I 1991 års gymnasiereform förlängdes de tidigare 2-åriga yrkeslinjerna till 3-åriga program med fler allmänna teoretiska ämnen. Detta medförde att yrkeseleverna fick allmän behörighet till högskolan.

Caroline Hall utvärderar i sin avhandling en omfattande försöksverksamhet med 3-åriga yrkesutbildningar som fanns i vissa kommuner före reformen. Utbildningarna i försöket påminde mycket om de som infördes efter reformen. I avhandlingen jämför hon elever i kommuner som deltog i försöket med elever i kommuner som inte deltog. Alla personer som påbörjade en yrkesutbildning under 1986–1990 ingår i studien.

Att läsa en 3-årig yrkesutbildning istället för en 2-årig beräknas ha ökat sannolikheten att hoppa av gymnasiet med i genomsnitt 3,8 procentenheter. Ökningen drivs helt av elever med låga betyg från grundskolan och elever från icke-akademiska hem. Andelen som hoppade av en yrkeslinje var i genomsnitt cirka 11 procent under den studerade perioden.

– Resultaten visar inga tecken på att det extra gymnasieåret skulle ha medfört att fler yrkeselever valde att studera vidare vid högskolan. En tolkning av varför övergången till högskolan inte påverkades är att studiemotiverade yrkeselever redan tidigare använde Komvux för att uppnå högskolebehörighet, säger Caroline Hall.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Caroline Hall, tel: 018-471 60 51, e-post: caroline.hall@nek.uu.se

– Man kan säga att föreställningarna om Bergslagen, regionen som försett världen med järn och andra metaller i 2500 år, i allmänhet varit lite enkelspåriga, säger Inger Orre, forskare inom miljön Innovation och Produktrealisering, IPR, vid Mälardalens högskola.

Hon är en av redaktörerna bakom den nya antologin, och ingår i nätverket för Bergslagsforskning, ett mångvetenskapligt samarbete mellan fem högskolor och universitet i regionen.

– I vissa tider har man målat upp bilden av Bergslagen som välståndets vagga, i andra som krisernas bottenlösa djup. Nu har vi på bred front försökt belysa regionen med stöd av modern forskning, berättar Inger.

Boken tar upp alltifrån myten om de gamla vallonbruken till vart Bergslagens ungdomar idag väljer att flytta och att sysselsätta sig med. Inger Orres eget bidrag handlar om de många olika betydelser en och samma plats – i det här fallet platsen för det numera nedlagda sågverket i Riddarhyttan – kan ha.

– En plats, eller ett ställe, blir till genom att den brukas och benämns. Men även efter brukandet fortlever den i minnen och erfarenheter, förklarar hon.

Ingers platsstudie i Bergslagen ansluter till de satsningar som nu görs inom ämnet informationsdesign vid Mälardalens högskola när det gäller gestaltning av kultur- och museimiljöer. Högskolan är på olika sätt engagerad i Västmanlands länsmuseums nyöppnande, två museiprojekt i Nacka kommun, Riddarhytteprojektet och även i utvecklingsarbete tillsammans med Sjöhistoriska och Östasiatiska museet.

– Det handlar om att så effektivt som möjligt utnyttja tekniken i presentation och information om våra liv – historian, samtiden och visionerna om framtiden. Och där kommer också Bergslagen att finnas med, säger Inger Orre.

Kontaktinformation
För mer information kontakta
Inger Orre, tel: 016-153791, 070-6904514, e-post: inger.orre@mdh.se

Jämfört med många andra länder är det relativt få äldre som köper privat hjälp i Sverige. De flesta får den omsorg de behöver av anhöriga eller den offentligt finansierade äldreomsorgen. Enligt nya uppgifter om utnyttjandet av skattereduktion för hushållsnära tjänster utnyttjar dock fler äldre än yngre skatterabatten, men skillnaderna mellan äldre i olika inkomstgrupper är stora: färre än 1 procent av äldre med en inkomst under 120 000 kr har gjort avdrag för hushållsnära tjänster vilket ska jämföras med drygt 7 procent bland de äldre som har en inkomst på 500 000 kr eller mer.

– En fortsatt avgränsning av det offentliga åtagandet med ökade krav på privat finansiering kommer att leda till ökade skillnader mellan sociala grupper, säger Marta Szebehely.

– Vissa äldre kommer att köpa privata tjänster. Men för stora grupper är det i stället anhörigas omsorgsinsatser som kommer att öka, säger Marta Szebehely.

Andelen äldre i befolkningen ökar samtidigt som skatteintäkterna inte kan förväntas höjas i samma utsträckning. Det har också hävdats att äldre kommer att ha mycket högre krav på äldreomsorgen i framtiden än idag. Sammantaget gör detta diskussionen kring det offentliga åtagandets omfattning och privat finansiering inom äldreomsorgen till ett intressant fält för många samhällsaktörer.

Författarna Marta Szebehely, Institutet för Framtidsstudier och Institutionen för Socialt arbete, Stockholms universitet och Gabrielle Meagher, Faculty of Education and Social Work, University of Sydney har i den här rapporten undersökt argument för och emot ökade privata inslag i äldreomsorgen. Rapporten diskuterar också troliga/möjliga konsekvenser av en ökad privat finansiering av äldreomsorgen.

Författarna sammanfattar: Egen finansiering av äldreomsorgen står i konflikt med en äldreomsorg baserad på behov och lika tillgång till vård och omsorg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Marta Szebehely, marta.szebehely@framtidsstudier.se, 0707 17 54 06.
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Arbetsrapporten går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.
Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se

Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med upp till 90 procent under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU. Deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62 procent.

Syftet med Bengt Söderberghs avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU. Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad.

EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion.

Resultaten visar att potentialen för en ökning av norsk gasexport till EU är begränsad. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20 procent lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45 procent till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre.

– Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina, säger Bengt Söderbergh.

Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90 procent från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline-import som är en vital fråga. Idag finns det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas.

– Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU, säger Bengt Söderbergh.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Bengt Söderbergh, tel: 070-425 05 64, e-post: bengt.soderbergh@fysast.uu.se

– Ibland använder det internationella samfundet förintelsen för att slippa ingripa i nya folkmord, säger Malin Isaksson, forskare vid Göteborgs universitet som har studerat hur förintelsen använts i tolkningen av andra folkmordsfall under efterkrigstiden.
Förintelsen anses ha inspirerat till Folkmordskonventionen, det vill säga det juridiska dokument som ska förhindra och straffa framtida folkmord. Men eftersom förintelsen uppnått en särställning som ett av de största brotten mot mänskligheten har det ibland varit kontroversiellt att jämföra den med andra folkmordsliknande händelser.

— Det har betytt att förintelsen blivit ett viktigt retoriskt redskap för internationella aktörer att uppnå olika politiska mål i relation till andra folkmord, säger Malin Isaksson som disputerar i freds- och utvecklingsforskning.

Malin Isaksson har också tittat på hur det faktum att förintelsen används som referensram påverkat införandet av Folkmordskonventionen, framför allt med tanke på hur det internationella samfundet har agerat.

— För att Folkmordskonventionen ska träda i kraft måste det aktuella fallet definieras som folkmord, enligt de kriterier som konventionen tagit fram. Ofta görs en jämförelse med förintelsen, vilket betyder att få fall erkänns som folkmord av det internationella samfundet.

—  Det betyder inte nödvändigtvis att fallet inte uppfyller kriterierna. Ofta handlar det om att världssamfundet försöker kringgå den förpliktelse att ingripa som befästs i konventionen. Vilket i sin tur beror på att man saknar den politiska viljan att ingripa.

Därför kan man hävda att förintelsen ibland används i motsatt syfte än att förhindra dess upprepande, säger Malin Isaksson.
Folkmorden i Kambodja och Rwanda

Som exempel har Malin Isaksson undersökt hur det internationella samfundet agerade under folkmorden i Kambodja och Rwanda.

– När folkmordet i Kambodja pågick gjordes jämförelser med förintelsen. Men i början av 90-talet var denna jämförelse inte längre självklar. Då hade man börjat betrakta förintelsen som en unik händelse. Detta betydde sin tur att nästan inga jämförelser alls gjordes med förintelsen under folkmordet i Rwanda. Ordet folkmord undveks helt i officiella uttalanden för att det internationella samfundet ville slippa ingripa i vad man egentligen visste var ett folkmord, helt i enlighet med konventionen, säger Malin Isaksson.

De olika förintelsetolkningarna har alltså inte enbart påverkat hur det internationella samfundet uppfattat olika folkmordsfall utan i själva verket möjliggjort olika retoriska rättfärdiganden av det internationella samfundets agerande.

Slutsatsen är att det internationella samfundet använder förintelsen för att kunna upprätta hålla normen om non-intervention, vilket i praktiken innebär att man inte ingriper i folkmordsfall.

— Det kanske inte är så svårt att förstå att stater agerar utifrån sina egna intressen och vilja, men det är svårare att förstå varför det inte omfattar att förhindra folkmord, säger Malin Isaksson.

Avhandlingens titel: The Holocaust and Genocide in History and Politics. A Study of the Discrepancy between Human Rights Law and International Politics

Fakultetsopponentens namn: Senior researcher Cecilie Banke, Danish Institute for International Studies (DIIS), Köpenhamn, Danmark
Tid och plats för disputation: Fredagen den 19 februari 2010, kl. 13.00, sal 325, Annedalsseminariet, Campus Linne, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Malin Isaksson
0739491540(bost.)
0406657282(arb.)
http://hdl.handle.net/2077/21348
malin.isacsson@mah.se

Svenska kvinnor svarar för ungefär 40% av alla internationella giftermål till Sverige. Trots detta har de flesta tidigare studier som gjorts på området fokuserat på svenska män som gifter sig med en utländsk kvinna. Rapporten visar tydligt på skillnaden mellan män och kvinnor:

– Mönstret är att det är äldre svenska män som gifter sig med yngre kvinnor från ett annat land, medan det främst är unga svenska kvinnor som gifter sig med en man från ett annat land, säger Thomas Niedomysl.

Det är relativt ovanligt för svenskar att gifta sig om de har låga inkomster, men någon sådan effekt tycks inte finnas för svenska män som gifter sig med kvinnor från fattiga länder. För svenska kvinnor med låga inkomster tycks det snarare öka sannolikheten att man gifter sig med en utländsk man.

– Låg inkomst är en tydlig bakgrundsfaktor för de som hittar en partner utomlands, säger Thomas Niedomysl, men det är tydligast att svenska kvinnor med låga inkomster i större utsträckning gifter sig med en utländsk man, och då oavsett om mannen kommer från ett rikt eller fattigt land.

I en kommande artikel i Journal of Ethnic and Migration Studies följs den här studien upp med ny kunskap kring i vilka regioner som kvinnor respektive män hittar sina partners.

Arbetsrapporten är skriven av:
Thomas Niedomysl, forskare Institutet för Framtidsstudier
John Östh, forskare Uppsala universitet och Kulturgeografiska institutionen
Maarten van Ham, forskare Centre for Housing Research, University of St Andrews

Arbetsrapporten: The geographies of recruiting a partner from abroad – An exploration of Swedish data går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Thomas Niedomysl, thomas.niedomysl@framtidsstudier.se, 08 – 402 12 08

Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se

Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se

Birthe Hagström arbetar som utvecklingsledare för Alma, som är en kommunövergripande verksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Hon har tidigare arbetat många år inom barnpsykiatrin. Avhandlingen heter Kompletterande anknytningsperson på förskola.

Inom ramen för ett projekt på en förskola har hon studerat en fortbildning pedagogerna erbjöds. Under tre år fick ett antal pedagoger på en förskola i Malmö en fortbildning i syfte att utveckla deras kompetens som kompletterande anknytningsperson. Barnen som erbjöds detta extra stöd av en vuxen gick på en vanlig förskola, men alla barnen hade svårigheter avseende tillit och socialt samspel.  Denna förmåga utvecklades successivt tillsammans med anknytningspedagogen och sedan också med de andra barnen i gruppen.

— Barnen fick en pedagog speciellt för just honom eller henne. Det är viktigt för barnet att känna att du finns här för mig, att man kan litar på den vuxne. Får de den tryggheten underlättas utvecklingen av lek och samspel med andra barn och att ingå i sociala sammanhang, säger Birthe Hagström.

I pedagogernas berättelser framkommer hur de utvecklats som yrkespersoner av fortbildningen, men också hur de upplever att arbetet med barnen utvecklades. Pedagogernas kunskaper hade fördjupats, men också diskussionen inom arbetslaget. Tidigare pratade man mest om olika aktiviteter som skulle planeras, nu kretsar diskussionerna till stor del om att jobba utvecklingsbefrämjande tillsammans med barnen. Birthe Hagström menar att det troligen hade en avgörande betydelse att ett helt arbetslag erbjöds samma utbildning och över en längre tid.

— I pedagogernas berättelser visades hur de kunde förstå och bemöta barnen på ett annorlunda vis och tänka långsiktigt kring barnens utveckling. Vi vill gärna tro att insatser kan gå snabbt, men samspel och relationer tar tid för barn som tidigare blivit besvikna, säger Birthe Hagström

— Vi kan inte vänta på att barn blir större så att vi kan samtala med dem. Vi vet utifrån tidigare forskning att insatser tidigt i barns liv är betydelsefulla.

Birthe Hagström lägger fram sin avhandling den 26 februari kl 10.15-12.00. Malmö högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 138.