– Projekten bygger på en föreställning om att alla har samma idé om vad hälsa är, och att alla kan och vill göra åtminstone någon förändring i sin livsstil för att försöka uppnå en god hälsa. Sjukdomar som uppfattas som livsstilsrelaterade betraktas därför som ett resultat av dåliga personliga beslut och därmed som förtjänade, säger Erika Björklund.

Hon menar att denna syn bortser från sociala förhållanden, t ex familj och ekonomi, som påverkar både individers hälsa och förmåga att göra hälsosammare val. Dessutom har begreppet ”hälsosam” ingen entydig definition, utan används snarare för att beskriva ”bra” beteenden och attityder.

– Det sätt som anses hälsosamt blir också en uppmaning till hur en ”god” individ och arbetstagare förväntas bete sig.

Erika Björklund har observerat och intervjuat deltagare och pedagoger inom fyra olika hälsofrämjande projekt av varierande storlek och omfång (från 12 till 900 deltagare), vid fyra olika arbetsplatser; en kommunal, en statlig och två inom den privata industrin.

Hon visar att hälsofrämjande på arbetsplatsen styr hur arbetstagare beter sig, inte bara under arbetstid, utan även på fritiden.

Genom att prata om hälsa i termer av risk för olika sjukdomar eller möjlighet till att uppleva lust och njutning, så förmås arbetstagare att ta till synes fria beslut om sin livsstil.

Erika Björklund menar att gränsen mellan arbetsliv och privatliv därmed suddas ut, och de hälsofrämjande projekten kommer även att reglera hur arbetstagare kan förstå sig själva som individer – som hälsosamma eller inte.

Dessa processer sorterar därmed mellan önskvärda och mindre önskvärda arbetstagare, där de som kan leva upp till föreställningarna om ett hälsosamt leverne utgör de önskvärda arbetstagarna.

Enligt Erika Björklund formas också ofta föreställningar om den ”goda” och hälsosamma arbetstagaren runt en manlig norm, som sätter gränserna för vad som anses vara hälsosamt. Kvinnor kommer därmed att betraktas som problematiska och som i större behov av stödinsatser.

Fredagen den 6 februari försvarar Erika Björklund, pedagogiska institutionen och Genusforskarskolan, Umeå universitet, samt institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi, Högskolan i Gävle, sin avhandling med titeln Constituting the Healthy Employee? Governing gendered subjects in workplace health promotion.

Svensk titel: Den hälsosamma arbetstagaren? Att styra könade subjekt i hälsofrämjande projekt på arbetsplatsen.

Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset.

Fakultetsopponent är professor Håkan Larsson, institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiskakunskapstraditioner, Avdelningen för idrott, fritid och lärande.

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:

Erika Björklund,
pedagogiska institutionen och Genusforskarskolan, Umeå universitet,
samt institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi, Högskolan i Gävle
Telefon: 0706-904030
E-post: b2000erika@hotmail.com

De vanligaste symptomen är utbrändhet, ångest och depression, det vill säga psykiska besvär vilka numer är den vanligaste orsaken till sjukskrivning enligt försäkringskassans statistik.

– Allt oftare är det högutbildade och högavlönade kvinnor – ”de duktiga flickorna” – i yngre åldrar som drabbas, säger Britt W. Bragée och fortsätter: Gemensamt för dem är att deras väg mot sjukdom startat redan i barndomen, bland annat genom att de inte upplever att de fått den bekräftelse från vuxenvärlden som är nödvändig för att känna att man duger som man är.

För att visa sin duglighet har dessa personer varit snälla, duktiga och lydiga i sin strävan att bli accepterade. De har ständigt kämpat för att anpassa sig till andras krav och i alla lägen försökt att göra sitt bästa för att bli den person de tror att andra vill att man ska vara.

– Men det beröm de duktiga flickorna har fått har de upplevt vara riktat till den person de framställt sig som, inte till den verkliga personen bakom fasaden. Berömmet har inte kunnat fylla det tomrum som upplevs och därför kvarstår känslan av att inte duga, trots goda resultat. Som en följd av det har man fortsatt att kämpa med att vara duktig, utan hänsyn till vad man orkar, ända till dess att kroppen reagerat och sagt stopp, säger Britt W. Bragée.

Britt W Bragée visar i sin avhandling hur förståelsen, det vill säga meningsskapandet, pågår samtidigt fysiskt och mentalt. Genom stressmätning framgår det, att när de intervjuade personerna beskriver intensifierade ansträngningar, visar detta sig på ett visst sätt i de kroppsliga reaktionerna. För de personer som i stället beskriver att hopplöshetskänslor dominerar, visar det sig kroppsligt på ett annat sätt.

– Det är vanligt att de som drabbas inte har förstått sambandet mellan utmaningen i den svåra situationen och de egna kroppsliga och psykiska reaktionerna. De förstår inte hur de ska tolkas och inte heller vad de ska göra för att komma till rätta med dem, säger Britt W. Bragée.

De sjukdomssymtom personerna får beror på de olösliga svårigheter som de befinner sig i, och är kroppens ”försök” att skapa en form av balans, även om de inte inser det. T ex. kan en person bli deprimerad och få svår värk i ryggen vid en konflikt med en chef, och en annan kan få hjärtproblem och panikattacker när en partner hotar med separation. Men kroppens ”försök” kan inte lösa problemen, det är nödvändigt med medveten mental aktivitet för detta. Konflikten med chefen kanske skulle kräva att man skaffar ett annat arbete och den hotande separationen att man söker utomstående hjälp.

När de personerna genomgått behandling och utvecklat sin förmåga att skapa en mening om situationen som inte längre styrs av bekträftelsebehov, visar mätning av stressnivån en avspändhet hos personerna.

– De olika kroppsreaktionerna visar hur meningsskapandet hos människan sker som en sammanflätning mellan kroppsliga och mentala aktiviteter, där den ena aldrig kan förstås utan den andra, säger Britt W. Bragée.

Avhandlingens namn: Kroppens mening. Studier i psykosomatiska lösningar.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Britt W. Bragée, mobil 0704 152035, britt@bragee.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-16 40 90 eller e-post press@su.se

– Många områden är ganska små. Det är svårt att få tillräcklig översyn för att fatta beslut om hur många älgar som ska skjutas, säger Sofia Wennberg DiGasper som studerat problemet i sin doktorsavhandling vid Avdelningen för statsvetenskap, Luleå tekniska universitet.

Sofia Wennberg DiGaspers arbete ingår i ett stort forskningsprojekt finansierat av Naturvårdsverket med rubriken ”Adaptiv förvaltning av fisk och vilt”. Adaptiv innebär i det här sammanhanget anpassning till hela ekosystemet.

Hon har samlat in drygt 600 älgskötselplaner där markägarnas uppgifter om antal älgar, hur många man vill skjuta, uppskattning av betesskador, hur inventeringen gjorts bland annat ingår. All information finns nu tillgänglig i en databas.

– Det finns stora brister. De klarar inte av att få den storlek på älgstammen de vill ha, säger Sofia Wennberg DiGasper.

Hon har också intervjuat ett 20-tal aktörer i den regionala förvaltningen i två län, skogsbolag, jaktintresseorganisationer, Svenska naturskyddsföreningen, med flera. Hon har även skickat en enkät till jaktansvariga vid landets alla länsstyrelser.

Även skogsmarken förvaltas enskilt, vilket påverkar älgförvaltningen. Älgen har en preferenslista på vad den betar, till exempel ädla lövträdsslag som asp. Om älgen äter upp vissa trädsorter hotas rödlistade fågelarter som är beroende av dessa för sin överlevnad. Frågan är mao komplex.

– Det borde finnas en ekosystemsförvaltning, där alla delar ingår och där man får en helhetssyn. När vi rubbar balansen är det omöjligt att räkna ut alla konsekvenser. Vi kan inte kontrollera naturen på det sätt vi trott. Vi måste inse att vi aldrig kan få tillräckliga kunskaper om sambanden, säger hon.

Frågan Sofia Wennberg DiGasper ställer i sin avhandling är ”Kan vi överlämna allt ansvar för naturresurserna på nyttjarna?”

– Svaret är nej. Det är väldigt komplext och problematiskt, säger hon.

Sofia Wennberg DiGasper föreslår att förvaltningen hjälper enskilda markägare genom att hålla utbildningar och låta dem delta i större samlingar, exempelvis.

Älgförvaltningssystemet byggdes upp i början av 1900-talet.

– Alla har roller i systemet sedan årtionden tillbaka. Det är svårt att ändra i systemet bara genom att införa en lagförändring. Älgjakten är förknippad med starka känslor, vare sig det är hängivna jägare eller skogsägare som är upprörda över betesskador.

– Det finns ganska stora konflikter i skogslän som till exempel Norrbotten.

Kontaktinformation
Kontakt: Sofia Wennberg di Gasper, tel
0920-124 94.

Allt större vårdbehov, ökade svårigheter att rekrytera personal och en pressad ekonomi i den svenska vården, säger Maria Hägglund är några orsaker till att de satsat på att utveckla ett IT-stöd som möjliggör informationsdelning inom hemsjukvården.

– Hemtjänsten har tidigare inte haft något IT-stöd alls, utan har haft det mesta på papper. Genom att ge dem mobil tillgång till både generell administrativ information och patientspecifik hälsoinformation får de en tryggare och säkrare arbetssituation, säger Maria Hägglund.

Genom att hämta information från olika journalsystem samordnas den kommunala hemtjänsten med sjukvården. IT-stödet som utvecklats i aktionsforskningsprojektet OLD@HOME kallas en virtuell patientjournal (VPJ) och har testats inom äldreomsorgen i Hudiksvall.

– Aktionsforskning genomförs i nära samarbete med deltagarna i en verksamhet; i detta fall hemtjänstpersonal, distriktssköterskor och läkare, samt vård- och omsorgstagare och deras anhöriga, för att skapa förändringar och förbättringar av en problemsituation, säger Maria Hägglund.

Dessutom har användarcentrerade systemutvecklingsmetoder tagits fram och använts för att kartlägga behoven av informationsdelning och utveckla IT-stöd som möter dessa behov. Ett exempel på områden där informationsdelning kan underlätta är hanteringen av läkemedel. Många av de äldre som vårdas i hemmet lider av flera kroniska hälsoproblem och använder ett stort antal olika läkemedel.

– Det är ofta hemtjänsten som ger de äldre mediciner, men de har ingen information om läkemedlen och uppstår det då några oklarheter måste de ringa och försöka få tag på en distriktssköterska vilket skapar både osäkerhet och frustration, säger Maria Hägglund.

Med hjälp av mobiltelefon eller handdator, eller på webben får vårdpersonal, vård- och omsorgstagare och närstående den information de behöver, oavsett vilken vårdgivarorganisation som ”äger” informationen. IT-stödet gör aktuell information tillgänglig för vårdpersonal från olika vårdgivarorganisationer i mobila arbetssituationer, och ger även möjlighet att dokumentera ny information mobilt.

– Vård- och omsorgstagare och deras närstående får också tillgång till den information de behöver. Den delade informationen skapar förutsättningar för en mer patientcentrerad, samverkande hemsjukvård, säger Maria Hägglund.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta Maria Hägglund, institutionen för medicinska vetenskaper på telefon 018-611 31 66 eller 070-425 02 97 eller e-post maria.hagglund@medsci.uu.se

Läxläsning, matlagning, fredagsmys, läggning. Vardagssysslorna i en svensk familj kretsar kring barnen. Om det inte är direkt umgänge med barnen, så tas tiden upp av arbete för dem, som att handla och laga mat, städa och plocka undan, tvätta.

– Tid med barnen och omsorg om dem går före allt annat, som egen rekreation eller träning.

Det säger Lucas Forsberg, som disputerar vid Tema barn. I sitt avhandlingsarbete har han undersökt vardagen hemma hos åtta svenska medelklassfamiljer med barn i skolåldern och där båda föräldrarna arbetar minst 75 procent. Förutom intervjuer har han också gjort s.k. deltagande observationer, dvs. vistats i hemmen och videofilmat vardagslivet mornar och kvällar, då alla är hemma.

Han finner en mycket barncentrerad tillvaro. Hela vardagen kretsar kring barnen. Höga förväntningar ställs på föräldrarna, inte bara från dem själva utan också från det omgivande samhället, inte minst skolan. Läxläsning är den dagliga syssla som orsakar mest konflikter mellan föräldrar och barn. Föräldrarna har här en svår balansgång: lärarna vill ha engagerade föräldrar, men inte så engagerade att de gör läxorna åt sina barn…

Den engagerade föräldern är ännu på 2000-talet en mamma, konstaterar Lucas Forsberg också, med en underton av besvikelse.

– Vi har tittat på några av de mest medvetna, engagerade och jämställda familjerna. Ändå är det fortfarande mammorna som tar huvudansvaret och gör det mesta av arbetet med och för barnen.

Fast mycket av hushållsarbetet görs med barnen närvarande, så uppfattas det inte som tid med dem. Föräldrarna vill ha s.k. kvalitetstid med sina barn.

– Föräldrarna har en idealiserad bild av hur de, avskärmade från allt annat, kan ge barnen sin odelade uppmärksamhet. Men det är svårt att få till med allt det praktiska arbete som måste göras, och det skapar dilemman och dåligt samvete för föräldrarna, säger Lucas Forsberg.

Hans studie ingår i ett större forskningsprojekt där vardagsliv i barnfamiljer jämförs mellan tre länder: Sverige, USA och Italien. Forskningen finansieras av den amerikanska Sloanstiftelsen och syftet är att utröna hur moderna familjer får ihop sin vardag.

– Sverige ses ofta som ett föregångsland, både när det gäller barnomsorg och jämställdhet. Men vår studie visar att svenska familjer fortfarande är ojämställda, säger Lucas Forsberg.

Kontaktinformation
Lucas Forsberg disputerar den 27 februari. Han har telefon 013-282888, 0731-545940, och e-post: lucas.forsberg@liu.se

Hon disputerade i lördags med avhandlingen Nationen på spel – Kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel.

Själv kallar hon sin avhandling ett möte mellan genusforskning, historia och idrottsforskning och syftet är att analysera de kulturella betydelserna av kropp, kön och svenskhet så som de förmedlas till läsaren i text och bild.

Helena Tolvhed har gått grundligt till väga; hon har gått igenom allt som skrivits om olympiska spel, sommar som vinter, mellan 1948 och 1972 i Vecko-Revyn, Vecko-Journalen, Se, Bildjournalen och Idun eller drygt 1 100 sidor.

– Jag har använt idrotten som ett kulturellt prisma och valt efterkrigstiden eftersom det händer så ofantligt mycket i samhället då; folkhemmet och den framväxande välfärdsstaten, förändrade genusrelationer i Sverige och samtidigt internationellt avkolonialiseringen i världen, vilket betyder fler självständiga stater i OS liksom i FN, det kalla kriget, rasfrågan i USA, 60-talsradikaliseringen m m.

– Olympiska spelen är en delvis motsägelsefull arena. De omgärdas av ett tal om fred och folkförbrödning och en ambition att människor ska mötas. Samtidigt frodas kampen mellan individuella prestationer som stärker den nationella äran.

Vilka är då de viktigaste resultaten?

– Att män i text och bild lyfts fram som Sveriges hjältar i framställningar som bekräftar nationell gemenskap. Det gör de genom att fysiskt prestera och stärka sin maskulinitet. Det talas om OS-männens slitsamma träningsvardag, uppoffringar och tävlingsprestationer. Det är en form av nationellt hjälteskap som kvinnor i stort sett uteslutits från. Samtidigt får svarta män och män från öststaterna agera motpoler och förstärka bilden av målmedveten, framåtriktad svensk maskulinitet.

– Analysen visar att kvinnor som deltar i Olympiska spel oftast avbildas leende, passiva och poserande på ett sätt som trivialiserar kvinnlig idrott.

– Intressant är också att bilden av den manlige OS-deltagaren blir mer komplex på 60-talet med en ”playboymaskulinitet”. Däremot framställs kvinnorna på ett relativt stabilt sätt över den undersökta tiden, vilket jag ser som en kulturell eftersläpning där kvinnor fortfarande knyts till hemmet, att vara behagfulla, respektabla och vackra. Kvinnors idrottsarbete och -engagemang osynliggörs.

– Jag menar att det nationella ”vi”-et är starkt könat och att könen hålls isär utifrån olika kulturella normer. Men det finns undantag som exempelvis de kvinnliga längdskidåkarna Sonja Edström och Barbro Martinsson, som man faktiskt vid några tillfällen ser skida fram på bild. Nationen blir här viktigare än kön, eftersom OS-medaljer är så starkt prestigeladdade. Här ser jag ett frö till kvinnoidrottens senare expansion – den har inte skett på grund av jämställdhetsivran utan i kraft just av nationell ära.

Hur ska din avhandling användas?
– Avhandlingen kan läsas av den som är intresserad av 1950- och 1960-talens kulturhistoria eller specifikt veckopressen. I akademiska sammanhang hoppas jag att det intersektionella perspektivet och metoden för text- och bildanalys kommer att uppmärksammas. Mediesportens kulturhistoria kan förhoppningsvis intressera såväl kulturhistoriker som genus-, medie- och idrottsforskare.

Kontaktinformation
Helena Tolvhed
e-post: helena.tolvhed@mah.se
telefon: 0734-20 64 69

– Musiken utvecklar nämligen inte bara ungdomarnas förmåga att samarbeta, utan också deras ”öppensinnighet” och kreativitet, säger Manfred Scheid som i dagarna lägger fram sin doktorsavhandling i pedagogiskt arbete.

Genom musikval visar och konstruerar ungdomar sin identitet och livsstil. Det är viktigt att vara äkta och att kunna visa det. Avhandlingen visar att eleverna kopplar samman musik-, känslor och identitet och att dessa förändras över tid, beroende på sammanhang och intentioner.

Manfred Scheid framhåller att musik i skolan skapar stunder för eftertänksamhet och möjlighet att reflektera. Musik speglar olika kulturer och värderingar och den stora tillgången på olika typer av musik skapar möjligheter till perspektivövertagande, d v s att sätta sig i andras situation.

– Ungdomar tar med sig och spelar musik från fritiden i skolan som därmed blir en arena för identitetsutveckling och samspel, säger Manfred Scheid. Musikämnet i skolan skapar möjligheter för ungdomar att prova kulturella identiteter, det vill säga identiteter som inte enbart grundar sig på kön, etnicitet eller religion.

Ungdomarnas kunskaper och medieerfarenheter från fritiden kommer till användning i skolans musikaktiviteter. Medieteknologin har utvecklats och marknadsestetiken blivit mer inflytelserik; information och budskap bearbetas och sprids till allt fler personer. Ungdomar är snabba att ta till sig och använda ny teknik utifrån egna intressen. I denna medieutveckling ingår också musik.

Studien bygger på en enkätundersökning, observationer och intervjuer med tredje årets elever från tre olika gymnasiemiljöer och flera olika gymnasieprogram.

Fredagen den 6 februari försvarar Manfred Scheid, institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Musiken, skolan och livsprojektet – Ämnet musik på gymnasiet som en del i ungdomars identitetsskapande.

Disputationen äger rum kl 10.15 i Hörsal B, Lindellhallen. Opponent är professor Bengt Olsson, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Manfred Scheid,
tel 070-334 55 66 eller e-post manfred.scheid@educ.umu.se.

Familjelivet efter skilsmässa kännetecknas i hög utsträckning av förändring och omförhandling, men hur dessa omförhandlingar ser ut skiljer sig mellan olika familjer.

Medan vissa skilsmässobarn har goda möjligheter att påverka, tycks andra ha mycket lite att säga till om. Om föräldrarna har många konflikter och svårt att kommunicera tvingas barnen agera medlare eller budbärare mellan föräldrarna.

Eftersom barnen är rädda att såra någon av föräldrarna, väljer flera av dem att inte säga vad de tycker utan låter i stället föräldrarna bestämma, vilket leder till att de själva inte har något inflytande över situationen.

– Något som förvånar mig är hur starka de lojalitetskänslor är som kommer fram i skilsmässobarnens berättelser, vilket ibland också präglar deras liv i vuxen ålder. Det är ett uttryck för ett tydligt rättvisetänk mot föräldrarna och de vill vara rättvisa mot dem även i dag. Alltså inte ta någons parti, att fira varannan jul med föräldrarna och så vidare, säger Jenny Ahlberg.

Samtidigt växer ett könstypiskt mönster fram när familjen organiseras efter skilsmässan. Modern beskrivs ofta som den huvudansvariga för barnens vardagliga omsorg. Det är hos henne som barnen känner sig mest hemma och de står henne känslomässigt närmare.

Faderns delaktighet i föräldraskapet beskrivs som begränsad och förknippad med till exempel fritidsaktiviteter.

– Modern framstår som den ovillkorliga föräldern medan faderns föräldraskap tycks mer förhandlingsbart – trots att Sverige anses vara ett jämställt land, säger Jenny Ahlberg.

Avhandlingen behandlar inte familjen som en fast och färdig enhet utan som något som “görs” i vardagliga handlingar och genom att man tillbringar tid tillsammans.

I titeln ”Efter kärnfamiljen – Familjepraktiker efter skilsmässa” använder Jenny Ahlberg ordet familjepraktiker i stället för familj, eftersom familj lätt förknippas med den heterosexuella kärnfamiljen.

Hon anser att det är angeläget att vidga familjebegreppet, eftersom familjer i dag kan se väldigt olika ut.  Familj kan betyda ensamstående förälder, familj med två mödrar eller två fäder, ombildade familjer med nya familjemedlemmar eller storfamiljer. När det gäller skilsmässobarnens tankar om sin egen framtid finns en tvetydighet.

– Å ena sidan är kärnfamiljen, mamma, pappa och barn, ett starkt ideal i berättelserna. De vill inte skilja sig eller utsätta sina egna barn för en skilsmässa utan ser en kärnfamilj som eftersträvansvärd. Å andra sidan problematiseras kärnfamiljsidealet genom
att de ifrågasätter att den ska fungera som familjenorm, berättar Jenny Ahlberg.

Kontaktinformation
Jenny Ahlberg
jenny.ahlberg@oru.se
Tel: 019-301399