Avhandlingen visar på behovet av arbetsplatser som har en utpräglad lärande miljö. För det behövs ledare som kan starta och underhålla de starkaste drivkrafterna för lärandet; intresse, motivation och självdisciplin.
– Det är nödvändigt att utöka samverkan mellan hälso- och sjukvård och universitet/högskola. Sjuksköterskeutbildningen och omvårdnadsarbetet måste anpassas till hälso- och sjukvårdens förändringar, säger Karin Hallin.
Det är en utmaning för alla inblandade aktörer att tillgodose vårdens behov av allt skickligare sjuksköterskor. Ett sätt att klara utmaningen är att använda en modell för verksamhetsförlagd utbildning. Där ger samarbetet mellan lärare och handledare stöd till både handledare och sjuksköterskestudenter.
Fredagen den 20 mars 2009 försvarar Karin Hallin vid Mittuniversitetets institution för hälsovetenskap sin avhandling med titeln Att vara sjuksköterska – En studie av sjuksköterskeprofessionen avseende omvårdnad, handledning och utveckling. Being a nurse – A study of the nursing profession regarding nursing, preceptoring and development. Disputationen äger rum klockan 10.15 i hus F sal 214, Mittuniversitetet, Campus Östersund. Handledare är professor Ella Danielson.
Karin Hallin är uppväxt i Tännäs, Härjedalen och utbildades till sjuksköterska i Östersund och till specialistsjuksköterska inom intensivvård tillika vårdlärare i Stockholm. Karin har varit verksam i Stockholm, Falun och Östersund.
En ramberättelse om undersökningen finns på sidan med pressmeddelandet på www.miun.se/press
Kontaktinformation
Karin Hallin, telefon 063-16 56 52 eller bostaden 063-10 42 17. E-post karin.hallin@miun.se
Ella Danielson, telefon 070-676 14 60. E-post ella.danielson@miun.se
Under åren 2004 och 2005 följde Anna-Lena Ljusberg tio särskilda undervisningsgrupper där elever mellan nio och tolv år gamla som ansetts ha koncentrationssvårigheter placerats. Genom intervjuer, observationer och självbildstest tog hon reda på hur eleverna själva upplevde att gå i särskild undervisningsgrupp och hur de såg på sig själva. Även föräldrar och lärare ingick i studien.
Enligt Anna-Lena Ljusberg är elevernas placering i särskild undervisningsgrupp ett uttryck för en kompensatorisk diskurs. Med en kompensatorisk diskurs menas ett synsätt där svårigheter i mötet mellan elev och skola ses som bundna till eleven i motsats till eleven i en kontext. Särskilda behov ses som individuella egenskaper som kan kategoriseras och sorteras.
Drygt hälften av eleverna hade ingen formell diagnos, något som inte behövs idag för att skolan ska kunna placera en elev i en särskild undervisningsgrupp. När svårigheterna placeras hos eleverna och kategoriseras som koncentrationssvårigheter blir det möjligt att tala om elever med svårigheter; som oförmåga att sitta stilla i bänken, svårigheter att följa instruktioner och regler, att kvarhålla uppmärksamhet, lyssna och slutföra arbetsuppgifter samt oppositionellt och störande beteende. Samtidigt är alla dessa förmågor direkt kopplade till skolans krav.
– Grundsynen i de verksamheter som jag har studerat är att eleverna inte ses som kompetenta medaktörer. Det genomsyrar lärarnas syn på eleverna, men också – och det är det viktiga i min avhandling – elevernas syn på sig själva, säger Anna-Lena Ljusberg.
Hon visar i avhandlingen att elevernas förhandlingsutrymme när det gäller att agera annorlunda är starkt beskuret, samtidigt som lärarnas kontroll och makt är stor.
– Förhållningssättet står i motsättning till de krav som skolans styrdokument lyfter fram, där det handlar om att se varje barn som en individ med kompetens, en delaktig aktör, säger Anna-Lena Ljusberg
Avhandlingens titel: Pupils in remedial classes. Remedial class, attention and/or concentration deficits, pupil perspective, pupil’s perspective, classroom climate, socio-cultural perspective, self-concept.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Anna-Lena Ljusberg, Institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet, tfn 08-1207 62 19, mobil 070-312 13 49 e-post: anna-lena.ljusberg@buv.su.se
För bild på Anna-Lena Ljusberg, kontakta Cecilia Parkert e-post cecilia.parkert@luk.su.se, tfn 08-16 24 28 eller 073-707 88 90. Det går också bra att kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-16 40 90.
I alla levande celler reglerar DNA-bindande proteiner de olika genernas aktivitet så att olika celler utför rätt uppgifter vid rätt tid. För att detta ska fungera måste de DNA-bindande proteinerna hitta rätt DNA-ställe tillräckligt fort. Forskargruppen bakom den nya studien har tidigare lyckats mäta att det bara tar några minuter för en enskild proteinmolekyl att söka igenom de miljontals nästan identiska bindningsalternativen och hitta rätt ställe att binda. Detta är ändå långsammare än vad som förutsagts av den etablerade teoretiska modellen för hur DNA-bindande proteiner letar sig fram till rätt ställe genom att växla mellan att diffundera i cellens cytoplasma och längs med DNA strängarna.
– Genom att även ta hänsyn till att det är många hinder i vägen när proteinerna ska diffundera längs med DNA-strängarna kan vi nu mer exakt beräkna hur lång tid det tar att leta sig fram, säger Johan Elf, docent i molekylär bioteknik vid Centrum för bioinformatik.
Förutom att ge en mer noggrann förutsägelse av hur lång tid det tar att hitta till rätt plats på DNA förklarar den nya teoretiska modellen varför den totala mängden DNA-bindande proteiner är så stor som den är. Om det skulle finnas mer skulle det helt enkelt inte gå att hitta något bindningsställe inom rimlig tid, eftersom proteinerna skulle vara i vägen för varandra. Även om det skulle finnas mindre skulle det gå långsammare, eftersom inte tillräckligt många proteiner letade. Slutligen ger den nya modellen en förklaring till varför så många DNA-bindande proteiner binder olika närbelägna bindningsställen samtidigt och därmed bildar DNA-loopar. Det visar sig nämligen att detta kan korta ned tiden för att hitta fram till rätt ställe.
– Denna mer detaljerade förståelse av genernas reglering är viktig eftersom den på sikt kan ge bättre förståelse av sjukdomar som beror på problem i cellens kontrollfunktioner, såsom t ex cancer, säger Johan Elf.
Forskarna som gjort studien är Gene-Wei Li, Otto G. Berg och Johan Elf
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Docent Johan Elf, 018-471 46 78, johan.elf@lcb.uu.se
Det handlar om ett slags kronisk leverinflammation med immunologisk bakgrund, dvs. att den antas vara framkallad av immunförsvar mot de egna levercellerna. Ungefär 75 % av de insjuknade är kvinnor. Sjukdomsbilden varierar från en mild och närmast symptomfri form till mycket svår inflammation. Man har noterat två typiska perioder för insjuknandet: Dels i 20-årsåldern, dels efter medelåldern. Obehandlad kan sjukdomen få en dramatisk utveckling där de flesta drabbas av skrumplever. Med rätt läkemedel blir närmare 90 % av patienterna bättre, men också med en sådan behandling får ca 40 % skrumplever. Ett alternativ utöver behandling med immundämpande läkemedel är levertransplantation.
Trots att autoimmun hepatit varit känd sedan 1950-talet är det ännu oklart hur vanlig sjukdomen är; det finns inte heller många studier av behandlingsresultat, långtidsöverlevnad, komplikationer, sjuklighet och dödlighet. Inför arbetet med avhandlingen samlades via SILK (svensk internmedicinsk leverklubb) information om alla kända patienter med autoimmun hepatit på de svenska universitetssjukhusen och den kompletterades med uppgifter från cancerregistret, dödsorsaksregistret och medicinska födsloregistret.
I studien ingår 473 patienter med säkerställd autoimmun hepatit, vilket är den största beskrivna gruppen i världen. Totalt sett beräknas förekomsten vara ungefär 11 fall per 100 000 inv. Varje år insjuknar lite mindre än 1 person per 100 000 och var tredje patient har skrumplever redan vid insjuknandet. De immunhämmande läkemedel som används fungerar förhållandevis bra. Trots behandling dör ändå hälften av patienterna i någon leverorsakad sjukdom.
Flera kvinnor med autoimmun hepatit har fött barn, även kvinnor med skrumplever och levertransplanterade. Inga ökade risker för barnen har då noterats, däremot förekommer en högre andel kejsarsnitt samt ökad risk för att sjukdomen ska blossa upp efter förlossningen. Det finns också ökad risk för cancer hos patienter med autoimmun hepatit. Det gäller särskilt levercancer, liksom vid andra sjukdomar med skrumplever eller leverinflammation. I avhandlingen noteras dessutom ökad risk för lymfkörtelcancer (lymfom) vid autoimmun hepatit; det har inte visats förut men denna cancerform förekommer i ökad omfattning hos personer med autoimmuna sjukdomar.
Mårten Werner är leg. läkare vid enheten för gastroenterologi, Norrlands universitetssjukhus, och doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin. Han kan nås på tel. 090-785 00 00 vx, e-post Marten.Werner@vll.se
Fredagen den 20 mars försvarar Mårten Werner, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Autoimmune hepatitis in Sweden. Fakultetsopponent är doc. Per Stål, Gastrocentrum, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Den nordiska studien SPCG-7/SFUO-3 har genomförts inom ramen för Skandinaviska prostatacancergruppen (SPCG) och Svensk förening för urologisk onkologi (SFUO).
I december förra året publicerades i The Lancet uppmärksammade rön om att risken att dö i prostatacancer halveras med kombinationen strålbehandling och hormonbehandling i form av tablettbehandling/antiandrogener vid lokalt avancerade prostatatumörer eller mindre tumörer med aggressivt beteende.
Den nya studien, som nu publiceras online av The Lancet Oncology, visar att risken för biverkningar är läge än befarat för dessa patienter.
— Den här randomiserade studien visar för första gången att män med lokalt aggressiv prostatacancer får en betydande vinst med tillägget av strålbehandling jämfört med enbart hormonbehandling, kommenterar Per Fransson, disputerad forskare vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus, som har lett biverkningsstudien.
Fyra år efter strålbehandlingen ökade biverkningarna överlag mindre än väntat. Störst skillnad mellan grupperna fanns ifråga om tarmproblem, där 22 % av de enbart hormonbehandlade rapporterade någon form av besvär (>1 på en 10-gradig skala) och 37 % i gruppen med hormon- och strålbehandling. Urinvägsbesvär fanns hos 35 % i hormon- och 46 % i kombinationsgruppen.
Erektionsproblem rapporterades av 72 % resp. 85 %. Den självskattade livskvaliteten var i stort sett likvärdig mellan de två behandlingsgrupperna, förutom en något försämrad social funktion hos de som fått tillägg av strålbehandling.
I Sverige diagnostiseras idag nästan 10 000 patienter med prostatacancer. Det är den absolut vanligaste enskilda cancersjukdomen. Studien omfattar totalt 875 patienter vid ett 40-tal kliniker i Skandinavien.
Som hormonbehandling har enligt svensk tradition använts ett s.k. antiandrogen, en tablett som bromsar cancercellernas tillväxt genom att blockera den stimulerande effekten av hormonet testosteron.
För mer information, kontakta forskarassistent Per Fransson, enheten för onkologi, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet,
tel: 070-6947159
e-post: per.fransson@onkologi.umu.se
Trots att nedfallet av kvicksilver i Sverige har minskat de senaste åren så är kvicksilverhalten i fisk fortfarande hög. Det beror på att det finns stora mängder kvicksilver lagrade i marken från tidigare utsläpp. Vid skogsavverkning påverkas marken så att läckaget av kvicksilver och metylkvicksilver ökar till omgivande vattendrag.
Det senaste numret av KSLAT är en kunskapsöversikt om hur skogsbruk påverkar kvicksilverläckaget, och hur insjöfisk i sin tur påverkas av det. Kevin Bishop på institutionen för vatten och miljö vid SLU är en av initiativtagarna till kunskapsöversikten.
– Forskning i Sverige, Finland och Kanada visar att när ett skogsområde avverkas börjar marken läcka minst ett par gånger mer kvicksilver än den gjorde innan avverkningen. Det förhöjda läckaget kan fortsätta i flera år, säger Kevin Bishop.
De sexton forskare som medverkar i KSLAT har kommit fram till att upp till en fjärdedel av det kvicksilver som finns i fisk i skogssjöar vara orsakat av skogsbruk. Med dagens kunskap finns några rekommendationer för att minska skogsbrukets påverkan på mark och vattendrag. Till exempel kan man avstå från att avverka alltför blöta områden och använda broar. En ny studie visar också att avverkning när marken är frusen kan minska risken för ökat kvicksilverläckage.
– Med ett varmare klimat kommer det att bli svårare att avverka utan att förstöra marken, eftersom den inte kommer att vara frusen under lika långa perioder. För att kunna utveckla bättre tekniker som ska minska kvicksilverläckage vid skogsbruk behöver vi mer kunskap om exempelvis hur olika sorters skogsbruk, som markberedning, påverkar läckaget, säger Kevin Bishop.
I höst startar SLU långsiktiga studier i avrinningsområden över hela Sverige, för att mer systematiskt undersöka hur avverkning påverkar kvicksilverhalten i fisk. Studierna leds av Staffan Åkerblom vid institutionen för skogens ekologi och skötsel.
Kontaktinformation
Kontaktperson: Kevin Bishop, institutionen för vatten och miljö, SLU. Tel: 070-638 25 17. E-post: Kevin.Bishop@vatten.slu.se
– Lärare ges inte den auktoritet som borde gå hand i hand med ansvaret för att nå målen, säger Agneta Knutas.
Skolan ska leva upp till mål som lokal variation och mångfald, samtidigt som det finns krav på demokrati och att alla måste göra lika. Det kan handla om till synes enkla saker.
Om lärarna till exempel vill dela en klass i ett ämne för att kunna möta olika behov hos eleverna, stoppas det av skolledningen med hänvisning till regeln att alla ska arbeta på samma sätt.
– Lärarna befinner sig i ett spänningsfält där det egna uppdraget och den egna kreativiteten hamnar på kollisionskurs med de nationella och lokala direktiven, säger Agneta Knutas.
De olika nivåerna kommun, skola, ledningsgrupp och lärarlag har alla ett finger med i spelet. Ledningsgrupper introducerades för att göra skolan till en enhet. De ska förhindra att det bildas “skolor i skolan” och slå vakt om att alla ska göra lika.
Lärarna organiserades i lärarlag i och med skolreformerna på 1990-talet. De lägger mycket tid på att diskutera och vända och vrida på problemen de ser, men ändå är det ofta de inte får sista ordet i frågan.
– Min studie visar att ledning och organisation bryter in och fattar beslut i frågor som lärare i laget har fått mandat att råda över, säger Agneta Knutas.
Lärarnas engagemang går till spillo när besluten tas någon annanstans i organisationen.
Kontaktinformation
Kontakt: Agneta Knutas +47 73 551368
Studien har genomförts på uppdrag av Svensk Biblioteksförening, som i samband med biblioteksdagarna 2007 hörde talas om professorerna Tom Wilson och Elena Maceviciutes idé att använda sig av Delfimetoden (ett verktyg för att formulera och rangordna olika forskningsområden) för forskning inom biblioteksområdet.
– Tom Wilson och jag har länge haft idén att göra en studie utifrån vad fältet vill att man ska bedriva forskning kring när det gäller biblioteksområdet. När Tom presenterade idén under biblioteksdagarna nappade Svensk Biblioteksförening, berättar Elena Maceviciute som tillsammans med Tom Wilson är verksam vid Institutionen för Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan.
Utöver de två arbetade även universitetsadjunkterna Inga Lallo och Maria Lindh med studien.
Totalt deltog 91 yrkesverksamma bibliotekarier från hela landet och dessa representerade olika bibliotekssektorer; skol-, special-, folk- , läns- och regionbibliotek samt akademiska bibliotek.
– Vi ville inte få en statistisk representation från alla bibliotekskategorier, utan vår önskan var att få lika många experter, det vill säga bibliotekarier, från alla kategorierna och det lyckades vi med, berättar Elena Maceviciute.
Studien genomfördes i form av en något modifierad Delfistudie i flera etapper och inleddes av en enkät som skickades ut vid två tillfällen. I enkäterna fick experterna ranka olika forskningsfrågor som är viktiga just för deras praktiska verksamhet. Dels rankades frågor som är viktiga idag och dels vad de tycker är viktigt i framtiden.
– Studiens inriktades på att nå konsensus i expertgruppen, vilket var spännande eftersom olika frågor inte är lika viktiga för olika bibliotekstyper, förklarar Elena Maceviciute.
Det var en krävande enkät, med drygt 60 frågor att svara på första gången och 40 frågor i andra. Vid det andra enkättillfället hade forskargruppen bakom studien sållat bort de frågor som experterna i första svarsomgången prioriterat som minst intressanta att utforska.
– Vi var förvånade över att vi fick så hög svarsfrekvens eftersom enkäterna krävde mycket tid och engagemang. 86 procent svarade på första enkäten och 74 procent på den andra, säger Elena Maceviciute.
När enkätstudien var klar kallades experterna till en workshop i Göteborg, där de under en heldag diskuterade och prioriterade bland de 14 olika ämnen som rankats högst, exempelvis ”Biblioteks betydelse för lärandet”, ”Nya digitala mediers roll i vetenskap och forskning” och ”Bibliotekens förändrade roll i samhället. Nya funktioner, nya mål, nya roller, nya tjänster”.
Målet med workshopen var att komma fram till en tio-i-topplista över viktigaste forskningsfrågorna.
Poäng med att låta experterna ranka och prioritera bland forskningsfrågor är flera, menar Elena Maceviciute.
– Dels låter det oss få en uppfattning om vilka olika forskningsprojekt och forskningsfrågor som kan vara värdefulla för den praktiska verksamheten och dels låter det oss få en uppfattning om hur biblioteken ser på forskningsbehoven under de närmaste 3-5 åren. Dessutom kan fältets svar på vad som är viktigt för dem jämföras med den forskning akademin bedriver idag – är den relevant för yrkespraktiken?
Resultaten från studien visar att högst upp på rankinglistan över viktiga områden att undersöka hamnar forskning som stödjer utveckling av biblioteksservice men också bibliotekens förändrade roll i samhället.
Bibliotekens betydelse för lärande och utveckling av bibliotekstjänster för barn och ungdomar i den digitala åldern hamnar också högt upp. Längre ned hamnar nya digitala mediers roll i vetenskap och forskning samt att studera effekten av biblioteks- och informationsservice.
– Resultatet från vår studie stödjer oss som forskare i att det är relevant för fältet vad vi på Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan gör redan nu. Vi bedriver idag forskning inom många av de forskningsfrågor som fältet prioriterade på tio-i-topplistan, exempelvis när det gäller bibliotekens förändrade roll eller forskning om litteratur och läsning. Även inom området digitala medier pågår forskning, säger Elena Maceviciute och fortsätter:
– Men det är viktigt att poängtera att forskningen inte bara måste syssla med det som är intressant just nu forskningen ska även blicka framåt och bland annat titta på det som inte prioriterades av experterna eller prioriterades bara i en bibliotekssektor.
Elena Maceviciute menar att i studien framkommer det att bibliotekarierna i ganska hög omfattning tror att det måste vara systemutvecklare eller andra tekniskt inriktade yrkesgrupper som forskar kring teknikutvecklingen.
– Men det är också viktigt att vi beforskar teknikutvecklingen ur vårt perspektiv, ur användarperspektivet.
Resultaten från studien är också tänkta att användas för att utveckla agendan för biblioteksforskning i Sverige.
– Vi behöver en samlad nationell biblioteksforskningspolitik i Sverige. Som ett exempel kan nämnas att när vi söker forskningsmedel för forskning inom biblioteksområdet konkurrerar vi med forskningsprojekt inom media- och kommunikationsvetenskap, som är ett enormt stort område. En förhoppning med vår rapport är att visa vikten av att det bedrivs forskning inom området biblioteks- och informationsvetenskap och trycka på regeringen att äska medel till biblioteksforskning i större utsträckning än idag, menar Elena Maceviciute.
Kontaktinformation
Elena Maceviciute, professor vid Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan
E-post: elena.maceviciute@hb.se
Tfn: 033-435 43 55
I avhandlingen av kognitionsvetaren Felix-Sebastian Koch påvisas också en koppling mellan psykologisk stress hos föräldrarna och en sämre självkänsla hos barnen. Barn från familjer med hög stress hade även högre halter av stresshormonet cortisol.
Stress i småbarnsfamiljer kan ha många orsaker som oro för barnen, bristande socialt nätverk och svåra livshändelser. I familjer där flera faktorer sammanföll, ökade stressen vilket resulterade i två till tre gånger så hög risk för fetma hos barnen.
De fyra studier som redovisas i avhandlingen är baserade på data från 17 000 barn som föddes mellan 1 oktober 1997 och 31 oktober 1999 i sydöstra Sverige (ABIS). I underlaget ingår föräldraenkäter vid födelsen och fyra tillfällen därefter fram till 8 års ålder. Barnens body mass index (BMI) beräknades vid 2, 5 och 8 års ålder. Hos 126 barn i 8-årsåldern mättes halten av stresshormonet cortisol i saliv.
I studien över stress och självkänsla deltog drygt 3 800 åttaåringar. De testades med instrumentet ”Jag tycker jag är”, som mäter fysiska egenskaper, färdigheter och talanger, psykiskt välmående, relation till familjen och relation till andra i omgivningen. I alla aspekter påverkades självkänslan negativt av hög stress i familjen.
Dessutom mättes barnens förhållande till sin egen kropp. De fick se bilder av nio olika figurer, från mycket magra till sjukligt feta, och sedan peka på den som de tyckte såg mest ut som de själva. De fick också ange hur de själva skulle vilja se ut. 70 procent var nöjda med sin egen kropp. Övriga ville vara kraftigare eller smalare. Mest oroväckande var att en liten del av de 10 procent som redan var mycket smala ville vara ännu smalare.
– Om man inte är nöjd med sig själv vid 8 års ålder, då är det något som inte är bra. Kanske är det så att fler och fler barn kan inte svara upp mot de ideal som förmedlas, säger Felix-Sebastian Koch.
Sambanden mellan psykologisk stress och fetma kan ha flera orsaker. Stress och bristande självkänsla skulle kunna leda till tröstätande, men också förändrad hormonbalans till exempel minska insulinkänslighet med ökad lagring av energi i form av fett.
Avhandlingen Stress and obesity in childhood läggs fram fredag 13 mars 2009 kl 9:00 i Berzeliussalen, Linköpings universitet Campus US.
Opponent är docent Anders Hjern, Centrum för epidemiologi, Socialstyrelsen, Stockholm.
Kontaktinformation
Kontakt:
Felix-Sebastian Koch, 013-222089, felix.koch@liu.se
Forskare vid SLU har tidigare visat att åtminstone 75 procent av fiskoljan i fodret kan bytas ut mot plantoljor som t.ex. rapsolja, men att detta medför att kvoten långa, nyttiga fettsyror minskar. Bioaktiva substanser i fodret (t.ex. sesamin) kan hjälpa fisken att syntetisera dessa långa fettsyror från kortare, som i rapsoljan.
SLU-forskarna har nu, i samarbete med Anders Kiessling, Aquaculture Protein Center, och Lars Edebo, Sahlgrenska sjukhuset, testat att ersätta även fiskmjölet med alternativa proteinkällor. Det rör sig om en sorts trådbildande svampar, så kallade zygomyceter (Rhizpopus oryzae), som kan odlas på avfallsvatten från pappersindustrin.
Man har också testat musslor som foderråvara i foder för regnbåge och röding. Foder där fiskmjölet helt hade ersatts med musselmjöl och till 20 procent med zygomyceter gav inga skillnader i tillväxt jämfört med fiskar som utfodrats med traditionellt fiskbaserat foder. I nuläget kan hälften av både fiskoljan och proteinet i fodret bytas ut mot t.ex. musslor, zygomyceter och rapsolja utan risk för fiskens tillväxt och hälsa.
Det långsiktiga målet för forskarna är att 90 procent av fiskprodukterna i fiskfodret ska kunna bytas ut mot mer hållbara foderkällor. Ett framtidssenario är ett kretslopp där mussel- och fiskodling kombineras. Musslorna tar upp de näringsämnen som läcker från fiskodlingen och kan sedan malas ner till mjöl för att ingå i fiskfodret.
Fördelen med musselmjöl är att detta innehåller de långa, fleromättade, marina omega 3-fettsyror, som saknas i vegetabiliska råvaror. Zygomyceter har en aminosyraprofil som stämmer bra överens med fiskmjöl.
En kombination av dessa två alternativa foderkällor ter sig, enligt forskarna, som en lovande bas till framtidens fiskfoder men behöver testas vidare. Ett avelsarbete gör dessutom att den odlade fiskens förmåga att omvandla alternativa foderkällor till animaliskt fett och protein förbättras avsevärt.
—————
Läs mer
Odlad fisk växer bra på rapsolja, http://www.slu.se/?id=551&puff=91
Sesamfrön förbättrar odlad lax, http://www.slu.se/?id=551&puff=171
Kontaktinformation
Jana Pickova, 018-67 20 11, Jana.Pickova@lmv.slu.se
Institutionen för livsmedelsvetenskap
Eva Brännäs, 090-786 82 95, Eva.Brannas@vfm.slu.se
Institutionen för vilt, fisk och miljö
– Det krävs en introduktion för sjuksköterskor liknande den AT-tjänst läkare har eller någon annan form av traineeprogram. Det är resurskrävande och kostar pengar men det skulle vara en investering för framtiden, säger Ulla Ohlsson.
Oron bland nyexaminerade sjuksköterskor över att inte klara vissa praktiska delar av arbetet är stor. De nyutbildade sjuksköterskorna ger uttryck för att de inte fått tillräckligt med praktisk träning för att känna sig trygga i sin roll.
Till viss del löser sig problemen som de är oroliga för när de väl är på plats. Till exempel känner ingen av de intervjuade sjuksköterskorna som ingår i Ulla Ohlssons studie att de blir ifrågasatta om de saknar praktisk erfarenhet av ett visst moment, utan de får hjälp att lära sig att utföra det.
Under första året i yrket upplevs flera olika arbetsuppgifter problematiska. Framför allt är det uppgifter som att samordna vård av patienter, agera i akutsituationer och att gå rond som är problematiska. Utan tillräcklig erfarenhet blir pressen från läkare och andra kollegor ibland för stor.
Dagens akademiska utbildning innebär att teoretiska och praktiska former av kunskap ska integreras för att ge studenterna möjligheten att utveckla både ett vetenskapligt förhållningssätt och relevant yrkeskompetens.
– Det är en bra utbildning vi har i dag. Jag föredrar den akademiska utbildningen i jämförelse med den tidigare yrkesutbildningen, säger Ulla Ohlsson.
Blivande sjuksköterskor studerar omvårdnadsteori, medicinsk vetenskap och beteendevetenskap som hjälper dem i mötet med patienter. Men samtidigt har de inte lika mycket praktisk erfarenhet som tidigare och inget helhetsperspektiv på sjuksköterskans funktion och arbetsuppgifter.
– En introduktion eller någon form av mentorskap för alla sjuksköterskor skulle ge alla samma chans att komma in i arbetet. I nuläget beror det arbetsplatsen man börjar på. En del får tid på sig att successivt komma in i arbetet medan andra får klara sig själva direkt, säger Ulla Ohlsson.
Hon hoppas att hennes forskning kan bidra till att förbättra övergången från studerande till yrkesverksam och hon anser att i den bästa av världar betraktas övergången som en gemensam angelägenhet för både utbildningssamordnare och de arbetsgivare som anställer nyutbildade sjuksköterskor.
Kontaktinformation
Ulla Ohlsson 0730 611 703
– De privata och kooperativa alternativen låter den enskilde sköta mer av de dagliga uppgifterna och det verkar brukarna uppskatta, säger Magnus Roos, forskare i psykologi och författare till avhandlingen.
I mitten av 90-talet infördes en ny lag om rätt till ersättning för personlig assistans. Enligt lagen kan personer som får stöd för personlig assistans välja mellan att överlåta det formella arbetsgivaransvaret på kommunen eller alternativa assistansanordnare, oftast privata företag eller kooperativ. Försäkringskassan betalar ut ett visst belopp per beviljad assistanstimme.
– Förenklat skulle man kunna säga att den funktionshindrade får en check av staten med vars hjälp han/hon kan köpa den assistans som önskas, säger Magnus Roos.
I Göteborg har 473 personer beviljats stöd enligt lagen för statlig assistansersättning (LASS). 38 procent av brukarna har kommunen som assistansanordnare medan 62 procent har någon alternativ assistansanordnare. Genom enkäter och djupintervjuer har Magnus Roos undersökt hur nöjda användare av personlig assistans i Göteborg är med den hjälp de får. Och de privata alternativen fick genomgående högre betyg än de kommunala insatserna.
– Den grundläggande skillnaden mellan kommunen och de privata och kooperativa alternativen är synen på personlig assistans. För kommunen handlar det främst om att tillhandahålla assistenter som kan utföra vissa uppgifter åt de funktionshindrade. För de alternativa assistansanordnarna är inställningen att delegera så många uppgifter som möjligt till dem med funktionshinder, säger Magnus Roos.
För kommunen bestäms också lön och utbildning för personliga assistenter centralt av någon kommunal tjänsteman. För de alternativa assistansanordnarna är det vanligt att lön och utbildning bestäms av den specifika brukaren. Studien ingår i en doktorsavhandling som läggs fram vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: Quality of personal assistance: Shaped by governments, markets and corporations,
e-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/19351
Fakultetsopponentens namn: Professor Åke Olofsson, Psykologiska institutionen, Umeå universitet
Tid och plats för disputation: Fredagen den 13 mars 2009, kl. 14.00, sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Magnus Roos, 031 786 1641 (arb.), mobil: 0737-89 11 46,
e-post: magnus.roos@psy.gu.se
I sin avhandling vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, har Dana Sofi studerat etnopolitiska relationer i två stora multietniska irakisk/kurdistanska städer, Kirkuk och Erbil. I Erbil råder en relativt fredlig samexistens mellan olika etniska grupper. Kirkuk är en etniskt delad och konfliktfylld stad.
Hur och varför samma grupper – kurder, araber, turkmener och kristna – utvecklar olika relationer i olika miljöer, regioner eller städer – trots att det är i samma land – är en intressant fråga. De utvecklar olika inkluderings- respektive exkluderingsstrategier gentemot varandra och ställer olika krav beroende på kritiska händelser, institutioners effektivitet och säkerhetssituation, gruppstorlek och territoriell bas samt interetniska kontakter och socialt kapital.
– Det är första gången som en sådan omfattande studie, två kontrasterande fallstudier i två multietniska städer med olika interetniska relationer, genomförs i området, säger Dana Sofi.
Samverkan mellan dessa faktorer bestämmer hur de interetniska relationerna ser ut. Om denna samverkan leder till en komplexitet som skapar etnisk konkurrens, blir sannolikheten stor för konflikter. Någon faktor kan vara viktigare, men hur faktorerna samverkar – och under vilka omständigheter – är av stor betydelse. Konflikter är inte givna mellan etniska grupper. Etniskt hat är istället en produkt av etnifiering eller polarisering samt olika mobiliseringstekniker, till exempel eliters manipulering av etniska symboler.
Avhandlingsresultatet kan ses som en kritik av dem som ser en konfliktpotential mellan grupper med kulturella olikheter, och därmed betraktar grupperna som statiska. Instabilitet på den politiska kartan, osäkerhet, institutionell ineffektivitet, bostadssegregation, oklara maktförhållanden och en etnisk sammansättning som ger utrymme för vågmästarpolitik ökar benägenheten till konflikt och minskar samförståndet.
– Etniska grupper kan genomgå olika stadier och vid olika gruppformationsnivåer ändras inte bara konfliktfrågorna, utan även gruppernas krav och beteende mot varandra, säger Dana Sofi.
Frågan om Kirkuks status, det vill säga om den oljerika staden ska tillhöra Kurdistan-regionen eller den centrala regeringen i Bagdad, är en aktuell konfliktfråga mellan och inom etniska grupper. Grupperna kan komma fram till en pragmatisk lösning som alla parter blir nöjda med, men olika mekanismer och processer påverkar relationerna.
– Klara maktförhållanden och styrningsstrukturer är viktiga för goda relationer och samförstånd mellan olika etniska grupper. En instabil politisk karta innebär en osäkerhetsfaktor som ger utrymme åt politiska spel och manipulation, säger Dana Sofi.
Varje etnisk miljö har sina förutsättningar för relationer mellan olika etniska grupper menar Dana Sofi.
– Det gäller att motverka negativa och främja positiva faktorer. Men det måste finnas en politisk vilja, konsensus och ömsesidig respekt. Man måste öka mellanetniska informationskanaler för att skapa en förutsättning för tolerans och tillit. Det kan handla om att bredda integrationsarbetet och skapa interetniskt socialt kapital, exempelvis genom att motverka bostadssegregation, säger Dana Sofi.
En annan aspekt är rätten till representation och deltagande.
– För att en grupp ska känna sig trygg och kunna påverka sin framtid måste den vara delaktig i maktapparaten och landets angelägenheter. Alla måste känna sig delaktiga för att kunna identifiera sig med sin stad eller sitt land, inte minst för att skapa gemensamma mål och intressen, det vill säga motverka utanförskap. En viktig förutsättning för mellanmänskligt och mellanetniskt förtroende är effektiva institutioner och säkerhet. Folk måste känna sig trygga och lita på sin omgivning för att vara beredda till samarbete, säger Dana Sofi.
Avhandlingen visar att etniska relationer är kontextbundna. Det är skillnad på etnicitet i olika politiska system. Det finns ingen universell lag som kan förklara etniska relationer, oavsett tid och rum.
– Etniska relationer bestäms och påverkas av mekanismer och processer som pågår/pågått inom och mellan ”grupper”, vilket vi här får en ökad förståelse för, säger Dana Sofi.
Avhandlingens namn: Interetnisk konflikt eller samförstånd. En studie om etnopolitik i Kurdistan/Irak.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8516
Kontaktinformation
Ytterligare information
Dana Sofi, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 073-7175274, 08-163117, e-post dana.sofi@sociology.su.se
Bild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=59310.
Varje år väljer ca 1500 svenskar att ta sitt liv. Orsakerna är ofta personliga och kan vara många; till exempel psykisk eller fysisk sjukdom.
Tidigare forskning har visat att människors val påverkas av omgivningen. Olika typer av beteenden, känslor och attityder sprids i sociala nätverk. Forskarna vid Stockholms universitet och University of Oxford har undersökt om ett så drastiskt beslut som att ta sitt liv också kan påverkas av andra. Studien bygger på omfattande data om alla individer som bott och arbetat i Stockholms län under 1990-talet.
– Genom att koppla ihop anhöriga och kollegor kunde vi se vilka individer som har någon i familjen eller på arbetsplatsen som begått självmord. Sedan undersökte vi om andras självmord ökar eller minskar deras självmordsrisk när man kontrollerat för andra kända riskfaktorer, säger fil dr Monika K Nordvik, som under sin tid som doktorand i Sociologi vid Stockholms universitet var en av de forskare som genomförde studien.
Forskarna upptäckte att risken för självmord ökade markant både för kvinnor och män om någon i familjen tagit sitt liv; något som tidigare forskning också bekräftar. Men studien visade också att männens självmordsrisk ökade om de haft en eller flera arbetskamrater som tagit sitt liv under det senaste året. Med utgångspunkt från hur många självmord som, statistiskt sett, kan härledas till detta fenomen så visar det sig att arbetsplatsexponeringen ger upphov till fler nya självmord än den inom familjen.
– Eftersom det är så många fler individer som råkar ut för att någon på deras arbetsplats tar sitt liv så blir den sammanlagda effekten större än den som kan härledas till familjen, även om ett självmord inom familjen givetvis har större effekt på den berörda individens självmordsrisk, säger professor Peter Hedström vid Oxford University.
Sammanlagt tyder studien på att dubbelt så många självmord bland männen kan härledas till ”smittoeffekter” på arbetsplatsen än inom familjen.
En sådan här studie väcker naturligtvis också frågor om forskningsetik och vilken information forskare kan få om människor.
– Det datamaterial vi arbetar med är avidentifierat. Det innebär att vi inte kan se vem det gäller eller var han eller hon arbetar eftersom all sådan information är ersatt med sifferkoder, säger Monika K Nordvik.
Peter Hedström, Ka-Yuet Liu, Monica K. Nordvik Interaction Domains and Suicide: A Population-based Panel Study of Suicides in Stockholm, 1991-1999 Social Forces – Volume 87, Number 2, December 2008, pp. 713-740.
Artikeln ingår även i Monica K Nordviks doktorsavhandling i Sociologi, ”Contagious Interactions – Essays on social and epidemiological networks”.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Monica K Nordvik, Fil Dr. tfn 063-199738, e-post monica.nordvik@fhi.se
Peter Hedström, professor, University of Oxford, e-post peter.hedstrom@nuffield.ox.ac.uk
– Det har stor betydelse om det finns någon eller några eldsjälar inom kommunen som driver på utvecklingen, säger kulturgeografen Eva Gustavsson, som skrivit avhandlingen.
Agenda 21-projektet, som startades under 1990-talet, hade livsstilsfrågor i fokus och poängterade att det är viktigt att engagera alla. I dag inriktas kommunernas arbete med att minska utsläppen av koldioxid i stället mot samarbete med andra kommuner, företag och myndigheter. I det arbetet spelar tjänstemän en viktig roll.
Den svåraste uppgiften är att minska utsläppen av koldioxid från transporter där oljebaserade bränslen fortfarande är helt dominerande.
– I många kommuner försöker man stimulera kommuninvånarna att avstå från att ta bilen i de dagliga resorna och i stället resa kollektivt eller ta cykeln, men det är inte enkelt att ändra attityder och vanor, säger Eva Gustavsson.
Det är stora skillnader mellan kommunernas miljöengagemang och ambitionsnivåer. Medan vissa kommuner har kommit långt och planerar framåt har andra inte börjat fundera i de banorna ännu. Det kan också handla om vilka förutsättningar de har och vad kommunen måste prioritera. Eva Gustavsson har studerat två kommuner närmare.
Växjö kommun har gjort klimatarbetet till sitt varumärke. Den kallar sig ”Europas grönaste stad” och har prisats för sina miljösatsningar. Växjö hade bra förutsättningar eftersom de hade relativt små problem att åtgärda och kunde sedan blicka framåt. De satsade tidigt på att bli en fossilbränslefri kommun och har utvecklat samarbetet med lokala företag.
Sundsvall däremot hade sämre förutsättningar på grund av utsläpp från en energi-krävande industri. Här handlade det om att arbeta tillsammans med aluminium- och massaindustrin som båda är energislukande men viktiga för ekonomin. Med hjälp av statliga bidrag har Sundsvall, liksom många andra kommuner, tillsammans med företag och andra lokala aktörer arbetat för att hitta kostnadseffektiva miljösatsningar.
Klimatfrågan har framför allt studerats av naturvetare som i stora drag är överens om att den globala uppvärmningen är en effekt av mänsklig påverkan. Eva Gustavsson anser att det krävs mer samhällsvetenskaplig forskning om vad som kan göras för att minska växthuseffekten och motverka dess konsekvenser.
– Jag vill bidra till kunskapen om klimatarbetets möjligheter och begränsningar genom att studera och kritiskt analysera kommunernas insats. Jag tycker att det är positivt att många kommuner tar egna initiativ som går långt utöver de mål som regering och riksdag satt upp och tar ansvar för sin del i en global fråga, säger Eva Gustavsson.
Kontaktinformation
Eva Gustavsson: 0703 441 456
– Många privata bolag företräder brukare i myndighetskontakter och bistår dem i ansökningar om fler timmar samt överklaganden i beslut hos olika instanser. Det kan vara en orsak till att deras kunder i slutändan också har beviljats fler assistanstimmar, säger Magnus Roos som i sin avhandling har studerat systemet med personlig assistans.
I mitten av 1990-talet tillkom en lag om rätt till ersättning för personlig assistans eftersom samhällets insatser för funktionshindrade ansågs vara otillräckliga. Den som har beviljats personlig assistans kan själv välja att anlita kommunen eller ett privat företag. Och de som väljer privata alternativ har fått betydligt fler timmar assistans än de som har anlitat kommunen.
– I allmänhet är privata bolag vinstmaximerande, vilket kan motivera dem att öka konsumtionen hos sina kunder. Mer timmar för kunderna innebär ju också mer pengar in i företaget. Om en brukare har anlitat ett privat bolag istället för kommunen under perioden 1994-2006 motsvarar det en ökad kostnad för staten på över två miljoner kronor, säger Magnus Roos.
I Göteborgs kommun har de som anlitat privata alternativ fått nära 20 procent fler timmar än de som har anlitat kommunen. Statens totala kostnader för personlig assistans har också ökat kraftigt sedan reformen infördes 1994 och landade 2007 på 18 miljarder kronor.
I dag är siffrorna för både antalet personer som får personlig assistans och antalet timmar de får ersättning för nära dubbelt så höga som beräknat när reformen infördes. 1994 beräknades antalet brukare till 7000 personer, 2007 var siffran uppe i 17 000 personer. Antalet genomsnittstimmar har gått från beräknade 66 timmar i veckan till 106 timmar i veckan.
– Jag vet inte vilka som bäst lyckas ge sina brukare de assistanstimmar de är i behov av. Det centrala i avhandlingen är att människor med behov av personlig assistans får olika mycket hjälp beroende på vem de anlitar. Assistanslagens intentioner är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för människor med funktionshinder. Det är därför av särskild betydelse att förstå varför brukare som anlitar kommunen har tilldelats färre assistanstimmar än brukare med privata bolag, säger Magnus Roos.
Avhandlingens titel: Quality of personal assistance: Shaped by governments, markets and corporations,
http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/19351
Fakultetsopponen: Professor Åke Olofsson, Psykologiska institutionen, Umeå universitet
Tid och plats för disputation: Fredagen den 13 mars 2009, kl. 14.00, sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Magnus Roos, 031 786 1641 (arb.), mobil: 0737-89 11 46, e-post: magnus.roos@psy.gu.se
