Sommaren 2008 arbetade den amerikanske ornitologen Robert J Timmins med att på uppdrag av den amerikanska hjälporganisationen USAID inventera fågelarter i Badakshan-provinsen i nordöstra Afghanistan. På en ljudupptagning lyckades han fånga lätena från en dittills okänd fågelart.
Inspelningen hamnade hos den svenske ornitologen Lars Svensson, som snabbt kunde konstatera att ingen känd fågelart lät som den inspelade sången. Men av Timmins beskrivning av arten fattade han snart misstanke om vad för fågel det var som hördes.
I en tidigare studie hade Lars Svensson nämligen visat att flera uppstoppade fåglar i museisamlingar världen över fått fel artbeteckning: de var inte busksångare, som konservatorerna antagit, utan den mycket mer sällsynta underarten långnäbbad busksångare (Acrocephalus orinus) – observerad bara vid tre kända tillfällen sedan 1867. Till sin hjälp då hade Lars Svensson forskaren Urban Olsson vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, som med hjälp av DNA-analyser kunde bekräfta felmärkningen.
När de båda svenska kollegorna nu hörde den mystiska fågelsången på bandet insåg de att de var en ornitologisk sensation på spåren.
Ett år senare, i juni 2009, lyckades de afghanska ornitologerna Naqeebullah Mostafawi, Ali Madad Rajabi och Hafizullah Noori trots krig och pågående klankonflikter ta sig in i Badakshan-området. Med hjälp av nät fångade de in 15 individer av de mystiska fåglarna. Foton och fjädrar skickades till Lars Svensson och Urban Olsson, som med hjälp av DNA-analyser kunde bekräfta att man efter 142 års sökande funnit häckningsplatsen för världens kanske sällsyntaste fågel.
Nyheten om fågelfyndet publicerades i veckan i tidskriften Birding Asia och röner nu stor uppmärksamhet i ornitologkretsar. Den långnäbbade busksångaren är inte jagad, men anses akut hotad eftersom dess häckningsplatser avverkas i lokalbefolkningens jakt på bränsle.
-Det är därför akut angeläget att skydda arten, säger Urban Olsson.
Kontaktinformation
Kontakt:
Urban Olsson, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3453
0736701822
urban.olsson@zool.gu.se
Lars Svensson, ornitolog och konstnär
08-663 26 55
0431-364 022
0708-15 21 22
lars@lullula.se
Fakta:
Den långnäbbade busksångaren hör till vad som på svenska brukar kallas rör-sångarsläktet, en grupp brunvita småfåglar som företrädesvis vistas i viden, vass, starr och annan växtlighet i eller i närheten av vatten. Den långnäbbade busksångaren är jämnstor med en rörsångare, cirka 13-14 centimeter lång, och liknar en sådan även till färgen: jämnt brun ovan med en svagt gröngrå skiftning samt rostigt beigevit undertill. Framom ögat finns ett kort, ljust streck, i övrigt saknar fågeln särpräglade drag. Av dess svenska namn framgår att näbben är lång, något längre proportionellt sett än hos vår svenska rörsångare. Vidare är vingarna korta och rundade, medan stjärten är ganska lång.
Fågelarten hittades i Wakhan-området i Badakshan-provinsen i nordöstra Afghanistan. Wakhan-området bildar en 300 kilometer lång korridor upp mot Himalaya, som kläms mellan Tajikistan, Pakistan och Kina. Området är känt för ett rikt fågelliv, men är mycket otillgängligt för fältstudier på grund av de pågående konflikterna. Det tar också flera dagars resande att ta sig in i området.
Varje biologisk varelse behöver ett stort antal enzymer för cellernas mångskiftande funktioner. I Darwins anda kan enzymer i en organism med tiden förändras för nya behov. Detta sker genom ändringar i enzymernas byggstenar, som orsakas av mutationer i arvsmassans DNA.
Den nya studien, ledd av professor Bengt Mannervik, visar att nya funktioner kan utvecklas i ett enzym genom en punktmutation, det vill säga endast en enda av enzymets byggstenar tas bort eller byts ut. Resultatet kan förklara hur till exempel resistens mot gifter enkelt kan uppstå utan större strukturförändringar av en gen.
– Resultaten har betydelse för resistensutveckling hos insekter mot bekämpningsmedel, hos virus och bakterier mot läkemedel och hos tumörer mot cytostatika, förklarar Bengt Mannervik.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bengt Mannervik, tel: 018-471 4539, 070-3756600
e-post: bengt.mannervik@biorg.uu.se
Men genom att skala ner information från globala klimatmodeller och kombinera dem med lokala mätfakta har forskare vid Lunds Tekniska Högskola utvecklat en metod som fyra månader i förväg ger dubbelt så bra träffsäkerhet jämfört med liknande metoder för avrinningsprognoser.
Resultaten publiceras i kommande numret av Hydrology Research och modellen kommer att testas av StatKraft i Norge. Hälften av den elektricitet som produceras i Sverige kommer från vattenkraft. I Norge är motsvarande siffra nästan 100 procent.
Behovet av långsiktiga prognoser hos kraftbolagen är oftast som störst nu under vintern, även om behovet av en lite tydligare fingervisning om kommande vattenresurser finns under hela året.
– Genom att förutse att vårens vattentillgång redan i december – januari är det möjligt att styra elkraftsproduktionen så att vattenmagasinen töms långsammare och kraftiga prisökningar under efterföljande årstider undviks. Behovet att ha kontroll över vattenflödena förstärks på grund av att värdet på vattnet i dammarna varierar i takt med elpriset, berättar Cintia Bertacchi Uvo, professor i teknisk vattenresurslära vid LTH.
Idag finns inget sätt att ta reda på mycket vatten som kommer att finnas tillgängligt i svenska och norska älvar, och därmed i vattenmagasinen, efter vårens snösmältning.
De klimatfenomen som korreleras i den datorbaserade modellen är naturliga variationer i de kraftiga och konstanta låg- och högtryck som finns över Nordatlanten (North Atlantic Oscillation, NAO) och som sedan tidigare är kända ha stor betydelse för om den skandinaviska vintern blir mild och regnig eller torr och kall, vilket den har varit i december förra året och är januari i år. I modellen räknas också in data om temperatur, vindarnas riktning och styrka, från vilka det går att göra en uppskattning om kommande snömängder.
– Det enda som behövs för att applicera metoden lokalt är att fylla på med historiska data, så långt tillbaka som möjligt, om vattenflöden från den älv som kraftstationen hämtar sitt vatten ifrån, förklarar Kean Foster, med magisterexamen i teknisk vattenresurslära.
Att det går att applicera globala klimatmodeller lokalt har forskarna konstaterat genom att korrelera historiska data över en femtioårsperiod från olika globala klimatmodeller med data om vattenmängd per sekund i skandinaviska älvar, bl a Torne älv, från samma period. För att få bra resultat är det viktigt är att använda flera klimatmodeller samtidigt och kombinera resultaten.
Idag använder kraftbolagen relativt noggranna kortsiktiga avrinningsprognoser som utgår från en kombination av hydrologiska modeller och väderprognoser. Men de långsiktiga prognoserna är mindre tillförlitliga. Deras långsiktiga avrinningsprognoser beräknas genom att köra de hydrologiska modellerna med två väderscenarier, ett som ger låg avrinning och ett som ger hög avrinning, vilket ger två ytterligheter som den långsiktiga planeringen kan bygga på.
– Problemet med denna metod är att avrinningen kan hamna var som helst inom detta intervall. En sådan klimatprognos som vi har utvecklat ger en bättre sannolikhet för framtida avrinningsscenarier, vilket gör det möjligt att planera och att prioritera olika strategier, klargör Kean Foster.
– Ett konkret exempel som illustrerar behovet av prognoser inträffade våren 2003 då energipriserna på kort tid mer än tredubblades. Orsaken var att nederbörden som brukar komma på hösten hade uteblivit. Hade vattenkraftverken haft tillgång till relevanta klimatprognoser under sommaren och hösten hade de kanske inte behövt tömma vattenmagasinen i förtid, vilket nu skedde, avslutar Cintia Bertacchi Uvo, professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds Tekniska Högskola och initiativtagare till forskningsprojektet.
I projektet har Lundaforskarna samarbetat med sydafrikanska forskare från University of Pretoria och South Africa Weather Service (motsvarande SHMI). I Sydafrika finns problem med att förutse El Nino, som beror på ytvattentemperatur över Stilla havet, vilket bl a leder till att översvämningar eller torkning. Projektet finansieras av Vetenskapsrådets Swedish Research Links programme.
För mer information, kontakta Cintia Bertacchi Uvo, professor, Teknisk vattenresurslära, 046-222 04 35, Cintia.Bertacchi_Uvo@tvrl.lth.se och Kean Foster, w04knf@student.lth.se, 073-644 07 10
IT-teknikens intåg i den svenska skolan under 70- och 80-talet innebar satsningar som antingen var lyckosamma i begränsad mening eller rent misslyckade, som exempelvis hårdvarusatsningen med de så kallade Compismaskinerna.
Men efter 1994, tiden för starten av IT-bubblan och Internetexplosionen, inträdde ett tillstånd då det blev möjligt att låta en förvandlad teknik fullt ut genomsyra skolan.
Den allmänna IT-haussen innebar att både från politiskt håll, från myndigheters och även från näringslivshåll ansågs skolan som en viktig arena. Det understryks av vad den första IT-kommissionen 1994 formulerade om ”förnyelse av undervisningsmiljön” samtidigt som ”pedagogiken utvecklas och inlärningen förbättras” och kreativiteten frigörs ”hos både lärare och elever”.
– Skolan ansågs vara den arena på vilken Sveriges framtida öde skulle avgöras, säger Thomas Karlsohn, fil dr i idé- och lärdomshistoria och en av redaktörerna för skriftserien Lärande och IT som slutrapporterar det stora forskningsprogrammet LearnIT.
Thomas Karlsohn har undersökt hur det gick till när lärarkåren skulle mobiliseras för den nya tekniken under tiden mellan våren 1994 och våren 2000. Han har därför bland annat skärskådat den skolfackliga pressen.
– Man kan under den perioden tala om de kritiska perspektivens marginalisering. Frågorna uteblir om varför tekniken inte går att använda till allt det man säger den går att använda till. Dessutom frågar man sig inte vad som förloras, pedagogiskt och socialt, med introduktionen av datorer och Internet i klassrummet. Skoldebatten missar varför man vill tvinga på skolan en teknik som egentligen inte är skapad för dess behov, säger Thomas Karlsohn.
IT-teknikens intåg i skolan innebar inte den explosion av teknikdriven nyfikenhet, kunskapshunger, kreativitet och lustfyllt lärande som IT-kommissionen formulerade vid tiden för Internetexplosionen i mitten av 90-talet.
– Den nya tekniken förefaller ha sjunkit in i skolväsendet och blivit en integrerad och mer undanskymd del av verksamheten. Tjuskraften avtog ganska påtagligt efter att luften gick ut IT-bubblan, säger Thomas Karlsohn.
Fakta LearnIT:
LearnIT är en av KK-stiftelsens största satsningar. Forskningsprogrammet har under tio års tid och i 46 forskningsprojekt studerat samspelet mellan lärande och informations- och kommunikationsteknik. Stödet på 145 Mkr har resulterat i 885 böcker och artiklar, varav 57 procent internationella publiceringar.
Läs mer om LearnIT: http://www.learnit.org.gu.se/
De sex slutvolymerna har nu publicerats i skriftserien Lärande och IT (Carlssons förlag) som sammanfattar LearnIT:s resultat.
LearnIT har Göteborgs universitet som huvudman. Roger Säljö, professor i pedagogisk psykologi vid institutionen för pedagogik och didaktik, är LearnIT:s vetenskaplige ledare, tel: 031-7862457, 0706-739176, roger.saljo@ped.gu.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Thomas Karlsohn: 031-7864523, 0706-986563, thomas.karlsohn@idehist.gu.se
En allvarlig sjukdom som stroke slår plötsligt till och påverkar dramatiskt livet inte bara för den som insjuknar utan också för den närstående. Varje år insjuknar ungefär 35 000 personer i Sverige och av dem som insjuknar utgörs 20 % av yngre personer under 65 år. Drygt hälften av de insjuknande är helt eller delvis beroende av hjälp från närstående.
”Att vara närstående och yngre än 65 år och finnas mitt i livet i medelåldern skiljer sig från att vara närstående i högre ålder till någon som insjuknat, säger Britt Bäckström vid Mittuniversitetet. De närstående som är medelålders kan ha hemmaboende mindre barn och vara yrkesarbetande, vilket ställer andra krav än för äldre.”
Den första tiden efter den strokedrabbades utskrivning till hemmet är en kamp för att kunna hantera det dagliga livet och att inte tappa fotfästet. Situationen upplevs som otrygg och främmande. Personen med stroke var förändrad i sitt sätt att vara och uttrycka sig och kändes som en främling. De kämpar för att få ett fungerande dagligt liv med nya rutiner. Efter ett år har de närstående nått en vändpunkt där de tvingades inse att situationen inte skulle förändras och de tvingades att försona sig med ett annat sätt att leva.
”En stor sorg och utmaning var effekterna av de personliga och känslomässiga förändringarna hos personer med stroke, säger Britt Bäckström. Vilket innebar förluster som de upplevde att ingen annan riktigt förstod.”
En trygg relation i samvaro och jämlikhet med en känsla av ”vi” förändrades och blev främmande och ojämlik och ersattes med en känsla av ”jag” och ”du”. För att härda ut måste makarna omvärdera relationen till sin partner och målen i livet.
Britt Bäckström disputerar i Sundsvall den 22 januari med avhandlingen ”EN TILLVARO AV UTANFÖRSKAP En longitudinell studie om att vara i medelåldern och närstående till en person som insjuknat i stroke.”
Kontaktinformation
Britt Bäckström, tfn 060-14 85 08 eller 070-456 44 84. E-post: britt.backstrom@miun.se
Många tänkare inom den kristna och andra religiösa traditioner har hävdat att vi kan sluta oss till att en skapare existerar utifrån naturens komplexitet och ändamålsmässighet. Idag betraktas detta påstående med rätta som problematiskt, eftersom naturens ändamålsmässighet tycks kunna förklaras med hjälp av Darwins teori om evolution genom naturligt urval. Många teologer hävdar dock att evolutionsprocessen kan betraktas som det redskap varigenom Gud har skapat komplexa organismer.
I sin avhandling Seeing Nature as Creation utgår Mats Wahlberg ifrån att Darwins evolutionsteori är korrekt, men argumenterar för att det skulle kunna vara möjligt att se (direkt, utan slutledning) naturliga strukturer som uttryck för en tanke eller avsikt, på liknande
sätt som vi tycks kunna se (direkt, utan slutledning) mänskligt beteende och mänskliga konstverk som uttryck för avsikter, känslor, attityder, och andra medvetandetillstånd.
Mats Wahlberg använder den amerikanske filosofen John McDowell’s teorier om perception, medvetande och kunskap för att lösa de filosofiska problem som är förknippade med påståendet att det skulle vara möjligt att se naturen som skapelse.
Många människor, inklusive Darwin själv, vittnar om att de har svårt att värja sig mot tanken på en skapare när de betraktar naturens under.
– Om avhandlingens tes är riktig, kan detta bero på att vissa naturliga strukturer har ”expressiva egenskaper”, det vill säga att de manifesterar vissa av skaparens medvetandetillstånd på ett synbart sätt, säger Mats Wahlberg. Det förutsätter förstås att naturen verkligen är skapad, och det tycks vara förenligt med vår kunskap om att biologiska organismer är resultatet av en evolution.
Fredagen den 22 januari försvarar Mats Wahlberg, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, sin avhandling i teologi med titeln Seeing Nature as Creation: How Anti-Cartesian Philosophy of Mind and Perception Reshapes Natural Theology (svensk översättning: Att se naturen som skapelse: Hur anti-cartesiansk medvetande- och perceptionsfilosofi omformar naturlig teologi.) Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor John Haldane, Department of Philosophy, University of St. Andrews, Scotland.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Mats Wahlberg via e-post mats.wahlberg@religion.umu.se, tel 090-786 76 27.
Balsjöstudien visar hittills på små ökningar i läckaget av kvicksilver till bäckvattnet efter avverkning*.
– Utflödet av kvicksilver och metylkvicksilver till omgivande vatten ökade med bara 20-30 procent, säger Rasmus Sørensen vid institutionen för vatten och miljö på SLU **.
– Tidigare studier*** har visat att slutavverkning gör att marken börjar läcka minst 200 procent mer kvicksilver till omgivande vatten än den gjorde innan avverkningen, säger Kevin Bishop vid institutionen för vatten och miljö på SLU.
Den ovanligt låga ökningen i Balsjö kan enligt forskarna bero på att marken var snötäckt och frusen under avverkningen vilket gav minimala markskador vid avverkningen.
– Vår studie ger stöd för att man bör avverka speciellt känsliga områden under vintern. Men i ett varmare klimat kommer detta att bli svårare eftersom antalet vinterdagar enligt SMHI:s modeller kommer att minska, säger Lars Högbom på Skogforsk.
Mätningarna i Balsjö som redovisas fram till nu är gjorda före markberedning. Nu fortsätter mätningarna efter markberedning.
Fakta:
I Balsjöprojektet följer forskare från SLU och Skogforsk avverkningseffekter på utflödet av humus, närsalter och kvicksilver till ytvatten samt effekter på vattenlivet i ett avrinningsområde i norra Sverige. Studien startade år 2004 och skogen i området avverkades år 2006. Forskarna planerar att följa vattenkvaliteten och statusen för vattenlivet under hela återväxtfasen efter avverkningen.
* Läs om resultaten hittills i ett specialnummer av AMBIO: A Journal of the Human Environment. Volume 38, Issue 7 (November 2009).
** Rasmus Sørensen försvarade nyligen sin avhandling ”Influence of Topography and Forestry on Catchments: Soil Properties, Runoff Regime, and Mercury Outputs”.
*** Se Bishop, K. m fl. (2009) Forestry’s contribution to Hg bioaccumulation in freshwaters: assessment of the available evidence. Kungl. skogs- och lantbruksakademiens tidskrift nr 1/2009.
Kontaktinformation
Kevin Bishop, institutionen för vatten och miljö, SLU, 070-638 25 17, kevin.bishop@vatten.slu.se
Lars Högbom, Skogforsk, 070-517 85 46, lars.hogbom@skogforsk.se
– När bedömningsmetodiken används blir många svenska skogsbäckar, som enligt oss forskare har bra vattenkvalitet, inte klassade som att de har god ekologisk status, säger Stefan Löfgren vid institutionen för vatten och miljö på SLU.
Det kan innebära att resurser måste satsas för att åtgärda vad forskarna menar är ”hyfsat välmående bäckar.
– Ur både ett miljömässigt och samhällsekonomiskt perspektiv måste det vara förkastligt. Resurserna bör satsas där de ger betydligt mer nytta, säger Stefan Löfgren.
Balsjöprojektet är den första studien i norra Sverige om effekter av slutavverkning på ytvattenkvaliteten*. I en delstudie granskar forskare kritiskt den svenska klassificeringsmetodiken (NFS 2008:1) inom EU:s ramdirektiv för vatten**.
Fakta:
I Balsjöprojektet följer forskare från SLU och Skogforsk avverkningseffekter på utflödet av humus, närsalter och kvicksilver till ytvatten samt effekter på vattenlivet i ett avrinningsområde i norra Sverige. Studien startade år 2004 och skogen i området avverkades år 2006. Forskarna planerar att följa vattenkvaliteten och statusen för vattenlivet under hela återväxtfasen efter avverkningen.
* Resultaten från Balsjöstudien presenteras i ett specialnummer av AMBIO: A Journal of the Human Environment. Volume 38, Issue 7 (November 2009).
** Se även Löfgren; S. m. fl. (2009). Klassificering av sjöar och vattendrag- nordisk jämförelse utifrån svenska bedömningsgrunder. Kungl. skogs- och lantbruksakademiens tidskrift nr 3/2009.
Kontaktinformation
Kontaktperson:
Stefan Löfgren, institutionen för vatten och miljö, SLU, 070-695 51 77, stefan.lofgren@vatten.slu.se
New Scientist listar i sitt sista decembernummer 33 viktiga vetenskapliga händelser från det gångna året, månad för månad, och kognitionsvetaren Mathias Osvaths apstudie är med under mars månad.
Discover Magazine ägnar årets första nummer åt att lista 2009 års 100 viktigaste vetenskapliga idéer och genombrott som omformar vår förståelse av världen – upptäckten av spontan planering hos schimpanser hamnar på 80:e plats.
Forskningen handlar om den dominante schimpanshannen Santino i Furuviks djurpark som under besökarsäsongen samlar stenar från vattengraven och knackar fram betongskivor som han sedan lägger i strategiska högar mot besökarsidan. Dessa använder han senare som projektiler mot djurparkspubliken under sina dagliga och schimpanstypiska dominansuppvisningar.
På ytan kan dessa beteenden likna en lustig kuriositet, men den vetenskapliga analysen visar att det är långt mer än så. De utgör de första otvetydiga bevisen på att djur spontant kan planera för framtida psykologiska tillstånd. Den förmågan har ansetts vara förbehållen människan och omfattar ett avancerat reflekterande självmedvetande. Det är skälet till att resultaten betraktas som ett viktigt genombrott.
När resultaten publicerades i den vetenskapliga tidskriften Current Biology blev det en internationell mediahändelse av rang, med en rad förstasidesnyheter världen över. Den brittiska dagstidningen The Guardian sammanfattade nyheten på sin förstasida över den stora färgbilden på Santino: ”Ape of things to come. The ape who changed our view of humans.”
Nyligen listade också den berömde primatologen Frans de Waal decenniets 10 smartaste prestationer av djur – Santino hamnade på en hedrande 7:e plats.
Mathias Osvath är naturligtvis glad över uppmärksamheten:
– Det känns bra att det som är vetenskapligt betydelsefullt med upptäckten faktiskt trängt igenom den allmänna uppståndelsen om ”en skojig apa som ger igen på människan”, säger han.
I en studie vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, har forskare undersökt svenskarnas attityder till skyddsjakt. En enkät som skickades ut till 3 000 svenskar gav 1 751 svar i ett representativt urval av Sveriges befolkning.
Svaren visar på en paradox: stödet för en allmän kontroll av vilda djur i den svenska naturen är lågt – samtidigt finns det ett utbrett stöd för att skydda hotade arter genom skyddsjakt.
Störst är stödet för ett mänskligt kontrollerat djurbestånd där det finns specifika skäl, till exempel där de jagade djuren kan utgöra en trafikfara eller risk för andra hotade arter. Men inställningen varierar beroende på art: att skyddsjaga rovfåglar och räv har lågt stöd, att jaga för mink, kråk- och måsfåglar betydligt högre.
Generellt är stödet för att kontrollera djur mindre i mer urbana miljöer och bland yngre.
När det gäller varg vill ungefär 30 procent av svenskarna begränsa vargens utbredning och antal i mycket stor eller ganska stor utsträckning – vilket är i samma storleksordning som svenskar vill begränsa mink, kråkor och måsar.
Stödet för en begränsning minskar med ålder och är lägre bland de med ett mer urbant boende, visar studien.
Kunskaperna om allmänhetens attityder är enligt de ansvariga forskarna nödvändiga för lyckade naturvårdsåtgärder.
–Undersökningens resultat antyder att det är mycket viktigt med information om skyddsjaktens orsaker, liksom tydlig information om vilka arter det berör. Det gäller särskilt skyddsjakt i urbana regioner, säger Daniel Isaksson, filosofie doktor vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Kontakt
Daniel Isaksson, Fil.dr. vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0735-761232
daniel.isaksson@zool.gu.se
I gränslandet mellan kemi och fysik uppstår nya spännande sätt att försöka förstå hur virus fungerar. Biokemisten Alex Evilevitch från Lunds universitet har länge varit intresserad av de mer fysiska aspekterna av hur virus gör när de infekterar celler, hos såväl människor som bakterier (även bakterier kan faktiskt bli infekterade av virus).
Alex Evilevitch har i sin tidigare forskning visat att virus har ett enormt tryck inombords, lika starkt som på 500 meters djup under havsytan. Eller, för den delen, ett tryck som är tio gånger kraftigare än i en oöppnad champagneflaska. Detta tryck fungerar som virusets vapen vid anfall.
– Trycket gör det möjligt för viruset att med hög fart skjuta in sina gener i den cell som ska infekteras, säger Alex Evilevitch.
Virus består av ett tunt proteinhölje och innanför ligger dess arvsmassa, generna. När viruset har lyckats infektera exempelvis en människocell luras människans egna gener att kopiera generna från viruset och därmed hjälpa viruset att bli fler och fler inne i människokroppen. Problemet med att hitta mediciner mot virusinfektioner är att virus muterar med stor fart, det vill säga att det hela tiden sker förändringar i deras gener, vilket gör det svårt att få grepp om dem.
Därför letar Alex Evilevitch och hans kollegor efter en lösning längs ett annat spår, med fysikens hjälp. Hans forskargrupp försöker hitta ett sätt att reglera trycket innanför virusets hölje. De vill sänka trycket för att på så sätt oskadliggöra viruset. För att kunna sänka trycket måste de sänka energimängden inne i viruset.
Nu har Alex Evilevitch, professor Bengt Jönsson och doktoranden Meerim Jeembaeva som första forskare i världen lyckats mäta energimängden. Till sin hjälp har de haft en apparat, en så kallad kalorimeter, som kan mäta värmeutvecklingen i själva infektionsögonblicket, alltså då viruset skjuter iväg sina gener med hjälp av det inre trycket.
Forskargruppen har också visat att energimängden i virus styrs av vattenmängden innanför virusets hölje. Forskarna har därför satsat på att utveckla metoder för att kontrollera energimängden i viruset genom att kontrollera dess vattenmängd. Forskningsresultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Journal of Molecular Biology.
Alex Evilevitch konstaterar att det finns ett stort intresse för detta forskningsfält bland de kliniska och molekylära virologerna, det vill säga virusforskare som arbetar inom den medicinska vetenskapen.
– Bland annat har vi inlett ett samarbete med Linköpings universitetssjukhus, säger han.
För mer information, kontakta:
Alex.Evilevitch@biochemistry.lu.se, tel 073 – 510 33 14
Alex Evilevitch är lektor i biokemi vid Centrum för molekylär proteinvetenskap vid Kemiska institutionen, Lunds universitet. Han är för närvarande även anställd vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, USA.
– Det är oerhört komplicerat att utreda asylskälen och samtidigt ta hänsyn till barnens bästa, konstaterar Olga Keselman som är nybliven doktor i handikappvetenskap vid Linköpings universitet.
I avhandlingsarbetet har hon analyserat utredningssamtal med rysktalande ungdomar som sökte asyl i Sverige mellan 2001 och 2005. Enligt både svensk lag och barnkonventionen ska ensamkommande barn vara delaktiga i asylprocessen och ha rätt att uttrycka sina åsikter.
Barnens berättelse utgör ett viktigt underlag för beslutet om de ska beviljas uppehållstillstånd eller inte, men deras utsatthet gör det svårt att vara delaktiga. De behärskade varken språket eller asylsamtalens normer och regler och hade svårt att orientera sig. Ändå försökte de hantera samtalet så strategiskt som möjligt.
För tolkar och handläggare kunde det vara svårt att vara neutral och bemöta minderåriga med erfarenheter och behov som i regel inte tillskrivs barn.
– Som deltagare upplevs barn som mindre kunniga och respekteras inte på samma sätt som vuxna, men för rättssäkerheten är det viktigt att lyssna på och ta hänsyn till vad de säger, säger Olga Keselman.
Hon betonar att det är komplicerade samtal med dilemman som är svåra att hantera för såväl handläggare som tolk och asylsökande. Därför är det viktigt att både utredare och tolkar har kunskap om utsatta barns förutsättningar, om hur man förhör dem och uppmuntrar dem att berätta.
– Suggestiva, ledande frågor var vanligare än frågetekniker med öppna frågor som låter barnen berätta fritt och minnas upplevelser. Utredare som gått kurser i frågeteknik klarade samtalen bättre. Å andra sidan kunde en otränad tolk kanske ändra frågeteknik, berättar Olga Keselman.
– När samtalen tolkas delar utredaren och tolken på ansvaret för hur de förlöper. De måste arbeta i team.
Disputationen ägde rum den 21 december 2009.
Kontaktinformation
Olga Keselman kan nås på:
013-105628
olga.keselman@liu.se
Jakob Bjur har i sitt avhandlingsarbete vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation undersökt just det så kallade sociala tittandet.
Förr var tv-tittandet en samlande social aktivitet. Hela familjen tittade på samma program på samma apparat, och när man kom till jobbet nästa dag kunde man vara ganska säker på att de flesta andra också hade sett på samma program. Så är det inte längre. Det som en gång enade är nu en källa till splittring. De flesta familjer har flera olika tv-apparater, och man sitter i olika rum och tittar på olika program – om man ens tittar på tv. Dessutom har kanalutbudet blivit så stort och varierat att det är få program som duger som gemensamt samtalsämne i lunchrummet på jobbet.
– 1999 stod det sociala tittandet, att vi tittar tillsammans, för 45 procent och 2008 var det nere på 37 procent. Vi blir mer och mer individualistiska också i våra tv-val, och jag är övertygad om att den utvecklingen kommer att fortsätta. Vi kan inte längre tala om TV som ett socialt kitt, en enande kraft, säger Jakob Bjur.
Det finns fortfarande program som lockar riktigt stora tittarskaror: Melodifestivalen och fotbollslandskamper, till exempel. Men tv -landskapet ser annorlunda ut än för bara något decennium sedan med fler aktörer, fler distributionsvägar, fler sätt att titta, i en allt hårdare konkurrens. Konkurrensen om tittarna har fått tv -bolagen att istället för att leta efter stora publikdragande program satsa på nischkanaler. TV 4, till exempel, startade med bara en kanal, idag har man ett 30-tal kanaler i hela Norden.
– Det finns fortfarande snackisar, påpekar Jakob Bjur. Men diskussionen finns på nätet istället, i specifika grupper, inte minst för tv-serier. Vi får samlas kring Anna Anka eller Ullared istället.
Den splittrade/nischade publiken är dessutom ekonomiskt attraktiv: Annonsörerna kan pricka in exakt rätt målgrupp för sina budskap. Det är lätt att hitta småbarnsföräldrarna, de byggintresserade eller de modeintresserade.
Avhandlingens titel: Transforming Audiences — Patterns of Individualization in Television Viewing
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21544
Fakultetsopponentens namn: Professor Olof Findahl, Uppsala
Tid och plats för disputation: Fredagen den 15 januari 2010, kl. 13.15, Hörsal SA204,
JMG, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Jakob Bjur, tel 031-7010469(bost.), 031-786 1197(arb.), e-post:.jakob.bjur@jmg.gu.se
Författarna tar på olika sätt upp dagens och framtidens utmaningar i västvärlden, såsom ökad utsatthet, ekonomisk kris, miljöproblem samt en åldrande befolkning och hur dessa på olika sätt utmanar sammanhållningen i samhället.
Genom att ge individen makt över sin egen situation och ökade möjligheter att vara med och forma samhället, kan dessa utmaningar övervinnas och tvärtom bli en grogrund för ökad sammanhållning och solidaritet. Aktuell forskning i boken visar t.ex. hur äldre människor, barn med funktionshinder samt långtidsarbetslösa som ges inflytande upplever att man tar makten över sina egna liv och därmed ger ett mer demokratiskt samhälle att leva i.
Exempel från Sverige, Norge, Tyskland, Italien och Japan återges i antologin Perspectives on Empowerment, Social Cohesion and Democracy som kan laddas när här.
Redaktörer för antologin är docent Cecilia Henning (Hälsohögskolan) samt fil.dr. Karin Renblad (Luppen kunskapscentrum). Tillsammans med Magnus Jegermalm (Ersta Sköndal högskola) samt Ulla Åhnby (Hälsohögskolan) har de skrivit artiklar om metoden framtidsverkstad, som använts vid flertalet tillfällen inom Hälsohögskolans forskning.
Metoden bygger på ett aktivt deltagande av medborgarna; i det här fallet kopplat till framtidens åldrande befolkning. Seniorer, beslutsfattare och tjänstemän har under samma förutsättningar deltagit för att tillsammans utkristallisera utmaningar, möjligheter och forskningsfrågor avseende en åldrande befolkning. Jönköpings läns kommuner har varit delaktiga i flera av dessa framtidsverkstäder, som redovisas i delar av boken. Finansiering har skett via länets FoU-enhet Luppen kunskapscentrum samt Regionförbundet i Jönköpings län.
Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete.
Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD.
Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.
Kontaktinformation
Cecilia Henning, docent vid Hälsohögskolan och redaktör för boken
telefon 036-10 12 18, mobil 073-392 73 76
Studien, som tidigare beskrivits i ett pressmeddelande (http://www.uu.se/press/pm.php?id=683), är nu slutförd och innehåller en mer utförlig jämförelse mellan resultaten från 1985 och 2008 än vad som tidigare redovisats. I det stora hela är resultaten från de båda åren mycket lika varandra, inklusive det faktum att svenskarnas sociala nätverk generellt inte blivit glesare på de 23 år som gått mellan undersökningarna.
– Både då och nu är det bara en liten minoritet på ett par procent som inte har någon umgängeskrets alls, berättar Lars Tornstam, som har genomfört studien tillsammans med tre av sina studenter.
Men ett stort socialt umgänge hjälper inte alltid mot känslan av ensamhet. Resultaten från 2008 visar att ensamheten är mer utbredd bland unga ett stort socialt nätverk än bland äldre med ett glest nätverk.
Undersökningarna beskriver tre subjektiva aspekter av begreppet ensamhet. Den första, kvantitativa ensamhetsaspekten handlar om hur starkt och hur ofta man känner ensamhet. Att vara ung är en faktor som ökar risken för att känna sig ensam, liksom ensamboende, dålig hälsa, liten umgängeskrets och problem med att få vänner under uppväxten.
Den andra innebörden är en inre, personlighetsmässig ensamhet, där man alltid känt sig ensam och alltid tror sig komma känna så. Den här sortens ensamhet hänger ihop med otrygghet och kontaktsvårigheter under barndomen.
Den tredje innebörden är den positiva, självvalda ensamheten, som mer än hälften alla i åldrarna 20 till 90 år säger sig behöva.
– Den är särskilt vanlig mitt i livet, bland 40- till 49-åringar. Nästan 70 procent av de här personerna anger att de själva söker ensamheten för att de mår bra av den, berättar Lars Tornstam.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Tornstam, 018-471 11 87, 070-425 02 18, e-post: Lars.Tornstam@soc.uu.se
– Vi har jämfört två traditionella avverkningssystem med två integrerade system som ännu inte finns i verkligheten. Analyserna visar på en betydande potential i de integrerade systemen, säger Isabelle Bergkvist, Skogforsk.
Det ena integrerade systemet består av en skördare försedd med en buntare som automatiskt komprimerar groten under pågående rundvirkesavverkning. Det andra består av Bestensystemet med integrerad buntare.
– Mest intressant är Bestensystemet. Enligt vår analys kan det sänka kostnaderna för bränslesortimentet med 30 procent. Det bör dock påpekas att vi i vår analys har förutsatt att produktionen av skogsbränsle inte påverkar produktionen av rundved negativt, säger hon.
Idén med en kombinerad skördare/buntare analyserade Skogforsk för tio år sedan. Redan då sågs en stor potential, men ändå har det inte skett någon egentlig utvecklingen i den riktningen.
– Nu kanske skogsbruket är mer moget. Att integrera skörd av rundvirke och skogsbränslebuntar är en logisk fortsättning på den framgångsrika tekniska utvecklingslinje som lett fram till dagens maskiner. Det kan vara tekniskt svårt men leda till betydande vinster, säger Isabelle Bergkvist.
Kontaktinformation
Kontakt
Isabelle Bergkvist, Skogforsk. Tel: 018-18 85 95, 070-558 85 87
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
