Ungefär var femte grågås i Sverige har träffats av hagel under jakt, men inte dött av skadorna. Det visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet och Kristianstad högskola.
Grågäss jagas med hagelgevär för köttets skull, men också för att få ner populationen och minska skadorna på jordbruksgrödor. Forskare har nu undersökt 176 gäss i olika delar av Sverige och funnit att 21 procent lever med hagel i kroppen.
– Att var femte gås skadeskjutits är förstås en för hög siffra. I värsta fall finns det dessutom ett mörkertal. Vår studie fångar bara upp de gäss som överlever, det är möjligt att skadade gäss klarat sig en tid men sedan dött av sina skador. Det leder oundvikligen till ett behov av att öka medvetenheten och kunskapen hos de jägare som bedriver gåsjakt, säger Johan Månsson, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet.
Allt fler grågäss
Att träffas av hagel är smärtsamt för gässen och efter en tid kapslas ammunitionen in i deras kroppar. Tidigare forskning har inte gett något tydligt svar på hur skadorna påverkar gässen långsiktigt. Men beroende på var de träffas kan de inkapslade haglen påverka gässens hälsa.
De senaste decennierna har antalet grågäss ökat kraftigt på grund av ett intensivt jordbruk som erbjuder gässen mat året runt, minskad jakt och ett mildare klimat. När de betar på åkrarna kan skörden minska väsentligt och det kan också bli ett högt tryck på vegetationen i våtmarkerna.
– Det finns önskningar om att öka jakttrycket eftersom grågåspopulationen blivit väldigt stor, och vår studie är viktig eftersom den visar de problem som finns med jakten idag. Om lidandet inte ska öka så behöver antalet skadeskjutna gäss minska kraftigt, säger Johan Månsson.
Forskarna fångade in grågäss i Örebro, Hudiksvall och Nyköping. Fåglarna utrustades med ringar och sändare för att kunna studera deras rörelser och hur jakten påverkar dem. Med hjälp av en portabel röntgenapparat undersökte de gässen för att se om de bar på hagel.
Regionala skillnader i skador
Enligt resultaten bar 21 procent av de 176 röntgade gässen på inbäddade hagel, i genomsnitt två hagel per fågel. Forskarna såg dock regionala skillnader. I Nyköping och Örebro var 25 procent av gässen skadeskjutna, medan motsvarande siffra i Hudiksvall var 12 procent.
– Vi kan bara spekulera kring vad skillnaderna beror på. Vi vet att det finns fler gäss och större problem med skador på grödorna i Örebro och Nyköping jämfört med Hudiksvall. Det skulle kunna påverka jägarnas inställning till gässen. Här finns behov av tvärvetenskapliga studier om hur gäss uppfattas i olika regioner och erfarenheter från jägare, säger Johan Månsson.
Information kan förbättra situationen
Enligt forskarna går det sannolikt att minska problemet med skadskjutningar utan att jaktens effektivitet minskar. Tidigare erfarenheter från till exempel Danmark har visat att informations- och utbildningskampanjer riktade till jägare kan få stort genomslag. Förvaltningsmål att minska antalet grågäss genom jakt behöver därmed inte hamna i konflikt med mål att minska skadskjutningar.
Snor och slem förknippas ofta med förkylningar, sniglar eller dreglande bebisar. Men den rinnande, ibland klibbiga, substansen spelar många gånger en livsviktig roll för vår hälsa. Nu undersöker forskare om slem även kan användas i nya läkemedel.
Hela vägen från näsans fuktiga gångar till tarmens slingrande vägar produceras varje dag litervis med slem. Det slem som kanske mest pockar på vår uppmärksamhet är snoret – även om vi inte ens märker av en promille av de cirka två deciliter snor som produceras dagligen.
Pär Stjärne, docent vid Karolinska institutet, har framför allt forskat om kroniska riniter, det vill säga långvariga inflammationer i näsan och bihålornas slemhinna.
– Näsan har en mängd viktiga uppgifter som vi inte är medvetna om och slemhinnan, med dess yttersta lager av slem, är en förutsättning för samtliga, säger Pär Stjärne vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet.
Näsan har många viktiga uppgifter
Näsan är inte bara en del av immunförsvaret genom att snoret fångar upp partiklar, virus och bakterier. Slemhinnorna i näsan är samtidigt luftfuktare och värmeväxlare som ”optimerar” luften innan den når lungorna. De är också en förutsättning för att vi ska känna dofter, för att nämna en handfull av näsans funktioner.
– Att näsan klarar av alla sina uppgifter beror dels på att den är klädd med en slemhinna men också dess trånga anatomiska struktur som gör att det blir turbulent. Turbulensen i den inandade luften gör att partiklar större än tio mikrometer slungas ut till slemhinnan där flimmerhår transporterar bort partiklarna mot svalget, säger Pär Stjärne.
För mycket användning av sprej för att minska slem och svullnad kan leda till ännu mer nästäppa.
Näsan kan bli beroende av sprej
Näsans funktioner styrs ytterst av hjärnstammen. Genom signalsubstanser reglerar den bland annat hur mycket eller lite snor slemkörtlarna ska producera och hur stort blodflödet till näsans slemhinnor ska vara. Det är därför ingen myt att man kan bli beroende av vissa nässprejer – de som innehåller så kallade alfa-adrenerga agonister – i syfte att minska svullnad och slemproduktionen i näsan.
– Om man använder dem längre än avsett, vilket brukar vara tio dagar, är risken stor att man utvecklar en läkemedelsinducerad nästäppa. Det beror på att antalet alfareceptorer i näsan minskar. När det händer blir hjärnstammens signalsubstanser ineffektiva och man måste tillföra ännu mer avsvällande nässpray för att inte bli täppt, säger Pär Stjärne.
Det enda botemedlet är att sluta spreja och lida sig igenom ett par veckor av täppthet tills kroppens eget system har kickat igång igen.
– Detta är en väldigt besvärlig situation och tyvärr inte ovanlig. Vid avvänjningen brukar det vara värst när man ska sova eftersom näsan svullnar mer. Jag brukar rekommendera dessa patienter att ta en puff avsvällande barnnässprej i ena näsborren vid sänggående.
Snorets färg skvallrar inte om orsaken
Att färgen på snoret kan säga någonting om vad som orsakat infektionen är däremot en myt.
Förkylningar startar nästan alltid av virus, vilket ger ett genomskinligt snor eftersom slemhinnan svarar med en intensiv produktion av slem. Det får oss att vilja nysa och näsan rinner. Och när du tänker efter, har du någon gång haft en förkylning där snoret varit färgat från första början?
– Att snoret ändrar färg beror på att slemmet efterhand bli tjockare till följd av döda celler som vita blodkroppar och bakterier. Bakterietillväxten tillkommer ofta senare i förkylningen när näsans, normalt sett ofarliga bakterier, har fått växa till sig ostört medan immuncellerna har riktat in sig på viruset.
Det blir, som Pär Stjärne uttrycker det ”en inflammatorisk soppa” som i sig bibehåller inflammationen och därför är bra att få bort med hjälp av nässpray. Ett alternativ är en hemmagjord nässköljning med en halv tesked bordssalt och fem deciliter ljummet kranvatten.
– Det viktiga är att använda rena redskap i form av en spruta eller näskanna annars är risken att de i stället blir bakteriehärdar som förlänger infektionen. När det gäller att skölja näsan, även om man inte har några besvär, finns det inga vetenskapliga belägg, men många tycker att det ökar välbefinnandet. Jag gör själv det, säger Pär Stjärne.
Snoret kan bli tjockare och ändra färg. Förklaringen är bakterietillväxt och döda immunceller.
Många lider av nästäppa
När det kommer till personer med kroniska riniter, oavsett om de beror på en allergi eller inte, talar mycket för att det är gynnsamt för slemproduktionen att skölja näsan, menar Pär Stjärne.
– Jobbar man dessutom i torr inomhusmiljö med central ventilation som många gör, torkar detta ut slemhinnorna vilket förändrar näsans pH och driver fram inflammation.
Hur många som är drabbade av icke-allergisk rinit och kronisk nästäppa finns det ingen tillförlitlig statistik på, men Pär Stjärne menar att det kan klassas som en folksjukdom.
– Jag gjorde en enkät en gång i mina studier som visade att 25 procent av stockholmarna hade nästäppa som varat mer än tre månader.
Mycket kan påverka näsans slemhinnor
Orsaken bakom den kroniska, icke-allergiska riniten, varierar och i vissa fall vet man inte orsaken.
– Det är väldigt mycket som kan påverka näsan, allt ifrån luftmiljön, hormonella tillstånd som graviditet men också läkemedel. Alla blodtryckssänkande läkemedel kan potentiellt också påverka näsans slemhinnor.
Som svar på frågan om han har något roligt faktum om snor, berättar han om den skepnad snor uppträder i när han opererar kroniskt inflammerade bihålor.
– Det är ett oerhört segt sekret som vi drar ut, ibland en halv meter utanför kroppen, som ett långt gummiband, säger Pär Stjärne.
Svar på tre slemmiga frågor
1
Vad är egentligen en slemhinna?
Slemhinnor är tunna vävnadsskikt/membran som täcker kroppens inre hålrum. De består av epitelceller ovanpå ett lager av bindväv. Slemhinnorna täcks av slem.
2
Varifrån kommer slemmet?
Slem produceras huvudsakligen av körtlar i slemhinnorna. Slemmet lägger sig sedan som ett skyddande skikt ovanpå slemhinnan.
Detta slemskikt består i sin tur av två lager: ett tunnare och mer vattenhaltigt närmast slemhinnan. Ovanpå det tunnare skiktet finns ett tjockare och mer trögflytande lager.
3
Vad består slemmet av?
Huvudsakligen av två ingredienser: vatten och glykoproteiner, så kallade muciner. Övriga ingredienser är immunförsvarsceller, salter, enzymer och antikroppar. Det är mucinerna som gör slemmet elastiskt.
Maten påverkar tarmslemmet
Om slemhinnan i näsan är kroppens första försvarslinje kan tarmslemhinnan beskrivas som den andra. Förutom att ta hand om det snor vi sväljer ska den interagera med allt vi medvetet stoppar i munnen.
Charlotte Hedin är gastroenterolog på Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska institutet. Hon har ägnat många år åt att studera tarmslemhinnan hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.
– Om man räknar med villi, små fingerliknande utskott i tarmväggen, är tarmslemhinnan den största ytan i människan som möter omvärlden. Ingen annan kroppsdel har samma interaktion med världen utanför, säger Charlotte Hedin.
Precis som i näsan är produktionen av slem en komplex process som regleras av flera faktorer, däribland hormoner och immunförsvarsceller. En stor skillnad är dock att slemmet och miljön i tarmen påverkas av maten vi äter.
Ett aktuellt forskningsområde är att ta reda på hur slemhinnan påverkas av dagens moderna ultraprocessade livsmedel.
– Man har sett att kemikalier som emulgeringsmedel och konserveringsmedel kan göra tarmens slemskikt tunnare, vilket gör tarmbarriären mer genomsläpplig och potentiellt ökar risken för inflammation, säger Charlotte Hedin.
Tarmarnas slemhinna är också unik jämfört med andra slemhinnor i kroppen genom att den är otroligt dynamisk. Det gör att den kan ta upp näringsämnen från maten och stänga ute sjukdomsframkallande mikroorganismer på samma gång. Ibland klarar dock inte tarmslemhinnan sin uppgift, som när vi blir matförgiftade.
– Vad som händer vid en sådan tarminfektion är att slemhinnan skadas eller tunnas ut. Den kan till och med försvinna helt. För friska personer repar sig slemhinnan mycket fort.
Forskning om IBD
Så är dock inte fallet för de patienter som Charlotte Hedin ägnar sin forskning åt – de med IBD, där Crohns sjukdom och ulcerös kolit tillhör de vanligaste diagnoserna. Hennes stora forskningsfrågor är att förstå hur inflammationen uppstår och hur man kan främja läkningen av slemhinnan.
– Problemen med dagens immundämpande behandling är att behandlingen inte hjälper alla med IBD men också att den ger biverkningar. Här behöver vi verkligen hitta alternativ och det kan vi göra om vi förstår varför vissa svarar på behandling och läker och andra inte, säger hon.
Just nu pågår ett stor studie där Charlotte Hedin och hennes kolleger har samlat in prover från IBD-patienters tarmslemhinnor när den är som svårast inflammerad. De har sedan följt upp med nya prover vid olika tidpunkter efter att patienterna har fått behandling.
– Vissa patienter får en jättebra effekt av immundämpande mediciner medan andra inte blir hjälpta alls. Det ska bli mycket intressant att jämföra dessa prover och se vad som skiljer sig åt mellan dem.
Analysarbetet ska göras nästa år och förhoppningsvis kommer det att ge svar på vilka molekyler eller kemikalier som är aktiverade vid läkningen.
– Drömmen är att hitta ett läkemedel som kan gynna läkningsprocessen utan att dämpa immunförsvaret. Det skulle verkligen vara ett efterlängtat komplement till dagens behandling, säger Charlotte Hedin.
Koslem ska hindra virus
Slem spelar alltså en avgörande roll i våra kroppar, men fördelarna med slem sträcker sig långt bortom dess naturliga funktioner.
Hongji Yan, forskare vid Uppsala universitet och knuten till forskningscentret AIMES vid Karolinska institutet, leder arbetet med att utforska potentialen hos mucin, den huvudsakliga, icke-vattenbaserade komponenten i naturligt slem.
Med hjälp av mucin från kor har hans forskargrupp lyckats ta fram slemliknande geler.
– Våra geler är mångsidiga och kan anpassas för olika biomedicinska tillämpningar eftersom de kan uppträda både i fast form och som vätska, säger Hongji Yan.
Att slemmet kan anta olika former är avgörande. Som fast ämne kan det fånga virus och hindra deras rörelse mot epitelcellerna under slemhinnan. I vätskeform kan det avlägsna viruspartiklar som nått fram till epitelet.
En av de geler han har utvecklat ska förhoppningsvis kunna förhindra överföring av hiv och herpes. Tester i laboratorier på olika celltyper har gett lovande resultat. Gelen förhindrade hiv-infektion i 70 procent av fallen och herpesöverföring i 80 procent av fallen.
– En stor fördel är att denna gel kan användas utan risk för utveckling av antimikrobiell resistens, vilket är ett problem med antivirala läkemedel. Vi hoppas kunna testa infektionsskyddet i djurstudier om två till tre år, säger Hongji Yan.
Gel injiceras i kroppen
Förutom skydd mot sexuellt överförda virusinfektioner tror Hongji Yan att dessa geler också skulle kunna skydda mot bakterieinfektioner som gonorré och klamydia. Hans forskningsgrupp har även utvecklat mucinbaserade geler som förblir stabila i kroppen och kan fungera som implantat.
– Gelerna kan injiceras in i kroppen där de sedan stelnar. De kan också formas på önskat sätt innan implantation, förklarar han.
Studier på möss tyder på att dessa geler skulle kunna vara användbara vid diskbråcksoperationer för att skydda mellankotsskivor från inflammation efter operationen.
– I våra studier har vi sett att en enkel injektion vid operationsstället kan skydda både kärnan och kotkroppen från ytterligare degeneration, säger Hongji Yan.
Fler slembaserade behandlingar i framtiden
Ett annat potentiellt användningsområde är transplantationskirurgi. Just nu undersöker Hongji Yan och hans kollegor möjligheten att hindra bortstötning av insulinproducerande bukspottkörtelceller efter transplantation till personer med typ 1-diabetes.
– Vi försöker skapa en gel som kan användas som ett immunskyddande hölje runt dessa cellöar när de injiceras i kroppen. Gelen ska skydda cellerna från att angripas av immunförsvaret utan att samtidigt hindra dem från att släppa ifrån sig insulin när de väl är transplanterade, säger Hongji Yan.
Om han tillåts sia kommer slembaserade behandlingar och mediciner att spela en betydande roll i framtiden.
– Naturen ger oss ovärderliga insikter för design av biomaterial. Just nu befinner vi oss i en spännande tid där vi lär oss att replikera och anpassa egenskaperna hos geler med muciner för olika medicinska tillämpningar, säger han.
Text: Jenny Ryltenius för Medicinsk Vetenskap nummer 4, 2024
Granbarkborrar ställer till bekymmer för skogsbruket och forskare vill veta om skalbaggarna även kan föröka sig i importerade contortatallar. En studie vid SLU visar dock att dessa träd inte bidrar till att de små skadegörarna blir fler.
Contortatallen har spelat en viktig roll i det svenska skogsbruket sedan mitten på 1970-talet. Tallen, som inte är inhemsk, började användas för att undvika framtida virkesbrist. Numera förs dock diskussioner om främmande träd kan bidra till risker för skogsbruket i ett allt varmare klimat.
Barkborrar ställer till problem
Ett stort hot mot barrskogar är barkborrar, där granbarkborren är den mest skadliga arten i Europa. Utbrott av granbarkborre triggas ofta av storskaliga stormfällningar eller varma och torra somrar.
Under sommaren 2023 upptäcktes det första spontana angreppet av granbarkborrar på contortatall i två bestånd i Sverige. Det blev ett tillfälle för forskare att studera hur väl skalbaggarna kunde föröka sig i det främmande trädslaget som normalt inte är dess värd.
‒ För att undvika att eventuella insekter skulle hinna lämna träden genomförde vi insamlingen av barkprover redan under februari och mars 2024, säger forskaren Dragos Cocos vid institutionen för ekologi, SLU.
Granbarkborren gräver gångar i trädstammar, här i en gran, där de parar sig och lägger ägg. Bild: Anders Frick/Wikimedia commons
I ett av contortabestånden tog forskarna prover från 19 av de dödade träden på en höjd av 2,5 meter. Ytterligare prov samlades från basen, från 5 och 8 meters höjd, samt från toppen och en gren.
I barkproverna letade forskarna efter ingångshål, modergångar, och kläckhål av granbarkborre samt andra insektsarter. Dessutom undersökte forskarna också trädens tillväxt och förekomst av blånadssvamp, som hjälper barkborrarna att övervinna trädets försvar.
Tallarna var försvagade
De angripna bestånden dödades troligen av granbarkborren eftersom den var vanligast bland barkborrarna som förekom i träden. Dessutom var träden fulla av blånadssvamp. Angreppen var jämförbara med hur det kan se ut på granar som är granbarkborrens naturliga värdträd.
‒ Detta indikerar att granbarkborren kan producera sitt feromon även i det främmande trädslaget contortatall, säger Martin Schroeder, professor vid SLU.
Men forskarna tror att angreppen beror på att de studerade träden var kraftigt försvagade. De hade minskat i tillväxt under en 20-årsperiod. Detta förstärktes både av extremtorkan 2018 och den torra försommaren 2023 när angreppen skedde.
Granbarkborre förökar sig dåligt
I barkproverna kunde forskarna inte hitta några övervintrande levande granbarkborrar. Däremot visar utgångshål att några få kommit till och lämnat träden före vintern.
En av slutsatserna i studien är att granbarkborren inte har stor framgång när det gäller att föröka sig i contortatallar.
‒ Det kan vi se genom att titta på hur många avkommor varje hona i snitt får, vilket i det här fallet var 0,01, säger Dragos Cocos.
‒ Den extremt låga förökningsframgången visar att när contortatall angrips så bidrar de angripna träden inte till en ökad population av granbarkborre vilket överensstämmer med resultaten från vår tidigare studie med feromon-betade contortatallar, säger Martin Schroeder.
Förutom granbarkborre förekom åtta andra bark- och vedlevande insektsarter på de dödade träden, till exempel mindre timmerman, sextandad barkborre och dubbelögad bastborre.
Rovdjur som sälar och skarvar spelar stor roll i ekosystemet. Deras aptit på fisk väcker även heta känslor. Men vad är det egentligen för mat som hamnar i deras magar? Forskare har nu tagit artificiell intelligens till hjälp för att få säkrare svar.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tillsammans med Havsforskningsinstitutet i Norge utvecklat en ny metod för kunna göra mer noggranna analyser av vad sälar och skarvar äter. Hur mycket dessa rovdjur påverkar fiskbeståndet är omdebatterat och därför behövs mer kunskap om dieten.
Hörselstenar i spillning och spybollar
Dietanalyser baseras vanligtvis på undersökningar av så kallade otoliter, små hörselstenar i fiskarnas öron. Man kan också titta på andra skelettdelar från fiskar som rovdjuren ätit.
Otoliterna, eller öronstenarna, kan samlas in genom prover från sälarnas spillning eller spybollar från skarv.
Ett problem är dock att många fiskarters otoliter är mycket lika varandra. Har de dessutom delvis brutits ner av starka magsyror i rovdjurens magsäck blir utmaningen ännu större. Forskarna har därför tagit hjälp av AI och maskininlärning.
– Att analyser dietprover är en tidskrävande process som också kräver stor expertkunskap. Genom att kombinera bildanalys av otoliterna med maskininlärning, en form av AI, så har vi lyckats skapa ett effektivt verktyg som hjälper oss att förfina vår kunskap om vad sälar och skarvar faktiskt äter, säger forskaren Monica Mion vid SLU.
Vikares diet under luppen
Maskininlärning innebär att datorn tränats på att känna igen, och skilja mellan, olika fiskarters hörselstenar genom att analysera stora mängder bilddata.
För att utveckla och testa den nya metoden gjorde forskarna en studie där de analyserade otoliter från siklöja och sik – två vanliga fiskar på vikarsälens meny i Bottenviken. Där var dessa sälar starkt hotade tidigare, men nu har de återhämtat sig. Det innebär samtidigt att mer fisk går åt för att mätta dem, något som väckt konflikt och debatt om sälarna konkurrerar med yrkesfisket.
– Siklöjan är viktig för det kommersiella fisket i Bottenviken, och det behövs korrekt information om hur mycket siklöja sälarna äter av olika åldersklasser för att göra tillförlitliga beståndsbedömningar och för att kunna förvalta bestånden, säger Monica Mion.
Fångar mer siklöja än sik
Siklöjan och siken har otoliter som är mycket svåra att skilja från varandra, särskilt efter att de passerat sälarnas matsmältningssystem. Forskarna genomförde laboratorieförsök där de simulerade sälarnas matsmältning för att kunna träna AI-modellen på hur otoliterna förändras efter att de brutits ned.
Det visade sig att AI-modellen med 90 procent säkerhet kunde fastställa vilken fiskart öronstenarna tillhörde.
Studien visade att ungefär tre fjärdedelar av de analyserade otoliterna från vikarsälarna kom från siklöja, medan en fjärdedel tillhörde sik.
Torskarter svåra att skilja
Även dietprover från olika arter torsk är svåra att särskilja visuellt. Analysernas resultat kan därför hamna i den allmänna klassificeringen ”torskfiskar”.
– Men det är ju en väsentlig skillnad på om vi säger att sälarna äter 100 procent torskfisk, vilket ofta tolkas som 100 procent torsk, eller om deras diet i själva verket består av 50 procent torsk, 25 procent gråsej och 25 procent kolja, säger Monica Mion.
Korrekta data är viktigt för att kunna bedöma vilken typ av fisk sälar äter, men också när och i vilka havsområden de fångar maten, enligt forskarna.
Kan minska konflikter
Att slutsatserna stämmer kan vara avgörande för att minska konflikter mellan till exempel yrkesfiskare och naturvårdare. Data om diet är dessutom en viktig komponent i modeller för ekosystem och förvaltning.
– Vår forskning visar inte bara att AI och maskininlärning kan stödja dietanalyser, utan öppnar också dörren för framtida tillämpningar på fler arter och ekosystem. Metoden har potential att förbättra vår förståelse av marina ekosystem och de komplexa relationerna mellan rovdjur och bytesdjur, säger Monica Mion.
En ny lag i Ryssland som förbjuder ”propaganda för barnfrihet” har väckt internationell uppmärksamhet och anses av forskare vara ett led i statens ökande kontroll av befolkningen. Lagen riskerar att ytterligare förstärka rädsla och självcensur i Ryssland, säger forskare vid Södertörns högskola.
Att tala positivt om ett liv utan barn kan numera leda till höga böter i Ryssland.
– På en symbolisk nivå är denna åtgärd en fortsättning på den ryska statens betoning på ”traditionella värderingar” genom att ytterligare kontrollera människors kroppar och utmåla vissa livsval som farliga, skamfyllda och i praktiken olagliga, säger Dmitrii Dorogov, forskare i genusvetenskap vid Södertörns högskola.
Han säger att lagen visserligen är mycket vag. Men med tanke på att det ryska rättsväsendet ofta agerar godtyckligt riskeras lagbrott vid varje skildring av barnlöshet som inte är alltigenom negativ.
En central fråga för staten
Yulia Gradskova, docent i historia vid Södertörns högskola, har forskat om rysk och sovjetisk familjepolitik och jämställdhet. De utmålade problemen kring låga födelsetal har blivit en central fråga för den ryska staten, säger hon. Frågor som kopplas till nationens reproduktion och till moderskap blivit avgörande för den auktoritära politiken.
2007 genomförde den ryska staten en välfärdsreform som gav ekonomiska incitament till mödrar efter att de fött sitt andra barn.
Men främst har Putins regering använt förbud och restriktioner för att få upp födelsetalen. Regeringen har kraftigt minskat de godtagbara skälen till kirurgisk abort och skapat kampanjer för att träna psykologer att övertyga kvinnor att avstå från abort. En annan åtgärd inom samma område är de anti-hbtq-lagar som infördes 2013 med syftet att stötta det som staten ser som korrekta, heteronormativa, identiteter.
Kriget dödar potentiella fäder
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har också betydelse i sammanhanget. Invasionen har lett till omfattande mobiliseringar. Det handlar om ryska män som i statens ögon också ses som potentiella fäder, säger Yulia Gradskova.
Numera finns en lag som tillåter mobiliserade män att gratis lagra fryst sperma i kryobanker. Allt detta sker samtidigt som officiell statistik visar att en familj med två barn eller fler kopplas till en högre risk att leva under den officiella fattigdomsgränsen.
– I detta sammanhang är det anmärkningsvärt att Margaret Atwood, kanadensisk feministisk författare till den berömda dystopiska romanen ”Tjänarinnans berättelse”, som protesterar mot tvång att kvinnor ska föda fler barn, var en av de första utländska medborgarna som bannlystes från Ryssland efter februari 2022, säger Yulia Gradskova.
– Mot denna bakgrund är lagen om ”propaganda för barnfrihet” inte förvånande. Tusentals av de mobiliserade männen har redan dött i kriget, och för att producera nya soldater ses nu alla kvinnor av staten som ”mobiliserade” för att föda barn.
Förbud ökar rädslorna
Istället för att ta itu med den ojämlikhet och osäkerhet som drar ned födandet framställer staten problemet som ett resultat av att väst sprider en destruktiv ideologi, säger forskaren Dmitrii Dorogov.
– Samtidigt skapas ett alltmer farofyllt offentligt ”minfält” där det blir allt svårare att hålla reda på nya förbud mot vad som får sägas. Detta leder till rädsla, osäkerhet och tvekan. När människor inte är säkra på om de får säga det ena eller det andra, kommer många att välja att vara extra försiktiga och tystna helt, och dra sig tillbaka från det offentliga rummet.
Skadliga partiklar i luften under lång tid bidrar till att flera miljoner människor dör i Indien. Det slås fast i en studie från Karolinska institutet. Enligt forskarna behövs nu betydligt striktare regler för att minska utsläppen i landet.
I Indien är luftföroreningar, som kan tränga in lungorna och blodomloppet, en stor hälsorisk. Forskare har nu undersökt kopplingen mellan små partiklar i luften och dödlighet över en tioårsperiod.
Studien har tittat på data från över 600 distrikt i Indien mellan 2009 och 2019. Med skadliga luftföroreningar menas partiklar vars diameter är mindre än 2,5 mikrometer, PM2.5.
– Vi fann att varje ökning av PM2.5-koncentrationen med 10 mikrogram per kubikmeter ledde till en 8,6 procent högre dödlighet, säger Petter Ljungman, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Stora hälsorisker för befolkningen
Enligt studiens resultat kan cirka 3,8 miljoner dödsfall under tioårsperioden kopplas till luftföroreningsnivåer som ligger över Indiens egna riktlinjer, 40 mikrogram per kubikmeter.
Världshälsoorganisationen, WHO, har dock betydligt striktare riktlinjer, nämligen fem mikrogram per kubikmeter. Om beräkningarna utgår från detta stiger siffran till 16,6 miljoner dödsfall. Det är nästan 25 procent av all dödlighet under den undersökta tioårsperioden.
Striktare regler behövs
Hela Indiens befolkning lever i områden där luftföroreningarna överstiger WHO:s riktlinjer. Enligt forskarna utsätts därmed 1,4 miljarder människor för luftföroreningar som kan påverka hälsan negativt.
– Resultaten visar att de nuvarande riktlinjerna i Indien inte räcker till för att skydda hälsan. Striktare regler och åtgärder för att minska utsläpp är av yttersta vikt, säger Petter Ljungman.
Indiens regering har infört ett program för att förbättra luftkvaliteten, men trots detta fortsätter föroreningarna att öka i många områden. Forskarna betonar att det är viktigt att minska utsläppen lokalt, men även ta hänsyn till att partiklar kan färdas färdas hundratals kilometer.
– Vår studie bidrar med bevis som kan användas för att skapa bättre luftkvalitetspolicyer, både i Indien och globalt, säger Petter Ljungman.
Forskare vid Karolinska institutet har hittat en molekyl som kan hjälpa tarmen att läka efter skador, men också bromsa tumörtillväxt vid tjock- och ändtarmscancer. Upptäckten kan leda till nya behandlingar både vid inflammatorisk tarmsjukdomar, IBD, och cancer.
Patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, kan behandlas med läkemedel som dämpar inflammationer. Men alla svarar inte på de behandlingar som finns idag.
Forskare vid Karolinska institutet har därför velat hitta alternativ till läkemedel som dämpar immunförsvarets reaktion.
Cancerceller kan växa
En strategi skulle kunna vara att läka tarmslemhinnan genom att återställa vävnad.
– Problemet är att det har varit i princip omöjligt att främja läkning av tarmslemhinnan utan att riskera att orsaka cancertillväxt. Detta eftersom cancerceller kan kapa kroppens naturliga läkningsprocesser och börja växa okontrollerat, säger forskaren Srustidhar Das vid institutionen för medicin på Karolinska institutet.
Men nu har forskarna identifierat en molekyl som kan hjälpa tarmarna att läka efter skador samtidigt som den hämmar tumörtillväxten vid tjock- och ändtarmscancer.
Protein med dubbla funktioner
Forskarna fann att ett protein som kallas lever-X-receptorn, LXR, har dubbla funktioner. När proteinet aktiveras främjas läkning av tarmslemhinnan och tumörtillväxt bromsas.
– Upptäckten av båda dessa funktioner var verkligen häpnadsväckande. Nu behöver vi undersöka närmare hur LXR kontrollerar tumörbildningen, säger Eduardo J. Villablanca, docent vid Karolinska Institutet.
Forskningen har gjorts med hjälp av flera avancerade teknologier som bland annat kartlägger arvsmassan hos kroppens tarmceller.
Betydelse för cancerpatienter
Upptäckten kan även få betydelse för människor som drabbas av cancer i tjock- eller ändtarmen. Patienterna behandlas ofta med både cellgifter och strålning, något som kan orsaka inflammation i tarmens slemhinnor.
– Därför har den här terapeutiska molekylen potential att behandla inte bara IBD-patienter utan även cancerpatienter för att förebygga kroniska tarmbesvär efter strålbehandling eller kemoterapi, säger Eduardo J. Villablanca.
Säkerhetspolitiken blir alltmer sammanflätad med främmande makts strategiska användning av finans- och energimarknader och opinionsbildning. Efter invasionen av Ukraina och Sveriges medlemskap i NATO, har detta blivit särskilt angeläget i Sveriges förbindelser med Ryssland.
Ett nytt projekt på Institutet för framtidsstudier, IFFS, undersöker om, och i vilken utsträckning den ryska ledningen, i samarbete med vissa västerländska eliter, stödjer finansiella transaktioner som manipulerar marknader, tvättar pengar och destabiliserar offentligheten.
Forskningsprojektet heter ”Kremls inflytande och destabilisering av svensk demokrati”. Projektledare är Janine Wedel, socialantropolog och professor i offentlig politik. Kristian Lasslett, professor i kriminologi, är en av projektmedlemmarna.
Skulle du kunna utveckla metoderna ni använder för att avslöja dessa dolda nätverk, och förklara skillnaderna mellan er forskning och undersökande journalistik?
Kristian Lasslett: – Journalistik är ett avancerat hantverk, som främst lärs in på jobbet, med metoder som ofta kommuniceras informellt genom mentorskap och samarbete. Forskning, å andra sidan, måste grundas i ett systematiskt förhållningssätt, förankrat i en accepterad samhällsvetenskaplig kanon, som kan kommuniceras transparent i ett format som kan återupprepas av andra forskare.
Blandar metoder i forskningen
Vårt arbete har inriktats på att utveckla ett ramverk förankrat i samhällsvetenskapliga metoder som social nätverksanalys, samtidigt som vi använder metoder från den undersökande journalistikens frontlinje. Genom denna syntes kan vi komma åt uppgifter från dolda nätverk som är svåra att hitta, och sedan modellera dem för att göra trovärdiga generaliseringar som uppfyller en vetenskaplig standard.
Du har tidigare arbetat med projekt som undersöker dessa nätverk. Kan du dela med dig av några insikter från din forskning, särskilt om ryskt inflytande i Europa och USA?
Kristian Lasslett: – I tidigare projekt har jag undersökt hur nätverk av elitaktörer sträcker sig över gränserna, för att driva diskreta samarbeten med något illasinnat syfte. Mitt arbete har i synnerhet fokuserat på ryska agenter och de internationella formerna för möjliggörande. Kremls nätverk och påverkansmetoder är inte bara inriktade på USA eller Europa; de är utbredda, inklusive i regioner som Centralasien. Och dess räckvidd och organisering är något som särskilt Sverige har fått försöka förstå med stor brådska efter Ukraina-invasionen. Det är särskilt utmanande, när det gäller en geopolitisk makt som Ryssland.
Säkerhetstjänster inbäddade i ryska samhället
I Ryssland, och till viss del i andra postsovjetiska länder, är säkerhetstjänsterna djupt inbäddade i alla aspekter av samhället. Till skillnad från i Sverige, där säkerhetstjänsterna agerar på uppdrag av regeringen, så genomsyrar de politiken och näringslivet, vilket innebär att både statskonst och företagande utomlands bedrivs i hemlighet efter KGB-modellen (efter den tidigare underrättelsetjänsten i Sovjetunionen), så att säga.
Det är en intressant kontrast. Hur skiljer sig dessa ryska nätverk från vad vi ser i andra länder?
Kristian Lasslett: – Ryssland är inte bara en kleptokrati. Det är ett för enkelt synsätt för att förstå vad som verkligen händer. Den ryska staten, affärssektorn och säkerhetstjänsterna är alla djupt sammanlänkade. Nätverket av säkerhetstjänstemän, före detta säkerhetstjänstagenter och en bredare krets av nära knutna tillgångar genomsyrar stat, finans och näringsliv.
Oligarker och korruption
Allt är inte centralstyrt, det finns stridigheter och fraktioner. Men det ger upphov till ett arbetssätt och en kultur där ”makthierarkin” används för att främja statliga intressen och affärsintressen på ett noggrant koordinerat sätt mellan elitaktörer (högre statstjänstemän och oligarker), som delar på bytet men som är lojala mot staten. Vi kanske ser detta som en kleptokrati, men det är också ett effektivt sätt att hantera en kapitalistisk politisk ekonomi, även om det för många är djupt obehagligt att leva i den.
Så, det handlar inte bara om oligarker som fyller sina fickor med hjälp av korrupta politiker – även om det faktiskt också är en del av det – det handlar om en autokratisk stat och statligt styrda företag som strävar efter gemensamma mål som berikar ledarna och samtidigt främjar den ryska statens intressen. På internationell nivå är målsättningen att behålla kontrollen över energimarknaderna och ha ett betydande inflytande inom strategiskt viktiga politiska ekonomier. Oligarkerna, staten och säkerhetstjänsterna samarbetar för att få inflytande och utnyttjar det strategiskt.
Tysklands tidigare förbundskansler, Gerhard Schröder, har kopplats till Rysslands inflytande över energisektorn. Vad betyder den sortens relationer mer i allmänhet?
Kristian Lasslett: Schröders inblandning i rysk energi är ett utmärkt exempel på hur politiska företrädare kan bli sammanflätade med ryska intressen. Det är lätt att se varför han och andra skulle välja billig energi från Ryssland, och de personliga ekonomiska belöningarna för att främja den, men förändringen av Rysslands ställning i världssamfundet har gjort denna typ av relationer mycket mer problematiska. Politiska företrädare och företagsledare som trasslade in sig i ryska energiintressen finner sig nu tvungna att anpassa sina tidigare beslut till det nuvarande geopolitiska landskapet, som blir alltmer fientligt och militariserat.
I ert forskningsprojekt tittar ni också på hur Kremls propaganda sprids i väst. Hur fungerar dessa metoder?
Janine Wedel: Kremls metoder är mycket sofistikerade. De sträcker sig över den ryska nyhetssidan RT (anm. tidigare Russia Today), de bottar och trollfabriker som genomsyrar våra sociala medier, till otaliga hemliga Kreml-stödda eliter och inflytelseagenter inom politiken och offentligheten. Öppna samhällen är allvarligt nog oförberedda på att hantera dessa hot, vilket till stor del tillåter västerländska elitaktörer och påverkansagenter med hemlig sponsring från Kreml att sprida dess desinformation och talepunkter hipp som happ, för att påverka medierna och den allmänna opinionen.
”Flexare” möjliggör Kremls makt
Västerländska eliter som möjliggör Kremls aktioner är ofta ”flexare”, en ny sorts aktörer som uppstått under de senaste årtiondena när privatiseringar, avregleringar, slutet av det kalla kriget och digitaliseringen förändrade världen. Denna utveckling har skapat nya öppningar för eliten att utöva sin makt och inflytande i ett system som är mer komplext och ogenomskinligt än någonsin. Det gör det möjligt för dem att använda maktens spakar till egen vinning, samtidigt som de inte tar på sig ett ansvar. Flexare tar på sig en härva av samtidiga roller vilket smälter ihop offentligt med privat. De sviker allmänhetens förtroende genom att arbeta för sina egna intressen, istället för de statliga och privata institutioner de påstår sig representera. Min forskning identifierade sådana aktörer först i den postkommunistiska sfären, men fenomenet är nu utbrett bland eliterna i väst – och i andra delar av världen.
Begreppet “flexare” låter komplext. Hur yttrar det sig, särskilt i västvärlden?
Janine Wedel: De flesta känner till eliter som går genom ”svängdörrarna”, och rör sig fram och tillbaka mellan staten och näringslivet. Ett exempel är när en tidigare chef för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar jobba för en bank som regleras av den myndighet som han tidigare ledde. Flexare gör något nytt. Till skillnad från svängdörrarnas rollbyten verkar de i vad jag kallar ”de upplösta dörrarna”.
Flexaren tar sig fler olika roller
I stället för att chefen för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar att jobba hos en bank som regleras av myndigheten, kan den före detta tjänstemannen anta flera samtidiga och överlappande roller. I en roll fungerar han som rådgivare till regeringen om bankregleringar. I en annan roll ger han råd till en stor bank; och i ytterligare andra roller framträder han regelbundet inför parlamentariska kommittéer och i media som en opartisk expert på bankpolitik, utan att avslöja sitt arbete för banken. Mediepubliken har svårt att förstå flexarens verkliga agenda. Dessutom kan flexaren använda insynen och informationen från sin roll som regeringsrådgivare för att gynna sin roll som bankrådgivare.
Vi ser samma mönster i Europa. Ta till exempel Wolfgang Ischinger, Tysklands tidigare ambassadör till både USA och Storbritannien. Han var ordförande för Munich Security Conference från 2008 till 2022. Från och med 2015 drev han också en konsultverksamhet som gav råd och insyn. Individer, institutioner och länder som kunde vinna på policybeslut från MSC anlitade hans konsultföretag i hopp om att de skulle få en fördelaktig behandling.
När gränsen mellan stat och näringsliv försvinner kränks både demokratins ansvarsutkrävande och näringslivets konkurrensregler.
I den här situationen, hur gör ni för att styrka era resultat och vara säkra på att era data stämmer?
Kristian Lasslett: Vi använder flera källor för att verifiera informationen, en teknik som kallas för triangulering. Läckor kan vara särskilt viktiga, även om de är svåra att få tag på. En annan viktig metod är att få tillgång till certifierade register och juridiska ansökningar.
När insiders i dessa nätverk ger sig till känna, närmar vi oss dem diskret. Och vi försöker alltid att genomföra ett omfattande fältarbete så att utredningen kombineras med observationer och intervjuer. Även om man inte kan komma åt toppaktörerna för intervjuer, så hjälper det att förankra forskningen genom att vara på plats och besöka de ställen där de samlas professionellt eller där de umgås. Det är också viktigt att presentera eventuella ogynnsamma resultat för de inblandade och ge dem en reell chans att få svara innan resultaten publiceras. Detta säkerställer den transparens och rättvisa som ligger till grund för vår forskning.
Slutligen, vad förväntar ni er att avslöja med er pågående forskning om dessa aktörer, den geopolitiska påverkan och effekter på Sverige?
Kristian Lasslett: Vårt projekt hoppas få djupare insikt i hur Ryssland sprider sina ekonomiska och politiska intressen internationellt, inom ett antal viktiga strategiska branscher. Och i detta avseende hoppas vi förstå de inblandade nätverken, de strukturer som används och de möjliggörare som medvetet eller omedvetet hjälper dem. Att förstå Sveriges roll i denna process, till exempel hur den nordiska finanssektorn har interagerat med ryskt kapital, kommer att vara en nyckelaspekt av studien. I slutändan är resultaten avsedda att ge intressenter rekommendationer om hur man identifierar de nationella säkerhetsriskerna i samband med denna internationaliseringsprocess, och vilka åtgärder som kan vidtas för att mildra dessa risker.
Vägkanter och kraftledningsgator kan vara viktiga livsmiljöer för fjärilar, humlor och växter, enligt en avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet. Men platsens historia spelar roll. Fler insekter finns längs vägar där det tidigare funnits mycket hag- och ängsmarker.
I Sverige har över 90 procent av ängs- och hagmarkerna försvunnit under det senaste århundradet. Förändringen har lett till färre boplatser och blommor för pollinatörer. En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har därför velat undersöka hur vägkanter och kraftledningsgator kan fungera som livsmiljöer för olika arter.
Doktoranden Svenja Horstmann har utgått från gamla kartor och flygbilder från Uppsala, Stockholm, Södermanland och Västmanlands län. Tillbakablicken täcker som mest upp till hundra år. Därefter har hon undersökt växter, humlor och fjärilar i fält.
Under inventeringen hittades 121 växtarter, varav 70 är specialiserade på att leva i gräsmarker. I inventeringen hittas även 49 fjärilsarter och 18 olika humlor.
Historiskt landskap viktigt
Det visade sig att mångfalden av växter och insekter inte bara avgörs av hur livsmiljön ser ut idag. Det historiska landskapet spelar också roll.
Äldre vägkanter hade högre artrikedom av växter. Antalet humlearter i vägkanterna verkar vara kopplat till mängden ängs- och hagmarker som fanns i landskapet på 1950-talet. I äldre kraftledningsgator fanns fler växter som är specialiserade på gräsmark.
– Det visar att det tar tid innan arter koloniserar lämpliga livsmiljöer. Därför är det viktigt att beakta både historiska och nuvarande landskap vid planering av skötseln, till exempel när det gäller vilka vägkanter och kraftledningsgator som man satsar extra på, säger doktoranden Svenja Horstmann vid SLU.
Pollinatörer gynnas av äldre vägkanter där fler växter finns. Bild: Svenja Horstmanns
Hon undersökte också hur trafik och slåtter i vägkanter påverkar blombesökande insekter i Skåne.
– Under fältarbetet hittade jag 40 procent av alla arter av dagfjärilar och vilda bin som finns i Skåne, på bara 0.0004 procent av ytan. Och bland dem fanns också rödlistade arter. Det är lite coolt, säger Svenja Horstmann.
Vägkanter är viktiga miljöer
En av de viktigaste slutsatserna i studien är att vägkanter kan vara viktiga livsmiljöer för ängarnas och hagarnas arter. Det här är positiva nyheter eftersom vägkanter täcker 56 000 kvadratkilometer i Europa – en yta lika stor som Kroatien.
Skötselmetoder som gynnar mångfalden av blommor resulterar i fler vilda bin och även fjärilar vid de allra rikaste vägkanterna, visar avhandlingen.
Trafiken påverkar insekterna
Men trafiken är en utmaning. Vibrationer, buller och föroreningar från passerande fordon kan skapa en ogästvänlig miljö. Insekterna riskerar också att bli påkörda av bilarna.
– Ett av mina viktigaste resultat är att ju mer trafikerad vägen är desto farligare är miljön för vilda bin och fjärilar. Däremot kan bredare vägrenar ta bort en del av de negativa konsekvenserna, säger Svenja Horstmann.
Utöver blommor behöver även pollinatörerna boplatser. Många vilda bin gillar att bo i hålrum i död ved, växtstammar och stenmurar.
– Att tillföra boplatser är en möjlighet att gynna pollinatörerna. Sedan är det förstås också en säkerhetsfråga men i de vidaste vägkanterna som kan vara över 10 meter borde det vara möjligt, säger Svenja Horstmann.
Vitt fluffigt bröd eller en kompakt fullkornslimpa? I framtiden kanske vi inte behöver välja mellan gott eller nyttigt bröd. Förändrat vetekli skulle nämligen kunna bli en ny näringsrik ingrediens i vitt bröd.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat på hur vetekliets fibrer kan förändras för att göra det populära vita brödet mer näringsrikt.
– De flesta svenskar föredrar vitt, fluffigt bröd framför fullkornsbröd. Det bidrar till att nästan 70 procent av befolkningen inte äter tillräckligt med fibrer. Samtidigt finns det gott om vetekli, som är rikt på fibrer, men det vill de flesta inte ha i sina bröd, säger doktoranden Solja Pietiäinen, som skrivit en avhandlingen vid SLU.
Används till foder
Vetekli, som innehåller många näringsämnen, är en biprodukt efter att vete malts till mjöl. Idag används det mest till djurfoder.
Bakning med vetekli förbättrar näringsinnehållet men gör också brödet mer kompakt, något som många konsumenter ogillar.
– Jag vill lösa det här genom att ändra fibrerna i vetekli så att de kan bakas till ett bröd som fler vill äta, säger Solja Pietiäinen.
I avhandlingen har hon jobbat med att förfina egenskaper hos en fiber, arabinoxylan, i vetekli.
Fibrernas storlek minskas
Fibrer tas från vetekliet med hjälp av vatten och tryck. Fibern förändras sedan med enzymer för att kunna användas som ingrediens i brödbakning, utan den negativa effekten av fibrer.
– Genom att minska storleken på fibern har jag kunnat baka bröd av vetekli som har både bättre textur och högre volym. Samtidigt är det ett bröd med högt fiberinnehåll. Med andra ord den typ av bröd som de flesta föredrar men mer näringsrikt, säger Solja Pietiäinen.
Nytta på fler sätt
Hon menar att forskningen kan ändra synen på vetekli som en restprodukt.
– Att kunna använda mer vetekli som ingrediens förbättrar inte bara konsumenternas hälsa utan gör också spannmålsberedningen mer effektiv, vilket både är mer hållbart och skapar mer värde ur sidoströmmen. Så det här gynnar verkligen konsumenterna, industrin och planeten, säger Solja Pietiäinen.
Patienter med frontallobsdemens har ofta sämre empatisk förmåga. En studie vid Karolinska institutet har undersökt hur detta speglas i hjärnan. Forskarna såg att personer med demenssjukdomen reagerar annorlunda när andra människor drabbas av smärta.
Cirka 25 000 svenskar drabbas av en demenssjukdom varje år. Ungefär tre procent får diagnosen frontotemporal demenssjukdom. Ett utmärkande drag är att personer med den här typen av demens förlorar förmågan till empati. Det kan leda till problem i vardagen och även vara svårt för anhöriga.
Forskare vid Karolinska institutet har velat förstå mer om hur bristande empati återspeglas i hjärnan.
I en studie undersökte forskarna 28 patienter med frontallobsdemens. Det gjordes med hjälp av funktionell magnetresonansavbildning, fMRI.
Nätverk i hjärnan aktiveras inte
Forskarna kunde se hur hjärnaktiviteten hos patienterna påverkades när de fick se bilder av händer som stacks med nålar. När människor ser andra lida, eller uppleva smärta, aktiveras normalt sett vissa delar av hjärnan.
Studien visade att personer med frontotemporal demens inte får någon aktivering av nätverk i hjärnans främre delar, till skillnad från en kontrollgrupp med friska personer.
– Det som är särskilt intressant är att vi har kunnat relatera det här måttet på hjärnaktivitet hos patienterna till hur anhöriga bedömer deras brist på empati. Det visade sig finnas ett starkt samband, och det är viktigt. Det visar att det som händer i hjärnan verkligen hänger samman med personernas beteende, säger Olof Lindberg, forskare inom neurobiologi vid Karolinska institutet.
Svårare att fungera socialt
Demens brukar oftast betyda minnesproblem. Men frontotemporal demenssjukdom med förlorad medkänsla för andra människor kan istället likna andra tillstånd inom psykiatrin, till exempel psykopati, menar forskarna.
Enligt Olof Lindberg kan de nya rönen om hur hjärnans aktivitet påverkas öka förståelsen för frontotemporal demenssjukdom.
– Det här fångar in ett nyckelsymtom hos patienterna, och med bristande empatiförmåga så blir det naturligtvis svårare att agera socialt. Så det kan påverka bedömningen av huruvida man ska vårdas hemma till exempel.
Liv värderas olika beroende på om man har en funktionsnedsättning. Rätten att få göra sin röst hörd kan till och med vara en fråga om liv och död, visar forskning.
Misshandel, tvång och till och med dödsfall sker tyvärr inom vård- och omsorgstjänster för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Forskare och funktionshinderorganisationer samverkar nu kring hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar värderas i samhället och kan påverka sin livssituation.
I en undersökning från 2014 kunde brittiska forskare visa att 37 procent av dödsfallen bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar hade kunnat undvikas. Samma siffra för befolkningen i stort var 13 procent. Det här fick funktionsrättsrörelsen i Storbritannien att mobilisera mot otillräckliga och osäkra välfärdstjänster, som ansågs återspegla samhällets nedvärdering och stigma mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Funktionshinder och livslängd
Matilda Svensson Chowdhury är forskare i socialt arbete vid Malmö universitet. Hon har forskat om funktionshinderfrågor sedan 2006 och är intresserad av hur normer om funktionalitet påverkar individer, grupper och på samhällsnivå. Tillsammans med forskarkollegan och projektledaren Niklas Altermark vid Lunds universitet studerar hon livslängd ur ett socialt och politiskt perspektiv.
Att det förekommer problem i vård- och omsorgstjänster även i Sverige är väl dokumenterat. Människor med funktionsnedsättningar i Sverige har generellt sett sämre levnadsförhållanden. De har lägre utbildningsnivå, större utanförskap på arbetsmarknaden, sämre ekonomi, mindre aktiv fritid samt är gifta eller har barn i lägre utsträckning.
– Vi analyserar den stora omfattningen av negativa föreställningar som finns om människor med kognitiva funktionsnedsättningar. Dessutom studerar vi politikens inverkan i funktionsnedsattas liv och hur den påverkar deras livslängd, säger Matilda Svensson Chowdhury.
Liv värderas olika än idag
Forskningsprojektet har formulerats i dialog med företrädare för den svenska funktionsrättsrörelsen som länge efterfrågat sådan forskning. En del i projektet undersöker hur människor med intellektuella funktionsnedsättningar värderats över tid genom att göra nedslag i Läkartidningen mellan 1920 och 2020.
– Vi har tittat på vad som skrivits om intellektuell funktionsnedsättning i Läkartidningen och på vilket sätt, både medicinskt och politiskt. Resultatet visar att liv värderats olika beroende på om man har en funktionsnedsättning eller inte. Så såg det ut för hundra år sedan och så ser det ut än i dag.
Hur det stöd man får påverkar den förväntade livslängden för gruppen är också något forskarna tittar på. Det är en tidigare outforskad fråga i Sverige.
Kognitiv funktionsnedsättning
I Sverige har 1–1,5 procent av befolkningen diagnosen intellektuell funktionsnedsättning.
Intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning innebär en nedsatt intellektuell förmåga och svårigheter till anpassning vid vardagliga aktiviteter.
Det kan handla om svårigheter att förstå och lära sig, och utveckling och lärande kan ta längre tid. Funktionsnedsättningen kan påverka individens förmåga att tolka, bearbeta och förstå sinnesintryck som i sin tur kan förändra verklighetsuppfattningen och förmågan att samspela och kommunicera.
Det finns stora variationer inom funktionsnedsättningen som kan vara lindrig, måttlig, svår eller mycket svår. Betydligt fler människor har nedsatta kognitiva förmågor, men inte i den grad som avses med intellektuell funktionsnedsättning. Man brukar då i stället tala om svagbegåvning.
Källa 1177.se och Region Uppsala
Funktionsnedsattas inflytande
Matilda Svensson Chowdhury vill öka den politiska delaktigheten. Hon har nu fått medel från Forte för att sprida forskningsresultaten och öka kunskapen om den demokratiska processen bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar. Med hjälp av Mikael Mery Karlsson, doktor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet som har stor erfarenhet av folkbildning, ska ett studiecirkelmaterial tas fram i samarbete med funktionshindersorganisationer. Materialet behandlar frågor om politik, politiskt inflytande, möjligheter för påverkan och att göra sin röst hörd. Det består av delar på lätt svenska och diskussionsfrågor som är anpassade för intellektuellt funktionshindrade.
Bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar är valdeltagandet lägre än för befolkningen i stort. Under forskningsarbetet har det också visat sig att vissa inom målgruppen känner sig hindrade i sin politiska delaktighet och stoppas från att gå och rösta.
– Man säger att vi fick allmän rösträtt 1921, men i själva verket dröjde det ända till 1989. Det var först då det så kallade ”förmyndarskapsstrecket” togs bort och människor med intellektuella funktionsnedsättningar fick inflytande över politiken på lika villkor som andra. Vi hoppas att vårt arbete i förlängningen ska bidra till att öka deras valdeltagande, säger Matilda.
Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. Ofta är förhållandena dåliga och resurserna knappa, samtidigt som stöd saknas. Mentorskap för nya sjuksköterskor och mer närvarande chefer skulle förbättra arbetsmiljön, menar forskare.
Gunvor och Pernilla heter egentligen något annat. De är två av de arton sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom hemsjukvården som forskarna Ingrid Hellström och Elzana Odzakovic har följt längs deras väg från patient till patient. En arbetsmiljö som har visat sig vara fylld av utmaningar.
I och med hemsjukvårdsreformen 2014 tog kommunerna över hemsjukvården från regionerna på många håll i landet. Målen med reformen var ökad patientsäkerhet och bättre vård. Men hur har bytet av arbetsgivare påverkat arbetsmiljön för de tiotusentals sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården?
Vad är hemsjukvård i dag?
Hemsjukvården är till för dem som inte kan ta sig till sin vårdcentral och behöver vård i hemmet. Här jobbar sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, ett mindre antal specialistsjuksköterskor, men inga läkare. Behöver läkare konsulteras får hemsjukvårdens sjuksköterskor kontakta läkarna som fortfarande är anställda på de regionägda eller privata vårdcentralerna.
Arbetsuppgifterna i hemsjukvården ska bestå av medicinska insatser som att ge insulin, göra i ordning dosetter med medicin, ta prover, vårda sår eller sköta habilitering och rehabilitering. Men enligt Ingrid Hellströms studie får personalen ofta utföra betydligt mer medicintekniskt avancerade vårdmoment än så – som att hantera central venkateter, smärtpump, sätta näringsdropp eller vårda döende patienter.
Att sjuksköterskorna i den kommunala hemsjukvården och vårdcentralernas läkare nu har olika arbetsgivare försvårar enligt studien kommunikationen dem emellan. De jobbar i olika system, har inte direkttillgång till samma information och är inte längre kollegor utan kommunicerar bara via fax eller telefon. Läkarna träffar sällan hemsjukvårdens patienter.
Sköterskorna känner sig osynliga
– Vår bild är att många av dem känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. De upplever inte att den övriga sjukvården vet hur sjuka patienter de får ta hand om i dag, eller hur deras arbetssituation ser ut. Många tvingas jobba med knappa resurser och under dåliga förhållanden. Ingen kontrollerar heller vad de gör – de kan göra ett jättebra jobb eller ett väldigt dåligt. Att inte bli sedd urholkar känslan av att du gör något värdefullt, säger Ingrid Hellström.
Ingrid Hellström är demenssjuksköterska och professor inom vård av äldre på Institutionen för vårdvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Hon kan se ett liknande osynliggörande inom forskningen.
– Mycket av den tidigare forskning som gjorts kring vårdpersonal i hemsjukvården använder bara begreppen ”nurses” eller ”sköterskor”. Sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och specialistsjuksköterskor klumpas ihop, vilket gör att de enskilda yrkesgruppernas kompetens och situation inte uppmärksammas.
Tuff vardag i hemsjukvården
Det ville Ingrid Hellström och hennes kollega Elzana Odzakovic börja göra något åt. Under hela 2018 skuggade och intervjuade de därför tretton sjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården i två mellanstora kommuner i sydöstra Sverige.
Resultatet blev fältanteckningar, fotodokumentation och nedskrivna intervjuer – ett omfattande material som de i omgångar har analyserat ur olika perspektiv. Fram träder bilden av en tuff vardag fylld av tillfälliga lösningar, där jakt efter parkeringsplats, provrör och viktig patientinformation inte bara äventyrar patientsäkerheten utan också visar på sjuksköterskornas utsatthet och avsaknad av stöd.
– Jag vill verkligen betona att sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna i hemsjukvården gör vad de kan för att få det här att fungera. Men det blir tydligt att det inte är ett högstatusjobb att vårda gamla och sköra. Och att hemsjukvårdens personal har slussats in i ett system som inte är anpassat för deras behov, säger Ingrid Hellström.
Erkänn sjuksköterskornas jobb
Hon har många tankar kring hur deras arbetsmiljö skulle kunna bli bättre: införa mentorskap för nya sjuksköterskor, få cheferna att bli mer närvarande och avgränsa de geografiska områden som yrkesgrupperna jobbar i.
– Men det viktigaste är ändå att vi börjar erkänna deras arbete och kompetens. Att de blir synliga, kan känna stolthet och får chansen att göra ett bra jobb. För vad gör vi om alla erfarna sjuksköterskor slutar? Det finns inga att ersätta dem med. Och våra sjuka äldre blir allt fler, säger Ingrid Hellström.
Exempel på utmaningar
Några utmaningar som Gunvor, Pernilla och deras kollegor inom hemsjukvården tampas med på jobbet presenteras här av forskarna:
1
Utmaning: Task shifting
Begreppet task shifting används mycket inom vården och innebär att man gör en ansvarsförskjutning. Arbetsuppgifter flyttas från en yrkesgrupp till en annan för att få arbetet att flyta bättre, men ibland blir det inte bra.
Sjuksköterskorna i studien känner press från arbetsgivarna att delegera även svårare vårdmoment till undersköterskor och vårdbiträden för att hinna med; yrkesgrupper som egentligen inte har formell kompetens att utföra uppgifterna.
Ett exempel på delegering är Gunvor, Pernilla och de andra sjuksköterskorna märker upp olika typer av mediciner så att omsorgspersonalen ska veta hur tabletterna ser ut. För att medicineringen ändå ska bli rätt.
– Det här handlar om otroligt potenta läkemedel, där det kan bli väldigt farligt om det blir fel, säger forskaren Ingrid Hellström.
2
Utmaning: Brist på material och utrustning
Trots att sjuksköterskorna vårdar svårt sjuka patienter i hemmen saknar de ofta den utrustning och det material som krävs. De jagar blodprovsrör och får hitta på egna lösningar för olika vårdmoment.
En sjuksköterska har fått hänga upp blodpåsar i snören hemma hos patienter för att det inte funnits droppställning. En annan sjuksköterska har tvingats blanda antibiotika på en tvättmaskin. En tredje har fått lov att lägga material för ett näringsdropp på patientens järnspis.
Sjuksköterskorna samlar själva ihop det de behöver ta med sig till varje patient i plastpåsar, innan de åker ut.
Sjuksköterskorna saknar också jobbväskor och tvingas använda sina privata ryggsäckar. De har heller inte arbetskläder som tydligt signalerar att de är sjuksköterskor.
3
Utmaning: Kringsysslor och transporter
I forskaren Elzanas Odzakovic fältanteckningar står det: ”På morgonmötet säger chefen att alla ska ta ansvar för städningen av bilarna.”
Sjuksköterskorna tvingas göra många sysslor som egentligen inte hör till deras yrke eftersom det inte finns någon annan som gör dem. De tvingas till exempel tvätta sina bilar, se till att bilarnas däck byts och laga sina cyklar.
Varje dag jagar de parkeringsplatser. För trots att de åker med kommunens bilar får de inte parkera gratis vid patienternas boenden, eller ens vid vårdcentralerna när de ska lämna in prover de har tagit på en patient.
Eftersom det råder brist på kommunbilar behöver de ofta samåka med varandra. En stund varje morgon går därför åt till att försöka få ihop vem som åker med vem.
4
Utmaning: Kontor som inte passar för verksamheten
Sjuksköterskorna i studien berättar att känslig patientinformation ibland har förvarats i olåsta utrymmen eftersom de inte har kontor som går att låsa. I bland kan mat (i ett exempel en medarbetares apelsin och kaviartub) behöva förvaras i samma kylskåp som läkemedel eftersom det bara finns ett.
Ett av hemsjukvårdens kontor är inhyst i en gammal lägenhet i ett äldreboende.
– Hemsjukvården får ta det som blir över. Det är känslan vi får, säger Ingrid Hellström.
5
Utmaning: Stökig arbetsmiljö
Berättelserna om kaos är många. När kopphållaren i en sjuksköterskas bil var fylld med salva tvingades hon tvätta bilen innan hon kunde börja dagens arbetspass. I en annan bil var facket mellan förarsäte och passagerarsäte smutsigt och rymde en venkanyl, handsprit och yoghurt.
I forskaren Elzanas fältanteckningar står det: ”Sjuksköterskan Gunvor berättar att den här bilen brukar nattpersonalen använda. Därför är handskar utspridda vid fotändan bak i bilen. Sedan upptäcker jag att det ligger en oanvänd perifer venkateter vid flaskhållaren som Gunvor inte verkar ha upptäckt.”
6
Utmaning: Splittrad information, dåliga kommunikationsvägar och många samarbetspartners
”Det är mycket man ska ha koll på… många blir stressade över alla system som de måste behärska”, säger sjuksköterskan Gunvor.
Hemsjukvårdens sjuksköterskor får, och söker, efter viktig information i närmare tio olika digitala system varje dag. Utöver det måste de tömma fax och postfack varje dag för att inte missa något.
– De måste lägga otroligt mycket av sin arbetstid på att bara hitta rätt information och förstå vad de ska göra. Risken att något blir fel är stor och möjligheterna för dem att ställa följdfrågor, till exempel till vårdcentralens läkare, är små. Då måste de ringa läkarna och här har de svårt att nå fram, kommenterar Ingrid.
Hemsjukvården är också en väldigt komplex miljö att jobba i. Sjuksköterskorna samarbetar ofta med hemtjänsten, personliga assistenter, övrig vårdpersonal i hemsjukvården, team från geriatriska kliniker eller andra specialistteam och patienternas vänner, anhöriga och grannar. Ibland måste de också kontakta socialtjänst eller olika frivilligorganisationer. Att samarbeta med så många tar tid, kräver förkunskaper och är svårt för dem som är nya.
”Många av oss i hemsjukvården har arbetat länge inom hälso- och sjukvården och har bred erfarenhet från en rad olika områden”, säger sjuksköterskan Pernilla.
Efter svår hjärtsvikt har hjärtat extra svårt att bilda nya muskelceller för att läka. Men med hjälp av en hjärtpump kan ett skadat hjärta lättare reparera sig själv – till och med i snabbare takt än ett friskt. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Förmågan hos människans hjärta att förnya sig genom att återbilda muskelceller, myocyter, är mycket begränsad.
När hjärtat skadas av svår hjärtsvikt är förnyelsen av celler ännu lägre jämfört med ett friskt hjärta. Det har forskare vid Karolinska institutet nu upptäckt. Men med hjälp av en hjärtpump förbättras förmågan.
Behandling med hjärtpump
Standardbehandling för patienter med avancerad hjärtsvikt är att operera in en pump som hjälper till att driva blodet framåt. Överraskande nog upptäckte KI-forskarna att patienter med en sådan pump, och som uppvisade en förbättrad hjärtfunktion, kan förnya hjärtmuskelceller sex gånger snabbare än friska hjärtan.
– Resultaten tyder på att det kan finnas en dold nyckel för att kickstarta hjärtats egen reparationsmekanism, säger Olaf Bergmann, forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet.
Mekanismen bakom den här effekten är dock fortfarande okänd.
– I befintliga data kan vi inte hitta någon förklaring till effekten, men vi kommer nu att fortsätta studera den här processen på cellulär och molekylär nivå, säger Olaf Bergmann.
Hopp om bättre återhämtning
Enligt forskarna kan resultaten öka möjligheten att utveckla nya behandlingar som stimulerar hjärtats förmåga att reparera sig själv efter skador. På så vis skulle patienter med allvarliga hjärtsjukdomar inte enbart behöva förlita sig på hjärttransplantationer eller andra typer av långvarigt mekaniskt stöd.
– Detta ger visst hopp om att återhämtningen efter en hjärtincident på något sätt kan påskyndas, säger Olaf Bergmann.
Så kan cellernas ålder avgöras
Det är generellt svårt att åldersbestämma celler i människokroppen, det vill säga avgöra vilka celler som är nya och vilka som är gamla.
Men med hjälp av en metod som tidigare utarbetats vid Karolinska institutet, har forskarna bakom den aktuella studien kunnat beräkna förnyelsehastigheten av hjärtmuskelceller.
Metoden bygger på att andelen radioaktivt kol i atmosfären, och därmed i våra celler, stadigt har minskat sedan förbudet mot kärnvapenprov infördes år 1963. För varje år som går blir det lite mindre radioaktivitet i nybildade celler, vilket innebär att de kan ”dateras”.
Barn från välbärgade och högutbildade familjer får bättre betyg i idrott – och klyftorna ökar. Det visar en avhandling som också slår hål på myten att killar presterar bättre i idrott än tjejer.
En avhandling vid Malmö universitet har undersökt hur inkomster, könsskillnader och migrationsbakgrund påverkar betyg i ämnet idrott och hälsa. I studierna ingår data från nationella betygsregister och intervjuer med lärare samt elever under perioden 2000–2017.
– Ett syfte med min avhandling är att bidra med forskning om hur likvärdighet kan förstås, hur man kan mäta det och hur det har förändrats över tid, säger Alexander Jansson, doktorand vid Malmö universitet.
En av avhandlingens slutsatser utmanar föreställningen att pojkar generellt presterar bättre i ämnet idrott och hälsa.
– Det finns en uppfattning om att ämnet är ett ”pojkämne”, att pojkar generellt har bättre betyg i ämnet och gillar det mer. Men det stämmer inte riktigt. Det finns en mycket liten skillnad mellan könen. Det är en viktig och lite överraskande insikt. Bilden av att idrott är ett pojkämne behöver nyanseras, säger Alexander Jansson.
Familjebakgrund har betydelse
I stället spelar elevernas familjebakgrund en större roll, menar han. Föräldrarnas inkomster och utbildningsnivå påverkar elevernas prestationer i idrott.
– Skillnaderna i familjebakgrund är mycket tydligare än skillnaderna mellan pojkar och flickor, säger Alexander Jansson.
Skillnaden i betyg i årskurs nio mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund tycks dessutom ha ökat över tid. Här ses en koppling till migration och fler utlandsfödda elever.
– En tänkbar förklaring till de växande skillnaderna beroende på socioekonomisk bakgrund kan vara att vi har en annan grupp av elever idag än för tio år sedan. De som kommer till Sverige kommer hit senare, och när de börjar skolan här så gör de det med sämre förutsättningar, säger Alexander Jansson.
Idrott på fritiden påverkar betygen
Även elevernas möjlighet att ägna sig åt idrott på fritiden har effekt på betygen.
– Allt hänger ihop. Har föräldrar inte tiden och pengarna som krävs för att barnen ska kunna engagera sig i aktiviteter efter skoltid, så påverkar det möjligheterna att tillgodogöra sig undervisningen i ämnet.
För att hitta lösningar krävs olika former av insatser, menar Alexander Jansson.
– Skolan är en spegelbild av samhället, och skolan kan inte ensam hållas ansvarig. Jag har inte lösningen, men jag hoppas att mina resultat sätter ljus på hur det ser ut. För att idrott och hälsa ska bli mer likvärdigt behövs insatser på samhällsnivå samtidigt som lärare behöver rätt förutsättningar att göra ett bra jobb, säger han.
Borneos unika växter kan användas till byggmaterial och mediciner, men ger även inkomster för människor. Många arter är dessutom viktiga för olika befolkningsgruppers kultur och traditioner. Det framkommer i en ny biokulturell databas som tagits fram av forskare vid SLU.
Världen befinner sig i en kris för den biologiska mångfalden. Men när arter försvinner riskerar även kulturella värden att gå förlorade.
För många samhällen, särskilt för urbefolkningar, är naturen en viktig del av både kulturarvet och identiteten. Specifika landskap, djur och växter är till exempel ofta en del av traditionella berättelser, ceremonier och livsstilar.
– Förlusten av biologisk mångfald också en förlust av kulturella värden som är avgörande för många samhällens överlevnad och välbefinnande, säger Petter Axelsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Enligt IPBES, som är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, bedöms kulturella ekosystem som viktiga för både långsiktig hållbarhet och miljöpolitik. Ändå saknas ofta information för att kunna bedöma olika landskaps kulturella värden. Särskilt tydligt är detta för tropiska ekosystem med stor biologisk och kulturell mångfald.
Stor biologisk mångfald på Borneo
Ett exempel är Borneo som har över 300 officiellt erkända grupper av ursprungsbefolkningar. Utöver den kulturella mångfalden har ön, som tillhör Malaysia, en stor artrikedom. En betydande andel växter och djur är dessutom unika för platsen.
I en studie har forskare vid SLU samlat in vetenskaplig information om hur människor använder växter på Borneo och sammanställt detta i en biokulturell databas. Målet att synliggöra sambandet mellan natur och kultur samt främja hållbar markanvändning på ön.
– I databasen finns nu information om 1319 växtarter samt vilka delar på växterna som används och till vad, berättar Petter Axelsson.
Bild: T. R. Shankar Raman/Wikimedia commons*
Honung från heligt träd
Ett exempel på kulturellt viktiga arter i Borneo är trädet Koompassia excelsa, även känt som tualangträd. Det har stor betydelse för flera folkgrupper och anses vara heligt.
Träden, som kan bli över 80 meter höga, är också kända för att hysa stora kolonier av honungsbin.
Bina bygger hängande bon i de övre delarna av trädet, där de är skyddade från rovdjur. Honungen är en viktig inkomstkälla för lokala samhällen, och skörden utförs ofta av särskilt erfarna personer.
För att skörda honungen används en traditionell metod som går ut på att använda träpluggar. De sätts in i trädens stammar och skapar en stege. Kunskapen om detta hantverk har förts vidare mellan generationer.
Rapporterna kommer från 39 olika folkgrupper på Borneo. Forskarna har delat in olika användningsområdena för växter i 23 kategorier.
Båtbyggen och traditionell medicin
Det handlar bland annat om träd där stammar används för att bygga båtar. Sav, rötter och blad från andra arter kan även vara ingredienser i traditionell medicin för att lindra ryggont, tandvärk och feber. Växter kan dessutom användas i samband med matlagning, hantverk och vid olika traditionella ceremonier.
– Det här är ett stort steg framåt för att förstå de kulturella värdena i dessa rika ekosystem men mycket mer arbete behövs. Vi hoppas att både akademiker och allmänhet vill hjälpa oss att vidareutveckla databasen och bidra till att hänsyn kan tas till kulturella värden när policyer och skötselmetoder utvecklas, säger Petter Axelsson.
.jpg){kind=link}
