Alla präster i Jämtland hade danska som skriftspråk vid tiden för freden 1645. Under åren efter det svenska maktövertagandet i Jämtland och drottning Kristinas påbud om det svenska språket, förändrades även det sociala livet för Olof Bertilsson som var kyrkoherde i Offerdal. De äldre danska prästerna ersattes allt eftersom av svenska präster, andra danska ämbetsmän hade ersatts av svenska redan vid maktskiftet.

Första året efter det svenska maktövertagandet skedde ingen märkbar förändring i Olof Bertilssons skriftspråk. I Solbritt Hellströms doktorsavhandling i nordiska språk framgår att han verkar ändra inställning till svenskan när han 1647 får förtroendet att representera Jämtlands präster vid riksdagen i Stockholm.

– Efter det kan det svenska språket ha fått hög prestige i hans ögon, och blev då det språk han ville kunna använda i sin kyrkobok, säger Solbritt Hellström. Samma faktorer, då likväl som nu, påverkar den som ska lära sig ett nytt språk. Om man vinner på att anamma det nya språket, t ex högre prestige, så ökar motivationen.

I Bromés ”Jämtlands och Härjedalens historia” kan man läsa att Olof Bertilsson öppet stod på svensk sida då oroligheterna mellan Norge och Sverige blossade upp igen år 1657. Olof Bertilssons omgivning blev alltså med åren alltmer svensk och det återspeglas i hans skriftspråk. Det som först ändrades var stavningen av person- och ortnamn samt ord som var centrala inom kyrkan. Nielsen och Pedersen blev Nilson och Pederson. Namnen Ane och Anne ändrades till Anna. Stavningen av ortnamnet Oviken försvenskades från Ovijgen till Ovijken. Allteftersom Olof Bertilsson fick svenska böndagsplakat ändrade han det danska ordet bededag till det svenska bönedag.

Olof Bertilsson var född i Ongdal i Nord-Trøndelag i Norge, utbildad i Norge och Danmark och arbetade först som komminister i Sveg i Härjedalen och senare som kyrkoherde i Offerdal i Jämtland.

– Han fick en traditionell utbildning på latin, berättar Solbritt Hellström. Det gav en språklig medvetenhet som sannolikt hjälpte honom att se mönster, likheter och skillnader i de danska och svenska skriftspråken. På 1600-talet fanns en stor variation i stavningen inom både svenska och danska, och det kan inte ha varit lätt skilja den variationen från skillnaderna mellan de båda språken.

Åren 1636–1668 förde Olof Bertilsson kyrkobok med noggranna anteckningar över dop, trolovningar, lysningar, vigslar, begravningar och övrig tjänsteförrättning. Dessa källor har Solbritt Hellström kunnat använda i sin avhandling.

Lördagen den 25 oktober försvarar Solbritt Hellström, Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Att vänja sig till det svenska språket, studier av en individuell skriftspråklig förändring utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636–1668.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Lilla hörsalen i KBC-huset. Fakultetsopponent är Per-Axel Wiktorsson, Uppsala, professor emeritus i svenska språket vid Örebro universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Solbritt Hellström, tel. 063-107361, 070-4176731 eller e-post: solbritt.hellstrom@nord.umu.se

– Det är i och för sig en ökning, säger forskningsassistent Lotta Harbom vid Uppsala konfliktdataprogram (UCDP), men viktigast är att krigen blivit färre.

Informationen i den nyligen publicerade årliga översikten täcker 62 år. Det högsta antalet krig som uppmätts under ett enskilt år sedan andra världskrigets slut är 17 och gällde för åren 1991 och 1992. Sedan dess har alltså antalet krig minskat med mer än 75 procent. Enligt Lotta Harbom är det inte sannolikt att konflikten i Georgien, som ju infaller under 2008, kommer att definieras som ett krig.

De krig som var aktiva 2007 fanns i Afghanistan, Irak, Sri Lanka och Somalia. I de två förstnämnda var USA en ledande aktör. Även konflikten i Somalia hade ett betydelsefullt amerikanskt inslag. Samtliga amerikanska insatser ses av USA:s regering som ett led i landets globala kamp mot terrorismen. Avsikten är t ex att hindra terrorgrupper från att etablera en bas i Somalia, samtidigt som krigen i Irak och Afghanistan handlar om att säkra de valda regimerna i landet. Även regeringen i Sri Lanka beskriver kriget mot de tamilska tigrarna som en kamp mot terrorism.

– Trenden de senaste 15 åren har i stort sett varit mot färre och mindre förödande inbördeskrig, men konflikterna med starka kopplingar till kriget mot terrorismen bryter av mot det mönstret, säger professor Peter Wallensteen, ledare för detta forskningsprogram i en kommentar.

Han menar att det kan vara så att världen har blivit något skickligare i att hindra de traditionella inbördeskrigen från att trappas upp eller föras på högintensiva nivåer. Internationella åtgärder som sanktioner, fredsbevarande styrkor och fredsprocesser kan bidra till att dämpa intensiteten. Flera fredsavtal under året har förhindrat att konflikter återupptagits, t ex i Elfenbenskusten.

Samtidigt genererar kampen mot terrorismen idag de mest förödande konflikterna. Beredskapen att söka efter en förhandlingslösning är mycket begränsad och stormaktsinterventionerna bidrar till krigföring på hög intensitetsnivå. Dessa krig blir kostsamma och långvariga utan att hittills ha resulterat i en seger för den starkare parten. Civila drabbas också hårt av exempelvis självmordsattentat direkt riktade mot befolkningen och av flygbombningar, påpekar forskarna.

– Civila fortsätter att vara mycket utsatta i andra konflikter, t ex i Darfur i västra Sudan, även om striderna i den konflikten år 2007 inte var lika omfattande som tidigare år, säger docent Erik Melander, biträdande chef för programmet.

En nyhet för året är att också antalet grupper som strider mot regeringssidan räknats. Det gör det möjligt att bättre presentera komplexiteten i dagens konflikter. När flera grupper är med i samma konflikt försvåras lösningen och det gör det lättare för externa aktörer att påverka konflikten. Afghanistan är en konflikt som tidvis haft flest aktörer, men Somalia, den palestinska konflikten och dagens Irak uppvisar också detta mönster. Genomgående är detta konflikter som pågått under lång tid.

Referens: Dyadic Dimensions of Armed Conflict, 1946-2007, Journal of Peace Research, september 2008, vol 45 no 5, ss 697-710

Kontaktinformation
För mer information, kontakta
Lotta Harbom, tel: 018-471 71 79, lotta.harbom@pcr.uu.se
Stina Högbladh, tel: 018-471 76 54, stina.hogbladh@pcr.uu.se
Ralph Sundberg, tel: 018-471 63 06, ralph.sundberg@pcr.uu.se

Karolina Elmhester, doktorand i industriell marknadsföring, har följt utvecklingen i fyra samarbetsprojekt – strategiska nätverk – inom det Nutek-finansierade Träklusterprogrammet. Elva företag, alla snickerifabriker med färre än 49 anställda, ingick i studien.

– Ägaren var ofta ensam i ledningen och hade ingen att bolla idéer med. Det kunde han få i ett nätverk, en sorts inofficiell ”skuggstyrelse”, säger Karolina Elmhester.

Avhandlingen visar att denna typ av samarbete kan få en märkbar strategisk betydelse på produktionsprocesser, marknadsföring och relationer med omgivningen.

Nätverken, som hade mellan fyra och sju deltagare, startade med det konkreta målet att företagen gemensamt skulle kunna åta sig större projekt och därigenom tjäna mer pengar. Under vägen upptäckte de flesta att de inte nådde det målet, men fick en rad andra fördelar i stället: de insåg vikten av marknadsföring, började resa på mässor, arrangerade utbildning tillsammans, hjälpte varandra med offerthantering, lade ut jobb hos varandra. Självförtroendet ökade och de vågade satsa och ta större utmaningar.

– Det rör sig om små projekt som inte gett några stora pengar men bidragit till att rädda företagen över ekonomiska svackor, säger Karolina Elmhester.

En solskenshistoria handlar om möbelsnickeriet i Norrbotten, ett enmansföretag som kämpat med dålig lönsamhet i många år. Tack vare nätverket Levande rum fick företagaren partner att bolla med, nya order, deltagande i produktutvecklingsprojekt och ett stort kontaktnät. Han har också kunnat skaffa två deltidsanställda medarbetare.

Ett västgötskt nätverk hade den på papperet bästa idén med konkreta mål och en handlingsplan som i stort följdes väl. Men samarbetet ledde bara till affärer, inget kunskapsutbyte. Påverkan på de deltagande företagen blev minimal. Samarbetet avslutades innan affärerna hann ge god avkastning.

Studien visar att det strategiska nätverket får större betydelse för de enskilda företagens utveckling om målen syftar till ökad kompetens än om de är marknadsrelaterade.

Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 24 oktober 2008 kl 13.15 i sal C3, C-huset, Linköpings universitet Campus Valla.

Kontaktinformation
Kontakt:
Karolina Elmhester 013-282516, 0736-231617, karolina.elmhester@liu.se

Patriotisk sång är inte någon stor musikgenre idag. De flesta har väl någon gång sjungit ”Du gamla, du fria” eller möjligtvis första versen av ”Ur svenska hjärtans djup”. Men få vet att det en gång framfördes fosterländska sånger i alla möjliga och omöjliga sammanhang: av manskörer, under exerciser, i de borgerliga hemmen, i skolor, inom föreningslivet, vid offentliga festligheter.

– Vår tids nationalsånger och kungssånger är bara spillror av en oerhört omfattande sångtradition, som varade från 1800-talets början till långt efter andra världskriget, säger Hanna Enefalk.

I sin avhandling ”En patriotisk drömvärld” går Hanna Enefalk till botten med de patriotiska sångerna. Hon analyserar över ettusen sånger, hämtade från svenska, norska och finländska arkiv och avslöjar en värld långt från dagens ”landet lagom”. I de patriotiska sångerna härskade de beväpnade männen. Det handlade om mandom, mod och morske män.

– Den enda överhöghet som erkändes var Härarnas Gud och, fram till 1800-talets slut, kungen.

Vapen, strid och död hyllades med erotisk glöd. Kvinnor förekom nästan enbart i form av soldatens belöning. Och vapenlösa män utsattes för hån och hotelser, även om de vapenvägrade av samvetsskäl eller var oförmögna på grund av fysiska funktionshinder.

De patriotiska sångernas bloddrypande värld drömdes fram av unga, universitetsutbildade män, men under 1800-talets lopp spreds sångerna till en allt större del av befolkningen, inte minst via folkskolan. I dessa sånger för barn och lägre samhällsklasser förändrades budskapet en smula. Sångernas dödsföraktande soldatman beskrevs som modig, men samtidigt lydig och arbetsam.

– Sann manlighet var inte bara att slå ihjäl främmande människor i krig, utan också att utföra ett hårt civilt arbete utan krav på rimlig lön eller politiskt medbestämmande, förklarar Hanna Enefalk.

Avhandlingen visar att Sverige inte kan skryta med någon lång tradition av fredlig samförståndsmentalitet. De patriotiska sångernas innehåll och stora spridning tyder istället på att man åtminstone fram till första världskriget upprätthöll en ständig stridsberedskap. I fallet Finland visar Enefalk hur denna beredskap oerhört snabbt kunde mobiliseras och omvandlas till faktiskt våld. Sångare förvandlades bokstavligen till soldater under inbördeskriget 1918.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hanna Enefalk, tel: 018-471 15 33, 070-255 73 48, eller hanna.enefalk@hist.uu.se

Hur hög klass ett prov håller bestäms av hur väl det följer kursplanen.
– Förutom att påverka elevers lärande kan provets utformning därför också påverka hur tillförlitliga skolornas kvalitetsredovisningar blir, anser Gunilla Näsström.

Hon har i sitt doktorsarbete studerat olika metoder för att utvärdera samstämmigheten mellan kursplan och prov. Hon visar att det mest utvärderade verktyget, kallat Blooms reviderade taxonomi, är användbart för sådana analyser.

Enligt Gunilla Näsström är samstämmigheten mellan prov och kursplan sällan perfekt. Att undervisning och bedömning följer kursplanen är en förutsättning för att få en bra utbildning. Saknas samstämmighet mellan prov och kursplan lär sig eleven bara det som provet mäter, och inte alla mål med utbildningen.

Ett problem med att skapa bra prov är att mål och betygskriterier oftast är allmänt formulerade och måste tolkas när undervisningen planeras och prov skapas. Gunilla Näsström menar att det också är svårt att skapa ett lagom långt prov som testar om och hur väl eleverna uppnått alla målen.

Skolan ska genom undervisning ge alla elever chansen att uppnå vissa uppsatta mål, och samtidigt bedöma om och hur väl eleverna uppnår dessa mål. Mål och betygskriterier finns beskrivna i skolans kursplaner, som ser likadana ut i hela landet. Exempelvis är ett delmål med gymnasiekursen kemi A att eleverna ska kunna genomföra experiment på ett säkert sätt, och för att få betyget väl godkänt ska eleven medverka när laborationer planeras och utformas.

I utvärderingen av metoderna använde Gunilla Näsström kursplaner och centralt utformade gymnasieprov i matematik och kemi, eftersom utveckling av nationella kursprov i matematik och provbanker i naturvetenskapliga ämnen sker vid institutionen för beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet.

Fredagen den 24 oktober försvarar Gunilla Näsström, institutionen för beteendevetenskapliga mätningar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Measurement of Alignment between Standards and Assessment. Svensk titel: Mätning av samstämmighet mellan mål och bedömning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal S205, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Astrid Pettersson, PRIM-gruppen, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Kontakta:

Gunilla Näsström,
institutionen för beteendevetenskapliga mätningar,
Umeå universitet
Tel: 090-786 67 26, 0730-54 78 48
E-post: gunilla.nasstrom@edmeas.umu.se

För att kunna förstå sambandet mellan vana, samhällsplanering och miljöpåverkan räcker det inte att lägga ihop tusentals individers förflyttningar under en dag och kalla det befolkningens resvanor, menar Greger Henriksson. Om man däremot i djupintervjuer frågar människor om deras skäl för resor och aktiviteter går det att komma åt vanorna, särskilt när uppmärksamheten riktas mot det dagliga resandet t.ex. under introduktionen av trängselskatten i Stockholm år 2006. Detta är ett av de områden som han studerat i sin doktorsavhandling, som snart läggs fram vid Lunds universitet.

Greger Henrikssons etnologiska och tvärvetenskapliga avhandling visar att resvanor formas av hur staden är planerad och hur resmöjligheterna i den är organiserade. Individen kan ju inte påverka allt med egna val utan är beroende av vilka förutsättningar som finns. Resvanorna har också en social dimension eftersom de lätt tas för givna – ”det är så här man gör” – vilket förmedlas människor emellan. Dessutom innebär brytpunkter i levnadsloppet, som byten av bostad, sysselsättning och hushållssammansättning, tydliga förändringar av resvanor.

Avhandlingen visar också att det i Stockholm är ganska lätt att skapa förutsättningar för en större del av befolkningen att resa miljövänligt, eftersom nästan en halv miljon stockholmare utan egen bil redan har vardagliga resvanor med rätt liten miljöpåverkan. Deras vanor gynnas av tät stadsbebyggelse och väl utbyggd kollektivtrafik. För många av dem är det dessutom besvärligt att ha egen bil.

Denna bilfria andel av befolkningen skulle kunna växa på sikt. Det är fullt möjligt att underlätta för kommande generationer storstadsbor att klara sig utan bil, anser Greger Henriksson. De geografiska områden där transport- och bilsnåla resvanor finns kan också utvidgas, främst genom stadsplanering. Fler behöver leva innerstadsmässigt eller som i förortskärnor som t.ex. Sollentuna, Älvsjö eller Vällingby.

I regionens utspridda småhusbebyggelse är förutsättningarna annorlunda. Här behövs helt enkelt nya resvanor. Användningen av tunga, bränslekrävande bilar behöver minska. För korta resor till jobb, barnomsorg, butiker och fritidsaktiviteter behövs energisnåla fordon som
t.ex. småbilar, cyklar, elmopeder och elbilar. Människor behöver vänja sig vid att använda olika färdmedel för olika ändamål. Fordonspooler och uthyrning är en väg att gå för att skapa en mer blandad fordonspark och fordonsanvändning. Myndigheter och företag kan gynna de lätta fordonen, t.ex. när det gäller parkering vid pendeltågsstationer, köpcentra och fritidsanläggningar, menar forskaren.

Kontaktinformation
Kontakt: Greger Henriksson, greger.henriksson@etn.lu.se, 0733-014702. En sammanfattning av avhandlingen kan läsas på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1230062, och avhandlingen i fulltext finns på http://www.infra.kth.se/fms/.

Anette Nyqvists avhandling i socialantropologi öppnar upp det orange kuvertet och tar en detaljerad och kritisk titt på de aktörer och teknologier som var inblandade i att skapa, och är involverade i administrationen av, Sveriges ”nya” allmänna pensionssystem. Avhandlingen intresserar sig också för hur pensionssystemet tas emot av medborgarna.

Centralt för studien är de nya styrformer som växer fram i en pågående omdaning av välfärdsstaten, där värderingsgrunder, praktiker och språk hämtat från marknadens arena ges allt större utrymme och betydelse även inom staten.

– Sveriges nya pensionssystem ses här som en ’politisk teknologi’ med makt att omdana samhället genom medborgarna. Min studie visar hur olika sammankopplade teknologier inom det nya pensionssystemets konstruktion frambringar processer som avpolitiserar pensioner och förflyttar betydande ansvar till enskilda medborgare, säger Anette Nyqvist.

Ett allmänt pensionssystem gör, liksom de flesta statliga åtgärdspaket, många saker, varav några innebär att styra befolkningen i vissa riktningar. Studien belyser vilka aktörerna som är inblandade i olika stadier och nivåer i policyprocessen är, vad de gör och hur de gör det. Genom att kartlägga policyprocessen – och de aktörer, praktiker och teknologier som är inblandade i den – sätts här fokus på hur nya styrformer fungerar och vad de gör.

– Av särskilt intresse är hur policyskapande fungerar som styrverktyg i den samtida svenska välfärdsstaten. På ett bredare plan handlar studien även om hur nya styrformer kan förändra rollerna, liksom påverka förhållandet mellan, staten och medborgarna. Ett exempel är att den individuelle medborgaren nu har att hantera den ekonomiska risken och det ansvar för framtida pensioner som staten tidigare tog på sig, berättar Anette Nyqvist.

Antropologiskt fältarbete har utförts bland politiker, experter, teknokrater, byråkrater, statligt anställda informatörer och bland ’vanliga’ medborgare i ett försök att ’studera igenom’ en policyprocess som har betydelse för den pågående omdaningen av den svenska välfärdsstaten.

Avhandlingens title: Opening the Orange Envelope. Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System

Disputationen äger rum kl 10.00, fredag den 31 oktober 2008 i hörsal 3B, Södra huset, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Anette Nyqvist, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE), mobil 0733-720206, arb 08-6747416, e-post anette.nyqvist@score.su.se.

För bild på Anette Nyqvist, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Den oberoende myndigheten Riksrevisionen, Sveriges högsta oberoende organ för nationell revision, bildades den 1 juli 2003 genom sammanslagning av Riksdagens Revisorer och Riksrevisionsverket (RRV).

Organisationsforskaren Louise Bringselius, Ekonomihögskolan i Lund, har följt arbetet från förberedelserna år 2002 till sommaren 2007. Resultaten presenteras i en nyutkommen doktorsavhandling.

Studien visar att medan det var stora problem med den administrativa kontrollen på myndigheten, var ledarskapet desto mer inriktat på kontroll när det gällde personalen.

Verksamheten kom att präglas av hierarki och distans efter riksrevisorernas tillträde. Detta är motsatsen till vad man brukar beteckna som nödvändigt för att motivera kvalificerad personal i denna miljö. Medarbetare på Riksrevisionen upplevde att de inte respekterades och missnöjet – personalmotståndet – växte.

– Genom att vara mer lyhörd för personalens kritik hade många problem kunnat åtgärdas tidigare. I stället återkom dessa år efter år, säger Louise Bringselius.

Man vet idag att det är mycket svårt att lyckas med sammanslagningar under förhållanden av högt personalmotstånd. Därför är det viktigt att en konstruktiv dialog upprättas mellan ledning och medarbetare och det kan ske på flera olika sätt. På Riksrevisionen berättade personalen i stället om hur kritik kunde leda till sanktioner och om hur en tyst kultur därför etablerades.

– Att man ska kunna uttrycka kritik som medarbetare är viktigt också av demokratiska skäl. Vår förvaltning måste vara öppen för synpunkter från både medborgare och medarbetare, eftersom den är en del av vårt demokratiska system. Det ligger i alla intresse att förvaltningen ska fungera optimalt, säger forskaren.

I avhandlingen beskrivs hur ett annat tillvägagångssätt hade kunnat förbättra processen kring bildandet av Riksrevisionen. Det handlar exempelvis om reellt – inte endast skenbart – personalinflytande, respekt för tidigare prestation, samt mindre och gradvisa förändringar. Vikten av att personal och ledning delar samma moralsyn lyfts även fram. En central slutsats är att ledarskapet är avgörande för ett lyckat reformarbete.

Louise Bringselius disputerar den 14 november med doktorsavhandlingen är “Personnel resistance in public professional service mergers: The merging of two national audit organizations” vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Avhandlingen kan beställas på 046-222 78 24 eller lri@fek.lu.se.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Louise Bringselius på 0708-33 00 30 eller louise.bringselius@fek.lu.se.

Det är några av de frågor som undersöks i doktorsavhandlingen Making music mean – On functions of, and knowledge about, narrative music in multimedia med vilken Johnny Wingstedt disputerar den 17 oktober. Genom analyser av ett antal filmscener visar han hur musik exempelvis förmedlar praktisk information av varierande slag och den används också för att aktivt beskriva olika fenomen – till exempel miljöer, fysiska och mentala attribut eller fysisk rörelse.

– Musiken kan också ”guida” publiken eller användare på olika sätt, peka ut detaljer eller uppmana till aktivitet. Ibland kan den också mer självständigt kommentera en berättelse och den organiserar effektivt tidsflödet, skapar kontinuitet och definierar formbegrepp, säger Johnny Wingstedt.

Den här typen av berättande musik (”narrative media music”) är för många av oss den största källan till musikupplevelse i det dagliga livet, även om vi ofta inte är medvetna om den här sortens musik på samma sätt som när vi lyssnar på en skiva eller går på konsert. Det verkar dock som om vi lär oss att tolka musikens olika berättarfunktioner eftersom musiken ju faktiskt ”fungerar”.

– Vi använder den som en aktiv berättaringrediens i samspel med andra uttrycksmedel i olika multimedia och skapar mening ur musiken. Ofta får musiken oss att uppleva en berättelse eller bildsekvens på ett specifikt sätt. Det vi tror att vi ser påverkas i hög grad av det vi hör.

För att undersöka vilka kunskaper vi som publik och användare har om musikaliska berättarfunktioner genomförde Johnny Wingstedt en särskild undersökning. En grupp ungdomar i 12-13-årsåldern fick själva prova att göra berättande musik. Med hjälp av en specialkonstruerad mjukvara fick de påverka och anpassa det musikaliska uttrycket i klingande musik som spelades tillsammans med olika 3D-animerade scener.

– Uppgiften var att få musiken att passa så bra som möjligt till bilden. När de var klara fick de titta på sina alster och kommentera varför de gjort vissa val, hur de tyckte att musiken fungerade och hur den bidrog till att de upplevde scenen på olika sätt. Deltagarnas kunskaper visade ett samband med deras tidigare erfarenheter av musik, till exempel om de gick i musikskola. Det fanns också samband mellan kunskaper om musikaliskt berättande och graden av vana vid att spela datorspel och se film.

Resultaten visar att ”musikalisk kunskap” är ett komplext begrepp som påverkas av många faktorer, både inom och utanför skolan. Olika aspekter av denna kunskap blir synliga genom att den uttrycks på olika sätt, till exempel muntligt eller via själva musiken. Eftersom musiken ofta är en så viktig del av våra dagliga liv behöver både användare, musikskola och forskning söka mer kunskap om hur den på olika sätt påverkar oss – inte minst som berättande verktyg.

Johnny Wingstedt har i över 30 år verkat som musiker och kompositör för teater, film och TV i Japan, Sverige, USA och Kina. Han har en examen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och en examen i komposition för film från Berklee College of Music i Boston. Johnny Wingstedt är lektor vid Kungliga Musikhögskolans institution för musik- och medieproduktion och undervisar bland annat i filmmusikkomposition.

Kontaktinformation
Upplysningar: Johnny Wingstedt, tel. 070-590 84 68, johnny.wingstedt@kmh.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se