– Med den här kunskapen hoppas vi kunna designa ännu bättre läkemedel, säger forskaren Vasili Hauryliuk vid Lunds universitet.
Vid antibiotikabehandling rubbas den normala tarmfloran i kroppen. Det kan leda till att andra bakterieinfektioner får utrymme att växa till.
En bakterie som då gynnas är Clostridioides difficile, förkortat CD. Den finns i våra tarmar, är resistent mot antibiotikabehandling och kan orsaka infektion som riskerar leda till hög feber och blodiga diarréer.
Bakteriens förmåga att bilda sporer gör att den lätt sprids och orsakar därför problem inom sjukvården. Den kan leda till ökad dödlighet och förlängda vårdtider.
– I stället för att antibiotikabehandlingen räddar dig, orsakar den i detta fall en infektion, säger Vasili Hauryliuk.
Bakterien har utvecklat motståndskraft, resistens, mot antibiotika.
Bakteriens speciella förmåga
Resistens kan uppstå på flera sätt, och i ett internationellt samarbete har forskare undersökt vad som gör just bakterien Clostridioides difficile resistent.
När forskarna studerade dessa bakterier upptäckte de ett protein som orsakar resistensen. Proteinet påverkar bakteriens ribosom, alltså den fabrik som tillverkar proteinerna i bakterien, och som ger bakterien dess förmågor.
Ribosomet är alltså ett mål för antibiotika-molekylerna. Om bakterien inte kan tillverka proteiner överlever den inte.
– Det nyupptäckta proteinet sparkar ut antibiotikamolekylen från ribosomen. Men vi såg också att detta samverkar med ytterligare en resistensfaktor, som gör att antibiotikamolekylerna binder svagare till ribosomet, säger forskaren Gemma Atkinson vid Lunds universitet och fortsätter:
– Resistensen beror alltså på två mekanismer, faktorer, som samverkar och som på så vis ger bakterierna sin ”superkraft” mot antibiotikan.
Forskarna har bland annat använt avbildningsmetoden kryoelektron-mikroskopi, eller kryo-EM, för att studera mekanismerna som orsakar resistens mot antibiotika på molekylär nivå.
Fakta om Kryo-EM
Kryoelektronmikroskopi tilldelades 2017 års Nobelpris i kemi. Metoden innebär att forskare varsamt och snabbt kan frysa ned det man vill strukturavbilda till 190 minusgrader. Det gör att forskarna kan isolera objektet, i det här fallet proteiner, som de vill få en bild av – utan att skada strukturerna.
Detta är särskilt användbart vid studier av proteiner eftersom deras struktur många gånger är känslig och lättförstörd.
Metoden innebär att forskare nu kan ta fram tredimensionella strukturer i atomupplösning av olika molekyler i vår kropp.
Ny antibiotika kan överlista bakterien
Upptäckten öppnar för nya behandlingsstrategier mot resistensen och infektioner som bakterien orsakar.
För några år sedan utvecklade forskarnas samarbetspartner vid Harvarduniversitetet en ny generation av ribosom-bindande antibiotika, så kallad iboxamycin.
– Det är ett mycket potent läkemedel som slår ut ”vanliga” CD-bakterier. Men resultaten från den här studien visar att CD-bakteriestammar som har båda resistensfaktorerna tyvärr är resistenta även mot denna antibiotika. Det innebär att man behöver designa antibiotikamolekyler som binder ännu hårdare för att överlista den typen av resistens, vilket man nu jobbar vidare med, säger Vasili Hauryliuk.
Studien har letts av forskare vid Lunds universitet i samarbete med University of Tsukuba och Kyoto Sangyo University i Japan, University of Hamburg i Tyskland, Harvarduniversitetet i USA, Umeå universitet och University of Tartu, Estland.
Vasili Hauryliuk, universitetslektor och forskare inom molekylär enzymologi vid Lunds universitet, Vasili.Hauryliuk@med.lu.se
Pandemin gjorde att ännu fler människor tog sig ut i naturen, många i ett arrangemang av en friluftsorganisation.
Men allt fler som vistas i naturen, transporterar sig och köper utrustning, innebär ökat slitage och större utsläpp. I en rapport har forskare vid Malmö universitet undersökt nio friluftsorganisationers arbete med ekologisk hållbarhet.
− Paradoxen är intressant, organisationerna vill att många ska vara ute i naturen men det påverkar samtidigt denna natur negativt, och de vet inte riktigt vad de ska göra, säger Susanna Hedenborg, som är forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Riktlinjer saknas för ekologisk hållbarhet
Föreningarna, klubbarna och organisationerna som har undersökts tillhör alla paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv. Samtliga uppgav att de aktivt tänkte på och diskuterade vad de vill uträtta. I många av organisationerna saknas dock en konkret policy, riktlinjer eller en punkt i stadgarna som rör ekologisk hållbarhet.
− Pratet i verksamheten, den naturliga inneboende känslan att värna naturen. Om det inte finns nedtecknat utifrån ekologisk hållbarhet så måste det skapas. De behöver utveckla eller uppdatera policys som vilar på en gemensam grund. En del av det är att följa Svenskt Friluftslivs egen hållbarhetspolicy som lanserades 2022, så den är ju också ny, säger Marie Larneby, forskare i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Friluftsorganisationer vill att många ska vara ute i naturen. Samtidigt påverkas naturen negativt av besökarna.
Belastning leder till skamkänslor
Många av organisationerna säger att de redan gör mycket. De samåker och anordnar bytesdagar av utrustning. Organisationerna talar om medlemmar som upplever skamkänslor när de belastar naturen som de vill bevara.
En förändring i synsätt har redan skett. Det ses inte längre som en självklarhet att åka till andra sidan jorden för en vandring som kan utföras närmare hemorten.
− Det är självklart för organisationerna att göra de förändringar som krävs, men det är svårt att genomföra dem. Tid, pengar och resurser räcker inte. Det är svårt att veta vilka krav de kan ställa på ideella ledare. Riskerar de att förlora medlemmar om de ökar kraven? Att byta ut bensinbilar till elbilar går kanske inte, säger Marie Larneby.
Mer begagnade prylar och färre flygresor
För många är transporterna en svår nöt att knäcka, det går helt enkelt inte alltid att åka buss eller tåg till otillgängliga platser i naturen. Fler organisationer inser att de måste ta bort vissa inslag helt och hållet för klimatets skull, även om det riskerar att göra deras egen verksamhet sämre. Många vill ta bort flygresor, viss typ av mat och främja begagnad utrustning.
− De har länge varit medvetna om det lilla, att inte segla för nära en viss strand så vattnet grumlas, inte klättra på en viss bergsvägg under vissa veckor då fåglar häckar där och liknande. Nu vill de vill få mer struktur på arbetet med ekologisk hållbarhet, säger Marie Larneby.
Förändringar är möjliga
Rapporten visar att det finns stor potential för organisationerna att göra insatser i hela Sverige. De har många medlemmar och stor påverkan.
− De vet att de skadar platsen de är på, inte genom att inte värna allemansrätten utan genom att köra bil dit. Om de tar ett riktigt krafttag som rörelse att få fler att dra åt samma håll ökar det möjligheten till att bli ett positivt bidrag. Förändringar är möjliga på kort tid, säger Marie Larneby.
Vårdagjämningen har passerat, men regn och snö kanske inte bidrar till en känsla av vår i luften. Men våren är i antågande, åtminstone i södra Sverige.
Men hur fort det går innan vanliga vårtecken syns är svårt att veta i förväg. Olika vårtecken syns vid olika tidpunkter, beroende på om de ses längst ner i södra Sverige eller långt upp i norr. Vårkollen – där allmänhet och forskare hjälps år att spana efter vårtecken – är därför ett sätt att svara på frågan hur långt våren har hunnit till valborgshelgen.
Tussilago – ett lysande vårtecken
Vårkollen – så gör du
Vem som helst kan agera medborgarforskare genom att gå ut under valborgshelgen, 30 april –1 maj, för att kolla och rapportera in vårtecken till www.vårkollen.se
Genom spaningen får botaniker och forskare koll på hur våren ser ut just i år.
Vårtecknen som ska spanas in är blåsippa, vitsippa, tussilago, sälgensoch häggens blomning samt björkens lövsprickning.
Vårkollen är en del av en miljöövervakning som kallas Naturens kalender, där frivilliga bidrar till dokumenteringen av växternas anpassning till årstiderna, från första vårtecken till sista hösttecken.
Bakom initiativet står Svenska fenologinätverket genom Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Svenska botaniska föreningen.
Speglar klimatförändringar
Klimatförändringen har tydligt påverkat både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet. Genom att dokumentera när vårtecknen kommer vid samma tid år från år, kan forskningen och miljöövervakningen hålla koll på hur olika växter påverkas i olika delar av landet.
Under det senaste årtiondet har vårtecknen kommit cirka tolv dagar tidigare än för hundra år sedan, men fortfarande kan våren komma senare än vad vi vant oss vid.
Vitsippor vittnar om våren. Bild: Per-Åke Adolfsson /Unsplash
Forskarna vill ha rapporter om blåsippor, vitsippor, tussilago, blomning av sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning. Vårkollarna från 2015–2022 har kunnat visa att dessa vårtecken numera ofta hinner 70–80 mil längre norrut än vad som var normalt för 100 år sedan.
– Det finns ett stort intresse bland allmänheten att spana efter vårtecken, vilket vi ser bland annat i olika sociala medier. Vi vill att dessa spaningar också ska komma till nytta för vetenskapen, genom att observationerna också rapporteras in till oss, säger Mora Aronsson, ordförande i Svenska botaniska föreningen.
Blåsippor ingår i spaningen som görs av forskare och allmänhet.
Eftersom växtsäsongens längd och olika arters aktivitetsperioder är grundläggande egenskaper i naturen, påverkas många när naturens kalender ändras som en effekt av klimatförändringen. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är direkt beroende av samspelet i naturen och som därmed behöver kunskap om hur detta förändras.
– De observationer som görs i Vårkollen i år kan vi jämföra med dem som rapporterades in i de tidigare Vårkollarna 2015–2022, men också med dem som gjordes över hela landet för 150 år sedan, då en liknande, landsomfattande insamling av observationer startade. På så sätt kan vi få ett mått på om årets vår är tidig eller sen, både i nutid och historiskt sett, säger forskaren Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Kontakt:
Ola Langvall, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Vårkollen, ola.langvall@slu.se
En ny studie vid Helsingborgs lasarett har undersökt om så kallade snortransplantationer kan lindra symptom vid långvarig, kronisk snuva.
De tidiga resultaten är positiva. 70 procent av patienterna som deltog i studien blev hjälpta av behandlingen, som går ut på att skölja näsan med en snorlösning från en frisk näsa.
Bakterier motas vid kronisk bihåleinflammation
Förklaringen kopplas till näsans naturliga bakterieflora, som visat sig vara mindre varierad hos människor som lider av kronisk bihåleinflammation.
– Vi ville se om vi kunde återställa balansen mellan de goda och onda bakterierna i näsan och på så sätt lindra patienternas symtom. Eftersom det var svårt att veta vilka bakterier som saknades bestämde vi oss för att prova att transplantera hela bakteriefloran, berättar Anders Cervin, överläkare vid Helsingborgs lasarett och docent vid Lunds universitet.
Äckligt med effektivt
Patienterna som medverkade i studien lider av snuva som inte går över, eller kronisk rinosinuit. Alla fick välja sin egen donator – ofta en partner eller nära familjemedlem.
Donatorn sköljde näsan med en koksaltlösning som sedan sprejades in i patientens näsa. Resultatet mättes sedan genom självskattning och en jämförelse av näsans bakterieflora före och efter behandlingen.
– Många som vi tilltalade om studien tyckte att det lät äckligt, men var villiga att prova vad som helst för att bli bättre. De har ofta haft besvär under många år och blir varken hjälpta av traditionell antibiotikabehandling eller kirurgiska ingrepp. Att så många som 16 av de 22 patienter som deltog i studien upplevde en stor förbättring känns jätteroligt, säger Anders Mårtensson, överläkare vid Helsingborgs lasarett och doktorand vid Lunds universitet.
Snortransplantation kan förbättra livskvalitet
Upp till 12 procent av befolkningen lider av kronisk snuva som inte orsakas av polyper, allergi eller infektion. Sömn- och andningssvårigheter, trötthet och smakbortfall hör ofta till bilden. Det leder till att många upplever en försämrad livskvalitet.
– Denna behandling är ett enkelt och billigt alternativ som har potential att både lindra symtom och höja patienternas livskvalitet. Vi följde bara våra deltagare under en tremånadersperiod, men vi har hört från några att de fortsatt bli bättre även efter studien avslutades, säger Anders Mårtensson.
Fler studier behövs
Behandlingen finns ännu inte tillgänglig för allmänheten och mer forskning behövs för att bekräfta resultaten i studie.
Just nu pågår en större klinisk studie vid University of Queensland i Australien, där Anders Cervin tidigare arbetat som professor.
– Vi är hoppfulla att detta kan komma fler patienter till gagn i framtiden, kanske i form av en nässprej. Till dess vill vi inte uppmuntra till att man börjar peta varandra i näsan på eget bevåg – risken är stor att du plockar på dig en infektion, eller en och annan snyting, säger Anders Cervin.
I jakten på nästa generations energitäta och resurssnåla batterier är litiummetallbatterier ett av flera lovande koncept. Förhoppningen är att den nya batteritypen ska ersätta dagens litiumjonbatterier, inte minst i olika typer av elfordon.
Fastfasbatterier, litiumsvavelbatterier och litiumsyrebatterier brukar till exempel lyftas fram som lovande alternativ.
Litium istället för grafit
Alla dessa koncept bygger på att den ena batteripolen, anoden, består av en tunn folie av metallen litium i stället för grafit som i dagens batterier. Utan grafit blir battericellen lättare. Med ren litiummetall på ena batteripolen blir det också möjligt att använda material med hög kapacitet på den andra polen, katoden. Därmed kan tre till fem gånger så hög energitäthet uppnås.
Metallen litium kan bygga upp oönskade strukturer, som ser ut som fluffig mossa, i en battericell. Bild: Chalmers tekniska högskola
Litiumet bygger oönskade strukturer
Men litiummetallbatterier brottas med ett avgörande problem. När battericeller laddas upp, eller laddas ur, lägger sig litiumet inte alltid så slätt och tätt som det ska. Ofta bildar litiumet strukturer, som kan liknas vid fluffig mossa, där delar av formationen kan tappa kontakten och därmed bli inaktiv.
Ibland bildas i stället uppstickande ojämnheter, dendriter, som riskerar att nå den andra batteripolen och då orsaka en kortslutning. De kan också bli isolerade och inaktiva.
Därför är det viktigt att förstå när, hur och varför dessa störningar uppstår.
– För att tekniken ska kunna användas i nästa generations batterier behöver vi se hur en cell påverkas av till exempel strömtäthet, valet av elektrolyt eller antalet upp- och urladdningar. Nu har vi ett verktyg för att göra det, säger forskaren Matthew Sadd vid Chalmers tekniska högskola.
Spänd förväntan inför första inblicken
Många forskare har velat studera litiummetall i en battericell under drift, men ingen hade hittills kunnat göra det.
Men i en ny studie har experiment för att följa hur litiumstrukturer bildas utförts vid Swiss Light Source i Schweiz. Det var med spänd förväntan som forskarna förberedde en specialanpassad battericell för att studera när litium deponeras i realtid, och i 3D, med hjälp av röntgentomografi.
Ett lyckat experimentet skulle innebära ett stort steg framåt, jämfört med att i efterhand analysera mikroskopibilder.
– Det var magiskt, en riktig wow-upplevelse när vi med egna ögon kunde se att det fungerade vid första försöket. När litiumet skapade stora strukturer, som bergsformationer, kändes det nästan som att vara med i ett månlandarprojekt. Vi har länge velat följa batteriernas inre liv i realtid. Nu är det möjligt, säger Aleksandar Matic, professor vid institutionen för fysik på Chalmers.
Steg mot bättre batterier
Han menar att ett nytt fönster har öppnats för att kunna förstå – och på sikt optimera – framtidens litiummetallbatterier.
– När vi kan studera exakt vad som händer med litiumet i en battericell i drift får vi viktig kunskap om vad som påverkar det inre livet, säger Aleksandar Matic.
Forskarna kunde följa förändringar i litiummetallens struktur i realtid. Bild: Chalmers tekniska högskola
Viktig pusselbit för storskalig användning
Nu siktar forskarlaget på att testa tekniken på andra batterikoncept. Förhoppningen är att den nödvändiga röntgentekniken på sikt även ska finnas på närmare håll, till exempel på det svenska MAX IV-laboratoriet, som är en nationell forskningsanläggning för avancerad röntgenteknik.
– Vi är peppade på att utveckla metoden för att kunna mäta fortare och med högre upplösning för att se finare strukturer. För att kunna använda litiummetallbatterier på ett storskaligt och säkert är detta en viktig pusselbit. Det är många aktörer som tittar på litiummetallkonceptet för sina kommande prototyper, säger Aleksandar Matic.
Aleksandar Matic, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola,matic@chalmers.se
Matthew Sadd, forskare vid institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, matthew.sadd@chalmers.se
I en studie vid Karolinska institutet har forskare jämfört hur bra blinda personer är på att uppfatta sina hjärtslag jämfört med seende.
I flera experiment fick 36 blinda och lika många seende räkna sina egna hjärtslag – utan att kontrollera pulsen eller lägga handen på hjärtat. Samtidigt mättes deras hjärtslag med en pulsmätare. Forskarna analyserade sedan hur väl deltagarna hade uppfattat sina hjärtslag.
Ger information om hjärnans anpassning
Analysen visade att deltagarna som saknade syn var mycket bättre på att känna när deras hjärtan slog. Enligt en skala där 1,0 representerar alla rätt hade den synskadade gruppen en genomsnittlig träffsäkerhet på 0,78. Bland studiens seende deltagare var motsvarande siffra 0,63.
– De blinda deltagarna var mycket bättre på att räkna sina egna hjärtslag än de seende deltagare i vår studie och i flera tidigare studier med seende som vi jämförde med. Det ger oss viktig information om hjärnans formbarhet och hur förlusten av ett sinne kan förstärka andra – i det här fallet förmågan att känna vad som händer i den egna kroppen, säger Dominika Radziun, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska institutet.
Deltagarna i studien bedömde sina egna hjärtslag som registrerades med en pulsmätare.
Bättre bearbetning av känslor
Känsligare förnimmelser av kroppsliga signaler kan eventuellt ge en fördel vid känslomässig bearbetning, enligt forskarna.
Tidigare studier har nämligen kopplat så kallad interoceptiv förmåga, det vill säga hur väl man uppfattar sinnesintryck från kroppens inre, till bearbetning av känslor. Här ingår både hur egna och andra människors känslor uppfattas.
– Vi vet att hjärt- och känslosignaler är starkt sammanflätade, till exempel slår hjärtat snabbare när vi blir rädda. Det är möjligt att blindas förstärkta förmåga att uppfatta hjärtats signaler också påverkar deras känslomässiga upplevelser, säger Dominika Radziun.
Forskningsgruppen kommer nu att fortsätta att studera hur blinda personer uppfattar sin egen kropp. De vill undersöka om förändringar i visuella cortex, alltså hjärnområdet som normalt ansvarar för syn, är kopplat till en ökad förmåga att förnimma signaler från kroppens inre organ.
Problem med nästäppa kan påverka livskvaliteten på olika sätt. Det kan bland annat ge upphov till snarkningar, sömnrubbningar och trötthet. Det kan i sin tur påverka förmågan att sköta skola och arbete.
Men problemen kan ofta åtgärdas med en nässkiljeväggsoperation, som också kallas septumkirurgi.
– Operationen är andningsförbättrande och innebär att vi rättar till nässkiljeväggen och skapar mer plats på den sidan som är trång. I samband med septumkirurgi opererar vi även relativt ofta näsmusslorna, för att skapa ytterligare utrymme för näsandning, säger Johan Hellgren, överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset och professor vid Göteborgs universitet.
Operation kan förbättra andningen
En avhandling har undersökt vilka faktorer som är avgörande för ett bra resultat efter operation. 6000 patienter från hela Sverige ingick i studierna. Data har hämtats från landets nationella kvalitetsregister som följer upp dessa patienter sedan 1997.
– Detta är oftast patienter som är mitt i livet och man kan tänka sig att nästäppa ger utslag på hur mycket och bra man presterar. En bättre näsandning kan ha positiv effekt både vad gäller nattsömn, produktivitet i vardagen och syresättning i samband med fysisk aktivitet, säger Johan Hellgren.
Två av tre som opereras för nästäppa är män. De flesta är nöjda med resultatet.
Fler män än kvinnor väljer operation
Resultaten från studierna visar att 70 procent av patienterna som genomgått en operation var nöjda med resultatet. Studierna visar också att högre ålder vid operationstillfället är gynnsamt för resultatet efter septumkirurgi.
– Det kanske viktigaste fyndet är att man ska hålla sig till att operera patienter som har en viss grad av nästäppa, måttlig eller svår, då dessa patienter är mer nöjda efter operationen.
Avhandlingen visar också att män är överrepresenterade bland patienter som opereras mot nästäppa. Två av tre som opereras är män. Studien fann inte några skillnader mellan män och kvinnor när det gäller ålder eller kroppsmasseindex, BMI, inför operationen. Det upptäcktes inte heller några skillnader i resultat efter operationen.
Slag kan skada näsans skiljevägg
En sned nässkiljevägg kan vara medfödd eller uppstå till följd av trauma mot näsan.
– Vi vet inte varför det är just fler män än kvinnor som genomgår operationen. Kanske är det så att kvinnor inte söker hjälp för sin nästäppa i lika stor utsträckning som män. En återkommande teori är att män utsätts för fler trauman mot ansiktet och näsan och därför behöver opereras i större utsträckning, säger Johan Hellgren och fortsätter:
– En annan intressant teori som vi diskuterar är att kvinnors luftvägar skyddas av hormoner fram tills menopausen, vilket bland annat syns på ökningen av sömnapné hos kvinnor efter menopausen. Detta är dock en teori, och inget vedertaget, säger Johan Hellgren.
Avhandlingen har gjorts av Lars Pedersen, överläkare och doktorand vid Göteborgs universitet. Studierna har genomförts på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Sedan 2020 pågår ett arkeologiskt projekt på Gotska Sandön, som ligger norr om Fårö.
Under tidigare utgrävningar vid Säludden på öns nordöstra sida har forskarna hittat en stor mängd fynd, bland annat sälben, slaktavfall från kor men också mynt och en stridshandske.
Mynt från den romerska kejsaren Trajanus tid. Bild: Södertörns högskola
Romerska denarer hittades
I mars 2023 gjorde arkeologerna nya upptäckter på Sandön. Det rör sig om speciella fynd, nämligen två romerska denarer.
Mynten kommer från den kejsaren Trajanus tid, som styrde det romerska riket under åren 98-117. Det andra myntet kommer från perioden då Antoninus Pius, som dog år 161, var kejsare.
– Det här är spännande fynd som väcker flera frågor, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.
Oklart varför mynten hamnat på Sandön
Arkeologerna funderar nu på om fynden är rester från en skeppsförlisning som spritts ut på stranden. Längs Sandöns kust finns också en stor mängd härdar och rester av eldstäder. Ska de romerska myntfynden i stället sättas samman med dessa aktiviteter på något sätt?
Undersökningar som kan ge forskarna svar på några av frågorna planeras under 2023.
Platsen gör fyndet intressant
Det finns uppgifter om att en fyrvaktare tidigare ska ha hittat ett romerskt mynt på ön, men detta har bemötts med viss skepsis.
– Fynd av romerska silvermynt är inte ovanligt för Gotland, men för Gotska Sandön. Det som gör det här fyndet intressant är just platsen, tillägger Daniel Langhammer, handläggare på Länsstyrelsen i Gotlands län.
De arkeologiska utgrävningarna på Gotska Sandön är ett samarbete mellan Södertörns högskola, Campus Gotland och Gotlands museum.
Kontakt:
Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, johan.ronnby@sh.se
Beroende, speciellt alkoholberoende, är en osynlig epidemi hos äldre personer. I en avhandling vid Umeå universitet undersöks nu alkoholrelaterade problem och dess långsiktiga konsekvenser för äldres hälsa. Studien tittar även på äldre personers egna erfarenheter av problematiska alkoholvanor och hur de ser på behandling.
Samsjuklighet är vanligt vid beroende
Resultaten visar att ungefär 25 procent av personer som tar del av kommunal beroendevård är äldre. Fler än hälften har psykiska problem och 70 procent lever även med andra sjukdomar.
Nästan tre fjärdedelar blir inlagda på sjukhus, ofta upprepade gånger, efter att de har sökt sig till kommunala inrättningar för personer med beroendeproblem.
– Äldre med missbruksproblem är ingen homogen grupp. I min forskning har jag kunnat se fem distinkta grupper av patienter som skiljer sig åt gällande när de började dricka, i vilken utsträckning de har en psykisk samsjuklighet, om man har ett blandmissbruk och vilket socialt nätverk man har, säger forskaren Wossenseged Jemberie vid Umeå universitet.
Stora skillnader bland äldre alkoholberoende
Till exempel hade män där alkoholkonsumtionen ökat senare i livet ofta bättre hälsa och socialt stöd. Män som däremot började dricka tidigt i livet hade i högre utsträckning psykisk samsjuklighet, var mer socialt isolerade, hamnade oftare i kriminalitet och använde oftare fler substanser än alkohol.
– De äldre kvinnornas alkoholkonsumtion ökade generellt senare i livet än männens, men trots det rapporterade många kvinnor att de hade psykisk samsjuklighet, hade upplevt trauman tidigare i livet och att de kände sig ensamma, säger Wossenseged Jemberie.
Behov av stöd och vård varierar
Hans forskning pekar på att om kunskapen ökar om de varierande behov som äldre personer med beroendeproblem har, så kan sjukvård och socialtjänst erbjuda mer individuellt anpassad hjälp.
– Genom att identifiera olika grupper av äldre med missbruksproblem kan man förbättra vården. Äldre är mer benägna att fortsätta sitt deltagande i alkoholbehandlingsprogram som värderar deras erfarenheter, kunskap och mål, som respekterar deras autonomi och som låter dem vara delaktiga i beslut som rör den egna vården, säger Wossenseged Jemberie och fortsätter:
– Att göra vård- och stödinrättningar uppmärksamma på äldre personers preferenser och behov skulle kunna göra det enklare att få kontakt och starta behandling tidigare.
Många drar sig för att söka hjälp
I intervjuerna framkom att många hade levt med alkoholproblem i flera år innan de sökte hjälp. De drog sig för att söka hjälp på grund av upplevd stigmatisering, och för att behandling mot alkoholproblem i Sverige nästan alltid siktar mot att få patienten att helt avstå från alkohol.
– Mina resultat pekar mot att äldre personer kan få ökad livskvalitet även om man bara lyckas begränsa alkoholintaget. När äldre personer fick ta del av behandling som respekterade deras åsikter och autonomi, gav dem målsättningar att sträva mot och som gav dem större makt över sin situation så minskade de sitt alkoholintag. De förbättringar i hälsa och sociala relationer som sedan följde gjorde det också enklare för dem att fortsätta sträva mot tillfrisknande trots återfall, säger Wossenseged Jemberie.
Så gjordes studierna
Forskningen har utgått från data om personer äldre än 50 år som tagit del av beroendevård från socialtjänsten eller sjukvården. Uppgifterna har samlats in från 65 svenska kommuner mellan 2003 och 2017. De har länkats till det nationella patientregistret, dödsorsaksregistret och nationell brottsstatistik. I studien ingår också djupintervjuer med äldre patienter som deltog i behandling mot sina alkoholproblem.
Wossenseged Birhane Jemberie, doktorand vid institutionen för socialt arbete och enheten för demografi och åldrandeforskning, Umeå universitet. wossenseged.jemberie@umu.se
Mänskligheten står inför stora hot och barn som växer upp idag kommer att behöva bidra till lösningar när de blir vuxna, men de riskerar också att gripas av hopplöshet inför framtiden.
Men ska barn behöva tyngas av svåra frågor om klimathot, social och ekonomiska orättvisa, oenighet om slutmål och vilka åtgärder som krävs?
– Barnen blir hela tiden översköljda av information de inte kan hantera. Därför är det viktigt att börja prata om hållbarhet tidigt, säger forskaren Ola Uhrqvist vid Linköpings universitet.
Utgår från Agenda 2030 och läroplan
För några år sedan inledde forskare vid Linköpings universitet ett samarbete med nio förskolor i Norrköping. Målet var att utveckla metoder för att prata med barn om hållbar utveckling. Bakgrunden är FN:s hållbarhetsmål som sammanfattas i Agenda 2030, men också kraven i förskolans läroplan.
Projektet har nu resulterat i en rapport om hur samtal med barnen kan underlättas.
Sagor med nyanser
Metoden går ut på att skapa berättelser tillsammans med barnen, men det handlar inte om traditionella svartvita sagor. I stället rör det sig om berättelser där pedagogerna mycket medvetet vrider och vänder på perspektiven.
– Det är motsatsen till sociala medier-logiken. Där blir det väldigt snabbt svart eller vitt. Vi behöver berättelser som tar sig tid att skapa en helhet, säger Ola Uhrqvist.
I den nya sortens berättelser står inte människan självklart i centrum utan måste samsas med andra arter – och de flesta lösningar har både fördelar och nackdelar.
På så sätt kan man till exempel diskutera köttätande eller dricksvatten ur olika perspektiv, där karaktärer får argumentera för sin sak på lika villkor. Resultatet är sagor utan enkla lösningar. Det är inte längre Rödluvan som är snäll och vargen som är dum. Båda har intressen som behöver tas hänsyn till.
Svåra lösningar kräver kompromisser
Om bilden blir mer komplicerad upptäcker barnen att det går att nå kompromisser. Det spelar roll att man gör något – även resultatet inte blir perfekt. Samtidigt måste berättelser för förskolan röra saker på barnens nivå och inom områden de kan påverka.
Ola Uhrqvist menar att det här kan göra att barnen känner sig mindre maktlösa inför framtiden. Han tror också att mångfalden av röster i berättelserna kan bidra till att undvika konflikter med barnens föräldrar i frågor som kan vara djupt politiska och ideologiska.
Undvika repetition av gamla mönster
Projektet har stundtals varit arbetskrävande för förskollärarna eftersom det krävt att de själva tänker igenom frågorna först. Men målet är att hjälpa pedagogerna att styra berättelserna så att de skapar helhetssyn och inte bara upprepar gamla mönster.
– Det är ett ganska svårt material om man ska göra det på riktigt. Men de som tagit till sig metoden har skapat superspännande berättelser, säger Ola Uhrqvist.
Ola Uhrqvist, forskare vid institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet, ola.uhrqvist@liu.se
I Sverige går de flesta tvååringar i förskola och personalen blir tidigt viktiga vuxna i barnets liv. Under inskolningen knyts familj, barn och förskolepersonal ihop för första gången och det är viktigt att den fungerar bra för alla inblandade.
Inskolningen betonas i förskolans läroplan, men där står inget om vad en god introduktion är eller hur den bör gå till. Nu har forskare i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet gjort en stor undersökning bland förskolepersonal och fått en bild av hur det ser ut i praktiken.
Föräldraaktiv eller traditionell inskolning
Baserat på svar från 535 anställda på förskolor i olika delar av Sverige, har forskare med en statistisk säkerhet visat hur introduktionen till förskolan organiseras.
– Det finns i princip två olika modeller för introduktionen till förskolan, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi och som lett projektet.
– Den ena är den ”traditionella modellen” som i snitt innebär ungefär tio dagar och en gradvis introduktion med inledningsvis korta dagar, cirka 2,5 timmar per dag. Den andra är den ”föräldraaktiva modellen” som varar färre dagar totalt – ungefär sju dagar men med flera timmar per dag, cirka 4 timmar.
Fokus på relation med familjen
Oavsett inskolningsmodell svarade två tredjedelar av deltagarna att antalet barn som skolas in samtidigt varierar från gång till gång.
Flexibilitet och fokus på relationer med familjen ansågs viktigt, visar studien. Detta är glädjande, menar forskarna, som också undersökt hur förskolorna gör för att stötta detta viktiga relationsbygge.
– Den föräldraaktiva modellen bjuder in föräldern att vara med i alla vardagsaktiviteter under introduktionen. Föräldern sitter med, leker med, hjälper barnet under matstunden, vilostunden, och man menar att detta ger föräldrar trygghet, vilket smittar av sig positivt på barnet, säger forskaren Martina Andersson-Søe, doktorand vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet.
Bild: Tanaphong Toochinda/Unsplash
Separationer orsakar stress
Barn i nya och okända situationer håller sig gärna i närheten av föräldern. Separationer från föräldern orsakar stress hos barnet.
– Baserat på våra tidigare kunskaper om barnutveckling kan en förälder som placeras mer i bakgrunden under introduktionen uppmuntra barnet att utforska själv. Det kanske ger möjlighet till flera tillfällen att interagera med personalen på egen hand. En gradvis separationsprocess ger kan barnet möjlighet att öva på och lära sig att föräldern kommer tillbaka, en tanke som barn vid behov också kan trösta sig med under dagen på förskolan, säger Elia Psouni.
Två tydliga sätt för inskolning
Studien har etablerat att det finns två tydligt åtskilda sätt att göra inskolningen och att de varierar inte bara när det gäller antal dagar och timmar per dag, utan också i hur personal resonerar kring förälderns roll.
– Vi vet dock ännu inte om förälderns roll under introduktionen har en avgörande betydelse för barnets relation till förskolepersonal och mående, säger Elia Psouni och fortsätter:
– Andra faktorer kan spela in, inte minst barnets tidigare erfarenheter med sina föräldrar, och andra familjerelaterade faktorer. I en ny studie som vi nyss har påbörjat lägger vi därför fokus på just förälderns roll under introduktionen.
Ni har undersökt hur inskolningarna går till i praktiken på Sveriges förskolor. Kan ni också säga något om vilken längd på inskolningen som är att rekommendera?
– Frågan är komplex. Olika barn behöver olika lång tid för att lära sig mönstret av separationer på morgonen, samt lära känna, acceptera och kunna känna trygghet och tröstas av förskolepersonalen. Vår kommande studie kommer att kunna ge ett bättre svar på detta, men annan forskning tyder på att generellt är en längre inskolning bättre än en kortare. Och att kunna anpassa längden till det individuella barnets och familjens behov är nog viktigare än att ha ett protokoll att följa.
Text: Ulrika Oredsson
Studie:
Studien gjordes inom ramen för ett större projekt om barns utveckling av anknytning, trygghet, och socioemotionell anpassning, av Martina Andersson Søe, doktorand och leg. psykolog, Elinor Schad, fil.dr, specialistpsykolog och Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, leg. psykolog och projektledare.
Melatonin är ett hormon som reglerar sömn och vakenhet. Den är den vanligaste läkemedelsbehandlingen för sömnstörningar hos barn och ungdomar i Sverige.
Användningen har ökat dramatiskt under de senaste åren och läkemedlet finns även att köpa receptfritt.
Självskadebeteende vanligare hos flickor
En studie har nu undersökt om melatonin kan påverka risken för självskador hos unga.
– Det finns ett etablerat samband mellan sömnproblem, depression och självskada. Därför ville vi undersöka om sömnmedicin är förknippad med en lägre risk för avsiktlig självskada hos unga personer, säger forskaren Sarah Bergen vid Karolinska institutet.
Studien identifierade över 25 000 barn och tonåringar i Sverige som fått melatonin på recept. Över 87 procent hade minst en psykiatrisk diagnos, främst adhd, ångest, depression eller autism. Självskada var ungefär fem gånger vanligare hos flickor än hos pojkar.
Melatonin minskade risk för självskador
Studien visar att risken för självskada ökade strax innan förskrivningen av melatonin, men minskade med ungefär hälften månaderna efter att behandlingen påbörjats. Den minskade risken var särskilt tydlig bland tonårsflickor med depression och ångest.
– Vi ser en ökad psykisk ohälsa bland ungdomar och förekomsten av självskadebeteende och självmord är hög. Våra resultat stöder hypotesen att sömnbehandling kan minska risken för självskador hos unga, särskilt hos flickor, säger Sarah Bergen.
Psykiatriska läkemedel kan spela in
Observationsstudien kan inte fastställa något orsakssamband mellan melatonin och minskad förekomst av självskador. För att kontrollera om andra mediciner kan ha påverkat resultaten gjorde forskarna även analyser som uteslöt personer som använt antidepressiva läkemedel. Resultaten var då liknande.
– Det tyder på att melatonin minskar risken för självskadebeteende, men vi kan inte utesluta att andra psykiatriska läkemedel eller psykoterapi kan ha påverkat risken, säger Marica Leone, tidigare doktorand vid Karolinska institutet.
25 500 barn och tonåringar deltog i studien. De var mellan 6 och 18 år gamla.
Forskarna bedömde hur stor risken för självskada var hos samma individ under perioder med eller utan melatoninbehandling. Det gjordes genom att jämföra risken precis innan behandlingen påbörjats med de efterföljande tolv månaderna. På så vis kunde forskarna kontrollera för bakgrundsfaktorer som kan påverka sambanden, till exempel genetik, sömnbesvärens svårighetsgrad eller psykiatriska diagnoser.
Sarah Bergen, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet, sarah.bergen@ki.se
Rent vatten är en förutsättning för vår hälsa och livsmiljö, men långt ifrån en självklarhet för alla. Idag lever över två miljarder människor med begränsad eller obefintlig tillgång till rent vatten, enligt Världshälsoorganisationen, WHO.
Den här globala utmaningen står i centrum för en forskargrupp på Chalmers tekniska högskola, som har utvecklat en metod för att enkelt ta bort föroreningar från vatten.
Forskarna har byggt upp gedigen kunskap om nanokristaller* av cellulosa – och det är här nyckeln till vattenreningen ligger. Dessa ytterst små nanopartiklar har nämligen en enastående förmåga att absorbera föroreningar, och forskarna har nu hittat ett sätt att ta vara på detta.
– Vi har tagit ett unikt helhetsgrepp om de här cellulosananokristallerna, och granskat egenskaper och möjliga användningsområden. Nu har vi skapat ett biobaserat material, en form av cellulosapulver med utmärkta reningsegenskaper som vi kan anpassa och modifiera beroende på vilka typer av föroreningar som ska tas bort, säger forskaren Gunnar Westman, professor vid Chalmers tekniska högskola.
*Nanokristaller är nanopartiklar i kristallform, som är extremt små. En nanopartikel är mellan 1 och 100 nanometer i minst en dimension, det vill säga på någon ledd. En nanometer = en miljarddels meter.
Gifterna absorberar och bryts ner
I en studie visar en forskargrupp hur giftiga färgämnen kan filtreras bort från avloppsvatten med hjälp av metoden och materialet som forskarna har utvecklat. Reningen kräver varken tryck eller värme, och utnyttjar solljus i processen.
Gunnar Westman liknar metoden vid att hälla hallonsaft i ett glas med riskorn, som suger upp saften så att vattnet återigen blir genomskinligt.
– Tänk dig ett enkelt reningssystem, som en bärbar låda som kopplas på avloppsröret. När det förorenade vattnet passerar filtret med cellulosapulver absorberas föroreningarna, och solljuset som släpps in i reningssystemet gör att de bryts ned snabbt och effektivt. Det är ett kostnadseffektivt och enkelt system att sätta upp och använda och vi ser att det skulle kunna göra stor nytta i länder som idag har dålig eller obefintlig vattenrening, säger Gunnar Westman.
När det förorenade vattnet passerar filtret med cellulosapulver absorberas föroreningarna, och solljuset som släpps in i reningssystemet gör att de bryts ned snabbt och effektivt. Illustration: David Ljungberg/Chalmers
Metoden ska testas i Indien
Indien är ett av flera länder i Asien med en omfattande textilproduktion, där stora mängder färgämnen släpps ut i sjöar, floder och vattendrag.
Konsekvenserna för människor och miljö är allvarliga. Färgämnena innehåller kemikalier och tungmetaller som kan ge människor hudskador vid direktkontakt. Kemikalierna ökar även risken för cancer och organskador när de giftiga ämnena kommer in i näringskedjan. Naturen drabbas på flera sätt, bland annat försämrar föroreningarna fotosyntesen och växters tillväxt.
Fältstudier i Indien är därför ett viktigt nästa steg. Chalmersforskarna stöttar nu sina indiska forskarkollegor i arbetet för att några av landets småskaliga industrier ska få testa metoden i verkligheten.
80 procent av föroreningarna försvinner
Hittills har laboratorietester med industrivatten visat att mer än 80 procent av färgföroreningarna försvinner med den nya metoden.
Gunnar Westman ser goda möjligheter att kunna öka reningsgraden ytterligare.
– Att gå från utsläpp av helt orenat vatten till att få bort 80 procent av föroreningarna är en enorm förbättring, och innebär betydligt mindre förstörelse av naturen och skador för människor. Med optimering av pH och reningstid ser vi dessutom en möjlighet att förbättra processen ytterligare, så att vi kan få fram både bevattnings- och dricksvatten, säger han och fortsätter:
– Det vore fantastiskt om vi kan hjälpa dessa industrier att få en vattenrening som fungerar, så att människor i omgivningarna kan använda vattnet utan att riskera sin hälsa.
Kan användas mot fler sorters föroreningar
Forskarna ser även stora möjligheter att använda nanokristaller av cellulosa för rening av andra vattenföroreningar än färgämnen.
I en tidigare studie visade forskargruppen att föroreningar av så kallat giftigt sexvärt krom, som är vanligt i avloppsvatten från gruv- och metallindustrier, kunde avlägsnas med ett liknande cellulosabaserat material. Gruppen undersöker också hur forskningsområdet kan bidra till rening av antibiotikarester.
Forskningen har skett i samarbete med Malaviya National Institute of Technology Jaipur i Indien.
Mer om vatten och föroreningar från färg
• Över två miljarder människor i världen lever med begränsad eller obefintlig tillgång till rent vatten. Varje år beräknas över 3,5 miljoner människor dö av brist på tillgång till rent vatten och fungerande sanitet.
• Den globala textilindustrin, som är koncentrerad till Asien, bidrar till omfattande föroreningar av vatten. Produktionen sker ofta i låglöneländer, där en stor del av tekniken är föråldrad och miljölagstiftning och tillsyn kan vara bristfällig.
• Utsläppen bidrar till övergödning och toxiska effekter i vatten och mark. I Kina och Indien finns exempel på där grundvattnet har blivit förorenat av färg- och beredningskemikalier.
• För att producera ett kilo ny textil krävs mellan 7 000 och 29 000 liter vatten och mellan 1,5 och 6,9 kilo kemikalier.
• 2021 producerades cirka 327 tusen ton färgämnen och pigment i Indien. En stor andel av landets färgföroreningar släpps ut orenade.
Gunnar Westman, biträdande professor, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, westman@chalmers.se
Det finns en enorm mångfald av liv på vår planet – från pyttesmå kryp som bara lever ett par timmar till majestätiska varelser som lever i hundratals år.
Forskare kallar dessa skillnader i livslängd, storlek och reproduktionsålder hos djur och växter för livshistoriestrategier. De har utvecklats över tid samtidigt som organismerna har anpassats till sina miljöer.
Evolutionsbiologer har länge velat förstå hur olika faktorer spelar in i evolutionen av olika alternativa strategier. De intresserar sig också för hur strategierna bevaras inom arter, något som i sin tur lett till utveckling av nya anpassningar och egenskaper.
Genetiska mekanismer styr släkten Colias
En ny studie har tittat på alternativ livshistoriestrategi hos höfjärilssläktet Colias som har ett urgammalt ursprung. Forskarna undersöker också mekanismer som har lett till fjärilarnas bevarande under miljontals generationer.
– Vi har upptäckt en urgammal bevarad genetisk mekanism som reglerar huruvida honfjärilar investerar energi i att vara attraktiva och färgglada och därmed få mer uppmärksamhet från hanar, eller om de istället investerar resurserna i att producera fler och bättre avkomma. Detta leder dock till att de saknar färg i vingarna och därför inte anses vara lika attraktiva, säger forskaren Kalle Tunström vid Stockholms universitet.
En del höfjärilar lyser med sin gula färgprakt.
En tredjedel har vita vingar
Höfjärilar är en färgstark grupp fjärilar som finns på många platser i världen. Både hanar och honor har vanligtvis färgstarka orange eller gula vingar, men bland cirka en tredjedel av de 90 olika arterna har honorna i stället vita vingar.
– Dessa vitvingade honor kallas för albahonor, och förändringen i färg verkar vara ett resultat av hur honorna investerar sina energiresurser som de samlat in när de var larver. Under metamorfosen till att bli en fjäril, kan honorna antingen använda dessa resurser för att producera orange vingar, och därmed bli attraktiva för hanar, eller så producerar de ingen färg alls utan använder resurserna för att få fler avkommor, säger Kalle Tunström.
Enligt forskarna är alba alltså mer än bara en färgvariant, det är en visuell representation av en livshistoriestrategi som är unik för höfjärilshonor.
Två alternativa strategier
I studien har en internationell forskargrupp, som letts från Stockholms universitet, identifierat den genetiska basen för albahonans strategier genom att använda en rad genetiska analyser. De har sedan kunnat sätta in upptäckten i ett evolutionärt sammanhang.
– Vad som är anmärkningsvärt med våra fynd är att de två alternativa strategierna – antingen skaffa barn eller satsa på färgprakt – har existerat sida vid sida i miljontals generationer, något som man normalt inte förväntar sig då naturlig selektion normalt leder till att den ena eller den andra strategin ska vara bättre och ta över.
Visar utveckling av egenskaper
Upptäckterna är mycket viktiga eftersom de ger en bättre förståelse för hur livshistorieegenskaper utvecklas, och tyder på att vissa strategier som delas av olika arter faktiskt också kan ha en delad genetisk mekanism.
– Genom att undersöka det evolutionära ursprunget på alternativa livshistoriestrategier hoppas vi kunna öka vår förståelse för hur nya egenskaper och livshistoriestrategier utvecklas. Målet är att detta kommer hjälpa oss att förstå förutsättningarna som genererat all den mångfald av organismer och livshistoriestrategier runt omkring oss i dag, säger Kalle Tunström.
Enligt Socialstyrelsen var 19 400 ungdomar familjehemsplacerade i Sverige år 2020. Hur en flytt upplevs är individuellt, men många unga tycker att besluten fattas över deras huvuden.
Forskare vid Stockholms universitet har nu undersökt hur socialtjänsten kan bli mer personcentrerad. I olika delprojekt har de haft fokus på unga, äldre och människor som brottas med psykisk ohälsa.
– Allt handlar om delat beslutsfattande. I forskningsprojekten har jag bidragit både till metodsidan och till det som kallas artefaktutveckling. Det handlar om att använda artefakter som en lösning. Vi har jobbat med deltagande design, en metodik som har lång tradition inom forskningsämnet Människa–datorinteraktion, säger Ola Knutsson som är forskare vid institutionen för data- och systemvetenskap.
Storytelling och rollspel
Inom deltagande design identifieras problem och konkreta lösningar arbetas fram tillsammans med dem som är berörda. Tidigare handlade det mest om att designa it-system, men i takt med digitaliseringen har metoden breddats.
– I projektet som rör ungas boendesituation har vi haft flera workshops och bland annat använt oss av storytelling och rollspel. Oftast har vi arbetat antingen med ungdomar eller med personal inom socialtjänsten, men ibland har de båda grupperna varit med i samma workshop.
Kortlek blev samtalsstöd
Under projektets gång har flera prototyper tagits fram, både digitala och fysiska. Ett resultat av forskningen är en kortlek som kan fungera som stöd i samtalet mellan en ung person och handläggaren på socialtjänsten.
Varje kort behandlar viktiga frågeställningar om flytten till ett nytt boende. De kan hjälpa ungdomar att få koll på alternativen och känna sig mer delaktiga i besluten. Ett kort har texten ”Pausa samtalet” och påminner om den tuffa situation många upplever.
– Det finns studier som visar att människor mår bättre när de får vara delaktiga i sin egen vård. Därför känns den här forskningen extra viktig och intressant. Det finns en tydlig samhällsnytta och vi forskar nära praktiken, säger Ola Knutsson.
Ungdomar positiva till dialog
Hans intryck är att ungdomarna som deltog i studien är positiva till delat beslutsfattande. Några har uttryckt en brist på likabehandling – de ser kanske att vänner bemöts annorlunda av socialtjänstens handläggare.
Det skulle kunna korrigeras med ett bättre beslutsstöd och underlag för dialog, menar Ola Knutsson. Här kan till exempel samtalskorten komma in.
Från personalens sida anar dock Ola Knutsson ett visst motstånd. En del socialsekreterare tycker att individer måste bemötas på olika sätt eftersom deras bakgrund och behov skiljer sig åt. Men det finns också andra som har hört av sig efter projektets slut och undrat hur det går med utvecklingen av samtalskorten.
– FN:s barnkonvention är lag i Sverige sedan några år tillbaka, men delat beslutsfattande kräver mer resurser i form av tid. Jag tror också att det behövs andra arbetssätt – och ett attitydskifte i vissa fall, säger han.
Ungdomarna vill ha en app
Ungdomarna i studien har även uttryckt önskemål om en app som är lätt att använda. De har bidragit med innehåll till de prototyper som forskarna har tagit fram.
Forskarna tar nu med sig erfarenheterna in i nästa forskningsprojekt. Det handlar om utbildning för ett ökat samarbete mellan kommuner och regioner baserat på delat beslutsfattande.
– Myndigheter som arbetsförmedlingen och försäkringskassan är också viktiga att få med, men att vi forskare ska lösa alla samarbetsutmaningar mellan olika huvudmän är inte realistiskt, säger Ola Knutsson.
Ytterligare en satsning ska görs under våren för att få ut samtalskorten på bred front i Sverige.
– Om samtalskorten ska bli kontinuerligt använda behöver de handla om mer än placeringar och familjehem. De behöver ta upp de vanligaste frågorna som ungdomar har när de möter socialtjänsten. Det står också klart att ungdomarna vill ha en snygg, diskret och interaktiv app som fungerar i deras egna mobiler, säger han.
Ola Knutsson, universitetslektor vid Stockholms universitet, knutsson@dsv.su.se
Det finns en överförskrivning av antibiotika till äldre med misstänkt urinvägsinfektion.
Forskare har därför i ett internationellt samarbete utvecklat en utbildningsinsats för att minska onödig förskrivning och användning av antibiotika.
Studien omfattar drygt tusen personer på 38 äldreboenden i Nederländerna, Norge, Polen och Sverige.
Utbildningsinsats gav resultat
Utbildningsinsatsen bestod av teori och diskussioner i smågrupper kring hur vårdpersonal på bästa sätt tar om hand om äldre med misstänkta urinvägsinfektioner. De använde även ett beslutsverktyg med tillhörande utbildnings- och informationsmaterial.
Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor tog även fram en lokal handlingsplan för arbetsplatsen som sedan följdes upp.
Halvering av antibiotika mot urinvägsinfektioner
Resultaten visar att utbildningsinsatsen ledde till en halvering av antalet behandlingar med antibiotika mot urinvägsinfektioner, jämfört med en kontrollgrupp.
Studien visar också att säkerheten för patienterna inte försämrades. Det var ingen skillnad mellan grupperna avseende komplikationer, sjukhusinläggningar eller dödsfall efter urinvägsinfektioner.
– På grund av det tilltagande problemet med antibiotikaresistenta bakterier är det viktigt att undvika onödiga antibiotikabehandlingar. Äldre är dessutom mer känsliga för biverkningar av antibiotika. Därför är det fantastiskt att utbildningsinsatsen lett till en halverad användning av urinvägsantibiotika hos äldre med bibehållen säkerhet, säger forskaren Pär-Daniel Sundvall vid Göteborgs universitet.
Mer om studien
Efter utbildningsinsatsen var antalet förskrivningar av antibiotika 0,27 per person och år, mot kontrollgruppens 0,58 förskrivningar. Studien genomfördes under perioden september 2019 till juni 2021. I Sverige deltog 207 äldre personer.
