Liv värderas olika beroende på om man har en funktionsnedsättning. Rätten att få göra sin röst hörd kan till och med vara en fråga om liv och död, visar forskning.
Misshandel, tvång och till och med dödsfall sker tyvärr inom vård- och omsorgstjänster för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Forskare och funktionshinderorganisationer samverkar nu kring hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar värderas i samhället och kan påverka sin livssituation.
I en undersökning från 2014 kunde brittiska forskare visa att 37 procent av dödsfallen bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar hade kunnat undvikas. Samma siffra för befolkningen i stort var 13 procent. Det här fick funktionsrättsrörelsen i Storbritannien att mobilisera mot otillräckliga och osäkra välfärdstjänster, som ansågs återspegla samhällets nedvärdering och stigma mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Funktionshinder och livslängd
Matilda Svensson Chowdhury är forskare i socialt arbete vid Malmö universitet. Hon har forskat om funktionshinderfrågor sedan 2006 och är intresserad av hur normer om funktionalitet påverkar individer, grupper och på samhällsnivå. Tillsammans med forskarkollegan och projektledaren Niklas Altermark vid Lunds universitet studerar hon livslängd ur ett socialt och politiskt perspektiv.
Att det förekommer problem i vård- och omsorgstjänster även i Sverige är väl dokumenterat. Människor med funktionsnedsättningar i Sverige har generellt sett sämre levnadsförhållanden. De har lägre utbildningsnivå, större utanförskap på arbetsmarknaden, sämre ekonomi, mindre aktiv fritid samt är gifta eller har barn i lägre utsträckning.
– Vi analyserar den stora omfattningen av negativa föreställningar som finns om människor med kognitiva funktionsnedsättningar. Dessutom studerar vi politikens inverkan i funktionsnedsattas liv och hur den påverkar deras livslängd, säger Matilda Svensson Chowdhury.
Liv värderas olika än idag
Forskningsprojektet har formulerats i dialog med företrädare för den svenska funktionsrättsrörelsen som länge efterfrågat sådan forskning. En del i projektet undersöker hur människor med intellektuella funktionsnedsättningar värderats över tid genom att göra nedslag i Läkartidningen mellan 1920 och 2020.
– Vi har tittat på vad som skrivits om intellektuell funktionsnedsättning i Läkartidningen och på vilket sätt, både medicinskt och politiskt. Resultatet visar att liv värderats olika beroende på om man har en funktionsnedsättning eller inte. Så såg det ut för hundra år sedan och så ser det ut än i dag.
Hur det stöd man får påverkar den förväntade livslängden för gruppen är också något forskarna tittar på. Det är en tidigare outforskad fråga i Sverige.
Kognitiv funktionsnedsättning
I Sverige har 1–1,5 procent av befolkningen diagnosen intellektuell funktionsnedsättning.
Intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning innebär en nedsatt intellektuell förmåga och svårigheter till anpassning vid vardagliga aktiviteter.
Det kan handla om svårigheter att förstå och lära sig, och utveckling och lärande kan ta längre tid. Funktionsnedsättningen kan påverka individens förmåga att tolka, bearbeta och förstå sinnesintryck som i sin tur kan förändra verklighetsuppfattningen och förmågan att samspela och kommunicera.
Det finns stora variationer inom funktionsnedsättningen som kan vara lindrig, måttlig, svår eller mycket svår. Betydligt fler människor har nedsatta kognitiva förmågor, men inte i den grad som avses med intellektuell funktionsnedsättning. Man brukar då i stället tala om svagbegåvning.
Källa 1177.se och Region Uppsala
Funktionsnedsattas inflytande
Matilda Svensson Chowdhury vill öka den politiska delaktigheten. Hon har nu fått medel från Forte för att sprida forskningsresultaten och öka kunskapen om den demokratiska processen bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar. Med hjälp av Mikael Mery Karlsson, doktor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet som har stor erfarenhet av folkbildning, ska ett studiecirkelmaterial tas fram i samarbete med funktionshindersorganisationer. Materialet behandlar frågor om politik, politiskt inflytande, möjligheter för påverkan och att göra sin röst hörd. Det består av delar på lätt svenska och diskussionsfrågor som är anpassade för intellektuellt funktionshindrade.
Bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar är valdeltagandet lägre än för befolkningen i stort. Under forskningsarbetet har det också visat sig att vissa inom målgruppen känner sig hindrade i sin politiska delaktighet och stoppas från att gå och rösta.
– Man säger att vi fick allmän rösträtt 1921, men i själva verket dröjde det ända till 1989. Det var först då det så kallade ”förmyndarskapsstrecket” togs bort och människor med intellektuella funktionsnedsättningar fick inflytande över politiken på lika villkor som andra. Vi hoppas att vårt arbete i förlängningen ska bidra till att öka deras valdeltagande, säger Matilda.
Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. Ofta är förhållandena dåliga och resurserna knappa, samtidigt som stöd saknas. Mentorskap för nya sjuksköterskor och mer närvarande chefer skulle förbättra arbetsmiljön, menar forskare.
Gunvor och Pernilla heter egentligen något annat. De är två av de arton sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom hemsjukvården som forskarna Ingrid Hellström och Elzana Odzakovic har följt längs deras väg från patient till patient. En arbetsmiljö som har visat sig vara fylld av utmaningar.
I och med hemsjukvårdsreformen 2014 tog kommunerna över hemsjukvården från regionerna på många håll i landet. Målen med reformen var ökad patientsäkerhet och bättre vård. Men hur har bytet av arbetsgivare påverkat arbetsmiljön för de tiotusentals sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården?
Vad är hemsjukvård i dag?
Hemsjukvården är till för dem som inte kan ta sig till sin vårdcentral och behöver vård i hemmet. Här jobbar sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, ett mindre antal specialistsjuksköterskor, men inga läkare. Behöver läkare konsulteras får hemsjukvårdens sjuksköterskor kontakta läkarna som fortfarande är anställda på de regionägda eller privata vårdcentralerna.
Arbetsuppgifterna i hemsjukvården ska bestå av medicinska insatser som att ge insulin, göra i ordning dosetter med medicin, ta prover, vårda sår eller sköta habilitering och rehabilitering. Men enligt Ingrid Hellströms studie får personalen ofta utföra betydligt mer medicintekniskt avancerade vårdmoment än så – som att hantera central venkateter, smärtpump, sätta näringsdropp eller vårda döende patienter.
Att sjuksköterskorna i den kommunala hemsjukvården och vårdcentralernas läkare nu har olika arbetsgivare försvårar enligt studien kommunikationen dem emellan. De jobbar i olika system, har inte direkttillgång till samma information och är inte längre kollegor utan kommunicerar bara via fax eller telefon. Läkarna träffar sällan hemsjukvårdens patienter.
Sköterskorna känner sig osynliga
– Vår bild är att många av dem känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. De upplever inte att den övriga sjukvården vet hur sjuka patienter de får ta hand om i dag, eller hur deras arbetssituation ser ut. Många tvingas jobba med knappa resurser och under dåliga förhållanden. Ingen kontrollerar heller vad de gör – de kan göra ett jättebra jobb eller ett väldigt dåligt. Att inte bli sedd urholkar känslan av att du gör något värdefullt, säger Ingrid Hellström.
Ingrid Hellström är demenssjuksköterska och professor inom vård av äldre på Institutionen för vårdvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Hon kan se ett liknande osynliggörande inom forskningen.
– Mycket av den tidigare forskning som gjorts kring vårdpersonal i hemsjukvården använder bara begreppen ”nurses” eller ”sköterskor”. Sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och specialistsjuksköterskor klumpas ihop, vilket gör att de enskilda yrkesgruppernas kompetens och situation inte uppmärksammas.
Tuff vardag i hemsjukvården
Det ville Ingrid Hellström och hennes kollega Elzana Odzakovic börja göra något åt. Under hela 2018 skuggade och intervjuade de därför tretton sjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården i två mellanstora kommuner i sydöstra Sverige.
Resultatet blev fältanteckningar, fotodokumentation och nedskrivna intervjuer – ett omfattande material som de i omgångar har analyserat ur olika perspektiv. Fram träder bilden av en tuff vardag fylld av tillfälliga lösningar, där jakt efter parkeringsplats, provrör och viktig patientinformation inte bara äventyrar patientsäkerheten utan också visar på sjuksköterskornas utsatthet och avsaknad av stöd.
– Jag vill verkligen betona att sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna i hemsjukvården gör vad de kan för att få det här att fungera. Men det blir tydligt att det inte är ett högstatusjobb att vårda gamla och sköra. Och att hemsjukvårdens personal har slussats in i ett system som inte är anpassat för deras behov, säger Ingrid Hellström.
Erkänn sjuksköterskornas jobb
Hon har många tankar kring hur deras arbetsmiljö skulle kunna bli bättre: införa mentorskap för nya sjuksköterskor, få cheferna att bli mer närvarande och avgränsa de geografiska områden som yrkesgrupperna jobbar i.
– Men det viktigaste är ändå att vi börjar erkänna deras arbete och kompetens. Att de blir synliga, kan känna stolthet och får chansen att göra ett bra jobb. För vad gör vi om alla erfarna sjuksköterskor slutar? Det finns inga att ersätta dem med. Och våra sjuka äldre blir allt fler, säger Ingrid Hellström.
Exempel på utmaningar
Några utmaningar som Gunvor, Pernilla och deras kollegor inom hemsjukvården tampas med på jobbet presenteras här av forskarna:
1
Utmaning: Task shifting
Begreppet task shifting används mycket inom vården och innebär att man gör en ansvarsförskjutning. Arbetsuppgifter flyttas från en yrkesgrupp till en annan för att få arbetet att flyta bättre, men ibland blir det inte bra.
Sjuksköterskorna i studien känner press från arbetsgivarna att delegera även svårare vårdmoment till undersköterskor och vårdbiträden för att hinna med; yrkesgrupper som egentligen inte har formell kompetens att utföra uppgifterna.
Ett exempel på delegering är Gunvor, Pernilla och de andra sjuksköterskorna märker upp olika typer av mediciner så att omsorgspersonalen ska veta hur tabletterna ser ut. För att medicineringen ändå ska bli rätt.
– Det här handlar om otroligt potenta läkemedel, där det kan bli väldigt farligt om det blir fel, säger forskaren Ingrid Hellström.
2
Utmaning: Brist på material och utrustning
Trots att sjuksköterskorna vårdar svårt sjuka patienter i hemmen saknar de ofta den utrustning och det material som krävs. De jagar blodprovsrör och får hitta på egna lösningar för olika vårdmoment.
En sjuksköterska har fått hänga upp blodpåsar i snören hemma hos patienter för att det inte funnits droppställning. En annan sjuksköterska har tvingats blanda antibiotika på en tvättmaskin. En tredje har fått lov att lägga material för ett näringsdropp på patientens järnspis.
Sjuksköterskorna samlar själva ihop det de behöver ta med sig till varje patient i plastpåsar, innan de åker ut.
Sjuksköterskorna saknar också jobbväskor och tvingas använda sina privata ryggsäckar. De har heller inte arbetskläder som tydligt signalerar att de är sjuksköterskor.
3
Utmaning: Kringsysslor och transporter
I forskaren Elzanas Odzakovic fältanteckningar står det: ”På morgonmötet säger chefen att alla ska ta ansvar för städningen av bilarna.”
Sjuksköterskorna tvingas göra många sysslor som egentligen inte hör till deras yrke eftersom det inte finns någon annan som gör dem. De tvingas till exempel tvätta sina bilar, se till att bilarnas däck byts och laga sina cyklar.
Varje dag jagar de parkeringsplatser. För trots att de åker med kommunens bilar får de inte parkera gratis vid patienternas boenden, eller ens vid vårdcentralerna när de ska lämna in prover de har tagit på en patient.
Eftersom det råder brist på kommunbilar behöver de ofta samåka med varandra. En stund varje morgon går därför åt till att försöka få ihop vem som åker med vem.
4
Utmaning: Kontor som inte passar för verksamheten
Sjuksköterskorna i studien berättar att känslig patientinformation ibland har förvarats i olåsta utrymmen eftersom de inte har kontor som går att låsa. I bland kan mat (i ett exempel en medarbetares apelsin och kaviartub) behöva förvaras i samma kylskåp som läkemedel eftersom det bara finns ett.
Ett av hemsjukvårdens kontor är inhyst i en gammal lägenhet i ett äldreboende.
– Hemsjukvården får ta det som blir över. Det är känslan vi får, säger Ingrid Hellström.
5
Utmaning: Stökig arbetsmiljö
Berättelserna om kaos är många. När kopphållaren i en sjuksköterskas bil var fylld med salva tvingades hon tvätta bilen innan hon kunde börja dagens arbetspass. I en annan bil var facket mellan förarsäte och passagerarsäte smutsigt och rymde en venkanyl, handsprit och yoghurt.
I forskaren Elzanas fältanteckningar står det: ”Sjuksköterskan Gunvor berättar att den här bilen brukar nattpersonalen använda. Därför är handskar utspridda vid fotändan bak i bilen. Sedan upptäcker jag att det ligger en oanvänd perifer venkateter vid flaskhållaren som Gunvor inte verkar ha upptäckt.”
6
Utmaning: Splittrad information, dåliga kommunikationsvägar och många samarbetspartners
”Det är mycket man ska ha koll på… många blir stressade över alla system som de måste behärska”, säger sjuksköterskan Gunvor.
Hemsjukvårdens sjuksköterskor får, och söker, efter viktig information i närmare tio olika digitala system varje dag. Utöver det måste de tömma fax och postfack varje dag för att inte missa något.
– De måste lägga otroligt mycket av sin arbetstid på att bara hitta rätt information och förstå vad de ska göra. Risken att något blir fel är stor och möjligheterna för dem att ställa följdfrågor, till exempel till vårdcentralens läkare, är små. Då måste de ringa läkarna och här har de svårt att nå fram, kommenterar Ingrid.
Hemsjukvården är också en väldigt komplex miljö att jobba i. Sjuksköterskorna samarbetar ofta med hemtjänsten, personliga assistenter, övrig vårdpersonal i hemsjukvården, team från geriatriska kliniker eller andra specialistteam och patienternas vänner, anhöriga och grannar. Ibland måste de också kontakta socialtjänst eller olika frivilligorganisationer. Att samarbeta med så många tar tid, kräver förkunskaper och är svårt för dem som är nya.
”Många av oss i hemsjukvården har arbetat länge inom hälso- och sjukvården och har bred erfarenhet från en rad olika områden”, säger sjuksköterskan Pernilla.
Efter svår hjärtsvikt har hjärtat extra svårt att bilda nya muskelceller för att läka. Men med hjälp av en hjärtpump kan ett skadat hjärta lättare reparera sig själv – till och med i snabbare takt än ett friskt. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Förmågan hos människans hjärta att förnya sig genom att återbilda muskelceller, myocyter, är mycket begränsad.
När hjärtat skadas av svår hjärtsvikt är förnyelsen av celler ännu lägre jämfört med ett friskt hjärta. Det har forskare vid Karolinska institutet nu upptäckt. Men med hjälp av en hjärtpump förbättras förmågan.
Behandling med hjärtpump
Standardbehandling för patienter med avancerad hjärtsvikt är att operera in en pump som hjälper till att driva blodet framåt. Överraskande nog upptäckte KI-forskarna att patienter med en sådan pump, och som uppvisade en förbättrad hjärtfunktion, kan förnya hjärtmuskelceller sex gånger snabbare än friska hjärtan.
– Resultaten tyder på att det kan finnas en dold nyckel för att kickstarta hjärtats egen reparationsmekanism, säger Olaf Bergmann, forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet.
Mekanismen bakom den här effekten är dock fortfarande okänd.
– I befintliga data kan vi inte hitta någon förklaring till effekten, men vi kommer nu att fortsätta studera den här processen på cellulär och molekylär nivå, säger Olaf Bergmann.
Hopp om bättre återhämtning
Enligt forskarna kan resultaten öka möjligheten att utveckla nya behandlingar som stimulerar hjärtats förmåga att reparera sig själv efter skador. På så vis skulle patienter med allvarliga hjärtsjukdomar inte enbart behöva förlita sig på hjärttransplantationer eller andra typer av långvarigt mekaniskt stöd.
– Detta ger visst hopp om att återhämtningen efter en hjärtincident på något sätt kan påskyndas, säger Olaf Bergmann.
Så kan cellernas ålder avgöras
Det är generellt svårt att åldersbestämma celler i människokroppen, det vill säga avgöra vilka celler som är nya och vilka som är gamla.
Men med hjälp av en metod som tidigare utarbetats vid Karolinska institutet, har forskarna bakom den aktuella studien kunnat beräkna förnyelsehastigheten av hjärtmuskelceller.
Metoden bygger på att andelen radioaktivt kol i atmosfären, och därmed i våra celler, stadigt har minskat sedan förbudet mot kärnvapenprov infördes år 1963. För varje år som går blir det lite mindre radioaktivitet i nybildade celler, vilket innebär att de kan ”dateras”.
Barn från välbärgade och högutbildade familjer får bättre betyg i idrott – och klyftorna ökar. Det visar en avhandling som också slår hål på myten att killar presterar bättre i idrott än tjejer.
En avhandling vid Malmö universitet har undersökt hur inkomster, könsskillnader och migrationsbakgrund påverkar betyg i ämnet idrott och hälsa. I studierna ingår data från nationella betygsregister och intervjuer med lärare samt elever under perioden 2000–2017.
– Ett syfte med min avhandling är att bidra med forskning om hur likvärdighet kan förstås, hur man kan mäta det och hur det har förändrats över tid, säger Alexander Jansson, doktorand vid Malmö universitet.
En av avhandlingens slutsatser utmanar föreställningen att pojkar generellt presterar bättre i ämnet idrott och hälsa.
– Det finns en uppfattning om att ämnet är ett ”pojkämne”, att pojkar generellt har bättre betyg i ämnet och gillar det mer. Men det stämmer inte riktigt. Det finns en mycket liten skillnad mellan könen. Det är en viktig och lite överraskande insikt. Bilden av att idrott är ett pojkämne behöver nyanseras, säger Alexander Jansson.
Familjebakgrund har betydelse
I stället spelar elevernas familjebakgrund en större roll, menar han. Föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå påverkar elevernas prestationer i idrott.
– Skillnaderna i familjebakgrund är mycket tydligare än skillnaderna mellan pojkar och flickor, säger Alexander Jansson.
Skillnaden i betyg i årskurs nio mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund tycks dessutom ha ökat över tid. Här ses en koppling till migration och fler utlandsfödda elever.
– En tänkbar förklaring till de växande skillnaderna beroende på socioekonomisk bakgrund kan vara att vi har en annan grupp av elever idag än för tio år sedan. De som kommer till Sverige kommer hit senare, och när de börjar skolan här så gör de det med sämre förutsättningar, säger Alexander Jansson.
Idrott på fritiden påverkar betygen
Även elevernas möjlighet att ägna sig åt idrott på fritiden har effekt på betygen.
– Allt hänger ihop. Har föräldrar inte tiden och pengarna som krävs för att barnen ska kunna engagera sig i aktiviteter efter skoltid, så påverkar det möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen i ämnet.
För att hitta lösningar krävs olika former av insatser, menar Alexander Jansson.
– Skolan är en spegelbild av samhället, och skolan kan inte ensam hållas ansvarig. Jag har inte lösningen, men jag hoppas att mina resultat sätter ljus på hur det ser ut. För att idrott och hälsa ska bli mer likvärdigt behövs insatser på samhällsnivå samtidigt som lärare behöver rätt förutsättningar att göra ett bra jobb, säger han.
Borneos unika växter kan användas till byggmaterial och mediciner, men ger även inkomster för människor. Många arter är dessutom viktiga för olika befolkningsgruppers kultur och traditioner. Det framkommer i en ny biokulturell databas som tagits fram av forskare vid SLU.
Världen befinner sig i en kris för den biologiska mångfalden. Men när arter försvinner riskerar även kulturella värden att gå förlorade.
För många samhällen, särskilt för urbefolkningar, är naturen en viktig del av både kulturarvet och identiteten. Specifika landskap, djur och växter är till exempel ofta en del av traditionella berättelser, ceremonier och livsstilar.
– Förlusten av biologisk mångfald också en förlust av kulturella värden som är avgörande för många samhällens överlevnad och välbefinnande, säger Petter Axelsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Enligt IPBES, som är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, bedöms kulturella ekosystem som viktiga för både långsiktig hållbarhet och miljöpolitik. Ändå saknas ofta information för att kunna bedöma olika landskaps kulturella värden. Särskilt tydligt är detta för tropiska ekosystem med stor biologisk och kulturell mångfald.
Stor biologisk mångfald på Borneo
Ett exempel är Borneo som har över 300 officiellt erkända grupper av ursprungsbefolkningar. Utöver den kulturella mångfalden har ön, som tillhör Malaysia, en stor artrikedom. En betydande andel växter och djur är dessutom unika för platsen.
I en studie har forskare vid SLU samlat in vetenskaplig information om hur människor använder växter på Borneo och sammanställt detta i en biokulturell databas. Målet att synliggöra sambandet mellan natur och kultur samt främja hållbar markanvändning på ön.
– I databasen finns nu information om 1319 växtarter samt vilka delar på växterna som används och till vad, berättar Petter Axelsson.
Bild: T. R. Shankar Raman/Wikimedia commons*
Honung från heligt träd
Ett exempel på kulturellt viktiga arter i Borneo är trädet Koompassia excelsa, även känt som tualangträd. Det har stor betydelse för flera folkgrupper och anses vara heligt.
Träden, som kan bli över 80 meter höga, är också kända för att hysa stora kolonier av honungsbin.
Bina bygger hängande bon i de övre delarna av trädet, där de är skyddade från rovdjur. Honungen är en viktig inkomstkälla för lokala samhällen, och skörden utförs ofta av särskilt erfarna personer.
För att skörda honungen används en traditionell metod som går ut på att använda träpluggar. De sätts in i trädens stammar och skapar en stege. Kunskapen om detta hantverk har förts vidare mellan generationer.
Rapporterna kommer från 39 olika folkgrupper på Borneo. Forskarna har delat in olika användningsområdena för växter i 23 kategorier.
Båtbyggen och traditionell medicin
Det handlar bland annat om träd där stammar används för att bygga båtar. Sav, rötter och blad från andra arter kan även vara ingredienser i traditionell medicin för att lindra ryggont, tandvärk och feber. Växter kan dessutom användas i samband med matlagning, hantverk och vid olika traditionella ceremonier.
– Det här är ett stort steg framåt för att förstå de kulturella värdena i dessa rika ekosystem men mycket mer arbete behövs. Vi hoppas att både akademiker och allmänhet vill hjälpa oss att vidareutveckla databasen och bidra till att hänsyn kan tas till kulturella värden när policyer och skötselmetoder utvecklas, säger Petter Axelsson.
Vanliga läkemedel mot hjärt-kärlsjukdomar kan ha en skyddande effekt mot demens, enligt en ny studie. Däremot tycks mediciner som tas för att förebygga stroke öka risken.
En studie vid Karolinska institutet visar att långtidsanvändning av vanliga läkemedel mot hjärt-kärlsjukdom är förknippat med lägre risk för demens senare i livet.
– Vi kan se en tydlig koppling mellan långtidsanvändning av dessa läkemedel och minskad utveckling av demens högre upp i åldern. Med långtidsanvändning menar vi då fem år eller mer, säger Mozhu Ding, biträdande lektor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Brett grepp om hjärtmediciner
Forskarna har med hjälp av nationella register studerat cirka 88 000 personer över 70 år. De fick en demensdiagnos mellan åren 2011 och 2016. I studien ingick även kontrollpersoner.
Forskarna har tittat på långtidsanvändning av läkemedel som sänker blodtryck och kolesterol, men även vätskedrivande läkemedel och blodförtunnande medicin.
Användningen är förknippad med mellan 4 och 25 procent lägre risk för demens, enligt studien. Kombinationer av läkemedlen hade bättre skyddande effekt än om de användes ensamma.
– Tidigare studier har fokuserat på enskilda läkemedel och specifika patientgrupper. I den här studien tar vi ett bredare grepp, säger Alexandra Wennberg, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Strokemedicin kopplas till högre risk
Läkemedel som används för att förebygga stroke kan däremot kopplas till högre risk för demens. De här så kallade trombocythämmande läkemedlen hindrar blodplättar från att klumpa ihop sig.
En möjlig förklaring är att de ökar risken för mikroblödningar i hjärnan, något som är förknippat med kognitiv försämring.
Enligt forskarna är studiens resultat en viktig pusselbit för att kunna hitta nya sätt att motverka demens.
– Vi har idag inget botemedel mot demens, då blir det viktigt att hitta förebyggande insatser, säger Alexandra Wennberg.
Forskarna betonar dock att fler studier behövs för att bättre förstå mekanismerna bakom fynden.
Småsnuskigt eller städdille – vad är bäst för hälsan? Helt klart är rätt städning i vårdmiljöer livsavgörande. Men hur skadliga är dammtussarna, kvalstren och silverfiskarna där hemma?
”Städa, Städa, varje fredag – och så varje jul. Det tycker jag är kul.” Så sjunger Pippi Långstrump när hon försöker få ordning i sitt kök, där hästen kliver omkring i ett hav av julpynt samtidigt som apan fortsätter att stöka till. Till slut ger Pippi upp, lämnar apan hemma och tar hästen ut på stan.
Pippis närmast anarkistiska hållning till städning har roat generationer. Men har Prussiluskan rätt – är Pippi en fara för sig själv, skulle det vara hälsovådligt att bo i Villa Villekulla?
Den som söker svaret i svenska myndighetsråd får det svårt. Det finns inga svenska rekommendationer om hur eller hur ofta vi bör städa våra hem.
– Jag känner inte till någon stark vetenskaplig evidens att luta sig mot. Begrepp som ”städning” och ”rent” är inte lätta att definiera och använda när vi pratar om hemmiljöer, säger Johnny Lorentzen, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Silverfiskar knappast skadliga för hälsan
Det finns dock några övergripande skrivningar om hur det inte ska vara i svenska hem. I miljöbalken står att bostäder måste hålla en nivå där ”olägenheter för människors hälsa inte uppkommer” och de ska hållas ”fria från ohyra och andra skadedjur”, enligt hur det formuleras på Folkhälsomyndighetens hemsida. Det står också att den som nyttjar bostaden är ansvarig för att skadedjur inte sprids. Men vilka djur som egentligen är ohyra och skadedjur är inte preciserat. Enligt Folkhälsomyndigheten handlar det om alla djur som kan innebära hälsorisker eller obehag.
Så vad betyder detta rent konkret, om man vill översätta det till hur ofta man behöver skrubba sitt badkar eller spola ur sophinken i sitt kök? Har man bidragit till spridning av ohyra om silverfiskarna flyter som kvicksilver i kakelfogarna medan bananflugorna festar i den bruna påsen för matavfall?
– Jag är kluven inför hur jag ska svara. Ohyra kan komma in via olika varor, oavsett hur bra man har städat. Sedan kan det krävas sanering för att bli av med dem. Och egentligen finns ingen evidens för att silverfiskar eller bananflugor skulle vara skadliga för hälsan, utom möjligen med tanke på allergier. Men vi bör ändå undvika att ha dem i våra hem, säger Johnny Lorentzen.
Det finns ingen evidens för att silverfiskar är skadliga för hälsan.
Allergener samlas i hushållsdamm
Andra ovälkomna djur har tydliga hälsorisker kopplade till sig. Dit hör kackerlackor och råttor, som kan sprida olika smittor. Båda utsöndrar dessutom allergener, men det gör också den välkomna hunden och katten. Alla dessa allergener samlas i hushållsdamm, som annars mest består av gamla hudceller och fibrer från textilier. I hushållsdammet kan det också samlas allergener från kvalster, mycket små spindeldjur som trivs i våra sängar. För den som är allergisk kan det vara en hälsorisk att inte städa bort hushållsdamm.
Den här risken för allergiker är bärande i dokument som reglerar hur ofta skolor och förskolor bör städas, enligt allmänna råd från Folkhälsomyndigheten. Där lyfts också fram att dammet kan innehålla hormonstörande kemikalier som flamskyddsmedel från elektronik eller mjukgörare från plast. Dessutom ska alla beröringsytor, som dörrhandtag och strömbrytare hållas rena för att minska risken för smittspridning – när människor vistas tätt ihop får bakterier och virus lättare att hitta nya värdar.
Mögellukt inte alltid mögel
Men tillbaka till hemmaplan och Johnny Lorentzens kunskapsfält. Hans område är inomhusmiljöer i bostäder sett ur ett större perspektiv, som hur trångboddhet och mögel påverkar hälsan.
När det handlar om mögel kan man säga att ämnet är minst sagt rörigt.
Det finns många studier som visar att vistelse i hus med tecken på mögel är förenat med en ökad risk för astma. Men enligt Johnny Lorentzen är det oklart om det faktiskt handlar om mögel i dessa studier. Till exempel brukar forskarna utgå från mögellukt – om det luktar mögel anses det finnas mögel.
Det besvärliga i sammanhanget är att kemikalier som tidigare var vanliga i huskonstruktioner, faktiskt för att hålla bland annat mögel borta, efter en tid kan omvandlas till ämnen som luktar just mögel. De här ämnena, klorfenoler, är i sig inte bra för hälsan och är sedan 1978 förbjudna i Sverige. Men de finns kvar i många huskonstruktioner från miljonprogrammets tid och kan fortfarande orsaka mögellukt.
– Men dessa kemiska ämnen ångar av med tiden. I dag är bedömningen att det inte finns några toxiska nivåer kvar i svenska hus. Själva lukten är dock ett problem i sig, eftersom mögellukt uppfattas som obehaglig och skapar oro för dem som bor i huset, säger Johnny Lorentzen.
Han forskar också om hälsoeffekter av trångboddhet. En väl belagd risk i det sammanhanget är att smittämnen lättare kan spridas. Det märktes bland annat under pandemin, då personer som bodde tätt drabbades hårdare. Kan städning spela roll i den kontexten?
– Det är rimligt att tro att man skulle kunna minska smittspridning om alla utrymmen i ett hem var kliniskt rena. Men det är inte en realistisk tanke, säger han.
Att träna immunförsvaret med smittor
Men är det alltid dåligt att bo ihop med en stor mängd mikrober? Kan vi må bra av att ha bakterier och virus omkring oss om de inte gör oss allvarligt sjuka? Kan umgänget med vissa smittämnen vara som att skicka immunförsvaret på gym?
En som tidigt förde fram den tanken är den brittiske forskaren David P. Strachan, som 1989 skrev en två sidor lång artikel kallad Hay fever, hygiene, and household size. Där beskrivs hur barn med många syskon i lägre utsträckning än andra barn får pollenallergi och eksem. Strachan presenterade ett förslag till förklaring: barn med många syskon får sannolikt fler smittor från sina storasyskon under småbarnsåren och det kanske kan skydda mot allergisjukdom.
Den här så kallade hygienhypotesen har sedan utvecklats. Flera stora studier har visat att barn som bor i lantliga miljöer med djur eller i större familjer verkar ha ett skydd mot allergisjukdom.
Under decennierna har försök till förklaringar spretat åt olika håll, bland annat har tarmflora och antibiotikabruk varit i fokus. Men hygienhypotesens kärna är fortsatt att immunförsvaret behöver utsättas för mikrober för att kunna mogna och göra rätt bedömningar. Numera diskuteras även autoimmuna sjukdomar, som celiaki eller typ 1-diabetes, i sammanhanget.
Men några hårda bevis har egentligen aldrig ringats in. De exakta mekanismerna som beskriver hur allergier eller autoimmuna sjukdomar uppstår är inte kända, så hygienhypotesen har aldrig kunnat vare sig beläggas eller avfärdas.
Vilda möss utmanar hygienhypotesen
Nyligen presenterade dock Jonathan Coquet, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, ett tjusigt upplagt experiment. Han och hans kollegor lät genetiskt identiska möss växa upp i två olika miljöer. Hälften var födda av laboratoriemöss och bodde så rent som laboratoriemöss brukar göra, utan sina mödrar från tre veckors ålder. Resten föddes av infångade vilda möss. De bodde i material taget från bondgårdar, tillsammans med syskon under en längre tid och fick en väl utvecklad tarmflora
Resultatet rimmar inte alls med hygienhypotesen. Mössen som levde i den mer naturlika miljön med mikrober hade starka allergisvar, starkare än vad mössen i den rena laboratoriemiljön hade.
– Många forskarkollegor har uttryckt förvåning. Själv var jag öppen för alla utfall. Jag har velat göra den här studien i flera år, men det har varit svårt eftersom vilda möss inte är så välkomna i laboratoriemiljön. Nu vill jag gärna jobba vidare med möss enligt det här upplägget. Jag skulle vilja undersöka bland annat vad olika faktorer under graviditeten kan betyda för avkomman, säger Jonathan Coquet.
Städning livsviktigt i sjukvårdsmiljöer
I andra miljöer är stor renlighet tveklöst viktig. I sjukvården pågår en ständig kamp mot potentiellt dödliga mikrober. Inom det här fältet finns gott om kunskap, regler och lagstiftning. Ytterst hägrar svenska hälso- och sjukvårdslagen, där det står att en god hygienisk standard är en förutsättning för att uppfylla kraven om en god vård.
Det finns detaljerade rekommendationer för hur städning av vårdlokaler bör gå till, framtagna av Svensk förening för vårdhygien, där läkare, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper samarbetar. I dokumentet beskrivs vilka hygienklasser olika lokaler hör till och vad det innebär för städningen. Lokaler som hör till hygienklass 0, där endast administrativ personal och inga patienter vistas, bör städas en gång i veckan och då ingår rengöring av strömbrytare och dörrhandtag. För hygienklass 3, som omfattar till exempel operationsenhet och neonatalvård, gäller olika för olika delar av rummen: väggar bör städas dagligen, nedhängande takarmaturer en gång per månad.
– Vår kunskap ligger i att beskriva vilken renhetsnivå olika föremål inom vården ska ha, alltså om något ska vara rent, desinficerat eller sterilt. Men hur den renhetsnivån uppnås, det bestämmer inte vi. Det beskrivs i upphandlingsunderlag och utförs i vissa fall av städpersonal och i andra fall av vårdpersonal, säger Birgitta Lytsy, hygienläkare inom Region Stockholm och forskare vid institutionen för laboratoriemedicin vid Karolinska Institutet.
Dålig hygien bakom alla vårdrelaterade infektioner
Hon berättar att intresset för städning inom sjukvården hade en tydlig dipp under 1960- och 1970-talen. Vändpunkten kom när multiresistenta bakterier började sprida sig under 1990-talet. Numera finns rikligt med studier som visar hur svårt det är att hålla sjukhusmiljöerna rena från smittspridning. Den som tar över en vårdplats från en patient med multiresistenta bakterier löper en förhöjd risk att själv få samma bakterier. Faran är störst om den tidigare patienten har varit sjuk av bakterierna. Men risken ökar även vid bärarskap, det vill säga om den tidigare vårdplatsinnehavaren endast har burit på bakterierna, utan att bli sjuk av dem (och kanske utan att veta om dem).
Smittan förs över via alla ytor som patienter och vårdpersonal kommer i kontakt med. Stetoskop, droppställningar, blodtrycksmanschetter eller handfatskranar – allt som vidrörs kan hjälpa bakterierna att sprida sig.
Ungefär 50 000 sjukhusvårdade patienter per år drabbas av en vårdrelaterad infektion. Samtliga fall beror på: (1) misslyckad städning, till exempel smittämnen kvar på en respirator eller ett dörrhandtag eller (2) personal som har fört över bakterier via sina händer eller kläder.
Tyvärr klarar vården inte av att hålla smittorna borta. Enligt Socialstyrelsen får ungefär 50 000 sjukhusvårdade patienter per år en vårdrelaterad infektion, ofta i urinvägarna eller i operationssår. Det betyder att ungefär var tredje vårdskada är en vårdrelaterad infektion. Varannan infektion hade kunnat undvikas, enligt Socialstyrelsen.
Det finns två sätt att föra över smitta på sjukhus, förklarar Birgitta Lytsy. I det ena fallet är städningen misslyckad, så att smittämnen finns kvar på till exempel en respirator eller ett dörrhandtag som kommer i kontakt med patienten. I det andra fallet har personalen fört över bakterier via sina händer eller kläder.
– Det är alltid någon av de två smittvägarna. Vi behöver fråga oss: hur ren tycker vi att sjukhusmiljön med all vårdutrustning ska vara? Om vi ska hålla den helt steril behöver vi städa så ofta att det är orealistiskt, både ur ett ekonomiskt och ett praktiskt perspektiv. Det är däremot realistiskt att vårdpersonal blir mer medvetna om hur de ska jobba med sina händer och kläder. Det går att höja kunskapsnivån där, inte minst bland läkare, vars grundutbildning inte ger tillräckliga kunskaper i hygien, säger Birgitta Lytsy.
Städa på sjukhus kräver utbildning
Hon anser att nuvarande rekommendationer kring städning och hygien är rimliga. Det är efterlevnaden som är bekymret. Och det är svårt att få en överblick – städning är en del av sjukvården som saknar kvalitetsregister eller nationella jämförelser. Upphandlingarna utformas på olika sätt inom olika regioner och utförs av olika entreprenörer.
– Att städa på ett sjukhus kräver utbildning om hur man städar just där. Det är inte samma sak som att städa på en skola eller ett kontor. Min bild är att många som städar på sjukhus tyvärr inte har tillräcklig utbildning för sitt jobb, säger Birgitta Lytsy.
Text: Annika Lund för Medicinsk vetenskap nr 1, 2024
FN:s klimattoppmöte i Baku, Azerbajdzjan, har just inletts. Men hur mår egentligen jorden och klimatet? Och hur har det gått med förra årets möteslöfte om att kompensera fattiga länder? Så här svarar forskare från Lunds universitet.
Nu samlas klimatforskare, politiska ledare och representanter från näringsliv med flera till årets klimattoppmöte, COP29. Det är knappt ett år sedan det senaste mötet – ett år som har präglats av mörka klimatrubriker.
Under 2024, och även 2023, har forskare rapporterat om rekordhöga temperaturer i hav och på land, med allvarliga konsekvenser som följd. Halterna av växthusgaser i atmosfären har aldrig varit högre och förra året blev det varmaste året som har registrerats globalt, med temperaturer som steg till nära 1,5 grader över förindustriella nivåer.
– 2023 var med stor marginal det varmaste året i mätningarna och stack ut från den långsiktiga gradvisa uppvärmningstrenden. Och 2024 ser ut att bli ännu varmare, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap på Lunds universitet.
Paris. Bild: Giuseppe Mondì, Unsplash.
Parisavtalet
Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 i Paris och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig de 191 undertecknande länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader.
Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering, tekniköverföring och klimatrelaterade skador och förluster.
Det beslutades också att alla länder ska förnya sina klimatlöften eller nationella klimatplaner vart femte år.
Ursprunget till de årliga klimattoppmötena finns i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som antogs i Rio de Janeiro 1992. Detta avtal blev grunden för det internationella samarbetet kring klimatförändringar.
Det första klimattoppmötet, COP1, hölls 1995 i Berlin.
Källa: Lunds universitet
Att den globala medeltemperaturen överskrider den förindustriella med 1,5 grader eller mer under ett enstaka år, eller ett par år, innebär inte att den globala uppvärmningen skulle ha överskridit Parisavtalets 1,5 grader, påpekar Markku Rummukainen. För att slå fast det behövs ett mer varaktigt överskridande. Ett mått för detta är ett medelvärde över tjugo år.
– Enligt beräkningar och bedömningar är vi där i början av 2030-talet, alltså inom tio år. Om utsläppen minskar snabbt, kan uppvärmningen på sikt falla tillbaka till 1,5 grader, men förstås blir effekterna större än om ett överskridande inte hade inträffat.
Även små framsteg räknas
Rekordvärmen i fjol ledde till många klimateffekter. Bland annat kunde man se att kolsänkan globalt i världens skogar och mark var mycket låg förra året, främst på grund av torka i Amazonas och omfattande skogsbränder i Kanada.
Trots de dystra rapporterna betonar Markku Rummukainen att klimatarbetet inte är förgäves och att varje tiondels grad i temperaturökning som världen lyckas förhindra har betydelse.
– Klimatförändringens effekter ökar med uppvärmningen, och skillnaden i effekter mellan exempelvis 1,5 grader och 2 grader är stor vad gäller sådant som sårbara ekosystem och risk för extremväder som påverkar samhällen.
Sannolikheten för att världen når så kallade tippningspunkter, eller tröskelpunkter, i olika delar av klimatsystemet ökar också med uppvärmningens storlek.
– Därför har varje tiondels grad betydelse. Det är också viktigt att komma ihåg att den globala medeluppvärmningen är just ett medelvärde. Landområdena, som värms upp snabbare än de stora haven, kommer att nå högre temperaturer än det globala snittet, säger Markku Rummukainen.
Parisavtalets mål blir allt svårare att klara av om inte klimatarbetet snabbt påskyndas, säger Markku Rummukainen.
Pengar till fattiga länder
Ekonomiskt svaga länder är i regel mest utsatta vad gäller klimatrelaterade förluster och skador, ”loss and damage”. Det kan till exempel handla om skador efter extrema väderhändelser, som orkaner. Dessa länder har också bidragit minst till den globala uppvärmningen. Vid fjolårets möte blev de lovade pengar från de rika ländernas sida, något som sågs som ett viktigt genombrott. Men fortfarande finns mycket som inte är på plats, säger Emily Boyd, professor i hållbarhetsstudier vid Lunds universitet.
– Hur ska man definiera förlust och skada? Och hur mäter man det? Vi är i en fas där det är mycket tekniska saker måste lösas och verktyg behöver tas fram, i samband med att pengar kommer på bordet. Och hur mycket pengar kommer det att bli? Det vet vi inte heller. Länderna som utlovat resurser skär själva ner i sina budgetar just nu, säger Emily Boyd.
– Förra året var alla euforiska för att det blev något konkret av löftena om resurser. Men nu när man tittar på hur lite det är i relation till de klimateffekter vi ser, måste beslutsfattare ta förlust och skada på större allvar, och även klimatanpassning.
För att vi ska hålla balansen ska mycket stämma. Inneröron och ögon behöver skicka rätt signaler till hjärna och hjärnbark. Det krävs god motorik, bra känsel – särskilt i fötterna – samt en frisk hjärna. Att rubbningar kan uppstå är inte konstigt, men hur ska de botas?
Människors fotsulor är ganska små – ändå räcker ytan som stöd för balansen, åtminstone så länge vi är unga och våra muskler och leder fungerar bra. Att kroppen faktiskt faller lite framåt varje gång vi tar ett steg är inte heller ett problem så länge vi är friska. Vi ramlar inte i backen för det.
Balanssinnet definieras som förmågan att hålla oss upprätta i förhållande till gravitationen, eller tyngdkraften. Men har vi verkligen ett balanssinne, eller är det mer komplicerat?
Balansen – flera sinnen samarbetar
Tatjana Tomanovic är anknuten forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet. Hon svarar ”nja” på frågan om vi har ett balanssinne.
– För mig är balanssinnet snarare ett system, där flera sinnen och organ samarbetar. Det viktigaste balansorganet är hjärnan som sammanställer alla signaler från ögon, öron, känsel, leder och muskler, säger hon.
När våra sinnen och organ inte kan samarbeta blir det plötsligt väldigt uppenbart att balanssystemet är rubbat. Vi kan till exempel bli snurriga eller få svårt att lösa kognitiva uppgifter samtidigt som vi går.
Det så kallade balansorganet i innerörat, eller ”det vestibulära systemet” som det också heter, skickar kontinuerligt signaler till hjärnan om var kroppen befinner sig i förhållande till omvärlden.
Kristaller i innerörat känner lutning
Det vestibulära systemet kan känna av jordens gravitation och hur vi rör oss i förhållande till den. I slutet av innerörats båggångar finns ett membran som skickar signaler till hjärnan om hur mycket vår kropp accelererar. Systemet kan också känna av lutning, via små kristaller eller stenar, som vilar i en geléartad substans.
– När man lutar på huvudet drar kristallerna åt ena hållet, som i sin tur drar på innerörats hårceller i en viss riktning – på så vis får hjärnan information om hur mycket huvudet lutar, förklarar Tobias Wibble, läkare och postdoktor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
Bild: Ethan Hoover, Unsplash
Att vi kan bli snurriga när vi åker på en skumpig bilväg eller karusell kan, enligt Tobias Wibble, förklaras av att signalerna från innerörat har hamnat i otakt med andra signaler som skickats till hjärnan via synen.
– Sinnena behöver tala samma språk, annars blir vi yra och får åksjuka, förklarar han.
Balansen behöver utmanas
Men när åksjukan och illamåendet har försvunnit tänker vi inte längre på balansfunktionen. Så är det med balansen, så länge allt är i ordning lägger vi inte märke till den.
För att utveckla balansen utöver det normala, till exempel lära sig att gå på lina, krävs ändå motorisk övning. Men det man kanske inte tänker på är att också helt vanlig vardagsbalans kräver fysisk träning.
– Barn tränar ju sin balans hela tiden i leken. De provar saker och ligger lite på gränsen för vad de klarar av. De ramlar – och det är bra, för det är så balansen byggs upp, säger Erika Franzén, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
Att man måste utmana balansen blir tydligt vid skador, sjukdomar som påverkar motoriken – och hög ålder. En del som upplever sviktande balans, kanske på grund av utslitna knäleder eller svaga muskler, blir överdrivet försiktiga. Men eftersom balans är en färskvara är passivitet helt fel strategi.
– Så fort vi börjar begränsa oss och röra oss mindre blir vår balans sämre. Till sist blir vi ostadiga – och då måste vi börja fokusera på att hålla balansen, tänka på den, säger Erika Franzén.
Kristallsjukan rubbar balansen
En motorik i toppskick är bra, men den skyddar inte mot alla balansrubbningar. En sak som kan hända är att de små stenarna i innerörat lossnar och sprider sig från hinnsäckarna till båggångarna, där de uppfattas som främmande. Åkomman kallas kristallsjuka, eller godartad lägesyrsel – och är ett ofarligt tillstånd som ger yrsel om man ändrar läge på huvudet.
– Om stenarna hamnar fel kan kroppen misstolka gravitationssignaler. Varje gång man lägger sig ned eller ändrar läge kommer yrseln, säger Tatjana Tomanovic.
För att fastställa diagnosen krävs, förutom yrsel vid lägesändring, även att ögonen rör sig på ett specifikt sätt. Kristallsjuka är relativt vanligt – och ju äldre man blir desto vanligare blir det.
– En svensk studie säger att var tionde person över 75 år drabbas, säger Tatjana Tomanovic.
Yrsel kan försvinna av sig själv
Tillståndet är inte lika besvärligt för alla. Många blir av med yrseln av sig självt, andra kan bli hjälpta genom tips på hur de ska vrida huvudet för att stenarna ska flytta på sig. Det sägs också att stenar på villovägar löser upp sig efter två till tre veckor oavsett om man får behandling eller ej, men det stämmer inte alltid, berättar Tatjana Tomanovic, som träffar och hjälper de allra svåraste fallen av kristallsjuka.
– Genom att placera patienterna i en stol, som kan rotera 360 grader, kan jag lättare undersöka dem. Det är också lättare för patienterna att utsätta sig för olika positioner, så att jag kan flytta kristallerna från båggångar till hinnsäckar, säger hon.
Den här behandlingen är nästan alltid effektiv, berättar hon.
– Ofta hjälper två behandlingar med tio minuter emellan. Men det finns de som behöver komma fler gånger.
Ibland svårt hitta orsak till yrsel
Det händer också att Tatjana Tomanovic inte hittar några lösa stenar hos patienterna. Då är det inte kristallsjuka utan någonting annat som har orsakat yrseln. Ibland rör det sig om funktionell yrsel, även kallad fobisk yrsel.
– Om man får kristallsjukan om och om igen kan man bli rädd och utveckla en slags fobi, förklarar hon.
Yrsel kan också vara ett symtom på psykiska besvär, som panikångest, långvarig stress eller utmattningsdepression.
Om innerörat efter undersökningar visar sig vara friskt, står vården mer eller mindre handfallen, berättar Tobias Wibble. Vid många yrseltillstånd – eller sviktande balans – går det inte att peka ut ett enskilt organ som boven. Runt hälften av alla patienter som kommer till akuten med yrsel får inte någon tydlig förklaring till varför det snurrar. En del av patienterna kommer så småningom att undersökas av Tobias Wibble.
– Jag träffar ofta patienter med långvariga problem med yrsel eller ostadighet, som har varit hos många läkare och inte fått ett bra svar. Jag skulle vilja ge dem en förklaringsmodell till varför de mår som de gör, säger han.
Synen kan spela roll för yrsel
Kanske går det att förklara fler yrseltillstånd om man utöver innerörat också tittade närmare på patienternas syn, tror han.
En patientgrupp som kan känna sig yra, trots att de varken åker karusell eller bil på en skumpig väg, är personer som har fått ett slag mot huvudet och fått en hjärnskakning.
– En del av dem får långvariga problem med att vistas i röriga miljöer, så kallat ”supermarket syndrome”. Vissa av dem kan inte träffa vänner och blir väldigt isolerade, säger han.
Att en del av dessa yrselpatienter så småningom får psykiatriska diagnoser behöver inte vara helt fel, att ha yrsel kan tära på psyket i längden.
Yra känsligare för rörelser i synfältet
Men vad är egentligen förklaringen till att det inte vill sluta snurra? När Tobias Wibble undersökte patientgruppen upptäckte han att deras ögonrörelser var mer känsliga för rörelser i synfältet.
– Vi såg att ögonen rörde sig snabbare, så någonstans i hjärnstammen processas rörelseinformationen som starkare, säger han.
Bild : Denys Argyriou, Unsplash
Hans hypotes är nu att hjärnstammen hos dessa yrselpatienter tar in intryck via synen alldeles för ofiltrerat.
– I vanliga fall har vi människor ett slags bromssystem för våra ögonrörelser, vår hypotes är att bromsen är skadad, att den visuella rörelseinformationen fortleds in i hjärnstammen utan broms och leder till ökad känslighet för rörelse, säger han.
Synterapi kan hjälpa mot yrsel
Redan i dag kan patientgruppen få hjälp i form av synterapi, som går ut på att de exponeras för olika typer av rörelser på ett kontrollerat sätt. Nu hoppas Tobias Wibble också på en annan experimentell metod, galvanisk vestibulär stimulans, GVS, där man stimulerar det vestibulära systemet hos patienterna med svag elektrisk ström via elektroder bakom örat.
– GVS ger nonsens-signaler. Hjärnan förstår inte vad som händer men man har sett vid andra tillstånd att signalerna bidrar till plasticitet i hjärnan, så patienterna blir mer mottagliga för rehabilitering – men detta har inte utvärderats på visuell yrsel än, säger han.
Som om rätt input från syn och inneröra inte vore nog – för att hjärnan ska veta var kroppsdelarna befinner sig i förhållande till rummet är även känseln viktig. Om känselnerverna är skadade, till exempel i fotsulorna, så kallad perifer neuropati, får hjärnan sämre feedback. Perifer neuropati kan på sikt drabba personer med diabetes.
Hjärnan viktig för balansen
Även hjärnan måste ha förmågan att sortera och processa de nervsignaler som sinnesorganen skickar in.
– Många neurologiska sjukdomar innebär svårigheter med hjärnans processande – du får in information, men kan inte riktigt hantera den. Det här kan man se vid bland annat Parkinsons sjukdom, förklarar Erika Franzén.
Vid Parkinsons får man problem med att bearbeta nervsignaler i de basala ganglierna.
– Motorkommandona från hjärnan blir också lite strypta. Känslan är att man tar lika stora steg som vanligt, fast man inte gör det. Det påverkar balansen och gör att man inte blir lika stabil. Eftersom balansreaktionerna dessutom tar längre tid hinner man inte alltid fånga upp sig om man halkar till, säger Erika Franzén.
Hon menar att också kognition, tankeprocesser, har betydelse för balansförmågan.
– Om vi inte fokuserar nog på vår gång utan tittar ner i mobiltelefonen och tänker på andra saker är vi inte lika uppmärksamma på hinder. Detta är mer uppenbart om man är äldre eller har en neurologisk sjukdom, säger hon.
Tränar balans i hinderbanor
Erika Franzén har tagit fram ett gruppträningsprogram vid Parkinsons, som går ut på att träna koordination, balansreaktioner samt sensoriska och kognitiva processer.
– Vi bygger upp träningen kring hinderbanor. De får gå på olika underlag, så de utmanar olika sensoriska input. De får bära på en boll, som skymmer synen – och bolla med en boll så att fokus tas från balansen.
Allt eftersom programmet fortskrider blir uppgifterna svårare.
– Ett sätt att göra det svårare är att lägga på kognitiva och motoriska uppgifter så att man måste göra flera saker samtidigt, vilket också livet kräver, säger hon.
Flera av hennes studier har visat positiva resultat på gång och balans – och förmågan att göra två saker samtidigt. Men i den senaste studien, på personer med mild Parkinsons sjukdom syntes inga signifikanta gruppskillnader mellan de som fått balansträningen och de som inte fått det.
Balansträning ska individanpassas
– Det är givetvis lite frustrerande, säger hon. Men det vi ser är att vissa blir bättre av träningen men inte alla – och det visar på att vi behöver individanpassa träningen mer. Träning är ingen one-size fits all, säger hon.
Just nu anpassar hon programmet för att också fungera för personer med multipel skleros.
– Vi försöker i träningen utmana deras balans i realistiska miljöer, hitta övningar där de kan utmana sin balans under kontrollerade former – ibland handlar det om att bygga upp självförtroende, säger hon.
Risken att ramla finns ju, men den risken måste man ibland ta.
– Det gäller att vara realistiskt rädd för att falla, säger hon.
Tre knep för ökad balans
Källa: Erika Franzén, Yrselcenter.se
1
Utmana dig
Ut och rör på dig, gå på olika underlag, till exempel i skogen där man måste lyfta på fötterna. Träna hjärnan samtidigt som du går – rabbla upp vad du åt till lunch förra veckan, gör en räkneövning eller diskutera med en vän – ockupera hjärnan.
2
Använd känseln
Beröring ger extra referenspunkter för balansen. Det kan därför hjälpa att nypa dig i örsnibben, ha händerna på midjan eller hålla handen på ett yttre föremål.
3
Lita på autopiloten
Balanssystemet fungerar i grunden automatiskt. Vissa patienter kan uppleva ökade ostadighetskänslor av att medvetet fokusera på kroppens balanssignaler vilket kan ge känslan att man ständigt behöver korrigera sin hållning för att inte tappa balansen.
Mycket tidiga aborter, där ultraljud inte använts för att bekräfta graviditeten, är både säkra och effektiva. Det visar en stor studie från bland annat Karolinska institutet.
Förra året gjordes 35 550 aborter i Sverige. De flesta genomfördes före slutet av den sjunde graviditetsveckan.
Vid en medicinsk abort används läkemedel för att avsluta graviditeten, men ofta avvaktar vården med behandlingen till dess att graviditeten kan ses med vaginalt ultraljud. Detta för att utesluta utomkvedshavandeskap, som innebär att embryot växer utanför livmodern. Vid utomkvedshavandeskap, som kan vara livshotande för kvinnan, används inte medicinsk abort.
Många vet om graviditet före ultraljud
Med ultraljud går en graviditet att se i femte eller sjätte veckan, men kvinnor vet ofta mycket tidigt att de är gravida.
– En majoritet vet också om de vill avsluta graviditeten och vill då gärna att det ska ske snarast, säger Karin Brandell, gynekolog vid Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Karolinska institutet.
Forskare har nu undersökt om mycket tidig abort är lika säker och effektiv som om den görs vid ett senare tillfälle. Tidigare studier har gett motstridiga resultat.
Mycket tidig abort är säker
I studien ingick drygt 1500 kvinnor vid 26 kliniker i nio länder. De lottades till att antingen vänta till tidpunkten då graviditeten kunde ses med ultraljud eller göra en tidig abort i vecka 4–6. Båda grupperna fick samma läkemedel, mifepriston och misoprostol.
Vid studiens start hade alla deltagare max sex veckors graviditet och inga symtom på utomkvedshavandeskap, som även kallas ektopisk graviditet. I båda grupperna uttryckte kvinnorna en önskan om att göra aborten så snart som möjligt.
– Den mycket tidiga medicinska aborten var lika effektiv och det var säkert att göra en sådan, även vid en odiagnostiserad ektopisk graviditet, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet.
Likvärdig med standardbehandling
Bland gruppen som fick vänta längre på aborten var behandlingen ofullständig i 4,5 procent av fallen och kompletterades då med så kallad skrapning. I gruppen med tidigare medicinsk abort behövde färre avsluta graviditeten genom skrapning. Kvinnorna rapporterade även mindre smärta och blödning.
Rätten till abort är inte bara en medicinsk fråga, konstaterar forskarna. I till exempel USA är ingreppet en omdebatterad politisk fråga.
– I Sverige kan kvinnan vid en misslyckad tidig abort göra om den en vecka senare. Men en kvinna i Texas, där gränsen går vid sex veckor, har inte den möjligheten. Därför var det viktigt att visa att tidig abort är likvärdig med dagens standardbehandling vid senare graviditet, säger Karin Brandell.
Längre varselperioder ger anställda bättre chanser att få nya jobb, men en baksida är minskad produktivitet fram till uppsägningen. Det visar en studie vid Stockholms universitet.
I många länder finns krav på obligatoriska varsel om ett företag planerar att minska personalstyrkan. Tanken är att informera anställda i god tid och dämpa effekten av plötsliga uppsägningar.
I en studie undersöker forskare vid bland annat Stockholms universitet hur en policy som obligatoriska varsel fungerar på arbetsmarknaden.
Påverkar motivationen
Syftet med ett varsel är att ge medarbetare tid att förbereda sig för en kommande uppsägning. De kan då börja söka nytt jobb medan de fortfarande är anställda, något som minskar risken för långvarig arbetslöshet.
Enligt forskarna är det oftast mer effektivt att söka nytt jobb medan man är anställd.
– Arbetstagare får bättre jobb, tjänar högre löner och undviker långa arbetslöshetsperioder. De som söker jobb medan de är arbetslösa möter däremot utmaningar som stigman på arbetsmarknaden och en press att acceptera sämre erbjudanden, säger Arash Nekoei som forskar om arbetsmarknadsekonomi vid Stockholms universitet.
Men en policy som varsel kommer också med avvägningar och en del nackdelar.
– Å ena sidan kan det ge produktivitetsvinster att låta arbetstagare söka jobb medan de är anställda, eftersom de hittar jobb som bättre matchar deras kompetens. Å andra sidan kan arbetstagare som vet att de kommer att sägas upp bli mindre motiverade, vilket leder till lägre produktivitet, säger Arash Nekoei.
Sämre produktivitet
Forskarnas resultat visar att medarbetare som får en längre varselperiod inte bara får en längre förvarning, utan även större avgångsvederlag.
En annan upptäckt är att anställda som varslas, inte oväntat, blir mindre produktiva under sin varselperiod. Varsel kan också innebära att det tar längre tid att skilja anställda från jobb som inte är produktiva.
Trots att detta innebär en kostnad för samhället, överväger de totala fördelarna – som bättre jobbmatchningar och minskad arbetslöshet – kortsiktiga förluster av produktiviteten.
Avgångsvederlag kan vara effektivare
Enligt studien finns alltså fördelar med längre varselperioder, men det är inte en lösning som passar alla.
Vissa branscher, särskilt de som växer snabbt, kan anse att den sämre produktiviteten är för kostsam. För företag inom dessa sektorer kan det vara mer fördelaktigt att erbjuda avgångsvederlag snarare än varsel för att snabba på processen.
Studien är gjord av forskare vid Stockholms universitet, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering och Uppsala universitet.
Är det värt att arbeta 40 timmar i veckan? För vissa ger en ökad fritid tillräckligt med fördelar för att vilja jobba deltid, trots minskad lön. Nu ska forskare ta reda på vilka de exakta konsekvenserna blir för individ och samhälle.
I ett nytt forskningsprojekt strävar forskarna efter att fördjupa vår förståelse för hur arbetstagare påverkas när de aktivt väljer att minska sin arbetstid. Projektledaren Mimmi Barmark, universitetslektor och studierektor på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet, ser det frivilliga deltidsarbetet som ett viktigt forskningsämne. Resultaten från studien kan utgöra en grund för att forma morgondagens arbetsliv på ett mer hållbart sätt. Det räcker med att ta en titt omkring sig i vårt samhälle för att se dess potentiella relevans, menar hon.
– Dels är den arbetsrelaterade psykiska ohälsan ett stort problem, med stress och utbrändhet. Många mår väldigt dåligt. Dels lever vi i en del av världen där överkonsumtion bidrar till att förstöra planeten. Det är förstås lockande att tänka att frivilligt deltidsarbete skulle kunna vara en del av lösningen på båda dessa problem.
Alla har inte behov av deltidsarbete
Forskningsprojektet handlar inte om att utröna huruvida deltidsarbete är bra eller dåligt. Verkligheten är mer komplicerad än så, påpekar Mimmi Barmark. Mer fritid låter naturligtvis lockande för många, men det är inte alla som är i behov av det, och beroende på yrkets lönenivå är det inte alla som skulle ha råd med det heller.
– Vi utgår från att det beror på många saker, ekonomisk sits, familjesituation med mera. Frågan är snarare vilka individer som kan gynnas av det och på vilka sätt, säger Mimmi Barmark.
En faktor som också spelar in är hur man ser på livet och vilken betydelse man vill att ens jobb ska ha.
Yngre värdesätter flexibel arbetstid
– Det verkar som att särskilt den yngre generationen har andra värderingar när det gäller arbete och balansen mellan jobb och fritid. De vill inte definieras av sina jobb, och värdesätter till exempel flexibla arbetstimmar och möjligheten att jobba hemifrån.
Sedan lagen om 40 timmars arbetsvecka infördes 1973 har flera förslag om sänkt generell normalarbetstid lagts fram från olika håll, till exempel 35 timmars arbetsvecka eller sex timmars arbetsdag. Men även om dessa idéer är besläktade skiljer de sig åt på flera sätt från individuellt och frivilligt valt deltidsarbete.
– Om alla går ner i tid så blir ingen avvikande som väljer att självmant göra det, deltidsarbetarna missar inget av det sociala på arbetsplatsen och arbetsgivaren står här för kostnaden. Det finns egentligen inga direkta nackdelar för arbetstagaren i den situationen. De blir mer utvilade, får mer tid över till fritidsaktiviteter och att umgås med sina barn samtidigt som de bibehåller sin lön, säger Mimmi Barmark.
Deltidsjobb kan ge utanförskap
När det gäller frivilligt deltidsarbete är det i stället arbetstagaren som får betala för beslutet att gå ner i tid, både i lön – vilket även medför lägre pension – och att gå emot normen och vara avvikande på jobbet. Den som går ner i tid med 20 procent missar trots allt lika mycket av de sociala interaktionerna med kollegorna, vilket kan leda till en känsla av utanförskap.
Beroende på arbete kan en arbetstidsförkortning också innebära att man bara får mer att göra på mindre tid, vilket skapar mer stress.
Jörgen Larsson, sociolog och senior forskare vid Chalmers tekniska högskola, har gjort flera studier på ämnet. Studierna tog avstamp i Göteborgs stads beslut 2015 om att införa en utvidgad deltidsrätt för sina anställda, det vill säga att den lagstadgade rätten för småbarnsföräldrar och studerande utvidgades för att ge även övriga anställda möjligheter att gå ner i arbetstid, oavsett motiv.
Positivt med minskad arbetstid
– De som valde att gå ner i tid kunde delas in i tre kategorier. De som gjorde det av hälsoskäl, för att de inte orkade med heltid. De som gjorde det för att få mer tid till att umgås med sina barn eller till exempel ta hand om sina föräldrar. Och så de som ville ha mer tid över till annat, till fritidsaktiviteter eller att umgås med vänner, säger Jörgen Larsson.
Bild: Kevin Laminto, Unsplash
Majoriteten av dem som valde att minska sin arbetstid upplevde positiva effekter, inklusive ökad fritid, ökad energi och förbättrad hälsa. Det var dessutom inte bara arbetstagarna som såg fördelar.
– Även cheferna vi pratade med var positiva. De upplevde visserligen att de behövde pussla en del för att få ihop bemanningen, och det kunde också vara svårt att få till gemensamma möten för alla när folk är borta på olika tider, men i stort var de positiva.
Kortare arbetstid gav friskare personal
Bland annat såg man mindre sjukfrånvaro bland dem som gått ner i tid på grund av hälsoskäl. Men det finns fortfarande flera frågetecken gällande hur samhället påverkas i stort av olika former av arbetstidsförkortning. Viktiga områden att belysa är bland annat jämställdhet och konsumtionsmönster, men även samhällsekonomin. Till exempel kan en arbetstidsförkortning leda till minskade samhällskostnader genom att sjukfrånvaron minskar, men samtidigt kan det resultera i en potentiell nedgång i skatteintäkterna på grund av färre totala arbetade timmar.
Jörgen Larsson framhåller en annan väsentlig frågeställning kring arbetsmarknadens dynamik om utökade deltidsrättigheter implementeras på bredare basis:
– Det finns en farhåga om att det skulle kunna leda till brist på arbetskraft, att det helt enkelt inte går att täcka upp för alla som väljer att jobba deltid. Och det kan man ju föreställa sig, särskilt när det gäller till exempel lärare och vårdyrken där det redan nu är svårt att hitta tillräckligt med personal.
En allt äldre befolkning och global uppvärmning. Kombinationen riskerar leda till en kraftig ökning av sjukdomsfall där människor drabbas av allvarliga saltrubbningar i blodet. Det visar en studie från Karolinska institutet.
När natriumnivåer, det vill säga salthalten, i blodet sjunker uppstår så kallad hyponatremi. Det kan leda till illamående, yrsel, muskelkramper och i svåra fall även koma.
Forskare har upptäckt att risken för denna farliga saltrubbning ökar markant under dagar med höga temperaturer.
Äldre i riskzonen
En studie visar att kvinnor och äldre är särskilt utsatta. Exempelvis ökade risken för allvarlig hyponatremi tiofaldigt under värmeböljor bland personer som var 80 år eller äldre.
– Våra resultat visar att risken för allvarlig hyponatremi är stabil mellan 10 minusgrader och 15 plusgrader, men ökar kraftigt vid temperaturer över 20 grader, säger Issa Issa, läkare och doktorand vid Södersjukhuset och Karolinska institutet.
Forskarna har använt en prognosmodell som tar hänsyn till en åldrande befolkning och ett antagande att medeltemperaturen ökar en eller två grader fram till år 2050. De upptäckte att sjukhusinläggningar till följd av rubbad saltbalans förväntas öka med 66 procent respektive 73 procent.
Ökad beredskap
Våra kroppar behöver natrium för att upprätthålla normalt blodtryck, stödja nervernas och musklernas funktion och reglera vätskebalansen i och runt våra celler.
– Kunskap om risken med höga temperaturer kan framöver komma att motivera adekvat information till befolkningen i stort men framför allt de institutioner som tar hand om våra äldre och sköra patienter, till exempel primärvården, geriatriken samt kanske framför allt våra äldreboenden, säger överläkaren och forskaren Buster Mannheimer.
Så gjordes studien
Studien genomfördes genom att länka miljontals natriummätningar och uppgifter om hela Stockholms vuxna befolkning till information om dygnsmedeltemperaturer under 14 år.
Under perioden noterades fler än 50 000 episoder med allvarlig hyponatremi.
Som nästa steg planerar forskarna att undersöka hur andra miljöfaktorer, exempelvis luftföroreningar, kan påverka risken för saltrubbningar och vätskebalans hos människor.
Intresset för att läsa minskar hos svenska ungdomar. Samtidigt finns en medvetenhet hos lärare om vikten av att väcka och bibehålla läslusten istället för att kräva den. Det säger forskare i pedagogik vid Linköpings universitet.
Dagens samhälle präglas av ett ständigt och snabbt flöde av textbaserad information.
– Den här hastiga strömmen kan lura oss att tänka att vi inte längre behöver ha en gedigen läskunskap eller en djupgående läsförståelse. Men jag skulle vilja hävda att det är tvärtom. För att kunna navigera i det här textbaserade samhället behöver vi det mer än någonsin, säger Maritha Johansson, forskare inom pedagogiskt arbete med inriktning mot språk- och litteraturdidaktik vid Linköpings universitet.
De nya AI-tiderna kräver också en hög förmåga till analytiskt tänkande. Den förmågan ges via läsning, säger Maritha Johansson.
– Vi behöver kunna skilja på vad som är sant och falskt. Läsning är ett sätt att träna vår kognitiva förmåga till analys på olika sätt. Litteraturen kan vända på perspektiven så vi får se saker från lite olika perspektiv.
Tvång kan döda lust
En studie som Maritha Johansson och en forskarkollega har gjort visar att lässuget försvinner i högstadiet. Det minskade intresset beror, enligt studien, på att andra fritidsintressen blir viktigare, att nya kompisar dyker upp och att det inte längre anses vara coolt att läsa.
En del elever säger även att det sjunkande intresset beror på att skolan har tvingat dem att läsa böcker som de själva kan uppleva som tråkiga och ointressanta. Resultaten är dock inte entydiga. Vissa elever säger att tvånget har gjort att de har fått upp ögonen för litteratur som de troligen inte själva hade hittat.
– Tvånget att läsa viss litteratur samt att lära sig analysverktyg för att få en fördjupad förståelse för litteraturen kan ta död på lusten. Samtidigt är det viktigt att skolans litteraturundervisning tillför perspektiv som man inte får med sig vid egen läsning, säger Maritha Johansson.
Utmaning för lärare
På lärarutbildningen diskuteras ofta hur lärare skapar en balans mellan läsglädje och skolans krav, säger Simon Wessbo, också forskare inom pedagogiskt arbete med inriktning mot språk- och litteraturdidaktik vid Linköpings universitet.
– Det är lätt att fokusera på bedömning och kunskapskrav, något som inte ökar det kreativa tänkandet eller skapar lust. Tvärtom finns en risk att det blir instrumentellt.
Lärare bör visa bredden och kraften med läsningen, fortsätter Simon Wessbo. Det kan handla om sådant som att läsning är viktigt för ordförståelsen, men också om att läsning har en förmåga att skapa ro och inre processer.
– När man läser tyst för sig själv startar ett inre skapande och det är något som är psykologiskt viktigt i barnets och ungdomens utveckling, både som elev och samhällsmedborgare, säger Simon Wessbo.
Rester från dödsritualer ger inte bara insikt i hur människor har sett på döden, utan avslöjar också mycket om deras liv. Det säger Alison Klevnäs, forskare i arkeologi vid Stockholms universitet.
– Hur människor har behandlat sina döda säger väldigt mycket om hur de såg på livet, vad de värderade högt i sina liv och vem de brydde sig om, säger Alison Klevnäs.
Hon är arkeolog och särskilt intresserad av gravar och begravningsritualer i norra och västra Europa från romarrikets slut och fram till slutet på vikingatiden.
Vad är den största skillnaden i hur man begravde då och nu?
– Lite generaliserat skulle man kunna säga att det fanns en större variation förr i hur man begravde sina döda. Vissa begravdes direkt i jorden, andra i kistor. Vissa hade med sig saker, andra begravdes tomhänta. Vissa kremerades, andra inte.
Framför allt begravdes inte alla människor, fortsätter Alison Klevnäs.
– Fram till slutet av vikingatiden i Sverige var det en stor del av befolkningen som inte begravdes alls. Främst är det barn och unga som saknas, men kvinnor är också underrepresenterade i gravfynden. Det verkar som om det bara är de med en särskild roll i samhället som fått en officiell begravning.
Varför fick bara de med en särskild roll en officiell begravning?
– Fynden i olika gravar tyder på att man framför allt begravde personer på ett formellt sätt om de hade en betydelse för samhället de levde i även efter döden. Deras gravar uppfördes då synligt i landskapet, kanske för att markera deras fortsatta närvaro. Bara personer som hade den rollen begravdes på ett sätt som är synligt för oss i dag när vi tittar på gravskick.
Alison Klevnäs poängterar att förlusten av andra döda självklart måste ha varit lika smärtsam.
– De personer som inte fick en begravning var kanske inte lika användbara som döda för resten av samhället, inte lika offentliga. Under järnåldern begravdes till exempel spädbarn ibland inne i hemmet, under golvet. Det tyder på att sorgen över ett barn kan ha setts som en privat sorg snarare än en offentlig tilldragelse.
Annan syn på kvarlevor
En annan skillnad, enligt Alison Klevnäs, är att man inte hade samma syn på gravfrid under förhistorisk tid som man har i dag. I Skandinavien sågs de dödas ben som ett kraftfullt material som kunde användas på olika sätt. Vid äldre kremering brann ben inte upp.
– Kremerade ben kan hittas på boplatser och i byggnader, platser vi idag inte uppfattar som gravar. Det visar att människor har haft ett annat sätt att se på döda kroppar än vi har idag. Det tycks inte har funnits en klar åtskillnad mellan platser som var till för de levande och platser för de döda.
Bild: Beth Macdonald, Unsplash.
Numera tänker arkeologer mer än tidigare på döden som en social process och tiden som den processen tar, säger Alison Klevnäs.
– Den döde försvinner inte med en gång utan det sker en gradvis distansering från de levandes sociala värld. Den sociala döden sker inte på ett ögonblick. Det tar tid att utföra dödsritualer och att låta de döda gå in i sina nya roller.
Vad kan vi som lever nu ta till oss av det?
– Att det är viktigt att sorg får ta tid, att det får ta tid att säga adjö. Genom studier av äldre gravskick drar vi slutsatsen att det i äldre tider fanns en större närhet till döden, även efteråt. Vi tror att man i större utsträckning hade minnesdagar för den döde, som påminner om dagens födelsedagar. Därför tror jag att högtider som Allhelgona har en väldigt viktig roll för oss i dag, en gamla själars dag då vi tänker på de döda och minns.
Upp till var tredje kvinna i fertil ålder lider av så allvarliga premenstruella störningar att det påverkar arbetsliv, relationer och långsiktig hälsa. Det visar en av få studier om hur PMS drabbar kvinnors liv.
Premenstruella störningar* drabbar väldigt många kvinnor, men är underdiagnostiserade och fortfarande tämligen outforskade tillstånd. Det beror på att de ofta faller mellan stolarna, förklarar Donghao Lu, forskare vid Karolinska Institutet och ansvarig för studien Påverkan av premenstruella störningar på kvinnors hälsa och arbetsliv.
– PMD ligger i gränslandet mellan biologi och psykologi, vilket gör att gynekologer skickar patienterna till psykiatrin och psykiatrin skickar dem till gynekologen och ingen har den fulla bilden, säger Donghao Lu.
Men nu lägger hans forskning nya pusselbitar till förståelsen av PMD. Bland annat genom att använda det svenska patientregistret, vilket gör det möjligt att följa patienter över tid. Datan, som är anonymiserad, kommer från patientjournaler från både specialistsjukvården och primärvården.
– Vi får veta när kvinnorna diagnostiserades med PMD och kan sedan följa dem framåt och se vad som händer med deras hälsa.
PMS kan innefatta något eller några av symptomen nedan. För att få diagnosen PMDS måste patienten uppleva minst fem av symptomen, varav minst ett ska vara bland de fyra översta.
Nedstämdhet
Irritabilitet och lättretlighet
Oro och ångest
Snabba humörsvängningar
Koncentrationssvårigheter
Trötthet
Sömnstörning
Ökad hunger och sötsug
Känsla av kontrollförlust
Spända eller svullna bröst
Minskat intresse för dagliga aktiviteter
Man vet inte vad PMD beror på. Det handlar dock inte om hormonrubbningar utan om en onormal reaktion på normala hormonförändringar. Symptomen försvinner efter klimakteriet, men kvinnor med PMD kan också uppleva större besvär under klimakteriet.
Källa: 1177.se och internetmedicin.se
Svår PMS hamnar under radarn
Eftersom PMD är underdiagnostiserade tillstånd kompletterar Donghao registerstudien med data från den stora webbaserade enkätstudien LifeGene där deltagarna under flera år besvarade en massa frågor om sin hälsa, bland annat frågor om symptom under menscykeln. Av svaren kan man utläsa att långt fler kvinnor lider av PMD än dem som fått en diagnos.
– Det är svårt att få fram riktigt bra data, men från den bästa vi har kan vi säga att 20–30 procent av kvinnorna i fertil ålder har PMD och cirka 5–8 procent har den allvarliga formen PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom).
Det finns litteratur som menar att siffran är så hög som 70–90 procent, men att ha upplevt symptom under menscykeln är inte detsamma som att ha en sjukdomsbild, förklarar Donghao.
– När vi talar om PMD menar vi så pass allvarliga symptom att det påverkar kvinnornas liv i väsentlig grad.
Exempel på detta är när symptomen påverkar möjligheten att arbeta eller att upprätthålla relationer.
Vanligare med separation, smärta och utbrändhet
– Vi har inte den fulla bilden ännu, men vi har data som styrker att kvinnor med PMD löper 40 procent större risk att bli sjukskrivna, för utbrändhet, smärtbesvär eller annat.
Eftersom PMD ofta är förknippat med humörsvängningar, ångest eller nedstämdhet kan besvären påverka relationer både på jobbet och hemma. Den aktuella studien har också kunnat visa på en ökad risk för de här kvinnorna att separera från sin partner.
– Betryggande nog har de inte problem att gå in i en ny relation, säger Donghao.
Ökar PMD risken för högt blodtryck?
Tidigare forskning har kunnat belägga långsiktiga hälsokonsekvenser av PMD. En amerikansk studie exempelvis visar på ökad risk för högt blodtryck. Det kan i sin tur öka risken för hjärt- och kärlsjukdom, vilket den pågående svenska studien undersöker just nu.
– Om vi kan identifiera de här kvinnorna tidigare och hjälpa dem tidigare kan vi förebygga allvarliga hälsokonsekvenser.
I dagsläget finns ingen behandling som ger hundraprocentigt resultat. Mildare PMD kan behandlas med kostanpassningar, motion och exempelvis yoga. Svårare tillstånd behandlas med antidepressiva så kallade SSRI- preparat, men det fungerar bara i cirka 50 procent av fallen.
– Därför säger jag att medvetandegörande är det viktigaste. Arbetsgivare behöver tillåta anpassningar av arbetet, exempelvis andra typer av arbetsuppgifter eller hemarbete under de dagar som kvinnorna har symptom, säger Donghao.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
