Försurning av mark och vatten är ett av de största miljöproblemen i modern tid. Fortfarande visar en stor andel av våra svenska sjöar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och en kraftigt minskad biologisk mångfald som följd.
Senare forskning har visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och tofsmygglarver, där ett minskat fiskbestånd kan leda till en explosion av tofsmygglarver i försurade sjöar.
Denna mygginvasion utgör nu grunden till ett unikt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Genom att undersöka de myggskelett som bevarats i sjöbottnarna, kan forskarna följa hur sjöns fiskbestånd påverkats och förändrats under de senaste århundradena.
– Det vi gör kan faktiskt liknas vid en tidsresa, där vi återskapar en sjös historia från tidigt 1800-tal och framåt. Genom att analysera förekomsten av tofsmyggans käkdelar och fastställa vilka myggarter som förekommer i bottensedimenten kan vi säga om mängden fisk har ökat eller minskat genom historien, om fisken har dött ut helt och försvunnit från sjön, och i grova drag berätta när olika fiskarter dött ut vid svår sjöförsurning, säger Fredrik Palm, doktorand och forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Undersökningsmetoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där det inte tidigare skett någon provtagning, och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas.
– Sådana studier gör det i sin tur möjligt att bestämma hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till, eftersom det avslöjar hur fisksamhället bör se ut om det ska kunna anses vara helt återställt, säger Fredrik Palm.
Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i en sjös ekosystem. På så sätt kan forskarna se hur mänsklig påverkan som klimatförändringar, övergödning och försurning påverkar sjöarnas ekosystem.
Fredrik Palm genomför sina studier i Västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdsjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning.
Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Palm, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3668
0703-75 66 68
fredrik.palm@zool.gu.se
Bilden föreställer tofsmyggans käkben, mandibel, som varierar i storlek från 0,1 till 0,3 millimeter. Käkbenen återfinns i sjöarnas bottnar, normalt från några få enstaka till uppåt 100 stycken per sedimentlager.
I avhandlingen jämförs två muslimskt profilerade skolor i Sverige med två muslimskt profilerade skolor i England. Studien visar bland annat att det i de två skolorna i England fanns ett betydligt större frirum för det muslimska. Där var det tillåtet att integrera islam i alla aktiviteter på skolan, i olika ämnen och under raster. Därmed var det, till skillnad mot situationen i de två skolorna i Sverige, tillåtet att kräva att muslimska flickor skulle bära hijab* och att införa regler som förbjöd flickor och pojkar att sitta bredvid varandra och leka med varandra under rasterna.
– Om de två muslimskt profilerade skolorna i England – hypotetiskt sett – hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i Sverige, så hade de fått avslag på sina ansökningar, berättar Åsa Brattlund.
Anledningen till det är att skolorna inte skulle anses vara i enlighet med den svenska nationella läroplanen – kraven på att undervisningen ska vara icke konfessionell, att sådana regler som ställer krav på elevers och personals klädsel inte är tillåtna, att alla elever förutsätts delta i musik, bild och religionskunskap samt att det i Sverige inte får finnas normer och regler som reglerar umgänget mellan flickor och pojkar och mellan kvinnor och män.
Om de två muslimskt profilerade skolorna i Sverige hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i England hade de, enligt Åsa Brattlund, antagligen också fått avslag på sina ansökningar, eftersom det hittills endast finns fyra grundskolor med statsbidrag.
– Även om skolorna hypotetiskt sett skulle beviljats statsbidrag skulle de antagligen få mycket svårt att rekrytera elever. Sannolikt skulle muslimska föräldrar i England ha uppfattat de två skolorna som sekulära skolor, som därmed inte skulle klara av att förmedla den moral och den disciplin som förväntades, säger hon.
Föräldrar skulle troligen ha reagerat över att flickor och pojkar i alla åldrar leker och umgås fritt med varandra. Dessutom skulle föräldrarna även ha reagerat över att de muslimska flickorna och de muslimska kvinnor som arbetade på de två muslimskt profilerade skolorna själva bestämde om de ville bära eller inte bära hijab.
*) Hijab är en traditionell klädsel för muslimska kvinnor. Den täcker huvudet, ansiktet eller kroppen, kallas ofta slöja och har funnits i många olika varianter i olika tider och på olika platser i världen.
Avhandlingens namn
What Role of God and National Curriculum in School life? A Comparative Study of Schools with a Muslim Profile in England and Sweden.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Åsa Brattlund, internationell pedagogik, Stockholms universitet, e-post asabrattlund@hotmail.com, asa.brattlund@mdh.se tfn 08-732 62 49 (hem), 016-15 34 83 (vidarekopplad till mobil).
Pressbild
Bild på Åsa Brattlund kan laddas ner från http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=61859.
I sitt avhandlingsarbete har Thérèse Hartman gjort en empirisk undersökning av en institution, som i sin antagning av studenter avsett att öka den etniska mångfalden. Studenternas och lärarnas intryck av undervisningen står i fokus.
– Resultatet av undersökningen visar att social och etnisk bakgrund osynliggörs; studenternas tidigare kunskaper, tänkesätt och erfarenheter räknas inte, ”alla stöps i samma form”. Förutsättningarna att lära sig en god svenska kan, enligt några av de intervjuade lärarna, vara avhängig studenternas sociala ursprung och modersmål, och på så vis kan studenternas sociala och etniska ursprung utgöra ett hinder i undervisningen. Studenternas sätt att uttrycka sig skriftligt och muntligt resulterar i att de antingen inkluderas eller exkluderas, och där kan klass och etnicitet ha betydelse, säger Thérèse Hartman.
Analysen är gjord med utgångspunkt ur ett feministiskt, jämlikhets- och demokratiskt perspektiv, med fokus på ”connected teaching” och ”banking
education”. Connected teaching är motsatsen till banking education, där läraren deponerar kunskap i studenterna, men äger kunskapen själv. Möjligheter till och utnyttjande av handlingsutrymme och frihetsgrader har också använts för att analysera självständighet och frihet i undervisningen, berättar Thérèse Hartman och fortsätter:
– Användningen av betyg och högskoleprov som urvalsgrund till statusprogram motverkar inte social snedrekrytering, utan gynnar särskilda grupper, det vill säga barn till välutbildade föräldrar. Lägger man därtill det som denna studie visar, nämligen att studenternas sociala och etniska bakgrund kan utgöra ett hinder i undervisningen framstår inte högskolan som en kraft för social förändring.
För mer information om avhandlingen se Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Thérèse Hartman, vid pedagogiska institutionen
018-471 19 95/ 73 63, 0739- 14 99 68, Therese.Hartman@ped.uu.se
Människan utsätts ständigt för nya kemikalier i sin miljö. Kemikalier som kan bli framtida miljögifter och miljöproblem. Intresset för hur kemikalier tidigt påverkar utvecklingen av nervsystemet har ökat då man ser en ökning av utvecklingsstörningar som ADHD, autism och vissa neurodegenerativa sjukdomar.
– Vi har undersökt de utvecklingsneurotoxiska effekterna av en typ av flamskyddsmedel, polybromerade difenyletrar (PBDE) och perfluorerade kemikalier (PFC), efter att nyfödda möss exponerats under den snabba utvecklings- och tillväxtperioden av hjärnan, säger ekotoxikologen Niclas Johansson, vid institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi.
PBDE används som flamskyddsmedel i bland annat textilier och elektronisk utrustning som datorer. PFC är samlingsnamnet för en grupp kemikalier som har ytaktiva egenskaper och som används för att bilda vatten-, fett-, och smutsavvisande ytor i bland annat impregnerat papper och textilier.
– Exponering under nyföddshetsperioden för de här ämnena har visat sig leda till permanenta beteendestörningar hos möss, som hyperaktivitet, samt försämrad habituerings-, minnes- och inlärningsförmåga, säger Niclas Johansson och tillägger att de här mössen också hade förändrade nivåer av flera proteiner i hjärnan som är viktiga för en normal hjärnutveckling.
Både PBDE och PFC återfinns i modersmjölk och i damm i inomhusmiljön. Niclas Johansson berättar också att det finns studier som visar att nyfödda/barn och unga människor har lika eller högre nivåer av dessa kemikalier i sin kropp jämfört med äldre. Och eftersom nyfödda rör sig mycket på golvet och att hand- till munkontakten är frekvent sker, förutom via modersmjölken, en direktexponering.
– PBDEer och PFCer kan framkalla likartade utvecklingsstörningar på nervsystemet och är därför inte bara intressanta som enskilda kemikalier utan också för sin möjlighet att samverka. Min avhandling visar att PBDE 209 och PFOA kan samverka vid låga doser kan förstärka beteendestörningarna hos vuxna möss och förändra proteinnivåerna hos nyfödda, avslutar Niclas Johansson.
Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Niclas Johansson, institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi, avdelningen för ekotoxikologi
018-471 26 01, 070-227 60 82, Niclas.Johansson@ebc.uu.se
I sin avhandling visar Lotta Mejsholm hur den tidiga barndomens sociala definitioner påverkades av kristnandeprocessen under sen vikingatid och medeltid i Skandinavien. Undersökningen baseras på medeltida skriftkällor och arkeologiskt material och fokuserar på förkristna och kristna normer kring barnutsättning, passageritualer och begravningstradition.
– Jag visar att samhälleliga normer kring barnbegränsande handlingar, rituell initiation och hantering av de mänskliga kvarlevorna efter döden i hög grad definierar den kulturella uppfattningen om människovärdet i livets början, säger Lotta Mejsholm.
I det förkristna samhället hade ett flertal passageritualer gradvis introducerat barnet, men under kristnandet ersattes dessa av det momentana dopet. Den förkristna ”barndomskoden” medgav att det nyfödda barnet kunde avböjas genom utsättning innan den första passageriten, bröstgivningen, ägt rum. I Skandinaviens äldsta kristna lagar var kriminaliseringen av barnutsättning en av de högst prioriterade frågorna.
Det arkeologiska källmaterialet visar att praxis i fråga om begravning av späda barn genomgick en omvälvande förändring i samband med anammandet av den kristna begravningstraditionen. Gravmaterial från förkristen yngre järnålder innehåller ytterst få spädbarnsgravar, medan de är väl representerade under tidig medeltid. Dessutom var de ofta demonstrativt placerade på kyrkogårdarnas mest eftertraktade gravplatser, i takdroppet närmast kyrkobyggnaden.
– Det värde som kristendomens förespråkare tillskrev spädbarnet manifesterades alltså även i begravningshandlingarna, säger Lotta Mejsholm.
Dessa olikheter mellan förkristen och kristen tid motsvarar dock inte emotionella värden; barn hade inte ett ”lägre värde” i det förkristna samhället. Det skriftliga källmaterialet visar att barn hade en integrerad plats i familjen och ett högt politiskt värde, bland annat beroende på arvsrätten. Under kristnandeprocessen övergick rätten att definiera en potentiell arvinge från familjen till kyrkan.
– Eftersom frågorna inte bara hade praktisk ekonomisk betydelse för hushållen, utan även stort symbolvärde, bidrog detta att öka det kyrkliga, institutionella inflytandet i samhället., säger Lotta Mejsholm.
Möjligheten att sätta ut ett barn innan det hade definierats som människa och familjemedlem var socialt accepterat och beroende av att gränsen mellan liv i vardande och fullvärdigt okränkbart liv upprätthölls. Utfördes det efter att fostret blivit ett barn definierades det som dråp eller mord. Detta är en gränsdragning som har giltighet även idag, menar Lotta Mejlsholm.
– Även dagens abortpolitik baserar sig på en överenskommen gräns mellan liv i vardande och fullvärdigt liv.
Spädbarnsbegravningarnas demonstrativa uttryck under tidig medeltid understödde den nya definitionen av spädbarnet som fullvärdig själslig varelse och motverkade därmed sannolikt barnutsättning. Också här finns en tydlig parallell till den dagsaktuella debatten om hanteringen av kvarlevor efter aborterade foster, menar Lotta Mejsholm.
– Sedan några år tillbaka är det praxis att kremera och deponera dessa på kyrkogården. Även om ceremonier saknas och det inte kallas regelrätta begravningar så har hanteringen troligen bidragit till aktualiseringen av abortfrågan. Detta eftersom handlingen i sig ifrågasätter gränsen mellan liv i vardande och okränkbart liv.
– Man kan använda historisk kunskap för att spegla vår tid. Min avhandling visar att barnet är relevant som studieobjekt inom arkeologin. Inte bara för att vi får veta mer om en tidigare osynlig samhällsgrupp, utan också för att vi påminns om våra egna handlingars makt att bekräfta eller ifrågasätta själva människovärdet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lotta Mejsholm, tel: 018-40 13 69, mobil: 070-389 53 33, eller mejsholm@yahoo.se
– Vi har en plikt att följa ett vetenskapligt etos annars gynnar det ingen, inte kvinnorna heller, utan slår tillbaka på kampen. Jag skriver avhandlingen med förhoppningen att den kan bidra till kampen för ett jämlikt samhälle.
Avhandlingen undersöker fyra allomfattande teorier som var och en gör anspråk på att kunna besvara frågan hur vi ska kunna förstå och förklara könsojämlikhet och skeva maktrelationer mellan kön i dag. Teorierna, Anna G. Jónasdóttirs teori om kärlekskraft, Catharine M. MackInnons radikalfeminism, Luce Irigarays gynocentrisk särartsfeminism och Judith Butlers queerfeminism, är sinsemellan väldigt olika och har olika svar på frågan.
Helen Lindberg anser att det inte är fruktbart att använda teorierna om man vill bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. Teorierna ger litet eller inget utrymme för den enskilda individen att kunna förändra eller utveckla samhället. Avhandlingen diskuterar också de politiska mål som teorierna kan tänkas utmynna i.
– Vissa är klart utopiska och andra är oklara och outvecklade, säger Helen Lindberg.
Helen Lindberg vill peka på splittringen inom Feministiskt Initiativ som ett exempel på vad som händer inom politiken när de olika feministiskt ideologiska positionerna möts. Partiet bestod inte bara av olika individer med starka viljor. Medlemmarna grundade också sina uppfattningar på olika teorier inom feminismen och när de inte var sammanförbara ledde det till slitningar.
I stället bör de feministiska samhällsteorierna likt övriga normativa och ideologiskt grundade samhällsteorier såsom marxismen, snarare ses som hjälpmedel när man sätter upp problemställningar.
Helen Lindberg pekar också på att det finns en parallell mellan marxism och feminism vad gäller deras utveckling som vetenskapliga och ideologiska projekt där båda hela tiden har haft en nära relation till befrielseorienterad politisk praktik.
Helen Lindberg pekar också på utvecklingen som har skett från feminism till postfeminism. Postfeminismen tar avstånd från grunderna inom feministisk teori och de tidigare fundamenten. Postfeminismen förskjuter och vidgar det feministiska fokuset från relationen kvinnor och män till att också omfatta bland annat sexuella identiteter oavsett kön som angeläget både som forskningsfokus och i en politisk praktik.
Som ung var Helen Lindberg själv fascinerad av den marxistiskt orienterade radikal feminismen, men fann den otillräcklig när det gällde att hantera olika kvinnors erfarenheter.
– Att skriva avhandlingen har varit som att gå en hård brottningsmatch med mina egna övertygelser, säger Helen Lindberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Helen Lindberg
070 2244 223
helen.lindberg@oru.se
Studierna är gjorda med statistiska analyser av journaler för patienter vid flera diabetesmottagningar i Västsverige. Även en stor amerikansk studie ingår i avhandlingen. Tack vare nya statistikmetoder och omfattande datainsamlingar var det möjligt att i detalj analysera och studera behandlingens effekter i ett längre perspektiv.
– När det gått 10-15 år efter att en behandling inleds visar våra resultat att risken för komplikationer sannolikt minskar påtagligt även vid mindre förbättringar av blodsockerkontrollen. Om alla svenska diabetespatienter bara skulle behandlas lite bättre tror vi att tiotusentals skador på ögon, njurar, hjärta, nerver och hjärna kan förhindras, säger läkaren Marcus Lind som skrivit avhandlingen.
I avhandlingen visas också att moderna insuliner ger bättre blodsockerkontroll än äldre insuliner genom analys av ett stort antal journaler för patienter vid diabetesmottagningar i Västsverige mellan åren 1996 och 2004. Särskilt journaler för patienter som under perioden bytte från de äldre insulintyperna som kallas regular- och NPH-insulin till de mer moderna insulintyperna glargin (varunamn Lantus®) och lispro (varunamn Humalog®) analyserades.
– Analyserna visar att det långverkande insulinet glargin gav patienterna i vanlig diabetesvård bättre blodsockerkontroll än om de hade fortsatt med NPH-insulinet. Likaså gav det snabbverkande insulinet lispro en bättre blodsockerkontroll än det traditionella regular-insulinet, säger Marcus Lind.
I studierna av insulin glargin analyserades patientjournaler för drygt 4000 patienter och för lispro drygt 1000 patienter vid flera västsvenska sjukhus.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin.
Avhandlingens titel: Glycaemic control: evaluations of HbA1c as a risk factor and the effects of modern insulins in clinical practice
Avhandlingen försvaras torsdagen den 23 april, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Marcus Lind, leg läkare, telefon: 0522-92 000, 073-831 17 42, e-post: lind.marcus@telia.com
Handledare:
Docent Björn Eliasson, telefon: 031-342 10 00, 070-604 23 80, e-post: bjorn.eliasson@medic.gu.se
75 procent av grundskolans lärare är kvinnor; på de lägsta årskurserna är siffran hela 97 procent.
Maria Hjalmarssons har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar. Studien baseras på en intervjustudie och därutöver på en nationell enkätstudie inom årskurserna tre till fem på grundskolan.
Hennes resultat visar att männens minoritetsposition på grundskolan innebär fördelar men att den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen, med bland annat speciella förväntningar från omgivningen.
Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.
– Den märkningen förstärks när män träder in i de kvinnodominerade grupperna, säger Maria Hjalmarsson.
Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.
– Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.
Det säger Maria Hjalmarsson som skrivit avhandlingen inom ramen för forskningsprojektet Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning. Policy, perspektiv och praktik.
Tidigare svensk, pedagogisk forskning med genusperspektiv har inte intresserat sig särskilt mycket för lärararbetet utan mest riktat intresset mot eleverna och deras skolsituation.
Maria Hjalmarsson lägger fram sin avhandling ”Lärarprofessionens genusordning. En studie av lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 24 april kl 10.00.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Kontakt: maria.hjalmarsson@ped.gu.se, 031-7862681, 0738-343938.
Dödligheten hos barn i de studier som redovisas i avhandlingen är sju procent medan internationella studier på motsvarande patienter visar en dödlighet mellan 20 och 33 %. Vuxna med svår skallskada som vårdas på intensivvårdsavdelningen i Umeå har en dödlighet under 15 % jämfört med mer än 30 % i internationella studier.
Studierna i avhandlingen gäller de speciella behandlingsstrategier som tillämpas i intensivvården vid svår traumatisk skallskada, t.ex. vid trafikolyckor.
Behandlingen bygger på ett ”intrakraniellt tryckstyrt protokoll”, dvs. en behandlingsmodell där man med hjälp av en kombination av läkemedels- och vätskebehandling samt neurokirurgi kontrollerar det tryck som byggs upp i hjärnan efter en skallskada.
Vid svåra skallskador reagerar kroppen med en inflammation som i vissa fall kan förvärra tillståndet för den svårt skadade patienten, men genom behandling med ett kroppseget ämne, prostacyklin, kan det inflammatoriska svaret dämpas och därmed förbättras patientens tillstånd.
Ingen av de patienterna som vårdats i Umeå för svåra skallskador har utvecklat njursvikt eller skador på andra organ i anslutning till den här behandlingen. Endast lungorna har drabbats med försvagning under vårdtiden. Det har dock visat sig ha samma frekvens som i internationella studier och är vanligen ett helt övergående problem.
Fredagen den 24 april försvarar Marie Rodling Wahlström, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Severe Cerebral Emergency – Aspects of Treatment and Outcome in the Intense Care Patient.
Svensk titel: Behandlingsresultat för svårt hjärnskadade patienter.
Fakultetsopponent är prof. Sven-Erik Gisvold, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet, Trondheim.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Marie Rodling Wahlström är sedan den 1 april i år medicinsk chef för Akutsjukvården i Västerbottens läns landsting och har varit överläkare vid anestesti- och intensivvårdsavdelningen, NUS, i 16 år. Hon är doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, och kan nås på mobil 070-214 75 10, e-post marie.rodling@anestesi.umu.se
Oljor från växtriket liknar kemiskt sett fossil olja och kan därför användas som råvaror i såväl biodieselproduktion som annan kemisk industri. Idag tillverkas en del rapsoljebaserad biodiesel i Sverige, men om vi ska kunna få en riktigt stor produktion av olja från jordbruket behövs nya högavkastande oljegrödor.
I fröer lagras energireserven som stärkelse och olja i olika andelar. Sädesslagen lagrar nästan hälften av frövikten i form av stärkelse medan oljegrödor som raps och rybs lagrar hälften av frövikten i form av olja. Åsa Grimbergs avhandling handlar om möjligheten att omdirigera energiinlagringen i spannmålskärnor så att andelen olja blir betydligt högre än idag. I så fall skulle sädesslag kunna bli högavkastande oljegrödor med en oljeavkastning jämförbar med den hos raps.
Ett viktigt steg i detta arbete är att hitta de faktorer som gör att det lagras in mer olja i cellerna i frövitan, som utgör större delen av fröet. Havre är unik bland sädesslagen eftersom det finns sorter med jämförelsevis höga oljehalter – upp till 18 procent av frövikten – och Åsa Grimbergs undersökningar visar att havre är en mycket lämplig modellväxt. När hon jämförde inlagring och nedbrytning av stärkelse och olja i havrefrön under fröfyllnad respektive groning visade det sig att det finns stora skillnader mellan havresorter med olika oljehalt. Denna variation tyder på att det finns goda förutsättningar att öka fetthalten genom växtförädling och genteknik.
För att kunna studera hur de biokemiska syntesvägarna skiljer sig åt i olika sorter, och den genetiska bakgrunden till detta, har Åsa Grimberg utvecklat ett nytt odlingssystem för havrefrön.
En aktuell fråga är om ett framtida klimat med förhöjd koldioxidhalt kan förväntas förändra inlagringen av kol till olja i frön. För att undersöka detta använde Åsa Grimberg modellväxten för oljegrödor, backtrav (Arabidopsis thaliana). En förhöjd koldioxidhalt jämfört med den vi har i atmosfären idag gav en större inlagring av kol i form av stärkelse i bladen, men det blev inte mer olja i fröna. Ett annat tecken på att fotosyntesmaskineriet anpassades till den nya miljön var att fettsyrasammansättningen i bladen förändrades vid höga koldioxidhalter.
—————————–
Civilingenjör Åsa Grimberg, växtförädling och bioteknik, SLU, försvarar sin avhandling ”Carbon partitioning between starch and oil in Avena sativa (oat) and Arabidopsis thaliana”.
Tid: Fredag den 24 april 2009, kl. 10.00
Plats: Crafoordsalen, Sundsvägen 12, SLU i Alnarp
Opponent: Professor John L. Harwood PhD DSc, Cardiff School of Biosciences, Cardiff University, Storbritannien
Kontaktinformation
Mer information: Åsa Grimberg, 070-277 79 64, Asa.Grimberg@ltj.slu.se
Avhandlingen utforskar lärandet av fysik utifrån ett genusperspektiv: hur universitetsstudenter lär sig att bli fysiker, hur de deltar i och skapar en fysikkultur. Frågeställningar kring hur gränserna dras för vad som är fysik och vem som kan kalla sig fysiker, samt hur studenterna konstruerar identiteter som fysiker i förhållande till vad de ser som ämnets normer och förväntningar, tas också upp.
– Genom att jag arbetar tvärvetenskapligt, med teorier både från utbildnings- och genusvetenskap, är det möjligt att analysera den mycket komplexa process lärande av fysik är, säger Anna T Danielsson.
Fysiken är en kultur som är tydligt mansdominerad och fysik är också kopplad till manlighet på ett symboliskt plan. Avhandlingen bygger på intervjuer med universitetsstudenter i fysik. I intervjuerna blir det tydligt hur studenterna konstruerar både fysiken och sig själva som fysiker på många olika sätt, berättar Anna T Danielsson:
– Min forskning visar hur både genus, ålder och klass blir viktiga i studenternas identitetsskapande och därmed för deras lärande av fysik.
Analysen visar bland annat att det finns skilda förväntningar på manliga och kvinnliga studenter, och att det finns en stor variation och ibland motsägelsefullhet i vad som ses som fysik.
– Jag hoppas att min forskning ska kunna inspirera fysiker och fysiklärare till kritiska reflektioner kring fysik, genus och lärande, och på sikt bidra till en förbättrad fysikundervisning, avslutar Anna T Danielsson.
Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Anna T Danielsson, institutionen för fysik och materialvetenskap och centrum för
genusvetenskap,
018-471 35 43/ 57 99, 070- 374 42 45, anna.danielsson@fysik.uu.se
Professor Per Ahlberg vid institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi har, tillsammans med Jennifer Clack vid Cambridge University och Viviane Callier vid Duke University, studerat fossila överarmsben från de två såkallade ”fyrbenta fiskarna”, Ichthyostega och Acanthostega, från Grönland. Dessa djur, som levde under devonperioden för cirka 365 miljoner år sedan, var bland de tidigaste ryggradsdjuren med fram- och bakben istället för fenor. De tillhör den gemensamma stamgruppen för alla nulevande groddjur, reptiler, fåglar och däggdjur.
Forskarna har lyckats identifiera flera exemplar av överarmsben av såväl halvvuxna som fullvuxna Ichthyostega och Acanthostega, och med hjälp av dem studerat hur formen på benet ändrats under djurets uppväxt. Det visade sig att de två djurarterna hade olika livshistorier.
– Överarmsbenet ger mycket information om livsstilen, eftersom dess form ger ledtrådar om djurets rörelsemönster och t ex visar om frambenen lyfte upp kroppen från marken eller inte, förklarar Per Ahlberg.
Ichthyostega, som har kraftiga ben och bara en liten stjärtfena, verkar vara det av de två djuren som levde mest på land. Hos den kan man se att frambenet under uppväxten blev bättre anpassat för att bära upp kroppen. Muskelfästena på överarmsbenet flyttade sig från den position fiskar har till en mer landdjursliknande position, och skulderleden utvecklades så att djuret kunde ”låsa” benet i en viktbärande position.
Acanthostega hade svagare ben och en stor stjärtfena, och verkar ha levt mer i vatten. Hos den ses ingen motsvarande förändring i överarmsbenet.
– Förklaringen är troligen att båda djuren lade sina ägg i vattnet, precis som nutida groddjur. Det här innebar att den landlevande Ichthyostega var tvungen att genomgå en livsstilsomvandling under uppväxten, vilket den vattenlevande Acanthostega inte behövde göra, säger Per Ahlberg.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Ahlberg, 018-471 26 41, e-post: Per.Ahlberg@ebc.uu.se
Cheryl Cordeiro Nilsson har använt en språklig analys för att studera hur svenska chefer agerar i en främmande kultur. Hennes studie är den första i sitt slag.
En del av förklaringen till framgång ligger även i Singapores brittisk-koloniala historia som började så sent som 1819, när nationen grundades som en frihamn. Invandringen var intensiv från första början och eftersom Singapore praktiskt taget saknar naturtillgångar var det bara hjärna och handlingskraft som räknades.
Men hur kommer det sig att Singapore lyckats dra till sig bra chefer och stora företag från hela jorden och få allt att fungera utan några märkbara sociala samhälleliga slitningar?
Nationalekonomiskt sett har Singapore också gått upp till det femte rikaste landet i världen räknat i köpkraft per capita på bara några decennier. Det var denna fråga som mest intresserade Cheryl Cordeiro Nilsson, som själv kommer från Singapore.
Hon har genomfört 33 personliga intervjuer av såväl svenska som kinesiska ledare på svenska eller svenskledda företag i Singapore. Det som man diskuterade allra mest var frågor som rörde hierarki och integration/assimilering.
Ofta kan svenska ledare ha sänts till sin utlandsplacering just för att ta med sig egna värderingar och know-how för att implementera dem på sina arbetsplatser. Där är det Singapore-kinesiska synsättet helt olikt det svenska.
Man kanske kunde väntat sig att det skulle ha uppstått någon slags blandstil, en korsbefruktning mellan asiatisk-svensk ledarstil, men så blev inte fallet. Det man istället gör är att man har en slags daglig dragkamp där man helt enkelt provar sig fram till vad som fungerar bäst. Några av de Singapore-kinesiska respondenterna sa till exempel att ”svenskarna kunde vara hemskt envisa”.
Exemplen på kulturella skillnader handlar om allt från val av bilar till hur man inreder sina kontor, tar emot kunder och hur man visar sina statussymboler. Men det kan också handla om allvarliga frågor som hur man hanterar dåliga nyheter och frågor om trygghet för sig själva och sina familjer.
Vad som händer först på ganska lång sikt är assimilering. Alltså att det främmande så småningom smälter in och blir en del i den lokala helheten. I Singapore är man medveten om att detta med att flytta in i ett nytt land, integreras, lära känna kulturen och så småningom assimileras, är en process som tar tid.
Avhandlingens titel: Swedish management in Singapore. A discourse analysis study.
Disputationen äger rum lördagen den 9 maj 2009 kl. 10.00
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Opponent: Fil. dr Kirsten Jaeger, Ålborg
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, e-postadress: hansv@ling.gu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Cheryl Cordeiro Nilsson,
mobiltel. 0732-52 10 58, e-post: cheryl@cherylmariecordeiro.com
Till midsommar kommer beskedet om var det svenska använda kärnbränslet ska slutförvaras – i Forsmark eller Oskarhamn. Inför beslutet pågår en debatt om hur säker den svenska metoden för slutförvar är, främst när det gäller de tre barriärerna som ska förhindra att radioaktivt material lakas ut i det omgivande grundvattnet.
Men enligt den nya doktorsavhandlingen skulle uran inte lösas i vattnet även om alla tre barriärerna gick sönder.
– Det beror på något som vi kallar för vätgaseffekten, säger Patrik Fors, som på fredag, 24 april, försvarar sin avhandling i kärnkemi på Chalmers.
Vätgaseffekten upptäcktes år 2000. Det är en kraftfull effekt som man alltså inte räknade med när man började planera för slutförvaret, och nu har jag visat att den är ännu mer kraftfull än vad man har känt till tidigare.
Vätgaseffekten förutsätter att det finns stora mängder järn i anslutning till kärnbränslet. I den svenska metoden för slutförvar består den första barriären av en kopparkapsel som är förstärkt med järn. Den andra barriären är en buffert av bentonitlera, och den tredje är 500 meter av granitisk berggrund. Vissa andra länder har valt att göra den första barriären helt i järn.
Det är känt att mikroorganismer och sprickmineraler i berget kommer att konsumera allt syre i grundvattnet. Om alla tre barriärerna skulle skadas skulle därför järnet i kapseln korroderas anaerobt av vattnet, under bildandet av stora mängder vätgas. I ett slutförvar på 500 meters djup skulle ett tryck på minst 5 megapascal vätgas byggas upp.
Patrik Fors har skapat dessa betingelser i laboratoriet, och undersökt tre olika typer av använt kärnbränsle. Alla försöken visade att vätgasen skyddar bränslet från att lösa sig i vattnet, trots att de kraftigt radioaktiva bränslena skapar en korrosiv miljö i vattnet på grund av sin strålning. Orsaken till den skyddande effekten är att vätgasen hindrar uranet från att oxideras och därmed gå över i en löslig form.
Vätgasen gör dessutom att oxiderat uran som redan finns löst i vattnet går över i fast fas. Resultatet blev att mängden uran som hittades upplöst i vattnet, efter de flera år långa försöken, var lägre än den naturliga halten i svenska grundvatten.
– Vätgaseffekten kommer att förhindra upplösning av kärnbränslet tills bränslets radioaktivitet är så låg att det kan betraktas som ofarligt, säger Patrik Fors. Mängden järn i kapslarna är så pass stor att det skulle bildas tillräckligt mycket vätgas för skydda bränslet under tiotusentals år.
Patrik Fors har genomfört sina försök vid Transuraninstitutet i Karlsruhe i Tyskland, i ett gemensamt projekt med Chalmers. Institutet drivs av Europeiska Kommissionen. Forskningen har också finansierats av SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB.
Avhandlingen”The effect of dissolved hydrogen on spent nuclear fuel corrosion” försvaras den 24 april kl 10.00.
Plats: Sal KE, Kemihuset, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Patrik Fors, Avdelningen för kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 0707-696 334
patrik.fors@chalmers.se
Handledare: Kastriot Spahiu, adjungerad professor på Avdelningen för kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 08-459 8561
Kastriot.spahiu@skb.se
Sverige är i dag ett mångkulturellt land. Var femte svensk är invandrare, det vill säga hon själv eller en av hennes föräldrar har utländsk bakgrund, och det finns över 200 språkgrupper i landet.
Samtidigt visar attitydundersökningar att svenskarna har en ambivalent inställning till den kulturella mångfalden och många kulturella grupper utsätts för utanförskap. Men även inom kulturer finns ojämlikhet och maktmissbruk, som kan ta sig uttryck i tvångsgifte, könsstympning eller till och med mord.
Boken Mångkulturalism – socialt fenomen och politisk utmaning skärskådar mångkulturalism som fenomen, och ger en historisk överblick som visar att företeelsen är lång ifrån ny – även om vi i dag pratar om den mer än tidigare.
Möten mellan kulturer är berikande och har spelat en avgörande roll för mänsklighetens utveckling. Men samtidigt som kulturen hjälper oss att formas som människor och ger oss ett fotfäste i tillvaron, kan den också stänga in oss och begränsa våra liv. Därför är det enligt författarna nödvändigt att inte oreflekterat respektera en kultur, utan att också kritiskt granska den, bara man är medveten om att man gör det utifrån sin egen kultur, och inte från en neutral utkikspunkt.
Staten bör ha en genomtänkt syn på hur man kan stödja olika grupper och kulturer, men utan att därmed låsa fast individer i dessa grupper och kulturer.
Varje kultur består i verkligheten av en mångfald uttolkningar, normer, sedvänjor och praktiker, men risken finns att en liten grupp bevakare och gränsvakter gör sig till talesmän för kulturen i sin helhet och påtvingar både omvärlden och de egna medlemmarna sin egen tolkning av vad som är korrekt.
Om inte detta motverkas skapas visserligen en kulturell mångfald i samhället, men samtidigt förminskas människor till att bli kulturella marionetter med begränsade möjligheter att leva ett liv som de själva har valt. Dessutom ökar risken för konflikter mellan grupper, när det skapas tydliga gränser mellan dem som tillhör en viss kultur och dem som tillhör en annan.
Boken diskuterar begrepp som individ, grupp och kultur, och behandlar fenomen som migration, nationalism, globalisering och urbanisering och i sista kapitlet pekar författarna på tänkbara vägar framåt.
Att tro att vi måste tänka, känna och värdera på samma sätt för att kunna leva tillsamman beskrivs som en utopi – och en mycket farlig sådan.
Samhället behöver inte baseras i en gemensam kultur, men däremot bör vi enas om några gemensamma, grundläggande värden som möjliggör den kulturella mångfalden, men som samtidigt innebär ett starkt försvar för varje persons rätt att utforma sitt eget liv.
Författarsamarbetet mellan sociologerna Rolf Lidskog och Fuat Deniz avbröts tragiskt då Fuat Deniz mördades på Örebro universitet i december 2007.
”Så här skulle det ju inte bli” skriver Rolf Lidskog i förordet, där han berättar om det svåra arbetet att själv skriva färdigt boken.
Men boken var viktig att skriva ”dels eftersom den innehåller tankar och reflektioner från Fuat som han ville förmedla, dels för att boken i sig är viktig eftersom en av vår tids största frågor är – vilket Fuat ständigt betonade – hur vi ska leva tillsammans, olika men jämlika”.
Kontaktinformation
Kontakt: Rolf Lidskog: 070 6472301
Katarakt (grå starr) i ögats lins är den vanligaste orsaken till synnedsättning och blindhet i världen. Risken att drabbas av katarakt ökar med åldern, men sjukdomstillstånd som t.ex. diabetes kan även påskynda förloppet.
Katarakt behandlas idag enbart med kirurgi. Det vore därför önskvärt att hitta medicinska behandlingsalternativ som fördröjer eller förhindrar utvecklingen av denna ögonsjukdom.
I avhandlingen visar Eva Olofsson att den naturliga antioxidanten koppar-zink-superoxiddismutas (SOD1) kan bidra till att skydda ögats lins mot katarakt. Dessa kunskaper är viktiga för den framtida utvecklingen av ögonläkemedel.
SOD1 är ett protein som finns i kroppens celler där det skyddar mot fria radikaler. Dessa bildas i cellerna i samband med normal ämnesomsättning, men de kan även uppstå till följd av sjukdomsprocesser. Vid en ökad produktion av fria radikaler utsätts cellerna för oxidativ stress vilket kan leda till skador.
Oxidativ stress bidrar bl.a. till utvecklingen av katarakt. Det är därför viktigt att ögats lins innehåller skyddande antioxidanter som oskadliggör radikalerna innan bestående skador uppstår.
SOD1 är en av många verksamma antioxidanter som finns i ögats lins. Eva Olofsson har studerat om linsens innehåll av denna specifika antioxidant påverkar utvecklingen av katarakt. Resultaten visar att avsaknad av SOD1 påskyndar förloppet av katarakt, särskilt om patienten även har diabetes.
Fynden tyder därmed på att SOD1 utgör en viktig del av linsens skydd mot oxidativ stress. Detta skydd är av särskild betydelse för att förhindra kataraktutveckling vid diabetes.
Fredag 24 april försvarar Eva Olofsson, Inst. för klinisk vetenskap, oftalmiatrik, sin avhandling med titeln ”Superoxide Dismutase 1 and Cataract”. Svensk titel: Superoxiddismutas 1 och katarakt.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i hörsal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är professor Marjorie F. Lou, University of Nebraska, Lincoln, USA.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-21032
Kontaktinformation
Eva Olofsson är uppvuxen i Gnesta, Södermanland. Hon är ögonläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och nås enklast på telefon 070-303 86 00 eller e-post eva.olofsson@ophthal.umu.se.
