I skogsträdsförädlingen väljs de bästa träden ut och korsas med varandra för att skapa en ny generation träd som är bättre än den förra. Begreppet bäst måste dock bestämmas på ett formellt sätt för att ett urval ska kunna göras.
I korthet betyder det att den biologiska och ekonomiska omgivning som de förbättrade träden ska användas i först måste definieras. Sedan gäller det att hitta de målegenskaper hos träden som har betydelse och att bestämma hur stor denna betydelse är. Inom husdjursförädlingen har sådana metoder utvecklats under lång tid och metodiken har även tillämpats på snabbväxande plantageträd som eukalyptus och radiatatall.
Mats Berlin har i sitt doktorsarbete anpassat den metodik som utvecklats inom husdjursförädlingen till förädling av skogsträd för det norra barrskogsbältet. Detta är i vissa stycken något väldigt annorlunda. Bland annat handlar det oftast om att förse en hel skogssektor med plantor som ska kunna bli allt från sågtimmer till massaved eller energiråvara. De långa omloppstiderna (från plantering till avverkning) gör att det dessutom finns en osäkerhet om vad skogsindustrin kommer att efterfråga när träden väl är avverkningsmogna.
En intressant fråga är därför om olika industriella framtidsscenarier skiljer sig så mycket att det finns ekonomiska motiv att förädla fram flera tallsorter med olika inriktning.
Det Mats Berlin och hans kollegor har börjat med är att skapa ett modellramverk för beräkning av ekonomiska trädförädlingsmål för olika skogssektorer. Detta ramverk användes sedan som plattform i två fallstudier som rörde tall i norra Sverige.
Den första fallstudien handlade om att beräkna vilken ekonomisk betydelse plantöverlevnaden har på volymproduktionen i en tallplantering. På riktigt kärva lokaler i norra Sverige kan dålig överlevnad försämra volymproduktion avsevärt, men det är inte bara överlevnaden i sig som är viktig, utan även hur luckigt de överlevande träden fördelar sig över ytan. Därför utvecklades en modell som tog hänsyn till hur både överlevnaden och luckigheten påverkade volymproduktionen.
När modellen testades med fältdata från ett antal förädlingspopulationer av tall i norra Sverige visade det sig att plantöverlevnadens ekonomiska värde påverkades starkt av klimatet.
I de allra kärvaste lägena var överlevnaden en väldigt viktig egenskap. Samtidigt visade det sig vara viktigt att inte överskatta värdet av ökad överlevnad i medelkärva och mildare områden.
Den andra fallstudien rörde ett tallsågverk i norra Sverige. De egenskaper som var allra viktigast i den studien var kopplade till trädens tillväxt, medan rakhet och överlevnad var mindre viktiga. Dessutom tyder resultaten på att det vore önskvärt med vidare studier av om och hur andra egenskaper, t.ex. veddensitet, kan införlivas i tallförädlingen.
Modellramverket ska nu utvecklas vidare. Det behövs analyser av fler fallstudier och dessutom bör ett antal nya delmodeller infogas i ramverket. Detta arbete förutsätter samarbete både med trädförädlare och med forskare inom andra områden, t.ex. ekonomi och träforskning.
—————————–
Civilingenjör och ekonomie magister Mats Berlin, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, försvarar sin avhandling Development of economic forest tree breeding objectives.
Tid: Torsdag den 10 december 2009, kl. 09.00
Plats: Genetikcentrums aula, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr. Luis Apiolaza, School of Forestry, University of Canterbury, Christchurch, Nya Zealand
Mer information: Mats Berlin, 018-18 85 82, Mats.Berlin@vbsg.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002153/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen bland äldre människor och kostnaderna kan räknas både i pengar och mänskligt lidande. Risken att ramla ökar med åldern och det gör även graden av skada som blir följden.
Fallolyckor orsakar inte bara ökad sjuklig- och dödlighet utan även bestående funktionsnedsättning och ökat vårdbehov.
– Min undersökning visade att äldre har väldigt olika uppfattning om att ramla, säger Dorte Høst som lägger fram masteruppsatsen ”Ældres opfattelse og håndtering af at falde samt motivation for faldforebyggende tiltag”.
Hon arbetar som förebyggande konsulent vid Bispebjerg Hospital i Köpenhamn.
De äldre accepterade problemet med att ramla och slå sig som en följd av att bli gammal, samtidigt var det något som upplevdes som pinsamt men som hade sin faktiska förklaring. Några upplevde själva rädslan för att ramla som dominerande.
– De uppfattade dock inte fall som en riskfaktor man borde ta i beräkning och förhålla sig till, utan hanterade situationen genom att begränsa rörelsefriheten eller att välja bort aktiviteter, tillägger Dorte Høst.
När kraven på åtgärder översteg de äldres resurser och möjligheter sökte de läkarhjälp och fick därigenom, och genom övriga i omgivningen, stöd för sina behov och önskemål.
– Det är för framtidens förebyggande insatser viktigt att man målanpassar och ser till att man inte generalserar kring hur äldre uppfattar riskerna för att falla, konstaterar Dorte Høst.
Det stod också klart att läkare och omgivning kan spela en viktig roll i det förebyggande arbetet.
Titel: Ældres opfattelse og håndtering af at falde samt motivation for faldforebyggende tiltag
Författare: Dorte Høst, forebyggelseskonsulent, PT, Bispebjerg Hospital, København, Danmark
Handledare: Ina Borup, docent, DrPH, NHV
Kontaktinformation
Monica Bengtson,Informatör NHV
031-69 39 52
0738-52 43 34
Man kan på konstgjord väg tillverka sådan här igenkänning genom den molekylära plastavgjutningstekniken. Det går till på det sätt att man blandar plastbyggstenar med den molekyl man vill binda. När plasten sedan har stelnat tvättar man bort molekylen. Kvar blir avtryck som molekyler av den sorten sedan kan binda till när den träffar på plasten. Nackdelen är att man samtidigt får en mängd avtryck som inte är så bra och som inte känns igen så väl av de molekyler man vill binda. Det kan man försöka minimera genom att försöka förstå varför avtrycken bildas och sedan ge materialen så bra förutsättningar som möjligt för att bilda bra avtryck. Det kan till exempel handla om att använda rätt lösningsmedel eller rätt temperatur.
Björn C. G. Karlsson har i en del av sin forskning undersökt ett plastsystem med igenkänning för bedövningsmedlet bupivakain. Han har gjort experiment där grunden till avtryckens uppkomst och olika sätt att minimera återbindningen till de sämre avtrycken undersöktes. Han kom fram till de förhållanden som ger den bästa igenkänningen för bupivakain styrdes av en balans mellan vattenavvisande och vattenälskande växelverkan. Det framkom också att den här balansen kan påverkas av temperatur.
Björn C. G. Karlsson har under sin doktorandtid utvecklat en metod där datorsimuleringar av plastbindningen innan den gjordes och den växelverkan som sker mellan bupivakain och plastbyggstenarna kartlades. Resultatet av den här kartläggningen visade varför avtrycken varierar i kvalitet, men även vilka möjligheter man har med att använda datorn som ett redskap för att välja rätt förhållanden för tillverkningen av molekylära plastavgjutningar.
I avhandlingsarbetets andra del tillverkades en plast med igenkänning för wafarin som är den aktiva substansen i det blodförtunnande läkemedlet Waran. Genom att lägga samman resultaten av undersökningen av wafarins flourescensegenskaper med dess förmåga att binda till den tillverkade plasten kunde Björn Karlsson vara med och utveckla en ny metod för att mäta halten warfarin i blodplasma.
För denna metod tilldelades Björn C. G. Karlsson, tillsammans med sin handledare professor Ian Nicholls och forskningsingenjör Annika Rosengren, andrapriset i stiftelsen Skapas innovationstävling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Björn C. G. Karlsson på 0480- 44 62 80, 070-6150444 eller på bjorn.karlsson@hik.se.
Vid tiden för första världskriget var Kitezj redan en symbol för det ideala Ryssland. Än idag sägs de rättfärdiga kunna höra stadens klockor ringa och se dess spegelbild i sjön. Kitezjlegenden är numera vida känd, och det finns ett stort antal publikationer och vetenskapliga arbeten som behandlar den.
Irina Karlsohns avhandling försöker ge svar på frågor om varför legenden var så efterfrågad av så många och vad den kom att stå för under de olika historiska faserna.
Avhandlingen undersöker legendens utveckling och dess plats i den ryska kulturen under perioden från 1843 till 1940, och den anlägger således ett helhetsperspektiv som hittills saknats inom forskningen. Karlsohn visar på tydliga skillnader i receptionen av legenden under de olika perioderna.
Under tiden kring förra sekelsskiftet, och framför allt efter revolutionen 1905, försökte den ryska intelligentsian finna en lösning på den politiska ideologiska, konstnärliga och filosofiska kris som man menade rådde i det ryska samhället. Man strävade efter efter ett slags andlig förnyelse, och inte minst efter att utstaka den ryska litteraturens framtida inriktning. Kollektiva folkmyter sågs som någonting som skulle erbjuda en möjlig lösning.
Under perioden 1900 till 1917 kom publikationer på temat Kitezj i en strid ström. Legenden utvecklades till en ny allrysk myt, och i avhandlingen undersöks denna process ingående. Kitezj-legendens apokalyptiska innebörder var en förutsättning för det intresse som väcktes hos den ryska intelligentsian. En hel rad ryska författare och poeter företog resor till kultplatsen för legenden. De texter i vilka resenärerna berättade om sina uttryck bidrog till mytens etablering i skönlitteraturen. Men det var framför Nikolaj Rimskij-Korsakovs opera från 1907 – Legenden om den osynliga staden Kitezj och jungrfrun Fevronija – som blev det verk under den förrevolutionära perioden i vilket legenden fick en fullödig konstnärlig gestaltning. Operan fick dessutom tydliga efterverkningar på senare tolkningar.
Mellan 1917 och 1940 blev Kitezjlegenden sedan till en väl utvecklad litterär myt som förmådde rymma en rad olika innebörder, vilket belyses i avhandlingen. Samtidigit förändrades Kitezjlegendens funktion och gestaltning, och då framför allt i poesin. Myten blev till en förklaringsmodell som applicerades på den ryska historiens dramatiska skeenden.
Irina Karlsohns avhandling är ett bidrag till vår förståelse av den ryska litteraturen och kulturhistorien. Men den har också relevans för vår egen tid. Olika politiska och religiösa grupperingar använder sig även idag av Kitezjlegenden för att tolka den ryska historiens innebörd. Inte sällan förblir då de historiska rötterna osynliga. Genom Karlsohns avhandling kastas emellertid nytt ljus över dessa rötter.
Avhandlingens titel: POISKI RUSI NEVIDIMOJ. Kitežskaja legenda v russkoj kul’ture. 1843–1940
Disputationen äger rum lördagen den 12 november 2009 kl. 10.00
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Erik Egeberg
För ytterligare information, kontakta Irina Karlsohn, e-post: irina.karlsohn@slav.gu.se
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/21312
Avhandlingen är skriven på ryska med en sammanfattning på svenska och engelska.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Irina Karlsohn, irina.karlsohn@slav.gu.se
Laxfiskar är en viktig naturresurs i Skandinavien. Stora mängder laxfiskungar, smolt, sätts därför ut i vattendrag. Konventionellt odlad fisk har dock visat sig ha svårare att klara sig i naturen. Varför har varit oklart, men ny forskning vid Göteborgs universitet visar att en bidragande orsak är att den odlade laxen lever för tätt.
Forskaren Sofia Brockmark vid Zoologiska institutionen har studerat hur odlingsmiljön kan modifieras för att öka den utplanterade fiskens chans till överlevnad. I sin avhandling, som försvaras 18 december, visar hon att laxfisk som får större utrymme i odlingen klarar sig bättre.
– Kombinationen av hög täthet och mycket mat påverkar fiskens utveckling. De experiment vi gjort visar att laxfisk från odlingsmiljöer som är rymligare och därmed mer lika naturen anpassar sig bättre, säger Sofia Brockmark.
Forskningsrönen utvecklas nu ytterligare i projektet SMOLTPRO, som i dagarna fick 20 miljoner kronor i stöd från forskningsfinansiären Formas. Projektet koordineras från Göteborgs universitet och leds av professor Jörgen Johnsson vid Zoologiska institutionen, och samlar forskare från Sverige, Danmark, Norge och Kanada.
I fullskaliga modellsystem, som mäter effekterna i de olika klimatområdena i Östersjön, Kattegatt och Nordsjön, ska de nu utvärdera effekterna av olika modifieringar i odlingsmiljön. Förutom täthet handlar det om att göra kläckningsmiljön mer naturlig:
–I dagens odlingar läggs äggen i vanliga backar. Vår forskning antyder att strukturer i odlingsmiljön, till exempel raster och stenar, bättre stimulerar utvecklingen av laxynglens hjärnor, säger Jörgen Johnsson.
En annan hypotes i projektet är att den odlade laxen får för mycket och fet mat, och helt enkelt blir för fet för att anpassa sig naturligt.
Resultaten från projektet kommer, efter en dialog med en rad samhällsaktörer, att sammanställas i nya rekommendationer för hur produktionen av odlad smolt ska göras etisk och ekologiskt hållbar. Projektet har en direkt koppling till regeringens och Formas nya strategiska satsningar på uthållig förvaltning av naturliga resurser och för utvecklingen av vattenbruk.
Kontaktinformation
Kontakt:
Jörgen Johnsson, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
073-7780375
031-211411 (hem)
031-786 3665 (arbete)
Jorgen.Johnsson@zool.gu.se
Sofia Brockmark, Zoologiska institutionen, Göteborgs Universitet
073-8458178
031-7863499
sofia.brockmark@zool.gu.se
I cellernas inre råder en tumultartad aktivitet som får våra proteiner att glappa i fogarna. Studier av detta glappande har visat sig viktigt för att förstå proteinernas ”mekaniska” egenskaper. Inte minst varför de ibland klibbar ihop och orsakar svåra nervsjukdomar som Alzheimers, Parkinson och ALS.
Genom att mäta hur protoner läcker ut från ett litet protein har forskare vid Stockholms och Umeå universitet hittat ett system i dess strukturella rörelser. Proteinet hör egentligen hemma i varma källor och har inte alls med sjukdomar att göra men det har den stora fördelen att det är lätt att studera – en slags försökskanin.
– För att få ordentliga utslag i våra mätningar fick vi ta till ganska drastiska metoder. Med genteknik band vi ihop ”huvud med rumpa” och klippte av på mitten. Ändringen tvingade proteinet att anta sin form i omvänd ordning, säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi vid Stockholms universitet.
Trots den omilda behandlingen fortsatte proteinet att glappa på precis samma sätt. Beteendet går stick i stäv med tidigare teorier.
– Lite oväntat kan man tycka, men resultaten är roliga och ger ett nytt perspektiv på hur proteiner reagerar under extrema påfrestningar. För tillfället undersöker vi det ALS-orsakande proteinet SOD1 på liknande sätt för att se om det har avvikande egenskaper. Det här är grundforskning när den känns som bäst, tvära kast som öppnar nya spår i okänd terräng, säger Mikael Oliveberg.
Forskningen finansieras av VR och Hjärnfonden.
Artikelns titel: ”The HD-exchange motions of ribosomal protein S6 are insensitive to reversal of the protein-folding pathway”, Proceedings of the National Academy of Science (PNAS).
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Mikael Oliveberg, professor, Institutionen för biokemi och biofysik, tfn 08-16 24 59, 070-760 3149, e-post mikael.oliveberg@dbb.su.se
Det är hög konkurrens på arbetsmarknaden och vi konkurrerar i dag med vår personlighet och sättet vi presenterar oss själva och våra kunskaper på. En arbetssökande ska vara ärlig och vara sig själv, men samtidigt är det tydligt vilka egenskaper som rankas högst. Det är ett vinnande koncept att visa att man är en aktiv person, som är flexibel och stresstålig.
– Det blir en paradox, när man ska vara sig själv samtidigt som det finns ett tydligt ideal.
Arbetsgivare, arbetsförmedling och ett flertal fackförbund på tjänstemannasidan har alla drivit på den här utvecklingen. I dagens arbetsliv måste arbetstagaren snabbt kunna anpassa sig. Man ska vara flexibel i både arbetsuppgifter och på arbetsmarknaden. Individen måste själv ta ansvar för att göra sig anställningsbar.
– Jag tycker att vi borde titta närmare på vilka konsekvenser den här modellen får. Vilka grupper riskerar att exkluderas?
Marinette Fogde ser till exempel en stor skillnad mellan män och kvinnor. För män handlar det om att hitta en balans mellan ärlighet och att inte överdriva sina kunskaper. De får hålla sig själva tillbaka. Kvinnor upplever det motsatta. De har generellt svårare att sälja sig själva och de upplever det till och med som lite obehagligt.
– Ändå säger inte kvinnorna att det är konstiga ideal utan de tycker istället att det är nödvändigt att träna på att sälja sig själva. Att de måste anpassa sig.
Om man har ett alltför individualiserat synsätt på individens egen förmåga att göra sig anställningsbar riskerar man att andra faktorer glöms bort. Betydelsen av informella nätverk, hög arbetslöshet liksom homosocialitet, det vill säga att rekryterare väljer någon som liknar dem själva utifrån en känsla av ”personkemi”, blir undanskymt. Marinette Fogde vill betona att det är viktigt att vidare undersöka vilken roll etnicitet, ålder och klass spelar i relation till normen om individens ansvar att kunna marknadsföra sig på arbetsmarknaden.
– Det behövs en diskussion om vilka normer och ideal som konstrueras på dagens arbetsmarknad. Man kan dessutom fråga sig om man blir en bättre arbetstagare för att man kan sälja sig själv.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Marinette Fogde: mobil: 073-71 62 962
Mohammad Taherzadeh och hans forskarteam vid Institutionen Ingenjörshögskolan har de senaste åren rönt stor uppmärksamhet när de från avfall av olika slag lyckats framställa etanol och biogas.
– Många olika material har använts i processen, men vi har valt att fokusera på en liten del av området, nämligen citrusavfall, förklarar Daniel Yar Hamidi, VD på Inicia, som högskolan äger via sitt holdingbolag.
Inicia har som mål att stödja kommersialisering av högskolans forskningsresultat och entreprenörskap. Mohammad Taherzadehs forskningsresultat är den första som man söker patent för. Målet är att kunna kommersialisera metoden, att från citrusavfall få fram fyra produkter: limon (ett antibakteriellt ämne), pektin, biogas och etanol. Citrusavfall är inte bra för förbränning på grund av för mycket vätska i sig, och inte heller är bra för rötning eller kompostering p.g.a. det antikteriellt ämne.
– Vi vill skydda vår kunskap med patentet, men samtidigt hoppas vi också att vi kan dela med oss av vårt ”know-how” via försäljning av en anläggning eller licenser på processen, säger Mohammad Taherzadeh.
Sedan 2005 har han arbetat med råvaran apelsinskal. Projektet har finansierats av Stiftelsen Föreningssparbanken Sjuhärad, kommunalförbundet i Sjuhärad och Brämhults juice AB, som gjort det möjligt att fyra doktorander och ett antal examensarbeten kunnat vidareutveckla processen.
Både Mohammad Taherzadeh och Daniel Yar Hamidi tror på en försäljning av den här typen av kunskap utomlands och då länder där man har varmare klimat och citrusodlingar.
– Här har man givetvis ett ännu större behov av den här typen av anläggningar. I Borås har man idag runt ca 10 000 ton citrusavfall per år.
– Jag hoppas ju att vårt patent ska generera i arbetstillfällen här i Borås och Sverige, fortsätter Mohammad Taherzadeh. Han tillägger att det finns mycket kvar att göra vad gäller avfallshantering.
– Vi måste bli ännu bättre än vad vi är idag i Sverige, gör vi det på rätt sätt så kan vi sälja vår kunskap på export och samtidigt förbättra den globala miljön.
Drygt 18 månader tar det innan ett svar om patentansökan blir klart. Men varken Daniel Yar Hamidi eller Mohammad Taherzadeh kommer att rulla tummarna under tiden.
– Vi kommer att utnyttja den här perioden till kommersialisering. Intresset just nu är stort för avfallshantering och vi har många intressenter.
Kontaktinformation
Daniel Yar Hamidi, VD Inicia AB, e-post: daniel.yar@hb.se, telefon: 033-435 59 83 eller mobil: 0733-613253
Mohammad Taherzadeh, professor Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, e-post: mohammad.taherzadeh@hb.se , telefon:033-435 59 08 eller mobiltelefon: 0707-1710 32
Dvärgstjärnor antas enligt vissa teorier komma från en dvärggalax som en gång i tiden ska ha kolliderat med vår egen galax. Vintergatans platta spiralform består egentligen av två olika galaktiska skivor, den tjocka skivan och den tunna skivan.
Enligt vissa teorier har den tjocka skivan bildats just genom en kollision mellan Vintergatan och en dvärggalax.
Astronomen Anna Árnadóttir vid Lunds universitet har studerat dvärgstjärnor i Vintergatan. Hon har i sitt avhandlingsarbete även bestämt tjockleken på såväl den tjocka som den tunna skivan i vår galax.
Avhandlingens titel:
A Photometric Study of the Galactic Disks based on Strömgren Photometry.
Kontaktinformation
Författare:
Anna.Arnadottir@astro.lu.se
Handledare:
Sofia.Feltzing@astro.lu.se , Ingemar.Lundstrom@astro.lu.se
Institutionen för astronomi
En av de största evolutionära händelserna i livets historia på jorden skedde under den geologiska tidsperioden ordovicium som varade för ungefär 489 till 443 miljoner år sedan. Den marina mångfalden ökade påtagligt under den mellersta och övre delen av ordovicium och har kommit att kallas The Great Ordovician Biodiversification Event (GOBE), den stora ordoviciska uppblomstringen.
På grund av att den biologiska mångfalden ökade så mycket under så kort tid betraktas GOBE som den tidsperiod i jordens historia då det marina livet expanderade som mest. Vid denna tid splittrades även en stor himlakropp i asteroidbältet och utsatte jorden för ett långvarigt bombardemang av meteoriter. Flertalet meteoriter slog ned i det hav som delvis täckte det som motsvarar dagens Sverige. Idag är området väldigt unikt eftersom där finns fyra dokumenterade nästan likåldriga marina kratrar med väl bevarade sediment avsatta efter nedslagen. Lockne, Tvären och Granby ligger i Sverige och kratern Kärdla ligger i Estland.
Åsa Frisk har studerat de nästan samtida kratrarna Lockne i Jämtland och Tvären i Södermanland. Meteoriterna som skapade kratrarna var troligtvis 600 respektive 300 meter i diameter och bildade kratrar som mätte 7,5 och 2 kilometer i diameter. Vid bildandet av kratrarna genererades enormt höga temperaturer som bidrog till en steril miljö utan liv.
Dessa katastrofala händelser orsakade en lokal utplåning av kraterområdenas marina fauna. Följaktligen kom dessa enorma områden att erbjuda nya miljöer för djurlivet som fortfarande levde i det omgivande havet men inte var påverkade av nedslaget. En dramatisk förändring av havsbottens topografi, formad av kratern, skiljde sig nämnvärt från den tidigare homogena havsbottnen.
– Mina studier visar att kratrarna erbjöd varierande levnadsmiljöer för faunan att immigrera och bidrog till bildandet av nya ekosystem. Slutsatserna av studierna visar vilka marina miljöer i kratrarna olika djurgrupper föredrog att kolonisera och delar av de olika samhällen som utvecklades bidrog till att driva den biologiska mångfalden. Vidare kan opportunistiska arter hittas i den tidiga koloniseringen säger Åsa Frisk.
Inom den begränsade ytan hos kratrarna erbjöds miljöer från grunda och revlika (vid kraterkanten) till över 200 m djupa (i kraterns djupaste delar). En del miljöer var väl syresatta medan andra hade låg syresättning. De många olika typerna av miljöer i kratrarna favoriserade koloniseringen av olika djurgrupper. De upphöjda kraterkanterna, speciellt i Tvären, hade en viktig paleobiologisk effekt då de fungerade som en lokal pump och reservoar för biodiversiteten. De olika djurgruppernas kolonisering av kratrarna drevs främst av variationer i djup, syretillgång, sedimentunderlag och näringstillgång.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Åsa Frisk, tel: 018-471 27 53, 073-827 87 58
e-post: Asa.Frisk@geo.uu.se
När muren mellan öst och väst föll för 20 år sedan väcktes stora förhoppningar om att länderna i Östeuropa, däribland Ryssland, skulle införa marknadsekonomi och demokrati precis som i väst. Tanken var att alla företag skulle drivas enligt marknadsekonomiska principer.
– Dessa förhoppningar har inte infriats fullt ut. Det vi ser i Ryssland i dag är en komplex ekonomi med många olika inslag: rester av den statliga ekonomin, stora privatiserade företag, en liten utländskt ägd sektor och en väldigt liten andel nystartade företag som växte fram under senare delen av 1990-talet, säger Oksana Shmulyar Gréen, som disputerar i sociologi med en avhandling om ryskt entreprenörskap.
Jämfört med tidigare forskning, som mest fokuserat på reformer under 1990-talet, går hon längre tillbaka. Den ryska ekonomin under mitten av 1800-talet och Sovjettiden sätts i relation till förutsättningarna för dagens företagare efter murens fall:
– Jag anser till skillnad från många andra forskare att det har funnits företagande i Ryssland före 1990-talet, men inte av den konventionella typen.
I avhandlingen görs en särskild studie av Rysslands nya generation av företagare. Det handlar om unga och välutbildade entreprenörer som växte upp och utbildades under Sovjettiden, men som fick sina första jobb- och karriärmöjligheter under senare delen av 1990-talet. Många av dem sökte sig till västerländska businessutbildningar i Ryssland med förhoppning om att bli professionella entreprenörer:
– Det var den grupp som var mest positivt inställd till väst och västerländska idéer om marknadsekonomi och företagande. Men de teorier som lärdes ut på kurserna i entreprenörskap och företagande har varit svåra att realisera i den ryska verkligheten.
Marknadsekonomin i Ryssland innehåller många barriärer för nya ekonomiska aktörer. I sin studie identifierar Oksana Shmulyar Gréen avgörande hinder som ett byråkratiskt regelverk, utbredd korruption och bankväsendets oförmåga att erbjuda nödvändigt startkapital.
– Det finns också historiska mönster som innebär att staten fortfarande dominerar inom den ekonomiska sfären och att människorna saknar tillit till privat ägande.
För att marknadsekonomi ska fungera i den ryska kontexten behövs det mer transparens och förutsägbarhet i relationerna mellan staten och ekonomin. Hos entreprenörerna själva behövs det mer tilltro till den egna förmågan, både att utveckla det egna företagandet och påverka välfärden och öppenheten i samhället.
Avhandlingens titel: Entrepreneurship in Russia: Western ideas in Russian translation
E-länk:http://hdl.handle.net/2077/21128
Fakultetsopponent: Professor David Lane, Cambridge University, Great Britain.
Tid och plats för disputation: fredagen den 4 december 2009, kl. 10.15, Hörsal Sappören,
Sprängkullsgatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Oksana Shmulyar Gréen, tel 031-123303, (bost.), 073-5719797(mob.)
e-post: oksana.shmulyar@sociology.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos Gunilla Gustafsson, gunilla.gustafsson@sociology.gu.se, pris 159 kr exkl. moms, plus eventuellt porto.
Drivkraften bakom uppkomsten av vedartade växter tros ha varit konkurrensen om solljus. Under evolutionens gång har flera egenskaper som hänger samman med vedens tillväxt och utveckling varit centrala, bland annat förmågan att ge stadga åt allt tyngre stammar och att kunna transportera vatten till allt större höjder.
Jonathan Love ger i sin doktorsavhandling helt grundläggande insikter om just vedens tillväxt och utveckling. Med hjälp av bioteknik har han och hans kollegor vid Umeå Plant Science Centre och Helsingfors universitet nu bevisat att växthormonet etylen stimulerar vedtillväxt. Att denna gas påverkar stamtillväxten om den tillförs utifrån har varit känt länge, men det är inget bevis för att trädet självt producerar etylen för att reglera stamtillväxten. För att visa vad som händer under naturliga förhållanden använde Jonathan Love hybridasp med en införd gen som stänger av de receptorer som reagerar på etylen. Sådana modifierade plantor kunde inte anpassa tillväxten om de ställdes på ett sluttande underlag, medan normala plantor reagerade med att bilda s.k. dragved som rätar upp stammen och ger ökad stadga.
Idag pågår nya försök med träd som har modifierats så att gener som stimuleras av etylen uttrycks starkare och resultaten väcker förhoppningar om att vi kan få ytterligare kunskap om de gener som reglerar vedens tillväxt och egenskaper. Dessa grundläggande forskningsframsteg kan på olika sätt användas inom modern trädförädling.
Skogen är en viktig resurs i klimatarbetet, både som kolfångare och kollager och som leverantör av förnybara bränslen och råvaror. Det växande behovet av biomassa ökar trycket på jordens skogsmark och avskogning står för nästan en femtedel av de människoskapade utsläppen av växthusgaser. Jonathan Love menar att ett sätt att minska trycket på de ekologiskt mest värdefulla skogarna är att på andra marker odla framförädlade, snabbväxande träd som ger virke av god kvalitet.
—————————-
Fil Lic Jonathan Love, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU, försvarar sin avhandling New insights into ethylene signalling and wood development.
Tid: Fredag den 4 december 2009, kl. 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Harry Klee, University of Florida, Gainesville, USA
Mer information: Jonathan Love, 070-530 14 43, jonathan.love@genfys.slu.se
Frågor på svenska kan ställas till Björn Sundberg, 090-786 83 82, bjorn.sundberg@genfys.slu.se.
Jonathan Love kommer från Australien.
Umeå Plant Science Centre (UPSC) är ett centrum för experimentell växtforskning och bildades 1999 i ett samarbete mellan institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå Universitet. UPSC är ett ”center of excellence” och en av Europas mest framstående forskningsmiljöer för växtforskning. Vid UPSC arbetar ca 170 personer av 37 olika nationaliteter.
www.upsc.se
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
För att det dagliga livet ska löpa behöver samspelet mellan barn och föräldrar fungera. Familjerna, som Kerstin Neander har följt i sin avhandling, hade stora problem med stress, nedsatt psykisk hälsa och relationer, när de inledde samspelbehandlingen. De var rädda för att de inte skulle kunna klara av föräldraskapet och de till och med undrade om de var skadliga för sina barn.
– Jag mötte föräldrar som var rädda att de skulle bli underkända som föräldrar, men som trots sin rädsla bad om hjälp och med behandlingens hjälp lyckades vända den negativa spiralen.
För att göra behandlingsarbetet möjligt har föräldrarna trots sin rädsla varit öppna om sina svårigheter och beredda att pröva det behandlarna föreslår. Behandlarna har lyssnat, bekräftat och gett vägledning.
– Föräldrarna beskriver den ideala behandlaren som en kunnig, vanlig, vänlig människa som kan erkänna att han eller hon kan ha fel.
Det unika med den här studien är att papporna är inkluderade till skillnad från tidigare vetenskapliga undersökningar. Kerstin Neander tycker att det är förvånande att man inte alltid inkluderar pappor i behandling eftersom det finns tydliga vetenskapliga belägg för betydelsen av pappors engagemang för barns utveckling.
– Det är positivt att föräldrarna fullföljer behandlingen och tycker att behandlingen varit till hjälp. Många upplever att de har fått ett ökat självförtroende och en förändrad syn på sitt barn och på barnets svårigheter. Det kan också betyda att de är öppna för att söka hjälp igen om det behövs och att de har haft en positiv upplevelse av kontakten med behandlingsenheten.
Kerstin Neander har också studerat familjers kontakter med personer utanför behandlingen som föräldrarna har tyckt haft en positiv betydelse för barnens utveckling. Det rörde sig till exempel om lärare, socialsekreterare, bvc-sköterskor och förskollärare. Många av föräldrarna hade tidigare dåliga erfarenheter från till exempel socialtjänst och förskola, men trots detta och trots att förutsättningarna inte alltid var de bästa kunde bra möten uppstå.
– Föräldrarna beskriver att de kände att personen de mötte hade goda avsikter och ville dem väl även om det var under dåliga omständigheter som till exempel efter en anmälan till socialtjänsten. Man avläste bland annat i tonfall och andra vardagliga uttryck ett personligt engagemang. Forskaren Ann Masten kallar denna positiva, vardagliga kontakt för ”vardaglig magi”.
Det är viktigt att värna om sådan vardaglig magi när den uppstår. Om det till exempel växer fram en bra kontakt mellan en förskollärare och ett barn som har det jobbigt, kan det spela en stor roll för barnets fortsatta utveckling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Kerstin Neander: mobil nr 070-794 77 75.
Om Sverige ökar sin avverkning avsevärt kommer skogarna att fånga mindre växthusgaser. Det är en av slutsatserna i den utredning om växthusgasflöden i skog och mark som SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) lämnar till regeringen i dag, som ett underlag inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.
– Efterfrågan på produkter från skogen ökar förmodligen i framtiden. Det kan göra att man avverkar mer, vilket bidrar till att skogens inlagring av koldioxid blir mindre. Men en minskad koldioxidinlagring innebär också att vi använder mindre fossila resurser och ökar inlagringen i träprodukter, säger Mattias Lundblad vid SLU som är projektledare för regeringsuppdraget.
SLU-forskarna har gjort scenarioanalyser för flöden av växthusgaser från skog och skogsmark inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. I ett av alternativen, där forskarna justerat avverkningsnivåerna jämfört med ett referensscenario, visar det sig att kolinlagringen i skog är väldigt känslig för hur mycket man avverkar.
– Redan i vårt referensscenario avverkar man relativt mycket. Men nivåerna är ändå hållbara enligt Skogsstyrelsens ekologiska restriktioner. En ökning av avverkningen med 10 procent skulle innebära att vi passerar gränsen för ett hållbart brukande. En sådan ökning kan innebära att kolinlagringen i den svenska skogen minskar med 60 procent till år 2030, säger Mattias Lundblad.
Enligt forskarnas beräkningar är nettoinlagringen i skog och mark ca 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Upptaget har minskat under de senaste åren, främst beroende på en ökad avverkning och de stora stormarna Gudrun och Per, men nu visar modellberäkningarna att kolinlagringen kommer att stabiliseras.
I utredningen diskuterar forskarna också hur man kan beräkna och bokföra användningen av träprodukter som till exempel virke och papper. En fördel med att inkludera träprodukter i klimatrapporteringen är att rapporteringen blir mer korrekt eftersom man då tar hänsyn till produkternas livslängd. Det betyder att utsläppen från produkterna räknas in när de verkligen sker.
– Om man tar med träprodukter i rapporteringen visar det sig att produkterna kan lagra in mellan 0 och 20 miljoner ton koldioxid per år. De stora skillnaderna beror framförallt på hur export och import av produkterna hanteras i de olika beräkningsmodellerna, säger Mattias Lundblad.
Forskarna lämnar sin slutrapport till regeringen den 1 december. De anordnar också ett seminarium i samband med förhandlingarna om ett nytt klimatavtal i Köpenhamn där de presenterar delar av rapporten.
Den stora frågan i Köpenhamn är hur nettoinlagringen från skogsbruk ska bokföras i framtiden. I dag får bara en liten del tillgodoräknas (2,13 Mton koldioxid), men de alternativ som nu diskuteras kan innebära att skogens bidrag till bokföringen av ländernas växthusgasutsläpp radikalt förändras. Prognoserna, tillsammans med historiska data är nödvändiga för att utvärdera tänkbara bokföringsmodeller.
Kontaktinformation
Mer information: Mattias Lundblad, institutionen för mark och miljö vid SLU, mattias.lundblad@mark.slu.se, 070-9281287
Forskarna började redan 2005 att undersöka hur arbetsplatser kan underlätta för sina anställda att både göra karriär och ha ett liv vid sidan av jobbet. En hypotes var att medarbetarsamtal kunde vara en bra grund för att i lugn och ro få diskutera problem och möjliga lösningar.
Fast så är det inte, visar det sig. Tvärtom kan medarbetarsamtalen bli en arena där normer kring hur en god medarbetare bör vara understryks och verkställs. Också den medarbetare som har antytt att arbetsbelastningen är för hög, glider under samtalets gång över till att i samspel med chefen bagatellisera problemen och lägga ansvaret för en eventuellt upplevd stress på sig själv eller ett krävande familjeliv.
– Normen är stark att den goda medarbetaren ska se stress som prestationshöjande och inte klaga. Det sägs till och med uttryckligen: ”Trivs man inte med det får man nog hitta nåt annat.”, säger Christina Olin-Scheller, som är lektor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet.
Studien har gjorts på ett tjänsteföretag med cirka hundra anställda. Hela personalen fick svara på en enkät om hur de upplever medarbetarsamtalen. Därutöver har åtta medarbetarsamtal videofilmats och analyserats av två språkvetare, en sociolog och en litteraturvetare.
– Materialet är unikt. Det är visserligen ganska litet, men det visar på mycket intressanta mönster. Eftersom medarbetarsamtalen är så nära kopplade till lönesättning, blir det alldeles för riskfyllt att klaga på arbetsförhållandena och därmed visa att man inte är stresstålig, säger Erica Sandlund, lektor i engelska.
Istället för att problemen ska individualiseras i samtal mellan chefen och enskilda medarbetare, efterlyser forskarna mer kollektiva arenor för att diskutera arbetsbelastningen.
– Det kan till exempel vara anonyma enkätundersökningar eller gruppsamtal, säger Christina Olin-Scheller.
Forskningen är en del av projektet Jämväxt vid Karlstads universitet. Projektet arbetar för att skapa mer jämlika villkor i arbetslivet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta
Christina Olin-Scheller, tel 0703-151 291
christina.olin-scheller@kau.se
eller
Erica Sandlund, tel 0705-606 559
erica.sandlund@kau.se
Enligt avhandlingen upplever en stor grupp individer att de har fel yrke.
– Konsekvenserna för hälsa och välbefinnande är tydliga: personer som upplever sig vara på fel plats har fler symptom på ohälsa och de rapporterar också sämre lärande och utvecklingsmöjligheter i arbetet, ett mindre inflytande samt lägre stöd från överordnade, säger Sara Göransson.
Avhandlingen visar att en stor grupp individer i arbetslivet har arbeten som påverkar hälsan negativt på olika sätt. Förutom den risk detta innebär för individens egen hälsa och utveckling tyder resultaten på att det också får konsekvenser för organisationens utveckling och hållbarhet.
– Individer som ser en negativ inverkan på hälsan från arbetet ger mindre tillbaka till organisationen på olika sätt, och vill inte heller vara kvar om de kan välja. Här finns en oanvänd potential för företagen, menar Sara Göransson.
Att individer mår dåligt av arbetet kan ha olika orsaker, som att arbetet är fysiskt tungt, monotont, stressigt etc.
– Företag och organisationer har stor makt i att ta ett större ansvar och bidra till en mer hållbar utveckling för både individer och organisationer, genom att exempelvis genomföra förändringar med omsorg. Min avhandling visar att medarbetare på ett sjukhus där man fått vara mer delaktig i en förändring mådde bättre och hade mer positiva attityder till sin arbetsgivare än medarbetare på ett sjukhus där förändringen genomförts utan delaktighet från medarbetarna, berättar Sara Göransson.
Avhandlingens titel: ”Seeking Individual Health and Organizational Sustainability: The Implications of Change and Mobility”.
Avhandlingen finns att ladda ned som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-31123
Kontaktinformation
Ytterligare information
Sara Göransson, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-540 33 44, e-post sagn@psychology.su.se
