Jämfört med många andra länder är det relativt få äldre som köper privat hjälp i Sverige. De flesta får den omsorg de behöver av anhöriga eller den offentligt finansierade äldreomsorgen. Enligt nya uppgifter om utnyttjandet av skattereduktion för hushållsnära tjänster utnyttjar dock fler äldre än yngre skatterabatten, men skillnaderna mellan äldre i olika inkomstgrupper är stora: färre än 1 procent av äldre med en inkomst under 120 000 kr har gjort avdrag för hushållsnära tjänster vilket ska jämföras med drygt 7 procent bland de äldre som har en inkomst på 500 000 kr eller mer.
– En fortsatt avgränsning av det offentliga åtagandet med ökade krav på privat finansiering kommer att leda till ökade skillnader mellan sociala grupper, säger Marta Szebehely.
– Vissa äldre kommer att köpa privata tjänster. Men för stora grupper är det i stället anhörigas omsorgsinsatser som kommer att öka, säger Marta Szebehely.
Andelen äldre i befolkningen ökar samtidigt som skatteintäkterna inte kan förväntas höjas i samma utsträckning. Det har också hävdats att äldre kommer att ha mycket högre krav på äldreomsorgen i framtiden än idag. Sammantaget gör detta diskussionen kring det offentliga åtagandets omfattning och privat finansiering inom äldreomsorgen till ett intressant fält för många samhällsaktörer.
Författarna Marta Szebehely, Institutet för Framtidsstudier och Institutionen för Socialt arbete, Stockholms universitet och Gabrielle Meagher, Faculty of Education and Social Work, University of Sydney har i den här rapporten undersökt argument för och emot ökade privata inslag i äldreomsorgen. Rapporten diskuterar också troliga/möjliga konsekvenser av en ökad privat finansiering av äldreomsorgen.
Författarna sammanfattar: Egen finansiering av äldreomsorgen står i konflikt med en äldreomsorg baserad på behov och lika tillgång till vård och omsorg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Marta Szebehely, marta.szebehely@framtidsstudier.se, 0707 17 54 06.
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Arbetsrapporten går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.
Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se
Huvudorsaken till att patienter dör av cancer är att cancerceller sprids i kroppen och bildar nya tumörer, så kallade metastaser. Dessa metastaser är till att börja med så små att de inte kan observeras med moderna diagnostiska metoder. När behandlingen påbörjas får vården därför förlita sig på matematiska modeller för att beräkna tumörernas tillväxt.
Standardmetoden för att beskriva tumörtillväxt kallas dubbleringstid (DT), och anger tiden det tar för en tumör att fördubbla sin volym. Forskare vid Göteborgs universitet visar i en studie att denna allmänt tillämpade beräkningsmetod är felaktig.
Forskaren Esmaeil Mehrara har tillsammans med kollegor vid Avdelningen för radiofysik, Göteborgs universitet, utvecklat en ny metod som mer korrekt beräknar tumörers tillväxthastighet. Det nya metoden, som forskarna kallar specific growth rate (SGR), anger tumörens procentuella tillväxt per dag. Metoden har utvecklats så att läkaren ska kunna avgöra om stora och små tumörer växer med olika hastighet.
Den nya metoden förbättrar möjligheterna att uppskatta effekten av olika behandlingsalternativ.
–Standardmetoden som används för att uppskatta terapieffekten tar inte hänsyn till tumörhastigheten, vilket vi nu gör i vår nya modell. Därmed kan vi bättre mäta även små effekter, säger Esmaeil Mehrara.
Den nya SGR-metoden kommer förhoppningsvis vara värdefull i utvecklandet av nya läkemedel, samt för att avgöra om ett läkemedel har effekt eller inte i det enskilda patientfallet. Det gör att optimal behandling för patienten kan tas fram snabbare än idag.
Avhandlingen Quantitative analysis of tumor growth and response to therapy försvarades vid disputation den 2 februari 2010.
Kontaktinformation
Kontakt:
Esmaeil Mehrara, Avdelningen för radiofysik, Göteborgs universitet
0762 447415
031-3424023.
e.mehrara@radfys.gu.se
e.mehrara@gmail.com
Urfadern i ett matematiskt släktträd med barn och förfäder är roten, som finns placerad högst upp i trädet. Ättlingarna befinner sig längre ned i trädet och kallas ”noder” och noderna och deras närmaste förfader är förbundna med linjer som kallas ”kanter”. Splitträd konstrueras genom att man delar ut ett visst antal bollar till noderna med hjälp av en slumpmässig splittningsprocess. Splitträd omfattar en stor klass av träd, där de flesta kommer från datavetenskap och där används som effektiva sökalgoritmer. Det mest kända och enklaste splitträdet är det binära sökträdet, som är lika gammalt som datavetenskapen själv.
Tillsammans med N. Broutin vid INRIA i Paris har Cecilia Holmgren undersökt ”explosioner” i splitträd. Med explosioner menas att trädet blåser upp till ett oändligt träd (exploderar). Explosionsproblem introducerades redan 1874 av Galton och Watson, som studerade sannolikheten för att familjer överlever (trädet exploderar) eller dör ut (trädet är ändligt). I explosionsproblem är man intresserad av under vilka betingelser som trädet går från att vara ändligt till oändligt.
– Våra resultat har direkta kopplingar till kommunikationskanaler, som till exempel radio, Internet, mobila nätverk eller satellitkanaler, som delas av flera användare. När flera användare sänder meddelanden samtidigt krockar dessa och informationen kan inte sändas korrekt. Man kan lösa detta problem genom att tänka sig användarna som bollar i ett splitträd, förklarar Cecilia Holmgren.
Genom att splittras och delas upp på olika tidsintervall kan användarna klara av att sända sina meddelanden utan kollisioner. Under tidens gång tillkommer nya användare. Dessa motsvaras av nya bollar som tillförs till splitträdet. Så länge trädet är ändligt så kan all information överföras inom en ändlig tid. Om trädet blir oändligt på grund för många nya användare så tar det oändligt lång tid att överföra meddelandena korrekt och kanalen är således inte användbar. I avhandlingen beskrivs under vilka förhållanden som kanalen är användbar.
I avhandlingen använde Cecilia Holmgren förnyelseteori som en ny metod för att karaktärisera splitträd. Förnyelseteori är ett delområde av sannolikhetsteori, som är anpassad till att studera summor av slumpmässiga värden. Ett klassiskt exempel är en glödlampa, som slocknar efter en slumpmässig tid och därefter ersätts med en ny varje gång den slocknar. Man är intresserad av hur många gånger lampan har bytts ut under en given tidslängd. I avhandlingen visas att förnyelseteori lämpar sig väl för studier av splitträd, och Cecilia Holmgren visar hur den kan tillämpas för att studera splittningsprocessen för hur bollarna fördelas till noderna, vilket innebär en övergripande beskrivning av hela splitträdets egenskaper.
I avhandlingen studeras också hur många slumpmässiga hugg som krävs för att hugga ner ett slumpmässigt splitträd. Huggningar av träd har tillämpningar i till exempel fysik. Slumpmässigt väljs en nod där hugget sker och noden samt dess ättlingar tas bort. Detta upprepas tills urfadern (roten) huggs. För splitträd är detta ett avancerat problem, eftersom både huggen och trädet man hugger i är slumpmässiga. Cecilia Holmgren visar att antalet hugg för allmänna splitträd får en stabil fördelning. Stabila fördelningar bildar en viktig klass av fördelningar, som bland annat innehåller normalfördelningen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Cecilia Holmgren, tel: 018-471 32 90, 0708-110 899,
e-post: cecilia.holmgren@math.uu.se
Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med upp till 90 procent under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU. Deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62 procent.
Syftet med Bengt Söderberghs avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU. Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad.
EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion.
Resultaten visar att potentialen för en ökning av norsk gasexport till EU är begränsad. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20 procent lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45 procent till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre.
– Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina, säger Bengt Söderbergh.
Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90 procent från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline-import som är en vital fråga. Idag finns det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas.
– Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU, säger Bengt Söderbergh.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bengt Söderbergh, tel: 070-425 05 64, e-post: bengt.soderbergh@fysast.uu.se
Ett vanligt första steg i vattenreningsprocessen är att avlägsna föroreningar i form av partiklar. För detta används ofta aluminium eller järnsalter. Speciellt aluminium har allvarliga sidoeffekter hos människan. I Afrika utnyttjas alternativa reningsprocesser där naturliga extrakt från trädet Moringa oleiferas frön används.
I den nya studien visas hur mycket små mängder protein ifrån trädets frön binder starkt till ytor, en egenskap som resulterar i att föroreningspartiklar klumpar ihop sig. Vid Spridningscentrum och institutionen för fysik och astronomi vid Ångströmlaboratoriet finns stor kunskap om tekniken neutron reflektion som gör det möjligt att se struktur och komposition av material bundna mellan vätska och fasta ytor på nanometerskala (miljondels millimeter).
I samarbete med University of Botswana, som sedan länge har arbetat med användandet av naturligt förekommande material, har ett forskningsprojekt som vidare belyser viktiga egenskaper hos proteinmolekyler från Moringaträdets frön vuxit fram. Dessa protein binder starkt både till sig själva och andra ytor vilket resulterar i att partiklar klumpar ihop sig och kan avlägsnas från vattnet.
– Det känns positivt att se att enkla samspel mellan molekyler kan lösa praktiska problem. Förståelsen av denna process kan leda till vidare utveckling inom vattenrening med naturligt förekommande och miljövänliga material, säger Adrian Rennie, professor i neutronspridning vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Adrian Rennie, tel: 018-471 3596, 070-4250914,
e-post: adrian.rennie@fysik.uu.se
Maja Hellsing, tel: 018-471 3556, 070-7701494,
e-post: maja.hellsing@fysik.uu.se
Hög konsumtion av alkohol är på flera sätt mer riskfyllt för kvinnor än för män. De fysiologiska effekterna kommer snabbare för kvinnor beroende på att vissa delar av ämnesomsättningen och fördelningen vätska/fett är annorlunda jämfört med män. Tidigare forskning visar också att kvinnor lyckas bättre i behandling om de får hjälp på en mottagning som är speciellt anpassad till kvinnor.
Psykologen Christina Scheffel Birath har i sin doktorsavhandling undersökt vad som kännetecknar kvinnor som sökt hjälp på kvinnomottagning för alkoholproblem och vilken utsträckning behandlingen är framgångsrik.
Avhandlingen visar bland annat att de flesta kvinnor som söker hjälp för egna alkoholproblem har växt upp med minst en förälder som hade missbruksproblem och att deras eget drickande hade utvecklats sedan tonåren. Nästan samtliga hade relativt allvarliga alkoholproblem som kunde diagnostiseras som alkoholberoende.
I en delstudie fick 134 kvinnor som sökt hjälp för alkoholproblem svara på formulär om självskattad hälsa och personlighetsdrag. Resultaten visar att en del av kvinnorna hade sämre psykologisk hälsa och vissa avvikande personlighetsdrag (mer av ångest, stresskänslighet, bitterhet och misstro) jämfört med normalbefolkningen, medan en del av kvinnorna hade mer normala värden och skattade sin psykologiska hälsa som relativt tillfredsställande.
– Det är viktigt att veta att kvinnor som söker hjälp är en heterogen grupp där problematiken kan skilja sig från fall till fall, säger Christina Scheffel Birath.
I en annan delstudie jämförs behandlingsresultatet mellan 134 svenska kvinnor som fick långtidsbehandling och 152 amerikanska kvinnor som fick korttidsbehandling för sina alkoholproblem. Resultatet visar att de flesta i båda grupperna hade minskat sitt drickande till en riskfri nivå efter genomgången behandling.
– Det är glädjande att de behandlingar som finns tillgängliga faktiskt hjälper. Förhoppningsvis kan den insikten få fler kvinnor att söka hjälp tidigare, säger Christina Scheffek Birath.
Avhandling: ”Women with alcohol problems seeking treatment; Underlying individual and psychosocial characteristics”, Christina Scheffel Birath, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. Disputation skedde den 29 januari 2010.
Bilden: Christina Scheffel Birath, foto av Gunnar Hilm.
För mer information, kontakta
Med Dr, Leg Psykolog
Christina Scheffel Birath
Tel: 0707-36 27 69
E-post: christina.scheffel-birath@sll.se
Pressekreterare
Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Ibland använder det internationella samfundet förintelsen för att slippa ingripa i nya folkmord, säger Malin Isaksson, forskare vid Göteborgs universitet som har studerat hur förintelsen använts i tolkningen av andra folkmordsfall under efterkrigstiden.
Förintelsen anses ha inspirerat till Folkmordskonventionen, det vill säga det juridiska dokument som ska förhindra och straffa framtida folkmord. Men eftersom förintelsen uppnått en särställning som ett av de största brotten mot mänskligheten har det ibland varit kontroversiellt att jämföra den med andra folkmordsliknande händelser.
— Det har betytt att förintelsen blivit ett viktigt retoriskt redskap för internationella aktörer att uppnå olika politiska mål i relation till andra folkmord, säger Malin Isaksson som disputerar i freds- och utvecklingsforskning.
Malin Isaksson har också tittat på hur det faktum att förintelsen används som referensram påverkat införandet av Folkmordskonventionen, framför allt med tanke på hur det internationella samfundet har agerat.
— För att Folkmordskonventionen ska träda i kraft måste det aktuella fallet definieras som folkmord, enligt de kriterier som konventionen tagit fram. Ofta görs en jämförelse med förintelsen, vilket betyder att få fall erkänns som folkmord av det internationella samfundet.
— Det betyder inte nödvändigtvis att fallet inte uppfyller kriterierna. Ofta handlar det om att världssamfundet försöker kringgå den förpliktelse att ingripa som befästs i konventionen. Vilket i sin tur beror på att man saknar den politiska viljan att ingripa.
Därför kan man hävda att förintelsen ibland används i motsatt syfte än att förhindra dess upprepande, säger Malin Isaksson.
Folkmorden i Kambodja och Rwanda
Som exempel har Malin Isaksson undersökt hur det internationella samfundet agerade under folkmorden i Kambodja och Rwanda.
– När folkmordet i Kambodja pågick gjordes jämförelser med förintelsen. Men i början av 90-talet var denna jämförelse inte längre självklar. Då hade man börjat betrakta förintelsen som en unik händelse. Detta betydde sin tur att nästan inga jämförelser alls gjordes med förintelsen under folkmordet i Rwanda. Ordet folkmord undveks helt i officiella uttalanden för att det internationella samfundet ville slippa ingripa i vad man egentligen visste var ett folkmord, helt i enlighet med konventionen, säger Malin Isaksson.
De olika förintelsetolkningarna har alltså inte enbart påverkat hur det internationella samfundet uppfattat olika folkmordsfall utan i själva verket möjliggjort olika retoriska rättfärdiganden av det internationella samfundets agerande.
Slutsatsen är att det internationella samfundet använder förintelsen för att kunna upprätta hålla normen om non-intervention, vilket i praktiken innebär att man inte ingriper i folkmordsfall.
— Det kanske inte är så svårt att förstå att stater agerar utifrån sina egna intressen och vilja, men det är svårare att förstå varför det inte omfattar att förhindra folkmord, säger Malin Isaksson.
Avhandlingens titel: The Holocaust and Genocide in History and Politics. A Study of the Discrepancy between Human Rights Law and International Politics
Fakultetsopponentens namn: Senior researcher Cecilie Banke, Danish Institute for International Studies (DIIS), Köpenhamn, Danmark
Tid och plats för disputation: Fredagen den 19 februari 2010, kl. 13.00, sal 325, Annedalsseminariet, Campus Linne, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Malin Isaksson
0739491540(bost.)
0406657282(arb.)
http://hdl.handle.net/2077/21348
malin.isacsson@mah.se
Ett av de stora problemen med prostatacancer är att med dagens prognosmarkörer kommer ca 70-80 % av patienterna att hamna i en grupp där man kan säga mycket lite om prognosen. Tyvärr finns det idag inte tillräckligt bra metoder för att avgöra vilka som verkligen behöver behandling och vilka som klarar sig lika bra utan den tuffa behandlingen. Detta leder i sin tur till att vissa patienter överbehandlas med terapier som kan ge allvarliga biverkningar och till att andra patienter som verkligen behöver intensiv behandling inte får den eller får den för sent.
I en nyligen publicerad studie i den vetenskapliga tidskriften Clinical Cancer Research har Hammarsten studerat vävnadsbiopsier från prostatatumörer hos 259 patienter och hittat en ny prognosmarkör för prostatacancer. Det är den aktiva formen av proteinet EGFR (Epidermal Growth Factor Receptor) som visat sig ge information om prostatatumörers aggressivitet. Detta gör det möjligt att ge en mer specifik prognos för dessa patienter. Markören uttrycks i tumören, men också i den normala vävnaden runt tumören. Den aktiva formen av EGFR kan alltså ge information om tumörens aggressivitet, både när den mäts i tumören men även i den friska vävanden runt tumören.
EGFR tillhör samma familj som prognosmarkören HER2 som idag används vid bröstcancer för att avgöra tumörens aggressivitet och vilka bröstcancerpatienter som ska behandlas med hämmare av HER2, dvs läkemedlet Herceptin. I likhet med detta skulle man i framtiden eventuellt kunna använda den aktiva formen av EGFR för att välja ut patienter som har dålig prognos och lämpar sig för behandling med hämmare av EGFR. För att EGFR ska kunna användas som prognosmarkör kliniskt i framtiden krävs studier av dess uttryck i andra och större material av prostatatumörer.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige. Varje år får ungefär 10 000 män diagnosen prostatacancer. Av dem kommer ca 2 500 att dö av sin sjukdom. En del patienter har alltså en aggressiv dödlig sjukdom, medan andra har en långsamt växande tumör som inte kommer att orsaka några större problem.
Referens: Peter Hammarsten, Amar Karalija, Andreas Josefsson, Stina Häggström Rudolfsson, Pernilla Wikström, Lars Egevad, Torvald Granfors, Pär Stattin and Anders Bergh. Low Levels of Phosphorylated Epidermal Growth Factor Receptor in Nonmalignant and Malignant Prostate Tissue Predict Favorable Outcome in Prostate Cancer Patients. Clinical Cancer Research.
http://clincancerres.aacrjournals.org/content/early/2010/02/08/1078-0432.CCR-09-0103.abstract
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna medicine doktorn och AT-läkaren Peter Hammarsten, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet på
Telefon: 090-785 15 97
Mobil: 070-517 42 62
E-post: peter.hammarsten@medbio.umu.se
Svenska kvinnor svarar för ungefär 40% av alla internationella giftermål till Sverige. Trots detta har de flesta tidigare studier som gjorts på området fokuserat på svenska män som gifter sig med en utländsk kvinna. Rapporten visar tydligt på skillnaden mellan män och kvinnor:
– Mönstret är att det är äldre svenska män som gifter sig med yngre kvinnor från ett annat land, medan det främst är unga svenska kvinnor som gifter sig med en man från ett annat land, säger Thomas Niedomysl.
Det är relativt ovanligt för svenskar att gifta sig om de har låga inkomster, men någon sådan effekt tycks inte finnas för svenska män som gifter sig med kvinnor från fattiga länder. För svenska kvinnor med låga inkomster tycks det snarare öka sannolikheten att man gifter sig med en utländsk man.
– Låg inkomst är en tydlig bakgrundsfaktor för de som hittar en partner utomlands, säger Thomas Niedomysl, men det är tydligast att svenska kvinnor med låga inkomster i större utsträckning gifter sig med en utländsk man, och då oavsett om mannen kommer från ett rikt eller fattigt land.
I en kommande artikel i Journal of Ethnic and Migration Studies följs den här studien upp med ny kunskap kring i vilka regioner som kvinnor respektive män hittar sina partners.
Arbetsrapporten är skriven av:
Thomas Niedomysl, forskare Institutet för Framtidsstudier
John Östh, forskare Uppsala universitet och Kulturgeografiska institutionen
Maarten van Ham, forskare Centre for Housing Research, University of St Andrews
Arbetsrapporten: The geographies of recruiting a partner from abroad – An exploration of Swedish data går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Thomas Niedomysl, thomas.niedomysl@framtidsstudier.se, 08 – 402 12 08
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se
Else Starkenburg är huvudförfattare till en artikel som rapporterar studien.
– Det vi har upptäckt är egentligen en brist i de spaningsmetoderna som man har använt hittills. Vårt förbättrade angreppssätt gör att vi kan avslöja de primitiva stjärnorna bland alla de andra, vanligare stjärnorna.
De primitiva stjärnorna tros ha bildats ur materia som smiddes kort efter den stora smällen, för 13,7 miljarder år sedan. De kan innehålla mindre en tusendel av den mängden grundämnen tyngre än väte och helium som man hittar i solen och därför kallas de ”extremt metallfattiga stjärnor” [1]. De tillhör en av de första generationerna stjärnor som föddes i vår galax närmaste omgivning. Sådana stjärnor är extremt sällsynta och observeras oftast inuti Vintergatan.
Kosmologer tror att större galaxer som Vintergatan bildades av mindre galaxer som smält samman. Vår Vintergata innehåller en skara av extremt metallfattiga eller ”primitiva” stjärnor som borde redan ha funnits i de dvärggalaxerna som den bildades ur. Liknande populationer borde också finnas i andra dvärggalaxer.
– Än så länge har bevis för dem varit knappa, säger medförfattaren Giuseppina Battaglia. Stora kartläggningar som gjorts under de senaste par åren visade gång på gång att de allra äldsta stjärnpopulationer i Vintergatan stämde inte överens med dem i dvärggalaxerna, något som inte alls var väntat utifrån kosmologiska modeller.
Halter av grundämnen mäter man från spektra, som ger oss stjärnornas kemiska fingeravtryck [2]. Forskarlaget DART (Dwarf galaxies Abundances and Radial-velocities Team, [3]) använde instrumentet FLAMES monterat på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) för att mäta spektra av fler än 2000 enskilda stjärnor i fyra av våra galaktiska grannar. Dessa var dvärggalaxerna i Ugnens, Bildhuggarens, Sextantens och Kölens stjärnbilder. Då dvärggalaxerna ligger på avstånd kring 300 000 ljusår från oss – det motsvarar tre gånger Vintergatans storlek – kunde endast spektrumens huvuddrag mätas, som otydliga, utsmetade fingeravtryck. Forskarna upptäckte att inget av de spektrala fingeravtrycken i deras stora samling tycktes tillhöra den gruppen av stjärnor som de var ute efter: de sällsynta extremt metallfattiga stjärnor som är finns i Vintergatan.
Astronomteamet lett av Starkenburg har nu kastat ljus på problemet genom en noggrann jämförelse av spektra med datorbaserade modeller. De upptäckte att endast subtila skillnader skiljer en normalmetallfattig stjärnas kemiska fingeravtryck från det som en extremt metallfattig stjärna ger. Det förklarar varför tidigare metoder inte lyckades identifiera de extrema stjärnorna.
Forskarna bekräftade dessutom ett antal extremt metallfattiga stjärnors nästan metallfria innehåll tack vare mycket mer detaljerade spektra som fångats med instrumentet UVES vid ESO:s VLT. Forskarteamets Vanessa Hill förklarar:
– Jämfört med de fingeravtrycken som vi hade innan var det nu som att titta på fingeravtrycket genom ett mikroskop. Tyvärr kan bara ett litet antal stjärnor observeras på det här sättet, eftersom det är mycket tidskrävande.
Teammedlemmen Martin Tafelmeyer tillägger:
– Bland de nya, extremt metallfattiga, stjärnorna som vi upptäckt i de här dvärggalaxerna har tre av dem relativa halter av tunga grundämnen på mellan bara 1/3000 och 1/10 000 av det som man observerar i solen. Bland dem finns den nuvarande rekordhållare för den mest primitiva stjärnan som upptäckts utanför Vintergatan, säger han.
– Vårt arbete har inte bara avslöjat några av de mycket intressanta första stjärnor i dessa galaxer, konstaterar Starkenburg. Det har också gett en ny, kraftfull metod för att kunna avslöja fler sådana stjärnor. Från och med nu går det inte att gömma sig!
Noter
[1] Enligt de definitioner som används inom astronomin kallas alla andra grundämnen som är tyngre än väte och helium ”metaller”. Sådana metaller, med undantag för ett fåtal lätta grundämnen, skapas av stjärnornas olika generationer.
[2] Som varje regnbåge visar kan vitt ljus delas upp i olika färger. Astronomer delar upp ljuset som de fångar från avlägsna objekt i olika nyanser (eller våglängder). Med ögat kan man urskilja sju färger i regnbågen; astronomer kan kartlägga hundratals fint nyanserade färger. Ett spektrum registrerar de olika mängder av ljus som ett objekt avger i varje smala färgband. Spektrumets detaljer – mer ljus i vissa färger, mindre i andra – är tecken som skvallrar om den kemiska sammansättningen i materian som avger ljuset.
[3] Forskarlaget DART (Dwarf galaxies Abundances and Radial-velocities Team, teamet för halter och radialhastigheter i dvärggalaxer) har medlemmar vid forskningsinstitut i nio olika länder.
Mer information
Forskningsresultaten presenteras i en artikel i tidskriften Astronomy and Astrophysics (“The NIR Ca II triplet at low metallicity” [länk till http://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/200913759/pdf], E. Starkenburg m. fl.). I en kommande artikel (av Tafelmeyer m. fl.) presenteras mätningar med UVES av flera primitiva stjärnor.
I teamet ingår Else Starkenburg, Eline Tolstoy, Amina Helmi och Thomas de Boer (Astronomiska institutet Kapteyn, Groningens universitet, Nederländerna), Vanessa Hill (Laboratoire Cassiopée, Université de Nice Sophia Antipolis, Côte d’Azur-observatoriet, CNRS, Frankrike), Jonay I. González Hernández (Observatoire de Paris, CNRS, Meudon, France and Universidad Complutense de Madrid, Spain), Mike Irwin (University of Cambridge, Storbritannien), Giuseppina Battaglia (ESO), Pascale Jablonka och Martin Tafelmeyer (Genève universitet, Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne, Schweiz), Matthew Shetrone (University of Texas, McDonald-observatoriet, USA) och Kim Venn (University of Victoria, Kanada).
Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation inom astronomi och världens mest produktiva observatorium. Det stöds av 14 länder, bland dem Sverige. http://www.eso.org
Kontaktinformation
Robert Cumming, astronom, kontaktperson för ESO:s utåtrikade
verksamhet i Sverige
070 49 33 114, robert@astro.su.se
http://www.eso.org/public/outreach/eson/
Birthe Hagström arbetar som utvecklingsledare för Alma, som är en kommunövergripande verksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Hon har tidigare arbetat många år inom barnpsykiatrin. Avhandlingen heter Kompletterande anknytningsperson på förskola.
Inom ramen för ett projekt på en förskola har hon studerat en fortbildning pedagogerna erbjöds. Under tre år fick ett antal pedagoger på en förskola i Malmö en fortbildning i syfte att utveckla deras kompetens som kompletterande anknytningsperson. Barnen som erbjöds detta extra stöd av en vuxen gick på en vanlig förskola, men alla barnen hade svårigheter avseende tillit och socialt samspel. Denna förmåga utvecklades successivt tillsammans med anknytningspedagogen och sedan också med de andra barnen i gruppen.
— Barnen fick en pedagog speciellt för just honom eller henne. Det är viktigt för barnet att känna att du finns här för mig, att man kan litar på den vuxne. Får de den tryggheten underlättas utvecklingen av lek och samspel med andra barn och att ingå i sociala sammanhang, säger Birthe Hagström.
I pedagogernas berättelser framkommer hur de utvecklats som yrkespersoner av fortbildningen, men också hur de upplever att arbetet med barnen utvecklades. Pedagogernas kunskaper hade fördjupats, men också diskussionen inom arbetslaget. Tidigare pratade man mest om olika aktiviteter som skulle planeras, nu kretsar diskussionerna till stor del om att jobba utvecklingsbefrämjande tillsammans med barnen. Birthe Hagström menar att det troligen hade en avgörande betydelse att ett helt arbetslag erbjöds samma utbildning och över en längre tid.
— I pedagogernas berättelser visades hur de kunde förstå och bemöta barnen på ett annorlunda vis och tänka långsiktigt kring barnens utveckling. Vi vill gärna tro att insatser kan gå snabbt, men samspel och relationer tar tid för barn som tidigare blivit besvikna, säger Birthe Hagström
— Vi kan inte vänta på att barn blir större så att vi kan samtala med dem. Vi vet utifrån tidigare forskning att insatser tidigt i barns liv är betydelsefulla.
Birthe Hagström lägger fram sin avhandling den 26 februari kl 10.15-12.00. Malmö högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 138.
— Rädda Barnen är en politiskt oberoende organisation, men politik tycks i alla högsta grad ha haft betydelse för verksamheten under andra världskriget, säger Ann Nehlin, som doktorerat vid Tema Barn på Linköpings universitet med en avhandling om svenska Rädda Barnen mellan 1938 och 1956.
Avhandlingen visar att Rädda Barnen anpassade verksamheten till den svenska neutralitetspolitiken och att nordiska och västeuropeiska barn fick företräde i hjälparbetet.
Ann Nehlin ger flera exempel på Rädda Barnens inkonsekvens i hjälpinsatserna. En förfrågan från The Jewish World Congress om hjälp med att transportera judiska barn från Öst- till Västeuropa avvisades därför att det kunde betraktas som en politisk åtgärd. Samtidigt engagerade sig Rädda Barnen i transporter av finska, norska, tyska, belgiska och franska barn.
Det förekom också att polska och judiska barn inte mottogs i Sverige med argumentet att det var olämpligt att rycka upp dem ifrån sin egen miljö, ett argument som inte gällde de 70.000 finska barn som evakuerades till Sverige.
Några år efter krigsslutet gjordes en internationell utvärdering av hur krigsbarn som evakuerats hade acklimatiserat sig. Rädda Barnens internationella union föreslog att de finska barnen skulle inkluderas i denna studie, men förslaget avvisades av svenska Rädda Barnen.
— Exporten av svenska värderingar, svensk standard och svensk expertis på barnomsorg var viktig. Ibland tycks det till och med ha tagit över de humanitära skälen för att bistå barn, säger Ann Nehlin.
Kontaktinformation
Ann Nehlin nås på 013-282211, 070-7811824 och ann.nehlin@liu.se
Kärnreceptorer finns i cellkärnan och är mottagarproteiner för vissa hormoner, fetter och även läkemedel. När dessa ämnen binder till kärnreceptorerna, förändras aktiviteten i generna, vilket i sin tur gör att produktionen av specifika proteiner ökar eller minskar. Rubbningar i dessa mekanismer kan orsaka sjukdom.
I den nu publicerade studien har forskarna tittat närmare på de lipidaktiverade kärnreceptorer LRH-1 och LXR. De reglerar fettomsättningen men har även betydelse för kontrollen av inflammation i kroppen. Under ledning av professor Eckardt Treuter studerade forskarna de molekylära processerna för hur dessa receptorer förhindrar inflammatoriskt genuttryck i levern. De kunde då peka ut ett protein, GPS2, som en sammanbindande faktor i ett sofistikerat nätverk av proteiner, som bestämmer var och när receptorerna kan verka anti-inflammatoriskt.
Den identifierade signalvägen kopplar samman metabolism och inflammation och ger ny kunskap som kan få betydelse för utvecklingen av nya läkemedel mot metabola sjukdomar, så som diabetes och åderförkalkning. Forskarna misstänker att liknande anti-inflammatoriska signalvägar i andra organ kan ha betydelse för såväl utveckling av metabola sjukdomar och cancer.
– Vi börjar nu förststå på en molekylär nivå hur rubbningar i detta komplexa nätverk kan påverka genuttrycket och därmed bidra till utvecklingen av metabol sjukdom kopplad till inflammation. Man kan till exempel tänka sig att läkemedel som stabiliserar interaktionen mellan receptorn och det identifierade proteinet GPS2 skulle kunna verka anti-inflammatoriskt, säger professor Eckardt Treuter.
Publikation: “GPS2-dependent corepressor/SUMO pathways govern anti-inflammatory actions of LRH-1 and LXRb in the hepatic acute phase response”, Nicolas Venteclef, Tomas Jakobsson, Anna Ehrlund, Anastasios Damdimopoulos, Laura Mikkonen, Ewa Ellis, Lisa-Mari Nilsson, Paolo Parini, Olli A. Jänne, Jan-Åke Gustafsson, Knut R. Steffensen, and Eckardt Treuter, Genes & Development, online February 16, 2010.
För mer information, kontakta:
Professor Eckardt Treuter
Institutionen för biovetenskaper och näringslära
Tel. 08-608 91 62 eller 070-756 38 05
E-post: eckardt.treuter@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Det är docent Marie Allens forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi, Rudbecklaboratioriet, som på Vadstena församlings uppdrag undersökt DNA från de båda kranierna i syfte att utreda släktskap och äkthet. Den hyperkänsliga metod som användes baseras på s.k. mitokondrie-DNA och möjliggör analys av mycket små mängder DNA. Känsligheten gör att den även kan användas på åldrat och nedbrutet material och metoden kan dessutom påvisa släktskap på mödernet.
Heliga Birgitta levde mellan 1303 och 1373, och helgonförklarades 1391. Hon utnämndes till ett av Europas skyddshelgon av påven 1999. Enligt legenden har Birgittas och dottern Katarinas (1331-1381) kranier bevarats i relikskrinet i Vadstena klosterkyrka. Birgitta var känd för sina uppenbarelser, profetior och sina pilgrimsresor. Efter hennes död förflyttades kvarlevorna från Rom till Vadstena och lades i ett skrin år 1381. Genom åren har delar av innehållet i Vadstenas relikskrin skänkts till kyrkor och kloster samt till kungar och påvar. Idag innehåller skrinet två kranier och 23 andra ben. Ett av dessa ben är ett lårben som man tror är från Birgitta. Det fanns dessutom ett tredje kranie i Vadstena fram till 1645 då det stals. Detta kranie finns nu i ett birgittinerkloster i Holland. Slutsatsen av en antropologisk och arkeologisk studie på 50-talet var att de två kvarvarande kranierna troligen är från två kvinnor i åldrarna 60-70 samt 50-55 år, vilket stämmer väl med teorin om att det kan vara heliga Birgitta och hennes dotter Katarina.
Uppsalaforskarnas DNA-analys av en centimeterstor bit från kranierna visar nu genom en analys av kärn-DNA att de båda huvudskålarna är från två kvinnor. Därutöver kunde man med mtDNA-analys utesluta att det rör sig om mor och dotter. Det fanns även tecken på skillnad i bevaringsgraden av DNA:t, vilket kan tyda på skillnader i kraniernas ålder. Därför utfördes ytterligare analyser med avancerad teknik för kol 14-bestämning av professor Göran Possnert vid Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet. Det ena kraniet, som man trott är Birgittas, daterades till perioden 1215-1270, och det andra till 1470-1670.
— Det står helt klart att det yngre kraniet inte kommer från Heliga Birgitta eller Katarina. Sannolikt är den äldre huvudskålen inte heller från 1300-talet då Heliga Birgitta levde. Det går dock inte att helt utesluta att det äldre kraniet som dateras till 1200-talet är från Birgitta. Om hon ätit en stor mängd fiskbaserad föda, kan det ha orsakat åldersförskjutning av resultaten, men detta är synnerligen osannolikt, säger Göran Possnert.
– Båda metodernas resultat stödjer varandra. DNA-analysen visar att kranierna inte kan vara från en mor och dotter, vilket även dateringen visar då det troligtvis är minst 200 års skillnad mellan dem, säger Marie Allen.
En detaljerad presentation av resultaten kommer att ges den 16 februari kl 15.30 i Vadstena klosterkyrka.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Marie Allen, 018-471 48 03, 070-892 44 44 eller kyrkoherde Torbjörn Ahlund, 0143-298 52, 073-078 93 35
Många arter har genomgått perioder då antalet individer har varit mycket litet. Det kan gälla djur eller växter som har lyckats återhämta sig efter att ha varit nära utrotning, vilket exempelvis är fallet med de svenska bäver- och vargstammarna. Genetiskt sett kan en sådan tillfällig minskning av antalet individer liknas vid en flaskhals. Varje individ kan endast föra med sig en bråkdel av den genetiska variation som fanns före nedgången.
– Följden av detta kan bli inavelseffekter i form av missbildningar och ökad dödlighet, säger Stefan Andersson, forskare vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Tillsammans med tre forskarkollegor har han studerat effekterna av sådana genetiska flaskhalsar. Genom att välja en lättodlad, ettårig växt från den grekiska övärlden, Nigella degenii, kunde forskarna tvinga ett stort antal individer genom kontrollerade flaskhalsar och därefter studera resultaten.
Som väntat uppstod inavelsproblem. Drygt 75 procent av alla linjer dog ut efter en eller två generationer på grund av låg överlevnad eller dålig frösättning. De linjer som överlevde var vitala och innehöll mycket av den variation som fanns före flaskhalsen. Förvånande nog hade många av dessa överlevande linjer mer variation än ursprungspopulationen, åtminstone i någon egenskap. Sammantaget visar resultaten att den generella effekten av en flaskhals är negativ, men att det inte går att förutsäga effekten på en enskild population.
Stefan Andersson menar därför att man inte kan uttala sig säkert om framtiden för ett djur eller en växt som passerat genom en flaskhals för några generationer sedan. Detta synsätt kan vara viktigt för naturvården, anser han.
– Lyckosamma flaskhalsar kanske speglar de sällsynta tillfällen när individer råkat få med sig tillräckligt med genetisk variation för att förhindra negativa effekter av inavel, säger Stefan Andersson.
Källa:
Andersson, S., Ellmer, M., Jorgensen, T.H. & Palmé, A. 2010. Quantitative genetic effects of bottlenecks: experimental evidence from a wild plant species, Nigella degenii.
Journal of Heredity 101.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Stefan Andersson, tel 046-222 44 08, Stefan.Andersson@ekol.lu.se
Det är en forskargrupp vid Lunds Tekniska Högskola som på uppdrag av Energimyndigheten räknat fram siffrorna efter att analyserat en biogasanläggning i Skåne. Fallstudien ska göra det enklare att studera och optimera andra biogasanläggningar. I Sverige finns cirka 20 liknande anläggningar, vars biogas används till bilar och andra fordon. Lika mycket fordonsgas produceras på avloppsreningsverk som gör biogas från avloppsslam.
– Anläggningen vi studerat är ganska representativ för hur biogasanläggningar som rötar avfall och gödsel brukar se ut. I vår studie har vi räknat på hela produktionskedjan och tagit med både direkta och indirekta utsläpp. Vad som är speciellt i vår undersökning är att vi inkluderat indirekta faktorer som man tidigare inte tagit hänsyn till, t ex hur marken påverkas när biogödsel ersätter mineralgödsel. Dessutom är metanläckaget från anläggningen uppmätt och inte baserat på schablondata som annars ofta används i sådana här analyser, påpekar Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola.
Forskarna kunde också konstatera att biogasen släpper ut 16 gram/kWh biogas av växthusgaserna metan, lustgas och koldioxid. Dessa utsläpp är alltså ca 95 procent lägre jämfört med bensin och betydligt bättre än de schablonvärden som används idag.
För att göra biogasen ännu mer klimateffektiv föreslår forskarna bland annat att anläggningen ska värmas med flis, vilket dessutom kan bli billigare för biogasproducenten.
– Ett annat förslag är att täcka biogödsellagren för att på så sätt minska förlusterna av kväve och minska utspädningen med regnvatten. Den åtgärden har anläggningen också redan hunnit genomföra. Tillsammans med några andra förslag kan utsläppen minska med 120 procent jämfört med bensin, utan att produktionskostnaden ökar med mer än ett par ören per kWh fordonsgas, berättar Mikael Lantz.
Idag kör över 23 000 fordon i Sverige på biogas.
Läs hela rapporten här http://www.miljo.lth.se/svenska/internt/publikationer_internt/pdf-filer/Rapport%2069.pdf
För mer information, kontakta: Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046 – 222 46 04, 0707-41 92 38 mikael.lantz@miljo.lth.se, Pål Börjesson, forskare i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 86 42 0768-82 04 06, Pal.Borjesson@miljo.lth.se
För bilder på Mikael Lantz och Pål Börjesson, se Lunds universitets presswebb: http://bildweb.srv.lu.se/login/
