I dessa projekt är överlevnadsgraden, i den bemärkelse att resultat och informationssystemslösningar som övergår till de delaktiga utbildningsorganisationerna, förvånande låg. Att specificera villkor för hur överföringen skall ske är en del av utvecklingsprocessen och klart eftersatt.
När projekttiden löper ut och pengarna är slut finns inget mer att hämta. Det är tydligt att dessa projekt behöver en ny och förbättrat syn på hur och vad en utvecklingsprocess är.
I en ny avhandling från Växjö universitet, visar Anna Wingkvist hur en sund systemutvecklingssyn (i skepnad av ett ramverk) kan ligga till grund för den utvecklingsprocess som projekt inom fältet mobilt lärande kan använda sig av i framtiden. Ramverket definierar såväl en livscykel som vilka områden man bör fokusera på.
Två nyckelbegrepp inom ramverket är skalbarhet och hållbarhet. Genom att introducera dessa i relation till utvecklingsprocessen kan den upplevda komplexiteten reduceras i konceptuell bemärkelse. Syftet med ramverket är främst att erbjuda en kommunikations- och arbetsplattform för de projekt och således de individer som är verksamma inom mobilt lärande.
Anna Wingkvist påbörjade sina forskarstudier inom datavetenskap hösten 2004.
Hon har under sina forskarstudier varit verksam inom den nationella forskarskolan för Management och IT (MIT) med säte vid Uppsala universitet. Annas forskning har varit mycket uppskattad inom fältet och hon har vunnit utmärkelser såsom ”best student paper” vid en av de mest framstående konferenserna inom fältet.
Avhandlingen ”Understanding Scalability and Sustainability in Mobile Learning – A Systems Development Framework” försvaras offentligt fredagen den 11 december, klockan 13.00. Disputationen äger rum i sal Weber vid Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Mikael Lind, tillhörande Borås högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Wingkvist direkt via anna.wingkvist@vxu.se. Avhandlingen går att beställa genom Växjö University Press, vup@vxu.se.
Partiklar är en av de mest studerade och problematiska luftföroreningarna på grund av sin giftverkan och de relativt höga halterna. Avhandlingen försöker klarlägga de viktigaste källorna till och exponeringen för partikelföroreningar i Estlands huvudstad Tallinn och landets näst största stad Tartu, deras betydelse för negativa hälsoeffekter och i hur hög grad de påverkar folkhälsan.
Huvudkällorna till partikelluftföroreningar i de båda städerna är uppvärmningen och trafiken, inklusive det väg- och gatudamm som rörs upp av fordonen. Utöver lokala utsläpp påverkas halterna också av föroreningar som kommer in över landets gränser. Om luftmassorna över Tartu för tillfället kommer från östra Europa är partikelkoncentrationen och deras farlighet väsentligt större än om luften kommer från Skandinavien.
De senaste 15 åren har trafikmängden ökar mycket snabbt i Tartu, men eftersom fordonstekniken förbättrats har bara en mindre ökning i koncentrationen av avgaspartiklar konstaterats. Å andra sidan ökade föroreningarna från gatudamm betydligt mera, huvudsakligen pga. allt fler fordon med dubbdäck. Avhandlingen visar ett signifikant samband mellan de trafikorsakade partiklarna och förekomsten av hjärtsjukdom hos de Tartuinvånare som studeras inom ramen för RHINE-projektet (Respiratory Health in Northern Europe). Däremot fanns bara en tendens till mer problem i andningsorganen, vilken inte var statistiskt säkerställd.
En beräkning för Tallinn uppskattar att partikelföroreningarna resulterar i 296 förtida dödsfall i området per år och förkortar den genomsnittliga livslängden med 0,64 år. Effekten kan dock vara än större i riskgrupper. De årliga merkostnaderna för dödsfall och sjukhusvistelser beräknas vara ca 150 miljoner euro (ca 1,5 miljarder kr).
Hans Orru är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin, där han kan nås på tel. 090-785 16 35 e-post orru@ut.ee
Tisdagen den 15 december försvarar Hans Orru, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Health effects of air pollution in major Estonian towns” (Hälsokonsekvenser av luftföroreningar i Estlands större städer).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Peringe Grennfelt, IVL Svenska miljöinstitutet.
Djur lever i en farlig värld och varje dag utspelas en ständig kamp om överlevnad. Det råder ett intrikat samspel mellan bytesdjur och rovdjur och båda har under evolutionens gång utvecklat anpassningar som hjälpt dem att överleva. Bland annat har bytesdjur utvecklat olika anpassningar som hjälper dem undvika att upptäckas eller kännas igen av rovdjur. I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Marina Dimitrova studerat hur bytesdjur optimerar sin färgteckning samt hur den visuella bakgrunden bytena vistas i påverkar deras kamouflage.
Det finns enligt forskare främst tre olika kamouflagestrategier: bakgrundsmatchning, formupplösande färgteckning, samt distraherande färgteckning. Dessutom har nyligen en annan studie lyft fram att själva utseendet på miljön djur vistas i kan påverka deras kamouflage och överlevnadschanser.
– Genom att använda artificiella byten och artificiella bakgrunder, samt blåmesar (Cyanistes caeruleus) som rovdjur, kunde jag studera betydelsen av bytesfärgteckning samt bakgrundens effekt på bästa möjliga viss. Med denna experimentuppställning kunde jag kontrollera alla aspekter av experimenten så att jag kunde undersöka väldigt specifika frågor angående bytenas utseende samt bakgrundens effekt, säger Marina Dimitrova.
Hennes avhandling visar att byten och även bakgrunder som har iögonfallande element som inte matchar bakgrunder gör det svårare för blåmesarna att hitta bytena.
– I princip handlar det om att högt iögonfallande element gör ett byte mer kamouflerat, men som första studie har jag nu visat att distraherande element också fungerar som kamouflagestrategi, säger Marina Dimitrova.
De tre kamouflagestrategier som Marina Dimitrova har undersökt fungerar genom att byten har antingen specialiserat sig på en av dem eller har en färgteckning som använder en kombination av dessa.
– Både formupplösande färgteckning samt distraherande märken fungerar men bara om bytesdjuret i övrigt är bakgrundsmatchande. Det betyder att när man studerar hur djur optimerar sin färgteckning så måste man vara noga med att undersöka hur olika kombinationer av hittills kända, med det är möjligt att det finns andra okända kamouflagestrategier, används för att minska bytets upptäcktsrisk, säger Marina Dimitrova.
Utseendet på den visuella miljön har också visat sig vara mycket viktig när man studerar bytens kamouflage. Komplexa bakgrunder ökar bytets chanser att undgå upptäckt nästan helt oberoende av hur bytena ser ut själva.
– Om en bakgrund består av element med komplexa former, blir det svårare för blåmesarna att hitta kamouflerade byten. Det är viktigt då vi nu har en möjlighet att jämföra riktiga miljöer och utvärdera om dessa skulle uppfattas som komplexa och därmed kunna dra slutsatser om dess påverkan på bytens kamouflage. Överlag tyder mina resultat på en intressant möjlighet där kamouflerade byten kan utveckla beteenden där de genom att välja komplexa bakgrunder kan öka graden av kamouflage och bli ännu svårare att upptäcka, säger Marina Dimitrova och fortsätter:
– Avhandlingen visar att när vi studerar kamouflage och evolution av färgteckning så måste vi också alltid ta hänsyn till den visuella bakgrundens utseende och dess effekt på bytens upptäcktsrisk. Slutsatserna som har dragits i avhandlingen kommer att öka vår förståelse för varför djur ser ut som de gör, och i framtiden kommer att hjälpa andra forskare att lösa gåtan om optimering av färgteckning hos kamouflerade djur.
Avhandlingens namn: Life at stake when playing hide and seek – Concealing effects of prey colouration and visual backgrounds.
Avhandlingen kan laddas ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-30548
Kontaktinformation
Ytterligare information
Marina Dimitrova, Zoologiska institutionen, Stockholmsuniversitet, mobil 070-77 99 865, tfn arbete 08-164058, e-post marina.dimitrova@zoologi.su.se
För bild på Marina Dimitrova och illustrationer (endast för webb), kontakta Maria Skuldt, e-post maria.skuldt@kommunikation.su.se.
När talare av olika språk möts och försöker kommunicera påverkas de olika involverade språken på olika sätt. Detta kan synas i form av lånord eller det att böjningsmönster eller hela satsstrukturer påverkas. På sikt kan sådana förändringar göra det svårt att avgöra vad som är ursprungligt i ett enskilt språk och vad som beror på språkkontakt. Särskilt problematiskt blir detta när man studerar språk som inte längre talas och som bara finns bevarade i skrift.
Före den romerska expansionen under 300- och 200-talen f.Kr. fanns en stor mängd mycket olika språk på den italiska halvön. I samband med att latinet bredde ut sig som maktspråk gick så gott som alla dessa språk förlorade. Med fokus på kasusgrammatiken visar Karin Tikkanen att den förromerska språkgruppen sabelliska språk har ett gemensamt lingvistiskt ursprung med latinet.
Forskare har länge debatterat hur man bäst bör klassificera det sabelliska språkmaterialet i förhållande till latinet. I de inskrifter som finns bevarade finner man både stora likheter i form av till exempel ord och böjningformer men även stora olikheter. En del forskare hävdar därför att de sabelliska språken och latinet genetiskt sätt är mycket olika och att talarna kommit till halvön vid mycket olika tidpunkter. Likheterna skulle bero på att de olika folken stått i nära kontakt med varandra genom handel och den rituella kulten. Andra anser att språken är närmare besläktade och att de olika folken ursprungligen stått relativt nära varandra, under en stor del av den lingvistiska, och därmed även historiska utvecklingen.
Karin Tikkanens arbete utgör början på en nygenomgång av det sabelliska språkmaterialet. De bäst dokumenterade och mest studera språken i den sabelliska språkgruppen är oskiska, från större delarna av den södra halvön, och umbriska i inskrifter hittade i sydöstra moderna Umbrian. Fokus ligger därför helt naturligt på just dessa språk. Till största delen är avhandlingen en grammatikbok över kasussyntaxen, och avhandlingen blir på så vis en uppdatering av de senaste grammatikorna , från förra sekelskiften. Karin Tikkanen jämför den sabelliska grammatiken med de bättre kända latinska strukturerna, och lägger fram fler bevis för ett närmare gemensamt ursprung för dessa olika språk.
– En sådan förklaring påverkar inte bara uppfattningen av den tidigaste utvecklingen inom latinet, utan kan även kasta ljus över samhällsklimatet på den italiska halvön i tidig historisk tid, säger Karin Tikkanen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Karin Tikkanen, tel: 018-4717678, e-post: Karin.Tikkanen@lingfil.uu.se
Värphöns och slaktkycklingar har ett stort proteinbehov. För lite protein kan t.ex. leda till att hönsen börjar plocka fjädrar och hacka på varandra. De flesta foderråvaror i dagens fjäderfäfoder har dock inte det proteininnehåll djuren behöver. I konventionell produktion tillsätts syntetiska aminosyror, men enligt reglerna för ekologisk produktion (KRAV) är detta inte tillåtet 1. Fiskmjöl är ett alternativ, men med tanke på utfiskning av våra hav är detta inte långsiktigt hållbart.
Blåmusslor är en proteinkälla som tillgodoser fåglarnas behov, och musslor har goda förutsättningar att bli godkända enligt de ekologiska reglerna. Husdjursagronom Lotta Jönsson har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat musselmjöl i foder till fjäderfä. Hon har studerat hur musselmjöl påverkar värphönsens och slaktkycklingarnas hälsa, produktion och äggkvalitet.
När musselmjöl ersatte fiskmjöl i fodret visade sig slaktkycklingar växa lika bra och ha lika bra hälsa, och för värphöns upprätthölls äggproduktion, äggkvalitet och djurhälsa. I värphönsförsöken har de fåglar som ätit musselfoder värpt ägg med gulare gula tack vare att musslorna naturligt innehåller färgämnen.
– Musslor i fodret ger inte heller någon bismak till äggen, berättar Lotta Jönsson.
Musselmjöl är enligt Lotta Jönssons avhandling en utmärkt proteinkälla för både värphöns och slaktkyckling. Ökad musselodlingen skulle inte bara ge en bra proteinkälla till våra ekologiskt hållna värphöns och slaktkycklingar, utan skulle också förbättra havsmiljön genom att minska övergödningen 2.
– Med musslor som foderråvara kan vi på sikt äta ägg och kycklingkött och samtidigt rena våra kustvatten! konstaterar hon.
Idag får man använda 10 procent ”konventionella” råvaror i ett ”ekologiskt” foder för att uppfylla djurens proteinbehov, men 2012 träder kravet på 100 procent ekologiskt godkända råvaror i kraft. Försörjningen av fjäderfä med proteinfodermedel kan då bli ett stort problem.
Musselodlingar har en positiv inverkan på kustvattenmiljön genom sin förmåga att filtrera vatten, och därmed minska övergödning av havet. Det är framförallt kväve och fosfor, som läcker ut från jordbruket, som tas upp av musslorna. Till skillnad från i fiskodlingar tillsätts ingen näring till musselodlingar, då musslor använder den näring som redan finns i havet.
Husdjursagronom Lotta Jönsson vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Mussel Meal in Poultry Diets – with Focus on Organic Production”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 11 december 2009 klockan 09.15
Plats: Loftets hörsal, Ultuna
Opponent: Ass. Prof. Rene Kwakkel, Animal Nutrition Group, Wageningen University, Wageningen, The Netherlands.
Mer information
Lotta Jönsson, 018-67 16 69, 073-040 68 92, Lotta.Jonsson@huv.slu.se
Avhandlingen: Musslor som proteinråvara i ekologisk äggproduktion
Det visar sig att drygt var tionde person som är långvarigt arbetslös och/eller socialbidragsberoende i den tidiga 20-årsåldern även är det tio år senare. En person som är marginaliserad i 20-årsåldern löper 6-7 gånger större risk att också vara det senare i livet jämfört med en jämnårig som fått in en fot på arbetsmarknaden.
– Det är oroväckande siffror med tanke på att dagens ungdomsarbetslöshet riskerar att bli högre än den var på 90-talet, säger Anna Angelin och påpekar att hennes statistik bara är beräknad på ungdomar som gått hela sin grundskoleutbildning i Sverige. Hade man räknat in utlandsfödda som kommit till Sverige efter 7 års ålder skulle siffrorna sett ännu värre ut.
Anna Angelin baserar sin forskning på analys av olika register och enkätundersökningar. Hon har också intervjuat ett stort antal ungdomar som tio år efter 90-talskrisen fortfarande hade försörjningsproblem och är arbetslösa.
Studierna visar tydligt att föräldrarnas utbildnings- och klassbakgrund spelar en stor roll för hur ungdomarna ska klara av att etablera sig på arbetsmarknaden. De unga vuxna som marginaliserats har sämre hälsa, sämre ekonomi och lägre utbildning än den jämnåriga normalpopulationen, ofta har de inte gått färdigt gymnasiet.
I intervjuerna har det kommit fram att det som ungdomarna själva tycker är värst med att vara långtidsmarginaliserad är den skam och förnedring de känner inför situationen.
– Det skiljer sig mot den relativt vanliga uppfattningen om att ungdomar tycker att det mer ok än vuxna att gå på socialbidrag, säger Anna Angelin. De som jag har intervjuat i den här situationen vill absolut jobba och de tycker att arbetslösheten är eländig.
Ett annat stort problem är givetvis fattigdomen och den påfrestning som det innebär att under lång tid leva med begränsade resurser. Eftersom de här personerna ofta kommer från familjer som själva har dålig ekonomi så har de haft svårt att ta sig ur situationer som många andra ungdomar lättare kan fixa med hjälp hemifrån, som exempelvis pengar till körkort för att kunna ta ett visst jobb eller hjälp med en obetald hyra. Det gör att problemen ackumuleras och de får allt svårare att ta sig ur situationen.
– De långtidsarbetslösa känner ofta en betydande maktlöshet och de tycker ofta att kontakterna med socialförvaltningen är kränkande och förnedrande, säger Anna Angelin.
Kontaktinformation
Anna Angelin disputerar den 11 december kl 10.15. Plats Kulturens auditorium i Lund. Avhandlingen ”Den dubbla vanmaktens logik. En studie om långvarig arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga vuxna” finns att ladda ner på http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1504320
Anna Angelin nås måndagen den 7 dec efter kl 12.00 på telefonnummer 0709 150763 eller 040 150326, eller anna.angelin@soch.lu.se.
Metoden kan också användas i samband med nybyggnationer. Eftersom soptippar, eller deponier, oftast placerats i stadens utkant, händer det inte sällan att växande kommuner vill bygga nya bostäder eller ny infrastruktur på gammal deponimark. Med metoden går det att avgöra om marken kan ge problem med att husen sätter sig eller om hälsofarlig gas riskerar tränga upp ur marken.
– Dessutom skulle deponier också kunna användas för gruvbrytning, eftersom flera är rika på värdefullt, metallrikt skrot. Men i de flesta fall har man väldigt dålig koll på vad som faktiskt ligger i tippen. Tanken är att det med våra metoder ska gå att lokalisera och karaktärisera vilken typ av material som finns i marken, berättar Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola som tillsammans med byggkonsultbolaget Tyréns och NSR, Nordvästra Skånes renhållnings AB, är engagerade i projektet. Mätningarna görs inledningsvis vid NSR:s återvinningsanläggning i Helsingborg, men senare även på andra platser.
En orsak till att det är så svårt att ta hand om soptipparna är, enligt Torleif Dahlin, att avfallet varierar så mycket i innehåll och struktur. Detta leder till att växthusgaserna produceras i varierande mängd och på olika platser i deponin samt transporteras på ett oregelbundet sätt till markytan.
– Men med s k resistivitetsmätningar, som utgår från principen att olika material leder ström olika bra, kan man, i kombination med andra metoder, spåra deponigaser, klargör Virginie Leroux, forskare i teknisk geologi vid LTH. Virginie är ursprungligen från Frankrike, som jämte Sverige är ledande inom området. Intresset för tekniken är stort i hela Europa och i november förra året samlades exempelvis deltagare från 14 länder på Tyréns i Malmö för en workshop om hur man kan använda geofysiska metoder på deponier.
I våras testades den nyutvecklade metoden en första omgång på samma deponi i Helsingborg och på ytterligare två deponier i södra Sverige med lovande resultat. För att få en säkrare tolkning kommer de i Helsingborg också att mäta variationer i fukt och temperaturer samt ta gasprover.
Bara i Sverige finns knappt 200 aktiva deponier och flera tusen gamla soptippar. Aktiva deponier består i regel av restavfall, t ex mat, trä och växtdelar. När sådant här organiskt material i syrefattiga miljöer bryts ner bildas metan, en växthusgas som är 21 gånger kraftigare en koldioxid. Men om metanet istället samlas upp kan den istället användas för att producera el och värme. Överlag tas ungefär hälften av metanet omhand. Med resistivitetsmätningar är målet att nivån kan höjas avsevärt. Dessutom är målet att tekniken kan spåra föroreningar och därmed minska risken för att olika föroreningar läcker ut med lakvatten.
Forskningsprojektet ”MaLaGa – Mapping of Landfill structures and gas migration based on geophysical measurements” finansieras med tre miljoner kronor av Sven Tyréns stiftelse, Avfall Sverige, Svenskt Gastekniskt Center, Nordvästra Skånes Renhållningsverk och Lunds Tekniska Högskola.
För mer information, kontakta Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi, Lunds Tekniska Högskola, tel 046-222 96 58, e-post torleif.dahlin@tg.lth.se; Håkan Rosqvist, forskningschef NSR AB, tel 042-400 13 22, e-post hakan.rosqvist@nsr.se , Mats Svensson, geoteknikchef Tyréns AB tel 042-489 18 20, e-post mats.svensson@tyrens.se
Många unga kvinnor upplever sex som något problematiskt, visar avhandlingen. Nästan 500 tjejer mellan 23 och 29 år fick svara på frågor om sitt sexliv, sina relationer och sin syn på det gynekologiska besöket. Var femte hade nedsatt sexuell lust och tyckte att det var svårt att bli tillfredställd tillsammans med sin partner. Lika många av kvinnorna angav att de hade upplevt sexuellt tvång eller andra övergrepp.
– Många unga kvinnor vet egentligen ganska lite om sin sexualitet. Om man känner sig trygg med sin kropp och förstår hur den fungerar blir det mycket roligare, lättare och mer lustfullt, säger barnmorskan Eva Wendt som skrivit avhandlingen.
Nio av tio unga kvinnor tycker att det är naturligt att få frågor om sexualitet i samband med ett besök hos gynekologen eller barnmorskan, visar undersökningen. De flesta, sju av tio, tycker också att det känns naturligt att då få frågor om sexuella övergrepp.
– Kvinnorna litar på sin läkare och sin barnmorska, de är ju utomstående personer som både har kunskap och tystnadsplikt. Det öppnar för en dialog när personalen ställer frågor och kan hjälpa kvinnan att reflektera och få klarhet över sin egen situation, säger Eva Wendt.
Denna syn delas av barnmorskor, allmänläkare och gynekologer. Ändå är det förhållandevis ovanligt att personal bjuder in kvinnorna till några djupare samtal om sexualitet och relationer. Besöken är istället framförallt medicinskt inriktade. Samtal om sexualitet glöms bort eller hinns inte med.
– Både läkare och barnmorskor beskrev möjligheter att skapa respektfulla möten och stärka kvinnor genom att ge dem kunskap och uppmuntra till en positiv syn på sexualitet. Nu när vi vet att både kvinnor och personal vill samma sak kanske sexualitet och dialogen med patienten kan få mer utrymme vid det gynekologiska besöket, säger Eva Wendt.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin.
Avhandlingens titel: Utvecklad dialog om sexuell hälsa med fokus på unga kvinnor – en möjlighet vid det gynekologiska besöket
Avhandlingen försvaras torsdagen den 10 december, klockan 13.00, hörsal 2119, Arvid Wallgrens backe, Hus 2, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eva Wendt, leg barnmorska, telefon 070-351 00 33, e-post eva.a.wendt@lthalland.se
Handledare:
Professor Bertil Marklund, telefon 0346-562 61, e-post bertil.marklund@lthalland.se
Dieselavgaser är en betydande orsak till luftföroreningar i form av partiklar. En dieselmotor kan ge nära 100 gånger så höga partikelutsläpp som motsvarande bensinmotor. Förutom gaser som t ex kvävedioxid innehåller dieselavgaser stora mängder nanopartiklar (mindre än 1/1000 mm), till vilka olika kemiska ämnen är bundna. Sannolikt kan både partiklarna som sådana och de bundna ämnena ge skadliga hälsoeffekter. Framför allt individer med redan etablerad sjukdom påverkas negativt. Mest känsliga är astmatiker, individer med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) samt personer med hjärt-kärlsjukdom. De löper ökad risk att bli sämre och att dö i sin grundsjukdom om de utsätts för partikelföroreningar.
Avhandlingen bygger på tidigare Umeå-studier, som bl.a. har visat att blodkärlens förmåga att vidga sig försämras efter exponering för dieselavgaser. EKG-mätningar som gjorts medan individer med kranskärlssjukdom exponeras för dieselavgaser har då påvisat tecken på syrebrist i hjärtmuskeln. I avhandlingsarbetet har friska forskningspersoner under en timme utsatts för både dieselavgaser och ”ren” luft i en särskild exponeringskammare. Halterna av dieselavgaser har motsvarat dem som kan uppmätas i vissa arbetsmiljöer och i tät stadstrafik.
Målet var att fördjupa de tidigare studierna av blodkärlens funktion genom att nu undersöka om dieselavgaser kunde ge styvare blodkärl och ökad blodproppsbildning. En av delstudierna visar också att blodkärlen snabbt blev styvare vid exponering för dieselavgaser jämfört med luft. Med sofistikerad metodik kunde blodets förmåga att bilda blodproppar studeras med hjälp av en s.k. Badimonkammare. Under 2-6 timmar efter exponeringen för dieselavgaser påvisades en klart ökad bildning av blodproppar. Detta fenomen kopplas till aktivering av och ökad vidhäftningsförmåga hos blodplättar (trombocyter) samt ett tidigare fynd att dieselavgaser minskar frisättningen av det propplösande ämnet vävnadsplasminogenaktivator (t-PA) från blodkärlsväggen.
Personer med åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom har nedsatt förmåga att reglera blodkärlens vidd och blodproppbildningen. På särskilt känsliga platser, t.ex. om en åderförkalkning pågår i ett av hjärtats kranskärl, kan en ökad tendens till blodproppsbildning förvärra situationen. Det kan leda till att bitar av det förkalkade området lossnar och i värsta fall helt täpper till blodflödet, vilket ger syrebrist i hjärtmuskeln och i värsta fall en hjärtinfarkt. Vid ansträngning kräver kroppens olika delar större mängd blod för att klara syretillförseln. När blodflödet ökar i ett blodkärl, vidgar det sig för att rymma den ökade mängden, men en ökad styvhet i kärlväggen kan bidra till försämring av denna funktion. Då minskar möjligheten för blodet att föra ut syre till kroppens organ, inklusive hjärtat och hjärnan.
Studierna i avhandlingen kunde inte visa att kvävedioxiden i dieselavgaserna gav några negativa effekter på blodkärlen, vilket stöder hypotesen att det sannolikt är framför allt de små (nano-)partiklarna i dieselavgaserna som är hälsofarliga. Avhandlingens resultat överensstämmer med den ökade risk för hjärtinfarkt i samband med trafikexponering som har rapporterats i folkhälsoundersökningar.
Magnus Lundbäck är läkare och doktorand vid avdelningen för lungmedicin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, där han nås på
tel. 070-243 30 72,
e-post magnus.lundback@lung.umu.se
Fredagen den 11 december försvarar Magnus Lundbäck, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Cardiovascular effects of exposure to diesel exhaust – mechanistic and interventional studies” (Hjärt-kärleffekter av exponering för dieselavgaser – studier av mekanismer och intervention).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal E04, Byggnad 6E, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Benoit Nemery, Laboratory of Pneumology, Leuven, Belgien.”
Materialforskare vid Linköpings och Uppsala universitet undersökte kompositer av titankarbidkristaller (TiC) inbäddade i en glasliknande fyllnadsmassa av rent kol. Kristallerna i detta material är i storleksordningen 2-15 nanometer (miljarddels meter).
I ”kittet” mellan kristallerna och kolmassan upptäckte de en extra kemisk bindning som sannolikt påverkar materialets egenskaper. Genom att ändra förhållandena i blandningen kan dessa egenskaper kontrolleras för att uppnå optimal styrka, seghet, ledningsförmåga och friktion.
Resultaten presenteras i en artikel i den högrankade tidskriften Physical Review B med Martin Magnuson, universitetslektor vid LiU, som huvudförfattare.
Lars Hultman, professor i tunnfilmsfysik och en av medförfattarna, liknar förhållandena i nanokompositen med betong.
– Betongens egenskaper bestäms av förhållandet mellan sand och cement. I nanokompositen motsvaras sanden av nanokristaller och cementen av det glasliknande, amorfa kolet. Men för att det ska hålla ihop måste det finnas ett starkt kitt, säger Lars Hultman.
Han påminner om att nanokompositer inte är något nytt under solen. Ett kompositmaterial som betytt mycket för civilisationens utveckling är flinta.
Artikel:
Electronic structure and chemical bonding of nanocrystalline-TiC/amorphous-C nanocomposites av Martin Magnuson, Erik Lewin, Lars Hultman och Ulf Jansson, Phys. Rev. B 15 december 2009.
Kontaktinformation
Kontakt:
Martin Magnuson, 013-285716, marma@ifm.liu.se
Lars Hultman, 013-281284, lars.hultman@liu.se
Forskningsprojektet har syftat till att utröna vilka faktorer som inverkar på svenska vinkonsumenters beteende. Att svenska konsumenter faktiskt känner igen kvalitet menar forskarna är både överraskande och roligt. Ekonomie doktor Tobias Dahlström, en av de ansvariga forskarna, säger ”Detta är goda nyheter för vinimportörer med bra viner i portföljen, och inte minst för Systembolaget som tycks få utdelning på sitt arbete med att höja kvalitén i sortimentet”.
Forskningen visar att vinkonsumenterna tar stort intryck av de recensioner som skrivs i dagspress och att detta avspeglas i deras konsumtion. Betyget som sådant ger dock ingen signifikant effekt utan endast omnämnandet i sig. Konsumenterna lägger även stor vikt vid vinets ursprungsland. Det är länderna från nya världen, till exempel Sydafrika och Australien, som säljer relativt bättre medan klassiska vinländer som Frankrike får se sig omsprungna.
Att konsumenterna är mindre känsliga för prishöjningar i höga prisintervall menar forskarna kan vara en effekt av att det finns färre likartade viner ju högre priset blir. Erik Åsberg, doktorand, säger att ”Viner i de lägre prissegmenten liknar ofta varandra i större utsträckning. Vill man ha ett unikt vin får man gå upp i prisklass och då är man troligen beredd att betala mer för just den upplevelsen.”
Viner som är ekologiska och märkta med Krav, säljer mindre än andra viner, även om kvaliteten och priset är identiska. Denna något överraskande effekt misstänker forskarna, bland annat, kan ha att göra med en skepsis som baseras på tidiga exempel av ekologiska viner med låg kvalitet.
Forskningen, som bedrivs vid nationalekonomiska institutionen, baseras på försäljningssiffror från Systembolaget 2007. Ansvariga för projektet är Tobias Dahlström, Ek.dr. samt Erik Åsberg, doktorand.
Internationella Handelshögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Internationella Handelshögskolan erbjuder internationella utbildningar inom ekonomi och juridik. Forskningen fokuserar på entreprenörskap och näringslivsförnyelse i en genuint internationellt inriktad verksamhet. Internationella Handelshögskolan har cirka 2 300 registrerade studenter, ca 240 anställda och omsätter ca 180 mnkr. För mer information besök www.ihh.hj.se.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Erik Åsberg
E-post: Erik.Asberg@ihh.hj.se
Telefon: 0736-802436, 036-101767
Villkoren för svensk grisuppfödning togs nyligen upp av tre professorer vid SLU i en debattartikel . Bo Algers, Linda Keeling och Harry Blokhuis skriver där om hur grisar bör behandlas för att må bra under uppfödningen.
De menar bland annat att konsumenterna måste ompröva sitt förhållningssätt till djurhållningen, men det förutsätter att det syns i butiksdiskarna vilket kött som kommer från en gård där djuren behandlas väl.
Ett bedömningssystem för köttproduktion har tagits fram inom ett EU-forskningsprojekt, WelfareQuality. Med ett sådant märkningssystem skulle de julskinkor som kommer från duktiga djuruppfödare synas bättre i köttdiskarna, menar artikelförfattarna. WelfareQuality hade i oktober sin avslutande konferens vid SLU i Uppsala, en av de stora EU-konferenserna under Sveriges EU-halvår.
Några viktiga frågor:
• Svensk djurskyddslag medger inte svanskupering för att förhindra svansbitning*, eftersom svanskupering endast är ett sätt att ta bort symptomen på ohälsa – inte att hantera grundorsaken. Inom EU är det dock tillåtet att kupera svansarna på de nyfödda grisarna.
• Grisar har ett omvittnat behov av strö, t.ex. halm. I Sverige använder man oftast halm, men vanligen i små mängder. Europeiska grisbönder använder oftast inte strö, men inom EU diskuterar man nu hur man ska kunna ekonomiskt premiera besättningar som använder strö.
• Man får inte fixera bobyggande och digivande suggor i Sverige. Suggan måste få utlopp för sitt bobyggnadsbeteende inför förlossningen, annars blir hon stressad med förlängd förlossning, ökad sjuklighet och störd digivning som följd. Undantaget är om hon drabbas av förlossningshysteri (ett par procent av suggorna) och biter ihjäl kultingarna.
Läs mer
Gör så att bra djurhållning lönar sig (Debattartikel i Aftonbladet 2009-11-30)
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6211202.ab
EU-konferensen: Delivering Animal Welfare and Quality: Transparency in the Food Production Chain. Conference in Uppsala, Sweden 8-9 October 2009, http://www.welfarequality.net/everyone/36059/5/0/22
Pågående projekt om gris vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, http://www.hmh.slu.se:
• Strategisk halmning, ett projekt om hur en riklig tilldelning av halm inför bobyggnad och förlossning påverkar suggans och smågrisens hälsa och välbefinnande.
• Tail biting and tail docking in the pig: – biological mechanisms, prevention, treatment and economic aspects
• Beteendestörning hos gris – den genomiska bakgrunden, http://www.hmh.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=8191
*Svansbitning innebär att en gris tuggar på svansen på en annan. Då man fått ett utbrott av svansbitning i en grisbox sprids ofta beteendet till övriga grisar i boxen som blir intresserade av den blodiga svansen. Svansbitning leder ofta till diverse infektioner och är både smärtsamt för djuren och ett ekonomiskt problem för bonden.
Kontakt
Bo Algers, professor i husdjurshygien, http://www.hmh.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=2285, 0511-67 200, Bo.Algers@hmh.slu.se
Linda Keeling, professor i djurskydd, 018-67 16 22, Linda.Keeling@hmh.slu.se
Harry Blokhuis, professor i etologi, 018-67 16 27, Harry.Blokhuis@hmh.slu.se
– Resultaten från denna studie tyder på att viktminskning är effektiv metod för att behandla sömnapné hos män med fetma, säger Kari Johansson, en av forskarna bakom studien.
Sömnapné – andningsuppehåll i sömnen – är en relativt vanlig men underdiagnostiserad sjukdom. Fem eller fler andningsuppehåll i genomsnitt per timme anses sjukligt. Obehandlad sömnapné är förknippad med ökad risk för exempelvis stroke och trafikolyckor. Måttlig och grav sömnapné ökar dessutom risken att dö i förtid. Man vet sedan länge att personer med övervikt eller fetma har en ökad risk att utveckla sjukdomen och att män drabbas betydligt oftare än kvinnor.
I en randomiserad klinisk studie som publiceras i British Medical Journal har forskare vid Karolinska Institutet nu undersökt om viktminskning kan fungera för att behandla måttlig och grav sömnapné. I studien ingick 63 män med fetma (BMI mellan 30 och 40) i åldrarna 30-65 år. Deltagarna hade måttlig till grav sömnapné, enligt ett index kallat AHI (apné-hypopnéindex) som används för att mäta andningsuppehåll i sömnen. Samtliga deltagare hade symtomlindrande behandling i form av så kallad CPAP – övertrycksandning via en näsmask under sömnen – som ger en mer normal andning vid sömn. Deltagarna lottades till två grupper, där den ena gruppen genomgick ett intensivt viktminskningsprogram och den andra utgjorde kontrollgrupp under nio veckor.
Resultatet av studien visar att viktminskningsgruppen i genomsnitt hade gått ner 19 kilo i vikt efter de nio veckorna och deltagarna hade mer än halverat antalet andningsuppehåll. Ingen av de behandlade hade längre grav sömnapné, hälften hade endast lätt sömnapné och var sjätte kunde friskförklaras. Forskarna kunde också se att effekten av viktnedgången var störst hos patienter med grav sömnapné.
För att åstadkomma en kraftig viktnedgång fick den behandlade gruppen en så kallad very low calorie diet (VLCD) med ett energiintag på 554 kcal per dag under sju veckor, följt av två veckors stegvis ökning av energiintaget upp till 1500 kcal per dag vecka nio. Kontrollgruppen behöll sina vanliga matvanor. Efter VLCD periden erbjöds patienterna att delta i ett beteendeförändringsprogram under ett år för att behålla viktnedgången.
– För patienter med fetma som dessutom har en allvarlig följdsjukdom, som sömnapné, använder vi ofta VLCD i form av ett lågkaloripulver som en del i behandlingen. Pulvret blandas med vatten och ersätter alla dagens måltider. Det ger en snabb viktminskning, är ett bra sätt att öka patientens motivation, säger Kari Johansson.
Forskarna understryker att pulverdiet inte är en lösning på viktproblem, utan något som framför allt kan användas i startfasen av ett långsiktigt behandlingsprogram. För varaktig effekt krävs hårt arbete med att förbättra kost- och motionsvanor. När det handlar om kraftig viktreduktion krävs ibland även läkemedel för att stabilisera vikten.
Den aktuella studien var delvis finansierad av Cambridge Manufacturing Company Limited som marknadsför Cambridge Diet, det lågkaloripulver som forskarna använt. Finansiärerna hade inget inflytande på studiegenomförandet, analyserna eller resultatsammanställningen. Exempel på likvärdiga VLCD-produkter som marknadsförs av andra företag är Nutrilett, Naturdiet och Allevo. Forskarna bakom studien är verksamma vid överviktsenheten, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, samt enheten för klinisk epidemiologi, Karolinska Institutet.
Publikation: “Effect of a very low energy diet on moderate and severe obstructive sleep apnoea in obese men: a randomised controlled trial”, Kari Johansson, Martin Neovius, Ylva Trolle Lagerros, Richard Harlid, Stephan Rössner, Fredrik Granath, Erik Hemmingsson, BMJ, online 4 december 2009.
För frågor, kontakta:
Kari Johansson, doktorand
Tel: 070-695 49 26
E-post: kari.johansson@ki.se
Erik Hemmingsson, med dr
Tel: 073-633 43 98
E-post: Erik.Hemmingsson@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Kranskärlssjukdom uppkommer när hjärtats blodförsörjande kärl successivt täpps igen på grund av åderförkalkning, plack på blodkärlens väggar. Åderförkalkning ligger till grund för hjärtinfarkt som orsakar upp till 50 procent av alla dödsfall i Sverige, bland både kvinnor och män.
– De vita blodcellerna, eller inflammatoriska blodceller som de också kallas, är en viktig del av kroppens immunförsvar. Men de spelar samtidigt en central roll vid uppkomst av sjukdomar som allergi, reumatism och åderförkalkning, säger docent Johan Björkegren vid Institutionen för medicin, Solna.
Den nu publicerade studien bygger på den allra senaste DNA-teknologin, där forskarna kartlägger samtliga geners uttryck – hur den genetiska informationen översätts till cellernas olika strukturer och funktioner – i ett organ eller en organism. Tekniken kallas global genexpressionsprofilering och innebär nya möjligheter att mer förbehållslöst studera genernas betydelse för sjukdom och hälsa utan att i förväg bestämma sig för ett begränsat antal gener som man vill granska. I studien valde forskarna att utöver hela genuttrycket i det åderförkalkade blodkärlet också att utföra global genexpressionsprofilering av lever, skellettmuskel och fettvävnad hos de kranskärlssjuka patienterna.
Sammanlagt identifierades 128 samverkande gener, i vad som kallas för en modul, med betydelse för uppkomst av åderförkalkning. Denna ”genmodul” visade sig även vara aktiv i fettvävnaden intill hjärtat, vilket skulle kunna innebära att fettvävnaden är en lokal källa till inflammation som påverkar graden av kranskärlsjukdom. Av speciellt intresse var ett genreglerande protein, kallat LDB2, som visade sig reglera aktiviteten hos de andra 127 generna i modulen. Resultatet kunde delvis bekräftas då forskarna fann ytterligare bevis för att upptaget av de vita blodcellerna i kärlväggen hos möss var beroende av nivåerna av LDB2.
– Detta tyder alltså på att graden av åderförkalkning i kranskärlen beror på hur effektivt inflammatoriska blodceller kan rekryteras. Man har sedan länge vetat om att dessa celler är en del av både tidiga och sena stadier av åderförkalkning men inte att dessa cellers rekrytering är central för graden av åderförkalkning som vår studie visar, och hellre inte hur denna rekrytering regleras, säger Johan Björkegren.
– Upptäckten är viktig för denna typ av förutsättningslös forskning, inte minst eftersom det från början fanns skeptiker som menade att storskaliga mätningar av genuttryck var meningslösa i sjukdomsdrabbade vävnader med många celltyper. Studien visar alltså att denna oro var överdriven, fortsätter Björkegren, som hoppas att den nya kunskapen även ska få betydelse för förståelsen av andra inflammatoriskt betingade sjukdomar.
Publikation: ”Multi-Organ Expression Profiling Uncovers a Gene Module in Coronary Artery Disease Involving Transendothelial Migration of Leukocytes and LIM Domain Binding 2; The Stockholm Atherosclerosis Gene Expression (STAGE) Study”, Sara Hägg, Josefin Skogsberg, Jesper Lundström, Peri Noori, Roland Nilsson, Hua Zhong, Shohreh Maleki, Ming-Mei Shang, Björn Brinne, Maria Bradshaw, Vladimir B. Bajic, Ann Samnegård, Angela Silveira, Lee M. Kaplan, Bruna Gigante, Karin Leander, Ulf de Faire, Stefan Rosfors, Ulf Lockowandt, Jan Liska, Peter Konrad, Rabbe Takolander, Anders Franco-Cereceda, Eric E. Schadt, Torbjörn Ivert, Anders Hamsten, Jesper Tegnér & Johan Björkegren. PLoS Genetics, online 3 December 2009, doi: 10.1371/journal.pgen.1000754.
För med information, kontakta:
Docent Johan Björkegren
Institutionen för medicin, Solna
Centrum för molekylär medicin
Tel: 08-517 703 14, 073-356 81 81
E-post: johan.bjorkegren@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Alfreds Nobels testamente styr vem som får Nobels fredspris. Enligt kriterierna är det den person eller organisation ”som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Vilken princip som använts och hur den tolkats har varierat över tid, berättar Rebecka Lettevall, docent i idéhistoria på Södertörns högskola, som sedan många år forskar om bland annat fredsbegreppet och Nobels fredspris.
Fram till första världskriget gick priset oftast till personer eller organisationer som verkade inom fredsrörelser. Under mellankrigstiden omvärderades fredsarbetet. Priset gick då till Nationernas förbund och dess förespråkare. Efter andra världskriget fram till murens fall präglades priset av det kalla kriget och FN:s arbete, då gick det ofta till statsmän och FN-företrädare.
Därefter har Nobels fredspris fortsatt tilldelats dessa grupper, men även personer och organisationer som verkat för fattigdomsbekämpning som Muhammad Yunus och Grameen bank, för miljön som IPCC och Al Gore eller fredsmäklare som Jimmy Carter.
Valet av fredspristagare har både varit kritiserat för att fel princip har följts, men även för att någon annan kan tyckas ha gjort mer för freden just det året. Årets fredspristagare Barack Obama har väckt en het debatt.
– Det är inget nytt att en mottagare av Nobels fredspris är omdiskuterad, berättar Rebecka Lettevall. Priset har delats ut sedan 1901 och har alltid lett till diskussion.
Debatten kring valet av Barack Obama är ändå speciell, menar Rebecka Lettevall. Väldigt många, åtminstone i västvärlden, är i grunden positiva till Obama och har stora förhoppningar kring honom och hans framtida gärningar. När fredspriset går till Obama och det skapas en debatt, finns en rädsla att kritiken ska uppfattas som opposition mot honom och kanske till och med kan hindra hans uppdrag.
Många av de som kritiserar årets val tycker att Barack Obama fått priset innan han hunnit utföra tillräckligt och medan USA fortfarande befinner sig i flera krig. Men förhoppningarna kring honom är ändå mycket stora.
– Nobels fredspris har kritiserats för att vara alltför försiktigt och konservativt, men i år är det snarast radikalt.
Rebecka Lettevall tycker inte det är konstigt att Nobels fredspris skapar debatt. Fred som begrepp är svårt att definiera, definitionerna har varierat genom åren. Fred är ju inte frånvaro av krig utan något abstrakt, processer som måste ställas i relation till andra begrepp. Det är även politiskt.
Andelen kvinnliga pristagare konstant
Tolv fredspris har gått till kvinnor. Precis som för männen har även kvinnorna fått priset av väldigt olika orsaker. Bertha von Suttner fick priset för sitt arbete med fredskongresser, Aung Sang Suu Kyi fick priset för sin kamp för mänskliga rättigheter, Alva Myrdal för nedrustningsförhandlingar och Moder Teresa kämpade för fattiga i Indien.
– Att inte fler kvinnor fått fredspriset kan tyckas märkligt, eftersom fred ofta förknippas med kvinnlighet, säger Rebecka Lettevall. Fred symboliseras ofta med en kvinna i vita kläder. Ändå är männen som får priset klart fler än kvinnorna.
Vilka de nominerade varit, de resonemang som förts, protokoll, argument och vem som hållit på vilken nominerad hade kanske spridit ljus över resonemangen. Men allt är hemligstämplat i femtio år.
– Det innebär att man får läsa i arkiven fram till 1958. Men resonemangen och tolkningarna då ser säkerligen annorlunda ut än dagens, berättar Rebecka Lettevall, som förstås gått igenom mycket av det som är offentligt.
Kontaktinformation
Kontakt
Rebecka Lettevall är docent i idéhistoria och forskningsledare vid Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning vid Södertörns högskola. Hon är också förste intendent vid Nobelmuseets forskningsavdelning med ansvar för forskning och forskningsförmedling inom fredsprisets område.
Hon har publicerat ett flertal artiklar om Nobels fredspris. Våren 2010 ger hon ut en bok om fredstanken där hon bland annat fördjupar sig i ett antal fredspristagare, deras fredsbegrepp och den tid de lever i.
E-post: rebecka.lettevall@sh.se
Telefon: 08-608 46 41 eller 0706-77 33 02
När två arvsmassor kombineras i en avkomma förväntar vi oss att avkommans egenskaper hamnar mitt emellan föräldrarnas. Men ofta har barnen egenskaper som är bättre än detta medelvärde – ibland till och med bättre än båda föräldrarnas.
Fenomenet är inget nytt utan utgör grunden för alla försök att avla fram bättre hästar, rödare tomater och näringshaltigare ris, för att ta några exempel. Att få bättre egenskaper än sina föräldrar kallas vetenskapligt för heterosis.
Men varför uppstår heterosis, och hur fungerar den på ett molekylärt plan? Hur ofta sker det – och vad kan vi göra för att heterosis ska ske oftare och med större styrka? Det studerar forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet och Universitetet for miljø- og biovitenskap utanför Oslo i ett nytt forskningsprojekt.
Med jästen som modellsystem kartlägger Jonas Warringer och hans kollega Stig Omholt förekomsten av heterosis för en stor mängd olika egenskaper. Genom att ha kontroll på ett hundratal egenskaper hos jästen och följa upp dessa hos varje ny generation, kartlägger forskarna hur avkomman får sina extrema egenskaper.
– Vi tror att de extrema egenskaperna kommer av att det uppstår dupliceringar av vissa gener, där det normalt bara finns en kopia. Något har gått gjort att avkomman ärvt till exempel fem i stället för fyra kopior av en speciell gen, säger Jonas Warringer.
I den norska delen av projektet pågår redan försök med att styra extrema egenskaper hos lax för att göra odlad fisk mer motståndskraftig mot parasiter. Warringer och Omholts har i sina studier också visat hur vanlig bryggerijäst genom heterosis utvecklat tålighet mot koppar, något som hjälper jästen att klara sig i de stora kopparkärl som bryggerinäringen använder.
Sedan forskarna publicerat grunden för sina rön i ansedda tidskriften Nature i mars i år har forskarvärlden fått upp ögonen för forskningsområdets potential:
–När vi förstår hur heterosis sker, kan aveln styras så att den bättre och snabbare plockar fram önskvärda egenskaper hos växter och djur. Det skulle kunna motverka uppkomsten av svält, skapa nya biobränslen för bilar, och kanske i en avlägsen framtid möjliggöra ett fungerande ekosystem på Mars – allt utan att vi behöver använda genmodifiering, säger Jonas Warringer.
Kontaktinformation
Kontakt:
Jonas Warringer, forskarassistent vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
0730 226322
031 786 39 61
jonas.warringer@cmb.gu.se
