Hon har i sin avhandling bland annat studerat vad framgångsrika rektorer gör, och hur rektorers ledarskap påverkar hur väl skolor når de kunskapsmål och sociala mål som står i läroplanen.
En framgångsrik skola har goda resultat både när det gäller kunskap och social utveckling. Monika Törnsén visar nu att rektorer i dessa skolor tar ett större ansvar för sitt läroplansuppdrag än rektorer i mindre framgångsrika skolor.
– I de framgångsrika skolorna leder rektor skolans processer och är engagerad i lärarnas arbete med elevers lärande, både när det gäller kunskapsmål och inte minst sociala mål.
För att bli en framgångsrik skolledare krävs att vissa förutsättningar uppfylls. Enligt rektorerna själva är det bland annat nödvändigt att samspelet med lärarna fungerar, att man som rektor har ett begränsat ansvarsområde, tillgång till stödfunktioner på kommunal nivå och möjligheter att bli avlastad vissa uppgifter.
En av de framgångsrika rektorernas strategier är att engagera sig i skolans struktur och kultur, i lärares undervisning och i elevers och lärares lärande, och samtidigt utveckla goda kontakter med föräldrar, kommunala ledare och internationella samarbetspartners.
– En rektor som engagerar sig i skolans kärnprocesser gynnar helt enkelt skolans resultat, menar Monika Törnsén.
Undersökning bygger på intervjuer med rektorer och lärare, enkätfrågor till lärare och observationer i tjugofyra 7–9-skolor i tolv olika kommuner. Studien har skett inom ramen för forskningsprojektet ”Struktur, kultur, ledarskap – förutsättningar för framgångsrika skolor?”.
Monika Törnsén är uppvuxen i Pajala och bor i Råneå i Norrbotten. Hon har tidigare varit mellanstadielärare i Boden och Luleå, rektor i Råneå, projektledare för Luleå Gymnasieby och verksam vid Skolverket i Luleå. Numera arbetar hon som utbildningsledare vid Centrum för skolledarutveckling, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Fredagen den 8 maj försvarar Monika Törnsén, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Successful Principal Leadership: Prerequisites, Processes and Outcomes. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal D, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Ulf P. Lundgren, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Kontakta gärna:
Monika Törnsén,
Centrum för skolledarutveckling och pedagogiska institutionen,
Umeå universitet
Telefon: 070-669 9469, 090-786 78 13
E-post: monika.tornsen@pedag.umu.se
Primärvården är basen för svensk sjukvård och många patienters första kontakt med sjukvården. Kvaliteten på ett blodprov påverkas av en kedja av händelser som börjar med att en analys beställs och slutar med att ett analyssvar tolkas. Forskning visar att de flesta felen uppstår innan provet har anlänt till laboratoriet. Trots relativt stor kunskap om att dessa fel påverkar patientsäkerheten har inga studier gjorts om hur den praktiska provtagningen och provhanteringen utförs i primärvården.
Avhandlingen omfattar en stor enkätundersökning bland provtagningspersonal på vårdcentraler och kliniska sjukhuslaboratorier. Det framgår då att identifiering av patienter, provrörsmärkning, remisshantering, informationssökning samt den praktiska provtagningen och provhanteringen ibland utförs på sätt som ökar risken för fel. Det kan påverka patientsäkerheten och medföra ökade kostnader för sjukvården. Provtagningspersonal på laboratorierna rapporterade ett bättre utförande jämfört med personal på vårdcentralerna. Avhandlingen omfattar också en undersökning av kvaliteten på blodprov som tagits i primärvården. Det visade sig vara stor skillnad i kvalitet på blodprov tagna vid olika vårdcentraler.
Resultaten kunde inte visa någon tydlig koppling mellan vidareutbildning i provtagning och bättre rapporterat utförande i primärvården. Åtgärder för att förbättra praktisk provtagning och provhantering i primärvård bör därför utformas ur ett perspektiv med hänsyn till organisationens betydelse. Processen bör utformas så att den i varje moment underlättar för den enskilde provtagaren att göra rätt. Insatserna bör också kontinuerligt utvärderas och personalens intresse för utbildning och vidareutveckling tas tillvara.
Avhandlingens resultat lägger grunden för fortsatta studier och praktiskt förbättringsarbete. Genom att öka kvaliteten vid provtagning och hantering av blodprover kan man minska sjukvårdskostnaderna och förbättra patientsäkerheten.
För mer information, kontakta gärna Johan Söderberg via e-post johan.soderberg@medbio.umu.se eller tel. 073-374 81 84
Fredagen den 8 maj försvarar Johan Söderberg, Inst. för medicinsk biovetenskap och Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Sources of preanalytical error in primary health care – implications for patient safety”. Svensk titel ”Preanalytiska felkällor i primärvård – implikationer för patientsäkerhet”.
Disputationen äger rum kl 09.00 i sal 135, by. 9A, bv, NUS.
Fakultetsopponent är docent Ewa Idvall, Landstinget i Kalmar län och Linköpings universitet.
– Självbedömning är en given del av det egna lärandet, en del av det som också blir det livslånga lärandet, säger Anne Dragemark Oscarson som i sin avhandling har undersökt hur eleverna klarar självbedömning vad det gäller den skriftliga kompetensen i engelska.
Gymnasieskolans läroplan och kursplanernas mål i engelska om elevers eget ansvarstagande upplevs inte sällan som orealistiska av lärarna. I sin studie visar Anne Dragemark Oscarson att eleverna på gruppnivå är väl medvetna om vad de kan och inte kan, något som bör tas till vara i planering av undervisningen.
– Men eleverna behöver vara väl förtrogna med kursmålen och öva sin bedömningsförmåga från kursens början för att det ska fungera. Av någon anledning tror många lärare att eleverna ska klara självbedömning utan träning, säger Anne Dragemark Oscarson.
På individnivå var det större skillnader mellan elev- och lärarbedömningarna. Allt eftersom eleverna blev mer förtrogna med kursmålen och vana vid att bedöma sina skriftliga arbeten blev deras bedömningar mer i överensstämmelse med lärarens. Eleverna var bättre på att bedöma sin generella skrivfärdighet i engelska än de var på att bedöma sina prestationer i direkt samband med en specifik skrivuppgift.
Eleverna tenderade allmänt att undervärdera sin skriftliga förmåga. De formella färdigheter som de i både gymnasiekurserna engelska A och engelska B fokuserade på var stavning och grammatik och inte andra färdigheter, som exempelvis ordkunskap.
Både elever och lärare i studien var positiva till självbedömning i engelska. De ansåg också att förmågan att bedöma egna kunskaper var en viktig del av undervisningen i alla ämnen.
– Inte minst för att den kan utgöra ett värdefullt komplement till lärarens ordinarie bedömningsunderlag. Elevernas färdigheter kommer inte alltid fram under lektioner och vid prov i skolan, säger Anne Dragemark Oscarson.
Anne Dragemark Oscarson lägger fram sin avhandling ”Self-Assessment of Writing in Learning English as a Foreign Language. A Study at the Upper Secondary School Level” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 8 maj, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Anne Dragemark Oscarson: 031-7862383, 0709-205094, anne.dragemark@ped.gu.se
Segregation, att rika inte bor bland fattiga, svenskar inte bland invandrade och unga inte bland gamla uppfattas ofta som ett problem. Hur kan vi få olika hushållskategorier att bo tillsammans i ett bostadsområde? Och vill hushållen själva bo blandat?
I sin avhandling har Emma Holmqvist undersökt målet om blandat boende som instiftades som ett nationellt bostadspolitiskt mål 1974. Vilka problem skulle lösas, vilka verktyg skulle användas för att nå målet? Och är målet fortfarande aktuellt i dag? Hon har intervjuat både politiker och planerare och det är tydligt att de har olika syn på varför och hur ett blandade boendemiljöer ska skapas. Att bygga bostadsområden med en blandning av olika bostadstyper, upplåtelseformer och bostadsstorlekar framstår som den centrala strategin för att de boende ska få en större valmöjlighet på bostadsmarknaden, vilket i sin tur möjliggör en befolkningsmässig blandning.
– Men om politikerna anser att detta ska motverka en klassmässig eller etnisk segregation skiljer sig åt. För vissa politiska partier ska en blandning ske i alla bostadsområden för andra ska det bara ske i de områden som anses invandrartäta och resurssvaga, säger Emma Holmqvist.
Hennes studie visar också att styrningen har blivit svårare för planerarna som ska försöka styra stadens utveckling så att bostadssammansättningen blir mer varierad. De statliga styrmedlen i form av subventioner och lån som styrde vad som byggdes har tagits bort och de kommunala bostadsbolagens roll för bostadsproduktionen är inte lika central idag som på 1970-talet. Om det inte finns aktörer på bostadsmarknaden som vill bygga blandat har planerarna därför svårt att styra utvecklingen i den riktningen.
En annan viktig fråga är om hushållen vill bo blandat? Boendepreferensstudier visar att ett blandat boende inte tycks vara avgörande för om ett område är bra eller dåligt. Det verkar snarare som om de boende inte bryr sig särskilt mycket om områdets befolkningssammansättning. Dessutom kan ett och samma område upplevas som både blandat och ensidigt bland dem som bor där. Hushållen uppfattar alltså sin omgivning på olika sätt.
– Medlen för att förverkliga målsättningen har blivit färre och det finns en klar risk att det i framtiden kommer att vara ett mål utan medel, säger Emma Holmqvist.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Emma Holmqvist, mobil: 073-617 01 71, emma.holmqvist@ibf.uu.se
EU beskrivs ofta som ett hot mot det svenska sättet att organisera arbetsmarknaden. Men trots att delar av den europeiska lagstiftningen går stick i stäv med vissa nationella regler är det praxis att anpassa nya regleringar till de förhållanden som råder i de olika medlemsländerna. I slutänden har därför utfallet av många av de lagar som tagits fram inom EU även formats av nationella faktorer.
– Ett exempel på detta är regelverket bakom de former för kommunikation mellan anställda och arbetsgivare som benämns europeiska företagsråd och kan beskrivas som en europeisk motsvarighet till det som i Sverige kallas för medbestämmande, säger Andreas Dahlkvist, som i sin avhandling studerat det nationella medbestämmandesystemets roll vid införandet av de europeiska företagsråden i Sverige.
Liksom i flera andra europeiska regleringar finns det inslag i regelverket bakom de europeiska företagsråden som står i motsats till det svenska medbestämmandesystemet. Men enligt Andreas Dahlkvist kan införandet av dessa regler beskrivas som en flexibel process som påverkades av en rad olika faktorer, däribland det svenska sättet att organisera relationerna mellan anställda och arbetsgivare.
Genom att undersöka hur de grupper och organisationer som var inblandade i denna process resonerade finner han även stöd för att flera centrala inslag i det svenska medbestämmandet spelade en viss roll vid hanteringen av de europeiska företagsråden. Men avhandlingen visar att andra faktorer var minst lika viktiga. Ett exempel är de sedan tidigare etablerade samarbetsformer som finns inom de svenska storföretag där europeiska företagsråd etablerats.
– Min avhandling visar också att de grupper och organisationer som hanterade denna fråga ofta betraktade denna europeiska form av arbetstagarinflytande som något annorlunda och mindre värdefullt än svenska former av medbestämmande, och att den därför också borde behandlas på ett speciellt sätt, säger Andreas Dahlkvist.
Avhandlingen bidrar till en större förståelse av vad nationella faktorer betyder för utfallet av europeiska regleringar på arbetsmarknadsområdet, men visar också att andra faktorer har varit viktiga för utfallet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Andreas Dahlkvist, tel: 018-471 57 57, 070-461 13 94, andreas.dahkvist@ekhist.uu.se
– Många forskare har under senare år tagit sig till förorten för att på ett eller annat sätt studera konstruktionen av invandraren. Jag åkte till förorten för att studera kategoriseringen av svenskar och föreställningar om svenskhet, säger Maria Bäckman.
Hon har under lång tid träffat och intervjuat svenska gymnasieungdomar, främst tjejer, och visar i sin bok hur de positionerar sig omväxlande som tonåringar, tjejer, förortsbor och svenskar. Ofta är detta inget problem: för det mesta handlar det mer om att manifestera likhet än skillnad menar Maria Bäckman.
– Likhet är också något som tjejerna på ett tydligt sätt strävar efter att både uppnå och beskriva. På olika sätt talar de om att de är lika sina kamrater, att också de har flaggor, religiösa symboler och en stark lojalitet gentemot hembygden – förorten. Genom att ungdomarna tillsammans tonar ned olikheter och lyfter fram det gemensamma blir samvaron hyggligt konfliktfri och en form av samlevnadsfrid upprättas, säger Maria Bäckman.
Men i många sammanhang kom ”det svenska” ändå att symbolisera en form av absolut nollpunkt som alla ville distansera sig ifrån, vilket kunde vara djupt problematiskt för de ungdomar som samtidigt identifierade sig (och inte minst betraktades) som svenskar.
– På andra arenor kan dessa ungdomar mycket väl tilldelas fördelar och privilegier just i sin egenskap av att tillhöra den självklara majoriteten. Där kan de utnyttja de inkluderingar som gör att de kan räknas till ”oss” och till ”dem”. Men det gäller inte alltid och överallt. Lokalt kan svenskhet istället uppfattas som något som måste färgas bort ur håret, som bör kompletteras med en finsk flagga, eller ersättas av en tysk mamma, berättar Maria Bäckman.
Den negativa synlighet som i den aktuella förorten förknippades med det ”vita” och det ”svenska” – och i tjejernas fall dessutom ofta knöts till föreställningar om ”svenska tjejer” eller ”blondiner” – resulterade många gånger i viljan att smälta in och passera som något annat än förortens Andra.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Maria Bäckman är etnolog. Hon disputerade 2003 vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Kön och känsla. Samlevnadsundervisning och ungdomars tankar om sexualitet” och arbetade med projektet ovan vid Stockholms universitet. Hon är numera verksam vid Uppsala universitet.
Maria Bäckman nås på tfn 0707-16 13 79, e-post maria.backman@etnologi.su.se
”Miljonsvennar. Omstridda platser och identiteter” är utgiven av Makadam förlag, www.makadambok.se.
Bild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=62618.
Förändringar i antalet kromosomer och förändringar i antal av vissa delar av kromosomer har länge varit känt som en orsak till många sjukdomar. Detta är också vanligt förekommande i cancerceller. Trots det har kunskapen varit begränsad om hur sådana förändringar generellt sett påverkar arvsmassans funktion. En forskargrupp vid Umeå universitet har använt bananfluga som ett modellsystem för att ställa dessa frågor.
Forskargruppen visar nu hur sambandet mellan antal kromosomer eller kromosomdelar och arvsmassans funktion ser ut. I det normala fallet har både människa och bananfluga två kopior av varje kromosom, en som ärvts från mamman och en som ärvts från pappan. Forskarna har studerat hur förlusten av en del av en kromosom eller förlusten av en hel kromosom påverkar funktionen av den kvarvarande kopian av samma kromosom eller kromosomdel. De har även undersökt vad som händer om vi får fler kopior än två av en hel kromosom eller del av kromosom.
– Det visar sig att det finns väl utvecklade mekanismer som kan hantera förändringar i arvsmassan. För en av bananflugans kromosomer har vi även identifierat vilket protein som hanterar denna kompensation. Vi tror att den kompensering av kromosomskador vi observerat kommer att få betydelse för både grundläggande och mer tillämpad genetisk forskning, säger Jan Larsson, docent vid Institutionen för molekylärbiologi.
Forskare har tidigare känt till att könskromosomer, t.ex. X-kromosomen hos människa, har kromosomspecifika mekanismer för att se till att generna på X-kromosomen producerar lika mycket protein i honor, som har två X-kromosomer, som i hannar, som har en X-kromosom. Uppfattningen har varit att denna kromosomspecifika mekanism är unik för könskromosomer.
Umeåforskarna ställde sig frågan om inte andra kromosomer kan ha liknande system för reglering av hela kromosomen eller stora delar av kromosomen när förändringar uppkommer. Det visar sig nu att så är fallet.
Resultaten har betydelse för vår grundläggande förståelse av arvsmassans funktioner och vad som händer när felaktigheter uppkommer.
Artikeln har titeln ”Buffering of Segmental and Chromosomal Aneuploidies in Drosophila melanogaster” och publicerades i PLoS Genetics, den 1:a maj.
Artikelförfattare är Per Stenberg, Lina E Lundberg, Anna-Mia Johansson, Malin J Svensson och Jan Larsson vid Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet och Patrik Rydén vid Institutionen för matematik och matematisk statistik vid Umeå universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Jan Larsson, Molekylärbiologi
Telefon: 090-785 67 85
E-post: jan.larsson@ucmp.umu.se
Det framgår av en doktorsavhandling vid SLU, i vilken Andreas Drott har studerat kvicksilverförorenade sediment på åtta platser i Sverige.
Kvicksilver är ett av våra mest allvarliga miljögifter. Vi människor får framför allt i oss ämnet när vi äter fisk och skaldjur, och det kan bland annat leda till svåra fosterskador. Livsmedelsverket rekommenderar därför kvinnor i fertil ålder att begränsa sitt intag av fisk från insjöar och från Östersjön, trots att fisk av flera andra skäl är bra att äta.
På senare år har uppmärksamhet riktats mot lokalt kraftigt förorenade områden, och stora resurser har lagts på att kartlägga och vid behov sanera förorenade områden. Att ta bort kvicksilver är dock mycket dyrt, och det är därför nödvändigt att korrekt bedöma vilka områden som är viktigast att åtgärda innan man går vidare till en sanering. För detta behövs fördjupad kunskap om vad som händer med kvicksilvret i miljön.
I fisk förekommer nästan allt kvicksilver i form av metylkvicksilver. Andreas Drott har därför studerat bildningen av metylkvicksilver i förorenade sediment, där man överväger att göra saneringar. Sedimenten är belägna utanför tidigare massa- och pappersindustrier.
I Andreas Drotts avhandling tonar en delvis ny bild fram, där den viktigaste enskilda faktorn för bildning av metylkvicksilver är primärproduktion och näringstillgång. Metyleringen av kvicksilver är framför allt biologisk och utförs av bakterier som lever i syrefri miljö. Bakteriernas aktivitet ökar när de får tillgång till färskt organiskt material, och därför är metyleringen högst i miljöer med hög primärproduktion av plankton och alger. Tidigare amerikanska studier har i stället betonat tillgången på sulfat, som bakterierna behöver för sin andning.
Andreas Drotts resultat visar också att den kemiska formen av kvicksilver är viktig, eftersom bakterierna först måste få i sig kvicksilvret för att kunna metylera det. I motsats till andra metaller är det små oladdade, lösta kvicksilverformer som tas upp direkt över bakteriernas cellmembran. De nya resultaten motsäger delvis en hypotes från en ledande amerikansk forskargrupp, att kvicksilvret skulle vara minst tillgängligt i syrefria miljöer med mycket svavelväte. Sannolikt finns det andra förklaringar till att metyleringen sjunker i sådana miljöer.
Andreas Drott ingår i en forskargrupp vid SLU och Umeå universitet som studerar kvicksilver i miljön. Forskargruppen, i vilken professor Ulf Skyllberg, SLU, och dr Erik Björn, Umeå universitet, ingår, har uppmärksammats internationellt. Skyllberg har för sina studier om kvicksilvers bindning till humus bland annat fått pris av den ledande miljötidskriften Environmental Science and Technology, som ges ut av American Chemical Society.
Fredagen den 8 maj kl 10.00 försvarar jägmästare Andreas Drott, institutionen för skogens ekologi och skötsel, sin avhandling med titeln Chemical Speciation and Transformation of Mercury in Contaminated Sediments.
Opponent är professor Francois M.M. Morel, Department of Geosciences, Princeton University, New Jersey, USA.
Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå.
Kontaktinformation
Andreas Drott, tel 090-786 86 25.
andreas.drott@sek.slu.se
De flesta kommersiella färger mot marin påväxt, så kallade anti fouling-färger, fungerar genom att bekämpningsmedel innesluts i färgen för att långsamt erodera i vattnet varvid organismen som försöker etablera sig på ytan antingen dör eller försöker simma därifrån. Koppar är ett av de vanligaste medlen, med följd att cirka 40 ton koppar varje år sprids längs västkusten.
Forskare vid Göteborgs universitet har nu i samarbete med bland annat Kemikalieinspektionen och färgproducenten International Paint AB utarbetat en ny princip för effektiva båtbottenfärger kallad ”post settlement inhibition”, eller PSI.
Även här används bekämpningsmedel – men till skillnad från i andra miljöskadliga färger är PSI-medlet hårt bundet till färgens bindemedel så att mycket små mängder löses ut i havsmiljön. Genom att tillsätta ett högmolekylärt lösningsmedel i färgen kanaliseras medlet istället direkt till organismen.
Färgen tillåter havstulpanerna att kolonisera bottenytan med sina larver. Anti-fouling-effekten inträder när havstulpanen försöker fästa tätare mot ytan och kommer i kontakt med bekämpningsmedlet, som får den att släppa taget (därav beteckningen ”post settlement inhibition”). Omfattande tester utförda med frivilliga båtägare visar att PSI-principen är mycket effektiv: koloniseringen av havstulpaner begränsas till minst 90 men ofta upp till 100 procent.
Principen är hämtad från naturliga förebilder där vissa alger använder liknande metod för att undgå påväxt på sina bladytor. Den nya PSI-färgen frisätter försumbara mängder bekämpningsmedel i den marina miljön och den mängd bekämpningsmedel som finns i färgsskikten är förhållandevis låg. När båten tas upp kan PSI-färgen skrapas av och tas om hand med hjälp av de befintliga rutiner som finns i de flesta marinor.
–På sikt hoppas vi kunna bekämpa påväxt även av alger och andra djur med hjälp av PSI-principen. Slutmålet är en marin färgformulering som ska vara effektiv mot all påväxt men ge försumbara ge effekter på andra organismer i den marina miljön, säger professor Hans Elwing vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, som är ansvarig för projektet.
Genombrottet i arbetet med färgen kom då forskarna upptäckte de speciella lösningsmedel som ingår i PSI-systemet.
–Vi hade stor tur när vi gjorde den upptäckten. Samtidigt har det tagit oss tio års forskning för att komma dit vi är nu. Det har varit en väg kantad av många misslyckanden, men det har också funnits en brinnande entusiasm hos mina medarbetare och hos många båtägare, säger Hans Elwing.
Utvecklingen av den nya PSI-principen sker i samverkan med ett Forskningsprogram som heter MARINORD som finansieras av NordicInnovation. Statens Provningsinstitut i Borås och flera färgföretag sponsrar projektet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Hans Elwing, professor i ytbiofysik, Instutionen för Cell och Molekylärbiologi, Göteborgs universitet:
0733604607
Hans.Elwing@cmb.gu.se
Bildtext: Skrovet på en segelbåt målad med färg som innehåller PSI-substanser, jämfört med obehandlad kontrollyta. Notera den täta beväxningen av havstulpan på kontrollytorna. Båten har legat i vattnet vid västkusten under fyra sommarmånader 2008. Foto: Jesper Löve
– Avloppsreningen släpar efter i Polen, Ryssland och de baltiska länderna. Det är här som de stora, betydande insatserna mot fosforutsläppen kan göras till en relativt låg kostnad, säger forskarassistent och teknologie doktor Andreas Bryhn vid institutionen för geovetenskaper.
7000 till 10 000 ton fosfor per år skulle då behövas ta bort från den årliga fosforbelastningen från östersjöländerna, till en kostnad av 2 till 5 miljarder kronor varje år.
– Det låter mycket och det är mycket, men det bör jämföras med övergödningsdelen av Baltic Sea Action Plan, som östersjöländernas regeringar skrev på år 2007 och som beräknas kosta 36 miljarder kronor om året, säger Andreas Bryhn.
I studien har han tittat på olika miljöinsatser som skulle kunna göra det möjligt att nå 1950-talets förhållanden i Östersjön. Anledningen är att det har tidigare har gjorts omfattande undersökningar av vad befolkningen i östersjöområdet är redo att betala för att återställa miljön till just 1950-talets tillstånd.
– Algblomningar har funnits i Östersjön så länge som detta innanhav har existerat, men problemet med övergödning har framför allt uppmärksammats under 1960- och 1970-talet och framåt, framhåller Andreas Bryhn.
– Vill man vara ännu mer ambitiös i miljöarbetet krävs förstås större insatser. Det är då ändå viktigt att man börjar i rätt ände, med just dessa stora flöden från tätorternas avlopp som är relativt enkla och billiga att åtgärda. Detta arbete pågår redan, men ju mer vi lägger krutet på de billiga och kraftfulla åtgärderna, desto snabbare kan vi förvänta oss förbättringar i miljön.
Studien visar att anläggning av våtmarker och insatser i jordbruket är sämre och dyrare alternativ för att motverka övergödningen. I den mån kostnaderna är låga är effekten på fosforbelastningen från dessa insatser små eller oklara.
En annan åtgärd som lyfts fram i studien är förbud mot fosfater i tvättmedel och maskindiskmedel. I Sverige förbjöds fosfater i tvättmedel år 2008, medan den svenska regeringen i en proposition nyligen föreslog att maskindiskmedel med höga fosfathalter ska förbjudas från och med år 2011.
– Fosfatförbud är särskilt billigt och effektivt som miljöåtgärd i de östersjöländer som har dålig avloppsrening. Däremot har ersättningsämnena i nya tvättmedel andra oönskade miljöeffekter, som ökad slambildning, säger Andreas Bryhn.
– I takt med att vi blir bättre på att återvinna fosfor ur avloppsslam och använda det som gödsel kan det därför rentav bli aktuellt att återinföra fosfater i tvättmedel eftersom fosfater då kan bli det mest miljövänliga alternativet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Andreas Bryhn, +46-(0)73-696 44 62, e-post: andreas.bryhn@geo.uu.se, blogg: http://ostersjon.wordpress.com
Överskottet saknar ännu så länge förklaring. Tidigare experiment – bland annat utförda med stratosfäriska ballonger – har visserligen noterat indikationer; dock med mycket lägre noggrannhet.
– Det är nog ingen överdrift att säga att vi nu har gjort ett genombrott, säger Jan Conrad, forskare på Fysikum, Stockholms universitet, och medlem i Oskar Kleincentret för kosmopartikelfysik (OKC).
– Våra data är uppemot tio gånger mer noggranna än föregående experiment. Och det intressanta är att vi kan utesluta några av de mest extrema tolkningarna av de tidigare resultaten; den ”puckel” som påstods finnas vid hög energi ser vi ingenting av. Men med vår större noggrannhet kan vi nu göra mer detaljerade studier. Vi ser att ett överskott antagligen finns där – särskild om vi försöker kombinera våra resultat med andra mätningar – och vi vet inte vad som orsakar det, avslutar Jan Conrad.
– Ett oerhört intressant resultat. Vi hade nog trott att vi skulle kunna utesluta hypotesen om mörk materia med de nya mätningarna, men när vi undersökte hur fördelningen ser ut fann vi en nästan skrämmande likhet med vad som förväntas från vissa partikelfysikandidater till mörk materia, säger Lars Bergström, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för OKC.
Han är dock noga med att påpeka att det finns en annan hypotes som också tycks
fungera, nämligen utstrålning från exploderande stjärnor (supernovor) som ägt rum de senaste 100 000 åren.
– Nya mätningar med Fermisatelliten av ljus med extremt hög energi (gamma-strålning) kan ge svaret, säger Lars Bergström.
Han har tillsammans med docent Joakim Edsjö och postdoktor Gabrijela Zaharijas, Stockholms universitet, författat ett teoretisk arbete om mörk materia-tolkningen av de nya resultaten. Arbetet offentliggörs inom de närmaste dagarna.
– Nu ser vi fördelarna med att ingå i en stor vetenskaplig miljö som OKC. Vi har både teoretisk kompetens och flera olika typer av experimentell. Om inte Fermi ger nästa ledtråd, gör kanske det för universitetet nya experimentet HESS det, eller PAMELA som är en annan satellit med OKC-medverkan. Och IceCube på Sydpolen kan också ge viktiga bidrag, säger Joakim Edsjö.
Han anser dock att det bästa av allt vore att hitta de misstänkta partiklarna vid LHC-acceleratorn vid CERN när den startar om något år.
– Detta är verkligen gyllene tider för utforskningen av mysterierna i kosmos, och
OKC vid SU är ett av de ledande ställena i världen, säger Joakim Edsjö.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Jan Conrad, docent, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8769, mobil 0707-875229, e-post conrad@physto.se
Joakim Edsjö, docent, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8726, mobil 070-3977610, e-post
edsjo@physto.se
Lars Bergström, professor i teoretisk fysik, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8725, mobil 0705453938, e-post lbe@physto.se
Innan utbrottet av influensan i Mexico var det få svenskar som oroade sig för pandemier, tidigare okända sjukdomar eller sjukdomar förnippade med djur som t.ex. galna ko-sjukan eller BSE. Det visar den nationella enkätstudien Samhälle och Värderingar (SoV), med 1500 deltagare. Studien genomfördes i vintras av forskargruppen KRIHS vid Mittuniversitetet.
– Resultaten visar att det är svårt att förutspå vilka risker det är som kommer att få genomslag i den allmänna opinionen, säger Susanna Öhman, docent i sociologi och prefekt vid Institutionen för samhällsvetenskap. Det finns vissa skillnader mellan olika grupper, säger hon vidare. Bor man i en stad är man mer orolig än om man bor på landet. Personer med utländsk bakgrund är också mer oroliga. Högre utbildade är dock mindre oroliga än de med lägre utbildning. Både när det gäller ursprung och utbildning så överensstämmer resultaten med tidigare studier och andra typer av risker. Skillnaden mellan stad och landsbygd är mer ovanlig och kan bero på man i städer har fler kontakter med personer utanför den privata sfären.
Hur kan det då komma sig att något som synnerligen få upplever som en risk ena dagen nästa dag leder till att svenskarna tömmer lagren på munskydd?
– Det finns inget enskilt svar på den frågan, säger Anna Olofsson, docent i sociologi och den som samordnar KRIHS forskning. Det självklara är att en helt ny typ av influensa uppkommit som rent faktiskt kan leda till en pandemi, och det är skrämmande. Samtidigt finns det många andra sjukdomar och risker som också är mycket farliga och som dödar många människor världen över. Ytterligare en förklaring är att den nya influensan också är en risk som snabbt förstärks i samhället. Det sker genom att massmedier, allmänheten, experter, politiker och myndighetsutövare på olika sätt uppmärksammar risken.
Forskargruppen KRIHS studerar riskuppfattningar bland olika grupper i Sverige och internationellt, men även olika organisationiska aspekter av krishantering. I höst startar ett nytt utbildningsprogram med namnet Risk- och krishanteringsprogrammet som bygger på gruppens forskningskompetens.
Kontaktinformation
Anna Olofsson, 063-165 567, 070-676 0264, anna.olofsson@miun
Susanna Öhman, 063-165 485, 070-667 5485, susanna.ohman@miun.se
Campylobacter, främst Campylobacter jejuni, är den vanligaste orsaken till bakteriell matförgiftning hos människa. Förgiftningen ger matförgiftningssymptom som diarré och kramper i magen. De största smittkällorna anses vara konsumtion av smittat kycklingkött samt opastöriserad mjölk och oklorerat vatten.
De rapporterade fallen i Sverige domineras av infektioner där personer smittats utomlands. Inhemska smittoutbrott förekommer men rapporteras sällan, mörkertalet är stort och kan enligt Livsmedelekonomiska institutet (SLI 2007) uppgå till 80 000 fall per år.
Vatten anses vara en riskfaktor för Campylobacter-infektion hos människa. Studier i Sverige har visat att vatten är den största orsaken till sporadiska infektioner. Men ofta saknas laborativa fynd som styrker detta.
Det är svårt att isolera Campylobacter och de förekommer ofta i låg koncentration i provet. Campylobacter är väldigt känsliga, de har svårt att överleva i miljöer utanför ett värddjur och därför finns misstankar om att det kan finns en mellanvärd i just vattenmiljö.
I Diana Axelsson Olssons avhandling har olika encelliga organismer (protozoer och alger), och deras roll i som skyddande reservoarer för Campylobacters överlevnad i vatten, studerats.
Studierna visar bland annat att bakterien kan dra fördel av skyddet som de får av att leva i eller i närhet av en annan organism. Resultaten styrker att vatten skulle kunna vara en smittokälla och att interaktionen mellan de normalt känsliga bakterierna och frilevande protozoer sannolikt äger rum även i naturen.
Diana Axelsson Olsson har utvecklat en anrikningsmetod av Campylobacter i laboratoriemiljö genom att odla bakterier tillsammans med amöbor. I framtiden kan detta användas som en metod för att isolera bakterien ur vatten och andra källor. Något som skulle göra det möjligt att leta efter potentiella smittokällor i vatten på ett mycket effektivare sätt än hittills.
Studien har gett nya kunskaper om vattnets roll i spridningen av Campylobacter och hur Protozoer kan fungera som tåliga reservoarer för Campylobacter och alltså likt en trojansk häst vara en källa för infektion.
Diana Axelsson Olsson disputerar vid Högskolan i Kalmar den 8 maj 2009 med avhandlingen: Protozoa and their involvment in campylobacter epidemiology.
Disputationen äger rum klockan 09:00 i Sal Fullrigaren, Barlastgatan 11, Kalmar
Opponent är: Professor Gunnar Sandström, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet
Kontaktinformation
Diana Axelsson Olsson
Doktorand
Naturvetenskapliga institutionen
Högskolan i Kalmar
Tfn: 0480-44 6229
diana.axelsson-olsson@hik.se
– Fysiskt aktiv transport till och från arbetet kan vara ett minst lika bra alternativ som motion på fritiden, eftersom vi ändå måste lägga ner tid på att ta oss till och från arbetet, säger ansvarig forskare Erik Hemmingsson.
Studien genomfördes vid Överviktsenheten på Karolinska Universitetssjukhuset och varade i 18 månader. I studien deltog 120 överviktiga och otränade kvinnor mellan 30-60 år med midjemått över 88 centimeter. Kvinnorna lottades till två grupper, en kontrollgrupp som fokuserade på promenader och en grupp som riktade in sig på att cykla.
Kontrollgruppen fick en stegräknare och deltog i två timmar långa gruppmöten vid två tillfällen, där de uppmanades att promenera till och från arbetet för att komma upp i 10 000 steg per dag. Cykelgruppen fick, utöver samma stöd som kontrollgruppen, även tre individuella möten med en läkare som uppmuntrade cykling till och från arbetet och skrev ut fysisk aktivitet på recept (FaR). De fick även delta i ytterligare två gruppmöten och låna en damcykel av ny modell under hela studiens gång.
Resultaten visar att en större andel kvinnor i cykelgruppen (39 %) cyklade två kilometer eller mer per dag än kvinnorna i kontrollgruppen (9 %).
– Med tanke på att flera av kvinnorna i cykelgruppen inte cyklat sedan barnsben var det glädjande att se att så många faktiskt lyckades med att regelbundet cykla till och från arbetet, säger Erik Hemmingsson.
Ungefär lika stor andel inom de båda grupperna uppnådde målet 10 000 steg per dag, vilket antyder att cykeln inte behöver ta fokus från de vardagliga promenaderna.
– Stödprogrammet var medvetet inte speciellt kostsamt eftersom vi ville att programmet skulle kunna tillämpas inom primärvården. En positiv bieffekt av programmet var att bilåkningen minskade med 34 procent, säger Erik Hemmingsson.
Publikation: “Increased physical activity in abdominally obese women through support for changed commuting habits: a randomised clinical trial”, Hemmingsson E, Uddén J, Neovius M, Ekelund U, Rössner S, International Journal of Obesity, online 5 maj 2009, DOI: 10.1038/ijo.2009.77
Kontaktuppgifter:
Med dr Erik Hemmingsson
Institutionen för medicin, Huddinge
Tel: 073-633 43 98
E-post: Erik.hemmingsson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Utmaningen att tillgodose framtida vattenbehov hos jordens snabbt växande befolkning kan vara mindre än vad som tidigare hävdats. Ett team av svenska och tyska forskare har i en ny studie, publicerad i tidsskriften Water Resources Research, för första gången kvantifierat möjligheterna att på ett effektivt sätt använda både “grönt” och “blått” vatten för att föda en växande världsbefolkning i en tid präglad av klimatförändringar.
Dagens förvaltning av vattenresurser beaktar oftast bara “blått” vatten, det vill säga det vatten som är direkt tillgängligt i vattendrag och grundvatten. Med detta perspektiv uppskattas över 3 miljarder av jordens befolkning att lida av allvarlig vattenbrist. Den nya analysen som också räknar in det gröna vattnet, alltså regnvatten som infiltrerat jorden, pekar på att det faktiska antalet är under 1 miljard. Genom klok vattenförvaltning kan miljarder människor lyftas ur vattenrelaterad fattigdom menar forskarna.
– De nya resultaten öppnar upp nya arenor för klimatinvesteringar och ökar möjligheten att uppnå en mycket önskvärd ny grön revolution i världens fattiga länder. Vår analys visar att många länder som idag anses lida vattenbrist faktiskt har möjlighet att producera tillräckligt med mat för att mätta sin befolkning om det “gröna vattnet” beaktas och förvaltas väl, menar forskarna. Deras artikel “Future water availability for global food production: The potential of green water for increasing resilience to global change” ändrar fundamentalt tidigare konventionella och mycket nedslående beräkningar av vattenbrist i världen.
– Mycket av den debatt som hittills förts kring vattenfattiga områden har fokuserat på bristen på vatten istället för på möjligheterna att tillvarata det vatten som trots allt finns, säger Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre och Stockholm Environment Institute. Vi har använts oss av de senaste globala hydrologiska modelleringarna och klimatscenarierna och beräknat hur mycket vatten lokala bönder egentligen har tillgång till. Vanligtvis leder denna typ av beräkningar till mycket dystra resultat då endast det blåa vattnet brukar beaktas. Men beaktar man som vi även det gröna vattnet, som utgör basen för all matproduktion i regnbevattnat jordbruk, visar det sig att det på många håll finns en enorm outnyttjad potential.
I studien presenterar forskarna bevis för att bättre användning av grönt vatten kan utgöra basen för en ny grön revolution. Det kan också bidra till att bygga resiliens, motståndskraft och anpassningsförmåga, till mer frekventa och omfattande översvämningar eller perioder av svår torka till följd av klimatförändringarna.
– Vi visar att investeringar i redan tillgänglig teknik och i ett förbättrat utnyttjande av det gröna vattnet kan bidra till mer robusta och klimatresilienta jordbrukssystem, vilket kan ge en stabilare livsmedelsproduktion, säger Holger Hoff, forskare vid Potsdam Institute for Climate Impact Research. Många länder, som för närvarande klassas som kroniskt fattiga på vatten har tillräckligt med blått och grönt vatten för att förse sin befolkning med en standarddiet. Kenya, till exempel, har mycket outnyttjat eller dåligt förvaltat grönvatten att dra nytta av.
– Inte ens år 2050 med rådande klimatförändringar kommer Kenya att lida vattenbrist om både blått och grönt vatten förvaltas väl, tillägger Holger Hoff.
Syftet i forskningsarbetet har varit att analysera olika länders kapacitet att möta nuvarande och framtida efterfrågan på vatten för matproduktion genom ett effektivare utnyttjande av tillgängligt blått och grönt vatten. Genom att använda LPJmL, en dynamisk global vegetations- och vattenbalansmodell, vilken simulerar etablering, tillväxt, produktivitet och vattenkonsumtion av naturligt förekommande respektive odlad vegetation, kan nuvarande (1996-2005) och framtida (2045-2055) tillgång till vatten runt om i världen beräknas.
– Modellen visar att år 2050 kommer 59 procent av världens befolkning att stå inför blåvattenbrist, och 36 procent lida brist på både grönt och blått vatten. Det innebär alltså att 36 procent av världens befolkning kommer att leva i länder som inte har tilräckligt med vatten för att producera sin egen mat, säger Johan Rockström. Så trots de nya möjligheter som påvisas i blå-och-grönvattenanalysen, visar tyvärr vår forskning att mänskligheten ändå kommer att stå inför mycket stora utmaningar i vissa delar av världen.
Louise Karlberg, forskare vid både Stockholm Resilience Centre och Stockholm Environment Institute menar att både grönt och blått vatten måste beaktas om vi ska lyckas att göra vattenresurserna mer robusta, mer resilienta.
– Givet att det gröna vattnet förvaltades bättre, exempelvis via metoder som ökar växternas transpiration på bekostnad av icke-produktiv avdunstning från jordarna, finns det goda förutsättningar att bygga resiliens i många länder utan att jordbruksarealen för den skull måste utökas, säger Louise Karlberg.
Artikeln:
Rockström, R., Falkenmark, M., Karlberg, L., Hoff, H., Rost, S., Gerten, D. Future water availability for global food production: The potential of green water for increasing resilience to global change. Water Resources Research 45, W00A12, doi:10.1029/2007WR006767.
About Stockholm Resilience Centre:
Stockholm Resilience Centre advances transdisciplinary research for governance of social-ecological systems with a special emphasis on resilience – the ability to deal with change and continue to develop. The Centre is a collaboration between Stockholm University, Stockholm Environment Institute and the Beijer Institute of Ecological Economics at the Royal Swedish Academy of Sciences. www.stockholmresilience.su.se
About Potsdam Institute for Climate Impact Research, PIK:
At PIK researchers in the natural and social sciences work together to study global change and its impacts on ecological, economic and social systems. They examine the Earth system’s capacity for withstanding human interventions and devise strategies for a sustainable development of humankind and nature. www.pik-potsdam.de
About Stockholm Environment Institute, SEI:
SEI is an independent, international research institute specializing in sustainable development and environment issues. It works at local, national, regional and global policy levels. SEI has research centres in Sweden, Estonia, the United Kingdom (York and Oxford), the United States, Tanzania and Thailand. www.sei.se
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Professor Johan Rockström, chef för SRC and SEI, tel. +46 (0) 708 25 95 60, Email: johan.rockstrom@stockholmresilience.su.se
Holger Hoff, forskare vid Potsdam Institute for Climate Impact Research och Stockholm Environment Institute, tel. +49 (0) 331 288 25 41, Email: hhoff@pik-potsdam.de
Dr. Louise Karlberg, forskare vid Stockholm Resilience Centre och Stockholm Environment Institute, tel +46 (0) 8 674 73 54, Email: louise.karlberg@sei.se
Dr. Dieter Gerten, forskare vid Potsdam Institute for Climate Impact Research, tel. +49 (0) 331 288 2577, Email: gerten@pik-potsdam.de
Ellika Hermansson Török, presskontakt, Stockholm Resilience Centre, tel. +46 (0) 73 707 85 47, Email: ellika@stockholmresilience.su.se
Patrick Eickemeier, presskontakt, Potsdam Institute for Climate Impact Research, tel. +49 (0) 331 288 24 30, Email: eickemeier@pik-potsdam.de
Ett av de viktigaste verktygen för cellbiologisk forskning är det så kallade fluorescens-mikroskopet. Med hjälp av ett sådant mikroskop kan man till exempel se var i cellen specifika proteiner befinner sig, hur de rör sig och om de samverkar med andra proteiner.
Men mikroskopets ljus kan skada cellerna och därmed förändra resultaten från mätningen. Katarina Logg, som nyligen doktorerade vid Chalmers, har undersökt detta fenomen i jästceller, och kan nu ge råd om hur man minimerar risken för ljusinducerade skador på cellerna.
– Mina resultat visar att cellerna inte påverkades av ljusdoser under 0,16 joule per kvadratcentimeter. Om man behöver använda starkare ljus än så är det bäst att fördela ljusdosen över en lång exponeringstid, eftersom det stressar cellerna mindre än en kort exponeringstid, säger Katarina Logg.
Hon har fått fram sina resultat genom att undersöka ett speciellt protein som är en välkänd stressindikator hos jästceller. Om detta protein är aktiverat vet man att jästcellerna är utsatta för stress, och därmed beter sig annorlunda än i normala fall. Resultaten visade att jästcellerna blev stressade av betydligt lägre ljusnivåer än vad som visar sig om man bara tittar på cellernas tillväxt eller utseende.
Resultaten kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften FEMS Yeast Research, och Katarina Logg berättar att de fyller en kunskapslucka som hittills har funnits när det gäller fluorescens-mikroskopi.
– Det har gjorts väldigt lite forskning om hur ljuset inverkar på cellerna, och det är lätt att tro att cellerna inte är påverkade om man inte ser några förändringar i tillväxt och utseende. Jag saknade själv instruktioner om hur man ska undvika ljusskador när jag började forska.
Hennes handledare Mikael Käll säger att det är intressant att vanlig bagerijäst reagerar på så pass låga ljusnivåer.
– Bagerijäst är en av de viktigaste modellorganismerna inom cellbiologin. Nu vet vi att dessa celler påverkas av en förvånansvärt låg ljusintensitet, betydligt lägre än vad vi hade förväntat oss. Det är mycket möjligt att även andra celler, till exempel humana celler, har en liknande stressreaktion på ljus från mikroskop.
Katarina Logg är hans första doktorand inom ett tvärvetenskapligt samarbete, där hans forskargrupp inom bionanofotonik samarbetar med biologer och matematiker.
Avhandlingen presenterar också algoritmer för automatisk bildanalys vid optisk mikroskopi. Dessa algoritmer ingår i ett nytt mjukvarupaket för bildanalys, som har utvecklats i ett samarbete mellan Fraunhofer-Chalmers forskningscentrum för industriell matematik och Mikael Källs forskargrupp.
Mjukvarupaketet kan användas för att göra kvantitativa undersökningar med optisk mikroskopi. Idag görs bildanalyserna vanligtvis manuellt, men manuella analyser är oftast kvalitativa och subjektiva. Med en kvantitativ analysmetod får man ett mer objektivt resultat, och kan göra mer resurskrävande analyser, till exempel mäta utbredningen av ett visst protein i en hel cellpopulation över tid.
Avhandlingen ”Development of quantitative optical microscopy methods for single cell analysis” försvarades den 3 april.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Katarina Logg, Bionanofotonik , Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 80 39 Mobil: 0706-87 71 39
katarina.logg@chalmers.se
Handledare: Mikael Käll, Bionanofotonik , Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 20 90
mikael.kall@chalmers.se
