”Frisk luft” är ett av de sexton svenska miljömål som antogs av riksdagen 1999. Några andra är ”Giftfri miljö”, ”Levande skogar” och ”Myllrande våtmarker”. Målen ska vara uppfyllda inom en generation, dvs inom 20-25 år. Ansvariga för detta är nio svenska myndigheter, varav Naturvårdsverket har ansvar för de flesta målen. Samordningsarbetet sköts av en ny myndighet, som skapades 2002, Miljömålsrådet.
Ungefär hälften av miljömålen kommer inte att kunna nås inom den stipulerade tiden, konstaterade en utvärdering tidigare i år. Som ett resultat av det har en statlig utredning tillsatts för att se över målen i deras helhet.
I sin avhandling vid Tema vatten har miljövetaren Madelaine Johansson analyserat några av svårigheterna med att nå miljömålen. Det handlar om organisatoriska barriärer, otydliga ansvarsfrågor och roller, bristande resurser och svårigheter att kommunicera målen.
– Arbetet med miljömålen kräver en helhetssyn och en känsla av delaktighet som inte alltid är så lätt att få till i den svenska förvaltningstraditionen, säger hon. Miljö upplevs inte heller alltid som en central fråga för de inblandade myndigheterna.
Medan de övergripande målen är mycket visionära är delmålen mätbara och ofta naturvetenskapligt eller tekniskt formulerade. Målet Frisk luft bryts exempelvis ner i vilka halter av kväveoxid och partiklar som ska vara tillåtna som timmedelvärden respektive årsmedelvärden vissa år.
Mål som formuleras så kan vara svåra att kommunicera och få medial uppmärksamhet omkring. Arbetet med miljömålen genererar inga ”heta” nyheter. Däremot krävs omfattande datainsamlingar för att avgöra i vilken grad de uppnås. Tjänstemännen drunknar i dokumentation och rapportskrivande och upplever att deras resurser inte räcker till. Samtidigt finns en osäkerhet kring om indikatorerna verkligen mäter det de avser.
– Vad är det vi mäter och hur relaterar det till målen? säger Madelaine Johansson. Kring detta finns en diskussion.
Internationella åtaganden och förhandlingar komplicerar denna bild ytterligare. Företeelser som internationell sjöfart, som svenska myndigheters tjänstemän inte kan styra över, försvårar förstås också.
En utredning har som sagt tillsatts i år för att se över miljömålen. I protest mot detta avgick Miljömålsrådets ordförande. Han ansåg att det vore bättre att skjuta till resurser så att de åtgärder som tagits fram också går att genomföra, hellre än att se över och kanske revidera miljömålen.
Kontaktinformation
Madelaine Johansson disputerar den 19 december. Hon nås på telefon 011-363346, e-post: madelaine.johansson@liu.se
Uppgiften är egentligen omöjlig. Att analysera skrattkultur med ett seriöst angreppssätt låter sig inte riktigt göras, säger Anna Lundberg, då glider den undan och försvinner. Komik måste förstås på sina egna premisser.
Utifrån begreppet skrattkultur ser hon i den komiska kulturen en lustfylld experimentverkstad, en möjlighet att prova och föra samman vitt skilda saker och se vad som händer.
I sin avhandling vid Tema genus analyserar hon tre svenska samtida exempel på skrattkultur, med feministiska och queera förtecken: TV-komedin Sally, radiosketcherna Veckans sketch med Åsa och Gertrud, samt Stockholms Prideparad.
Sally sändes i sexton avsnitt 1999. Sally är en 34-årig mytoman, rojalist och oskuld. Hon ljuger och manipulerar sin omgivning, hon kommer ständigt för sent till sitt jobb, på ett bibliotek. Hon raggar skamlöst och tappar aldrig modet eller tron på sin egen förmåga, trots att hon ständigt blir avvisad. En viktig aspekt av Sally är just att hon är befriad från skam, vilket är ett centralt drag i den feministiska och queera skrattkulturen.
Veckans sketch med Åsa och Gertrud var en serie radiosketcher som sändes på 1990-talet i de feministiskt färgade programmen Freja och Radio Ellen. Här använder komikerna Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson radion, det ”blinda mediet”, maximalt genom att skapa komiska ljud-bilder och lämna utrymme för lyssnarnas fantasi, säger Anna Lundberg.
– De tar det mest intima och det mest seriösa och smäller ihop det, med helt oanade effekter.
Det sker i sketchen där orangutanghonan Koko vinner tävlingen Fröken inre skönhet. Komikerna driver med den så centrala kvinnliga konsten att vara vacker, framför allt på utsidan, när orangutanghonan i radiosketchen går bärsärkagång, vrålar, slafsar och dänger sina labbar i bordet.
Samma anslag har Prideparaden. Här lyfts det mest intima, sexualitet och den sexualiserade kroppen, fram i offentligheten i en kraftfullt livsbejakande karneval. Effekten och det politiska genomslaget har varit starka, konstaterar Anna Lundberg.
Kontaktinformation
Anna Lundberg disputerade den 28 november. Hon nås på 0732-031671, e-post: annlu@tema.liu.se
FN, Världsbanken och många forskare pekar ut före detta regerings- och gerillasoldater som ett av de allvarligaste hoten mot fredsprocesser efter inbördeskrig. Det beror på att de har den militära kunskap och erfarenhet som krävs för att underminera säkerheten i krigshärjade samhällena. Anders Nilson från institutionen för freds- och konfliktforskning har visat i sin avhandling att deras tidigare politiska ledare och befäl ofta är den direkta orsaken till att de återgår i strid.
– Jag har studerat sex grupper av före detta kombattanter i Kongo och Sierra Leone. Endast två av grupperna har inte återgått i strid. Det beror främst på att deras högsta ledare har fått inflytelserika poster, till exempel platser i parlamentet eller positioner i organisationer som övervakar fredsavtalen. De har fått ett fortsatt inflytande i landet, men på ett positivt sätt, och det hindrar dem från att ta till vapen, säger Anders Nilsson.
Anders Nilsson visar också att insatser för att ge de före detta kombattanterna pengar och utbildning inte räcker för att förhindra att de återupptar striderna. Det är också mycket svårt att få dessa åtgärder att fungera.
– Ett problem är att pengarna inte kommer fram i tid. Då får de före detta soldaterna sitta och vänta upp till flera år. Det förekommer också korruption, alltså att pengarna försvinner i fel fickor.
Anders Nilsson förklarar att det är viktigt att fortsätta att förbättra bidragen och utbildningsinsatserna för att bygga upp ett bättre liv för människorna de riktar sig till. Men det krävs andra åtgärder för att förhindra att striderna blossar upp igen.
– Det internationella samfundet bör även lägga mer krut på att få in de före detta befälen i fredsprocessen, till exempel genom att ge dem jobb i armén eller i statsadministrationen. Då har de tidigare kombattanterna inget ledarskap och då börjar de inte slåss igen, säger Anders Nilsson.
Om de före detta ledarna får ett positivt ansvar i landet minskar deras incitament att sponsra eller leda nya våldsamheter. Det gäller både för de politiska ledare och för de militära befäl som ledde de stridande styrkorna tidigare. Anders Nilson föreslår att inkorporera dem i den politiska processen, statsadministrationen, näringslivet eller armén, eller att ställa dem inför rätta om de begått krigsbrott. Då kommer de inte att fresta de före detta kombattanterna att ta till vapen igen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Nilsson på 018-4717175 eller 0733-308695 eller anders.nilsson@pcr.uu.se
Som läsare eller åskådare förses vi successivt i nästan all dramatik med s k expositorisk information om dramats dåtid, nutid och framtid. Enligt Sabzevari kan den förekomma var som helst i dramat och är inte är bunden till inledningsfasen. Den kan påträffas såväl i repliker som i metatext (pjästitel, undertitel, förtext, personförteckning, miljö- och tidsbestämningar, akt- och scenangivelser, scen- och spelanvisningar, replikrubriker, avslutningsmarkörer) och överför information om dramats dåtid, nutid och framtid.
Han applicerar sedan denna idé på sju korta enaktare av August Strindberg för att undersöka hur denne presenterar expositorisk information. Studien spänner därför över många olika teoretiska fält och fenomen. Här förs dramaturgiska diskussioner om tid, rum, handling och dramafigurer och deras klädsel samt metaforkategorier, språk, symboler, motiv och teman. Analyserna visar att Strindberg i detta mycket komprimerade format skildrar eviga mänskliga dilemman mellan kolleger, kvinnor och män, barn och föräldrar, yngre och äldre, fattiga och rika, kolonisatörer och martyrer samt underklass och överklass,
– Redan under denna naturalistiska period i sitt skapande, föregriper Strindberg många av de element som senare skulle känneteckna hans expressionistisk-symbolistiska kammarspelsdramatik, säger Hanif Sabzevari.
Han betonar möjligheten att med expositionsbegreppet tränga bakom det explicita och uppenbara den värld av paradoxer och svåra frågor som Strindberg väcker i sin dramatik, frågor om sanning och lögn, skuld och oskuld, verklighet och illusion, styrka och svaghet, kärlek och hat. Sabzevaris avhandling är ett bidrag både till det allmänna dramastudiet och Strindbergsforskningen, men också en undersökning som öppnar nya möjligheter för praktiserande regissörer, skådespelare och alla som på något sätt arbetar med teater och film. Hanif Sabzevari har också egna praktiska erfarenheter, bland annat som regissör för Strindbergs Fadren på Scen Hagagatan 48 i mars 2008.
Hanif Sabzevari föddes 1981 i Tehran, Iran och kom till Sverige 1986. Uppväxt i Falun. Film- och konsertrecensent på Upsala Nya Tidning, låtskrivare och producent, film- och teaterregissör, sångare och gitarrist i uppsalabandet The Academy.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hanif Sabzevari, tel: 018-26 15 99, 070-447 86 82 eller hanif.sabzevari@littvet.uu.se
När kroppen skadas till följd av en olycka eller en sjukdom, kan man ibland behöva kompensera för uppkommet funktionsbortfall genom att operera in ett konstgjort funktionellt material i kroppen, ett så kallat biomaterial eller implantat. Exempel på vanliga implantat är höftledsproteser, pacemakers och konstgjorda blodkärl.
Många av de grundmaterial som används i implantaten aktiverar dock kroppens immunförsvar, vilket ofta leder till svåra komplikationer för den enskilde patienten. En vanlig strategi för att minska dessa negativa sideffekter är att klä in materialets yta med en ”kroppsvänlig” substans som gör att implantatet uppfattas som mer kroppseget.
Den forskargrupp som Tomas Sandberg jobbar i har tidigare utvecklat idén att stora kolhydratrika proteiner från slemhinnor, s.k. muciner, bör ha potential att användas som beläggningssubstanser för konstgjorda implantat.
Tomas Sandberg har studerat effekten av att belägga ett modellimplantat av plast med muciner från ko, gris respektive människa före kontakt med celler från det akuta immunförsvaret, s.k. neutrofiler. Han visar att plast belagd med mucin aktiverar neutrofiler i betydligt mindre utsträckning än obehandlad plast.
Dessutom indikerar detaljerade studier att mucinerna minskar immunreaktiva proteiners vanligen destruktiva effekt genom att gömma och stabilisera dessa på materialets yta.
– Eftersom det är mucinernas normala funktion i slemhinnorna tyder resultaten på att de sannolikt kan användas för att skapa konstgjorda slemhinnor runt implantat och därmed ge dessa mer kroppsegna egenskaper, säger Tomas Sandberg.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tomas Sandberg, tel: 018-51 44 36, 0730-575 288 eller tomas.sandberg@ytbioteknik.uu.se
Uppsalateologen Sofia Camnerin har analyserat förutsättningarna för att människor ska kunna försonas med andra människor, sin livssituation och med Gud. Hon utgår från två feministiska teologer: den kristna Rita Nakashima Brock och Daphne Hampson, som tidigare varit kristen, men inte längre är det. Båda anser att den kristna teologin om försoning snarare är skadlig än relevant för både barn och för vuxna som drabbats av övergrepp och våld. Sofia Camnerin föreslår i sin avhandling dels vilket innehåll området försoning inom en teologi bör ha, dels vilka grunder som en teologi bör bygga försoningen på, för att den ska vara relevant för människor i dag.
– Försoningsteologin bör utformas efter kontexten och människornas erfarenhet, men också ta hänsyn till det som går utöver människors erfarenhet. Den kan till exempel aldrig vara stabilt formulerad som antingen kristen eller post-kristen, utan måste ständigt pröva vad som fungerar och är relevant för människorna, säger Sofia Camnerin.
Sofia Camnerin fokuserar på hur till exempel barn och vuxna hanterar en situation där de har varit med om lidande och död. Ett konkret exempel är en familj där mannen mördat mamman inför de tre barnen. Kan det då finnas en teologi som hjälper barnen att förstå deras upplevelse? Kan samma teologi också säga något relevant till mannen? Kan den kanske rentav säga något som förmått att hindra familjetragedin?
I Sofia Camnerins rekommendationer finns särskilda kriterier för hur teologin bör förhålla sig till de starka symbolerna gudsbilden, tragiken, hoppet och korset. Särskilt korset är en problematisk symbol för försoning i den kristna försoningsläran.
– Jag har utformat tre kriterier för korset, säger Sofia Camnerin. För det första måste teologin avvisa tanken om att lidande och offer är ett medel för det högre goda, alltså att det är nödvändigt att lida. För det andra bör teologin visa att det gudomliga är närvarande i lidandet. För det tredje bör teologin visa hur det gudomliga kämpar emot lidandet och döden.
Camnerins rekommendationer kan om de får genomslag förändra innehållet i gudstjänster, till exempel hur syndabekännelsen formuleras och vad man säger i predikningar. Men de kan också påverka vår uppfattning om lidande och försoning även utanför det traditionellt religiösa rummet. Att förändra en teologi kan också få politiska konsekvenser, särskilt i stater som till stor del påverkas av religionen. Förändringarna i religionen kan då förändra landet, istället för att landet ändrar sitt förhållande till religionen för att ändra kurs inom till exempel den internationella politiken.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sofia Camnerin på 0703-44 45 06 eller sofia.camnerin@telia.com
– Än så länge måste man tydligen vara road av teknik för att använda mobilen för Internetärenden, åtminstone i universitetsvärlden. För mig kom det som en överraskning eftersom mobilerna sedan länge har utrustade för detta, säger Håkan Selg, som gjort studien inom ramen för en större it-användarstudie, InternetExplorers.
Mobiltelefonen används alltså flitigt av i stort sett alla. 80 procent av studenter och doktorander skickar SMS dagligen. Men överraskande få använder mobilen som verktyg för att exempelvis läsa e-post eller koppla upp på Internet och inte ens bland dem som gör det sker det särskilt ofta.
Motivet för att koppla upp sig är främst enklare informationssökning av typen adress, telefonnummer, tidtabeller, väder eller nyheter. För bloggande och deltagande i nätgemenskaper spelar mobilen än så länge en försumbar roll och intresset för betaltjänster är praktiskt taget obefintligt.
– En trolig förklaring är att nio av tio studenter själva betalar sin telefonräkning. Med tanke på att kommunikationsmönstren grundläggs i just de här åldrarna bör nog teleoperatörerna ta sig en funderare på hur de ska prissätta sina tjänster, säger Håkan Selg. Annars är risken stor att det inte blir mer än SMS i fortsättningen heller.
De som använder mobilen för Internettjänster är framför allt manliga studenter med teknisk inriktning, vilket tyder på att det är teknikintresset snarare än nyttan som styr anvädnningen. Men samtidigt är denna grupp mest kritisk mot mobilen som gränssnitt: Det går för långsamt, är för krångligt, skärmen är för liten, det är för dyrt och intressanta tjänster saknas.
Om huvudstudien:
InternetExplorers är en undersökning av IT-användningen hos studenter, doktorander och lärare/forskare vid 32 svenska universitet och högskolor som finansieras av VINNOVA.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Håkan Selg, projektledare, 070-630 00 85 eller selg@nita.uu.se
Ett viktigt mål i EU:s jordbrukspolitik är att stimulera en rad funktioner inom lantbruket vid sidan av produktionen av livsmedel, foder och fibrer. Lantbrukarna kan sägas ha fått ett nytt samhällsuppdrag som bl.a. innebär att de kan få ersättning för att upprätthålla biologiska och historiska värden i jordbrukslandskapet.
De nya roller som lantbrukare har behöver dock definieras och mätas för att tydliggöra deras betydelse, dels för lantbrukarna själva, dels för den övriga befolkningen, som betalar för de nya tjänsterna med skattemedel.
Jordbrukslandskapet, som hyser hälften av alla hotade växt- och djurarter i Sverige och som synliggör historiska spår, kan beskrivas som en biprodukt av en livsmedelsproduktion som delvis har försvunnit i takt med lantbrukets rationalisering.
Många markslag, som naturbeten, dikesrenar och åkerholmar fyller inte längre någon funktion i livsmedelsproduktionen och är därmed inte lönsamma att sköta.
Eva-Lotta Päiviö visar i sin avhandling att de miljöersättningar som delades ut inom Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000–2006 förmodligen ganska väl kompenserade lantbrukarna för deras skötsel av sådan mark.
I avhandlingen diskuterar Eva-Lotta Päiviö också hur ersättningsnivåerna och regelverket kan komma att styra vilka marker som lantbrukarna fortsätter att hävda. Höga stängselkostnader och mycket arbete med flyttning av djur gör det till exempel förhållandevis dyrt att sköta små betesmarker, som därmed löper en större risk att överges än stora sammanhängande betesmarker.
Denna fråga knyter också an till en ny sorts entreprenörskap inom lantbruket, som är inriktad på skötsel av värdefulla betesmarker med miljöersättning i områden där det råder brist på betesdjur. Sådana entreprenörer saknar ofta lokal förankring i området och stallar in djuren långt bort på vintrarna. Om de dessutom har uttalade lönsamhetskrav är intresset för små beten förmodligen begränsat.
Deltidslantbrukare å andra sidan har rimligen större möjlighet och vilja att lägga tid och resurser på landskapsvård, eftersom de har andra drivkrafter än att kunna leva av företaget.
Eva-Lotta Päiviö menar dock att det inte är hållbart på lång sikt att samhället räknar med ett visst mått av gratisarbete från lantbrukarnas sida för att klara skötseln av små betesmarker.
Avhandlingens slutsatser bygger på en analys av ett material som samlats in med hjälp av en särskild metod för redovisning av de resurser lantbrukare avsätter till landskapsvård.
Allt arbete och andra resurser som lagts på att sköta betesmarker har regelbundet dokumenterats på två gårdar under ett år eller mer. På en tredje gård har samma typ av material samlats in via en s.k. bondedagbok eller arbetsjournal och sedan förts över till den redovisningsmodell som användes på de två övriga gårdarna. Dessa uppgifter har kompletterats med intervjuer med fokus på hur och varför lantbrukarna och de anställda bedriver landskapsvård.
En av gårdarna är SLU:s egendom Krusenberg, utanför Uppsala. De andra två är en mjölkgård med stutuppfödning i Halland och ett deltidsjordbruk med dikor i Småland.
Avhandlingen visar att den särskilda redovisningsmetod som tagits fram är användbar, under förutsättning att de grundläggande antaganden som gjorts är giltiga. Utvärderingen av metoden är det huvudsakliga teoretiska bidraget i avhandlingen.
—————————–
Agronom Eva-Lotta Päiviö, avd. för agrarhistoria vid institutionen för ekonomi, SLU, försvarar sin avhandling Det agrara landskapet på vinst eller förlust. Biologiska och historiska värden inom lantbrukets nya uppdrag.
Tid: Tisdag den 16 december 2008, kl. 10.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Fil.dr. Anders Wästfelt, kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet
Mer information: Eva-Lotta Päiviö, 018-67 17 90, Eva-Lotta.Paivio@ekon.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001899/
Att leva med sår som ständigt rinner och luktar kan innebära ett svårt lidande oavsett vilken sjukdom det gäller eller var på kroppen såren uppstår. Att vårda dessa patienter och behandla deras sår på rätt sätt är förenat med stora utmaningar för all vårdpersonal. I avhandlingens intervjuer med personer som har sådana sår framkom att de kan känna sig fångade i en nedbrytande process. Situationen kan upplevas som mycket svår och de längtar efter att få känna sig och bli bemötta som hela människor, trots att det inte längre har kontroll över sin kropp.
Intervjuer med sjuksköterskor och undersköterskor, inom både sluten vård och primärvård, med erfarenhet av att vårda dessa patienter visade att det är svårt och krävande. Som vårdare kan man känna sig berörd och överväldigad av patienternas lidande och man vill göra gott för dem. När man sedan inte lyckas få såren att läka och inte heller kan skydda patienterna från ytterligare lidande —t.ex. smärta och respektlöst bemötande från omgivningen — upplever vårdarna maktlöshet och skäms inför patienterna. De vill ju göra ett bra arbete. I dessa svåra situationer riskerar både patienter och vårdare att drabbas av tröstlöshet.
Utmaningen för dem som vårdar patienter med svårläkta sår som rinner och luktar är att kunna förmedla tröst genom att ha goda kunskaper och färdigheter vad gäller sårbehandling. En annan aspekt på trösten är att bekräfta patienternas värdighet genom att se dem som hela människor med självständighet och integritet, och involvera dem i planering och beslut som gäller deras vård. För att kunna vara öppen för allt det svåra i patienternas situation, kunna stanna kvar nära och göra gott behöver sjuksköterskor och undersköterskor själva få uppleva tröst. De behöver få erkännande för sitt svåra arbete, bli respekterade och involverade i ett multiprofessionellt teamarbete som stöds av vårdorganisationen och dess chefer. Först då kan patienter bli tröstade och uppleva sig som hela och fullvärdiga människor trots sina sår.
Elisabeth Lindahl, som är uppvuxen i Örnsköldsvik, är sjuksköterska och doktorand vid Inst. för omvårdnad. Hon kan nås på tel. 070 631 5173, e-post elisabeth.lindahl@nurs.umu.se
Fredagen den 19 december försvarar Elisabeth Lindahl, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Striving for purity. Interviews with people with malodorous exuding ulcers and their nurses
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är professor Ingegerd Bergbom, Göteborgs universitet.
Kronisk värk i ländryggen behandlas allt oftare genom steloperation, vilket innebär att några ryggkotor fixeras, dock utan att ryggens totala rörlighet påverkas nämnvärt. Steloperation har visat sig hjälpa mot smärtan på kort sikt, men inga studier har undersökt den långsiktiga effekten och jämfört den med alternativa ej kirurgiska behandlingar som sjukgymnastik.
Per Ekman är verksam som kirurg på Södersjukhuset i Stockholm. I sin doktorsavhandling visar han att patienter som genomgått steloperation förbättras också på lång sikt. Resultaten bygger bland annat på en uppföljning av 111 patienter som lottats till behandling med antingen steloperation eller sjukgymnastik. Vid uppföljningen efter nio år uppgav 76 procent av dem som genomgått steloperation att de kände sig bättre än innan operationen, jämfört med bara 50 procent av dem som behandlats med enbart sjukgymnastik.
– Det har debatterats huruvida steloperationer ska genomföras överhuvudtaget vid den här typen av ryggsmärta. Mina studier tyder på att de flesta patienter som stelopereras faktiskt blir bättre och att operationen inte medför några stora risker. Men förbättringen på längre sikt är ofta relativt blygsam och operation bör även fortsatt användas som ett komplement när sjukgymnastik inte hjälper, säger Per Ekman.
Avhandlingen visar att män, fysiskt aktiva och yrkesarbetande personer har något större sannolikhet än andra att förbättras av operationen.
– Det ger en viss vägledning, men tyvärr saknas det fortfarande bra metoder för att kunna hitta de med allra bäst chans till ett mycket bra slutresultat efter steloperation, säger Per Ekman.
Avhandling: Lumbar fusion for chronic low-back pain in isthmic spondylolisthesis, Per Ekman, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet.
För mer information, kontakta:
Med dr Per Ekman
Arbete: 08-61612858
Mobil 073-9732684
E-post: per.ekman@sodersjukhuset.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Den verksamma molekylen i cannabis, THC (tetrahydrocannabinol), ger sina effekter i kroppen genom att aktivera två särskilda mottagarmolekyler, cannabionoidreceptorerna CB1 och CB2. CB1-receptorn finns i riklig mängd i hjärnan och ryggmärgen, där den påverkar bl.a. aptiten och smärtkänsligheten samt förmedlar de psykiska effekter som eftersträvas av haschmissbrukare. Men CB1-receptorn finns också i andra delar av kroppen, bl.a. prostatakörteln där den har en roll för att kontrollera muskelsammandragningar. Det fynd som Umeåforskarna nu har gjort är att det i tumörprover från patienter med prostatacancer finns olika nivåer av CB1-receptorer, och att män med höga nivåer har sämre prognos för sin sjukdom än män med låga nivåer.
”Studien hade sin början i en rapport om att odlade prostatacancerceller visade högre nivåer av CB1-receptorer än normala prostataceller. Cellodlingar är dock något annat än den kliniska verkligheten, och vi ville veta om samma förhållande gäller i vävnad från patienter med prostatacancer” säger en av initiativtagarna till studien, Christopher Fowler, professor i farmakologi vid Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap.
Umeå universitet är forskningsledande kring både prostatacancer och cannabinoider, och med det samarbetsklimat som råder vid universitetet är det en av få platser i världen där denna studie har kunnat bli möjlig.
”Huvudfyndet, att uttrycket av canabinoidreceptorer är kopplade till överlevnadstiden, innebär att det i framtiden kanske kan användas som en prognostisk markör, framförallt hos patienter där det idag är svårt att välja behandlingsstrategi”, kommenterar Anders Bergh, professor i patologi vid Inst. för medicinsk biovetenskap, som tillsammans med Pär Stattin, docent i urologi vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, svarade för insamling och karakterisering av den prostatavävnad som ingår i studien.
Innan fyndet kan användas i sjukvården som metod för att bedöma prostatacancer krävs dock omfattande forskning för att klarlägga orsaken till att CB1-receptornivån är påverkad.
”Det är lite hönan och ägget över det här just nu”, säger Christopher Fowler, ”Vi vet ännu inte om det är de mest aggressiva tumörerna som uttrycker högre nivåer av receptorn eller om det är de höga nivåerna som leder till att tumörer blir mer aggressiva.”
För mer information, kontakta gärna professor Christopher Fowler,
tel. 090-785 15 10,
e-post cf@pharm.umu.se
SC Chung, P Hammarsten, A Josefsson, P Stattin, T Granfors, L Egevad, G Mancini, B Lutz, A Bergh, CJ Fowler: ”A high cannabinoid CB1 receptor immunoreactivity is associated with disease severity and outcome in prostate cancer”. European Journal of Cancer, webbpubl.
En syntaktisk analysator har till uppgift att analysera varje mening i en text och bygga upp en struktur som förklarar hur orden i meningen hänger ihop syntaktiskt, det vill säga vad som är subjekt, predikat, objekt och så vidare. Den metod som Johan använder bygger på maskininlärning, vilket innebär att analysatorn använder uppmärkta datamängder av naturligt språk, så kallade korpusar, för att lära sig ett nytt språk. En syntaktisk analysator kan bland annat används som en del i ett större system för att åstadkomma automatisk översättning från ett språk till ett annat, för att besvara frågor på naturligt språk eller för att utvinna information ur stora textmängder.
Johan har tillsammans med sina kollegor i språkteknologigruppen vid Växjö universitet utvecklat en programvara, som kallas MaltParser, för att syntaktiskt analysera språk. MaltParser har rankats bland de främsta systemen i flera internationella utvärderingar, I konkurrens med forskargrupper från välkända amerikanska universitet och företag. Idag har MaltParser testats på över tjugo språk och används av många forskare runt om i världen.
Johan Hall kommer ursprungligen från Trelleborg. Han har sedan början av decenniet arbetat vid Växjö universitet, bland annat som universitetsadjunkt i ämnet datalogi. Under 2003 antogs Johan till forskarutbildning inom datavetenskap med särskild inriktning mot språkteknologi vid Växjö universitet.
Avhandlingen ”Transition-Based Natural Language Parsing with Dependency and Constituency Representations” försvaras torsdagen den 18 december, kl. 13.15. Disputationen äger rum i Myrdal, Växjö universitet. Opponent är Sandra Kübler, Indiana University.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Hall, telefon 0470-70 81 13, 070-628 3071
e-post: johan.hall@vxu.se.
Beställ boken av Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon 0470-70 82 67 eller e-post: vup@vxu.se
Människan har molekylära maskiner i sina celler som utnyttjar syrgas för att förbränna föda och som använder energin som frigörs till transport av laddningar över ett membran – något som kan liknas vid laddningen av ett batteri. Den energi som är lagrad i detta batteri används sedan till exempel av hjärnan, för muskelarbete eller andra livsprocesser. Under senare år har flera sjukdomar, som till exempel cancer och vissa typer av Alzheimer, visat sig ha samband med störningar i dessa maskiner.
Forskarna har funnit att vissa patogena (sjukdomsframkallande) organismer kan byta ut syrgasen mot ett annat bränsle, kvävemonoxid, som produceras av vårt immunförsvar för att bekämpa dessa organismer.
– Trots att lika mycket energi frigörs vid förbränningen av kvävemonoxid börjar denna ”bifuel-motor” att gå på tomgång och slutar flytta laddningar – batteriet förblir oladdat. Resultaten kan användas både för att förstå hur batteriladdningen med syre fungerar och dels för att bättre förstå varför under evolutionen det är just syrgas som blivit det dominerande bränslet, säger Pia Ädelroth.
I både våra egna ”energikraftverk”, mitokondrierna, och i ytterhöljet, cellmembranet, hos bakterier, sitter de protein-katalysatorer, enzymer, som omvandlar syrgas till vatten och samtidigt pumpar positiva joner, protoner, över membranet. Denna process kan alltså liknas vid laddningen av ett batteri.
De enzymer som reducerar syre till vatten kallas terminala oxidaser och finns i en mängd varianter som alla är släkt med varandra. I vissa, ofta patogena, bakterier kan det terminala oxidaset använda sig av både syrgas och ett annat bränsle; kvävemonoxid (NO). Kvävemonoxid omvandlas därvid till dikväveoxid, N2O, också känt som lustgas.
– Detta ”bifuel”-enzym är det vi använt oss av för att studera hur batteriladdningen beror av vilket bränsle som används. För att studera protonpumpningen satte vi tillbaka det framrenade enzymet i konstgjorda små celler, så kallade lipidvesiklar, och vi fann att bara syrgas- och inte NO- omvandlingen ledde till protonpumpning, säger Pia Ädelroth.
“Vectorial proton transfer coupled to reduction of O2 and NO by a heme-copper oxidase”. Artikelns författare: Pia Ädelroth, Yafei Huang, Joachim Reimann, Håkan Lepp och Nadjia Drici. Publicerad i PNAS Online Early Edition 8-12 december 2008.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Pia Ädelroth, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, tfn 08-164183, 073-8000370, e-post piaa@dbb.su.se
Joachim Reimann, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, tfn 08-163529, e-post jreimann@dbb.su.se
I sitt avhandlingsarbete har Alli Klapp Lekholm analyserat betyg, resultat på nationella prov, elevbakgrunder och olika typer av skolor.
Hon har utgått från data ur databasen GOLD (Gothenburg Educational Longitudinal Database) vid Göteborgs universitet, med betyg från 100.000 niondeklassare från år 2003 och dessutom enkätdata för knappt 9.000 av dem.
Den svenska läroplanen säger att enbart ämneskunskaperna ska betygsättas. Den flerdimensionella betygsmodell som Alli Klapp Lekholm har utvecklat visar att betygen utöver ämneskunskaperna i svenska, engelska och matematik – kognitiva faktorer – även mäter saker som inte har med resultaten på de nationella proven att göra.
– Det handlar om intresse, motivation och föräldraengagemang. Mellan tre och fem procent av betygen förklaras av annat än elevernas kunskapsnivå, säger Alli Klapp Lekholm.
– Det kan vara bekymmersamt ur rättvisesynpunkt. Alla elever har inte detta med sig. Därför är det extra viktigt att synliggöra komplexiteten, att annat än kunskaper bedöms i betygssättningen.
Tidigare studier har visat att elevernas framtida studerandekarriär relativt väl kan förutsägas genom betygen. Det i sin tur kan bero på just betygens flerdimensionalitet och att betygen alltså mäter både elevernas ämneskunskaper och deras intresse och motivation.
Alli Klapp Lekholms resultat visar att flickornas betyg är influerade av annat än kognitiva faktorer i större utsträckning än pojkarnas betyg. Flickornas högre betyg förklaras alltså till största del av att flickorna är mer intresserade av skolarbetet och har större motivation för inlärning.
I avhandlingen undersöks också skillnader i betygssättning mellan skolor. Resultaten visar att de faktorer som inte har med ämneskunskaper att göra spelar större roll i skolor med en stor andel elever med lågutbildade föräldrar och för förortsskolor.
– Det betyder att lärarna i de skolorna låter elevernas motivation och intresse väga extra tungt i relation till rena ämneskunskaper i ett slags kompensatorisk betygssättning, säger Alli Klapp Lekholm.
Hennes resultat bekräftar också tidigare studier som visar att friskoleelever får högre betyg än elever från kommunala skolor, något som dock förklaras av friskolelevernas relativt bättre kunskaper.
I båda jämförelserna av betygssättningen mellan skolor försvinner dock skillnaden i betygssättning om föräldrarnas utbildningsnivå beaktas.
Närmast i tiden arbetar Alli Klapp Lekholm i den forskargrupp vid institutionen för pedagogik och didaktik som fram till och med år 2011 undersöker betyg i projektet ”Betygens jämförbarhet, prognosförmåga och effekter på lärande”, med stöd på 4,5 Mkr från Vetenskapsrådet.
Alli Klapp Lekholm lägger fram sin avhandling ”Grades and grade assignment: effects of student and school characteristics” vid institutionen för pedagogik och didaktik torsdagen den 18 december 2008, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Kontakt: alli.klapp.lekholm@ped.gu.se, 046-855 05, 0702-03 28 65.
Flygbranschen har länge behandlats som ett undantag på klimatområdet och att utsläppshandel skulle tillämpas på internationell luftfart sågs av många som en omöjlighet bara några år innan det första förslaget lades. Ändå har det såväl hyllade som kritiserade instrumentet för att kontrollera utsläppen av växthusgaser placerats i fokus för EU:s direktiv från oktober 2008 som innebär att flyg som avgår från eller ankommer till en flygplats inom EU ska börja handla med utsläppsrätter från och med år 2012.
Katarina Buhr beskriver i sin avhandling hur skapandet av flygutsläppsdirektivet var en gränsöverskridande process som i stor utsträckning katalyserades av brittiska intressen. Flygindustrin i Storbritannien blev i början av decenniet hårt pressad att ta ansvar för sin klimatpåverkan i samband med uppmärksammade expansionsplaner för flygtrafiken i landet.
– Utsläppshandel ansågs möjliggöra flygets förväntade starka tillväxt under legitima former genom att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt och flexibelt sätt och blev ett attraktivt alternativ för såväl myndigheter som näringsliv, säger Katarina Buhr.
Men att begränsa utsläppshandeln till Storbritannien ansågs inte tillräckligt och förslaget kopplades därför till EU där man sedan 1990-talet hade undersökt möjligheten att ta fram ett lagförslag för att begränsa luftfartens klimatpåverkan. Ett politiskt genombrott blev möjligt i EU först när flera gynnsamma faktorer sammanföll i samband med Storbritanniens ordförandeskap år 2005 där frågan gavs hög prioritet.
Utsläppshandel levererades som en välpaketerad lösning till flygets klimatpåverkan. EU-kommissionen fångade upp förslaget från tjänstemän och lobbyister och använde möjligheten att skapa en reglering för flyget som sätt att förstärka sin klimatpolitiska ledarroll. Utsläppshandel för flyget var därmed ett resultat av ett s.k. förändringsfönster som varade under en kort period och utnyttjades framgångsrikt av organiserade intressen.
I dagsläget är flyget en hårt pressad bransch och missnöjet med utsläppshandelsdirektivet är utbrett, trots att flygbranschen själva gav sitt stöd till förslaget för bara tre år sedan.
– Det hade varit svårare att starta upp en politisk process idag när förutsättningarna har förändrats. Därför måste färdigpaketerade lösningar finnas tillgängliga när problem blir erkända och politiska möjligheter uppstår för att genombrott ska ske, säger Katarina Buhr.
Katarina Buhr kommer i fortsättningen forska om internationell klimatpolitik på IVL Svenska Miljöinstitutet inom forskningsprogrammet Clipore.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Katarina Buhr, 08-598 563 44, 073-650 92 54 eller katarina.buhr@ivl.se
Om antalet livshotande överdoser ska reduceras, är strukturellt stöd i form av politiska mål och överordnad styrning nödvändig, menar Stian Biong. Han har arbetat som sjuksköterska i Olso i mer än 20 år.
– Det var fenomen som jag såg i mitt arbete som gjorde mig intresserad av att forska, säger Stian Biong.
Hans avhandling Between death as escape and the dream of life- Psychosocial dimensions of health in young men living with substance abuse and suicidal behavior baseras huvudsakligen på berättelser från unga norska män och akutvård och socialtjänst i Olso. Den visar att systemperspektivet är viktigt på flera nivåer.
– Den norska hälsopersonal-lagen kräver ett samarbete med socialtjänsten men det sker inte i dessa fall, säger Stian Biong.
Resurser kan rädda liv
Möjligheterna att överföra information om den enskilde i Norge måste utredas, menar han. I Sverige finns ingen motsvarande lagstiftning. Däremot finns det ett uttalat politiskt mål, en nollvision när det gäller självmord, som ger verksamhetsansvariga och anställda tydliga signaler.
Stian Biong menar att om människor ska kunna arbeta konstruktivt med etiska utmaningar måste systemet dessutom se till att berörd personal får tillräckligt stöd i form av handledning och återkoppling.
– Stigmatisering och marginalisering kan reduceras genom språket som används när gruppens problem beskrivs, påpekar Stian Biong.
Hans resultat tyder på att det finns ett sammanhang mellan språk, den enskildes upplevelse av sig själv och självmordsbeteende.
– När ens existens upplevs som att man balanserar mellan döden som befriare från smärta, och drömmen om liv, så kan förloppet påverkas positivt om den enskilde uppfattar att det finns tillräckliga resurser för att få ekonomiskt och socialt stöd.
Systemperspektivet har även en kulturell sida, i hur maskuliniteten uttrycks. Vilka ideal som gäller påverkar självmordsbeteendet i denna grupp.
– Det ser ut som om detta är en särskild utmaning för personer med bakgrund från ett icke västligt land, säger Stian Biong.
Detta eftersom de måste hantera olika ideal samtidigt.
Avhandlingens titel: Between death as escape and the dream of life- Psychosocial dimensions of health in young men living with substance abuse and suicidal behavior
Avhandlingsförfattare: Stian Biong, tel (+47) 95 21 54 98 (bostad) (+47) 95 21 54 98 (mobil)
e-post: stian.biong@hotmail.com
Fakultetsopponentens namn: Elisabeth Severinsson, Stavanger Universitetssykehus og Høgskolen i Vestfold
Tid och plats för disputation: Onsdagen den 17 december 2008, kl.13.00 Aulan
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Kontaktinformation
Stian Biong, tel (+47) 95 21 54 98 (bostad) (+47) 95 21 54 98 (mobil)e-post: stian.biong@hotmail.com
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Informatör NHV Monica Bengtson +46-31-693952 monica.bengtson@nhv.se
