I en studie vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, har forskare undersökt svenskarnas attityder till skyddsjakt. En enkät som skickades ut till 3 000 svenskar gav 1 751 svar i ett representativt urval av Sveriges befolkning.

Svaren visar på en paradox: stödet för en allmän kontroll av vilda djur i den svenska naturen är lågt – samtidigt finns det ett utbrett stöd för att skydda hotade arter genom skyddsjakt.  

Störst är stödet för ett mänskligt kontrollerat djurbestånd där det finns specifika skäl, till exempel där de jagade djuren kan utgöra en trafikfara eller risk för andra hotade arter. Men inställningen varierar beroende på art: att skyddsjaga rovfåglar och räv har lågt stöd, att jaga för mink, kråk- och måsfåglar betydligt högre.

Generellt är stödet för att kontrollera djur mindre i mer urbana miljöer och bland yngre.

När det gäller varg vill ungefär 30 procent av svenskarna begränsa vargens utbredning och antal i mycket stor eller ganska stor utsträckning – vilket är i samma storleksordning som svenskar vill begränsa mink, kråkor och måsar.

Stödet för en begränsning minskar med ålder och är lägre bland de med ett mer urbant boende, visar studien.

Kunskaperna om allmänhetens attityder är enligt de ansvariga forskarna nödvändiga för lyckade naturvårdsåtgärder.

–Undersökningens resultat antyder att det är mycket viktigt med information om skyddsjaktens orsaker, liksom tydlig information om vilka arter det berör. Det gäller särskilt skyddsjakt i urbana regioner, säger Daniel Isaksson, filosofie doktor vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Kontakt
Daniel Isaksson, Fil.dr. vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0735-761232
daniel.isaksson@zool.gu.se

I gränslandet mellan kemi och fysik uppstår nya spännande sätt att försöka förstå hur virus fungerar. Biokemisten Alex Evilevitch från Lunds universitet har länge varit intresserad av de mer fysiska aspekterna av hur virus gör när de infekterar celler, hos såväl människor som bakterier (även bakterier kan faktiskt bli infekterade av virus).

Alex Evilevitch har i sin tidigare forskning visat att virus har ett enormt tryck inombords, lika starkt som på 500 meters djup under havsytan. Eller, för den delen, ett tryck som är tio gånger kraftigare än i en oöppnad champagneflaska. Detta tryck fungerar som virusets vapen vid anfall.

– Trycket gör det möjligt för viruset att med hög fart skjuta in sina gener i den cell som ska infekteras, säger Alex Evilevitch.

Virus består av ett tunt proteinhölje och innanför ligger dess arvsmassa, generna. När viruset har lyckats infektera exempelvis en människocell luras människans egna gener att kopiera generna från viruset och därmed hjälpa viruset att bli fler och fler inne i människokroppen. Problemet med att hitta mediciner mot virusinfektioner är att virus muterar med stor fart, det vill säga att det hela tiden sker förändringar i deras gener, vilket gör det svårt att få grepp om dem.

Därför letar Alex Evilevitch och hans kollegor efter en lösning längs ett annat spår, med fysikens hjälp. Hans forskargrupp försöker hitta ett sätt att reglera trycket innanför virusets hölje. De vill sänka trycket för att på så sätt oskadliggöra viruset. För att kunna sänka trycket måste de sänka energimängden inne i viruset.

Nu har Alex Evilevitch, professor Bengt Jönsson och doktoranden Meerim Jeembaeva som första forskare i världen lyckats mäta energimängden. Till sin hjälp har de haft en apparat, en så kallad kalorimeter, som kan mäta värmeutvecklingen i själva infektionsögonblicket, alltså då viruset skjuter iväg sina gener med hjälp av det inre trycket.

Forskargruppen har också visat att energimängden i virus styrs av vattenmängden innanför virusets hölje. Forskarna har därför satsat på att utveckla metoder för att kontrollera energimängden i viruset genom att kontrollera dess vattenmängd. Forskningsresultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Journal of Molecular Biology.

Alex Evilevitch konstaterar att det finns ett stort intresse för detta forskningsfält bland de kliniska och molekylära virologerna, det vill säga virusforskare som arbetar inom den medicinska vetenskapen.

– Bland annat har vi inlett ett samarbete med Linköpings universitetssjukhus, säger han.

För mer information, kontakta:
Alex.Evilevitch@biochemistry.lu.se, tel 073 – 510 33 14
Alex Evilevitch är lektor i biokemi vid Centrum för molekylär proteinvetenskap vid Kemiska institutionen, Lunds universitet. Han är för närvarande även anställd vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, USA.

– Det är oerhört komplicerat att utreda asylskälen och samtidigt ta hänsyn till barnens bästa, konstaterar Olga Keselman som är nybliven doktor i handikappvetenskap vid Linköpings universitet.

I avhandlingsarbetet har hon analyserat utredningssamtal med rysktalande ungdomar som sökte asyl i Sverige mellan 2001 och 2005. Enligt både svensk lag och barnkonventionen ska ensamkommande barn vara delaktiga i asylprocessen och ha rätt att uttrycka sina åsikter.

Barnens berättelse utgör ett viktigt underlag för beslutet om de ska beviljas uppehållstillstånd eller inte, men deras utsatthet gör det svårt att vara delaktiga. De behärskade varken språket eller asylsamtalens normer och regler och hade svårt att orientera sig. Ändå försökte de hantera samtalet så strategiskt som möjligt.

För tolkar och handläggare kunde det vara svårt att vara neutral och bemöta minderåriga med erfarenheter och behov som i regel inte tillskrivs barn.

– Som deltagare upplevs barn som mindre kunniga och respekteras inte på samma sätt som vuxna, men för rättssäkerheten är det viktigt att lyssna på och ta hänsyn till vad de säger, säger Olga Keselman.

Hon betonar att det är komplicerade samtal med dilemman som är svåra att hantera för såväl handläggare som tolk och asylsökande. Därför är det viktigt att både utredare och tolkar har kunskap om utsatta barns förutsättningar, om hur man förhör dem och uppmuntrar dem att berätta.

– Suggestiva, ledande frågor var vanligare än frågetekniker med öppna frågor som låter barnen berätta fritt och minnas upplevelser. Utredare som gått kurser i frågeteknik klarade samtalen bättre. Å andra sidan kunde en otränad tolk kanske ändra frågeteknik, berättar Olga Keselman.

– När samtalen tolkas delar utredaren och tolken på ansvaret för hur de förlöper. De måste arbeta i team.

Disputationen ägde rum den 21 december 2009.

Kontaktinformation
Olga Keselman kan nås på:
013-105628
olga.keselman@liu.se

Jakob Bjur har i sitt avhandlingsarbete vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation undersökt just det så kallade sociala tittandet.

Förr var tv-tittandet en samlande social aktivitet. Hela familjen tittade på samma program på samma apparat, och när man kom till jobbet nästa dag kunde man vara ganska säker på att de flesta andra också hade sett på samma program. Så är det inte längre. Det som en gång enade är nu en källa till splittring. De flesta familjer har flera olika tv-apparater, och man sitter i olika rum och tittar på olika program – om man ens tittar på tv. Dessutom har kanalutbudet blivit så stort och varierat att det är få program som duger som gemensamt samtalsämne i lunchrummet på jobbet.

– 1999 stod det sociala tittandet, att vi tittar tillsammans, för 45 procent och 2008 var det nere på 37 procent. Vi blir mer och mer individualistiska också i våra tv-val, och jag är övertygad om att den utvecklingen kommer att fortsätta. Vi kan inte längre tala om TV som ett socialt kitt, en enande kraft, säger Jakob Bjur.

Det finns fortfarande program som lockar riktigt stora tittarskaror: Melodifestivalen och fotbollslandskamper, till exempel. Men tv -landskapet ser annorlunda ut än för bara något decennium sedan med fler aktörer, fler distributionsvägar, fler sätt att titta, i en allt hårdare konkurrens. Konkurrensen om tittarna har fått tv -bolagen att istället för att leta efter stora publikdragande program satsa på nischkanaler. TV 4, till exempel, startade med bara en kanal, idag har man ett 30-tal kanaler i hela Norden.

– Det finns fortfarande snackisar, påpekar Jakob Bjur. Men diskussionen finns på nätet istället, i specifika grupper, inte minst för tv-serier. Vi får samlas kring Anna Anka eller Ullared istället.

Den splittrade/nischade publiken är dessutom ekonomiskt attraktiv: Annonsörerna kan pricka in exakt rätt målgrupp för sina budskap. Det är lätt att hitta småbarnsföräldrarna, de byggintresserade eller de modeintresserade.

Avhandlingens titel: Transforming Audiences — Patterns of Individualization in Television Viewing

E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21544

Fakultetsopponentens namn: Professor Olof Findahl, Uppsala

Tid och plats för disputation: Fredagen den 15  januari 2010, kl. 13.15, Hörsal SA204,
JMG, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Jakob Bjur, tel 031-7010469(bost.), 031-786 1197(arb.), e-post:.jakob.bjur@jmg.gu.se

Författarna tar på olika sätt upp dagens och framtidens utmaningar i västvärlden, såsom ökad utsatthet, ekonomisk kris, miljöproblem samt en åldrande befolkning och hur dessa på olika sätt utmanar sammanhållningen i samhället.

Genom att ge individen makt över sin egen situation och ökade möjligheter att vara med och forma samhället, kan dessa utmaningar övervinnas och tvärtom bli en grogrund för ökad sammanhållning och solidaritet. Aktuell forskning i boken visar t.ex. hur äldre människor, barn med funktionshinder samt långtidsarbetslösa som ges inflytande upplever att man tar makten över sina egna liv och därmed ger ett mer demokratiskt samhälle att leva i.

Exempel från Sverige, Norge, Tyskland, Italien och Japan återges i antologin Perspectives on Empowerment, Social Cohesion and Democracy som kan laddas när här.

Redaktörer för antologin är docent Cecilia Henning (Hälsohögskolan) samt fil.dr. Karin Renblad (Luppen kunskapscentrum). Tillsammans med Magnus Jegermalm (Ersta Sköndal högskola) samt Ulla Åhnby (Hälsohögskolan) har de skrivit artiklar om metoden framtidsverkstad, som använts vid flertalet tillfällen inom Hälsohögskolans forskning.

Metoden bygger på ett aktivt deltagande av medborgarna; i det här fallet kopplat till framtidens åldrande befolkning. Seniorer, beslutsfattare och tjänstemän har under samma förutsättningar deltagit för att tillsammans utkristallisera utmaningar, möjligheter och forskningsfrågor avseende en åldrande befolkning. Jönköpings läns kommuner har varit delaktiga i flera av dessa framtidsverkstäder, som redovisas i delar av boken. Finansiering har skett via länets FoU-enhet Luppen kunskapscentrum samt Regionförbundet i Jönköpings län.

Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete.

Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD.

Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.

Kontaktinformation
Cecilia Henning, docent vid Hälsohögskolan och redaktör för boken
telefon 036-10 12 18, mobil 073-392 73 76

Studien, som tidigare beskrivits i ett pressmeddelande (http://www.uu.se/press/pm.php?id=683), är nu slutförd och innehåller en mer utförlig jämförelse mellan resultaten från 1985 och 2008 än vad som tidigare redovisats. I det stora hela är resultaten från de båda åren mycket lika varandra, inklusive det faktum att svenskarnas sociala nätverk generellt inte blivit glesare på de 23 år som gått mellan undersökningarna.

– Både då och nu är det bara en liten minoritet på ett par procent som inte har någon umgängeskrets alls, berättar Lars Tornstam, som har genomfört studien tillsammans med tre av sina studenter.

Men ett stort socialt umgänge hjälper inte alltid mot känslan av ensamhet. Resultaten från 2008 visar att ensamheten är mer utbredd bland unga ett stort socialt nätverk än bland äldre med ett glest nätverk.

Undersökningarna beskriver tre subjektiva aspekter av begreppet ensamhet. Den första, kvantitativa ensamhetsaspekten handlar om hur starkt och hur ofta man känner ensamhet. Att vara ung är en faktor som ökar risken för att känna sig ensam, liksom ensamboende, dålig hälsa, liten umgängeskrets och problem med att få vänner under uppväxten.

Den andra innebörden är en inre, personlighetsmässig ensamhet, där man alltid känt sig ensam och alltid tror sig komma känna så. Den här sortens ensamhet hänger ihop med otrygghet och kontaktsvårigheter under barndomen.

Den tredje innebörden är den positiva, självvalda ensamheten, som mer än hälften alla i åldrarna 20 till 90 år säger sig behöva.

– Den är särskilt vanlig mitt i livet, bland 40- till 49-åringar. Nästan 70 procent av de här personerna anger att de själva söker ensamheten för att de mår bra av den, berättar Lars Tornstam.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Tornstam, 018-471 11 87, 070-425 02 18, e-post: Lars.Tornstam@soc.uu.se

– Vi har jämfört två traditionella avverkningssystem med två integrerade system som ännu inte finns i verkligheten. Analyserna visar på en betydande potential i de integrerade systemen, säger Isabelle Bergkvist, Skogforsk.

Det ena integrerade systemet består av en skördare försedd med en buntare som automatiskt komprimerar groten under pågående rundvirkesavverkning. Det andra består av Bestensystemet med integrerad buntare.

– Mest intressant är Bestensystemet. Enligt vår analys kan det sänka kostnaderna för bränslesortimentet med 30 procent. Det bör dock påpekas att vi i vår analys har förutsatt att produktionen av skogsbränsle inte påverkar produktionen av rundved negativt, säger hon.  

Idén med en kombinerad skördare/buntare analyserade Skogforsk för tio år sedan. Redan då sågs en stor potential, men ändå har det inte skett någon egentlig utvecklingen i den riktningen.

– Nu kanske skogsbruket är mer moget. Att integrera skörd av rundvirke och skogsbränslebuntar är en logisk fortsättning på den framgångsrika tekniska utvecklingslinje som lett fram till dagens maskiner. Det kan vara tekniskt svårt men leda till betydande vinster, säger Isabelle Bergkvist.

Kontaktinformation
Kontakt
Isabelle Bergkvist, Skogforsk. Tel: 018-18 85 95, 070-558 85 87
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88

Kolerabakterien (Vibrio cholerae) är vanlig i vattenmiljöer över hela världen, speciellt flodmynningar och kustvatten. Där måste den klara stressfaktorer som förändringar av salthalt och pH-värde, ultraviolett strålning, begränsad tillgång till näringsämnen, temperaturväxlingar och angrepp från andra organismer. Det är rimligt att anta att vissa av de egenskaper hos bakterien som orsakar sjukdom hos människan ursprungligen utvecklades för att motstå sådana miljöbetingade faktorer. Därför krävs kunskap inte bara om bakteriens samspel med människokroppen utan också med sin naturliga miljö.

Med rundmasken Caenorhabditis elegans som värd för kolerabakterien visar avhandlingen att enzymet PrtV är nödvändigt för att döda masken och även viktigt för bakteriens motståndskraft mot andra naturliga fiender, bl.a. encelliga organismer (ciliater och flagellater). Experiment med PrtV visar att enzymet kan bryta ner centrala beståndsdelar för blodets koagulering, vilket antyder att enzymet kan störa läkningen av sårinfektioner. Vesiklar, små membranblåsor som knoppar av från bakteriens yta, har visat sig innehålla många sjukdomsframkallande faktorer. Avhandlingen visade att PrtV kunde binda till vesiklar från kolerabakterien, men bara om man först manipulerar komponenter på bakteriens yta.

Varianter av bakterien utan det tarmgift som orsakar den dödliga koleran kan istället ge upphov till andra sjukdomar, bl.a. öroninfektioner, och har under senare år uppmärksammats för att ligga bakom allvarliga sårinfektioner, s.k. badsårsfeber. Det är ännu okänt vilka faktorer hos kolerabakterierna som krävs för att ge denna sjukdom. I avhandlingen analyseras sju kolerastammar isolerade från patienter och två från vattendrag för att försöka förstå deras sjukdomsframkallande egenskaper. Det visade sig att samma stammar som kunde döda C. elegans också var mycket motståndskraftiga mot blodets försvar mot invaderande mikroorganismer.

Barbro Lindmark, som är född och uppvuxen i Bygdsiljum, arbetade vid Norrlands universitetssjukhus 1983-2001. Hon påbörjade 1998 sina molykylärbiologistudier och är numera doktorand vid Inst. för molekylärbiologi. Umeå universitet, där hon kan nås på tel. 090-785 67 34, mobil 070-697 88 97, e-post: barbro.lindmark@molbiol.umu.se

Fredagen den 22 januari försvarar Barbro Lindmark, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Modulators of Vibrio cholerae predator interaction and virulence (Modulerande faktorer för predatorinteraktioner och virulens hos Vibrio cholerae).

Disputationen äger rum kl. 13.00 i Major Groove, Inst. för molekylärbiologi.
Fakultetsopponent är prof. Kristian Riesbeck, Lunds universitet, Malmö.

– Så sent som 1988 upptäcktes något så sensationellt som en ny europeisk dagfjärilsart, säger Magne Friberg och syftar på den tvillingart som efter genitaliestudier visade sig rymmas inom den vanligt förekommande skogsvitvingen (Leptidea sinapis).

Ett par decennier senare fanns det dock fortfarande entomologer som ifrågasatte att ängsvitvingen (Leptidea reali) verkligen utgjorde en egen art. De inledande studierna i Magne Fribergs avhandling från Zoologiska Institutionen vid Stockholms Universitet visade däremot en gång för alla att de båda vitvingarn är biologiskt skilda arter, bl a eftersom en hona aldrig accepterade att para sig med en icke-artegen hane. Hanarna å andra sidan spenderade lång tid med att uppvakta honor av ”fel” art.

Den evolutionära kostnaden av att hanarna inte kan se skillnad mellan honorna verkar vara större hos den art som är i undertal i ett område. Det visar sig nämligen att den ovanligare arten lider stora kostnader av att ständigt interagera med den lokalt vanligare arten, och chansen att som ovanlig finna en partner minskar i takt med att interaktionerna med den vanligare arten ökar. Parningsspelen, som kan vara i upp till 45 minuter, är inte bara energimässigt kostsamma utan innebär också förlorad tid, vilket kan vara nog så viktigt för en fjäril som i naturen lever i genomsnitt 5-7 dagar. Honans förmåga att skilja mellan artegna och icke-artegna friare finslipas också fortlöpande i naturen – fortsatta studier visade nämligen att de båda arterna utnyttjar liknande habitat och har liknande utbredningsområden.

Ängsvitvingen flyger nästan uteslutande på ängsmark, medan skogsvitvingen verkar kunna utnyttja betydligt fler habitat och gärna lämnar ängsmarken och tar sig in i skogen. I andra delar av Europa, i till exempel Tjeckien och på Irland är mönstret det omvända medan spanska och franska vitvingar följer den svenska uppdelningen. Detta intressanta mönster har upptagit senare delen av Magne Fribergs avhandling, som visar att uppdelningen i en habitat-generalist och en specialist i varje område verkar vara beroende av lokala processer i varje delpopulation.

– Jag har valt att kalla det för en geografisk mosaik av nischuppdelning eftersom den art som intar en speciell habitatnisch varierar mellan områden, förklarar Magne Friberg, som avslutar avhandlingen med att lägga fram en teori om att de artöverskridande parningsspelen kan komma att tvinga isär i de olika delpopulationerna.

Tillhör individen den ovanligare arten i området, gynnas den troligtvis av att hålla sig inom sitt ursprungshabitat – där är sannolikheten större för att träffa på rätt partner. Mosaiken i nischuppdelning skulle i så fall helt enkelt kunna vara en effekt av vilken art som först etablerat sig i ett område. Pionjärarten kan då ostört ta samtliga gynnsamma habitat i anspråk. Evolutionen gynnar därefter nischspecialisering hos den art som kommit som nummer två till respektive område, eftersom de individer som lämnar kärnpopulationen med största sannolikhet missgynnas av att ständigt slösa energi och tid på den andra arten.

Avhandlingens namn: The evolutionary ecology of niche separation –studies on the sympatric butterflies Leptidea sinapis and Leptidea reali.

Ytterligare information
Magne Friberg, Zoologiska Institutionen, Stockholms Universitet,
tfn 070-203 82 27, 08-16 43 98, e-post magne.friberg@zoologi.su.se.

För bild
08-16 40 90, press@su.se eller http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=73520.

– Det berodde på att det kunde hantera något fler träd per krancykel än de andra två aggregaten, säger Mia Iwarsson Wide, Skogforsk.

Den främsta anledningen var att aggregatet med sågsvärd hade lättare att få ner trädknippena på marken, eftersom de kunde dras ner med hjälp av matarhjulen.

– De två andra saknade matarhjul och fick många gånger problem att få ner träden. Knippena blev ofta hängande i kronorna på kvarlämnade träd, säger hon.

En ekonomisk jämförelse visar att gallringen gav positiva netton för samtliga testade aggregat. Tiden för att avverka träden och lägga dem vid stickväg står för en stor del av kostnaden. Ackumuleringen måste därför bli snabbare och mer tillförlitlig.

– Genom att effektivisera flerträdshanteringen och öka ackumuleringsgraden från dagens 2-3 stammar till 4-6 stammar kan prestationen i kranarbetet öka med 30-40 procent.

Kontaktinformation
Kontakt
Mia Iwarsson Wide, Skogforsk. Tel: 018-18 85 99, 070-518 85 99
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88

Hur den kemiska reaktion går till då nya aminosyror adderas till det växande proteinet är sedan tidigare känt. Med hjälp av datorberäkningar och röntgenkristallografiska experiment har forskare även kunnat identifiera ett nätverk av vätebindningar, som tycks vara den huvudsakliga förklaringen till den höga reaktionshastigeten. Speciellt anmärkningsvärt är att man funnit ett par ”innestängda” vattenmolekyler, som i stort sett tycks vara de enda delarna av ribosomen som är i kontakt med de reagerande kemiska grupperna.

Doktoranden Göran Wallin och professor Johan Åqvist vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet har utfört stora kvantmekaniska beräkningar på ribosomens reaktionscentrum, och på så sätt kunnat följa elektronstrukturens förändring under reaktionen. Genom ett tusental kvantmekaniska optimeringar har de exakt kunnat bestämma hur den högsta punkten på energiytan ser ut, den som bestämmer reaktionshastigheten.

– Våra beräkningar ger en detaljerad bild av reaktionen och visar att de två vattenmolekylerna spelar en central roll i ribosomens katalys. Den ena molekylen deltar direkt i reaktionen genom att ”skyffla runt” protoner, medan den andra hjälper till att öka reaktionshastigheten, berättar Johan Åqvist.

Resultaten visar överraskande att det bara är ett fåtal beståndsdelar i ribosomens reaktionscentrum som ger upphov till den katalytiska effekten, medan den omgivande strukturen håller dessa på plats.

– En spännande fråga för framtiden är huruvida dessa beståndsdelar är en kvarleva från en urgammal och mycket enklare ribosom, säger Johan Åqvist.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johan Åqvist, 018-471 41 09, 070-425 04 04, e-post: johan.aqvist@icm.uu.se eller Göran Wallin, 018-471 50 57, e-post: goran.wallin@icm.uu.se

Thailands moderna historia karaktäriseras av politisk instabilitet och upprepade militärkupper, den senaste så sent som 2006. Landet pendlar mellan att ledas av demokratiskt valda regeringar och militärregimer.

– Jag brukar säga att det enda en thailändsk politiker med säkerhet kan förutsäga är att det politiska livet kommer att vara fortsatt oförutsägbart, säger statsvetaren och Thailandskännaren Elin Bjarnegård.

I sin avhandling visar hon att korruption och röstköp är vanliga under politiska kampanjer och parlamentsval, även under de mer demokratiska perioderna. Instabiliteten i den thailändska politiken gör det viktigare att skapa politiska nätverk som bland annat kan distribuera röstköpspengar.

Manliga thailändska politiker väljer oftast att inkludera andra manliga politiker i sina nätverk eftersom de upplever att det är mer stabilt och förutsägbart än ett samarbete med kvinnliga politiker. Eftersom de informella nätverken är viktiga för att vinna röster, framförallt på landsbygden, blir det svårt för kvinnor att göra politisk karriär i Thailand.

– Den här manliga dominansen i politiken är särskilt intressant med tanke på att kvinnor är relativt framgångsrika på andra områden i det thailändska samhället. Men så länge det thailändska politiska livet fortsätter att vara turbulent kommer den upplevda stabiliteten i politiska nätverk sannolikt att värderas högre än mångfald, säger Elin Bjarnegård.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Elin Bjarnegård, tel: 0702-577867
e-post: elin.bjarnegard@statsvet.uu.se

Besvär från hälsenan (akillessenan) kan signalera att den helt eller delvis har gått av, men det kan också handla om s.k. kronisk hälsenesmärta (akillestendinos) med svullnad, stelhet och – på röntgen eller i mikroskop – typiska avvikelser jämfört med normala, ickesmärtande hälsenor. Kronisk hälsenesmärta är relativt vanligt hos både motionärer och elitidrottare, främst inom löpning, men också vid andra hälsenebelastande idrotter. Samma typ av smärtor har dessutom visat sig kunna drabba människor med relativt låg fysisk aktivitetsnivå.

Avhandlingen inriktar sig främst på att undersöka vilken typ av nerver med tillhörande signalsubstanser (transmittorer) och mottagarmolekyler (receptorer) som kan återfinnas i hälsenor och om antalet, typen och placeringen förändras i samband med kronisk hälsenesmärta. Resultaten visar att nerverna främst finns utanför själva senvävnaden, närmare bestämt i den luckra bindväven (paratenon), men också, om än i mycket begränsad omfattning, i själva senan.

De mest intressanta resultaten som redovisas i avhandlingen är dock att sencellerna (tenocyterna) visar reaktioner för enzymer som deltar i bildandet av nervsignalsubstanserna acetylkolin och olika katekolaminer. Dessa fynd är mycket tydligare i kroniskt smärtande senor än i smärtfria. Dessutom förekommer receptorer för dessa substanser i sencellerna.

Fynden visar att det finns faktiska förutsättningar för smärtsensationer i och omkring senan och att signalsubstanserna också kan påverka blodkärlen i vävnaden. Intressant nog talar även fynden för en lokal produktion av nervsignalsubstanser i sencellerna och att detta sker betydligt mer i kroniskt smärtande än i normala smärtfria senor. Nervsignalsubstanser kan uppenbarligen produceras och ge effekter i och runt hälsenan utan att det behöver finnas nervceller. Resultaten ger ny förståelse för vilka substanser i senan som kan ha stor betydelse för smärtprocessen. Förhoppningen är att de nya fynden ska leda till utveckling av nya behandlingsmetoder.

Dennis Bjur är uppvuxen i Mölltorp, Västergötland, och tog läkarexamen 1992 vid Göteborgs universitet. Han flyttade till Umeå 1996 och blev specialist i allmänmedicin och företagshälsovård. Parallellt med sin forskarutbildning har han arbetat som företagsläkare i Umeå. Han är doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för idrottsmedicin, samt Inst. för integrativ medicinsk biologi, enheten för anatomi.

Han kan nås påtel. 090-786 51 44, e-post dennis.bjur@live.se

Fredagen den 15 januari 2010 försvarar Dennis Bjur, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The human Achilles tendon: Innervation and intratendinous production of nerve signal substances – Of importance in the understanding of the processes in Achilles tendinosis (Den mänskliga akillessenan: Innervering och lokal produktion av nervsignalsubstanser – av betydelse för förståelsen av processerna vid akillestendinos).

Disputationen äger rum kl. 13.00 i Biologihusets stora föreläsningssal (sal BiA201).
Fakultetsopponent är doc. Tomas Movin, Karolinska Institutet.

– Hårda ytor är ofta hårdvaluta i havet och fundamenten kan fungera som konstgjorda rev. Ofta läggs högar av stora stenar runt fundamenten för att förhindra erosion kring dessa och detta förstärker revfunktionen, säger Dan Wilhelmsson.

En stor utbyggnad av havsbaserad vindkraft pågår längs de europeiska kusterna samtidigt som det finns ett ökat intresse i länder som till exempel USA, Kina, Japan och Indien. Vågkraftstekniken utvecklas dessutom i snabb takt. Många tusen vind- och vågkraftverk grupperade i stora parker som var och en täcker flera kvadratkilometer är att vänta. Hur det marina livet kommer att reagera på detta är inte klarlagt, men flera forskningsprojekt pågår kring frågor som effekterna av buller, skuggor, elektromagnetiska fält och förändringar av vattnets rörelse.

Dan Wilhelmsson har i sin avhandling studerat hur själva fundamenten skapar livsmiljöer för fiskar, krabbor, humrar och fastsittande djur och växter. Han visar att vindkraftverk, även utan erosionsskydd, fungerar som rev för bottenlevande fiskar. Områdena runt vindkraftverken hade en högre täthet av fisk än de omgivande bottnarna. Detta trots att de naturliga bottnarna var rika på stenbumlingar och alger. Blåmusslor dominerade på vindkraftverken och verkade ha goda tillväxtförhållanden.

Även vågkraftsfundament, bestående av massiva betongklossar visade sig ansamla fisk och även krabbtaskor. Blåmusslor faller ned från bojarna vid ytan och blir föda för djur på fundamenten och på den omgivande bottnen. Humrar bosätter sig också under fundamenten. I ett storskaligt experiment gjordes hål i fundamenten vilket dramatisk ökade mängden krabbtaskor och hålens placering visade sig också vara viktigt för krabborna.

– Genom vind- och vågkraftparker skulle man kunna skapa stora områden med biologiskt produktiva revstrukturer, som dessutom är skyddade från skadlig bottentrålning. Med en genomtänkt design av fundamenten skulle man kunna gynna och skydda viktiga arter, eller kanske tvärtom minska reveffekterna för att minimera påverkan på ett område, säger Dan Wilhelmsson.

Ökningen av vissa arter kan dock vara negativt för andra arter. Mängden rovdjur på konstgjorda rev kan ibland bli så stor att bytesorganismer, som till exempel sjöpennor, sjöstjärnor och kräftdjur, glesas ut i omgivningarna och vissa arter kan försvinna helt.

Avhandlingens titel
Aspekter på förnyelsebar energi till havs och dess förändring av marina miljöer.

För ytterligare information
Dan Wilhelmsson, Zoologiska Institutionen, tel, 0702-53 53 65 e-post: dan.wilhelmsson@zoologi.su.se

08-16 40 90, press@su.se.

– Med en smart terminalhantering kan man köra fler tågset per vecka och fördela järnvägens höga fasta kostnader på en större volym, säger Johanna Enström, Skogforsk.

Snabb lastning får man genom att placera bränslehögarna nära spåret, koordinera aktiviteterna på terminalområdet så att de inte stör varandra och utveckla ett bra samarbete med järnvägspersonalen.

– Det är också viktigt att fylla tåget maximalt, för att kunna leverera så många megawattimmar som möjligt. Det kan man göra dels genom att skicka så torrt material som möjligt och dels genom att ha noggrann vägning, säger hon.

Att transportera skogsbränslet på järnväg blir lönsamt när avståndet mellan terminal och värmeverk överstiger ca 15 mil.

– Det finns också stora miljömässiga fördelar. Ett tågset med 23 vagnar med flisat skogsbränsle innehåller ca 2,5 GWh. För att transportera denna mängd på väg krävs ca 23 flisbilar med släp, säger Johanna Enström.

Fakta

Prostatacancer är den vanligaste maligna tumörsjukdomen hos svenska män. Varje år diagnostiseras ungefär 9 000 nya tumörer och cirka 2 500 personer dör av sjukdomen. Om tumören har spritt sig och bildat dottertumörer (metastaser) i andra organ finns ingen bot. I dessa fall avlägsnar man manligt könshormon ur kroppen eftersom det annars kan stimulera metastaserna att växa. Denna behandling – kastrering – bromsar och lindrar sjukdomen en tid, men förr eller senare återkommer tumören och metastaserna växer.

Kastreringen, som är den vanligaste behandlingen vid spridd prostatacancer, verkar inte så mycket genom att direkt påverka tumören utan stör istället dess närmaste omgivning och blodkärlen. I avhandlingen undersöks ännu effektivare sätt att svälta ut tumören genom att angripa vävnaderna runt omkring den. Det visar sig att ”pigment epithelium-derived factor” (PEDF), ett protein som normalt finns i frisk prostatavävnad, ofta saknas i prostatatumörer. När proteinet återinförs bromsas tumörens tillväxt bl.a. genom att de blodkärl som försörjer den med näring inte kan växa. Dessutom visas i avhandlingen att ämnen som förhindrar inflammationen runt tumörerna leder till minskad tumörtillväxt.

Tumörceller är beroende av sin omgivning för att kunna växa och sprida sig. Exempelvis måste en tumör stimulera tillväxt av nya blodkärl för att tillgodose det ökade behovet av näring och syre. Tumören måste även på andra sätt få omgivande vävnader, t.ex. immunsystemet, att medverka för att tillväxten ska kunna ske. Nya behandlingar som riktas mot celler i prostatatumörens omgivande vävnad kan därför bromsa tillväxten och därmed bli effektiva mot spridd prostatacancer.

Sofia Halin, som är uppvuxen i Luleå, är doktorand vid Inst. för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi, Umeå universitet, och kan nås på
tel. 090-785 15 97,
mobil 070-675 91 19,
e-post sofia.halin@medbio.umu.se

Fredagen den 22 januari försvarar Sofia Halin, Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Targeting the prostate tumor microenvironment and vasculature – The role of castration, tumor-associated macrophages and pigment epithelium-derived factor (Mikromiljö och angiogenes i prostatacancer – effekter av kastration, tumör-associerade makrofager och pigment epithelium-derived factor).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Carl-Henrik Heldin, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Uppsala.