En väska som ändrar mönster när mobilen ringer, en matta som reagerar när du går på den och en duk som känner av värme eller kyla. Det är några av de åtta designprojekt som Linda Worbin presenterar i sin avhandling ”Designing Dynamic Textile Patterns” och som exemplifierar hur framtidens smarta textilier kan se ut. Samtidigt poängterar Linda Worbin att hon inte har tagit fram nya produkter, utan hon vill istället ge verktyg för nya arbetssätt i designprocessen.
– En traditionell textildesigner arbetar med ett begränsat material där mönsterbilden är beständig. I nya material som reagerar på sin omgivning, behöver man tänka på ett annat sätt. Det kan vara färg-, ljus- och strukturförändringar. Det viktigaste att få in i tankeverksamheten är tids- och rumslighet på ett nytt sätt, förklarar hon.
Det handlar om smarta textilier. Ett stort och nytt forskningsområde där Högskolan i Borås ligger i framkant. Här finns en forskningsplattformen Smart Textiles och Linda Worbin är den andra personen från Textilhögskolan som disputerar inom området, hittills. Hon har intresserat sig för grundkunskaperna för att kunna skapa i nya föränderliga material. Det kan vara textilier som känner av information eller som direkt reagerar/ger respons på något exempelvis värme, ljus, ljud eller rörelse. Hon utvecklar hur hon gått till väga:
– Jag har undersökt hur information och estetik fungerar tillsammans, att designa mönster för att få kunskap om föränderliga mönsterbilder. Mönster som förändras i tid och rum, det gäller att inte se några begränsningar utan ha ett öppet sinne. Vid en viss tid kan mönsterbilden se ut på ett sätt, en annan tid på ett annat sätt.
Linda Worbin menar att det textila materialet kommer att få ett annat värde med nya material som reagerar. Hon hoppas att hennes avhandling ska fungera som en vägledning för andra yrkesverksamma textildesigners, men framför allt för framtidens textildesigners, d.v.s. studenterna på textildesignutbildningen. Redan idag ingår något av detta i grundutbildningen, men det kan och bör bli mer enligt Linda Worbin.
– Nytänkande i designprocessen öppnar nya möjligheter för textildesigners. Jag har gett exempel på hur man kan bedriva forskning inom design. Nu är det upp till framtidens textildesigners att anamma arbetssättet och de nya materialen. Tillsammans med företagen kan de utveckla helt nya produkter.
Linda Worbin vågar inte sia om vad för nya smarta textilier vi kan se i framtiden. Helt klart är att det handlar om nya funktioner och kunskaper. Forskning inom smarta textilier är tvärvetenskaplig. Linda Worbin har skrivit sin avhandling vid Chalmers och disputerar den 1 juni på Textilmuseet i Borås.
Kontaktinformation
Linda Worbin, Institutionen Textilhögskolan Telefon: 033-4354220, e-post: linda.worbin@hb.se
Xiaolian Gu har studerat p63 och epiteliehomeostas vid normala förhållanden, vid snabb tillväxt och vid maligna tillstånd. Epitel är den vävnad som utgör huden och även täcker ytor inuti kroppen som exempelvis mag-tarmkanalen och luftvägarna. Homeostas innebär upprätthållande av ett stabilt och konstant tillstånd gentemot omgivningen i ett biologiskt system.
I psoriasishud fann Xiaolian Gu en statistiskt signifikant nedreglering av p63:s mRNA-nivåer jämfört med samma patients normala hud. Vidare sågs en trend av minskade mRNA-nivåer av vissa av p63-proteinerna i patienternas normala hud jämfört med ålders- och könsmatchade friska referenspatienter. Efter ljusbehandling med NB-UVB, ett effektivt förstahandsval vid behandling av hudsjukdomen psoriasis, påverkades inte uttrycket av p63 nämnvärt. Dock påvisades statistiskt signifikanta förändringar i uttrycket av generna p53, FABP5, miR-21 och miR-125b. De två sistnämnda har visat sig ha förmåga att påverka uttrycket av olika mRNA.
Vid studier av p63 i cellinjer av SCCHN- (Squamous Cell Carcinoma of the Head and Neck) ursprung, identifierades sammanlagt 127 gener som potentiellt reglerade av p63. Av dessa gener är cirka 20 % inblandade i cellers vidhäftning och förflyttning. En av de direkt transkriptionellt reglerade generna, TRAF4, kodar för ett protein med samma namn vars läge i cellen visade sig hänga samman med tumörcellernas mognadsgrad.
Avreglering av p63-isoformer i psoriasistisk överhud, särskilt minskat uttryck av en delgrupp av p63-proteinerna, TAp63, och deras resistens mot ljusterapi med NB-UVB tyder på att p63 bidrar till utvecklingen av psoriasis. Regleringen av transkriptionen av gener som är inblandade i flera biologiska signalvägar tyder på att överuttryck av p63 vid SCCHN kan ligga bakom förändrad celldifferentiering, celladhesion och -migrering och därmed bidra till utvecklingen av denna tumörtyp.
Xiaolian Gu:s studier påvisar alltså ytterligare mekanismer genom vilka p63 skyddar det befintliga epitelets homeostas. Avreglering av p63 kan spela en roll vid olika sjukdomstillstånd genom att det deltar i vitt skilda cellulära signalvägar under olika miljöförhållanden på mikronivå.
Genen p63 är medlem av transkriptionsfaktorfamiljen p53, och kan ge upphov till sex olika proteiner med hjälp av två olika promotorer och så kallad differentiell splicing. Uttryck av p63 krävs för korrekt bildande av bl a epitel. Studier av den transkriptionella (= översättningen av gener från DNA till messenger RNA, mRNA) kontrollen av specifika gener som påverkar cellernas överlevnad, proliferation, differentiering och adhesion har avslöjat p63:s bidrag till den ständigt pågående förnyelsen av det skiktade epitelet.
Syftet med Xiaolians Gu:s avhandling är att förbättra vår förståelse för p63:s betydelse i epiteliehomeostasen genom att undersöka uttrycket av p63 i normala och benigna (godartade) epitel med snabb celltillväxt, samt undersöka hur avreglering av p63 påverkar cancer i huvud- och halsområdet.
Tisdag 1 juni försvarar Xiaolian Gu, Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi, sin avhandling med titeln p63 and epithelial homeostasis Studies of p63 under normal, hyperproliferative and malignant conditions. Svensk titel: p63 och epitelial homeostas studier av p63 under normala, hyperproliferativa och maligna förhållanden.
Disputationen äger rum på engelska klockan 9.00 i sal E04, by. 6E, NUS. Fakultetsopponent är assistant professor Antonio Costanzo, Roms universitet, Italien.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-33894
Kontaktinformation
Xiaolian Gu är engelskspråkig. Hon nås på telefon 090-785 27 87 eller e-post xiaolian.gu@medbio.umu.se.
Därmed sticker rapporten hål på ett omdebatterat argument mot biodrivmedel som görs på livsmedelsgrödor, t ex etanol från spannmål eller biodiesel från raps. Flera menar nämligen att dessa inte ger någon klimatvinst eftersom de tränger under matproduktion och därmed tvingar fram nyodling av livsmedel i andra länder istället. Markerna i dessa länder antas oftast vara kolrika och därmed släppa ut mycket koldioxid. Men något sådant samband finns det inte belägg för vid dagens produktionsnivåer.
– Vi har räknat så rättvist och utifrån så liknande förutsättningar som möjligt. Enligt våra resultat finns inget som pekar på att biodrivmedel som görs på svenskodlade grödor under dagens förutsättningar skulle leda till indirekta markeffekter, alltså nyodling i exempelvis Sydamerika eller Asien. Trots det hävdar flera nationalekonomer att det kan ta femtio år för biodrivmedel att betala tillbaka sin klimatbelastning, just till följd av de indirekta markeffekterna, säger Pål Börjesson, forskare i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola och den som är ansvarig för rapporten.
Bäst i klassen i undersökningen, där biogas, etanol och biodiesel i olika varianter har studerats, blev biogas från gödsel. Den blev 140 procent bättre än bensin och diesel och därmed mer än klimatneutral. Men även det alternativ som blev minst bra, var fortfarande dubbelt så bra som EU:s direktiv att biodrivmedel ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent jämfört med fossila bränslen.
– Egentligen är det rätt så ointressant att ranka olika hållbara biodrivmedel. Det finns plats för alla, och alla behövs för att få fram alternativ till fossila bränslen. Utmaningen idag ligger i att öka mängden hållbara biodrivmedel i sig, anser Pål Börjesson.
Varje typ av biodrivmedel har olika slags begränsningar i produktionsvolymer, påpekar han. För att undvika negativa effekter är det viktigt att veta var denna gräns går.
– I framtiden skulle vi kunna få negativa indirekta markeffekter om vi mycket snabbt och kraftigt ökar produktionen av biodrivmedel från livsmedelsgrödor. Det finns en gräns men där är vi inte idag, klargör Pål Börjesson.
De drivmedel som har studerats är: biogas från sockerbetor, vall, majs samt restprodukter i form av hushållsavfall, industriavfall och gödsel, biodiesel från raps, etanol från vete och sockerbetor samt etanol från sockerrör från Brasilien. Även en samproduktion av biogas och etanol från vete har analyserats.
Förutom växthusgaser ingår också miljöeffekter som övergödning, försurning, marknära ozon och utsläpp av partiklar i studien samt utsläpp från användningen av biodrivmedel i lätta och tunga fordon. Även direkta och indirekta markeffekter studeras.
Läs hela rapporten här: http://www.miljo.lth.se/svenska/internt/publikationer_internt/pdf-filer/Rapport%2070.pdf
För mer information, kontakta Pål Börjesson, docent i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 86 42, 0768-82 04 06, Pal.Borjesson@miljo.lth.se
Förklaringar av begrepp
Med direkta markeffekter menar man att t ex ettåriga biodrivmedelsgrödor odlas på tidigare gräsbevuxen åkermark, vilket leder till ökade utsläpp av koldioxid eftersom kolet, som tidigare varit i marken, nu släpps ut i luften. När det bara växer gräs på marken stannar kolet kvar i marken. Här finns alltså en koppling till samma odlingsyta. När man talar om indirekta markeffekter, däremot, finns inte samma koppling till en specifik odlingsyta. Här antar man att ökad odling av exempelvis etanolvete per automatik leder till indirekta utsläpp då ny åkermark antas odlas upp någon annanstans I världen.
Biodrivmedel är drivmedel som görs på förnyelsebara råvaror i form av biomassa. Idag står biodrivmedel, gjorda på svenska råvaror och import av sockerrörsetanol, för cirka fem procent av den totala användningen av drivmedel i Sverige.
– Att sönderdela stubbarna tidigt i kedjan är ett intressant sätt att få bättre lönsamhet, säger Henrik von Hofsten, Skogforsk.
Skogforsk har studerat ett system som förkrossar stubbarna redan på avlägget. Systemet provkörs av företaget TL-GROT AB och består av en kross som matas med en grävmaskin. När stubbarna grovkrossats transporteras de på ett gummiband upp i en trumsikt. Där sorteras jord och stenar bort. Flisen läggs i en hög på marken som sedan kan transporteras med en vanlig flisbil.
– Transportkostnaden blir lägre än för dagens traditionella system där man kör stubbdelarna som de är till krossverket. Det beror främst på att man kan lasta mer på varje bil, säger han.
Svagheten är att antalet operationer i kedjan ökar. Fler maskiner ska ut på skogsvägnätet med allt vad det innebär av logistiska utmaningar.
– Men det får man väga mot fördelar i form av sänkta transportkostnader och energibesparingar. Dessutom blir flisen sållad redan i skogen, vilket mer än halverar askhalterna och gör att du slipper köra bort föroreningar, säger Henrik von Hofsten.
Kontaktinformation
Kontakt
Henrik von Hofsten, Skogforsk. Tel: 018-18 85 74, 070-620 70 36
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
– EU-domstolen prövar om begäran om förhandsavgörande kommer från en domstol. Vid prövningen använder sig domstolen bland annat av ett antal kriterier, säger Henrik Matz, som i sin avhandling har kartlagt och analyserat dessa kriterier.
För att ett nationellt organ ska kunna betraktas som en domstol krävs till exempel att det är upprättat enligt lag och att det är oberoende. Men vad menas med att organet är oberoende? Och vilka krav ställs på dess funktion – måste den vara av rättskipande karaktär eller kan även förvaltningsmyndigheter betraktas som domstolar? Dessa och många andra frågeställningar tas upp i avhandlingen. Nationella förvaltningsmyndigheter kan till exempel falla in under domstolsbegreppet, om de har en rättskipande funktion och är såväl organisatoriskt som funktionsmässigt fristående i förhållande till statsmakten i övrigt.
Ju fler organ i medlemsstaterna som betraktas som domstolar, desto fler förhandsavgöranden kan EU-domstolen meddela.
– EU-domstolen strävar dock inte alltid efter att inrymma så många nationella organ som möjligt i domstolsbegreppet. I stället har domstolsbegreppet i praxis getts ett mer självständigt innehåll med betoning på det nationella organets oberoende i olika avseenden, berättar Henrik Matz.
Frågan om vad som betraktas som en domstol är viktig också för det praktiska rättslivet.
– Det har betydelse för rättskipningen på det nationella planet om ett nationellt organ klassas som domstol eller inte i det här sammanhanget. Den svenska Skatterättsnämnden kunde till exempel inte betraktas som en domstol, säger han.
Henrik Matz har domarbakgrund och är nu kansliråd vid Justitiedepartementet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Henrik Matz, 08-405 36 16 eller 070-920 50 07, e-post: henrik.matz@justice.ministry.se
– Sjuksköterskorna har en viktig roll i att förebygga ohälsa och är ofta suveräna på att improvisera och försöka lösa problem i samspelet med föräldrarna. Ändå känner sig många otillräckliga. Resultatet lyfter fram hur viktigt det är att satsa på mer stöd och kulturell kompetens till BVC-sjuksköterskorna, vilket kan få betydelse för att förhindra framtida missbedömningar, feltolkningar och om det vill sig riktigt illa, felaktiga beslut, säger Anita Berlin, verksam som forskare på Centrum för allmänmedicin (CeFAM) i Stockholm.
Av hennes doktorsavhandling, som presenterades nyligen vid Karolinska Institutet, framgår att de flesta BVC-sjuksköterskorna upplevde det som stimulerande och utvecklande att möta barnen och deras föräldrar. Men också att hela 84 procent av sjuksköterskorna tyckte att det var svårt i samspelet med barn och föräldrar från andra kulturer. Ungefär hälften kände sig inte nöjda med sin arbetsinsats. Det visade sig också att de flesta saknade riktlinjer, stöd och kunskap om kulturell kompetens. Andra svårigheter var att bedöma om den psykosociala hemmiljön kunde utgöra en risk för barnets hälsa och utveckling, till exempel om föräldrarna har varit utsatta för traumatiserande händelser.
– Att få insyn i hur en familj lever tar tid och är extra knepigt om sjuksköterskorna och föräldrarna inte har ett gemensamt språk och en någorlunda lika kulturell bakgrund. Att många föräldrar ofta har en svår livshistoria bakom sig och känner sig isolerade i Sverige ansågs komplicera situationen ytterligare, säger Anita Berlin.
I intervjuer berättade föräldrarna om sin syn på samspelet. Bilden var samstämmig. De kände sig utsatta och oroliga att bli missbedömda som förälder på grund av sin härkomst och var oerhört observanta på BVC– sjuksköterskornas mimik och kroppsspråk. Beroende på vad de upplevde i dessa möten kände de sig antingen accepterade, osäkra eller ifrågasatta.
– Möjligheterna att etablera ett samförstånd verkade öka om sjuksköterskorna hade ett öppet, sympatiskt och förstående förhållningssätt, säger Anita Berlin.
Forskarna testade även ett utbildningsprogram om kulturell kompetens med gott resultat där sjuksköterskorna bland annat fick lära sig mer om att bli medveten om egna förhållningssätt, seder, religion, traditioner och lagstiftning. Avhandlingen mynnade även ut i två teoretiska modeller som illustrerar såväl BVC-sjuksköterskornas som föräldrarnas upplevelse av att mötas på BVC.
– De kan förhoppningsvis bli användbara verktyg i det dagliga arbetet för både sjuksköterskor och studenter. De kan vara en hjälp att förstå när och varför det kan bli problem i mötet och ett stöd för att identifiera svåra fall. Utbildningen hoppas vi kunna vidareutveckla och sprida till många fler, säger Anita Berlin.
CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting och det största utbildnings-, utvecklings- och forskningscentrat inom allmänmedicin i landet. Över 200 forsknings och utvecklingsprojekt bedrivs inom exempelvis diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och ärftlighet, psykisk ohälsa, fysisk aktivitet och mag-tarmsjukdomar.
Avhandling: Cultural Competence in Primary Child Health Care Services – interaction between the Primary Child Health Care nurse and parents of foreign origin and their children, Anita Berlin, CeFAM, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Anita Berlin, barnsjuksköterska, med dr
Tel: 070-219 00 81
E-post: anita.berlin@sll.se
Daphne Macris, informationsansvarig CeFAM
Tel: 073-914 52 45
E-post: daphne.macris@sll.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
– Om de klara fjällsjöarna blir brunare kan det bland annat leda till att de inte kan producera lika mycket biomassa och att de avger mer koldioxid till atmosfären, berättar Jenny Ask.
Vattenlevande växter använder ljusenergi och näring för att omvandla vatten och koldioxid till biomassa, något som kallas primärproduktion. I många typer av sjöar är alger de viktigaste primärproducenterna, och alger tillsammans med bakterier utgör födobasen, basproduktionen, för alla organismer i sjöar, t.ex. djurplankton, bottenlevande djur, och i slutändan fisk. Alger återfinns antingen som frilevande i den öppna vattenmassan, s.k. fytoplankton, eller som fastsittande på t.ex. sjöbottnen. Fytoplankton är betydligt mer studerade än fastsittande alger och det starka sambandet mellan mängden fytoplankton och näringshalten i vattnet har lett till slutsatsen att sjöar med låg näringshalt är lågproduktiva. Men det är sällan så enkelt.
– De flesta av världens sjöar är små och grunda med relativt klart vatten. Det innebär att en stor del av sjöars botten nås av ljus och därmed utgör en lämplig livsmiljö för fastsittande alger, berättar Jenny Ask.
Många sjöar i Sverige har ett högt inflöde av organiskt material från land i form av näring och terrestert kol. Därför är de också mer eller mindre bruna. I dessa sjöar spelar bakterier en stor roll för basproduktionen eftersom de kan utnyttja kolet som kommer in från den omkringliggande markmiljön för tillväxt. Bakterier är även viktiga för nedbrytning av det organiska materialet, s.k. respiration, en process som bildar koldioxid. Bakterier står för en stor del av den totala respirationen i sjöar och om de har tillgång till kol från den omkringliggande markmiljön kommer respirationen att vara högre än primärproduktionen. Så är ofta fallet vilket innebär att de flesta sjöar släpper ut koldioxid till atmosfären.
I sitt avhandlingsarbete har Jenny Ask undersökt både fjällsjöar med klart, näringsfattigt vatten och skogssjöar med brunt, näringsrikt vatten. I avhandlingen visas att i stort sett all basproduktion sker på sjöbottnarna i klara fjällsjöar, och i vattenmassan i bruna skogssjöar. Den totala basproduktionen är hög i fjällsjöar, men den minskar medan respirationen ökar ju brunare en sjö är.
– Alltså avger bruna sjöar mer koldioxid till atmosfären än vad klara sjöar gör, och de har en lägre basproduktion. Att basproduktionen är lägre beror på att bruna sjöar inte släpper in lika mycket ljus som sjöar med klart vatten. Alger behöver solljus till sin fotosyntes, och speciellt fastsittande alger missgynnas då ljusklimatet i en sjö försämras förklarar Jenny Ask. I ett varmare klimat förväntas produktiviteten öka i den omkringliggande marken, t.ex. genom att trädgränsen förflyttas uppåt, vilket kan leda till ökat inflöde av färgat organiskt material. Detta kan då leda till att klara fjällsjöar kan komma att likna bruna skogssjöar.
Jenny Ask är född och uppvuxen i Stockholm. Hon läste biologi vid Umeå universitet och efter sin examen började hon sina doktorandstudier 2005 vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Fredagen den 21 maj 2010 försvarar Jenny Ask, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Carbon metabolism in clear-water and brown-water lakes”. Svensk titel: Kolomsättning i klarvatten- och brunvattensjöar.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora Hörsalen, KBC (KB3B1).
Fakultetsopponent är Associate Professor Rolf Vinebrooke, Department of Biological Sciences, University of Alberta, Edmonton, Alberta, Canada.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jenny Ask
Telefon: 090-786 78 57
E-post: jenny.ask@emg.umu.se
God effekt av 2001 års reform
När barn till arbetslösa föräldrar har en förskoleplats har föräldrarna lättare att söka och att börja ett arbete. I juli 2001 blev kommunerna skyldiga att erbjuda arbetslösa småbarnsföräldrar barnomsorg minst 15 timmar per vecka. Reformen ökade mammornas sannolikhet att få ett arbete med 17 procent. Detta innebär t.ex. att en mamma som var arbetslös i 60 dagar utan barnomsorg skulle ha en förväntad arbetslöshet på 51 dagar om barnet hade haft en barnomsorgsplats. Tvåbarnsmammor och mammor med låg utbildning verkar ha haft mest nytta av reformen, sannolikheten att börja arbeta ökade mest för dem.
Papporna hittade dock inte arbete snabbare. Vad kan det bero på?
– Mammor som är hemma kanske tar större ansvar för familjen än vad pappor gör i motsvarande situation, säger Ulrika Vikman som skrivit rapporten. För mammorna betyder en plats i förskolan att de får mer tid att söka jobb. För papporna spelar det inte lika stor roll.
Alla föräldrar som blev arbetslösa 2000–2002
Rapporten studerar hur sannolikheten att få arbete förändras för småbarns-föräldrar i de kommuner som inte erbjöd barn till arbetslösa barnomsorg innan reformen. Eftersom även andra faktorer påverkar arbetslösa småbarnsföräldrars chanser till jobb jämförs denna grupp med två kontrollgrupper: småbarns-föräldrar i kommuner som redan tidigare erbjöd arbetslösa barnomsorg, samt föräldrar med lite äldre barn. Rapportförfattaren använder alla föräldrar med barn i åldrarna 2–10 år, som blev arbetslösa mellan juli 2000 och juni 2002.
Rapport 2010:6 ” Hur påverkar tillgång till barnomsorg arbetslösa föräldrars sannolikhet att få arbete?” är en sammanfattning av Working paper 2010:5. Båda är skrivna av Ulrika Vikman, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Om du vill veta mer, kontakta Ulrika Vikman via telefon: 018-471 11 32, 018-24 57 74, eller via e-post: Ulrika.Vikman@nek.uu.se.
Kloroplasten är det ”organ” i växter och mikroalger som omvandlar solljus till energi och binder kol till växtbiomassa. Med hjälp av stulna kloroplaster kan Dinophysis själva få den här förmågan, vilket förmodligen bidrar till deras framgång i naturen.
Dinophysis-alger är encelliga alger som är vanliga i Östersjön och i marina kustnära vatten över hela världen. De tillhör de arter som kan bilda giftiga algblomningar, vilket främst är ett problem för musselodlare eftersom musslorna blir oätliga under de perioder då algerna förekommer i stora mängder.
Dinophysis-arterna lever både av fotosyntes som växter, och som djur genom att äta andra organismer. Susanna har i sina studier undersökt om Dinophysis ärver sina kloroplaster från ”föräldrarna”, eller om varje generation alger måste ta upp nya kloroplaster temporärt som ett byte från andra arter i planktonsamhället.
Bland annat mätte hon hur mycket kloroplaster det fanns i Dinophysis-celler som odlats under olika betingelser. När odlingarna hölls utan tillgång till kloroplaster från mat till cellerna minskade kloroplast-innehållet stadigt. Vid varje celldelning halverades antalet kloroplaster per cell, tills cellerna hade förlorat en stor del av sin förmåga till fotosyntes. De slutade då att dela sig och antalet kloroplaster per cell stabiliserades. När de svultna kulturerna sedan matades med ett särskilt plankton som innehöll lämpliga kloroplaster, ökade kloroplast-innehållet per cell i Dinophysis sjufalt. Detta bevisar att de verkligen stjäl kloroplaster från andra plankton, och att de inte kan tillverka sina kloroplaster själva.
Det kan vara uppkomst och nedgång av det plankton som innehåller rätt kloroplast för Dinophysis som, tillsammans med vissa miljöfaktorer, styr uppkomst av giftiga algblomningar med Dinophysis.
Susanna Minnhagen kommer ursprungligen från Umeå, läste grundutbildningen i biologi vid Umeå universitet och inriktning mot marinbiologi vid universitetet i Bergen.
Fredagen den 21 maj klockan 09.15 försvarar Susanna Minnhagen sin avhandling i sal A137, Landgången 4, Linnéuniversitetet, Kalmar.
Opponent: Dr Gregory J. Doucette, Center for Coastal Environmental Health and Biomolecular Research, Charleston, USA.
Handledare: Dr. Paulo Salomon, Linnéuniversitetet
Kontaktinformation
För mer information går det bra att kontakta Susanna Minnhagen på susanna.minnhagen@kalmar.se eller 0480-450172.
Kristina Hermansson har i sin avhandling ”Ett rum för sig” undersökt fem skandinaviska romaner från 90-talet, skrivna av Ninni Holmqvist, Hanne Ørstavik, Jon Fosse, Magnus Dahlström och Kirsten Hammann.
Avhandlingens titel anspelar på Virginia Woolfs essä ”Ett eget rum” från 1929. I denna moderna klassiker pläderar författaren för att rätten till eget utrymme ska utvidgas till att omfatta fler människor än bara en begränsad skara av välbeställda män. I den nyare litteratur som avhandlingen studerar tas detta individuella rum i högre grad som en given utgångspunkt. Snarare problematiseras individualiseringen och individualismens verkningar.
Kristina Hermansson har undersökt skildringen av romanpersonernas självuppfattning och förmåga att ingå i fungerande sociala relationer. Undersökningen omfattar både hur de litterära karaktärerna framställs och vilka föreställningar om identitet som romanerna uttrycks i romanerna.
– I korta drag framträder ett ambivalent subjekt klämt mellan två motstridiga förväntningar på den enskilde. Det handlar dels om att uppvisa en någorlunda fast identitet, dels om att vara förmögen att skapa sig själv som en unik individ om och om igen i förhållande till rådande normer, säger Kristina Hermansson.
Avhandlingen utgår från nyare subjekts- och identitetsteori. Slutsatsen är att det går att urskilja två poler i den samtida diskussionen. Den ena polen beskriver människan som en individ med en fast kärna, den andra intresserar sig för hur subjekt framställs och etableras i ett socialt sammanhang.
– I romanerna bryts ytterligheter mot varandra så att blottorna i båda polerna friläggs, säger Kristina Hermansson. Här anas också influenser från såväl äldre romantiska klichéer som samtida populärpsykologi. Sammantaget visar min avhandling att människan skildras på delvis nya sätt. Romanpersonerna är alla låsta i individualistiska föreställningar om att vara sig själva nog, samtidigt som de framställs som djupt osäkra och oförmögna till att upprätthålla fungerande sociala relationer. Lika lite som romanerna de ingår i, följer huvudpersonerna någon traditionell utvecklingslinje.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Ett rum för sig. Subjektsframställning vid 1900-talets slut: Ninni Holmqvist, Hanne Ørstavik, Jon Fosse, Magnus Dahlström och Kirsten Hammann
Avhandlingsförfattare: Kristina Hermansson, tel: 031-786 17 10 (arb.)
E-post: kristina.hermansson@lir.gu.se
Tid och plats för disputation: torsdagen den 20 maj 2010 kl. 15.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg.
Opponent: Docent Stefan Jonsson
Avhandlingen är utgiven på Makadam förlag
Självskadande handlingar, framför allt bland unga kvinnor, har uppmärksammats allt mer i den offentliga debatten sedan sent 1990-tal. Etnologen Anna Johansson har intervjuat personer som skär sig själva och hon har följt diskussioner om självskada och psykisk ohälsa på en rad internetforum. I avhandlingen Självskada. En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande visar hon hur betydelser skapas kring självskada i olika sammanhang och vad det kan innebära att skada sig själv.
– Det finns olika skäl till att man skär sig, men gemensamt för de flesta i studien är att de mår psykiskt dåligt, säger Anna Johansson.
I avhandlingen visar hon hur skärande betraktas som å ena sidan en avsiktlig strategi för att hantera känslor och upprätta självkontroll, och å andra sidan som ett tecken på kontrollförlust och hjälplöshet. De personer som intervjuats pendlar ofta mellan att framställa sig själva som offer respektive aktörer.
De allra flesta av dem som boken handlar om är unga tjejer och relationen mellan självskada och kön är ett genomgående tema i avhandlingen.
– Även om kön sällan diskuteras på forumen, förhåller sig mina informanter hela tiden till föreställningar om hur unga tjejer bör vara.
Forumen utgör arenor för kollektivt identitetsskapande, där normer och värderingar etableras kring självskada och psykisk ohälsa. Här erbjuds stöd och support, men mötesplatserna kan också uppfattas som destruktiva. De intervjuade personerna är många gånger kritiska till den vård som erbjuds och på forumen framställs psykiatrin ofta som en form av fiende. Men relationen till psykiatrin är samtidigt motsägelsefull, eftersom de flesta skribenter vill få hjälp att må bättre. Självskadandet kan då framstå som ett medel för att bli tagen på allvar.
– Det blir ett sätt att bevisa hur dåligt man mår, inte minst i relation till psykiatrin som uppfattas som svårtillgänglig, säger Anna Johansson.
Avhandlingen ges ut av Bokförlaget h:ström – Text & Kultur. Vänligen kontakta förlaget för recensionsexemplar.
———-
Anna Johansson, Institutionen för kultur och medievetenskaper Umeå universitet, försvarar fredagen den 28 maj 2010 sin doktorsavhandling i etnologi med titeln Självskada. En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande. Disputationen äger rum i Humanisthuset hörsal F, kl 10.00. Fakultetsopponent är docent Lena Martinsson, Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Anna Johansson, Institutionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet
Tel: 070-687 25 82
E-post: anna.johansson@kultmed.umu.se
– Lärarna och utbildningssystemet ställs inför ett dilemma i och med att alla elever oavsett funktionsförmåga ska få tillgång till utbildning. Å ena sidan finns ett behov att identifiera och kategorisera elever som är avvikande eller speciella för att kunna anpassa undervisningen. Men å andra sidan ska man inte särskilja eller peka ut elever utan inkludera alla på lika villkor.
Att inte identifiera specifika elever och deras behov kan leda till att elever som behöver extra stöd i skolarbetet inte får det som han eller hon har rätt till. Men om man identifierar elever utifrån sina problem riskerar det att bli en status elever får bära med sig hela tiden, vilket i värsta fall kan leda till att alla runt dem fokuserar på det de inte kan.
– Det finns däremot bra sätt att anpassa undervisningen utan att peka ut någon. Ett exempel är från en idrottslektion där alla elever fick välja på att svinga sig som Tarzan över en avgrund eller att använda en ”magisk” kula som gjorde att man kunde passera. Den magiska kulan kom till med tanke på en elev som inte kan leka Tarzan på det sättet men den presenterades som ett val för alla snarare än en insats för en specifik elev.
Kajsa Jerlinder undersöker i sin avhandling hur elever med rörelsehinder kan inkluderas i idrottsundervisningen men problematiken gäller alla ämnen och olika funktionsnedsättningar.
– Det krävs en kombination av riktade åtgärder, omfördelade resurser och ett behov av att identifiera men samtidigt erkänna individen och vara flexibel. Det är inte säkert att en viss elev är den som alltid behöver stöd även om det finns en diagnos.
Kajsa Jerlinder anser att lärarnas attityd till att inkludera alla är a och o om det ska vara möjligt och hennes forskning visar att lärare som har utbildning i hur man anpassar undervisning till en mångfald av förmågor och som har erfarenhet av att ha arbetat med personer med funktionsnedsättning är mer positiva till att inkludera dem i undervisningen än andra. Det finns dessutom en viss trend speciellt bland de yngre lärarna att ha ett mer inkluderande synsätt.
– Det går ofta att anpassa undervisningen med ganska enkla medel. Det som är viktigast och kanske svårast är att få till tänket.
Bakom lärarna måste det finnas stöd på samhällsnivå i form av lagar och styrdokument men också ekonomiska förutsättningar. Målet är att alla ska vara accepterade på individnivå för den de är och ses som en del av klassen på gruppnivå.
– Jag har i en fallstudie fått se ett lyckat exempel: en kille på 10 år med ryggmärgsbråck där alla tycker att han är med. Han har fått extra stöd i form av till exempel en assistent men samtidigt säger lärarna att de inte annars funderar särskilt på honom utan att han är en del av gruppen. Familjen, klasskamraterna och framför allt han själv känner likadant. Han får det stöd han behöver men inkluderas samtidigt på ett naturligt sätt i klassen och i skolan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Jerlinder: 072-234 83 82
Statiner är en mycket vanlig blodfettssänkande läkemedelsbehandling som används av omkring 800 000 svenskar. Behandlingen syftar till att förebygga kranskärlssjukdom hos personer som har förhöjd risk att utveckla sådan sjukdom. Effekten av statinbehandling är väl undersökt och dokumenterad i kliniska studier, där resultaten redovisas som en behandlingseffekt på gruppnivå. Däremot är det inte möjligt att veta om en enskild behandlad patient kommer få nytta av behandling eller inte. Per Lytsy har undersökt vilka förväntningar behandlade patienter har på behandlingen.
Resultaten visar att patienter i allmänhet har för hög tro på behandlingens förebyggande effekt jämfört med de resultat som rapporterats från kliniska studier.
– Patienternas övertro på behandlingseffekt visar på en pedagogisk utmaning i den kliniska situationen. Det är förstås bra att patienter har en hög tilltro den behandling de får förskrivet, men patienters förståelse av sin behandling bör inte bygga på en missuppfattning, säger Per Lytsy.
Resultaten i studien visar även att risknivån hos behandlade patienter inte nämnvärt påverkar hur de ser på sin behandling eller vilken syn de har på behandlingens effekt.
– Det strider mot den utgångspunkt som läkare arbetar efter när de gör bedömningen om en person bör få statinbehandling. Den ska i första hand förskrivas till personer med hög sammanvägd risk eftersom dessa har störst sannolikhet att få nytta av behandlingen, säger Per Lytsy.
Patienter som var nöjda med den information de fått från sin läkare hade däremot genomgående en högre tilltro till behandlingseffekt och såg i högre utsträckning behandlingen som ofarlig och nödvändig jämfört med patienter som var mindre nöjda med sin läkarkontakt.
– Det här visar att mötet mellan patient och läkare i den kliniska situationen är värdefullt för hur patienter uppfattar sina läkemedel, vilket i förlängningen kan vara av betydelse för hur de följer läkemedelsbehandlingen i enlighet med läkarens föreskrift, säger Per Lytsy.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Lytsy, som har en hörselskada, via per.lytsy@pubcare.uu.se
I avhandlingen studerar Åsa Devine exportinvolvering på två olika nivåer. På den mest övergripande nivån förklarar hon varför vissa företag exporterar medan andra fokuserar sina resurser på den svenska hemmamarknaden. Det visade sig att 72 procent av de studerade möbelproducenterna exporterade. Sannolikheten att ett företag skulle exportera visade sig öka med stigande företagsålder, en positiv inställning till export, och ägarens eller beslutsfattarens högsta utbildning. Till exempel så var det tre gånger så sannolikt att ett företag exporterade om dess ägare hade studerat på universitetsnivå. Avhandlingen visar också att psykologiska exporthinder som härrör från företagets ägare eller beslutsfattare effektivt hindrar företagen från att exportera. Dessutom förklaras varför vissa företag väljer att huvudsakligen sälja sina produkter genom direkta säljkanaler medan andra väljer att exportera via indirekta säljkanaler. Den viktigaste säljkanalen bland de studerade möbelproducenterna var direkt export via agenter i utlandet.
I avhandlingen förklaras vidare vad det är som påverkar de exporterande företagens resultat. Det visade sig att möbelproducenternas lönsamhet och exportandelar påverkas av faktorer som hur väl man känner sina konkurrenter och framtida kunder i utlandet, val exportsätt, inställning till export och företagens ålder.
– Sammanfattningsvis kan man konstatera att ett företags strategikompetens har en avgörande roll för dess val av exportsätt och lönsamhet, säger Åsa Devine. Dessutom är det viktigt att poängtera att vem företagets ägare eller beslutsfattare är, och vad hon eller han har för inställning till export, har en avgörande roll för företagets exportinvolvering.
Åsa Devine har bedrivit sina forskarstudier under handledning av professor Anders Baudin och professor Anders Pehrsson, båda verksamma vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Internationalization and performance among small and medium-sized firms: A study of furniture producers in Sweden” försvaras fredagen den 21 maj 2010, kl. 10:00. Disputationen äger rum i sal M1083 (Södra salen), Linnéuniversitetet. Opponent är professor Staffan Brege, verksam vid Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Åsa Devine, telefon: 0470-708868 eller e-post asa.devine@lnu.se
Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press, 0470-70 82 67 eller lupress@lnu.se
Domesticering av djur och växter har varit en viktig process i människans historia. Domesticering innebär att vi människor skapat ett konstgjort urval, för att avla fram de egenskaper och utseenden som vi önskar hos våra husdjur och bruksväxter. Den processen har satt djupa spår i de domesticerade arternas gener och förmåga att motstå sjukdomar.
– Vi har undersökt hur människans domesticering av till exempel hundar har påverkat hundrasernas immunförsvar genom att det normala genetiska urvalet sätts ur spel. I normala fall skulle det naturliga urvalet gynna de varianter som är bra för immunförsvaret och som skyddar mot infektioner och autoimmuna sjukdomar, säger Karin Berggren Bremdal, som försvarar sin avhandling den 21 maj.
Karin Berggren Bremdals forskning visar hur det konstgjorda urvalet i hundar påverkat kombinationer av gener och kombinationer med de delar av arvsmassan som reglerar hur generna översätts till protein. Sådana kombinationer kan vara viktiga för ett väl fungerande immunförsvar och skyddas normalt av det naturliga urvalet.
– De som utformar avelsprogram bör tänka brett och inte enbart fokusera på vissa få och specifika saker. Då kan man ta hänsyn även till evolutionen av generna som påverkar immunförsvaret, säger Karin Berggren Bremdal.
Om man vet att mycket genetisk variation redan har gått förlorad ska man vara försiktigt med att föra in den arten i nya miljöer. Deras sämre immunförsvar kanske inte klarar att hantera de infektioner och parasiter som finns i den nya miljön.
Ett annat exempel är att nya arter kan medföra problem för de arter som redan finns i ett område. Inplanterade fiskar kan föra in parasiter i sjöar som gör att hotade populationer i sjön dör ut. Däremot kan inplantering också öka den genetiska variationen i en population, vilket på sikt kan rädda en art som är hotad i dag.
För att den genetiska variationen ska fungera som ett skydd mot sjukdomar måste den vara tillräckligt stor. Problemet i avelsprogram liknar problemet för hotade arter – båda utgår från ett litet antal individer. Det i sin tur leder till att arterna förlorar den genetiska variation som de behöver.
– Det är svårt att göra något i de djurgrupper som redan har förlorat för mycket genetisk information. Det som är förlorat är förlorat. Men mina resultat visar vad man bör tänka på att göra innan antalet individer i en art blir för litet, säger Karin Berggren Bremdal.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Berggren Bremdal på 018-471 64 65.
– Tidigare utgick man från EEG-mönstret då barnet var sex timmar gammalt, vilket ibland ledde till att livsuppehållande insatser avbröts. Nu vet vi att värdena kan normaliseras under upp till två dygn vid kylbehandling och att risken för allvarliga skador därmed kraftigt minskar, säger Boubou Hallberg, barnläkare och forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik (CLINTEC), Karolinska Institutet
Boubou Hallberg är kliniskt verksam vid neonatalintensiven på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Den forskning som han presenterar i sin doktorsavhandling ligger i stor utsträckning till grund för att handläggningen av barn med svår syrebrist i samband med förlossning har ändrats på senare år. I Huddinge byggs just nu Europas modernaste avdelning för neonatalintensivvård. Men forskningsrönen har haft stor betydelse inte bara i Sverige utan också i andra länder.
Barn som får en hjärnskada på grund av syrebrist drabbas ofta av motoriska handikapp som CP, cerebral pares. Boubou Hallberg visar i sin avhandling att oväntat många också får kognitiva besvär – även de som inte har några problem med motoriken. Det kan handla om ADHD, språkstörningar, svårigheter att bearbeta intryck.
– Det är därför viktigt att följa barnen upp till minst sex års ålder. De kan behöva neuropsykiatrisk träning och specialpedagoger när de börjar i skolan, säger han.
I Sverige drabbas cirka 120 barn årligen av måttlig till svår hjärnskada på grund av syrebrist i samband med förlossningen. Sedan några år finns nationella riktlinjer för att behandla barnen med hypotermi, det vill säga sänka kroppstemperaturen till 33,5 grader under 72 timmar. Boubou Hallberg visar att det trots riktlinjerna är stora skillnader i landet hur metoden används.
Doktorsavhandling: Hypoxic Ischemic Encephalopathy – Diagnosis, Hypothermia treatment and Outcome, Boubou Hallberg, CLINTEC, Karolinska Institutet. Disputationen sker fredag den 21 maj 2010.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Boubou Hallberg, doktorand, barnläkare
Tel: 08-585 813 54 eller 070-484 59 43
E-post: Boubou.Hallberg@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
