Det har länge varit känt att fåglar har ett mycket väl utvecklat färgseende som i jämförelse med människors är vida överlägset; fåglar ser både fler färger och ultraviolett ljus. Man har dock inte vetat hur små ljusmängder fåglarnas färgseende behöver, vilket har begränsat all forskning till att gälla endast för färgseendets funktion i starkt solljus.
– Genom beteendeförsök kan vi nu visa när fåglar tappar sitt färgseende under skymningen och hur mycket ljus som krävs för att fåglar ska kunna tolka färgsignaler, säger Olle Lind, doktorand vid Institutionen för cell- och organismbiologi.
För människor och hästar slutar färgseendet att fungera efter skymningen, vid ljusintensiteter som motsvarar ungefär starkt månljus. Ljuströskeln är dock inte densamma för alla ryggradsdjur, till exempel kan geckoödlor se färger under natten.
I de aktuella försöken vid Lunds universitets syngrupp slutade fåglarnas färgseende att fungera vid ljusintensiteter som motsvarar de man kan finna kort efter att solen har gått ner. Fåglarna behöver mellan 5 och 20 gånger mer ljus än människor för att se färger. Av alla ryggradsdjur som har testats hittills är fåglar de djur som förlorar färgseendet först under skymningen, trots att de i dagsljus sannolikt är de som ser färger allra bäst.
Med dessa resultat kan man nu börja dra slutsatser om hur fåglarnas färgseende används vid gryning och skymning. Vidare sätter resultaten fokus på tidigare forskning om hur viktig färgen är på ägg eller tiggande fågelungar i slutna reden. Inuti slutna reden är det mörkt även om det är starkt solljus ute.
– Med bakgrund av våra nya upptäckter bör vi nu omvärdera äldre forskning kring hur fåglar uppfattar färgen på sina ägg och sina ungar i boet, säger Olle Lind.
Forskningsresultaten publicerades nyligen i Journal of Experimental Biology 2009, 212: sid 3693-3699.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Doktorand Olle Lind, tel nr 0730-758509, olle.lind@cob.lu.se
Professor Almut Kelber, tel nr 046-2223454, almut.kelber@cob.lu.se
En obesvarad fråga sedan mer än 100 år är varför vi efter träning ibland blir bättre också på otränade uppgifter. Ingen har tidigare utgått från hjärnaktivering för att studera detta närmare, och i avhandlingen används magnetresonansteknik (fMRI, funktionell hjärnavbildning) för att undersöka vilka områden och system i hjärnan som är inblandade vid arbete med både tränade och otränade uppgifter.
Med ett datorbaserat träningsprogram för uppdatering av vad vi håller i minnet för stunden studerades prestationen hos unga (20-30 år) och äldre (mer än 65 år) personer före och efter träning.
Hos unga aktiverades delar av främre hjärnbarken vid träning på en bokstavsbaserad uppdateringsuppgift, en icke-tränad sifferuppgift med krav på uppdatering och en icke-tränad uppgift utan uppdateringskrav. Dessutom aktiverades striatum (en samling nervkärnor mitt i hjärnan) vid de uppdateringskrävande momenten.
Både unga och äldre blev tydligt bättre på tränade uppgifter efter fem veckor. Effekterna på otränade uppgifter var däremot begränsade, men i den yngre gruppen noterades en överförd förbättring till ett annat test med krav på minnesuppdatering.
Gemensamt för uppgifterna med prestationsförbättring var att de aktiverade striatum. Efter träning ökade aktiviteten i striatum under den tränade uppgiften hos både äldre och yngre, dessutom också under den icke-tränade uppdateringsuppgiften för de yngre. De äldre presterade till att börja med sämre än de unga, men efter bara fem veckor av träning presterade de över den nivå unga hade initialt, och den nivå de själva uppskattningsvis hade för 40 år sedan.
Sammantaget tyder fynden på att en förbättring i otränade uppgifter är möjlig när både de tränade och de icke-tränade uppgifterna engagerar specifika och överlappande hjärnsystem. Detta är något att ta hänsyn till när man sammanställer tränings- och rehabiliteringsprogram. Striatum är en nyckelregion när det gäller att uppdatera arbetsminnet, och åldersförändringar där kan hämma träningseffekterna både på tränade och otränade uppgifter.
En viktig fråga är om de positiva effekterna håller i sig över tiden. Vid ett uppföljande test ett och ett halvt år efter avslutad träning fanns effekterna kvar hos både unga och äldre.
Förbättringen vid den otränade uppdateringsuppgiften hos de unga deltagarna kvarstod också, vilket tyder på att den underliggande processen med minnesuppdatering förbättrats av träningen.
Erika Dahlin är född och uppvuxen i Sundsvall. Hon har tidigare läst det kognitionsvetenskapliga programmet vid Umeå universitet, och kommer direkt efter disputationen att börja arbeta vid Hjälpmedelsinstitutet i Stockholm. Hon kan nås på tel. 070-395 36 26, e-post erika.dahlin@physiol.umu.se
Fredagen den 13 november försvarar Erika Dahlin, Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Train your Brain – Updating, Transfer, and Neural Changes (Träning av hjärnan – uppdatering, transfereffekter och neurala korrelat).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal BiA201, Biologihuset.
Fakultetsopponent är prof. Torkel Klingberg, Karolinska institutet.
– Men så är det inte alltid. Det finns minoriteter där de äldre upplever sin hälsa som god – rentav bättre än majoritetsbefolkningen, säger Gunilla Kulla som disputerar den 6 november vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap.
Hon har i sin avhandling Åldrande, hälsa, minoritet studerat hur äldre finlandssvenskar upplevde sin hälsa. Forskningen omfattade både äldre finlandssvenskar som bodde i Finland och sådana som invandrat till Sverige. Dessutom har en grupp finskspråkiga invandrare medtagits i jämförande syfte. Forskningsmaterialet samlades in genom 207 enkäter och intervjuer i Finland och genom 827 i Sverige. Totalt ingick 983 äldre personer.
Avhandlingen visade att de äldre finlandssvenskarna i Finland tyckte att de hade god hälsa. Den egna personligheten, fysisk hälsa och funktionsförmåga, sociala relationer, samhället och en god ekonomi hade stor betydelse för hur de upplevde sin hälsa.
– Det mest överraskande var sambandet mellan god hälsa och god ekonomi, menar Kulla. Detta eftersom den grupp som studerades torde vara en tämligen homogen grupp i det avseendet – alla var födda före andra världskriget och skillnaderna i ekonomi var inte stora. Dessutom finns det tidigare studier som visat att ekonomin inte hade någon betydelse för hur äldre finlandssvenskar upplevde sin hälsa. Därför är det inte entydigt hur man skall tolka detta.
De äldre finlandssvenskar som invandrat till Sverige bedömde sin hälsa som bättre än vad de finskspråkiga invandrarna gjorde. Finlandssvenskarna var kvar i arbetslivet två år längre än de finskspråkiga invandrarna och pensionerades mera sällan på grund av sjukdom.
– Detta överensstämmer med tidigare studier som är gjorda i Finland, säger Kulla. Där har man funnit att finlandssvenskarna, en minoritet som omfattar under 6 % av finländarna, bedömer sin hälsa som bättre än den finskspråkiga majoritetsbefolkningen. Någon entydig förklaring till detta har forskarna inte funnit. Det kan röra sig om en kombination av gener, levnadsvanor och det som kallas för socialt kapital. Tydligen höll skillnaderna i sig, när grupperna flyttade till Sverige, resonerar Kulla.
Resultaten visade också att en återflyttning till Finland kunde innebära en belastning för äldre personers hälsa. En del av dem som hade flyttat tillbaka som pensionärer hade upplevt återflyttningen som tung. Och bland dem som valt att stanna kvar i Sverige menade många att det var för sent att flytta tillbaka. De var redan för gamla och hälsan skulle kanske inte klara en så omvälvande process.
– Många invandrare tänker sig att de ska flytta tillbaka till sitt ursprungsland när de blir pensionerade, påpekar Gunilla Kulla. Men hälsoproblem kan försvåra eller omöjliggöra en återflyttning.
En återflyttning kunde också medföra negativa överraskningar.
– Efter en återflyttning till Finland kanske man inte längre klarade av att upprätthålla de sociala kontakterna i Sverige. Och man orkade kanske inte längre besöka bekanta i Sverige så som man hade planerat, säger Kulla.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är viktigt att vara observant på att det kan förekomma skillnader i hälsa både mellan minoriteter och inom minoriteter. Sociala och kulturella skillnader kan inverka på hur äldre bedömer och upplever sin hälsa, säger Kulla.
I Sverige finns det en mångfald av minoritetsgrupper med ett ökande antal äldre. Också i Finland kommer det här att bli aktuellt inom en snar framtid. Är det så att man ser invandrare och minoriteter som en homogen grupp? frågar Kulla. Eller förmår vi se den individuella, kulturella och sociala bakgrund mot vilken de äldre speglar sin hälsa?
Gunilla Kulla arbetar som lektor i äldrevård vid yrkeshögskolan Novia i Vasa, Finland.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Åldrande, hälsa, minoritet – äldre finlandssvenskar i Finland och Sverige
Avhandlingsförfattare: Gunilla Kulla
Tel: (+358) 50 345 22 30 (bostad), E-post: gunilla.kulla@pp.inet.fi
Huvudhandledare: Anneli Sarvimäki, +358-9-61226128, docent, forskningsdirektör, Äldreinstitutet, Helsingfors.
Bihandledare: Sirkka-Liisa Ekman, +46-708-495604, professor, Karolinska Institutet, Stockholm.
Opponent: Peter Öberg, docent, Institutionen för vårdvetenskap och sociologi, Högskolan i Gävle.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 6 november 2009, kl 13.00 i Aulan, NHV.
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg, Sverige
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
– Exempelvis gör tillståndets invarians att det är immunt mot vissa typer av brus och det är därför särskilt lämpligt att använda för kommunikation av kvantinformation när man har dåliga ledningar eller saknar en gemensam referensram, berättar Magnus Rådmark, Fysikum, Stockholms universitet.
Kvantinformation har förutsättningar att tillhandahålla villkorslöst säker kommunikation, med hjälp av kvantkryptografi, och förmågan att utföra vissa beräkningsuppgifter, exempelvis att faktorisera stora tal, mycket effektivare och snabbare än med konventionella datorer.
För att åstadkomma detta måste man kunna bearbeta och kommunicera kvantinformation som är baserad på superpositioner av kvanttillstånd. Dessa kvantsuperpositioner är dock mycket sköra och kan lätt förstöras av dekoherensprocesser. Sådant okontrollerbart brus orsakar störningar i kommunikationer eller fel i beräkningar.
– Det finns dock sätt att övervinna dekoherens. Till exempel om interaktionen mellan en kvantbit och dess omgivning, oavsett styrka, uppvisar någon symmetri, så finns det kvanttillstånd som är invarianta under denna interaktion. Dessa tillstånd kallas dekoherensfria tillstånd och möjliggör skydd av kvantinformation, berättar Mohamad Bourennane, Fysikum, Stockholms universitet.
Ett av två kvanttillstånd av sex sammanflätade fotoner som Magnus Rådmark och Mohamed Bourennane nyligen har genererat innehar denna sorts symmetri, som gör det rotationsinvariant.
– Detta innebär att hur mycket man än vrider och vänder på fotonerna, förutsatt att alla sex fotoner får utstå samma behandling, så kommer det totala tillståndet, det vill säga superpositionen av de sex fotonerna, inte att ändras. Denna rent kvantmekaniska egenskap gör det möjligt koda kvantinformation, så kallade kvantbitar, i en dekoherensfri miljö. Dessutom är detta specifika sex-foton-tillstånd tillräckligt stort för att möjliggöra brusfri kodning av sammanflätade tillstånd, säger Magnus Rådmark.
Experimenten utfördes i Fysikum, Stockholms universitet och delar av det teoretiska arbetet utfördes i samarbete med professor Marek Zukowski vid universitetet i Gdansk i Polen.
En relaterad fråga är den om kommunikation utan en gemensam referensram. Till exempel så skulle den riktning som pekar ”upp” i Stockholm, kunna peka ”ner” i Nya Zeeland, eller åt ”höger”, ”vänster” eller ”bakåt” i Indien, det vill säga referensramarna skiljer sig åt. Det kan dessutom bli än mer komplicerat om en av de inblandade parterna kretsar runt jorden i en satellit eller sitter på månen, eller befinner sig ännu längre ut i rymden. Andra komplikationer som ger liknande besvär kan vara en fiberkommunikationskanal där polarisationen hos ljuset ständigt förändras på grund av termiska och mekaniska svängningar. Även i dessa scenarier kan dekoherens-fria tillstånd användas, eftersom de är immuna mot denna typ av brus.
En annan intressant tillämpning av de rapporterade sex-foton sammanflätade tillstånden är kvantmekanisk telekloning, som kombinerar de två protokollen för kvantteleportering och optimal kvantkloning.
– Genom kvantteleportering kan ett okänt kvanttillstånd, det vill säga en kvantbit, teleporteras till en avlägsen plats med hjälp av kvantsammanflätning. I kvantmekaniken kan en okänd kvantbit inte kopieras exakt, men det finns möjligheter att få en kopia med begränsad kvalitet. Med hjälp av ett av sex-foton-tillstånden kan kvanttelekloning utföras, där optimala kopior av en original-kvantbit kan frambringas vid tre olika platser, säger Mohamad Bourennane.
I tre artiklar, nyligen publicerade i de vetenskapliga tidskrifterna Physical Review Letters (PRL), Physical Review A Rapid Communications (PRA) och New Journal of Physics (NJP), presenteras nya resultat av sex-foton-interferens med utomordentligt hög kontrast. Tillståndens kvalitet är markant högre än alla tidigare sex-partikel-sammanflätningar, oavsett fysikaliska system (fotoner eller joner). Även resultat av fem-foton-interferens presenteras. Dessutom har arbetet blivit framhållet som exceptionell forskning av American Physical Society, som låtit skriva en sammanfattande artikel för en bredare forskarpublik i sin årliga upplaga av tidskriften Physics.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Magnus Rådmark, doktorand i fysik, Fysikum, Stockholms universitet, AlbaNova Universitetscentrum, tfn 08 – 55 37 87 04, 070-363 92 36, e-post radmark@fysik.su.se
Mohamed Bourennane, docent i fysik, Fysikum, Stockholms universitet, AlbaNova Universitetscentrum, tfn 08 – 55 37 87 36, 070-56 52 730, e-post boure@fysik.su.se
För bilder, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-164090, e-post press@su.se.
– Elever med dessa neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rapporteras ofta ha problem med tal- och skriftspråkliga aktiviteter. Men relativt lite forskning har utförts inom området. Med tanke på hur viktiga sådana färdigheter är för möjligheterna att självständigt klara sig i skolan, arbetslivet och samhället i stort är det av stor betydelse att vi lär oss mer om dessa frågor, menar Jakob Åsberg som disputerar i psykologi.
Resultaten i avhandlingens fem delstudier visade bland annat att elever med autism eller Aspergers syndrom ofta har problem med förståelsen, i synnerhet av sammanhängande texter såsom historier. Däremot var det vanligt att dessa barn och ungdomar kunde läsa enskilda ord korrekt och med gott flyt, även om variationen inom gruppen var betydande i detta avseende.
– I en studie samarbetade vi med skolpersonal och prövade om en grupp elever med autism eller Aspergers syndrom kunde bli bättre på att förstå innehållet i berättelser genom strukturerad och koncentrerad undervisning. Vi utgick från idén att man i sådan undervisning bör tydliggöra för eleverna vad det faktiskt innebär att läsa och lyssna med förståelse. Uppmuntrande nog förbättrades elevernas testresultat efter fyra veckors undervisning. Potential tycks således finnas för positiv förändring, även om resultaten i denna delstudie fortfarande ska ses som preliminära, säger Jakob Åsberg.
I en annan studie fokuserades specifikt på flickor med autism eller ADHD. I denna studie framgick att flickor med ADHD ofta har mer generella problem när det gällde skriftspråkliga färdigheter.
– Såväl ordläsning och stavning som läsförståelse verkar vara svårt för många barn med ADHD. Det är viktigt att lärare, föräldrar och andra professionella är uppmärksamma på förekomsten av sådana svårigheter och att eleverna erbjuds det stöd de har rätt till, säger Jakob Åsberg.
Avhandlingens titel: Literacy and comprehension in school-aged children: Studies on autism and other developmental disabilities.
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21063
Fakultetsopponent: Professor Elena Grigorenko, Child Study Center, Yale University, New Haven, USA samt Moscow State University, Moskva, Ryssland.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 6 november 2009, kl. 10.00, sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Jakob Åsberg, tel: 031-7861856(arb.) e-post: psyjaas@psy.gu.se
I början av 1900-talet byggdes trädgårdsstäder och storgårdskvarter i protest mot den segregerade 1800-talsstaden med överbefolkade arbetarstadsdelar, ofta med trångboddhet och TBC. Enligt denna tidiga modernism skulle arbetarfamiljerna istället bo i ljusa, genomgående lägenheter och i stora gårdar med mycket grönska, trädkantade gator och konstnärliga stadsplaner.
Någonstans runt 1930 förändrades synen på vad staden är och hur den ska se ut. Skiftet i synen på stadens utveckling fick ett omedelbart genomslag i byggnadslagstiftningen. I 1931 års byggnadsstadga föreskrevs idén att avståndet mellan byggnaderna skulle vara minst lika långt som husets var högt, liksom bestämmelsen att om att det skulle vara direkt solbelysning på fasaden. De besluten innebar att det efter 1931 byggdes enligt de modernistiska idéerna om hus-i-park med lamellhus, punkthus och skivhus, alltså som fritt liggande hus där det blev längre mellan husen ju högre de var. Detta nya sätt att bygga på har sitt ursprung i den tyske Bauhausarkitekten Walter Gropius idéer samtidigt som inflytandet av idéerna om funktionsuppdelning flöt in i byggnadsstadgan, genom en bestämmelse om bostadsområden avdelade genom parkbälten, präglade av den franske arkitekten le Corbusiers tankar om modernismen.
Tidigare forskning om bostadsutvecklingen i Sverige hävdar att modernismen slog igenom i Sverige med den Bostadssociala utredningen som tillsattes av socialdemokraterna 1933. Den allmänna uppfattningen har dock varit att lagstiftningen inte har haft med något med det att göra, trots att den tidigare forskningen också visat hur modernismens idéer varit det dominerande inslaget i framväxten av nya bostadsområden i Sverige under hela efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet.
Bestämmelserna i lagstiftningen skärptes undan för undan under 1940- och 50-talen och kom också att prägla den saneringspolitik som fördes under den här tiden. Det förde till exempel med sig att husen som byggdes inte längre fick ha porten mot gatan och gatans funktion som gemensamt offentligt rum i staden försvann. Samtidigt infördes bland annat bestämmelser om obebyggda skyddsavstånd till vägar för att förstärka bebyggelsens öppenhet.
En annan viktig milstolpe i byggandet av stadsmiljön utspelade sig 1968 då Vägverket och Planverket presenterade detaljerade riktlinjer för klassificering, separering och differentiering av trafiken efter funktion och trafikslag, i enlighet med modernisternas och le Corbusiers idéer. I motsats till det tidigare kontinuerligt cirkulerande trafiksystemen skars nu trafikflödena av. Säckgator infördes och det nya trafiksystemet liknade ett träd. De nya bostadsområdena blev isolerade enklaver.
På 1970-talet hände dock något med regelverket enligt Monica Andersson.
– Vid mitten av årtiondet upphörde den drygt fyrtio år gamla avståndsregeln för att femton år senare helt försvinna ur byggnadslagstiftningen. Synen på modernismen förändrades också efter 1968 när nya sociala rörelser växte fram. Stadsmiljörörelsen och byalag protesterade mot rivningarna och de storskaliga bostadsprojekten. Från 1971 uppstod ett växande problem med tomma lägenheter i de nybyggda områdena. Synen på bilismen förändrades också efter 1968 med den nya miljörörelsens framväxt och efter oljekrisen 1973.
Under 1990-talet fokuserade olika regeringar på åtgärder mot funktionsuppdelningen som fått stort inflytande under sextiotalet. Idag är det återigen kvartersstaden i de olika former den tog sig före 1931 som dominerar debatten och besluten om stadsplanering i kommunerna. De modernistiska arkitekterna förespråkar idag den klassicistiska 1800-talsstaden, särskilt i dess amerikanska form – Manhattan, men utan de koder för bebyggelsens utformning som fanns i byggnadsstadgan. Den småskaliga traditionella staden och trädgårdsstaden möter fortfarande motstånd.
Genom att jämföra tidigare stadsplaneideal analyserade Monica Andersson i vilken utsträckning de modernistiska stadsplaneidéerna påverkat stadsplanelagstiftningen och om den kan förklara den förändrade struktur som våra städer fått under efterkrigstiden i förhållande till andra epoker.
-Sammanfattningsvis kan man säga att de modernistiska arkitekterna lyckades få in sådana bestämmelser i byggnadsstadgan 1931 som kodifierade deras stadsplaneidéer om hus i park och funktionsuppdelning, och att de bidrog till att skärpa de bestämmelserna över tid. I början på 1970-talet började deras idéer på allvar att ifrågasättas. Vi kan alltså se att staten har styrt städernas fysiska utformning genom byggnadslagstiftningen.
För ytterligare information
Monica Andersson, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn. 070-536 14 02 e-mail: monica.andersson@statsvet.su.se
För ytterligare information
08-16 40 90, press@su.se.
I avhandlingen framgår bl.a. att expansionspolitiken varit framgångsrik ur ett jämlikhetsperspektiv, då framförallt barn från icke-akademiska hem fått en nästan 100-procentig ökad chans att studera vidare. Expanderingen av högskolesektorn har inte bara minskat det fysiska avståndet till högre studier, menar författaren, utan resultaten i avhandlingen antyder att även det sociala avståndet har minskat – fler socioekonomiska grupper verkar betrakta högre utbildning som ett minst lika självklart val efter gymnasiala studier, som att träda in på arbetsmarknaden.
Väl inne i systemet visar Susanna Holzer att studenters studieresultat inta kan knytas till studentens högskoleval. De skillnader som finns i studentprestationer beror snarare på faktorer som studenternas initiala motivation till sina studier och kompiskvalitet än på högskolorna själva.
Bara ca 40-procent av alla studenter avslutar sina studier med en formell examen. För studenter som läst naturvetenskap vid de äldre universiteten (Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala) visar Susanna Holzer är detta extra speciellt, då lönepremien av att ha en formell examen är ca 13 procent för män, respektive 22 procent för kvinnor, jämfört med män respektive kvinnor vid samma högskolekategori och som har motsvarande utbildning men ingen formell examen. Motsvarande lönepremie av en formell examen återfanns inte bland studenter vid andra lärosäten i Sverige eller bland studenter som läst i huvudsak samhällsvetenskapliga ämnen.
Samtliga tre studier i Susanna Holzers doktorsavhandling bygger på mycket omfattande statistiskt material över unga vuxnas socioekonomiska bakgrund, studieval, studieprestationer och arbetsmarknadssituation i Sverige under åren 1977 fram till 2006.
Susanna Holzer kommer ursprungligen från Motala. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av professor Mårten Palme, verksam vid Stockholms universitet, och fil. dr Håkan Locking, verksam vid Växjö universitet. Sedan en kort tid tillbaka arbetar Susanna Holzer som analytiker på Sveriges Riksbank i Stockholm.
Avhandlingen “University Choice, Equality, and Academic Performance” behandlas vid ett offentligt försvar fredagen 6 november, klockan 13.00.
Disputationen äger rum i sal M1083 (Södra salen) vid Växjö universitet.
Fakultetsopponent är professor Per-Anders Edin, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanna Holzer, telefon: 08-7078474 eller e-post: susanna.holzer@riksbank.se
Avhandlingen kan beställas från Växjö University Press, vup@vxu.se, 0470-708267.
Den nu framlagda avhandlingen bygger på data från närmare 20000 anställda i Sverige, Finland, Tyskland, Polen och Italien. Deltagarna var verksamma inom bland annat skogsindustrin och hotellbranschen.
Ett representativt urval ur hela den arbetande befolkningen i Sverige och branscher i Stockholmsområdet gjordes också i några av delstudierna.
Forskarna har jämfört anställdas självrapporterade stress, hälsa, sjukfrånvaro, sjuknärvaro och emotionella utmattning med hur de uppfattat olika aspekter av sina chefers ledarskap; exempelvis om cheferna är inspirerande, stödjande, bra på att delegera eller är auktoritära, oärliga, undviker kontakt och så vidare.
Forskarna tittade även på effekterna av chefers ledarskap i förhållande till om anställda byter arbete, om de avslutar sin anställning på grund av dålig hälsa eller blir arbetslösa. I en av studierna undersöktes sambandet mellan hur anställda uppfattar sina chefers ledarskap och risken för att de senare i livet drabbas av allvarlig hjärtsjukdom.
Det visade sig att bland män boende i Stockholmsområdet ökade risken att drabbas av hjärtinfarkt med 25 procent under den tioåriga uppföljningstiden om man vid studiestarten varit missnöjd med sin chef. Denna risk var högre ju längre tid männen varit anställda vid det företag där de haft ”sämre” ledarskap.
Ett annat resultat som presenteras i avhandlingen är att svenska män och kvinnor som angett att deras chefer var inspirerande, positiva och entusiastiska inför arbetet också rapporterade att de hade mindre korttidssjukfrånvaro. Detta samband var oberoende av de anställdas självrapporterade hälsa i övrigt.
– I flera av studierna har vi kontrollerat för en rad tänkbara konkurrerande orsaker till de negativa hälsoutfallen, men inte hittat något. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att våra resultat visar på ett samband mellan hur anställda upplever sina chefer och hur de mår psykiskt och fysiskt, inte bara under tiden de arbetar tillsammans med chefen i fråga utan även senare i livet, säger Anna Nyberg, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap.
Doktorsavhandling: The Impact of Managerial Leadership on Stress and Health Among Employees, Anna Nyberg, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. Handledare är professor Töres Theorell, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet. Avhandlingsarbetet har finansierats av FAS.
För mer information, kontakta:
Med dr Anna Nyberg
Mobil: 070 722 74 19
E-post: Anna.Nyberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Vissa luftföroreningar som människan släpper ut värmer klimatet. Hit hör t.ex. ozon och sot. Andra luftföroreningar, som t.ex. sulfater, har en kylande effekt.
– Det är fortfarande väldigt osäkert hur dessa luftföroreningar påverkar klimatet. Men sammantaget visar de senaste årens forskning att luftföroreningarna har en kylande effekt på jordens klimat, säger Almut Arneth, forskare i naturgeografi och ekosystemanalys vid Lunds universitet.
Artikeln i Science, som Almut Arneth är huvudförfattare till, ger en samlad bild av de senaste årens forskning kring hur luftburna partiklar, aerosoler, påverkar klimatet. Det finns bl.a. forskning som visar att minskningen av sulfater och ökningen av sot har bidragit till den snabba uppvärmningen av Arktis. I en annan studie framgår att den globala uppvärmningen accelererar ännu fortare om vi i full skala skulle använda modern teknik för att minska utsläppen av aerosoler.
– Vi måste såklart minska utsläppen av t.ex. sulfater, eftersom de är skadliga för vår hälsa. Så frågan är inte om vi ska införa striktare åtgärder för att minska luftföroreningarna, utan vad effekterna kommer bli, säger Almut Arneth.
I takt med att vi minskar luftföroreningar kommer den globala uppvärmningen öka. Men det glömmer ofta beslutsfattare bort när de tar fram klimatmål, menar Almut Arneth.
– De klimatmål som sätts upp idag blir oerhört svåra att nå om man samtidigt har ambitionen att minska luftföroreningarna, säger Almut Arneth.
Artikeln har rubriken ”Clean the Air, Heat the planet?” och publiceras i senaste numret av Science.
För mer information
kontakta Almut Arneth
Almut.Arneth@nateko.lu.se
Av Johan Nyman
Moa Tunström har undersökt en nutida stadsbyggnadsdiskussion, och sökt efter konstruktioner av ideal och problembilder kopplade till staden och stadslivet.
Den traditionella staden beskrivs som ett ideal. Den är tät, har kvartersstruktur och har gärna affärer i bottenvåningarna på husen. Att bo, arbeta, handla och gå i skola där man bor framhålls som en bra lösning för miljö, ekonomi och hälsa.
Den moderna staden lyfts fram som en motsats till det traditionella idealet. Den får tjäna som en problembild. Problembilderna av den moderna staden signalerar att uppdelningen av funktioner ger dålig hälsa, dålig ekonomi, dålig miljö och negativa avstånd. Samtidigt bortser man i diskussionen om den traditionella staden från dess negativa aspekter, som trängsel, buller och social exkludering. Dessutom hamnar ytterområden och förorten i skymundan idag när man hela tiden tar utgångspunkt i innerstaden eller stadskärnan.
Moa Tunström menar att diskussionen skulle kunna vara mer nyanserad.
– Man måste kanske vända på begreppen och även se problemen i den traditionella staden och möjligheterna i den moderna staden. Jag hoppas att min avhandling tillför något genom att den lyfter fram centrala drag i en nutida stadsbyggnadsdiskussion och ifrågasätter ”för-givet-taganden” om den goda staden.
Istället för att se platser i våra städer som ”mer eller mindre stad” eller ”mer eller mindre stadsmässiga” och därmed också mer eller mindre värda, kan min granskning peka på dem som bitar i ett mångfacetterat stadslandskap där flera alternativa stadsideal kan komma till uttryck.
Kanske kan studien öka medvetenheten om vilka berättelser och bilder som förmedlas av staden, och att dessa berättelser och bilder inte är ”allas”. Moa Tunström ställer sig även frågan om det ens är möjligt för den moderna människan att leva inom ramen för den traditionella staden. Skapar man inte snarare ett ideal som det är svårt att leva upp till?
– Det tycks som att staden ”bevakas” idag. Det vaktas om den som en bestämd form och som något ”äkta”, traditionellt och ursprungligt. Den har förstörts under efterkrigstiden, och måste nu återskapas, få en renässans. Jag undrar om det här är ett uttryck för en rädsla inför omvälvande samhällsförändringar i en tid av globalisering och upplösning. Den gamla, traditionella staden står kanske då för någon slags trygghet.
Moa Tunström disputerar på avhandlingen På spaning efter den goda staden – Om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion 30 oktober 2009, 13.00 i Hörsal F, Forumhuset, Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Moa Tunström: 073-6507019, moa.tunstrom@abe.kth.se
– Resultaten är överväldigande! I min studie plockade jag fram 32 riktiga problemprover ur SKL:s arkiv, d v s med få celler, lite DNA och många s k hämmare, alltså mycket skräp. Med befintlig metod gick det inte att få fram acceptabla DNA-profiler ur någon av dem. Men med den nya metoden gav 28 av proven mer användbara DNA-profiler, berättar Johannes Hedman, industridoktorand från Statens Kriminaltekniska Laboratorium och placerad vid Lunds Tekniska Högskola.
Genetisk information har blivit allt vanligare vid kriminaltekniska analyser. Analysflödet går vanligtvis till så att man först tar ett prov med en tops från t ex ett dricksglas eller en blodfläck. Därefter lösgör man cellerna från topsen i vattenlösning, och utvinner DNA:t. Inom kriminaltekniken världen över har man jobbat mycket för att förbättra provtagningen och provbehandlingen.
– DNA-analysen, däremot, har varit lite som en svart låda eftersom den köps in som en färdig produkt. Ingen har hittills försökt förbättra den för att klara av smutsiga prover. Men den är helt avgörande, eftersom det ofta rör sig om mycket små mängder DNA i proven. I den här fasen kopierar man upp vissa delar av DNA-trådarna, och får då en DNA-profil som är unik för varje människa. I kopieringssteget har jag optimerat den kemiska miljön och bytt ut ett viktigt enzym, ett s k DNA-polymeras. Då får man fram ett tydligare genetiskt fotspår, en DNA-profil, att jobba vidare med, förklarar Johannes Hedman. Han har även tagit fram en ny matematisk modell som gör det enklare att tolka DNA-analysen.
Om kopieringsfasen förbättras kan man få starkare DNA-bevisning från brottsplatsprover som idag ger partiella eller helt blanka DNA-profiler. Alltså får man en större chans att hitta och binda en person till ett visst brott.
Anledningen till att Johannes Hedman hamnade i Lund är att Peter Rådström, professor i Teknisk Mikrobiologi, sedan slutet av 80-talet arbetat med att förbättra DNA-baserad infektionsdiagnostik och livsmedelsmikrobiologisk analys. SKL ville gärna undersöka om dessa forskningsresultat kunde användas för att förbättra den kriminaltekniska DNA-analysen.
– Samarbetet har öppnat upp nya möjligheter för både SKL och Lunds Universitet och vi hoppas vi kan fortsätta att arbeta tillsammans med Peter Rådströms grupp. Vi har verkligen sett en korsbefruktning! säger Birgitta Rasmusson, forskningsledare vid SKL.
Läs artikeln här.
För mer information, kontakta Johannes Hedman, doktorand i Teknisk Mikrobiologi och förste molekylärbiolog, SKL, 046-222 83 29, 070-601 93 71, johannes.hedman@tmb.lth.se, Peter Rådström professor i Teknisk Mikrobiologi, 046-222 34 12, Peter.Radstrom@tmb.lth.se, Ricky Ansell, verksamhetsexpert (DNA), SKL 013 – 24 14 35, ricky.ansell@skl.polisen.se eller Birgitta Rasmusson, forskningsledare, SKL 013- 24 16 25, birgitta.rasmusson@skl.polisen.se
Tobias Renberg har undersökt hur läkemedelsanvändare uppfattar rådgivningstjänster på apotek och hur de ser på den framtida utvecklingen av apotekstjänster. Resultaten visar på ökad trygghet av rådgivning, men bilden är långt ifrån entydig och synen på apotekspersonalens kompetens varierar stort.
Anna Montgomery har utvärderat den rådgivningstjänst som 2002 startade i liten skala på svenska öppenvårdapotek och som nu erbjuds på knappt en tredjedel av landets apotek. Satsningen har inspirerats av internationella erfarenheter, bland annat den amerikanska filosofin kring farmaceutisk omsorg. Hon har studerat både farmaceuters och kunders erfarenheter av rådgivningstjänsten och utvärderat den uppföljning som erbjuds kunderna.
– Apotekskunder som får särskild rådgivning kring sina läkemedel blir tryggare och känner sig bättre förberedda inför sina läkarbesök. Detta gäller särskilt äldre personer med många läkemedel, säger Anna Montgomery.
Materialet i båda avhandlingarna sätter fokus på mötet med farmaceuten, grunden i hela apoteksväsendet. Detta, menar Anna Montgomery och Tobias Renberg, känns som ett viktigt inslag i den pågående samhällsdiskussionen om omregleringen av svensk apoteksmarknad.
– Förvånansvärt få har lagt kraft på att ta reda på vad läkemedelsanvändare har för inställning till apoteken, säger Tobias Renberg.
Tobias Renberg och Anna Montgomery ser stora utvecklingsmöjligheter för nya apoteksaktörer med ambitioner:
– Servicen kan förbättras ytterligare genom att de farmaceuter som arbetar med rådgivningstjänsten får bättre förutsättningar att arbeta konsultativt, säger Anna Montgomery.
– Apoteken har en stor uppgift framför sig om de vill skräddarsy bemötande och tjänster efter kundernas önskemål, säger Tobias Renberg.
Tobias Renberg försvarar sin avhandling den 6 november och Anna Montgomery sin den 16 november.
Kontaktinformation
Mer information, kontakta:
Anna Montgomery, 070-438 15 82, anna.montgomery@apoteket.se
Tobias Renberg, 070-446 55 47, tobias.renberg@farmaci.uu.se
Einsteins relativitetsteori och kvantmekaniken har under en längre tid delvis befunnit sig på kollisionskurs. En av grundstenarna relativitetsteori är nämligen att ljusets hastighet i vakuum är konstant, oberoende av ljusets energi. Enligt kvantmekaniken är det inte säkert att det stämmer vid riktigt höga energier.
I syfte att testa detta har det internationella forskarlaget använt sig av observationer gjorda med den drygt ett år gamla Fermi-satelliten, och mätt strålningen från en kosmisk explosion, en så kallad gammablixt.
Fördelen med dessa gammablixtar är att de är så ljusstarka att de kan ses på enorma avstånd, flera miljarder ljusår bort. Detta gör dem till goda testobjekt för att undersöka om ljushastigheten varierar.
– Eftersom ljuset färdas så långt kan vi upptäcka även mycket små skillnader i hastigheten mellan olika energier, säger Magnus Axelsson, astronom vid Stockholms universitet. Men våra observationer visar inga tecken på detta. Så Einsteins antagande står sig fortfarande.
– Forskningen är en viktig del i arbetet och på vägen mot att förstå grundmodeller för universum bättre, och det är första gången någon mätt strålningen i gammablixtar så noggrant som vi gjort, tillägger Felix Ryde, forskare vid KTH.
Magnus Axelsson och Felix Ryde tillhör båda den grupp svenska forskare som deltar i det internationella samarbetet kring Fermi-satelliten. Det senaste resultatet har redan rönt stor uppmärksamhet, och forskningen publiceras i veckans nummer av den vetenskapliga tidskriften Nature.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Magnus Axelsson, Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8515,
e-post magnus.axelsson@astro.su.se
Felix Ryde, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) e-post felix@particle.kth.se, tfn 08-55378545 (bortrest vecka 44).
För bilder, kontakta presstjänsten, tfn 08-164090, e-post press@su.se
Smittämnens resistens mot antibiotika är särskilt allvarlig när det gäller läkemedel baserade på svamp, till exempel penicillin. Svampens celler är nämligen lika människans, vilket gör det svårt att utveckla läkemedel som slår ut svampceller (och är effektiva) men skonar människocellerna (och alltså saknar biverkningar). Världen måste därför vara rädd om de få svampläkemedel som finns – en resistens mot dem skulle slå ut behandlingen av flera sjukdomar.
Samtidigt är resistens mot läkemedel ett naturligt led i evolutionen. Genom evolutionen skapas slumpvisa variationer i en organisms egenskaper, vilket hos smittämnen visar sig genom att vissa får en förbättrad tålighet mot de läkemedel de utsätts för. Till slut har vi helt resistenta svampstammar – och läkemedlet blir verkningslöst. Ju snabbare de slumpässiga variationerna uppstår, desto större är sannolikheten att resistens uppstår. Ett sätt att motverka läkemedelsresistens hos svampar är därför att bromsa evolutionens hastighet.
Forskaren Jonas Warringer vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi försöker genom avancerade genetiska experiment hitta sådana ”evolutionsbromsande” substanser. I ett första läge handlar det om att identifiera de komponenter i cellen som styr evolutionshastigheten. I sina studier använder Jonas Warringer och hans kollegor vanlig bagerijäst som modell. En jästsvamp har 6 000 gener, och genom att förstöra enskilda gener i annars identiska individer kan Jonas Warringer och hans kollegor använda uteslutningsmetoden:
–Vi skapar och följer jästcellens evolution i realtid. Vi låter våra svampar utveckla resistens mot ett läkemedel, och mäter under processen hur stammarnas livsduglighet förändras. Hos vissa av stammarna sker evolutionen långsammare när en given komponent är förstörd. Dessa stammar är våra guldkorn, för då vet vi att just de komponenterna är viktiga för evolutionshastigheten, säger Jonas Warringer.
– På så sätt har vi så småningom hittat generna som reglerar evolutionen. Om vi i nästa läge kan attackera en av dessa komponenter med en substans kan vi bromsa läkemedelsresistensen, så att vi kan använda dagens läkemedel även i framtiden.
Forskningsprojekt stöds av Magnus Bergwalls stiftelse, och Jonas Warringers förhoppning är att evolutionsbromsande substanser ska finnas tillgängliga inom 10-15 år. Bifogad bild fri för publicering. Foto: G Beltran/Göteborgs universitet
Kontaktinformation
Kontakt:
0730 226322
031 786 39 61
jonas.warringer@cmb.gu.se
Drygt 45000 svenska män i åldrarna 45 till 79 svarade 1997 på en enkät om livsstil och graden av fysisk aktivitet under hela livet. Forskarna har nu följt upp gruppen 10 år senare med avseende på förekomst av prostatacancer.
Resultaten, som publiceras i British Journal of Cancer, visar att hög fysisk aktivitet var förknippat med lägre risk för prostatacancer bland männen.
Män som uppgav att de spenderade mindre än hälften av sin arbetstid sittandes hade 20 procents lägre risk för prostatacancer jämfört med dem som satt större delen av tiden. Män som i genomsnitt gick eller cyklade mer än 60 minuter per dag hade 14 procents lägre risk än dem som gick eller cyklade 20 till 40 minuter per dag.
Enligt forskarna bakom studien är detta första gången en koppling mellan långsiktig fysisk aktivitet och prostatacancerrisk visas. Den biologiska mekanism genom vilken fysisk aktivitet kan inverka på risken för prostatacancer är dock okänd.
Publikation: “A prospective study of lifetime physical activity and prostate cancer incidence and mortality”, Orsini N., Bellocco R, Bottai M, Pagano M, Andersson S-O, Johansson J-E , Giovannucci E, Wolk A., British Journal of Cancer, Epub ahead of print, 28 October 2009.
För mer information, kontakta:
Professor Alicja Wolk
Institutet för miljömedicin
Tel: 08-524 861 70 eller 070-5567 101
E-post: alicja.wolk@ki.se
Dr Nicola Orsini
Institutet för miljömedicin
Tel: 08-524 878 37 eller 070-3136176
E-post: nicola.orsini@ki.se
Kontakt presstjänsten: 08-524 860 77 eller pressinfo@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I studien vägde barn som dagligen drack standardmjölk i genomsnitt strax över fyra kilo mindre.
– Det är en intressant iakttagelse, men vi vet faktiskt inte vad det beror på. Det kan vara så att barn som dricker standardmjölk också tenderar att äta andra saker som påverkar deras vikt. En annan möjlig förklaring kan vara barn som inte dricker standardmjölk kanske dricker mer läsk istället, säger dietisten Susanne Eriksson som skrivit avhandlingen.
Även bland barn med övervikt kunde forskarna se en skillnad mellan de barn som dagligen drack standardmjölk och de som inte gjorde det. Barn som ofta drack treprocentig mjölk var mindre överviktiga. Avhandlingen visar också att barnen åt mer mättat fett än rekommendationen men de barn som hade ett högt fettintag hade ett lägre BMI än barnen med lägre fettintag.
Susanne Eriksson har undersökt 120 friska åttaåringars näringsintag, kroppssammansättning och bentäthet. Resultaten kan nu användas som en slags måttstock för vad som är normalt för friska barn i den åldern. Barnen fick bland annat berätta vad de ätit det senaste dygnet och svara på frågor om hur ofta de äter olika livsmedel. Olika riskmarkörer i barnens blod mättes också.
– Många av de här barnen undersöktes redan när de var fyra år, och vi kan se att deras matvanor i stort sett ser likadana ut fyra år senare. Matvanor verkar alltså grundläggas tidigt, säger Susanne Eriksson.
Avhandlingen visar att mer än hälften av barnen, 62 procent, hade låga nivåer av vitamin D i blodet. Enligt riktlinjerna behöver alla människor ha mellan 75 och 100 nmol D-vitamin per liter blod, men de flesta av barnen hade ett lägre värde. D-vitamin finns framför allt i fet fisk och som tillsats i vissa mejeriprodukter, och kan vara svårt att få i sig i tillräckliga mängder genom kosten.
– Även om vi inte kunde visa att barnens nivå av vitamin D hade ett samband med hur mycket fisk de åt kunde vi se att de barn som åt fet fisk minst en gång i veckan, som lax eller makrill, hade högre värde av de långa fettsyrorna EPA och DHA i blodet. Detta visar vikten av att äta sådan fisk istället för fiskpinnar, säger Susanne Eriksson.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Studies on nutrition, body composition and bone mineralization in healthy 8 year-olds in an urban Swedish community
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Susanne Eriksson, leg dietist, telefon 070-695 90 20, e-post susanne-e-sson@bredband.net
Handledare:
Professor Birgitta Strandvik, telefon 031-343 47 23, e-post birgitta.strandvik@pediat.gu.se
