Professor Mats Granlund och doktor Jenny Wilder vid forskningsmiljön CHILD har tilldelats pengar från Allmänna Arvsfonden. Projektet har under det första året blivit tilldelat 810 000 kr och totalt kan det bli 3 mnkr. I projektet samarbetar forskarna med Stiftelsen JAG, en intresseorganisation för personer med betydande funktionshinder.
– Med projektet vill vi undersöka och underlätta för barn med betydande funktionshinder att öka sin delaktighet i familjeaktiviteter. Vi vet idag att dessa barn har svårt att delta i aktiviteter med sin familj. Många har en personlig assistent som stöd, men att arbeta hemma i någons familj är svårt, säger Mats Granlund och Jenny Wilder.
Projektet kommer att studera vilka aktiviteter barn och ungdomar med betydande funktionshinder är delaktiga i samt vad som hindrar och underlättar barnens deltagande. Forskarna är också intresserade av hur personliga assistenter kan stödja barnen. Förhoppningen är att projektet ska kunna underlätta för hur föräldrar och assistenter kan arbeta med barnens delaktighet i familjesamvaron.
———–
Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete. Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD. Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.
Kontaktinformation
Kontaktperson:
Mats Granlund
mob: 070-513 54 07, e-post mats.granlund@hhj.hj.se
I samband med klimakteriet har kvinnor en benägenhet att utveckla bålfetma och inlagra fett i levern, vilket ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Sjunkande nivåer av det kvinnliga könshormonet östrogen tros vara en viktig orsak till denna ändrade fördelning av kroppsfettet. Avhandlingen visar att gynnsamma effekter på fettfördelningen vid östrogenbehandling till kvinnor efter klimakteriet kan skapas via ett enzym som aktiverar stresshormonet kortisol, 11ß-hydroxysteroid dehydrogenas typ 1 (11ßHSD1).
Förändringen i fettansamling vid klimakteriet liknar det som händer hos patienter med Cushing’s syndrom, ett tillstånd som orsakas av kraftigt höjda blodnivåer av stresshormonet kortisol. Hormonet som sådant produceras i binjurarna, men dess aktiva nivåer i vävnaderna regleras i stor utsträckning av enzymen 11ßHSD typ 1 och typ 2: 11ßHSD1 aktiverar kortison genom att omvandla det till kortisol medan 11ßHSD2 gör det omvända.
Enligt avhandlingen har kvinnor efter klimakteriet högre nivåer av 11ßHSD1 i fettvävnad och lever, vilket kan leda till högre kortisolnivåer i vävnaderna och ökad fettinlagring i bl.a. levern samt öka risken för hjärt-kärlsjukdom. Experimentella studier visar att östrogenbehandling ändrade balansen av 11ßHSD1-nivåerna mellan de olika fettdepåerna från högre nivåer i buken till högre nivåer i underhuden. Det betyder att en del av östrogenets reglering av fettfördelningen kan ske via reglering av mängden 11ßHSD1.
Fördjupade studier på cellkulturer visade att aktiveringen av en specifik mottagarmolekyl (receptor) för östrogeneffekter, den s.k. ß-receptorn, kan vara avgörande i sammanhanget. Låga östrogendoser kan via den här receptorn öka 11ßHSD1-nivåerna i fettvävnad och därigenom ge en gynnsam fettfördelning.
Therése Andersson är född och uppvuxen på Hammarö utanför Karlstad och utbildad till molekylärbiolog vid Umeå universitet. Efter Biomedicinska forskarskolan i Umeå har hon fortsatt som doktorand vid enheten för medicin.
Hon kan nås på :
Mobil 070-449 81 24
Tel. 090-785 44 07?
E-post: therese.andersson@medicin.umu.se
Fredagen den 7 maj försvarar Therése Andersson, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Estrogen and glucocorticoid metabolism (Östrogen och glukokortikoidmetabolism). ?Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.?Fakultetsopponent är prof. Agneta Holmäng, Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet.
Jämförelsen mellan Naturens kalender av idag och hur den såg ut för hundra år sedan har betydelse för forskning kring klimatförändringens effekter.
Observationer av naturens växlingar, så kallad fenologi, kommer framöver att dokumenteras ännu bättre i och med att Svenska fenologinätverket nu lanserar ett nätverk av observatörer för växters fenologi.
Detta ska göras via ett landsomfattande nätverk av frivilliga och professionella så kallade fenologiväktare som rapporterar in observationer. Det kan gälla tidpunkten för lövsprickning, blomning, fruktmognad, höstlöv och lövfällning. Allt ska rapporteras in till en nationell databas via hemsidan www.blommar.nu
Gårdar ansluts
Just nu ansluts också ett stort antal gårdar i Sverige till ett nationellt nätverk för observation av Naturens kalender. Det unika med dessa gårdar är att de också deltog i motsvarande observationsnätverk under perioden 1873-1926 Naturens kalender dokumenterades under perioden 1873-1926 av motsvarigheten till SMHI på över 350 platser i Sverige. Man gjorde observationer av tidpunkten för lövsprickning, blomning, fruktmognad, höstlöv med mera.
De jämförelser som kan göras mellan de historiska och nutida observationerna kommer att få stor betydelse för forskningen kring klimatförändringens effekter. Utöver dessa historiska gårdar deltar ett stort antal frivilliga och professionella observatörer i det landsomfattande nätverket. Rekryteringen av observatörer pågår för fullt och intresserade uppmanas att anmäla sig.
Kunskap om tidpunkten för blomning, lövsprickning och höstlöv med mera, det vill säga fenologi, och hur denna påverkas av ett förändrat klimat kommer att vara till nytta för många grupper. Hit hör pollenallergiker, skogs- och jordbrukssektorn, naturvården och inte minst klimatforskarna och deras möjligheter att förutse hur klimatet förändras och vilka effekter det får. Ett förändrat klimat påverkar ekosystemen på flera sätt. Förändringen av växters fenologi är en av de fundamentala effekterna ett förändrat klimat för med sig.
Många observationer
Svenska fenologinätverket (SWE-NPN) initierades 2008 och har under två år testat ett landsomfattanderapporteringssystem. Uppemot 10 000 spontana observationer har skickats in av över 500 rapportörer från hela landet via www.blommar.nu. I år har över 180 fenologiväktare rekryterats och i skrivande stund har över 1200 observationer rapporterats in.
Ett förändrat klimat påverkar ekosystemen på flera sätt som är kopplade till fenologi, till exempel:
Växtsäsongens längd och därmed vilka grödor vi kan odla
Hur mycket biomassa skogen producerar
Utbytet av växthusgaserna koldioxid och vattenånga mellan växtligheten och atmosfären
Timingen i samspelet mellan olika organismer, såväl konkurrerande arter som samarbetande
Hur mycket pollen som pollenallergiker drabbas av och när på året allergitopparna uppträder
Läs mer om fenologi på http://www.slu.se/?id=965&puff=356
Kontaktinformation
För mer information: Kjell Bolmgren, samordnare Svenska fenologinätverket (SWE-NPN) vid SLU 0730-670365 kjell.bolmgren@esf.slu.se www.swe-npn.se www.blommar.nu
Forskare i barn- och ungdomspsykiatri vid LiU har studerat hur barn i skilsmässofamiljer mår när de blivit vuxna, 15-20 år senare. Studierna, som omfattat barn vars föräldrar skilde sig under ett år på 1980-talet, redovisas nu i en avhandling av doktoranden Teresia Ängarne-Lindberg.
Trots att dessa barn utöver själva skilsmässan fått vara med om fler omvälvande livshändelser än jämnåriga i intakta familjer – som konflikter mellan föräldrarna, flyttningar och försämrad ekonomi – märks ingen avgörande skillnad i mental hälsa när de kommit upp i 20-30-årsåldern.
I intervjuer och enkäter har deltagarna svarat på frågor om sina upplevelser av skilsmässan, mental hälsa, livshändelser utöver skilsmässan samt personliga resurser (känsla av sammanhang). Dessa uppgifter har kompletterats med data från psykiatrijournaler och sjukvårdsregister. Resultaten från gruppen skilsmässobarn har jämförts med motsvarande från en kontrollgrupp av personer vars föräldrar fortsatt att leva tillsammans.
Under barn- och ungdomsåren närmast efter skilsmässan var däremot de psykiatriska kontakterna betydligt vanligare i skilsmässogruppen – framförallt bland flickor – än i kontrollgruppen. Detta kan vara en av förklaringarna till att skilsmässorna oftast inte orsakat några avgörande konsekvenser i vuxen ålder. Andra positiva faktorer är goda personliga resurser hos barnen och att föräldrarna hanterat situationen på ett bra sätt.
En grupp av kvinnor mellan 22 och 27 år avviker från den generella bilden i studien. Vid tiden för föräldrarnas skilsmässa var de 7-12 år gamla och utgör eventuellt en mer sårbar kategori med bland annat sämre mental hälsa och känsla av sammanhang (KASAM). Höga värden på KASAM innebär att individen har en god förmåga att hantera utmaningar. Tidigare forskning har också visat att flickor i de tidiga tonåren löper större risk än pojkar att drabbas av depression i samband med negativa livshändelser.
Varje år spricker cirka 20 000 äktenskap i Sverige. 2008 fick 47 000 barn uppleva att deras föräldrar separerade, upplösta samboförhållanden inräknade.
– Trots att resultaten visar på god hälsa hos barnen 15-20 år efter skilsmässan är det viktigt att framhålla att inga barn önskar att deras föräldrar ska skilja sig. Men om föräldrarna inte har det bra tillsammans ansåg många av de intervjuade att skilsmässa kanske var den bästa lösningen, säger Teresia Ängarne-Lindberg.
Avhandlingen läggs fram torsdag 29 april kl 9:00 i Berzeliussalen, Campus US, Aschans gata, Linköping. Opponent är docent Michael Gähler, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Teresia Ängarne-Lindberg, 013-224213, 070-2343764, teresia.angarne-lindberg@liu.se
Höga sjukskrivningstal, sjuka människor som kommer i kläm och misstänkt fusk är bara några av de områden som diskuterats i media den senaste tiden. Ofta presenterar debattörerna ”enkla lösningar”. Av detta skäl är forskningsbaserad kunskap om sjukskrivningsprocessen av största vikt.
Gunilla Norrméns avhandling baseras på enkätmaterial från allmänläkare och deras patienter i anslutning till konsultationer där sjukskrivning skulle kunna vara ett möjligt resultat. Materialet innefattar alltså inte enbart de som blivit sjukskrivna. Undersökningen fångar data kring läkaren som (yrkes)person, läkarens medicinska bedömning av konsultationen samt patientens uppgifter om sina besvär, sin funktionsförmåga, sociala förhållanden och arbetssituation. Läkarens och patientens attityder till olika samhälleliga och försäkringsmedicinska aspekter har också fångats i enkäterna.
– En allmän slutsats är att många faktorer bidrar till om patienten sjukskrivs eller inte. Viktigaste predicerande faktor för sjukskrivning är patientens egen bedömning av nedsatt arbetsförmåga, förklarar Gunilla Norrmén.
Vid en sjukskrivning delas bedömningen av begränsning av arbetsförmågan oftast mellan läkare och patient och en rimlig tolkning är att patienten själv i merparten av konsultationer har en god förmåga att bedöma sin begränsning.
Att söka läkare med besvär från rörelseapparaten är förenat med förhöjd risk för sjukskrivning men då med en annan diagnos. Att läkaren uppfattar att patientens åkommor har kroppsliga orsaker är förenat med lägre risk för sjukskrivning. Båda dessa fynd kan sammanfattas med att diffusa besvär kan ta sig uttryck i kroppslig smärta och att läkaren i dessa fall har svårare att bedöma den nedsatta förmågan.
Arbetsrelaterade faktorer har också betydelse för beslutet om sjukskrivning. Möjligheten för patienten att påverka hur denne jobbar är att se som en skyddsfaktor. Familje- och fritidsfaktorer har mindre betydelse.
Läkarrelaterade faktorer som verkar höja frekvensen sjukskrivningar är om läkaren har lång erfarenhet i yrket och om läkaren är deltidsarbetande. Dock baseras detta på en mindre grupp deltidsarbetande läkare varför resultaten bör tolkas med försiktighet.
Patienter och läkare hade likartade nivåer av instämmande i de attitydfrågor som ställdes, men läkarens attityder relaterade tydligare till om patientens sjukskrevs eller inte än patientens attityder gjorde.
— Att sjukskrivningsinstrumentet används på korrekt sätt är av stor vikt. För patienten är det viktigt att få avlastning från arbetet när det är adekvat men också att inte hamna i skadlig, utdragen sjukskrivning utan mål för behandlingen, säger Gunilla Norrmén.
Att det finns en rättssäkerhet för patienten är angeläget. För samhället är det viktigt att socialförsäkringens resurser används till dem som är i behov av dem och är berättigade till dem. För läkaren är det angeläget att använda instrumentet sjukskrivning som en god behandlingsåtgärd och att kunna avgränsa sin roll som hjälpare och ämbetsman, menar Gunilla Norrmén.
Avhandlingen försvaras den 3 maj på Universitetssjukhuset i Örebro.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gunilla Norrmén, tel: 070-347 88 72
Diabetes förekommer idag hos ca 30 miljoner människor i Europa. Hormonet insulin som behövs för att reglera blodsockerhalterna i vår kropp produceras av bukspottkörteln. Dess insulinproducerande celler är organiserade i tusentals utspridda smågrupper, de s.k. Langerhanska öarna. Vid den autoimmuna formen av diabetes, typ 1-diabetes (tidigare kallad barn- och ungdomsdiabetes), angrips och förstörs de insulinproducerande cellerna av kroppens eget immunsystem, vilket på sikt leder till total brist på insulin.
Att kunna studera mängden och utbredningen av de insulinproducerande cellerna innebär flera tekniska utmaningar. Den här studien, ledd av universitetslektor Ulf Ahlgren vid Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM) och professor Dan Holmberg vid Köpenhamns Universitet samt Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, ger ny kunskap med hjälp av optisk projektionstomografi (OPT), en avbildningsteknik som bygger på synligt ljus.
I artikeln presenteras tredimensionella bilder av bukspottkörteln som i en djurmodell visar nedbrytningen av insulincellerma vid typ1-diabetes och dynamiken i förloppet när de autoimmuna cellerna invaderar bukspottkörteln. Genom att för första gången i helorgansanalyser kombinera rumsmässig och kvantitativ information visar forskarna att de ”stora” öarna centralt i bukspottkörteln är mer motståndskraftiga mot den autoimmuna attacken medan de mer perifera öarna bryts ner först. Forskarnas data tyder på att de mer motståndskraftiga öarna också har en tillväxtförmåga som kan kompensera för attacken.
Forskarna räknar med att deras rön, förutom de nya insikterna, också kommer att vara ett verktyg för att avgöra hur genetiska och miljömässiga faktorer bidrar till diabetesutvecklingen, men oockså för att utvärdera effekten av olika behandlingar.
Övriga författare till artikeln är Tomas Alanentalo och Andreas Hörnblad vid UCMM, Sofia Mayans, Åsa Larefalk och Anna-Karin Nilsson vid Inst. för medicinsk biovetenskap, samtliga vid Umeå universitet, samt James Sharpe vid Center for Genomic Regulation, Barcelona, Spanien.
För mer information, kontakta Ulf Ahlgren
e-post ulf.ahlgren@ucmm.umu.se
tel. 090-785 44 34
mobil 070-220 92 28
eller Dan Holmberg
e-post dho@life.ku.dk
mobil 070-6341689
Bilden är en optisk projektionstomografisk avbildning av de autoimmuna cellernas utbredning i bukspottkörteln hos en mus som håller på att utveckla typ 1-diabetes. Insulincellerna i de Langerhanska öarna har färgats röda och de autoimmuna cellerna (T-celler) gröna.
Referens
Alanentalo et al. Quantification and 3-D imaging of the insulitis-induced destruction of ß-cells in murine Type 1 Diabetes Diabetes 2010
[Published online before print April 14, 2010, doi: 10.2337/db09-140]
Av de nästan 21 000 arter i Sverige som ArtDatabanken bedömt är det över 4000 arter som inte bedöms vara långsiktigt livskraftiga i Sverige. Sämst är utvecklingen i havet, och det finns tecken på att situationen försämras även i fjällen. I skogen och jordbrukslandskapet är situationen tyvärr oförändrad – det är fortfarande där som de allra flesta rödlistade arterna lever. Däremot har ett långsiktigt naturvårdsarbete i våra sötvatten börjat bära frukt och här har bl.a. en del grodor fått en bättre situation.
Bland de nya arterna på rödlistan finns fiskar som stenbit (sjurygg), vitling och lake eftersom de minskat kraftigt. Ålen är fortfarande Akut hotad och pigghaj har hamnat i samma kategori. Den svenska flodkräftan minskar så kraftigt till följd av kräftpesten och även den är Akut hotad.
Trädet ask – symbolen för världsträdet Yggdrasil – liksom alla landets tre almarter (skogalm, lundalm och vresalm) har också blivit rödlistade.
– De har drabbats av svampsjukdomar som dödar träden. Men det är viktigt att inte hugga ned träden i onödan eftersom många småkryp och kryptogamer är beroende av dem, säger professor Ulf Gärdenfors.
Men det finns också glädjeämnen på den nya rödlistan. Varg, lo, järv och björn har alla listats i en lägre rödlistekategori än i förra rödlistan – björnen har helt fått lämna listan då den nu betraktas som livskraftig. Fiskarna mal och asp har också klassificerats i lägre kategori, efter flera års naturvårdsinsatser. Klockgroda har helt lämnat rödlistan, precis som lövgroda och ätlig groda kunde göra i samband med förra rödlistan, som följd av framgångsrika åtgärder.
Rödlistan presenteras den 28 april vid ArtDatabankens årliga konferens Flora- och faunavård i Uppsala på SLU:s Ultunacampus. Läs mer om konferensen här: www.artdata.slu.se/flofa
Hela rödlistan publiceras i bokform. De rödlistade arterna kan också sökas i en databas: www.artdata.slu.se/rodlista.
Bakgrund:
Rödlistan redovisar de djur, växter och svampar som inte bedöms ha långsiktigt livskraftiga populationer i Sverige. Bedömningarna baseras på IUCN:s internationella kriterier. Detta är den tredje svenska rödlistan baserad på dessa kriterier och är resultatet av ett två år långt arbete där ArtDatabanken och dess 14 expertkommittéer har analyserat tillståndet för 20 800 arter. Rödlistan tas fram av ArtDatabanken, SLU på uppdrag av Naturvårdsverket.
ArtDatabanken, SLU är ett nationellt centrum för kunskap om Sveriges vilda växter, svampar och djur. Via webbaserade databaser sammanställs och tillgängliggörs känd information om arters förekomst, ekologi m.m. Utifrån denna kunskap tas den nationella rödlistan fram, en bedömning av vilka arter som löper risk att helt försvinna ur landet. ArtDatabanken bevakar status för arter och
naturtyper som är prioriterade inom EU. Hos ArtDatabanken drivs även Svenska artprojektet, inklusive bokverket Nationalnyckeln till
Sveriges flora och fauna. ArtDatabanken är administrativt en del av SLU och samtidigt en viktig länk mellan forskare, naturvårdare
och allmänheten. www.artdata.slu.se.
Kontaktinformation
Mer information:
Johan Bodegård, chef, ArtDatabanken SLU, tel 018-67 24 30, mobil 070-266 8600
Ulf Gärdenfors, chef program taxonomi, ArtDatabanken SLU, tel 018-67 24 30, mobil 070-266 8600
Johan Samuelsson, programchef Info och marknad, ArtDatabanken SLU, tel 018-67 34 09, mobil 070-679 34 09
ArtDatabanken, SLU Box 7007 750 07 Uppsala
Hemsida: www.artdata.slu.se
Sedan det världsomfattande förbudet mot tennorganiska föreningar (TBT) trädde i kraft 2008 pågår en febril jakt efter miljövänliga båtbottenfärger.
En av substanserna som studeras är medetomidine – ett ämne som används som sövningsmedel inom veterinärmedicin och som också visat sig hindra havstulpanens larver från att sätta sig.
Medetomidine som aktiv substans i båtbottenfärg genomgår för närvarande en utvärdering enligt EU:s biociddirektiv. Forskaren Anna Lennquist vid Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet har i sin avhandling undersökt vilka effekter låga koncentrationer av medetomidine får på fisk.
I avhandlingen har Anna Lennquist gjort försök där regnbåge, torsk, piggvar, storspigg och atlantlax behandlats med medetomidine under perioder från ett dygn och upp till 54 dygn. Den mest uppenbara effekten är enligt studien att medetomidine gör fiskarna blekare, eftersom ämnet påverkar de hudceller som innehåller mörkt pigment.
–Det verkar inte som att pigmentcellerna skadas, ens under långvarig behandling med medetomidine, men däremot påverkas känsligheten något. Blekhet är inte skadlig i sig, men en fungerande pigmentering är mycket viktig för fiskars kamouflage, kommunikation och UV-skydd, säger Anna Lennquist.
En annan effekt som noteras i flera av studierna är att ett avgiftningsenzym i fiskarnas lever påverkas.
–Vid studier på isolerade leverfraktioner har vi kunnat konstatera att enzymets verkan förhindras av medetomidine. Det skulle kunna innebära att fiskars nedbrytning av skadliga substanser i miljön försämras av ämnet, säger Anna Lennquist.
Andra effekter som upptäckts efter medetomidinebehandling är att fiskar blir något slöare och får mindre aptit, liksom att blodsockerhalt och leverstorlek tycks påverkas.
–Avsikten med avhandlingen har varit att identifiera några av de effekter på fisk som skulle kunna uppträda om man använder medetomidine i båtbottenfärg. Vi kan konstatera att läckaget av medetomdine bör kontrolleras så att inte skadliga koncentrationer hamnar i havsmiljön.
-Samtidigt har ämnet inte visat sig ha någon effekt på andra viktiga livsfunktioner, till exempel fiskarnas tillväxt, oxidativ stress, cellförgiftning och genuttryck, säger Anna Lennquist.
Avhandlingen Studies of fish responses to the antifoulant medetomidine försvarades vid en disputation den 23 april. Länk till avhandling:
Kontaktinformation
Kontakt:
Anna Lennquist, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0705-72 47 50
031-786 3683
anna.lennquist@zool.gu.se
– Det har länge varit känt att cyanobakterier kan använda solens ljus för att utföra fotosyntes, berättar Jarone Pinhassi, forskare inom akvatisk ekologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Men det har inte tidigare funnits bevis för att även andra bakterier, de med fotopigmentet proteorhodopsin, kan utnyttja solens ljus för att överleva bättre.
Det ljuskänsliga pigmentet proteorodopsin upptäcktes år 2000 av amerikanska forskare som undersökte vilka gener som finns i arvsmassan hos marina bakterier. Bland djur så finns rodopsiner i näthinnan, och hos människan möjliggör det mörkerseende. Hos mikroorganismer kan funktionen variera, men det har länge varit oklart hur marina bakterier använder proteorodopsin och vad de eventuellt gör med den energi de fångar från solens ljus.
Nu, ett decennium senare, presenterar den aktuella studien de första direkta bevisen för att proteorodopsin är till nytta för marina bakterier. Detta visas genom mutationsstudier i en marin bakterie nära släkt med arten Vibrio cholerae, bakterien som orsakar sjukdomen kolera. Studien visar att fotoproteinet förser bakterien med energi till att överleva “dåliga tider” i väntan på bättre tillväxtförhållanden. Detta är av stor vikt i havet eftersom näringstillgången där ofta varierar mycket.
Det finns i runda tal en miljard bakterier per liter havsvatten, och dessa bakteriers aktiviteter, nedbrytning av organiskt material och tillväxt, är centrala för att förstå havets omsättning av koldioxid samt kretsloppen av kväve och fosfor. Att nära hälften av alla marina bakterier i världshaven även har proteorodopsin visar hur utbrett detta fotoprotein är, och vilken potential det kan ha att påverka bakteriers överlevnad.
– Det finns en enorm kapacitet för bakterier att ta tillvara på molekylära innovationer om de gynnar dem, säger Jarone Pinhassi. Och att det kan vara bra att utnyttja solljus är väl egentligen inte en överraskning för någon.
Mer information
Läs hela artikeln på PLoS Biologys hemsida: http://biology.plosjournals.org/perlserv/?request=get- document&doi=10.1371/journal.pbio.1000358
Kontaktinformation
För vidare upplysningar
Dr. Jarone Pinhassi, docent, 0480-44 62 12, 070-275 63 18, jarone.pinhassi@lnu.se
Christina Dahlgren, pressansvarig, 0470-70 85 51, 070-572 26 56
Förmågan att känna lukter grundläggs genom att luktslemhinnan med sina luktceller utvecklas. I luktslemhinnan finns dessutom celler som producerar sekret, s.k. sekretoriska celler, men vilka signaler som styr hur lukt- och sekretregionerna bildas under fosterutvecklingen har hittills varit okänt. En forskargrupp vid Umeå universitet beskriver nu en mekanism på molekylärnivå i vilken balansen mellan två signalmolekyler styr vilken av de båda celltyperna som utvecklas.
Resultaten visar att när någon av signalmolekylerna saknas styrs cellernas utveckling mot antingen en luktcells- eller sekretcells-identitet. De visar dessutom att den ena signalmolekylen begränsar den andras möjlighet att påverka cellernas utveckling. Den här upptäckten har stor principiell betydelse för förståelsen av hur olika typer av celler bildas under fostertiden.
Artikeln är skriven i samarbete med forskare vid Albert Einstein College of Medicine, Yeshiva University, New York, USA. Medverkande forskare vid Umeå universitet är Esther Maier, Jonas von Hofsten, Hanna Nord och Lena Gunhaga, samtliga vid Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM).
För mer information, kontakta gärna forskarassistent Lena Gunhaga , UCMM,
tel. 090-785 44 35,
mobil 070-2621879,
e-post Lena.Gunhaga@ucmm.umu.se
Referens
Maier E, von Hofsten J, Nord H, Fernandes M, Paek H, Hébert JM, Gunhaga L.Opposing Fgf and Bmp activities regulate the specification of olfactory sensory and respiratory epithelial cell fates. Development. May 15, 2010 Development 137, 1601-1611 [Epub ahead of print]
PET, positronemissionstomografi, är en metod för att lokalisera och mäta koncentrationen av strålande radioisotoper som tillförts kroppen. På senare år har bruket av PET-undersökningar ökat i cancersammanhang. Det vanligaste spårämnet är FDG (2-[18F]-fluorodeoxyglukos), även om det har sina nackdelar. Ett alternativ är radioaktivt C-AC (1-[11C]-acetat) och i avhandlingen studeras dess användbarhet vid cancer i huvud och nacke samt olika former av tumörer i lymfkörtlarna, bl.a. vid prostatacancer.
Studierna visar bl.a. att PET-undersökningar med C-AC påvisade fler primärtumörer och metastaser (spridd cancer) än motsvarande med FDG. Dynamisk PET-undersökning med C-AC kan därmed en metod för att följa både syreomsättningen (metabolismen) och genomblödningen hos tumörer i samband med strålbehandling. Både C-AC och FDG måste dock värderas noggrant innan de används i klinisk rutinverksamhet.
Vid prostatacancer är det vanligt med ansamling av C-AC i lymfkörtlarna vid ljumsken. I avhandlingen visas dock att tätheten hos dessa bildningar är lägre än hos metastastumörer, vilket antyder att röntgenbaserade mätningar av tätheten kan bidra till säkrare diagnoser.
Aijun Sun är doktorand vid enheten för onkologi, där hon kan nås på
tel. 090-77 54 03,
e-post aijun.sun@onkologi.umu.se
Onsdagen den 28 april försvarar Aijun Sun, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Radiolabeled acetate positron emission tomography in oncology imaging (Onkologisk diagnostik med radioaktivt märkt acetat och positronemissionstomografi).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 244 (Lionssalen), by. 7, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Heikki Minn, Turku PET Centre, Finland.
Stroke är en folksjukdom som drabbar cirka 30 000 svenskar varje år. Av dessa är 6 000 under 65 år. Många får en halvsidig förlamning som kan försvåra förmågan att klara aktiviteter i dagliga livet. Fallrisken är dessutom stor i samband med förflyttningar både inom- och utomhus.
En ofta förekommande förflyttning är uppresning från sittande till gående, sit-to-walk. Det finns inte så mycket tidigare forskning på detta område. Ny kunskap om denna typ av vardagsmotorik är numer möjlig tack vare tekniskt avancerade kraft- och rörelseanalyssystem. I tre delarbeten i avhandlingen ”Movement control after stroke” undersöktes sit-to-walk med åtta kameror och fyra kraftplattor. Kraftgenerering från både säten och fötter i samband med uppresning till gående är inte tidigare rapporterat. Tre olika aspekter av rörelsekontroll undersöktes hos 10 personer med stroke och hos matchade kontrollpersoner.
Ur ett kraftperspektiv framkom att när personerna med stroke förberedde sig inför uppresningen till gående använde de annorlunda motoriska strategier jämfört med de matchade kontrollpersonerna. Resultaten tyder på att den halvsidiga förlamningen efter stroke leder till att det icke-förlamade sätet bidrar med alltför mycket kraft inför uppresningen och att både säten och den icke-förlamade foten påtagligt bromsar den framåtriktade rörelsen.
Ur ett rörelseperspektiv så visar resultaten att storleken på kroppens framåt- och uppåt-rörelse vid sit-to-walk var minskad efter stroke. Ur ett tidsperspektiv framkom att det är strax efter det att sätena lämnat underlaget som personerna med stroke behöver längre tid på sig för att lyckas med uppresningen till gående.
– Resultaten stödjer senare års kliniska inriktning inom stroke-rehabilitering där man fokuserar på styrketräning. Behovet av att även uppmärksamma vad den icke-förlamade kroppshalvan bidrar med blir tydligt utifrån forskningsresultaten, säger Gunilla Elmgren Frykberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gunilla Elmgren Frykberg, tel: 018 – 611 28 75, 0730 – 48 11 48, gunilla.elmgren.frykberg@neuro.uu.se
Avsaknad av syn leder till många begränsningar i en människas vardag. Mest uppenbar är kanske svårigheten att navigera, men små detaljer som seende människor tar för givna går också förlorade. Ett exempel på detta är förmågan att kunna uppfatta en persons ansiktsuttryck och kroppsspråk under en konversation. Sådana synintryck ger viktig information om de känslor som omgivande personer vill förmedla och de behövs för att underlätta kommunikationen. Ett leende kan till exempel visa att personen i fråga är glad, nöjd eller lättad. Att inte kunna se ansiktsuttryck kan därför skapa hinder för sociala interaktioner.
– Blinda personer kompenserar för utebliven information med hjälp av andra sinnen, såsom ljud. Men det är svårt att förstå komplexa känslor enbart genom att tolka en röst, säger Shafiq ur Réhman.
Han har i sitt avhandlingsarbete gett sig i kast med en stor utmaning: att ge synskadade möjligheter att ”se” andras känslor. Forskargruppen har utvecklat en ny teknik baserad på en vanlig webbkamera, en hårdvara – liten som ett mynt – och en taktil känselanordning som fästs på huden. Tekniken innebär att synskadade omedelbart kan tolka mänskliga känslor.
– De visuella intrycken från kameran översätts av hårdvaran till avancerade vibrerande mönster, som den synskadade läser av på sin hud. Olika vibrationer betyder olika saker och den synskadade kan på så sätt få dynamisk information om vilken sorts känslor som en person ger uttryck för och hur intensiva känslorna är, förklarar han.
Det första steget för en användare är att lära sig mönster för de olika ansiktsuttrycken. Detta görs genom att användaren känner hur uttrycken tolkas som vibrationer genom att själva göra uttrycken framför en kamera som översätter känslorna till vibrationer. I denna inlärningsfas är den taktila anordningen monterad på stolsryggen. När den synskadade ska interagera med andra människor kan han eller hon istället fästa ett taktilt band runt underarmen.
Forskningens tyngdpunkt har varit att karaktärisera de olika känslorna och hitta sätt att presentera dem genom vibrationer. Projektet har finansierats av Vetenskapsrådet.
Forskargruppens avknoppningsföretag Videoakt AB har beviljats ett patent för tekniken, som snart kommer att finnas tillgänglig som en produkt på den öppna marknaden. Att kunna ge taktil återkoppling är intressant som ett framtida kommunikationsverktyg, även för seende människor.
– Vi har framgångsrikt visat hur tekniken kan användas i mobiltelefoner för att ge taktil återkoppling av livesända fotbollsmatcher och för att återge mänskliga känslor med hjälp av vibrationer. På detta sätt kan vi förstärka användarens upplevelser, säger Shafiq ur Réhman.
Onsdagen den 28 april försvarar Shafiq ur Réhman, institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Expressing Emotions through Vibration.
Disputationen kommer att äga rum klockan 9.00 i N300, Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Xiaoyi Jiang, universitetet i Münster, Tyskland.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Shafiq ur Réhman
Telefon: 090-7869373, 073-6953678
E-post: shafiq.urrehman@tfe.umu.se
Forskare vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, har i flera år följt invasionen av den amerikanska kammaneten Mnemiopsis. Nu har forskarna upptäckt att kammaneten kan ha fört med sig ytterligare en ny art till Sverige: ett nässeldjur som lever som parasit på kammaneten.
Enligt forskarna kan det vara samma parasit som vållar problem i USA genom att orsaka hudåkommor på badande.
Nässeldjuret, som Göteborgsforskarna genom DNA-analyser tror sig ha identifierat som havsanemonen Edwardsiella, är vanligt förekommande i kammanetens naturliga livsmiljö i västra Atlanten men har inte tidigare påträffats i svenska vatten eller på någon annan plats dit kammaneten spridit sig.
Det är nässeldjurets larver som parasiterar på kammaneten, och som orsakar hudirritationerna – som kanske även kan ställa till problem för svenska badare.
-Den amerikanska varianten av nässeldjuret ger upphov till en hudirritation som kallas ”sea bathers eruption”, vilket generellt inte kräver vård men som ger ganska stygga hudirritationer som sitter i några dagar. Men anemonen vi hittat är till förväxling lik en svensk anemon som heter Edwardsiella carnea, och vilken av arterna det är, eller om det verkligen rör sig om två skiljda arter, får vi först veta efter en fördjupad genetisk analys, säger Erik Selander vid Institutionen för marin ekologi.
– Vi har heller inte sett så extrema mängder av arten i svenska vatten som det är på den amerikanska östkusten. Anemonlarverna har dessutom haft sin peak i september, efter högsäsongen för svenska badare.
Erik Selander och hans kollegor registrerade parasiten under två olika mätningar 2007 och 2008. Vid den senare mätningen visade parasiten en tillväxt som var 40 procent större än kammanetens. Ur ekologisk synpunkt är etableringen därför inte bara av ondo:
–Kammanetens explosiva utbredning här och i till exempel Svarta havet tros bero på att maneten har färre naturliga fiender här än i sin naturliga miljö. Därför är det extra spännande att se vad som händer när det nu dykt upp en naturlig fiende till kammaneten. Eftersom parasiteringen är så hög finns förhoppningar om att arten kan bidra till att dämpa invasionen av kammaneter något, vilket vi sett på andra sidan Atlanten, säger Erik Selander.
För bild:
http://www.science.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter%20Detalj/Parasit_kan_bli_sensommarens_badplaga_.cid933298
Kontaktinformation
Kontakt: Erik Selander, Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet 0730 226 208 +45 35 883 430
I sin forskning har Erik Gudmundson studerat matematisk modellering och skattning av okända parametrar med bland annat detektion av sprängämnen som tillämpning. Tillsammans med forskargrupper vid Lunds universitet och King’s College London, Storbritannien, har han visat att NQR, en släkting till den mer välkända tekniken magnetresonans (MR), kan användas för att detektera till exempel landminor. Tekniken skulle också kunna användas för att hitta sprängämnen i flygplatsers säkerhetskontroller.
NQR-tekniken har fördelen att den inte använder de kraftiga magnetfält som behövs inom MR. Detta gör att tekniken går att göra bärbar vilken är en förutsättning för att kunna användas för minröjning. Erik Gudmundson har bland annat studerat olika sätt att ta bort störningar som försvårar detektionen samt sätt att göra mätningen snabbare vilket är ett måste för att tekniken ska blir användbar i praktiken.
– Nästa steg är att flytta tekniken från laboratoriet och ut på fältet, säger Erik Gudmundson.
Inom ramen för avhandlingen, som nyligen försvarades vid Uppsala universitet, har Erik Gudsmundson också studerat MR-tomografi tillsammans med en forskargrupp vid Stanford University, USA. Syftet har varit att ta fram bättre metoder för att skilja på frisk och sjuk vävnad och i avhandlingen presenteras en metod för snabbare och säkrare beräkning av så kallade spin-lattice relaxation time, T1. Den parametern är specifik för vävnaden vilket gör att den kan användas som en indikator för eventuella sjukdomar.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Erik Gudmundson, tel: 018-471 31 50, 0702-34 92 42, e-post: erik.gudmundson@it.uu.se
Läkemedlet 5-aminolevulinsyra används för att behandla förstadier till cancer genom så kallad fotodynamisk terapi.
Enkelt uttryckt innebär det att medicinen aktiveras av ljus, vilket i sin tur leder till kemiska reaktioner som tar död på cancercellerna. Men för att det ska fungera måste medicinen hitta rätt i kroppen och kunna ta sig igenom cellernas membran.
– Jag har gjort datorberäkningar och datorsimuleringar på denna och flera liknande molekyler, och studerat hur de tar sig igenom cellmembranen och reagerar med enzymer i kroppen, berättar Edvin Erdtman.
Hans forskning visar att det går att förändra molekylen så att den lättare tar sig in i cancercellerna, utan att skada frisk vävnad.
– Genom den här typen av beräkningskemi kan man snabba upp utvecklingsprocessen av läkemedel så att de kan komma ut på marknaden mycket fortare, konstaterar han.
Kontaktinformation
Edvin Erdtman: 076-806 09 00, edvin.erdtman@oru.se
