till bedömning av återfall av njurcancer i ett tidigt skede, visar en internationell studie ledd från Lunds universitet. Testet kan minska behovet av täta röntgenundersökningar – men fler studier krävs för att avgöra om det också räddar liv.
Varje år får över 400 000 människor i världen diagnosen njurcancer. Den vanligaste formen, klarcellig njurcancer, står för omkring 90 procent av fallen hos vuxna. Ungefär en femtedel av patienter som opereras för att bota cancern drabbas av återfall inom fem år.
För att upptäcka återfall behöver patienterna röntgas en till två gånger varje år. Undersökningarna innebär både exponering för strålning, men också oro för många patienter.
Röntgenundersökningar kan minska
Nu visar en internationell studie att ett enkelt urinprov kan halvera behovet av röntgenundersökningar. Studien omfattade 134 patienter från 23 sjukhus i tio länder.
Urinen analyseras för att upptäcka vissa sockermolekyler, så kallade glukosaminoglykaner. Deras sammansättning kan fungera som biomarkörer, ett så kallad GAGome test, för att se återfall.
– GAGome-testet är baserat på en uppsättning biomarkörer, snarare än bara en molekyl, vilket ger en mer robust grund för att fatta beslut om behandling. Om testet kommer tillbaka negativt är vi mer eller mindre säker på att det inte är något återfall, men om testet är positivt måste vi leta vidare, säger Saeed Dabestani, docent vid Lunds universitet och överläkare i urologi vid Centralsjukhuset Kristianstad.
Träffsäkert test
GAGome-testet i studien visade hög träffsäkerhet och identifierade 90 procent av patienterna vars cancer kommit tillbaka. Ännu viktigare är, enligt Saeed Dabestani, är att ett negativt test visade en 97-procentig chans att patienten inte drabbats av återfall. Han menar att testet ger stora fördelar jämfört med att bara använda skanning.
– Röntgen fångar ofta upp små förändringar som inte är tillräckligt stora för vävnadsprovtagning och därför vet vi inte heller om de är tecken på att cancern kommit tillbaka. Vårt enda alternativ är då att göra tätare röntgenundersökningar, vilket är oroande för patienterna och ofta ger liten nytta. Med urinprov kan vi bättre bedöma risken, erbjuda effektivare kontroller och potentiellt halvera antalet röntgenundersökningar, säger Saeed Dabestani.
Mer forskning behövs
Det nya testet kan göra det möjligt att upptäcka återfall i ett tidigare skede, samtidigt som det minskar strålexponering, patienters oro och vårdkostnader. Men mer forskning behövs för att avgöra om testet, som fortfarande är under utveckling, i förlängningen också kan rädda fler liv.
– Ytterligare forskning krävs för att bekräfta GAGome-testets effektivitet i klinisk praxis. Vår studie har därför en andra grupp deltagare som ska utvärderas mot slutet av 2025 för att bekräfta våra nuvarande resultat, säger Saeed Dabestan vid Lunds universitet.
I en ny studie kopplas metabola syndromet – som bland annat innefattar högt blodtryck och bukfetma – till en ökad risk att utveckla Parkinsons sjukdom. Forskarna lyfter därför fram vikten av tidiga och förebyggande hälsoinsatser.
Metabola syndromet är ett samlingsnamn för riskfaktorer som bukfetma, högt blodtryck, förhöjt blodsocker och rubbade blodfetter. Det är sedan länge kopplat till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
Nu visar forskning att syndromet även kan ha betydelse för utvecklingen av neurodegenerativa sjukdomar som parkinson, en koppling som hittills inte uppmärksammats mycket.
– Parkinsons sjukdom är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen efter Alzheimers sjukdom, och metabola syndromet påverkar ungefär en av fyra vuxna. Men det är också något man kan påverka själv, till skillnad från Parkinsons sjukdom som inte har något botemedel, säger Weili Xu, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet.
Stor grupp följdes i 15 år
I studien följdes drygt 467 000 personer i upp till 15 år. I gruppen med metabola syndromet – vilket omfattade 38 procent av deltagarna – var risken för Parkinsons sjukdom förhöjd jämfört med gruppen utan syndromet.
När forskarna justerade för faktorer som ålder, rökning, fysisk aktivitet och genetiska risker, visade det sig att personer med metabola syndromet hade cirka 40 procent högre risk att utveckla Parkinsons sjukdom.
Forskarna genomförde också en metaanalys där åtta tidigare studier ingick. Även där sågs ett liknande samband: personer med metabola syndromet hade i snitt 29 procent högre risk för Parkinsons sjukdom.
– Vi fann också en högre risk för Parkinsons sjukdom hos personer med både metaboliskt syndrom och en genetisk predisposition för Parkinsons sjukdom. Detta tyder på att det kan vara särskilt viktigt att upprätthålla en god metabolisk hälsa för personer som har gener som ökar risken för Parkinsons sjukdom, säger Weili Xu och fortsätter:
– Framtida studier behövs för att ta reda på om förebyggande åtgärder mot metabola syndromet kan bli ett verktyg även i kampen mot Parkinsons sjukdom.
Att bli 100 år gammal behöver inte innebära ett liv med många sjukdomar. En ny studie visar att hundraåringar inte bara lever längre – de håller sig också friskare än andra äldre, med färre sjukdomar som utvecklas långsammare.
Forskare vid Karolinska institutet har följt över 270 000 personer som föddes i Sverige under åren 1920 och 1922. Forskarna följde deltagarnas hälsa från 70 års ålder och upp till tre decennier.
Åldras annorlunda
Med hjälp av nationella hälsoregister jämfördes sjukdomsförlopp hos hundraåringar med personer som levde kortare tid. Resultaten visar att hundraåringarna inte bara skjuter upp sjukdom – de tycks även åldras på ett annorlunda sätt.
– Vi visar att exceptionell livslängd inte bara handlar om att skjuta upp ohälsa. Det speglar ett unikt åldringsmönster. Resultaten tyder på att hundraåringarna har en bevarad homeostas* och motståndskraft mot sjukdom trots åldrande och fysiologiska påfrestningar – något som kan bero på en gynnsam kombination av gener, livsstil och miljö, säger Karin Modig, docent vid Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet.
Färre sjukdomar samtidigt
Medan många äldre kan få flera diagnoser snabbt under sina sista levnadsår, tycks hundraåringarnas sjukdomsbörda snarare plana ut från 90-årsåldern. De har oftare sjukdomar som är begränsade till ett enskilt organsystem och betydligt färre samtidiga tillstånd.
Studien visar även att hjärt-kärlsjukdomar är ovanligare och uppträder senare i livet hos hundraåringarna. Även neuropsykiatriska sjukdomar är mindre förekommande bland dem som lever allra längst.
– Våra resultat ifrågasätter den utbredda uppfattningen att ett längre liv oundvikligen innebär fler sjukdomar. Vi visar att hundraåringar följer en distinkt åldringskurva, med långsammare sjukdomsutveckling och större motståndskraft mot vanliga åldersrelaterade sjukdomar, säger Karin Modig.
* Homeostas är kroppens sätt att upprätthålla en stabil inre miljö, trots yttre och inre förändringar. Det innebär att kroppen balanserar och reglerar faktorer som temperatur, blodsocker, blodtryck, syre- och koldioxidnivåer i blodet samt vätskebalans.
Sverige beskrivs ofta som ett land där familjebanden försvagats i takt med välfärdsstatens framväxt. Men ny forskning visar att det faktiskt är tvärtom. Omsorgen mellan generationer har fördjupats – och blivit mer känslomässigt laddad.
I en studie vid Malmö universitet har vardagsliv och omsorg mellan generationer undersökts. Genom djupintervjuer med mor- och farföräldrar, vuxna barn och barnbarn har forskarna samlat in ett omfattande material som belyser hur omsorg praktiseras och upplevs i vardagen.
– Vi ville förstå hur vardagsomsorg faktiskt ser ut och hur den förändrats över tid. Det handlar inte bara om att skjutsa barnbarn till träningar eller hjälpa till med läxor – utan om känslomässiga band och närvaro, säger Sara Eldén, professor i sociologi vid Malmö universitet och forskningsledare för projektet.
Formerna för omsorgen har förändrats
En av studiens centrala slutsatser är att välfärdsstaten inte har försvagat omsorgen inom familjen och mellan generationerna, men att formerna har förändrats.
Detta går på tvärs med den dominerande bilden av Sverige som ett land där familjebanden blivit svagare i takt med att samhället tagit över allt mer ansvar för omsorgen. I själva verket visar studien att relationerna mellan generationerna är starka – och ofta präglade av ömsesidighet.
– Vi behöver bra omsorgsinstitutioner, men det står inte i motsats till omsorgen mellan generationerna. Framväxten av välfärdsstaten stärker och möjliggör djupare relationer och familjeband, säger Sara Eldén.
Barnbarnen betyder mycket
En viktig aspekt av studien är att den lyfter fram barnbarnens perspektiv. Barnbarnen ser sig inte bara som mottagare av omsorg, utan också som betydelsefulla i sina mor- och farföräldrars liv.
– Det visar att generationerna fortsätter hänga ihop och gör omsorg för varandra på olika sätt i under livet, säger Sara Eldén.
Det ökade engagemanget är dock inte enbart positivt, enligt studien. Barn till äldre föräldrar känner sig ibland otillräckliga och har skuldkänslor för att de inte ger mer stöd och hjälp, medan många äldre uttrycker oro för den yngre generationen. Det framkom också att mor- och farföräldrar ibland upplever en press att ställa upp mer än de egentligen orkar.
– Vi ser en form av ”intensive grandparenting”, där far- och morföräldrar förväntas ställa upp. Det kan skapa slitningar och ambivalenta känslor, något som vi berättat om i en tidigare delstudie, säger Sara Eldén.
Människors liv i fokus
Enligt forskarna bidrar studien till att ompröva hur vi förstår omsorg i vår samtid. Det handlar inte enbart om praktisk hjälp, utan om relationer, känslor och ömsesidigt engagemang.
– Forskningen har varit bra på att beskriva stora politiska förändringar, men vi har velat zooma in på hur människor faktiskt lever sina liv. Det är grundforskning om våra föreställningar om samhället, och våra vardagliga praktiker. Det är viktig för att förstå hur samhället utvecklas, säger Sara Eldén.
Studien bygger på djupintervjuer med 63 personer från tre generationer – födda på 1940–50-talen, 1970–80-talen och 2000–2010-talen.
Hälsosamma matvanor tycks kunna bidra till att hejda utvecklingen av kroniska sjukdomar hos äldre – medan inflammatorisk kost verkar ha motsatt effekt. Det visar en studie.
Forskare vid Karolinska institutet har tittat på hur fyra olika dieter påverkar risken för kroniska sjukdomar hos äldre vuxna.
Tre av dieterna var hälsosamma med mycket grönsaker, frukt, fullkorn, nötter, baljväxter och omättade fetter. De innehöll också ett mindre intag av sötsaker, rött kött, charkprodukter och smör.
Den fjärde dieten var proinflammatorisk med fokus på rött och processat kött, raffinerade spannmål och sötade drycker, med ett lägre intag av grönsaker, te och kaffe
Koppling mellan kost och sjukdomar
I studien följdes 2 400 äldre vuxna i Sverige under 15 år. Forskarna upptäckte att de som följt de hälsosamma dieterna bromsade utvecklingen av kroniska sjukdomar. Det gällde hjärt-kärlsjukdomar och demens, men inte sjukdomar kopplade till muskler och skelett.
De som följde den proinflammatoriska dieten tycktes däremot öka risken för kroniska sjukdomar.
– Våra resultat visar hur viktig kosten är för att påverka utveckling av multimorbiditet* hos åldrande befolkningar, säger Adrián Carballo-Casla, postdoktor vid Karolinska Institutet.
Varierade kostråd
Nästa steg i forskningen är att identifiera kostrekommendationer som kan ha störst effekt på livslängden – och vilka grupper av äldre som gynnas mest, beroende på faktorer som ålder, kön, psykisk och social hälsa samt förekomst av kroniska sjukdomar.
*Multimorbiditet innebär att en person har två eller fler kroniska sjukdomar samtidigt.
Fakta om dieterna
MIND (Mediterranean-DASH Intervention for Neurodegenerative Delay): En diet som är framtagen för hjärnhälsa och att minska risken för demenssjukdomar.
AHEI (Alternative Healthy Eating Index): En diet som mäter följsamhet till kostråd som minskar risken för kroniska sjukdomar i allmänhet.
AMED (Alternative Mediterranean Diet): En modifierad version av medelhavsdieten som anpassats till västerländska kostvanor.
EDII (Empirical Dietary Inflammatory Index): Ett index som uppskattar kostens inflammatoriska risker.
I dag insjuknar nästan tre gånger så många unga i tjock- och ändtarmscancer jämfört med 1990-talet, visar ny forskning.
Risken att dö är även förhöjd i upp till tio år efter diagnos – oavsett ålder.
Antalet personer under 50 år som insjuknar i tjock- och ändtarmscancer har ökat de senaste 30 åren, enligt en studie från Karolinska institutet.
Forskarna har analyserat data från över 135 000 patienter mellan 1993 och 2019 och sett en årlig ökning med ungefär två procent för ändtarmscancer. Tjocktarmscancer har ökat med 2,41 respektive 2,64 procent beroende på tumörens placering. Sammanlagt har sjukdomen blivit två till tre gånger vanligare bland yngre under den undersökta perioden.
Livsstilsfaktorer kan ligga bakom
Orsakerna bakom ökningen är inte klarlagd. Forskarna pekar på att trenden inte verkar drivas av kända riskfaktorer för tjock- och ändtarmscancer hos yngre, till exempel inflammatorisk tarmsjukdom eller ärftlighet. I stället misstänks miljö- och livsstilsfaktorer tidigt i livet spela en roll.
– Obesitas i barndomen, stillasittande livsstil och antibiotikaanvändning har lyfts fram som bidragande faktorer, även om de bakomliggande biologiska mekanismerna fortfarande är oklara, säger Cecilia Radkiewicz, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska institutet.
Yngre hade oftare spridd cancer
Forskarna kunde också se att yngre patienter oftare har spridd sjukdom vid diagnos jämfört med äldre patienter, vilket tyder på att de gått längre med symtom innan cancern upptäckts.
– Eftersom chansen att botas ökar vid tidig upptäckt är det viktigt att både allmänhet och vårdpersonal känner till att tjock- och ändtarmscancer även kan drabba yngre. Samtidigt har yngre patienter sannolikt bättre förutsättningar att klara omfattande kirurgi och behandling, vilket återspeglas i våra resultat som visar en generellt bättre prognos jämfört med äldre, säger Cecilia Radkiewicz.
Förhöjd dödlighet under tio år
Studien visar också att dödligheten är förhöjd både bland yngre och äldre i upp till tio år efter cancerdiagnosen.
– Det är anmärkningsvärt, eftersom man ofta betraktar patienter som botade efter så lång tid. Våra resultat utmanar den bilden och understryker behovet av mer forskning om varför det ser ut så här, samt långsiktig uppföljning och stöd för både unga och äldre, säger Cecilia Radkiewicz.
Studien har gjorts i samarbete med Capio Sankt Görans sjukhus och Södersjukhuset i Stockholm.
Medicinering vid adhd kan skydda mot självmordsförsök, olyckor, missbruk och kriminalitet. Det visar en stor svensk studie som följt närmare 150 000 personer med diagnosen.
Adhd påverkar runt 5 procent av barn och 2,5 procent av vuxna i världen. Diagnosen är kopplad till en ökad risk för självmordsförsök, missbruk, olyckor och kriminalitet.
Jämförelser efter diagnos
Nu har forskare undersökt om adhd-läkemedel kan minska dessa risker. Studien bygger på svenska registerdata från åren 2007 till 2020. Totalt ingick nästan 150 000 personer med nydiagnostiserad adhd.
Av deltagarna började 57 procent med läkemedelsbehandling, oftast metylfenidat. Forskarna jämförde sedan personer som började med medicin inom tre månader efter diagnosen med dem som inte gjorde det. Journalerna följdes under två år.
Medicin minskar risker
Studien visar att läkemedelsbehandling var kopplad till lägre risk för flera allvarliga händelser. Medicinering kopplas till 17 procent lägre risk för självmordsförsök. Förekomsten av missbruk var 15 procent lägre, trafikolyckor 12 procent och kriminalitet 13 procent. Bland personer med tidigare problem med missbruk och kriminalitet förknippas läkemedelsbehandling med en minskning på hela 25 procent.
– En möjlig förklaring är bland annat att medicineringen leder till minskad impulsivitet, vilket kan minska risken för kriminalitet genom att dämpa aggressivt beteende, samt förbättrad uppmärksamhet som kan minska risken för trafikolyckor genom att minska distraktioner, säger Zheng Chang, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet.
Ger skyddande effekt
Zheng Chang fortsätter:
– Dessa resultat ger belägg för att adhd-läkemedel kan påverka viktiga hälso- och samhällsrelaterade utfall, vilket bör beaktas både i klinisk praxis och i den allmänna debatten om läkemedelsbehandling.
Deltagarna i studien var mellan 6 och 64 år, med en medelålder på 17 år. 41 procent var kvinnor.
Under årets varma sommar har skogar brunnit i Sverige och Europa, men risken för spridning skulle kunna minskas genom anpassat skogsbruk. Enligt en studie från SLU kan större variation i skogslandskapet, med mindre bestånd och fler trädslag, bromsa bränderna.
Skogsbränder blir allt vanligare i takt med klimatförändringar och ökad mänsklig påverkan. Det är extra tydligt i norra Europa där temperaturen ökar dubbelt så fort som i resten av världen. Samtidigt planteras och sköts de flesta skogarna på ett enhetligt sätt, vilket underlättar spridningen av bränder.
Skötsel kan påverka spridning
Det är känt att brandgator – stora områden utan träd – kan minska risken för att bränder sprids. Men enligt en ny studie vid SLU finns även andra sätt.
– Vi kan inte kontrollera vädret för att förhindra bränder men vår studie visar att vi ändå kan förbättra läget genom rätt skötselåtgärder, säger Yuval Zelnik, forskare på institutionen för ekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Skogens storlek har störst effekt
Forskare vid SLU har utvecklat en modell där de testat hur olika metoder för skogsskötsel påverkar brandspridning. Det handlar om storleken på skogsbestånd, det vill säga ett område där skogen består av träd i liknande ålder, täthet och trädslag, men även mångfald av trädslag samt dikning. Modellen bygger på förståelse av biologiska och fysiska processer bakom brandförlopp.
– Vi såg att alla tre skötselåtgärderna påverkar brandens spridning, men störst effekt hade storleken på skogsbeståndet, säger Yuval Zelnik.
Risk kan minska rejält
När skogsbestånden krymptes från tio hektar till en hektar minskade brändernas omfattning med upp till 90 procent. Dessutom minskade spridningen markant om lövträd som björk blandades med barrträd. Det visade sig också vara effektivt att undvika dikning eftersom fuktigare partier i skogen skapar zoner som är mindre benägna att brinna.
Alla dessa metoder bidrar till mer variation i skogslandskapet.
– Vi kan skapa brandbarriärer utan att designa särskilda trädlösa områden i landskapet. Effekten är jämförbar med den som vädret har på brandspridning, säger Yuval Zelnik.
Modell kan förutse utveckling
Enligt forskarna kan modellen användas för att testa scenarier som skulle vara svåra och dyra att genomföra i fält. Den kan även användas för att förutsäga framtida utveckling, något som är särskilt viktigt för skogar som förändras långsamt över årtionden.
En ny studie avslöjar säkerhetsbrister i de radiosystem som används av blåljusmyndigheter och andra samhällsviktiga organisationer. Forskarna varnar för att systemen ofta saknar grundläggande skydd mot digitala hot.
En studie vid Högskolan i Skövde och Försvarshögskolan visar att det finns säkerhetsbrister i radiosystemet TETRA, där tillämpningar används av bland annat polis, ambulans, räddningstjänst, kollektivtrafik och industrier.
– Våra resultat visar att många tror att de här systemen är säkra eftersom tekniken är avancerad. Men det saknas ofta viktiga skydd, som modern kryptering och säkra inloggningar, säger Marcus Nohlberg, docent i informationsteknologi vid Högskolan i Skövde.
System för kritisk kommunikation
Radiokommunikation innebär att ljud, data eller annan information skickas trådlöst med hjälp av radiovågor. Tekniken används i allt från vardagliga radiosändningar till militär kommunikation.
Radiokommunikationsstandarden TETRA är avsedd för organisationer som har stora behov av snabb radiokommunikation för samordning av sin verksamhet.
Den mest kända tillämpningen i Sverige är Rakel, ett statligt nationellt kommunikationssystem för samverkan mellan till exempel polis, räddningstjänst och andra aktörer.
Brister i kryptering
När kryptering används är den ofta undermålig, vilket bland annat beror på att tekniken tidigare varit svår att granska, både för forskare och säkerhetsexperter.
– Till skillnad från vanliga it-system, som ständigt uppdateras mot nya hot, är dessa radiosystem byggda för att hålla i decennier. De förändras mycket långsamt, vilket innebär att sårbarheter kan finnas kvar i många år utan att åtgärdas, säger Marcus Dansarie, doktorand i försvarssystem vid Försvarshögskolan.
Beroende av få experter
Ett annat problem är att mycket få personer i Sverige har djup teknisk kunskap om systemen. Det skapar en situation där hela samhället förlitar sig på ett fåtal experter och företag för att viktiga kommunikationsnät ska fungera och vara skyddade.
– Radiosystemen är ofta osynliga för allmänheten, men de är centrala för många samhällsviktiga verksamheter. De är alltså en sorts dold men kritisk del av vår digitala infrastruktur, säger Marcus Nohlberg.
Behandlas inte som it-system
Forskarna understryker att radiosystemen i praktiken är it-system, men inte behandlas som sådana. De saknar ofta både rutiner och säkerhetsprinciper som är standard inom cybersäkerhet
– Det gör att både användare och beslutsfattare kan tro att systemen är säkra, trots att de i själva verket är mycket sårbara. Samtidigt blir hoten mer sofistikerade för varje år, säger Marcus Dansarie.
Diskussion om säkerhet behövs
Forskarna efterlyser en bred diskussion om vem som bär ansvaret för radiosystemens säkerhet, hur de ska uppdateras och vilka krav som bör ställas
– Samhällets kommunikation är en av våra mest grundläggande funktioner. Om vi inte skyddar radiosystemen lika noggrant som annan digital infrastruktur, tar vi stora säkerhetsmässiga risker, säger Marcus Nohlberg.
Studien baseras på intervjuer med representanter från elva svenska organisationer som använder eller äger radiosystem. Tillsammans representerar de omkring en tredjedel av landets användare.
