Det är gulafebernmyggor som utvecklat resistens mot myggmedlet DEET, en substans som används i myggmedel världen över. I Sverige finns den bland annat i produkterna Mygga och djungelolja. Myggornas förmåga att utveckla resistens har visat sig var ärftlig.
-Genom tester har vi funnit att gulafebernmyggor inte längre känner doften av DEET och därmed inte stöts bort av den. Detta beror på att en viss typ av sinnescell på myggans antenn inte längre är aktiv, säger Rickard Ignell, forskare vid avdelningen för kemisk ekologi vid SLU i Alnarp.
Rickard Ignell har gjort forskningen tillsammans med kollegor vid Rothamstead Research i Storbritannien. Forskningen har nyligen presenterats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of National Academy of Sciences (PNAS).
Forskarna har alltså sett att sinnescellen på myggans antenn har slutat att reagera på DEET. Det kan bero på ett flertal olika orsaker, exempelvis att de protein som binder in till DEET har muterat.
-Det krävs mer forskning för att ta reda på denna mekanism, säger Rickard Ignell.
Forskarna manar nu till viss försiktighet vid användandet av DEET och andra myggrepellenter i större skala i ett begränsat område, för att inte även andra myggarter ska bli resistenta.
Kontaktinformation
Mer information:
Rickard Ignell,avdelningen för kemisk ekologi, SLU i Alnarp; Rickard.Ignell@ltj.slu.se;0735-984871
I många u-länder är studenterna vana att se läraren som en auktoritet som lär ut kunskap medan de själva är passiva mottagare. Ju bättre studenterna är på att memorera och återge det som läraren sagt desto högre betyg får de.
– Jag har insett att det är en svår utmaning för studenter att ändra sitt sedan barnsben inövade lärbeteende men jag har också sett hur informations- och kommunikationsteknik kan underlätta denna övergång.
Annika Anderssons forskning visar att det är lättare för studenter att börja kommunicera med lärare och andra studenter när de kan göra detta via e-post, sms eller olika diskussionsforum. Dessutom börjar studenterna ifrågasätta vad läraren säger när de får tillgång till en rad olika informationskällor via internet.
– Det har förvånat mig hur snabbt studenter tar sig an ny teknik och hur innovativ teknikanvändningen har varit. Studenter har byggt sina egna forum att diskutera i och använder sig även av många sociala medier för att diskutera kursrelaterade frågor.
– Dessutom har det varit spännande att få höra studenters reaktioner när de till exempel upptäcker att det finns olika historiebeskrivningar av samma konflikt. Eller när de vågar ifrågasätta vad läraren säger på en lektion eftersom de har läst något som inte stämmer överens med det på internet.
Örebroforskaren vill öka förståelsen om hur informations- och kommunikationstekniken kan användas och att det ska bli en del av diskussionerna om utbildningens betydelse för u-länder.
– Man pratar ofta svepande om ”Education for All” utan att tydliggöra vilken typ av utbildning man menar eller vilken typ av utveckling som avses. Det är viktigt att inte bara dumpa datorer i afrikanska skolor utan att fundera över hur de ska användas.
Genom att sätta konstruktivt lärande och kritiskt tänkande i centrum hoppas Annika Andersson att studenter ska lära sig att hitta sina egna lösningar och därmed kunna stå för sin egen förändring. Hennes forskning beskriver olika teknikers användning i relation till olika sätt att lära och vilken utveckling de leder till.
– Regeringar, lärosäten och biståndsorgan kan då lättare förstå på vilket sätt informations- och kommunikationstekniken kan användas i utvecklingssyfte.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Annika Andersson 0739-192 417
Om det finns en sådan potential kan det innebära att utvecklingsmöjligheterna inte ser så dystra ut som de förefaller idag. Men om inflyttningen till våra större städer fortsätter, är en snabb befolkningsminskning troligen att vänta för landsbygden och ökade insatser måste göras för att minska problemen med avfolkningen.
– Resultatet av vår undersökning visar att fler personer har en önskan att bosätta sig på landsbygden än vad som faktiskt gör det, säger Jan Amcoff, det ger en generell befolkningspotential för landsbygdstillväxt.
– Vi har inte kunnat identifiera någon särskild grupp i samhället som skulle vara mer benägen att verkligen flytta till landsbygden och vi ställer oss också frågan om önskan att flytta till landsbygd mest reflekterar en romantiserad bild av ett annat liv, säger Jan Amcoff
Att nästan hälften av alla svenskar har tillgång till ett sommarboende kan också misstänkas minska behovet av att bo i landsbygd permanent.
Avslutningsvis menar författarna att ett minskat befolkningsunderlag på landsbygden även fortsättningsvis är att räkna med, men det finns två aspekter i denna utveckling som bör belysas mer. Det första är invandringen som kan komma att bryta dessa mönster och det andra är den stora andelen 40-talister som snart går i pension och som, trots att den inte i undersökningen pekas ut som signifikant intresserad av att flytta till landsbygden, är en så stor grupp människor att även en liten del av dessas agerande kan komma att påverka statistiken märkbart.
Arbetsrapport från Institutet för Framtidsstudier:
Is there a hidden potential for rural population growth in Sweden?
Thomas Niedomysl och Jan Amcoff
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jan Amcoff, 070 – 604 58 55
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Rapporten Is there a hidden potential for rural population growth in Sweden? Nr: 2010:2 är skriven på engelska och går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.
Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post:info@framtidsstudier.se
En sensor utvecklad av japanska forskare ska nu kombineras med teknologi, ett sk taktilt resonanssystem, som tagits fram av forskargruppen i Luleå. Resonanssystemet använder laserljus och ultraljud, för att spåra cancervävnad in vivo, dvs i levande celler på plats i kroppen.
Efter vidareutveckling av tekniken kommer mätningar på mänsklig prostatavävnad att genomföras. Fram till nu har mätningarna gjorts framför allt på prostata från grisar.
Forskargruppen samarbetar med Stanford University och med japanska företaget Peace and Mind, ett spin-off företag från Nihon University som tillverkar sensorteknologi för mätning av vävnadselasticitet och med företaget Bioresonator i Umeå som tillverkar sensorteknologi för prostatacancer, ögontyck mm.
Kontaktinformation
Professor Olof Lindahl, Luleå tekniska universitet
Mobil: 070-6090414
E-post: olof.lindahl@ltu.se
I Skandinavien är friluftsliv en utbredd och populär fritidssysselsättning som man har valt att föra in i skolan genom att uttrycka det som ett mål inom läroplaner och kursplaner. I Sverige sker det inom ämnet idrott och hälsa. Trots den framskrivna positionen inom ämnet och den betydande tid och resurser som ägnas till friluftsliv i utbildningen av idrottslärare så ger det litet avtryck i den egentliga undervisningen. I en avhandling i utbildningsvetenskap vid Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner vid Stockholms universitet har därför Erik Backman studerat de utbildningssociologiska villkoren bakom friluftsundervisningen i idrottsämnet inom den svenska skolan.
Avhandlingen visar att det inte är helt lätt att få en klar bild av vad som egentligen menas med friluftsliv och att utbildare, forskare, ledare och utövare inom friluftsliv vill framhäva specifika värden som de själva associerar med friluftsliv. Trots att svenska staten har en officiell definition uttryckt av Miljödepartementet så råder en viss spänning mellan olika synsätt som delvis har att göra med avgränsningen mot idrott.
Erik Backman har dels genomfört en textanalys av hur friluftsliv omnämns i centrala och lokala kursplaner på grundskolor, dels intervjuat idrottslärare på grundskolor och idrottslärarutbildare om deras syn på friluftsundervisningen. Textanalysen visar att skolans friluftsdagar har minskat genom historien för att till slut avregleras helt i den nuvarande läroplanen Lpo-94. Samtidigt som det har skett en relativ ökning av friluftslivets betydelse inom ämnet idrott och hälsa har idrottslärarna svårt att formulera friluftsliv i termer av lärande.
– När idrottslärarna överhuvudtaget skriver om friluftsliv i sina lokala kursplaner är det i form av orientering, Allemansrätten och att kunna välja rätt kläder. Det går inte att urskilja vad de menar är en lättare och svårare kunskapsnivå i friluftsliv. Dessutom förekommer i stort sett inga formuleringar om till exempel naturupplevelser, miljömedvetenhet, hälsa och det svenska kulturlandsskapet. Man får väl anta att detta inte är något som idrottslärarna ser som en viktig del av friluftsundervisningen, säger Erik Backman.
Intervjuerna med idrottslärarna visade att de ser skolans fysiska och organisatoriska ramar som begränsande för möjligheterna att undervisa i friluftsliv. Främst framhöll de undervisningstid, gruppstorlek, närheten till naturen samt bristande utrustning och finansiella resurser som begränsande faktorer. Den dominerande synen på friluftsliv är att det är något exklusivt som ska bedrivas långt borta, i en avlägsen natur, med viss typ av utrustning och som också ska kräva teknisk kunskap och kroppsliga färdigheter.
– Talet om begränsande faktorer avslöjar idrottslärarnas föreställning om ett ganska exklusivt friluftsliv. Om synen på friluftsliv hade varit mer tillåtande och inkluderande hade det också varit lättare att nå målen i kursplanen. Som det är nu tror jag att flera av de idrottslärare som undviker att undervisa i friluftsliv gör det för att de associerar friluftsliv med en exklusivitet som ändå inte är genomförbar i skolan, säger Erik Backman.
Den föreställning om friluftsliv som råder bland idrottslärare på grundskolan stämmer också väl överens med den typ av friluftsliv som beskrivs som värdefull bland de idrottslärarutbildare som intervjuats.
– Det tycks som att idrottslärarutbildningen har potentialen att göra avtryck i studenternas föreställningar om friluftsliv. Man bör kritiskt diskutera innehållet i utbildningen om man vill att detta också ska ge avtryck i undervisningen, säger Erik Backman.
Avhandlingens titel: “Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values”.
Ladda ner avhandlingen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:308124
Kontaktinformation
Ytterligare information: Erik Backman, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms Universitet, telefon: 08-12076505, mobil: 070-4599700, e-post: erik.backman@utep.su.se
Pressbild: För pressbild på Erik Backman, kontakta Cecilia Parkert, cecilia.parkert@luk.su.se, 08-163428 eller 073-707 88 90
Lena Lind Palicki har i sin doktorsavhandling i svenska språket vid Örebro universitet undersökt Försäkringskassans broschyrer till blivande föräldrar från 1974 fram till 2007. 1974 gjordes föräldraförsäkringen könsneutral med förhoppningen om att det var ett steg mot ett mer jämställt samhälle. Moderskapspenningen blev föräldrapenning som kunde användas av pappor såväl som mammor.
Trots förändringen visade det sig snart att det ändå var kvinnor som tog ut större delen av föräldradagarna. Sedan dess har den politiska debatten handlat om hur man ska kunna förmå män att i större utsträckning stanna hemma med sina barn. Som en del i det arbetet har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att försöka utjämna skillnaderna i uttag av föräldradagar mellan män och kvinnor.
– Ändå var det mer jämställda texter i Försäkringskassans broschyrer på 70-talet än nu – om man med jämställdhet menar att det delas jämnt mellan kvinnor och män. Då omtalades båda föräldrarna på samma sätt och män och kvinnor hade lika många möjligheter att identifiera sig i texterna. I nutida broschyrer vänder man sig främst till kvinnan.
I broschyren från 2007 tilltalas läsaren med du-tilltal. Du som mamma. Du som pappa. Men textens du i broschyren riktar sig i första hand till en gift mamma som är frisk och som får biologiska friska barn. Hon har ett fast arbete och allmänt ordnade förhållanden.
– Försäkringskassan gör antagligen inte detta medvetet och det är ett generellt problem i myndighetstexter som de klarspråksideal, som onyanserat framhåller att du är bästa tilltalet, orsakar.
Lena Lind Palickis forskning visar att trots de moderna principer för klarspråk och mottagaranpassning som gäller är det viktigt att fundera över hur man använder du-tilltalet, eftersom det kan vara väldigt exkluderande.
– Samtidigt försöker Försäkringskassan på många sätt att inkludera fler grupper än tidigare. Trots att det finns en hierarki i de nutida broschyrerna är det ett steg framåt att bland andra adoptiv- och fosterföräldrar, studerande, arbetslösa, egna företagare, homosexuella och styvföräldrar finns med – så har det inte alltid varit.
– Men Försäkringskassan måste i och med sitt uppdrag fundera över vad som händer med jämställdheten om textens du i första hand är en biologisk mamma. Om man ska arbeta för jämställdhet bör man reflektera över hur man formulerar sina texter men också fundera över vad man menar med jämställdhet. Det är ju inte säkert att det blir ett jämställt samhälle bara för att papporna tar ut hälften av dagarna.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Lena Lind Palicki, mobil 0708-120 118
Hashem Amini vid institutionen för kvinnors och barns hälsa har tillsammans med kolleger studerat över 300 graviditeter som avbrutits på grund av fostermissbildningar som diagnostiserats med ultraljud, och jämfört diagnoserna med resultaten från efterföljande obduktion.
– Våra resultat visar att beslutet att avbryta graviditeten inte alltid baserades på en korrekt ultraljudsdiagnos. I två procent av fallen var ultraljudsdiagnosen felaktig, och den gravida kvinnan fattade alltså beslutet baserat på felaktig information, berättar han.
Hashem Amini och hans kolleger har även undersökt gravida kvinnor, hos vilka man vid ultraljudsundersökningen misstänkt fostermissbildningar, med magnetkamera. Man har sedan jämfört ultraljudsdiagnoser med resultat från magnetkameraundersökningar i relation till den slutliga diagnosen – antingen fosterobduktion eller diagnos hos nyfödda barn. Jämförelsen omfattar 29 foster med missbildningar i centrala nervsystemet (ryggmärg och hjärna) och 63 foster med andra missbildningar.
– Jämförelsen visar att magnetkameraundersökning gjorde det lättare att upptäcka missbildningar i centrala nervsystemet på ett korrekt sätt, speciellt i de fall där ultraljudet inte gav tillräcklig information på grund av övervikt hos den gravida kvinnan. Magnetkameraundersökning kan också tillföra värdefull information om andra typer av missbildningar, som vid diafragmabråck och i fall där ultraljudsundersökningen försvårats på grund av minskad mängd fostervatten, säger Hashem Amini.
I avhandlingen har han också undersökt hur vanligt det är att vissa missbildningar rapporteras till missbildningsregistret. Missbildningsregistret i Sverige etablerades 1964, efter skandalen då läkemedlet neurosedyn visat sig förorsaka fosterskador. Sedan 1999 finns det även ett register för aborter som gjorts på grund av fostermissbildningar. Rapporteringen till det sistnämnda är frivillig, medan rapporteringen av nyfödda barn är obligatorisk. Hashem Amini har undersökt rapporteringsfrekvensen vid ryggmärgsbråck samt läpp-, käk- och gomspalt hos nyfödda barn och vid avbrutna graviditeter.
– För nyfödda barn är rapporteringsfrekvensen relativt hög och mätbar. För foster där graviditeten avbrutits är den däremot lägre och svår eller omöjlig att beräkna. I mer än 60 procent av alla fall där fostret har ryggmärgsbråck avbryts graviditeten. Därmed är övervakningen osäker, eftersom vi inte känner till rapporteringsfrekvensen för avbrutna graviditeter. Rutinerna kring rapporteringen av fostermissbildningar behöver förbättras, säger Hashem Amini.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hashem Amini, 070-591 56 42, e-post: hashem.amini@kbh.uu.se
Ryggsmärta är mycket vanligt; cirka 80 procent drabbas någon gång i livet. De flesta som får ont i ryggen fortsätter att arbeta och klarar sig utan sjukvård, men en liten andel, cirka 10 procent, utvecklar påtagliga besvär med långvarig aktivitetsbegränsning och sjukskrivning. Utifrån tidigare studier vet man att individens egna föreställningar, känslor och beteenden kring ryggbesvären har stor betydelse för hur utvecklingen blir på sikt.
Ett problem, som kommit fram i tidigare studier, är att de internationella riktlinjer som finns gällande ryggsmärta inte alltid följs i primärvården, dit de som söker vård för ryggbesvär i första hand hänvisas. Riktlinjerna innebär bland annat att läkaren eller sjukgymnasten utöver fysiologiska besvär även ska undersöka föreställningar och beteenden som kan utgöra hinder för patientens återhämtning. Det kan till exempel handla om tecken på depression, eller överdriven rädsla för fysisk aktivitet. Kan man identifiera individer med en sämre prognos blir det möjligt att tidigt vidta rätt åtgärder.
– I många fall tar personer med ryggsmärta kontakt med sjukgymnast via telefon för att få råd och eventuellt boka en tid för ett besök på mottagningen. Riktlinjerna bör användas vid dessa tidiga vårdkontakter, men många upplever att det är svårt att föra in samtalet på patientens tankar och förväntningar, säger Ingrid Demmelmaier.
Hennes avhandling innehåller en enkätstudie, omfattande drygt 1000 personer med ryggsmärta, som visar samma mönster som tidigare studier: att framför allt katastroftankar och egna förväntningar om fortsatt smärta kan förutsäga risken för framtida smärta och aktivitetsförmåga. Hon presenterar också en ny utbildningsmodell för beteendeförändring på sjukgymnaster i primärvård. Utbildningens syfte är att förbättra sjukgymnasternas undersökning av prognostiska psykosociala faktorer vid telefonrådgivning angående ryggsmärta. Utgångspunkten för utbildningen var att vårdgivare, precis som alla andra, behöver göra förändringarna stegvis, träna på det nya beteendet, och få direkt feed-back på beteendet.
Fyra sjukgymnaster deltog i studien, där varje deltagare jämfördes med sig själv över tid. Sjukgymnasterna spelade in sammanlagt 63 telefonsamtal angående ryggsmärta under totalt 36 veckor. Vid fem gruppträffar arbetade man med strategier för beteendeförändring, såsom individuell målsättning, hinderanalys och feed-back på beteendet individuellt och i grupp. Resultatet visade att utbildningen hade effekt; deltagarna undersökte fler prognostiska psykosociala faktorer och lade mindre tid på detaljerade diskussioner om smärtsymtom. Deltagarnas kunskaper om riktlinjerna och deras attityder till ryggsmärta påverkades däremot inte nämnvärt av utbildningen, de var i enlighet med riktlinjerna redan vid studiens början.
– Det är viktigt att förstå att beteendeförändring hos vårdpersonal bygger på samma inlärningsprinciper som när det gäller andra beteenden; att komma igång och motionera till exempel. Om man vill få till stånd en beteendeförändring räcker det inte med att ha rätt kunskaper och attityder – man måste också träna på det nya beteendet, säger Ingrid Demmelmaier.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ingrid Demmelmaier, tel: 018-471 34 16, 070-511 73 66, ingrid.demmelmaier@pubcare.uu.se
Användningen av laboratorieanalyser har ökat stadigt under de senaste decennierna, och detta har ibland angetts som en av de bidragande orsakerna till de ökande sjukvårdskostnaderna. Den totala omsättningen för sjukhusens och primärvårdens
provbundna laboratorier i Sverige har uppskattats till drygt 7 miljarder kronor per år.
Laboratorieanalyser är dock oersättliga vid screening, diagnos, behandling och uppföljning av sjukdomar och resultaten från proverna påverkar majoriteten av alla medicinska beslut.
– Laboratorieanalyserna är oumbärliga i sjukvården, men att använda dem på ett optimalt sätt kan vara invecklat. Det går inte bara att minska eller öka användningen rakt av för att spara pengar, utan hänsyn måste tas till de enskilda provernas kliniska nytta, säger Mirja Mindemark.
I en av sina studier visar hon att det inte finns några tecken på att trenden med ökad användning av laboratorieanalyser skulle vara avtagande, och utbudet av olika analyser ökar också kontinuerligt. Utöver att laboratorieanalyser används i stor utsträckning finns det också påtagliga skillnader mellan landstingen i hur vanliga blodprover används på vårdcentralerna, vilket i stor utsträckning beror på regionala vanor och traditioner. Stora skillnader indikerar att det finns omfattande besparingspotential och utrymme till förbättringar, vilket också visas i en av studierna i avhandlingen.
Samtidigt visas att det är möjligt att, även med begränsade utbildningsinsatser, åstadkomma långsiktiga förändringar i primärvårdens beställningsmönster. Genom att optimera användningen av laboratorieanalyser kan kostnadseffektiviteten såväl som kvaliteten förbättras, vilket gagnar både patienter och sjukvårdsbudgetar.
Laboratorieanalyser är nära förknippade med andra, betydligt större, kostnader inom sjukvården, men deras indirekta påverkan på andra delar av sjukvården utvärderas och mäts sällan i pengar.
– Ett illustrativt exempel på hur användningen av laboratorieanalyser kan minska andra sjukvårdskostnader är screening med avföringsprovet F-calprotectin. Korrekt använt kan detta test kraftigt minska behovet av koloskopier vid misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom och på så sätt spara miljonbelopp åt sjukvården, säger Mirja Mindemark.
Avhandlingen försvaras den 7 maj.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mirja Mindemark, tel: 018-611 42 04, 073-652 00 18
I optimala fall bryts ett läkemedel ned till ofarliga produkter som lämnar kroppen med till exempel urinen. Men en del läkemedel kan bli kvar i kroppen, och omvandlas till giftiga restprodukter som kan ge allvarliga biverkningar.
Ett forskningssamarbete mellan Göteborgs universitet och AstraZeneca har resulterat i en metod, som kan underlätta processen att ta fram säkra läkemedel.
Forskaren Tove Johansson Mali’n har i sin avhandling utvecklat en metod där olika kemiska system används för att imitera nedbrytningen av läkemedel i kroppen. Med metoden har hon lyckats identifiera och karaktärisera flera potentiellt giftiga nedbrytningsprodukter i ett antal läkemedel.
Ett exempel är läkemedlet amodiakin. Amodiakin lanserades som en malariamedicin, men drogs tillbaka från marknaden sedan läkemedlet visat sig orsaka allvarliga biverkningar i form av leverskador och nedsatt immunförsvar.
Idag används amodiakin huvudsakligen i akuta skeden av malaria, främst i Afrika, där resistensen mot andra malarialäkemedel är utbredd. Med hjälp av den nya metoden har Tove Johansson Mali’n nu lyckats identifiera hittills okända nedbrytningsprodukter som kan ha orsakat eller bidragit till amodiakins biverkningar.
Metoden som beskrivs i Tove Johansson Mali’ns avhandling har tagits fram i samarbete med läkemedelsföretaget AstraZeneca. Resultaten har också rönt internationell uppmärksamhet. I slutet av maj är Tove Johansson Mali´n inbjuden till Salt Lake City, USA , för att föreläsa om resultaten vid American Society for Mass Spectrometrys internationella konferens med 7 000 deltagare.
–Förhoppningen är att metoden ska förenkla arbetet med att identifiera potentiellt giftiga nedbrytningsprodukter i en tidig fas, och därmed underlätta utvecklingen av säkra läkemedel, säger Tove Johansson Mali’n.
Avhandlingen Electrochemical and Enzymatic In Vitro Studies on Reactive Drug Metabolites Synthesis, Characterization and Avoidance försvaras vid en disputation den 12 maj.
Kontaktinformation
Kontakt
Tove Johansson Mali’n, Institutionen för kemi, Göteborgs universitet
tovjoh@chem.gu.se
tove.johansson.malin@astrazeneca.com
031-7065006
0739-693619
– Genom att vi nu har börjat förstå regulatoriska mekanismer som är inblandade i dessa autoimmuna sjukdomar ger det hopp om nya behandlingar, säger Mikael Karlsson, docent vid Institutionen för medicin, Solna, och en av dem som ligger bakom den forskningsstudie som nu publiceras i den välrenommerade tidskriften Journal of Experimental Medicine.
En viktig komponent i vårt immunförsvar är en typ av celler som kallas B-celler. De har normalt till uppgift att producera antikroppar, som i sin tur binder upp och oskadliggör inkräktande mikroorganismer, exempelvis bakterier och virus. Hos människor som drabbas av autoimmuna sjukdomar har istället B-cellerna en skadlig effekt – istället för att vara något bra blir de aktiverade mot den egna vävnaden och börjar bryta ned den egna kroppen.
Patienter med SLE, och andra autoimmuna sjukdomar, har minskade nivåer av en celltyp som kallas NKT-celler. Tidigare har man inte vetat vad de här cellerna har för betydelse för dessa sjukdomars uppkomst och förlopp. Nu visar forskargruppen vid KI att det minskade antalet NKT-celler är en bidragande orsak till patienternas sjukdom.
– Vi visar att NKT-celler direkt kan reglera hur B-celler blir aktiverade mot den egna vävnaden och även att avsaknaden av NKT-celler ger en ökad missriktad B-cellsaktivering. NKT-cellsdefekten hos patienterna kan vi nu mekanistiskt koppla till sjukdom, säger Mikael Karlsson.
De visar också att NKT-cellerna direkt stoppar B-cellernas felaktiga aktivering och att detta sker tidigt i den missriktade processen. Forskargruppen på Karolinska Institutet lyckades även stoppa de sjukdomsalstrande B-cellerna genom att tillföra NKT-celler – något som framöver kan möjliggöra nya typer av behandlingar.
– Det här innebär att nya behandlingar som specifikt riktar in sig mot de skyddande NKT-cellerna kan hjälpa den här patientgruppen, säger Mikael Karlsson.
Publikation: ”Invariant NKT cells limit activation of autoreactive CD1d-positive B cells”, Fredrik Wermeling, Sara M. Lind, Emilie Domange Jordö, Susanna L. Cardell & Mikael C.I. Karlsson, Journal of Experimental Medicine, online 3 May 2010, doi: 10.1084/jem.20091314, paper issue 10 May 2010, Vol. 207, No. 5.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Docent Mikael Karlsson
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 761 35
E-post: mikael.karlsson@ki.se
Med dr Fredrik Wermeling
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 766 96
E-post: fredrik.wermeling@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
BILD: Mikael Karlsson, foto av Erik Holmgren
Listeria monocytogenes är en bakterie som normalt lever i naturen. Det vanligaste sättet för människor att få den i sig är via föda som innehåller växande bakterier, t.ex. otillräckligt tillagat kött, opastöriserad mjölk, ost samt färdigmat. I Sverige har antalet personer som får diagnosen listerios stigit år från år, det är idag nästan dubblerat jämfört med 2005. Listerios är en mycket allvarlig sjukdom: 30 % av de drabbade avlider trots sjukhusvård och antibiotikabehandling. Mest utsatta är människor med nedsatt immunförsvar som gravida, äldre personer eller personer med sjukdomar som angriper immunsystemet, till exempel HIV. Symtomen liknar influensa med huvudvärk, feber och muskelsmärtor. Illamående och uppkastningar är också vanliga. Studier har även visat att gravida kvinnor som får listerios löper ökad risk för missfall.
Listeria är relativt harmlös när den befinner sig fritt i naturen, men kan vara dödlig när den drabbar människor. Trots att man länge har känt till att bakterien kan orsaka allvarlig sjukdom är fortfarande mycket okänt om hur det går till. Avhandlingen beskriver hur Listeria reglerar sina gener för att orsaka sjukdom i människor och redovisar en komplett karta över hur detta sker när bakterien befinner sig i och utanför människan.
Bakterien har många gener som används för att orsaka sjukdom, och majoriteten av dem styrs av ett regleringsprotein som bara finns vid kroppstemperatur och inte vid lägre gradtal, vilket styrs med en termostatliknande funktion. I avhandlingen beskrivs upptäckten att delar av bakteriens genuppsättning, som tidigare inte troddes ha någon funktion, kontrollerar denna termostat. Förhoppningen är att denna kunskap ska leda till nya sätt att hjälpa människor som drabbas av listerios.
Edmund Loh, som är uppvuxen i Kuala Lumpur, Malaysia, är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi, Umeå Universitet, där han kan nås på
tel. 090-785 67 39,
mobil 070-245 56 55,
e-post edmund.loh@molbiol.umu.se
Onsdagen den 12 maj försvarar Edmund Loh, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”RNA-mediated virulence gene regulation in the human pathogen Listeria monocytogenes” (RNA-medierad virulensgenreglering i den humana patogenen Listeria monocytogenes).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, by. 6L, Inst. för molekylärbiologi.
Fakultetsopponent är dr. Nancy Freitag, University of Illinois, Chicago, USA.
Under senare år har det i media förts en debatt kring museers inriktning och förhållande till publiken. Många museer idag väljer att framstå som tillgängliga för besökarna, genom att bjuda in till samtal och tolkning av de utställningar som visas. Kritiker menar dock att museerna har tappat bort sitt uppdrag att förmedla kunskap. Diskussionen som förs kring museerna har många likheter med den diskussion som förs om skolan, där just ”standardiserad kunskap” förs fram som ett nyckelord av nutida svenska skolreformatorer.
– Min avhandling kan ses som ett bidrag till denna diskussion, där lärande också innebär kreativt engagemang, berättar Eva Insulander vid Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.
Hennes studie visar fram en vidgad syn på vad lärande kan vara.
– Jag lät museibesökare i två utställningar dokumentera sina besök genom att fotografera inslag som de fastnar för och sedan rita kartor av den utställning de engagerat sig i. Det gav mig ingångar till att studera vilka val de gör och hur de skapar sina egna lärvägar i samspel med andra, säger Eva Insulander.
Varje utställning har specifika möjligheter och begränsningar för lärande, vilket avhandlingen visar. Samtidigt som utformningen av utställningen till viss del blir styrande för de besökare som ser den, så finns där mängder av möjligheter för besökarna att själva skapa mening. Analysen av besökarnas kommunikation och deras skapande aktiviteter visar fram olika strategier för att ta sig an utställningarnas innehåll och form.
– I mötet med utställningen iscensätter sig den lärande ”som någon”, kanske som en förälder som vill undervisa sitt barn eller som en kritisk akademiker som vill undersöka hur utställningen uttrycker genus. På så sätt görs utställningen om till något nytt då den ”om-designas” vid varje besök, säger Eva Insulander.
Designbegreppet används på två sätt i avhandlingen. Dels handlar det om utformningen av utställningen och dels handlar det om hur besökarna själva gör om utställningen och skapar sin egen förståelse av den.
– Jag vill visa att kreativa processer är en del av allt lärande. Resultaten från avhandlingsstudien kan i första hand få betydelse för museerna. Men vi kan även ta med oss detta till skolans värld, genom att visa hur också andra kvaliteter än de på förhand definierade, får betydelse när vi lär och skapar mening, säger Eva Insulander.
Avhandlingens namn: Tinget, rummet, besökaren. Om meningsskapande på museum.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Eva Insulander, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet, tfn 070-3194986, e-post eva.insulander@did.su.se
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=79214
Koldioxidavskiljning och lagring kan minska de enorma utsläpp av koldioxid som sker idag. Dessvärre är dagens teknologier för koldioxidavskiljning väldigt dyra och gör koldioxiduppfångning och lagring oekonomisk. I form av adsorbenter kan porösa material sänka denna kostnad. En adsorbent är ett poröst material med en mycket stor intern yta vid vilken gaser koncentreras upp. Genom att utveckla adsorbenter med hög selektivitet kan separationsanläggningarna bli mindre och få en hög energieffektivitet.
I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Chemical Communication visar en rad forskare vid Berzeliicentret EXSELENT, Stockholms universitet, hur en vanlig mikroporös aluminiumsilikat (Zeolit) kan fås till att selektivt ta upp koldioxid genom ett partiellt jonbyte. Jonbytet finjusterar poröpningarna i materialet och koldioxid kan passera genom dem men kvävgas kan det inte. Trots att koldioxidens molekylmassa är större än kvävgasens är dess effektiva storlek i zeoliter mindre.
– Detta arbete är ett led i vår strävan att utveckla adsorbenter som kan användas vid förbränningsanläggningar och andra stora punktkällor av koldioxid. Vi har visat att ett billigt och robust material kan göras koldioxidspecifikt. Dessvärre tar vårt material också upp stora mängder vatten, därför arbetar vi nu vidare med att ta fram vattenavstötande varianter, säger docent Niklas Hedin.
Artikelns namn: Qingling Liu, Amber Mace, Zoltan Bacsik, Junliang Sun, Aatto Laaksonen and Niklas Hedin, “NaKA sorbents with high CO2-over-N2 selectivity and high capacity to adsorb CO2”, Chemical Communications
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Docent Niklas Hedin, Institutionen för material- och miljökemi, Stockholms universitet. Tfn 070-3513779, 08-162417, e-post: niklas.hedin@mmk.su.se
Porträttbild på Niklas Hedin kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=55166.
Vid European Synchrotron Radiation Facility i Grenoble finns några av världens mest avancerade partikelacceleratorer, vars pulserande röntgenljus används av forskare för att fotografera och studera livets minsta beståndsdelar: atomer, molekyler och proteiner.
Med den särskilda röntgenkameran kan forskare avbilda hur atomerna placeras i en molekyl – och få en tredimensionell bild av något som är mindre än en miljarddels meter. Forskare vid Institutionen för kemi, Göteborgs universitet, och Chalmers tekniska högskola har nu använt den avancerade tekniken för att fotografera dynamiken i ett av jordens grundläggande system: fotosyntesen.
I fokus står ett protein som är centralt för fotosyntesens omvandling av ljus till energi, och som Göteborgsforskarna blivit de första att lyckas fotografera. Röntgenbilden visar hur proteinet tillfälligt lagrar ljusenergin precis innan en kemisk bindning uppstår – en rörelse som sker på en skala mindre än en nanometer.
Fotot är inte bara en fascinerande ögonblicksskildring av livets själva kärna. Det har också en framtida tillämpning för utvecklingen av morgondagens solfångare, där forskarna hoppas kunna imitera fotosyntesens sofistikerade energiomvandling.
Fotograferingen uppmärksammas i en artikel i senaste numret av Science.
Kontaktinformation
Kontakt:
Gergely Katona, Institutionen för kemi, Göteborgs universitet
0707 167586
gergely.katona@chem.gu.se
Annemarie Beate Wöhri, Chalmers tekniska högskola/AstraZeneca:
0704 411988
Richard Neutze, Institutionen för kemi, Göteborgs universitet
0738 536622
richard.neutze@chem.gu.se
Bildtext: Foto av den fotosyntetiska reaktionen tagen med en 80-mikrosekunders röntgenpuls. Foto: Gergely Katona/Göteborgs universitet.
Avhandlingen bygger på fyra studier. I första delstudien berättar patienter nyligen vårdade på akutmottagning hur de är delaktiga i sin vård. I delstudie två berättar undersköterskor, sjuksköterskor och läkare hur de uppfattar patientdelaktighet. Ett frågeformulär utvecklades i delstudie tre för att möjliggöra mätning av förekomsten av patientdelaktighet. I delstudie fyra har patientdelaktighet utvärderats av 356 patienter vårdade på tre akutmottagningar i Mellansverige.
Resultaten beskriver att patienters och vårdares gemensamma strävan för delaktighet innebär goda förutsättningar som respekt, tid samt ömsesidig delaktighet mellan patient och vårdare.
– Att patienter möter respekt, får tid och information är inte att vara delaktig utan för det krävs också att båda parter tar initiativ och är aktiva i någon mening, säger Catharina Frank.
Ömsesidig delaktighet fordrar dessutom vårdares vilja samt fungerande yttre omständigheter. Patienter uppfattar goda förutsättningar men att den ömsesidiga delaktigheten kan förbättras.
Avhandlingen visare vidare att information till patienter är förutsättning för delaktighet, om den inte ges på uppdrag av patienter. Patienter uppfattar också delaktighet när vårdare uppmärksammar och tillfredställer basala behov och att delaktighet bildas i den sporadiska kontakt som etableras i samband med att vårdare genomför arbetsuppgifter. Yngre patienter tycks kämpa i högre grad än äldre för delaktighet i sin vård.
Catharina Frank är doktorand vid Linnéuniversitet och verksam som adjunkt vid Mälardalens högskola i Eskilstuna. Hon har en bakgrund som sjuksköterska inom akutsjukvård (intensivvård och anestesi).
Avhandlingen ”Tillfället gör delaktighet – en studie om patienters och vårdares erfarenheter av patientdelaktighet på akutmottagning. En deskriptiv, metodutvecklande och utvärderande studie” försvaras fredagen den 7 maj 2010, kl 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är professor Terese Bondas, Högskolan i Bodö, Norge.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Catharina Frank, e-post Catharina.Frank@mdh.se.
Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press, 0470-708267 eller lupress@lnu.se.
