– Syftet med antologin är att skapa förståelse för klimatfrågans komplexitet och de konsekvenser detta har för samhällets sätt att möta denna utmaning, säger Ingemar Elander, professor i statskunskap vid Örebro universitet och redaktör för antologin tillsammans med Ylva Uggla, docent i sociologi.
I Global uppvärmning och lokal politik (Santérus Academic Press, 2009) ligger fokus på svenska kommuner och deras roll i klimatpolitiken, som ställer stora krav och förväntningar på kommunerna. Det finns en spänning mellan frihet och beroende när det gäller kommunernas roll och handlingsutrymme.
Kommunerna förväntas följa riksdagsbeslut men samtidigt är de inte tvingade att aktivt bidra till minskad klimatpåverkan varken inom den egna verksamheten eller i samarbete med andra aktörer. Men kommunerna arbetar över gränserna i nätverk och genom nätverken möts representanter för olika städer och utbyter erfarenheter från det lokala klimatarbetet.
Det finns skäl för kommunerna att inte prioritera klimatarbete. Sett ur ett globalt perspektiv så gör enskilda kommuners insatser endast en marginell nytta och dessutom är effekterna svåra att mäta. Insatserna för miljön står dessutom ofta i konflikt med ekonomisk tillväxt och de ska finansieras med resurser som behövs inom andra kommunala verksamheter.
Trots detta är kommunerna med och skapar klimatpolitik. De omvandlar de nationella miljömålen till lokala mål, men går även längre och formulerar egna mål. Att kommunerna bedriver ett aktivt klimatarbete beror bland annat på att det finns partipolitiska drivkrafter och initiativrika ”eldsjälar”, men också på att idén ekologisk modernisering har fått fotfäste. Idén bygger på att hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt kan gå hand i hand. Genom att samverka med andra kommuner i nätverk inom och utanför landet kan en kommuns insatser få stor betydelse i arbetet med att möta den globala uppvärmningen och hantera dess konsekvenser.
Vetenskap, medier och politik
Medierna har däremot en tendens att framhålla bristen på ansvarstagande institutioner på lokal och nationell nivå och att ha en mer negativ ton jämfört med vetenskapen som är försiktig och politiken som försöker vara mer positiv.
Medierna använder extrema väderhändelser och hotade arter för att åskådliggöra möjliga lokala konsekvenser, medan forskarna är noga med att framhålla att enskilda väderhändelser inte på ett entydigt sätt kan kopplas till pågående klimatförändring. Klimatförändring handlar om successiva förändringar som förhöjd medeltemperatur, höjning av havsnivån och förändrade nederbördsmönster.
För kommunerna handlar det inte bara om att påverka utvecklingen utan också att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Klimatanpassning handlar delvis om att förebereda sig för extrema väderhändelser, men det handlar också om långsiktig anpassning till förändrade förutsättningar för exempelvis skogs- och jordbruk, turism och infrastruktur.
– Klimatfrågan är en komplex och mångfasetterad fråga som utmanar på många olika områden och som med all sannolikhet kommer att fortsätta att debatteras och initiera omfattande insatser framöver, säger Ingemar Elander.
Författarna – Eva Gustavsson, Ingemar Elander, Rolf Lidskog, Mats Lundmark, Stig Montin, Ulrika Olausson och Ylva Uggla – representerar fyra olika discipliner: kulturgeografi, medie- och kommunikationsvetenskap, sociologi och statsvetenskap, och är samtliga verksamma vid Centrum för urbana och regionala studier (CUReS) vid Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Ylva Uggla, ylva.uggla@oru.se, eller Ingemar Elander, ingemar.elander@oru.se.
Bakom den aktuella studien står Dr. David Prangishvilis forskargrupp i virusbiologi vid Pasteurinstitutet, som är huvudansvariga för arbetet, och professor Rolf Bernanders forskargrupp vid Uppsala universitets avdelning för molekylär evolution vid Evolutionsbiologiskt centrum (EBC). Tillsammans har de studerat interaktionen mellan viruset SIRV2 och dess värdorganism Sulfolobus islandicus. Den senare är en mikroorganism tillhörande livets tredje utvecklingslinje, arkéerna, och återfinns runt om på Jorden i heta källor i vulkaniska områden. I den åttio grader varma syran återfinns även viruset, som är anpassat till att överleva och infektera celler under de extrema förhållanden som råder i dessa miljöer.
Den nya mekanismen fungerar enligt följande: När viruspartiklarna är hopfogade och redo att ta sig ut ur cellen för att infektera nya celler tillverkas ett antal pyramidlika strukturer som sticker ut genom cellhöljet. De små pyramiderna öppnas sedan upp, ut mot cellens omgivning, varefter viruspartiklarna kan lämna cellen genom de hål som bildats.
– Tidigare kända mekanismer bygger på att virus knoppar av från cellytan i form av membranblåsor, eller på att cellen bryts ner så att viruspartiklarna kan komma ut i omgivningen, förklarar professor Rolf Bernander, som tillsammans med doktoranderna Karin Ekefjärd och Erik Karlsson står bakom den svenska delen av studien.
– Att hål bildas i cellhöljet är känt sedan tidigare men mekanismen med små pyramider, som ger cellen ett igelkottliknande utseende och sedan öppnas ut mot omgivningen, är helt ny.
Många spännande frågor återstår att lösa: hur ”vet” viruset när det är dags att tillverka pyramiderna, och hur sammanfogas dessa? Hur öppnas pyramiderna, och hur tar sig viruset ut genom de hål som bildas? Är det viruset som bär på ritningen till pyramiderna, eller utnyttjas värdcellens gener och proteiner? Finns det fler virus som utnyttjar liknande system?
– Det är oerhört spännande att få vara med om att upptäcka och försöka förstå tidigare okända biologiska mekanismer, säger Rolf Bernander, som ser fram emot fortsatt samarbete med Dr. David Prangishvilis forskargrupp.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Rolf Bernander, tel: 018-471 46 98, 070-866 75 74, rolf.bernander@ebc.uu.se
För att kunna behålla sin form och storlek måste allt levande kunna reglera vattenflödet in och ut ur sina celler. Regleringen sker genom särskilda proteiner, så kallade aquaporiner, som genom att fungera som vattenkanaler styr vattenflödet till och från cellen.
Aquaporiner finns hos de flesta organismer, och de anses involverade i flera sjukdomstillstånd som till exempel cancer. Forskning på möss har visat att man genom att slå ut aquaporinernas funktion i cellen drastiskt kan minska en tumörs spridning och tillväxt. Ökade kunskaper om aquaporiner är därför i högsta grad angeläget för cancerforskningen.
Forskare vid Göteborgs universitet har nu nått ett mindre genombrott inom området. I en studie, som publiceras i tidskriften Plos Biology, har Karin Lindkvist vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi tillsammans med Richard Neutze vid Instutionen för kemi, Göteborgs universitet, lyckats bestämma den tredimensionella strukturen av jästcellens aquaporin.
Strukturen, som bestämts med hjälp av röntgenkristallografi, är den hittills mest detaljerade som tagits fram på ett membranprotein.
Den unikt höga upplösningen har gjort det möjligt för forskarna att besvara en av biologins olösta gåtor. Jästcellens aquaporiner är nämligen utrustade med långa ”svansar”, som vetenskapligt kallas för amino-terminaler. Fram till nu har forskarna inte förstått vad svansarna har för funktion.
–Vår studie visar att amino-terminalen i jäst fungerar som ett lock, som kan stängas och öppnas beroende på hur mycket vatten cellen vill ta upp eller släppa ut. Datorsimuleringar och biologiska experiment antyder att kanalen regleras med en kombination av mekanisk reglering och fosforylering, säger Karin Lindkvist.
Eftersom jästens celler i stor grad liknar människans celler, kommer Karin Lindkvist forskning till direkt nytta för bland annat cancerforskningen.
–Den struktur vi bestämt för jästens aquaporin kan användas för att skapa inhibitorer för mänskliga aquaporiner, vilket på sikt kan möjliggöra läkemedel som bromsar en cancertumörs tillväxt, säger Karin Lindkvist.
Artikeln Crystal Structure of a Yeast Aquaporin at 1.15 A° Reveals a Novel Gating Mechanism publicerades i PloS Biology den 15 juni.
Kontaktinformation
Kontakt:
Karin Lindkvist, Instititutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
0734-222786
031-7863912
karin.lindkvist@cmb.gu.se
Illustrationen föreställer aquaporinens tredminsionella struktur.
Huden utgör den första barriären mot skador och infektioner. Trauma, operation och kroniska sår är vanliga orsaker till sjukhusvård. Ett viktigt mål för medicinsk forskning är att förstå och skynda på sårläkningen.
Forskare använder embryon från bananflugan (Drosophila melanogaster) som ett enkelt modellsystem för att utforska sårläkning och för att upptäcka molekyler som påskyndar läkning av skadad hud.
Nature Cell Biology har i dagarna lagt ut en vetenskaplig artikel av doktoranden Shenqiu Wang och hans medarbetare vid Wenner-Gren Institut, Stockholms universitet, på sin webbplats. Det publicerade arbetet förlitar sig på omfattande genetisk screening i bananflugan, avancerad lasermikroskopi av levande embryon samt molekylärbiologiska metoder.
– Vi har hittat ett nytt protein som känner av skador i huden och aktiverar läkningsprocessen. Liknande molekyler finns i de flesta djurarter, inklusive människan, men deras funktion vid sårläkning har varit okänd. Dessa resultat klarlägger en ny mekanism inom cellbiologin och kan även bidra med en molekylär bakgrund för utveckling av nya läkemedel för bättre och snabbare sårläkning, säger Christos Samakovlis, professor i utvecklingsbiologi vid Wenner-Gren Institut, Stockholms universitet.
Artikeln ”The tyrosine kinase Stitcher activates Grainyhead and epidermal wound healing in Drosophila” finns tillgänglig på Nature Cell Biologys webbplats, http://www.nature.com/ncb/journal/vaop/ncurrent/index.html.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Professor Christos Samakovlis, e-post christos@devbio.su.se, tfn 08-161564 eller mobil 070-3453352.
För bild: press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Alla levande organismer är uppbyggda av celler. Cellen består av olika ”rum” som har olika funktioner. I ett av rummen, cellkärnan, finns den genetiska informationen om hur organismens proteiner ska se ut, och när de ska tillverkas. Cellkärnan omsluts av ett dubbelt lipidmembran, en typ av skiljevägg, som kallas kärnhöljet. All transport in och ut ur kärnan sker genom porer i kärnhöljet. Man uppskattar att det finns ca 100 olika proteiner i kärnhöljet, men forskare idag vet ännu inte riktigt hur de fungerar.
Det protein som Södertörnsforskarna nu upptäckt, kallat Samp1, finns normalt i det membranhölje som omger cellkärnan (Fig. 1). Under celldelningen visade det sig bli en del av den process som fördelar arvsmassan lika mellan dottercellerna, den s.k. ”mitotiska spindeln” (Fig.2). Proteinet döptes därför till Samp1 (Spindle associated membrane protein 1).
– Upptäckten är oväntad eftersom man tidigare inte trott att proteiner som sitter inbäddade i membraner kunde finnas i mitotiska spindeln, och man har heller inte förstått vad proteiner skulle kunna ha för funktion där, konstaterar professor Hallberg.
Fördelningen av arvsmassan under celldelningen är enormt hårt reglerad och minsta fel kan leda till uppkomst av tumörer. Samp1 blir nu en viktig pusselbit att undersöka inom cancerforskningen.
Studien, som nyligen publicerats i Journal of Cell Science (”An integral protein of the inner nuclear membrane localizes to the mitotic spindle in mammalian cells” Journal of Cell Science 122, 2100-2107), ingick i den doktorsavhandling vid Karolinska institutet som försvarades på Södertörns högskola av Dr. Charlotta Buch den 20:e februari 2009.
Einar Hallbergs forskargrupp upptäckte under studien att proteinet Samp1 har en koppling till cellskelettet utanför cellkärnan. Detta sker mellan celldelningarna, när proteinet sitter i cellkärnans innermembran. Det är möjligt att Samp1 kan spela en viktig roll när mekaniska signaler från cellens utsida förmedlas till arvsmassan i cellkärnan.
Professor Hallbergs forskargrupp koncentrerar sig nu på att visa vilken roll Samp1 kan ha i överföring av mekaniska signaler från cellers utsida till arvsmassan.
Mekanisk signalering har på senare tid visat sig vara mycket viktig för hur kroppens celler organiseras för att bilda olika organ. Till exempel kan stamceller i odling utvecklas till nervceller, muskelceller eller benceller beroende på stelheten i det material de växer på. Ökade kunskaper om mekanisk signalering har stor betydelse för stamcellsforskning och framtida regenerativ medicin.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Einar Hallberg,
e-post: einar.hallberg@sh.se,
telefon: +46 (0)8-608 47 33
mobil:+46 (0)73-635 93 10
Databasen som är framtagen av professor Erik Sonnhammers forskargrupp heter FunCoup vilket syftar på funktionell koppling mellan gener/proteiner. Denna koppling kan vara av olika karaktär – antingen direkt fysisk kontakt, medlemmar av ett komplex, eller medlemmar av en viss biologisk process. Att kartlägga biologiska processer i form av nätverk kan ses som nästa steg efter identifikation av alla gener och grundläggande klassifikation av deras biokemiska funktioner. Varje gen och protein utövar sin funktion genom interaktioner med andra molekyler, oftast andra proteiner eller gener. Det är dessa interaktioner som FunCoup kan förutsäga.
– Fördelen med att kombinera olika datatyper är att de kompletterar varandra. Alla former av experiment har specifika svagheter, men genom en kombinationsstrategi kan vi uppnå en bättre täckande totalbild, säger Erik Sonnhammer.
Även om FunCoup baseras på allmänt tillgänglig data så är det i praktiken inte möjligt för en enskild forskare att bearbeta den på det sättet som görs på SBC.
– Till exempel räknar vi fram korrelationen i proteinuttryck över hundratals experiment mellan alla proteinpar i en art. Det är cirka 200 miljoner par, bara i människa. Mängder av korrelationer och andra indikatorer analyseras sedan statistiskt för att översätta en rå signal till en enhet av funktionell koppling. En unik finess med FunCoup är att typen av koppling förutsägs, till exempel att ”medlem i komplex” är mer sannolikt än ”direkt fysisk kontakt”. Vidare kan nätverket i flera arter analyseras samtidigt för att undersöka om processen är bevarad i modellorganismer, säger Erik Sonnhammer.
I artikeln i tidskriften Genome Research visas exempel på hur FunCoup förutsäger nya gener i Alzheimer, Parkinson och cancer.
– Vi hoppas att många kommer att upptäcka nya relevanta gener för sin forskning i FunCoup. Biomedicinska forskare känner ofta till ett antal gener som är viktiga för en sjukdom, och alla resurser läggs på dessa. De borde oftare vidga perspektivet till andra gener som ligger nära i nätverket, säger Erik Sonnhammer.
Databasen med verktyg för att analysera nätverken runt valfria gener finns på http://FunCoup.sbc.su.se/
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Erik Sonnhammer, professor i bioinformatik, Stockholms Bioinformatik Centrum, Stockholms universitet, tfn 08-55378567, 070-5586395, e-post Erik.Sonnhammer@sbc.su.se, hemsida http://sonnhammer.sbc.su.se
Bild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=64669.
I studien medverkar tre lärare i grundskolans år 4–6 och deras klasser. Det empiriska materialet består dels av elevernas texter, dels av intervjuer med elever och lärare samt observationer av den undervisning som texterna vuxit fram inom.
Det övergripande syftet med studien var att undersöka kvaliteter i argumenterande texter skrivna av 10–12-åriga elever. Mer specifikt analyseras perspektiv i nio elevtexter som ett sätt att fånga texterna i sin helhet – deras innehåll, funktion och form – genom granskning av så kallade perspektivdimensioner, röster och uttryck för värderingar.
Genom analyserna skapas förståelse dels för elevers möjligheter att skriva funktionella argumenterande texter i grundskolans mellanåldrar, och dels för lärares behov av didaktiska verktyg för en medveten och systematisk skrivundervisning och skrivhandledning.
Elevtexterna är skrivna inom en undervisning där lärarna genom skrivprocessen erbjudit stödstrukturer som kan relateras till så kallas genrepedagogik, där explicit undervisning om och i innehållsmässiga och textuella strukturer är central. Eleverna har dels tillsammans med klasskamrater och lärare, dels självständigt, producerat egna texter samt tolkat och studerat andras texter.
Resultaten visar att undervisningen har erbjudit eleverna möjligheter att skapa grundläggande och funktionella strukturer i sina argumenterande texter. Det verkar också som om undervisningen har skapat mening och engagemang hos flertalet elever.
En jämförelse mellan textanalyserna och lärares värderingar av texterna är samstämmiga; de texter som visar på komplexa, varierade och funktionella textuella strategier och mönster för perspektivdimensioner, röster och värderande uttryck är i stor utsträckning också de texter som lärare värderar högt.
Resultatet stärks genom en jämförelse med texter skrivna före detta skrivprojekt eftersom elevtexterna inom denna studie på många sätt är textuellt annorlunda och värderas högre av både lärare och elever.
Nestlog framhåller att en skola som tar eleverna på allvar borde göra det möjligt för dem att bli experter på sina egna texter så att de får självförtroende att göra sina röster hörda och bli trovärdiga också i offentliga sammanhang utanför skolan. Textanalyserna i denna avhandling visar några 10–12-åriga pojkars och flickors potentialer att skriva argumenterande texter och en slutsats man kan dra är att undervisning gör skillnad.
Ewa Bergh Nestlog är ämneslärare i svenska och har mångårig undervisningserfarenhet från ungdomsskolan och lärarutbildningen. Nestlog är doktorand vid Växjö universitet och arbetar nu som undervisningsråd vid Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling på Skolverket.
Ewa Bergh Nestlog examinerades på sin licentiatavhandling i Svenska språket med didaktisk inriktning den 5 februari 2009 vid Växjö universitet. Avhandlingen har titeln Perspektiv i elevtexter. Skriftligt argumenterande i grundskolans mellanår och opponent var professor Lars Sigfred Evensen, Trondheim.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Ewa Bergh Nestlog på mobiltelefon: 0702-13 16 89 eller e-post:
Boken kan beställas av Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon 0470-70 82 67 eller e-post: vup@vxu.se
– Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och strukturellt betingat problem, men det får inte hindra att bilden av relationsvåld nyanseras och att vi strävar mot att alla brottsoffer behandlas lika av rättssystemets myndigheter, säger Klara Hradilova Selin, utredare på Brå.
Rapporten beskriver våld i nära relationer enligt offrens egna upplevelser utifrån Brå:s omfattande Nationella trygghetsundersökning, NTU.
För första gången i Sverige redovisas männens utsatthet för våld i nära relationer, vilket synliggör ett problem som hittills fått begränsad uppmärksamhet.
Sammanlagt 505 händelser av relationsvåld har rapporterats av 304 personer. En femtedel av de utsatta är män. Det är alltså relativt få, under en procent bland samtliga intervjuade, som uppger att de under det senaste kalenderåret utsatts för misshandel, sexuellt våld, trakasserier och/eller hot av sin nuvarande eller tidigare partner.
Medan männen främst uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser av misshandel och hot. Kvinnor, unga personer och ensamstående föräldrar förefaller vara särskilt utsatta grupper.
I hälften av fallen är förövaren påverkad av alkohol eller droger. De flesta incidenterna sker inomhus, oftast i offrets eget hem.
Rapporten tar också upp hur kvinnor och män som utsatts för relationsvåld upplevt sina kontakter med, och förtroendet för, rättsväsendet.
Offer för relationsvåld har bättre erfarenheter av kontakter med polisen, jämfört med offer för annat våld. Däremot har män utsatta för relationsvåld betydligt sämre förtroende för rättsväsendet både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld.
– Det är viktigt för rättssäkerheten att alla känner att de blir väl behandlade, även när man inte motsvarar bilden av det typiska brottsoffret, säger Klara Hradilova Selin.
Rapporten Våld mot kvinnor och män i nära relationer – Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet kan beställas eller laddas ner på www.bra.se
Kontaktinformation
Ytterligare information: Klara Hradilova Selin, rapportförfattare 08-504 454 19
Resultaten, som rönt stor uppmärksamhet i forskarvärlden, kan därför innebära en ny vändning i kampen mot tbc-bakterier eftersom den bakterie Kirseboms grupp studerat förorsakar tbc hos fiskar.
– Ja, detta öppnar ett helt nytt kapitel inom mykobakteriologin. Nu kanske vi kan lära oss förstå hur mykobakterier ”övervintrar” och förorsakar latenta infektioner, säger Leif Kirsebom.
För att ”övervintra” bildar många bakterier sporer, en av de mest kända är antraxbakterien. Sporer är stabila och kan befinna sig i ett sovande stadium under många år. Oftast bildas sporer under förhållanden då t ex näringstillgången drastiskt minskar. Upptäckten att mykobakterier sporulerar innebär att även denna bakteriegrupp har förmåga att ”övervintra” som sporer. Uppsalaforskarnas nya banbrytande forskningsrön var helt oväntade – och egentligen sprungna ur ett sidospår i en RNA-studie med en helt annan frågeställning.
– I våra studier hade vi sett något konstigt som vi undrade över, men det var inte förrän jag fick ett anslag för att ta upp något helt nytt spår som vi tog chansen att titta närmare på det, säger Leif Kirsebom.
Bakterien Mycobacterium tuberculosis, som förorsakar tbc, identifierades 1882 av den tyske mikrobiologen Robert Koch. Årligen diagnostiseras 10 miljoner nya fall av tbc och 2-3 miljoner människor dör i sjukdomen. Dessutom ökar förekomsten av tbc-bakterier som är resistenta mot ett stort antal antibiotika, vilket försvårar behandlingen. Man uppskattar också att en tredjedel av jordens befolkning bär på latenta infektioner av tbc-bakterien utan att uppvisa några sjukdomssymptom.
– Sjukdomen kan därför blossa upp under ett senare skede, flera decennier efter primärinfektionen, förklarar Leif Kirsebom.
Kunskapen om tbc-bakterien under denna latenta period är minimal och det har föreslagits att bakterien träder in ett ”sovande” stadium eller att tbc-bakteriens tillväxt motverkas med hjälp av immunförsvaret. Den knapphändiga kunskapen om hur tbc-bakterien ”övervintrar” gäller även för andra mykobakterier som finns i vår omgivning, t ex i grund- och kranvatten, i marken samt hos djur och människa.
Ett flertal mykobakterier, utöver tbc-bakterien, förorsakar allvarliga sjukdomar hos djur och människor, som t ex buruli ulcer, lepra och Johns sjukdom som drabbar boskap. Även tarmsjukdomen Crohns sjukdom tycks ha en koppling till mykobakterier. Att det nu visar sig att mykobakterier kan bilda sporer öppnar helt nya möjligheter till hur denna bakteriegrupp inte bara ”övervintrar” utan dessutom hur vissa mykobakterier sprids.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Leif Kirsebom, tel: 018-471 40 68 (kopplar till mobil), leif.kirsebom@icm.uu.se
Mängden DNA i bakteriers kromosomer kan snabbt förändras; antingen genom att öka, s k genamplifiering, eller minska, s k gendeletion. Dessa processer är evolutionärt mycket viktiga och upptäckten av ny mekanism som är inblandad då DNA försvinner har stor betydelse för att förstå vad som påverkar kromosomers stabilitet och varför mängden DNA kan minska i vissa typer av bakterier.
– Hur snabbt och genom vilka mekanismer DNA kan försvinna från kromosomen är en central genetisk och evolutionär fråga, säger professor Dan I Andersson, som är huvudansvarig för studien.
Tidigare har denna typ av drastiska genminskningar, deletioner, mest studerats i artificiella modellsystem med två långa identiska och närliggande DNA-sekvenser. Normala spontana deletioner bildas däremot på ett annat sätt och där DNA-sekvenserna dessutom ofta är långt ifrån varandra.
I den aktuella studien har doktoranden Sanna Koskiniemi genomfört omfattande genetiska analyser av Salmonellamutanter och visar att en speciell typ av DNA-syntetiserande enzymer är nödvändiga spontana deletioner ska bildas i bakterier. Denna nya funktion har tidigare aldrig beskrivits hos dessa enzymer. Genom att genetiskt inaktivera eller överproducera dessa enzymer kunde forskarna visa att deletionshastigheten sjönk eller ökade upp till 30 gånger.
– Dessa resultat kan förklara hur och varför olika organismers DNA-innehåll varierar och vilka genetiska mekanismer som styr detta, säger professor Dan Andersson, som menar att bakterier som antingen lever som parasiter inne i celler eller i symbios med andra organismer, är av särskilt intresse.
– Det har nämligen ofta små kromosomer på grund av att DNA försvunnit under evolutionen. Med dessa nya data kan vi bättre förstå och förutsäga hur DNA elimineras från kromosomer.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Dan I Andersson, tel: 018-471 41 75, dan.andersson@imbim.uu.se
Proteiner består av aminosyrekedjor som veckar sig i en tredimensionell struktur. De produceras i cellerna utifrån en plan som är inbyggd i generna. ”En gen ger ett protein”, var länge regeln, men i dagens molekylärbiologi känner forskarna till många sätt på vilka proteiner formas: Molekyler läggs till, nya kemiska bindningar, aminosyror tas bort eller kopplas till, proteinkedjor bryts etc. Dessa många möjligheter är förklaringen till att människan klarar sig med ca 30 000 gener (lika många som en mus).
En typ av proteinomvandling är fosforylering, då proteinets funktion kontrolleras genom att det binds eller spjälkas av en fosfatgrupp. Cellerna använder fosforylering för att vidarebefordra signaler i sin ämnesomsättning. Proteiner som överför fosfatgrupper till signalproteiner, kinaser, har en central roll i detta. De är också viktiga för uppkomsten av sjukdomar eller tumörer. Det som forskarna i Umeå och Wien upptäckt är en alldeles ny grupp av kinaser, närmare bestämt en s.k. argininkinas i jordbakterien Bacillus stearothermophilus som forskarna kallar McsB. Bakterien använder den nyupptäckta kinasen särskilt när den utsätts för hetta. Ju bättre en bakterie kan handskas med värme, som under feber, desto allvarligare blir den infektion den framkallar.
Bacillus-bakterien har för egen del ingen sjukdomsframkallande förmåga hos människan. Den trivs bäst vid ca 55 grader C vilket gör att den är robust även mot de hårdare undersökningsmetoder som krävdes för att upptäcka McsB. Det riktigt nya i upptäckten är att forskarna fann en hittills okänd mekanism: Under värmechock sätter McsB fast en fosfatgrupp vid aminosyran arginin. Normalt fästas fosfatgrupper till aminosyrorna serin, threonin eller tyrosin. Att arginin kunde vara målgrupp för fosforylering var hittills helt okänt.
För att hitta den nya signalvägen krävdes ett internationellt samarbete under ledning av strukturforskaren Tim Claussen och proteinexperten Karl Mechtler vid Institut für Molekuläre Pathologie och Max F. Perutz Labor i Wien samt infektionsbiologen Emmanuelle Charpentier, som nyss flyttade sin forskargrupp från Max-Perutz-labb i Wien till Umeå Centre of Microbial Research (UCMR) och Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS), båda knutna till Inst. för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
– Vi är övertygade om att vår upptäckt leder till utveckling av nya och mer specifika antibiotika, säger Emmanuelle Charpentier. Stafylokocker och listera-bakterier är släktingar till Bacillus stearothermophilus och aktiverar samma stressproteiner. Vår upptäckt bekräftar att det är mycket framgångsrikt när forskare samarbetar för att hinna i kapp problemen med resistensbildning mot nuvarande antibiotika.
För mer information, kontakta forskare Emmanuelle Charpentier, Inst. för molekylärbiologi, UCMR/MIMS, Umeå universitet, tel. 090-785 08 07,
e-post emmanuelle.charpentier@molbiol.umu.se eller
informatör Eva-Maria Diehl, UCMR,
tel.090-786 57 31, e-post eva-maria.diehl@plantphys.umu.se
mobil 070-544 82 08
Referens:
J Fuhrmann, A Schmidt, S Spiess, A Lehner, K Turgay, K Mechtler, E Charpentier, T Clausen. McsB Is a Protein Arginine Kinase That Phosphorylates and Inhibits the Heat-Shock Regulator CtsR. Science 5 June 2009: 1323-1327.
Vanligen flyr lavskrikor och andra bytesdjur så fort de upptäcker rovdjuren, men när de möter vilande rovdjur närmar de sig och retar rovdjuren trots risken som detta medför. Forskaren Michael Griessers studie vid institutionen för ekologi och evolution visar att de retsamma lavskrikorna använder sig av olika läten beroende på vilken kategori av rovdjur det handlar om, men också beroende på hur stort rovdjuret är. Enligt studien spelar båda faktorerna in, eftersom olika rovdjur använder sig av olika sätt att jaga bytesdjur.
– Lavskrikornas tjattrande är mycket komplext, de använder sig av över ett dussin olika läten när de retas. En del läten är specifika för hökar och ugglor, som är deras huvudsakliga fiender, medan andra läten används även i andra sammanhang, förklarar Michael Griesser.
De retande lavskrikorna anpassade dessutom sina läten efter den egna gruppens sammansättning. Familjegrupper för mycket mer ljud än grupper där individerna inte är släkt med varandra. Det enda andra djur som har en jämförelsevis lika stor ”vokabulär” när de retar rovdjur är surikater, ett litet däggdjur som också lever i familjer.
– Resultaten från den här studien visar, tillsammans med tidigare studier vi gjort, att hoten från rovdjur har spelat en viktig roll för uppkomsten av sofistikerad kommunikation bland djur, säger Michael Griesser.
Inte bara våra förfäder utan också andra djur som lever i familjegrupper verkar alltså överlista rovdjur med hjälp av sina kognitiva förmågor. Sofistikerad kommunikation gör det möjligt att minska risken för att de egna familjemedlemmarna faller offer för rovdjur, vilket i slutändan främjar de egna generna. Djur som lever i anonyma grupper av obesläktade djur kan däremot hoppas på att andra individer i samma grupp blir rovdjurens nästa måltid, och saknar därför komplexa kommunikationssystem.
Michael Griesser arbetar numera vid Sveriges lantbruksuniversitet, men har genomfört studien vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Michael Griesser, 073-705 30 97 eller 070-694 32 86, e-post: michael.griesser@ekol.slu.se
Ungefär 60 procent av personer med ledgångsreumatism bär på antikroppen ACPA (anti-citullinated protein antibody) och kallas för ACPA-positiva. Tidigare studier har visat att ACPA-positiva rökare har högre risk att utveckla ledgångsreumatism om de också har så kallade SE-aller, vissa DNA-sekvenser i en gen kallad HLA-DRB1.
I den aktuella studien undersökte forskarna ifall sambandet mellan rökning och varje specifik variant av SE-alleler skiljer sig samt om förekomsten av antikroppen ACPA utgör någon skillnad för risken att utveckla ledgångsreumatism.
Studien innefattade 1 319 patienter med ledgångsreumatism och 943 friska människor, både rökare och icke-rökare. Resultatet visade att alla varianter SE-alleler hade starka samband med rökning hos ACPA-positiva patienter och ökade risken för att utveckla ledgångsreumatism.
— Det betyder att vi fått ytterligare kunskap om hur rökning orsakar ledgångsreumatism och att denna risk är särskilt stor hos individer som bär vissa riskgener. Detta innebär att det är särskilt viktigt för individer med ledgångsreumatism i släkten att undvika rökning, säger Emeli Lundström, en av forskarna bakom studien.
Publikation: ”Gene-environment interaction between the DRB1 shared epitope and smoking in the risk of anti-citrullinated protein antibody-positive rheumatoid arthritis: All alleles are important” Lundström E, Källberg H, Alfredsson L, Klareskog L, Padyukov L, Arthritis & Rheumatism, 2009 May 28;60(6):1597-1603, Epub ahead of print.
För mer information, kontakta:
Doktorand Emeli Lundström
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 721 82
E-post: emeli.lundstrom@ki.se
Professor Lars Klareskog
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 745 29
E-post: Lars.Klareskog@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Nacksmärta är ett kostsamt hälsoproblem, inte bara i Sverige utan runt om i världen. Objektiva diagnosmetoder saknas för majoriteten av dessa tillstånd, liksom effektiva botemedel. Huvudslutsatsen i avhandlingen är att undersökning och träning av rörelsekontrollen kan vara värdefulla steg vid rehabilitering av nackpatienter.
I avhandlingen visas att nedsatt rörelsekontroll i form av sämre precision vid armrörelser, nedsatt förmåga att snabbt vrida på huvudet och störd balanskontroll är vanligt vid långvariga nackbesvär. Den här typen av funktionsnedsättningar var speciellt påtaglig om personen också hade besvär från ländryggen. Alla dessa rörelser är centrala för många vardagliga aktiviteter och kunskap om störningarna är angelägen eftersom de kan ha betydelse för smärtans varaktighet. Störningar i dessa rörelser kan också påverka förmågan att utföra fritidsaktiviteter och arbete.
Avhandlingen visar att graden av funktionsnedsättning hos personer med nackbesvär — både med orsak i en olyckshändelse, s.k. ”whiplashskada” (pisksnärtskada), och med ospecifik bakgrund — har samband med hur personen själv upplever sin funktionsförmåga och sina symtom.
I en delstudie utvärderades användbarheten av en ny träningsmetod som syftar till att förbättra rörelsekontrollen hos personer med långvariga ospecifika nackbesvär genom att träna nackkoordinationen. Alla deltagare förbättrade sin koordination och var allmänt positiva till den nya träningsformen. Man kunde också se positiva resultat av träningen i form av bättre balanskontroll och självupplevda funktionsförbättringar. Träningsmetoden måste emellertid jämföras med andra behandlingsmetoder innan det går att med säkerhet bedöma dess effektivitet.
Ulrik Röijezon är sjukgymnast och verksam vid Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle, vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, samt vid Alfta forskningsstiftelse. Han kan nås på tel. 0911-181 71, mobil 073-048 34 44, e-post ulrik.roijezon@hig.se
Fredagen den 12 juni 2009 försvarar Ulrik Röijezon, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Sensorimotor functions in chronic neck pain – objective assessments and a novel method for neck co-ordination exercise”.
Fakultetsopponent är doc. Mikael Karlberg, Lunds universitet.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Stora föreläsningssalen, Centrum för belastningsskadeforskning, Johan Bures väg 5.
Kontaktinformation
En liten porträttbild kan hämtas från pressmeddelandets webbversion på
http://www.medfak.umu.se/om-fakulteten/aktuellt/nyheter/
Forskaren Ketil Thorgersen vid Luleå tekniska universitet har i sin doktorsavhandling studerat hur Hagströms satsning på musikundervisning för ”vanligt folk” – och utan ambitionen att fostra eleverna in i den etablerade uppfattningen om vad som var god musik – påverkat det svenska musikpedagogiska landskapet.
En av dem som reagerade starkt på Hagströms satsning på undervisning i ”lågstatusinstrument” som dragspel och gitarr var den legendariske musikprofilen Sten Broman som bl a ansåg att ingen seriös kompositör sysslade med att skriva musik för dragspel.
En statlig utredning från 1946 beskrev dragspel och gitarr som instrument som saknade ”framtidsvärde”, detta i jämförelse med t ex piano och violin. Till kritikerna hörde även studieförbund som Medborgarskolan där undervisningens mål var att lära eleverna att uppskatta klassisk musik – dvs musik som ansågs stå för god smak.
– På en högre nivå har troligen Hagströms musikundervisning påverkat svenskt musikliv och svensk musikundervisning mot en bredare syn på vad som är god musik. Hagströms kan även sägas ha bidragit till den utveckling av musikindustrin som idag kallas det svenska musikundret, säger Ketil Thorgersen.
– Till skillnad från andra aktörer som hade som mål att förädla elevernas musikaliska preferenser med fokus på den klassiska musiken, saknade Hagströms musikalisk agenda. De lyckades med att sprida musikutbildning till varenda liten ort i Sverige.
Ketil Thorgersens studier grundar sig på ett antal intervjuer med utbildare och elever som utbildat sig vid Hagströms musikskola. Dessutom har han haft tillgång till visst arkivmaterial samt ett stort antal tidskriftsartiklar rörande utbildningen.
– Analyserna visar bl a att Hagströms musikundervisning spelade en viktig roll i demokratiseringen av svensk musikpedagogik bl a genom att tillgängligheten ökade, säger Ketil Thorgersen. Kursavgifterna var låga och det var billigt att hyra instrument.
Bakom Hagströms stora satsning på kurser för den som snabbt ville lära sig att spela dragspel och senare även andra instrument som gitarr, elpiano, elbas mm, låg främst den nedgång i försäljningen av dragspel som företaget drabbades av under mitten av 1940-talet.
Under 50-60 talet fick dessutom svenskarna mera fritid vilket bl a medförde en starkt ökad efterfrågan på musikundervisning på instrument som gitarr, elgitarr och elbas mm.
Kontaktinformation
Upplysningar: Ketil Thorgersen, Luleå tekniska universitet, Institutionen för musik och medier, 070 – 279 09 15, ketil.thorgersen@ltu.se
I det svenska slutförvaret ska utbränt kärnbränsle förvaras 500 meter ned i urberget i hundratusentals år. Eftersom kärnavfallet är radioaktivt undersöks noggrant de naturliga processer som pågår i underjorden, så att inte de påverkar förvarets säkerhet.
En tänkbart skadlig process är förekomsten av bakterier, som när de andas producerar sulfid – ett ämne som verkar frätande på koppar.
– Eftersom det utbrända kärnbränslet förvaras i kopparkärl kan det i värsta fall leda till att delar av kärnbränslet sprids i området runt förvarningen, säger forskaren Hallgerd Eydal vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Genom en särskild forskartunnel som borrats under ön Äspö i Oskarshamn har Hallgerd Eydal tagit prover på ner till 460 meters djup, och studerat de mikroorganismer som lever i grundvattnet. Trots det stora djupet rymmer grundvattnet ett myllrande liv, med upp till 100 miljoner celler per liter vatten.
Studien visar att populationen av sulfidproducerande bakterier begränsas av virus, vilket är gynnsamt för ett eventuellt slutförvar. Problemet är att det i processen alstras näringsämnen som gör cellerna mer aktiva. Att mängden virus är så stor – tio gånger fler än cellerna – antyder att de kopparnedbrytande bakterier som finns i urberget är mycket aktiva.
Avhandlingen Microbial ecology in deep granitic groundwater – activity and impact of viruses försvarades vid en disputation den 5 juni. Handledare var professor Karsten Pedersen.
Kontaktinformation
Kontakt:
Hallgerd Eydal, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031 786 25 70
0739 27 98 46
hallgerd.eydal@cmb.gu.se
Bilden föreställer en cell av bakterien Desulfovibrio aespoeensis med virus på ytan.
