Vithet är en grundläggande egenskap hos papper. Men vad är egentligen vithet, hur uppstår och hur mäter man vithet? Hur svårt kan det egentligen vara att ordna en snygg färgutskrift?
Per Edström forskar inom matematisk modellering och beräkningsvetenskap. Hans modell ersätter en gammal modell från 1930-talet som pappersindustrin och tryckindustrin hitintills har använt sig av.
– Ljus som träffar ett papper kommer att tränga in en bit, en del absorberas och försvinner medan en del sprids i andra riktningar, säger Per Edström. Detta påverkas av fibrer och fyllmedel i papperet, och av olika tillsatser och tryckfärg. Det är en ganska komplex process som ger papperet sitt visuella intryck. Små beståndsdelar i papperet ger ljuset många ytor att spridas mot, och det bidrar till ett ljusare papper. Tryckfärg absorberar i stället ljus i olika våglängder, och ger upphov till färg. Det totala intrycket beror också på hur papperets alla komponenter är fördelade, t.ex. på hur tryckfärgen sjunker in i papperet. Till slut beror färgupplevelsen på hur ögat och hjärnan tolkar synintrycken, och alltihop gör att det inte är så lätt att förstå dessa fenomen i detalj.
Per Edström har fördjupat sig inom numeriska lösningsmetoder för system av kopplade integro-differentialekvationer. Många tillämpningsområden finns och ett är att beskriva hur ljus samverkar med papper och tryck för att ge en visuell upplevelse.
– Jag brukar utmana mina studenter på en liten tävling i slutet på en föreläsning om vithet, säger Per Edström. De får en kvart på sig, och den som kommer tillbaka med det vitaste papperet får ett pris. Trots många entusiastiska studenter har jag ännu inte fått dela ut något pris. Hör av dig om du vill veta varför. Och hur vitt är ett papper egentligen?
Kontaktinformation
Per Edström, 0611-862 44 eller 073-760 21 51. E-post: per.edstrom@miun.se
I framtiden förväntas man kunna operera in elektroder, byggda i nanoskala, för att studera inlärning och minne samt för att behandla patienter som lider av kronisk smärta, depression och sjukdomar som exempelvis Parkinson. Men hur hjärnan skulle reagera om elektrodernas fästen skulle lossna från elektroderna, vet man inte.
Nu har forskare vid Lunds universitet för första gången undersökt detta ”worst case-scenario” genom att injicera in ”nanopinnar”, som i storlek och utformning motsvarar de framtida elektrodernas fästen, eller registreringspunkter, i råtthjärnor. Resultaten visar att hjärnans ”städceller”, mikroglia, tar hand om pinnarna. Efter tolv veckor såg man endast små skillnader mellan testgruppens och kontrollgruppens hjärnor. Resultaten publiceras i senaste numret av Nano Letters.
– Resultaten pekar på att detta är en framkomlig väg att jobba vidare på. Nu har vi bättre underlag för att utveckla mer avancerade och mer användbara elektroder än dagens, förklarar Christelle Prinz, forskare i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola, som tillsammans med Cecilia Eriksson Linsmeier vid Medicinska fakulteten är huvudförfattare till artikeln ”Nanowire biocompatibility in the brain – Looking for a needle in a 3D stack”.
Redan idag används elektroder för att motverka symtomen vid t ex Parkinsons sjukdom. Den framtida nanotekniken kan möjliggöra en förfinad och förbättrad behandling och öppna upp för helt nya användningsområden.
En fördel med elektroder i nanostorlek är att man kan registrera och stimulera från hjärnans minsta beståndsdelar. För att undersöka den biologiska säkerheten, biokompatibiliteten, av dessa elektroder tillverkade forskarna först nanopinnar som sedan blandades ut i en vätska som sprutades in i råttors hjärnor. Lika många råttor fick en lösning utan nanopinnar. Efter 1, 6 respektive 12 veckor undersöktes hur råtthjärnorna reagerat på nanopinnarna.
Forskningsprojektet drivs av universitetets tvärvetenskapliga Neuronano Research Center (NRC) koordinerat av Jens Schouenborg vid Medicinska fakulteten och finansierat av bl a Linnéanslag och Wallenbergstiftelsen. Arbetet har involverat forskare från såväl Medicinska fakulteten som forskare från Nanometerkonsortiet som leds av Lars Samuelson, LTH.
– Vi studerade två av hjärnvävnadens stödjeceller, dels mikrogliaceller som har i uppgift att ”städa bort” skräp och smittsamma ämnen i hjärnan, dels astrocyter som bidrar till hjärnans läkningsprocess. Mikrogliacellerna ”åt upp” de flesta nanopinnarna. Vecka 6 och 12 kunde vi se rester av dem i mikrogliacellerna, berättar Nils Danielsen, forskare vid NRC.
Antalet nervceller var konstant hela tiden, vilket är ett positivt tecken. Den största skillnaden mellan test- och kontrollgruppen var att den förra hade en större astrocytreaktion första veckan, men nivån avtog efter hand. Vecka 6 och 12 kunde forskarna inte se någon skillnad alls.
– Tillsammans med övriga resultat och mot bakgrund av att mikrogliacellerna minskade i antal över tid, tyder resultaten på att hjärnan inte skadas eller får några kroniska men av nanopinnarna, sammanfattar Christelle Prinz.
Författare till ”Nanowire biocompatibility in the brain – Looking for a needle in a three-dimensional stack”: Cecilia Linsmeier Eriksson, Christelle N. Prinz, Lina ME Pettersson, Philippe Caroff, Lars Samuelson, Jens Schouenborg, Lars Montelius, Nils Danielsen.
Länk till abstract: http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/nl902413x
Nano Letters hemsida: http://pubs.acs.org/journal/nalefd
För mer information, kontakta: Christelle Prinz (talar helst engelska), tel, 046 222 47 96,christelle.prinz@ftf.lth.se, 07 68 75 23 15, eller Nils Danielsen, tel 046 222 03 00, 070 548 09 09 nils.danielsen@med.lu.se
Studien är genomförd i samarbete med Linköpings universitet, där en befolkningsstudie som kallas ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige) genomförs. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Pediatric Diabetes.
– Det här är den första studien som visar att det finns ett samband mellan grönsaksintag under graviditeten och risken för att barnet senare utvecklar diabetes typ 1, men det krävs flera och andra typer av studier innan vi kan säga något säkert, säger forskaren och dietisten Hilde Brekke vid Sahlgrenska akademin.
Blodanalyser från nästan 6000 fyraåringar ingår i studien. Typ 1-diabetes kännetecknas av att vissa celler i bukspottskörteln successivt blir allt sämre på att producera insulin, vilket leder till insulinbrist. Barn som riskerar att få diabetes typ 1 har antikroppar i sitt blod som angriper de insulinbildande cellerna.
Av de 6000 barnen hade tre procent antingen förhöjda nivåer av dessa antikroppar eller fullt utvecklad diabetes typ 1 vid fem års ålder. Riskmarkörerna var upp till dubbelt så vanliga hos de barn där mamman sällan ätit grönsaker under graviditeten. Risken var lägst hos de barn där mamman uppgett att hon ätit grönsaker varje dag.
– Vi kan inte utifrån vår studie med absolut säkerhet säga att det är grönsakerna i sig som har en skyddande effekt, men andra faktorer som kan vara kopplade till grönsaksintaget, som mammans utbildning, verkar inte förklara sambandet. Skyddet kan inte heller förklaras av den övriga kosten eller av andra kända riskfaktorer, säger Hilde Brekke.
Grönsaker kan i den här studien betyda alla grönsaker, men inte rotsaker.
FAKTA DIABETES TYP 1
Cirka 50 000 svenskar har diabetes typ 1, en kronisk sjukdom som oftast debuterar före 35 års ålder. Det är än så länge okänt vad diabetes typ 1 beror på, men några av de faktorer som man tror spelar in är olika immunologiska mekanismer, giftiga ämnen i miljön och arvsanlag. Typ 1 diabetes finns i hela världen, men är vanligast i Finland och Sverige.
Tidskrift: Pediatric Diabetes
Artikelns titel: Daily vegetable intake during pregnancy negatively associated to islet autoimmunity in the offspring-The ABIS study.
Författare: Hilde Kristin Brekke och Johnny Ludvigsson
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hilde Brekke är just nu gästforskare i USA och har därför svårt att svara i telefon. Onsdagen den 21 oktober kommer hon att finnas tillgänglig mellan klockan 14.00 och 16.00 svensk tid på telefon 001 607 255-7547. Hon svarar även så snabbt hon kan på e-post: hilde.brekke@nutrition.gu.se
Forskare vid SLU har uppskattat värdena för rekreation och för marken som sänka för kol och näringsämnen i skog, våtmark respektive jordbruksmark i fyra delar av Sverige. De jämförde sedan bruttoregionalprodukterna (de sammanlagda inkomsterna i regionen), med och utan gröna värden.
De nordliga regionerna, dvs. södra och norra Norrland, som traditionellt genererar mindre inkomster per invånare, blir de mest inkomstbringande vid gröna räkenskapsberäkningar. Den traditionellt beräknade inkomsten per invånare ökar där med mellan 50 eller 150 procent. För Sverige som helhet blir emellertid skillnaden mellan traditionellt och grönt inkomstmått mer måttlig, eftersom produktionsvärdena för ekosystemtjänster är relativt låga i Svealand och Götaland.
De gröna inkomsterna har ökat mest i norra Norrland 1995–2000, framför allt på grund av skogstillväxten, vilket gynnat kolinlagringen. Konventionellt beräknad inkomst i samma region visar en betydligt lägre procentuell ökning än i Svealand.
För att kunna jämföra utvecklingen i olika regioner måste alltså det som idag är ”gratis”, t.ex. rekreationsvärde, prissättas. Om de som tillhandahåller ekosystemtjänsterna också ersätts, kan även glesbygden få en positiv utveckling genom ökade försörjningsmöjligheter.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Ing-Marie.Gren@ekon.slu.se, 018-67 17 53
Läs mer: Ecological Economics 68/2009, ”Ecosystem services and regional development: An application to Sweden” http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6VDY-4WGKXN6-1&_user=651610&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&_docanchor=&view=c&_acct=C000035238&_version=1&_urlVersion=0&_userid=651610&md5=79eb0aea24b78c497ca7398ccd003c04
Sådana gamla, orörda skogar i den nordliga barrskogsregionen skulle kunna ha stor betydelse för kolinlagringen globalt sett, enligt forskare vid SLU i Umeå. De har studerat 30 skogklädda öar i sjöarna Uddjaure och Hornavan i Norrbotten.
Stora öar har under tidernas gång träffats av blixten oftare än små, vilket har lett till skillnader i brandstörningsfrekvens och sammansättning av den dominerande vegetationen.
De äldre skogarna på dessa öar visade sig innehålla mindre mängd kol ovan mark än de yngre skogarna. I de gamla, obrunna skogarna lagras kolet i stället i markskiktet och kan bevaras i marken i tusentals år. Dessutom finns det mer kol lagrat under mark i de gamla skogarna än i biomassan ovan mark i de yngre skogarna. Därför finns det totalt sett mycket mer kol bundet i de äldre skogarna än i de yngre.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Micael.Jonsson@svek.slu.se, 090-786 86 01
David.Wardle@svek.slu.se
Läs mer: Biology letters. September 15, 2009, ”Structural equation modelling reveals plant-community drivers of carbon storage in boreal forest ecosystems”
http://rsbl.royalsocietypublishing.org/content/early/2009/09/14/rsbl.2009.0613.full
Hur ser skolledare och lärare på varandra och hur påverkar och förstår de varandra i det dagliga skolarbetet? Vilken betydelse har just skolsammanhanget för samspelet?
Det är frågor som Ann Ludvigsson försöker besvara i en ny doktorsavhandling från
Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.
Avhandlingen bygger på intervjuer och observationer av lärare och skolledare i tre olika kommunala skolor med förskole-, fritidshems- och grundskoleverksamhet.
Resultatet visar att ledarskapet är något som skolledare och lärare formar tillsammans – därav avhandlingens titel “Samproducerat ledarskap”. Sociala, kulturella och politiska aspekter har stor betydelse och resultatet ifrågasätter den konventionella bilden av ledaren som med stark hand förväntas styra sin organisation.
– Avhandlingen är en verksamhetsnära beskrivning av ledarskapet i tre skolor. Jag hoppas därför att den ska vara intressant för både rektorer och lärare. Men också som ett inlägg i diskussionen om skolledarskap, t.ex. i den nya rektorsutbildningen, säger Ann Ludvigsson.
Ann Ludvigsson är född 1956 och uppvuxen i Huskvarna. Hon är utbildad fritidspedagog, har en fil. mag i pedagogik där även ämnena förändringsledning och medie- och kommunikationsvetenskap ingår. Sedan 1998 är hon verksam som universitetsadjunkt vid Högskolan för lärande och kommunikation där hon också 2003 påbörjade sin forskarutbildning.
Ann Ludvigsson försvarar sin doktorsavhandling fredagen den 23 oktober 2009 kl. 13.15 i sal Hc118 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.
Handledare har varit professor Mohamed Chaib, docent Helene Ahl, båda Högskolan för lärande och kommunikation samt professor Glenn Hultman, Linköpings universitet. Fakultetsopponent är professor Magnus Söderström, Växjö universitet.
Kontaktinformation
Ann Ludvigsson, tfn 036-10 13 57 (arb), 0390-50180 (bost) ann.ludvigsson@hlk.hj.se
Professor Mohamed Chaib, tfn 036-10 14 40 (arb) eller mobil 070-655 93 45, mohamed.chaib@hlk.hj.se
Primordialfolliklar är de grundläggande strukturerna och den huvudsakliga källan till de folliklar som bildas i äggstockarna. Reproduktionscykelns längd och tidpunkten för klimakteriet styrs av antalet primordialfolliklar i äggstockarna.
Insikterna i de mekanismer som håller primordialfolliklarna i ett vilande och levande tillstånd under kvinnans hela fertila liv är begränsade. Signaleringsvägen via fosfatidylinositol-3-kinas (PI3K) i äggcellen, som styr äggcellens tillväxt och tidig follikelutveckling är till stora delar okänd. Avhandlingens undersöker signaleringsvägens funktion i äggcellen, framför allt för primordialfolliklarnas aktivering och överlevnad.
Fosfatas- och tensinhomologen som är raderad på kromosom tio (PTEN) är en viktig negativ regulator av PI3K. Att radera PTEN i primordialfolliklarnas äggceller hos möss leder till överdriven tillväxt hos äggcellerna och för tidig aktivering av hela förrådet av primordialfolliklar, vilket leder till förbrukning av alla primordialfolliklar vid 12 veckors ålder och att äggstockarna slutar fungera i förtid.
PTEN i primordialfolliklarnas äggceller är alltså nödvändig för kontrollen av för tidig aktivering. För att studera PI3K-signaleringsvägens roll för att kontrollera primordialfolliklarnas överlevnad och underhåll raderades därefter 3-phosphoinositide-beroende protein kinase-1 (PDK1) i primordialfolliklarnas äggceller. Förlusten av detta protein i äggcellerna hos möss ledde till att de flesta primordialfolliklarna var förbrukade ungefär när könsmognaden inträdde, vilket innebar att äggstockarna slutade fungera då.
Det molekylära nätverk som omfattar PI3K/PTEN-PDK1-signalering i äggcellerna kontrollerar förlust av primordialfolliklarn samt deras överlevnad och aktivering. Detta styr sammantaget åldrandet vad gäller fortplantningen, och bestämmer hur länge kvinnliga individer är fertila. Studieresultaten tyder på att folliklarnas aktivering och överlevnad programmeras av däggdjurs äggceller.
Pradeep Reddy är engelskspråkig. Han nås på mobiltelefon 073-620 50 74 eller e-post pradeep.reddy@medchem.umu.se.
Fredag 23 oktober försvarar Pradeep Reddy, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Molecular studies of intra-oocyte phosphatidylinositol 3 kinase (PI3K) signaling pathway in controlling female fertility”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB3A9, KBC-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är ass. professor Evelyn Telfer, University of Edinburgh, UK.
På fredag, den 23 oktober, disputerar Ingrid Berglund i ämnet yrkesdidaktik vid Stockholms universitet. Hennes avhandling behandlar specifikt byggutbildningen i Sverige, där en fallstudie vid en gymnasieskola sätts i ett historiskt perspektiv. Det visar sig att gymnasieskolans byggprogram snarare styrs av byggbranschens traditionella lärlingssystem än av gymnasieprogrammens mål.
– Undervisningen i byggyrkesämnena ägnas främst åt att fostra och forma eleverna mot byggnadsarbetets historiska villkor – lagarbete, lojalitet, hantverkskunnande och manlighetsnormen. Förmågan att anpassa sig till byggbranschens villkor anses av lärarna till och med som viktigare än att utveckla ett brett yrkeskunnande, säger Ingrid Berglund.
Frågan är om byggyrkets historiska villkor är relevanta för ett framtida arbetsliv inom byggnadsyrkena. Majoriteten av eleverna som utbildar sig på byggprogrammet arbetar inte vidare inom byggyrken, men gymnasieutbildningen är helt anpassad till byggbranschens traditioner. Exempel på en sådan anpassning är att gymnasiebetygen inte är värdefulla som anställningsgrund, utan det gäller ”att du visar att du vill jobba”, som en av eleverna i studien uttrycker det.
Betygen räknas initialt för att eleverna ska gå vidare till en lärlingsanställning, men det räcker med godkända betyg i yrkesämneskurserna och i tre av kärnämnen (svenska, engelska och matematik). Detta upptäcker eleverna när de kommer ut på sin arbetsplatsförlagda utbildning och därefter inser de att det är ganska onödigt att anstränga sig för att få högre betyg. De elever som ändå vill få goda gymnasiebetyg är de som är på det klara med att de kanske inte kommer att jobba inom byggbranschen hela livet då de vet att de lätt kan få arbetsskador.
– Byggbranschens lärlingssystem påverkar elevernas studiestrategier, då skolbetygen inte har så stort värde för anställningen. Det kan få till konsekvens att eleverna senare i livet får svårt att konkurrera om utbildningsplatser och kanske måste göra omfattande kompletteringar av gymnasiebetygen, menar Ingrid Berglund.
Yrkesutbildningen bygger främst på hantverksmässiga metoder och arbetssätt, där det som lärarna betraktar som teori genomförs i klassrum med utgångspunkt i ett av byggbranschen utformat läromedel, som inte verkar kopplas samman med pågående arbeten i skolan eller på olika arbetsplatser.
– Det som förvånar mig mest är att eleverna inte fick arbeta med konceptuella redskap, som exempelvis ritningar, i relation till den byggproduktion som de utförde och deltog i. De arbetade helt och hållet utifrån lärarens instruktioner, säger Ingrid Berglund.
Avhandlingens titel: Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats? En studie av byggnadsarbetares yrkesutbildning.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
Ingrid Berglund, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, ingrid.berglund@did.su.se, telefon: 08-1207 62 61, mobil: 070-654 68 14
Ladda ner avhandlingen
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:235820
Pressbild
För pressbild på Ingrid Berglund, kontakta cecilia.parkert@luk.su.se, 08-16 34 28, 073-707 88 90
Geten, fäbodkullan och messmöret är delar i utvecklingen mot det moderna samhället. Trots det har det saknats kunskap om fäbodarnas ekonomiska betydelse. Genom Jesper Larssons avhandling får jordbruket norr om fäbodgränsen en ny och modern beskrivning som bland annat grundar sig på teorier som lagts fram av en av årets nobelpristagare i ekonomi, Elinor Ostrom.
Jesper Larsson utmanar alltså föreställningen om att de svenska fäbodarna är ”uråldriga” och visar i stället hur de växer fram efter den senmedeltida agrarkrisen*, och att de är en del av en större förändring av jordbruket. I avhandlingen beskriver han hur den nordsvenska jordbruksekonomin kunde expandera kraftigt tack vare fäbodarna.
Från mitten av 1500-talet till 1900-talets början sker stora förändringar i djurhållningen i de socknar som specialgranskas i avhandlingen, Rättvik, Färila och Klövsjö. Antalet får och getter ökar t.ex. dramatiskt, vilket leder till ett effektivt utnyttjande av utmarkens betesresurser. Denna förändring ses som ett tecken på att jordbruket alltmer blir en del av en marknad. Den ökande handeln hänger också samman med att folk började arbeta hårdare och mer specialiserat. Arbetsdelningen och kvinnornas arbete långt från hemgården är en viktig förklaring till den kraftiga expansionen. Ystning, smörkärning och messmörskokning krävde hantverkskicklighet och gav produkter som kunde transporteras och säljas.
Den ökande djurhållningen satte samtidigt press på de andra delarna av jordbruket och från 1700-talets början fram till 1800-talets mitt kom södra Norrland och Dalarna att vara ledande i jordbruksutvecklingen. Det var t.ex. där som järnplogen började användas i Sverige. När nedläggelsen av fäbodarna väl började i slutet av 1800-talet gick nedgången fort och jordbruket i norra Sverige kom att tappa den fördel det tidigare haft.
För att förklara fäbodväsendets framväxt och hur man organiserade sig i bondesamhället för att bedriva denna form av boskapsskötsel använder sig Jesper Larsson av teorier om förvaltning av allmänningar som lagts fram av nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom. I fäbodområdet var det tydligt definierat vilka som fick använda allmänningarna och det fanns regler och sanktionssystem för att upprätthålla systemet.
– Mina undersökningar av förhållandena i Leksand visar att bönderna själva skapade organisationen för förvaltning och att de hela tiden ändrade sin organisation för att på ett hållbart sätt utnyttja skogarna för bete. Med hjälp av Elinor Ostroms teorier kan jag också visa att fäbodväsendet och den jordbruksekonomi det var en del av växte fram under 1500- och 1600-talet och sedan upphörde kring sekelskiftet 1900, säger Jesper Larsson.
Sammanfattningsvis beskriver Jesper Larsson fäbodväsendet som ett effektivt sätt att utnyttja landskapet och producera varor som efterfrågades på en växande marknad.
* Den senmedeltida agrarkrisen är den av pestepidemier och allmän nedgång präglade perioden från 1300-talets mitt och hundra år framåt.
—————————-
Fil. Kand. Jesper Larsson, avd. för agrarhistoria vid SLU:s institution för ekonomi, försvarar sin avhandling Fäbodväsendet 1550–1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem.
Tid: Fredag den 23 oktober 2009, kl. 10.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: FD Ann-Catrin Östman, Åbo akademi, Åbo, Finland
Mer information: Jesper Larsson, 070-631 07 20, Jesper.Larsson@ekon.slu.se
I studien följdes 1500 kvinnor under deras graviditet och förlossning vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset. 500 av kvinnorna var bärare av en vanlig mutation som kallas Faktor V Leiden. Tre av de kvinnor som bar på mutationen fick venösa blodproppar, alltså proppar i kärl som går till hjärtat. Ingen av kvinnorna i kontrollgruppen fick sådana proppar.
– Ett viktigt resultat från studien är att vi inte kunde se att kvinnor med mutationen hade någon ökad risk för havandeskapsförgiftning, tillväxthämning, för tidig förlossning eller andra komplikationer, något som har antytts i andra mindre studier, säger förlossningsläkaren Ulla Kjellberg som skrivit avhandlingen.
Under graviditet får blodet lättare att koagulera. Det är något kroppen har nytta av under förlossningen, eftersom kvinnan då förlorar mindre blod. Under graviditeten innebär den ökade koagulationsförmågan att risken för blodproppar ökar.
– Kvinnor med mutationen har ännu större risk att få proppar under graviditeten. Om vi kan bedöma risken för blodproppar hos den enskilda kvinnan skulle vi kunna ge förebyggande behandling till de kvinnor som har hög risk, säger Ulla Kjellberg.
Patienter som fått en venös blodpropp har förhöjda nivåer av vissa ämnen i blodet, som är ett tecken på att blodet koagulerat och att blodproppar håller på att brytas ner. Avhandlingen visar dock att dessa ämnen inte kan användas som markörer för att se vilka som riskerar att få venös blodpropp.
FAKTA FAKTOR V LEIDEN MUTATION
Faktor V Leiden mutation är en genetisk förändring som upptäcktes 1993 och som finns hos cirka åtta procent av befolkningen. Tillståndet kallas även ärftlig APC-resistens. Mutationen gör att blodet har något lättare för att koagulera, vilket medför ökad risk för blodpropp.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för obstetrik och gynekologi
Avhandlingens titel: Factor V Leiden mutation and pregnancy
Avhandlingen försvaras fredagen den 30 oktober, klockan 09.00, Aulan (Järneken), Kvinnokliniken, SU/Östra, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ulla Kjellberg, leg läkare, telefon 031-343 10 00, e-post ulla.kjellberg@vgregion.se
Handledare:
Docent Margareta Hellgren, telefon 031-343 10 00, e-post margareta.hellgren@vgregion.se
SLE räknas till de reumatiska systemsjukdomarna och anses som en ”modellsjukdom” för de autoimmuna sjukdomarna, eftersom immunsystemet hos SLE-patienter kan angripa de flesta av kroppens organ. Sjukdomen uppstår genom ett samspel mellan arv och miljö, men ärftliga faktorer är speciellt betydelsefulla vid SLE jämfört med andra sjukdomar. Under de senaste åren har genetiska studier av sjukdomen genomförts i Uppsala, och flera gener som ökar risken för sjukdomen har identifierats.
Den aktuella studien är en uppföljning av en tidigare studie där 500 000 genetiska markörer undersöktes för koppling till SLE. Denna gång analyserade forskarna över 12 000 noggrant valda genetiska markörer i DNA från SLE-patienter och kontroller, vilket ledde till upptäckten av fem nya gener som ökar risken för att drabbas av denna sjukdom. Studien utfördes i samarbete mellan forskargrupper i USA och det svenska nationella SLE-nätverket, som omfattar forskare från de flesta universitetssjukhusen i Sverige. De genetiska analyserna av de svenska patienterna utfördes av doktoranden Johanna Sandling i professor Ann-Christine Syvänens forskargrupp vid Uppsala universitet.
– Svenska patienter är speciellt värdefulla för genetiska studier eftersom patienterna är kliniskt väl karakteriserade och noggrant uppföljda, säger professor Lars Rönnblom från Uppsala, som koordinerar det svenska SLE-nätverket.
De upptäckta generna har sannolikt viktiga funktioner inom immunsystemet, men det gjordes även andra överraskande fynd. Proteinet som TNIP1, en av de identifierade generna, kodar för deltar även i en signalväg med en nyckelroll vid systemisk inflammation. Dessutom kan TNIP1-proteinet samverka med ett annat protein vars gen är kopplad till flera autoimmuna sjukdomar. Detta fynd visar på det komplexa samspelet inom immunsystemet vid många reumatiska sjukdomar.
– Ett annat överraskande resultat var att JAZF1-genen är kopplad till ökad risk för SLE, eftersom denna gen nyligen visats vara associerad till variation i kroppslängd. Hur detta fynd ska tolkas är oklart, men illustrerar att mycket ännu är okänt när det gäller hur och varför sjukdomar uppstår, säger professor Ann-Christine Syvänen.
I samma nummer av Nature Genetics publiceras också resultaten av en stor kinesisk SLE-studie. I den identifierades nio nya SLE-gener, av vilka två var gemensamma med dem som identifierades i den svensk-amerikanska studien.
De nu identifierade generna ger viktiga ledtrådar för fortsatta analyser av de molekylära mekanismerna vid SLE, vilket på sikt kan leda till utveckling av nya läkemedel för sjukdomen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Christine Syvänen, tel: 018-611 29 59, 070-781 34 11 eller ann-christine.syvanen@medsci.uu.se
Kunskaper om hur klimatet har varierat bakåt i tiden är nödvändiga för att förstå orsaker och mekanismer bakom dagens klimatförändringar och människans påverkan på dessa. Genom att använda kiselalger i sediment från svenska fjällsjöar har Christina Jonsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet, studerat förändringar i atmosfärens cirkulation.
Norra Sverige är känsligt för förändringar i atmosfärscirkulationen eftersom området påverkas av luftmassor med olika ursprung från Nordatlanten, Östersjön samt Arktis. Beroende på vilken luftmassa som dominerar förändras temperatur och mängden nederbörd. Även sammansättningen av de olika syreisotoperna 16O och 18O i nederbörden påverkas.
– Förändringarna i nederbörden påverkar i sin tur sjövattnets syresammansättning och plockas upp av små kiselalger som lever i sjön. Skalen från dessa alger bevaras i sedimentet på botten av sjön och kan analyseras och berätta om förändringar i cirkulationen och variationer i klimatet sedan senaste istiden, det vill säga under de senaste 10 000 åren, berättar Christina Jonsson.
Avhandlingen visar på både långsiktiga förändringar i cirkulationen samt kortare perioder med ändrade cirkulationsmönster. För cirka 500 år sedan skedde en klimatförändring då mängden vinternederbörd ökade.
– Denna förändring i cirkulationen markerar antagligen början på den så kallade lilla istiden i detta område, menar Christina Jonsson.
Avhandlingen bidrar till att öka förståelsen för hur förändringar i atmosfärens cirkulation har påverkar klimatet i Sverige under de senaste 10 000 åren.
Avhandlingens namn: Holocene climate and atmospheric circulation changes. Interpretations from lacustrine oxygen isotope records.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-29343.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Christina Jonsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet,
tfn 070-5933494, 08-164897, e-post christina.jonsson@natgeo.su.se
Bilder kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=69362.
Lena Larsson, som disputerar på fredag den 23 oktober, har studerat mötet mellan idrottslärarutbildningens värdestrukturer och studenternas erfarenheter och föreställningar. I sin avhandling visar hon att det är svårt att utmana studenters föreställningar om idrottslärarutbildningen och ämnet idrott. Deras bild av det ämne de så småningom ska undervisa i är i stort sett densamma efter utbildningen som den var före. Skillnaden är att det som för studenterna framstod som ett ”rent” idrottsämne när de påbörjade utbildningen har efter utbildningen blivit idrott och hälsa, eller kanske snarare ”hälsa genom idrott
– ”Spelreglerna” är till stor del givna och det tycks finnas ett antal outtalade normer och värderingar, som är väl förankrade i en idrottslärarkultur, och som i mångt och mycket fungerar konserverande, säger Lena Larsson.
När det gäller genusfrågor pekar undersökningsresultaten på att utbildningen tycks röra sig mellan å ena sidan den akademiska arenan – där genus är viktigt att belysa och problematisera, och å andra sidan en idrottslig arena – där den manliga normen och en manlig överordning fortfarande råder.
– Så länge föreningsidrotten utgör referensram är det är svårt att förändra idrottslärarstudenternas föreställningar om flickor som underlägsna pojkar i idrott och hälsa, även om man inom utbildningen berör jämställdhet, säger Lena Larsson.
Idrottslärarutbildning skiljer sig från många andra inriktningar inom lärarutbildningen genom att de som söker utbildningen ofta är mycket intresserade av ämnet (idrott) och majoriteten har ett förflutet som aktiva idrottsutövare. Det är en idrottsutbildning som studenterna söker till, men det är en lärarutbildning i idrott och hälsa de upplever att de har fått.
Idrottsläraren är, enligt studenterna, en hälsosam förebild, vilken i kraft av sina kunskaper, sin kropp och sin position som idrottslärare kan medverka i disciplineringen av elevernas kroppar.
Det råder ofta delade meningar om huruvida idrottsläraren behöver kunskaper om främst fysisk hälsa eller om social och psykisk hälsa.
– Resultaten i min studie visar att det är fysisk hälsa som främst tillerkänns värde. Det kopplar jag till att det finns ett språk för att kommunicera just naturvetenskapliga kunskaper om kroppen relaterat till folkhälsa, ett språk som både lärarutbildare och studenter känner igen och är bekväma med, medan det saknas språk för att kommunicera exempelvis positiv självbild, kroppslig förståelse och rörelsekompetens, säger Lena Larsson.
Avhandlingens namn:
Idrott – och helst lite mer idrott. Idrottslärarstudenters möte med utbildningen.
Ladda ner avhandlingen
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=4&pid=diva2:234649
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Lena Larsson, tfn 0480-446291, 0730-315028, e-post lena.larsson@hik.se
Pressbild:
För pressbild på Lena Larsson, kontakta cecilia.parkert@luk.su.se, 08-16 34 28, 073-707 88 90
De flesta studier visar att dubbelt så många kvinnor som män är deprimerade och att förekomsten av depression varierar mellan olika kulturer. Till primärvården söker många patienter från olika länder med misstänkt depression. Allmänläkaren försöker då utifrån sina vetenskapliga kunskaper hitta en medicinsk diagnos som passar in på patienternas symtom.
Eftersom diagnosen depression enbart baseras på symtomen – det saknas laboratorieprover som kan styrka den – finns stort utrymme för subjektiva tolkningar.
I avhandlingen analyseras hur genus och det socio-kulturella sammanhanget påverkar hela processen fram till diagnosen depression i primärvården. Kulturella och religiösa attityder samt stereotypa normer för manlighet och kvinnlighet kan både avgöra om individerna söker hjälp för sina symtom och om dessa i så fall uppfattas som medicinska problem eller inte.
De medicinska expertkriterierna för depression bygger på en västerländsk kunskapssyn. Kriterierna ses som allmängiltiga och baseras för det mesta på känslomässiga symtom.
Avhandlingen visar emellertid att också kroppsliga symtom är vanliga uttryck för depression och att det finns en variation hos olika kulturer och mellan kvinnor och män när det gäller var dessa symtom placeras och hur de uttrycks.
Att tolka verbala och ickeverbala uttryck av symtom är särskilt svårt hos patienter från andra kulturer än läkarnas egen. De allmänläkare som intervjuades ansåg i allmänhet att expertkriterierna för depression var svåra att tillämpa och därför baserade de sina diagnoser på intuition och praktisk kunskap. Att strikt följa diagnoskriterierna kunde enligt allmänläkarna leda till en medikalisering av socio-kulturella livsomständigheter bland invandrare.
Det finns behov av nya hjälpmedel för att förbättra diagnostiken av patienter från olika kulturer. En kontinuerlig dialog om den individuella patientens situation, men också läkarens kännedom om sina egna normer, är väsentliga för att undvika stereotypa bedömningar av depressiva symtom och kunna erbjuda likvärdig vård. De könsbaserade, multikulturella uttrycken av depression är en utmaning för allmänläkaren och att förbättra livsomständigheterna som kan leda till nedstämdhet och lidande är en utmaning för samhället.
Avhandlingens analys av hur genus och det socio-kulturella sammanhanget påverkar diagnosprocessen bygger på patientintervjuer och patienters berättelser i medierna samt intervjuer med distriktsläkare och annan medicinsk expertis.
Arja Lehti är distriktsläkare vid Umeå Sjukvård och doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för allmänmedicin, där hon kan nås på tel. 090-785 83 20,
e-post arja.lehti@vll.se
Fredagen 23 oktober 2009 försvarar Arja Lehti, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Struggling for clarity- cultural context, gender and a concept of depression in general practice.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal E04, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor em. Birgitta Hovelius, Lunds Universitet.
Tekniken innebär att proverna förbereds på att nytt sätt och är en utveckling av tillämpad masspektrometri. Den presenteras i det senaste numret av den ansedda tidskriften Nature Methods. Med hjälp av tekniken kan medicinska forskare studera mekanismer bakom sjukdomar mer i detalj och förhoppningsvis hitta nya sätt att behandla olika tillstånd.
– När vi utvecklade metoden analyserade vi ryggmärgsvätska från friska personer och vi kunde se att flera proteiner har sockerstrukturer som vi inte kände till innan. Vi vet att några av dessa proteiner spelar roll vid bland annat Alzheimers sjukdom, och nu är det möjligt att studera om det kan vara felaktiga sockerstrukturer som är ansvariga för utvecklingen av sjukdomen, säger Jonas Nilsson, forskare på avdelningen för klinisk kemi och transfusionsmedicin vid Sahlgrenska akademin.
Det finns över 20 000 proteiner i människans kropp. Proteinerna ser till att genernas uppgifter blir genomförda. Ungefär hälften av alla proteiner har sockerstrukturer på sin yta, som består av kedjor av sockermolekyler. Sockerstrukturerna gör att proteinet kan kännas igen av andra proteiner. En del av dessa strukturer kan fungera som låsmekanism när proteinerna ska binda till celler och andra proteiner. Även på cellernas yta finns sockerstrukturer, som bland annat avgör vilken blodgrupp man tillhör.
– Sockerstrukturerna spelar ofta en viktig roll i hur en cell eller ett protein fungerar och hur det påverkar olika system i kroppen. Att vi nu kan studera dem närmare är ett stort steg framåt för biomedicinsk forskning, säger Jonas Nilsson.
Sockerstrukturernas kedjor är bara fästa vid proteinet i ena änden. Den nya metoden innebär att en plastkula binder fast i den lösa delen av sockerkedjorna och sorterar ut de sockrade proteinerna från dem som saknar sockerstrukturer. Proteinerna klipps sönder i mindre delar och därefter lossas sockerkedjan från plastkulan, och sockret sitter då fortfarande fast i en mindre proteinbit, som kallas peptid. Sedan kan forskarna studera sockerstrukturen på peptiden, se vilket protein peptiden hörde till och var på proteinet sockret satt.
FAKTA MASSPEKTROMETRI
Masspektrometri är en vetenskaplig analysmetod som kan bestämma enskilda positiva eller negativa joners massor. Metoden kan också identifiera stora molekyler såsom proteiner och mäta hur mycket det finns av ett visst protein i ett prov. Masspektrometri har utvecklats under nästan hundra år och är idag en av de viktigaste analysteknikerna inom modern biomedicinsk forskning.
Tidskrift: Nature Methods
Artikelns titel: Enrichment of Glycopeptides for Glycan Structure and Attachment Site Identification
Författare: Jonas Nilsson, Ulla Rüetschi, Adnan Halim, Camilla Hesse, Elisabet Carlsohn, Gunnar Brinkmalm och Göran Larson
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jonas Nilsson, forskare, telefon 031-342 22 174, 070-838 09 94, e-post jonas.nilsson@clinchem.gu.se
– Ibland är barnen inte del av processen och i några fall blir barnens bästa snarast ett slagträ i bråket mellan föräldrarna, säger Eva Ryrstedt, docent i civilrätt vid juridska fakulteten, Lunds universitet, som just avslutat projektet ”Barnets bästa eller föräldrarnas – en studie av utfallet av alternativa beslutsmodeller rörande vårdnad/boende/umgänge”, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.
Där har hon bland annat undersökt och analyserat de så kallade samarbetsamtal som förs främst i samband med separationer, och där det uttalade syftet både är att nå en överenskommelse mellan föräldrarna och att ta hänsyn till barnens bästa.
– Man når nästan alltid en överenskommelse, men det är inte säkert att det alltid är till barnets bästa.
Det finns fall, förklarar hon, där barnens bästa kanske inte är en överenskommelse, men ännu vanligare är att barnets bästa helt enkelt glöms bort i samtalen mellan föräldrarna. I många kommuner är barnen överhuvudtaget inte med under samtalen och i de intervjuer som genomförts med deltagare i samarbetssamtal, visar det sig också att barnen eller deras bästa ofta överhuvudtaget inte nämns i samtalen.
– I en del fall blandar också föräldrar ihop sitt eget bästa med barnens, säger Eva Ryrstedt.
Resultaten är nedslående, med tanke på att barnens bästa är en så viktig del av lagstiftningen. En förklaring skulle kunna vara att själva samtalet har en så tydlig karaktär av förhandling och medling, att fokus flyttas från barnets bästa till målet att just komma överens, oavsett vad det innebär för barnet. Överenskommelsen i sig ses i vissa fall till och med som bäst för barnet.
Undersökningen av de så kallade samarbetssamtalen är bara en del av den stora undersökning om barnens bästa som Eva Ryrstedt gjort. Läs mer om den och de andra undersökningarna i hennes slutredovisning som finns på RJs hemsida, www.rj.se, under anslag för 2002.
Eva Ryrstedt är verksam vid Lund universitet och nås på 046-2221089 eller
Eva.Ryrstedt@jur.lu.se.
/Jenny Björkman
Kontaktinformation
Eva Ryrstedt är verksam vid Lund universitet och nås på 046-2221089 eller
Eva.Ryrstedt@jur.lu.se.
