Nazismen saknar motstycke i Europas moderna historia. Från att ha utövat mäktig dragningskraft under mellankrigstiden blev den efter 1945 en mörk skräckbild. Även om nationalsocialismen var död som ideologisk vision fanns den kvar som en manande erfarenhet. Den skulle sätta sin varaktiga prägel på efterkrigstiden.
– I motsats till andra europeiska länder klarade Sverige sig lindrigt undan andra världskriget. Det har fått oss att tro att svenskarna förblev opåverkade av 1930- och 1940-talens dramatik, säger Johan Östling. Min forskning framhåller tvärtom den grundläggande betydelse erfarenheterna av nazismen har haft.
I avhandlingen skildras hur den nazistiska erfarenheten röjde väg för ett nytt ideologiskt landskap. Det kom att kännetecknas av rationalism, sekularism och kulturradikalism, det vill säga raka motsatsen till nazismens irrationella lära som vädjade till känslor, lustar och nationalism.
Samtidigt brännmärktes kontinentala traditioner och en allmän rörelse från den tyska till den anglosaxiska kultursfären accelererade.
– Den kulturella kursomläggning som ägde rum i andra världskrigets kölvatten illustrerar förändringen. Sedan mitten av 1800-talet hade Tyskland varit det stora föregångslandet för Sverige, men den nazistiska erfarenheten ledde till ett slutgiltigt brott med den tyska traditionen. År 1946 ersatte engelska talande nog tyska som första främmande språk i skolan. Därmed avskärmade sig Sverige för lång tid från impulser från det kontinentala Europa. Vi lever fortfarande med detta arv, menar Johan Östling.
Avhandlingen behandlar också vad som hände med svenskar som sympatiserat med nazismen.
– De flesta lyckades framgångsrikt skaka av sig sitt nazistiska förflutna, säger Johan Östling. Undantagen var kända personer som Zarah Leander, Fredrik Böök och Sven Hedin som öppet visat sina sympatier för Nazityskland. De brännmärktes och stängdes ut från det offentliga rummet.
Johan Östling disputerar lördagen den 6 december 10.15, Historiska institutionen, Lund. Avhandlingen heter Nazismens sensmoral: Svenska erfarenheter i andra världskrigets efterdyning och utkommer på Atlantis.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna:
Johan Östling, Historiska institutionen, Lunds universitet
johan.ostling@hist.lu.se
046-222 79 67
0702-81 75 75
Hösten 1996 hamnade ett fall, det s.k. forsränningsfallet, som rörde allemansrätten i Högsta Domstolen. Det var en västgötsk markägare som ville få ett förbud för sin granne att utnyttja hans fastighet för organiserade flottfärder. Verksamheten bedrevs kommersiellt och det stora antalet forsrännare skadade forsbranterna och förstörde fisket.
Högsta Domstolen förbjöd visserligen verksamheten, men konstaterade samtidigt att det rent principiellt är tillåtet, enligt allemansrätten, att bedriva även kommersiell verksamhet på någon annans mark, förutsatt att denna inte skadas.
Det här målet fick Åsa Åslund, jurist och rättsvetare vid Linköpings universitet, att ställa sig frågan: Vad är egentligen allemansrätten?
– Allemansrätten finns omnämnd i två lagar, regeringsformen och miljöbalken, säger hon. Men vad den närmare innebär finns inte beskrivet i någon svensk lag.
Om allemansrätten har gamla anor eller inte är en obesvarad fråga. Det är kanske möjligt att spåra dess bakgrund tillbaka till medeltiden när synen på ägande var en annan än idag. Allemansrätten är inte unik för Sverige, den finns också i Norge och i Finland, och fungerar i alla fall delvis i flera andra länder.
Det finns bara en handfull domar som direkt handlar om allemansrätten. Åsa Åslund har vid sidan av dessa studerat ett hundratal andra domar och dokument där resonemang förs kring allemansrätten. Det rör frågor om markanvändning, exempelvis strandskydd eller bygglovsärenden.
– Allemansrätten ger oss rätt att utnyttja andras mark, dels för vardagsnytta, dels för rekreation, säger hon. Men inte bara som utövare, utan också som kanalisatörer. Och där kommer möjligheten till kommersiellt utnyttjande in. Du kan kanalisera andras rekreationsaktiviteter till en annans mark utan att bryta mot allemansrätten.
Ett grundkrav är dock, som nämnts, att naturen inte slits ner, för då fungerar den ju inte längre lika bra för rekreationsändamål.
Det finns undantag från allemansrätten. Mark som ingår i någons hemfridszon, som behövs för näringsändamål (t.ex. jordbruk) och som är biologiskt känslig kan undantas.
Allemansrätten är dock grundläggande, och domstolen söker lösa markanvändningskonflikter så att marken kan användas på ett, för markens utformning, lämpligt sätt – sett ur synvinkeln att mark är en begränsad naturresurs som ska användas ändamålsenligt för hushållning med resurser och för en hållbar utveckling.
Kontaktinformation
Åsa Åslund nås på telefon 013 – 281520, e-post: asa.aslund@liu.se
Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, har studerat älgens beteende och utseende och hur anpassningen sker till varierande snö- och klimatförhållanden. Älgen är väl anpassad till ett kallare klimat och till snö, men den är mer känslig för varma temperaturer. Djuren i norra Sverige är därför tyngre än släktingarna i de södra delarna av landet.
I områden med djupare och mer varaktigt snötäcke har älgarna större klövar och längre ben än vad som kan förväntas av deras kroppsstorlek, samt har kortare öron – det senare förmodligen en anpassning för att reducera värmeförlusterna.
Snöförekomst, snödjup och snöns kvalitet visar sig enligt doktorsavhandlingen påverka älgarnas beteende och utseende mer än temperatur, latitud och säsongsmässiga klimatvariationer. Men sambanden är komplexa och ibland motsägelsefulla. Snöns betydelse varierar mellan olika områden, beroende på skillnaderna i snödjup på olika håll. Framtida klimatförändringar kan exempelvis leda till förändringar av de säsongsbundna vandringarna mellan sommar- och vinterområden, deras val av områden, och älgstammens utbredning. Också tillgången till olika födoslag och valet av föda kan påverkas.
Avhandlingen tar också upp intag, kvalitet och tillgång på föda under vintern. Detta studerades bland annat genom att frilevande älgar videofilmades och användes för att testa en ofta citerad internationell furageringsmodell från 1992. Studien i avhandlingen är det första storskaliga testet av modellen som utförts på vilda djur i det fria.
Björk och viden är de två viktigaste födoslagen under vintern. Älgarna föredrog att äta viden, som jämfört med björk erbjuder mer tillgänglig föda inom beteshöjd, lägre halter av försvarssubstanser som fenoler och tanniner, lägre halter av kväve men högre fiberinnehåll. Viden gick också snabbare att inta än björk. Födans kvalitet ökade med trädens höjd, något som gällde för både björk och viden.
Fredag den 28 november kl 10.00 försvarar fil mag Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Morphological and behavioural adaptations of moose to climate, snow and forage.
Opponent: professor John Pastor, Natural Research Institute, University of Minnesota, Duluth, Minnesota, USA.
Lokal: sal Björken, SLU Umeå.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Kontaktinformation
Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, tel 070-572 70 80.
caroline.lundmark@vfm.slu.se
Daniel Brodéns avhandling – Folkhemmets skuggbilder – är den första heltäckande studien av en svensk filmgenre. Han tar upp i princip samtliga kriminalfilmer som spelats in för bio och tv och ger en initierad inblick i genrens olika traditioner: deckare, film om brottslingar, polisfilm, samt politiska och psykologiska thrillers.
Avhandlingsförfattaren berättar om hur kriminalfilmen etablerades under andra världskriget då ond bråd död och mänskligt mörker var aktuella ämnen. Han kartlägger hur genren sedan dess speglat och kommenterat sin samtid med svärta. Kalla krigets spionfobi, undre världens hänsynslöshet, mörkläggningar av politiska skandaler, jakten på snabba pengar, Palmemordet och dagens terrorhot är några av alla ämnen som kriminalfilmen speglat under åren.
I Folkhemmets skuggbilder förenar Daniel Brodén filmhistoria med kulturanalys och målar upp en mörk bild av samhällsutvecklingen med social nedrustning, brutalt våld, ökad känslokyla och misstänksamhet mot Sverige som demokrati. Han diskuterar berättelser av Stieg Trenter, Maj Sjöwall & Per Wahlöö, Leif G W Persson, Henning Mankell och Liza Marklund. Han lyfter också fram filmmakare som Hasse Ekman, Arne Mattsson, Bo Widerberg och Kjell Sundvall.
Några av alla – kända eller bortglömda – thrillers som sätts in i sina historiska sammanhang är Medan staden sover, Damen i svart, Halsduken, Mannen på taket, Ärliga blå ögon, Skånska mord, Täcknamn Coq rouge, Sökarna, Tusenbröder och Lasermannen.
Avhandlingens titel: Folkhemmets skuggbilder: En kulturanalytisk genrestudie av svensk kriminalfiktion i film och tv.
Disputationen äger rum lördagen den 6 december 2008 kl. 10
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Opponent: Professor Göran Bolin, Stockholm
Avhandlingen kan beställas direkt från förlaget: http://ekholmtegebjer.se/sajten/artikel/47/folkhemmets-skuggbilder
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Daniel Brodén, tel. (hem) 031-13 37 71,
mobiltel. 0706-50 54 00, e-post: daniel.broden@filmvet.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Färre socialbidragstagare och högre sysselsättning med aktiveringskrav
Sedan 1998 har de flesta av Stockholms stadsdelar infört krav på att socialbidragstagare ska delta i jobbsökargrupper, praktik och jobbträning. Dessa aktiveringskrav ledde till att färre hushåll tog emot socialbidrag, att fler började arbeta, och att den genomsnittliga löneinkomsten i stadsdelarna ökade.
– Andelen individer som bor i ett hushåll som tar emot socialbidrag minskade med 5,6 procent som en följd av aktiveringskraven, säger Eva Mörk som är en av forskarna bakom rapporten. Minskningen av socialbidragstagandet återspeglas nästan, men inte helt, av en ökning i sysselsättningen.
– Effekterna kan antingen bero på att aktiveringen faktiskt hjälpte deltagare att bli självförsörjande, eller att kraven i sig skrämde individer från bidragstagandet.
Effekterna störst för ungdomar och utrikes födda
Aktiveringskraven har lett till att ungdomar 18–25 år börjar jobba i större utsträckning än äldre. Aktiveringen har också större effekt för individer födda utanför västvärlden, dessa får både högre sysselsättning och lägre socialbidragstagande än andra grupper.
Studien fångar upp både inflöde till och utflöde från socialbidrag
Rapporten jämför utvecklingen över tiden för de stadsdelar som infört aktiveringskrav med utvecklingen över tiden för de stadsdelar som ännu inte infört aktiveringskrav. Författarna undersöker det totala bidragstagandet i stadsdelen och fångar på så sätt upp effekter både på inflöde till och utflöde från socialbidragstagande.
Kontaktinformation
IFAU-rapport 2008:24 ”Effekter av aktiveringskrav på socialbidragstagare i Stockholms stadsdelar” bygger på IFAU Working paper 2008:24. Bägge är skrivna av Matz Dahlberg, Kajsa Johansson och Eva Mörk, IFAU och Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Om du vill veta mer kontakta Matz Dahlberg, tel. 070-167 91 75, e-post: Matz.Dahlberg@nek.uu.se eller Eva Mörk, tel.
018-471 70 72, mobil 070-237 67 00, e-post: Eva.Mork@ifau.uu.se.
I Sverige finns tusentals soptippar från tiden då reglerna för vad som fick hamna på tippar var mindre strikta än de är i dag. De flesta av dessa tippar är nedlagda och massorna av hushållsavfall, skrot, industriavfall och annan bråte har täckts över med lera. Nedbrytningsprocesserna under lertäcket har dock inte avstannat. Vi vet att det lakas ut metaller från åldrande tippar och att det under en ganska lång period pyser ut växthusgaser (metan och koldioxid) i takt med att det organiska materialet bryts ned.
Monica Östmans avhandling handlar om vilket hot dessa tippar utgör mot miljön. Det hon har undersökt är de kemiska processerna i en gammal soptipp, framför allt i vilken utsträckning organiskt material kan binda och stabilisera metaller. Avfallet genomgår en ständigt pågående biologisk, kemisk och fysisk omvandling, och under en ganska lång period råder syrefria förhållanden i tippen. På lång sikt kommer materialet dock att långsamt syresättas. Det organiska materialet humifieras då det åldras och bryts delvis ned av syret och vad som händer då har Monica Östman simulerat i laboratoriemiljö, med prover från olika djup av en av Sveriges största soptippar, Högbytorp i Upplands-Bro kommun.
Undersökningarna visar att förmågan att kvarhålla metaller ökar med stigande ålder. I framtiden kan det därför bli aktuellt att påskynda nedbrytningen av organiskt material genom syresättning av de inre delarna av tipparna. Då kan det snabbt åstadkommas gynnsamma förhållanden som förhindrar att metaller läcker ut. Inledningsvis får man ett tillfälligt ökande metalläckage, men på längre sikt kommer det troligen att avta. Trots detta går det inte komma ifrån att våra gamla tippar måste övervakas under mycket lång tid framåt, för att kontrollera deras miljöpåverkan.
———————-
Forskingsingnejör Monica Östman, enheten för biogeokemi vid institutionen för mark och miljö, SLU, försvarar sin avhandling Ageing landfills – development and processes.
Tid: Fredag den 21 november 2008, kl. 09.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Førsteamanuensis Elin Gjengedal, Institutt for plante- og miljøvitenskap, Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås, Norge
Mer information:
Monica Östman, tel. 018-67 12 27, monica.Ostman@mark.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001861/
Pressbilder (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges):
Laboratoriestudier gjordes med avfall som borrades upp från olika djup i tippen i Högbytorp (Foto: Monica Östman)
* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/borrning.jpg
* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/nedbrutet_avfall.jpg
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Stephen Tollmans avhandlingsarbete omfattar perioden från apartheids avskaffande och hela det första årtiondet av demokrati i Sydafrika, tillsammans med uppkomsten av hiv/aids-pandemin. Den täcker även bildandet av nätverket INDEPTH, ”International Network of field sites with continuous Demographic Evaluation of Populations and Their Health”.
Genom värderande hälso- och befolkningsforskning i en sydafrikansk lantbruksdominerad underprovins under den gångna tioårsperioden utvärderas nyttan av hälso- och sociodemografisk övervakning i sådana miljöer med avseende på:
• dess förmåga att beskriva dynamiken i förändringar vad gäller hälsa, befolkning och sociala förhållanden
• möjligheterna att använda en blandning av olika forskningsupplägg, samt
• dess förmåga att bidra till utforming av politik- och programutveckling och utvärdering.
För att öka bevakningens värderande funktion undersöktes de möjligheter till flercenterstudier som finns inom INDEPTH-nätverket.
Arbetet har bedrivits i underprovinsen Agincourt, en tätbefolkad gränsprovins i det jordbruksdominerade nordöstra Sydafrika. Hälso- och sociodemografisk bevakning, som infördes 1992, omfattar prospektiv uppföljning av hela underprovinsens befolkning på 70 000 personer, varav ca 30 % invandrare från Mozambique, fördelade på 11 700 hushåll i 21 byar.
Årliga folkräkningar uppdaterar systematiskt ändringar av medlemskap i hushåll och beskriver alla livshändelser (födelser, dödsfall och folkomflyttningar) som ägt rum sedan den föregående folkräkningen. Alla kvinnor i barnafödande ålder fick meddela sina historia av födslar och verbala obduktioner utfördes vid alla registrerade dödsfall.
Agincourts dödsfallssiffror försämrades i de flesta ålders- och könsgrupper, samtidigt som barnafödandet minskade till nära ersättningsnivåer, dvs då varje par i genomsnitt bara föder två barn.
Dessutom förändrades mönstren för arbetskraftsomflyttning under den studerade tiden. Detta innebar väsentliga förändringar i befolkningsstrukturen och hushållens uppbyggnad.
Den ökande bördan av kroniska sjukdomar omfattade både kroniska infektionssjukdomar (hiv/aids och tuberkulos) och icke smittsamma sjukdomar som stroke och relaterade hjärt-kärlsjukdomar.
Den del av sjukdomsbördan som kräver långtidsbehandling ökade proportionellt jämfört med andelen akuta sjukdomar. Hälsoövervakningens möjligheter att att bidra till lokal och nationell utforming av politik- och programutveckling är omfattande, men utnyttjas fortfarande mindre än möjligt.
Lantbrukssödern och Sydfrika står mitt uppe i flera av varandra ömsesidigt beroende förändringar som får följdverkningar på hälso-, sociala och utvecklingssektorerna. Hälso- och sociodemografiska övervakningssystem är effektiva forskningsinstrument som kan fånga den snabbt växlande dynamiken vad gäller hälsomässiga och sociala förändringar i utvecklingsländer. På samma sätt kan de stödja en mängd olika designsätt av observations- och interventionsstudier, inklusive utvärdering av politik.
En av studierna i avhandlingen publicerades i september i den brittiska tidskriften The Lancet. Den handlar om behovet av integrerad primärvård för att begränsa hiv/aids-epidemin:
”Implications of mortality transition for primary health care in rural South Africa: a population-based surveillance study”. Stephen M Tollman, Kathleen Kahn, Benn Sartorius, Mark A Collinson, Samuel J Clark och Michel L Garenne. The Lancet Volume 372, Issue 9642, Pages 893 – 901 . doi:10.1016/S0140-6736(08)61399-9 (http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(08)61399-9/fulltext).
Fredag 26 november försvarar Stephen Tollman, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidiemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”Closing the gap: Using health & socio-demographic surveillance to address rapid helath transition in South and Sub-Saharan Africa.”
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 135, byggnad 9A, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Demissie Habte, Addis Abeba, Etiopien.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1909
Kontaktinformation
Stephen Tollman nås på telefon 090-785 12 09, mobiltelefon +27-829 06 68 30 eller e-post stephen.tollman@wits.ac.za.
Avhandlingen visar att det är möjligt för elitaktiva idrottare (höjdhoppare) att förändra delar av deras motoriska prestation efter 6 veckors mental träning (intern visualisering) men att förändringen snarare ligger i tekniska detaljer än i totalprestationen.
Vidare visar den att de hjärnområden som aktiveras vid visualisering av en komplex rörelse skiljer sig åt beroende på om rörelsen kan utföras fysiskt eller inte. Alltså, använder man sig av mental träning för att lära sig nya övningar kommer inte hjärnan att aktivera motoriska områden utan snarare visuella, vilket får konsekvensen att mental träning lämpar sig bäst för redan fysiskt tränade uppgifter.
Ytterligare resultat från en delstudie i avhandlingen tyder på att en kombination av motorisk och mental träning inte ger en additiv effekt av prestationen. Efter mental träning är prestationen ungefär samma som efter enbart motorisk träning.
Däremot gav kombinationen av motorisk och mental träning effekter på en likvärdig uppgift som var tidigare otränad motoriskt. Detta tyder på att en kombination av motorisk och mental träning gör hjärnan mer flexibel och därför gör det möjligt för lillhjärnan (cerebellum) att använda redan befintliga motoriska representationer på ett nytt sätt mer effektivt än om man bara har tränat motoriskt eller mentalt.
Sammantaget visar avhandlingen att vad som tidigare varit ett grundantagande för mental träning, det vill säga att samma hjärnområden är aktiva som vid motoriskt utförande, är beroende av den fysiskt träningen. Emellertid visar avhandlingen att mental träning är användbart för att förbättra motorisk prestation men att aktiva och tränare i alla fall bör vara medvetna om att de underliggande neurala mekanismerna skiljer sig från motorisk träning.
Fredag 28 november försvarar Carl-Johan Olsson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, fysiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Imaging Imagining Actions.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal BiA201, Bilogihuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor A. Mark Williams, Research institute for sport and exercise sciences, Liverpool John Moores University, UK.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1910
Kontaktinformation
Carl-Johan Olsson kan nås på 070-538 64 24 eller cj.olsson@physiol.umu.se.
Problemet med idén om strypt blodtillförsel (anti-angiogenes) är att tumörcellerna inte dör godvilligt. I stället blir tumören ibland ännu aggressivare, när cellerna förändras för att försvara sig mot syrebristen.
Mattias Beltings forskargrupp vid Avdelningen för onkologi har undersökt vad som händer i tumörceller som har dålig syretillgång, s.k. hypoxi. Ett från början slumpmässigt fynd har lett till upptäckten av att det produceras mer polyaminer – en grupp tillväxtfrämjande substanser – i sådana celler.
– Att öka polyaminproduktionen är tydligen något cellerna gör för att överleva syrebrist. Genom att hindra den produktionen kan vi få många celler att gå i apoptos, det vill säga ”begå självmord”, menar Mattias Belting.
Att principen fungerar som tänkt har forskargruppen kunnat visa både i försök med cellkulturer och i försök med djur som försetts med tumörceller från mänskliga gliom, en typ av hjärntumörer. Resultaten publiceras nu i världens mest citerade cancertidskrift Cancer Research.
Det medel som får polyaminproduktionen i cancercellerna att hejdas används redan i andra sammanhang. Därför behövs ingen långdragen utveckling av nya läkemedel, utan principen är redo att testas på människor ganska snart. Mattias Belting hoppas redan nästa eller nästnästa år kunna göra en studie på patienter med glioblastom, en elakartad tumörform där vare sig kirurgi, strålning eller cellgifter är särskilt effektiva.
– Om vår idé håller vad den lovar, så kanske gliompatienter i framtiden allra först kunde behandlas med både tumörstrypande och polyaminhämmande medel. På så sätt skulle man kunna få en stor del av cancercellerna att dö, så att den återstående tumören blir lättare att behandla, hoppas Mattias Belting.
Han och hans medarbetare tycker det är extra spännande att ha kunnat gå från en oväntad grundforskningsuppgift till utvecklingen av en ny behandlingsprincip som ganska snart kan prövas i den kliniska verkligheten.
Kontaktinformation
Docenten och läkaren Mattias Belting nås på tel 046-178549 och e-adressen mattias.belting@med.lu.se. Artikeln i Cancer Research finns på http://cancerres.aacrjournals.org/cgi/content/full/68/22/9291.
– Under den äldre perioden, den så kallade äldre vendeltiden, byggdes Uppsala högar och många andra monumentala högar i Mälardalen vid strategiska knutpunkter i landskapet, särskilt där viktiga land- och vattenvägar korsades. Sådana lägen var viktiga att kontrollera för eliten, men de var också platser där högarna kunde exponeras och synliggöras mot många människor, säger Peter Bratt.
Sannolikt visar detta att regionala herravälden etablerades vid denna tid i Mälardalen där härskaren vid Uppsala tidvis kom att få en dominerade ställning, vilket avspeglas i myterna om Ynglingaätten.
Denna politiskt oroliga tid fick sin lösning genom grundandet av mötes- och handelsplatsen Birka som troligen tillkom som ett gemensamt företag för härskarna i Mälardalen. Birkas första tid förefaller ha varit en relativt lugn period, vilket bland annat omvittnas av att få stora högar byggs under denna tid.
Under 900-talet uppfördes dock fler gravhögar än någonsin tidigare, nu även av vanliga bönder. Därigenom bemöttes en politisk orolig situation som till viss del kan ha haft sin grund i den tidiga kristna missionen. En ny kungamakt med maktbas i Västergötland lät grunda Sigtuna i slutet av 900-talet som politisk stödjepunkt i Mälardalen. Genom att dela ut tomter i staden till den lokala eliten i området kunde kungen göra dessa härskare delaktiga i Sigtunas utvecklig. Därmed kunde Sigtuna på ett liknande sätt som tillkomsten av Birka två hundra år bidra till att konflikterna dämpades i Mälardalen. Kristnandet av området, och därmed accepterandet av en gemensam ideologi, under loppet av 1000-talet skapade också grund för ett politiskt lugnare klimat.
Järnålderns storhögsbyggande aristokrati i Mälardalen tycks till större delen gått under i den tidiga medeltidens återkommande maktkamper mellan olika stormannagrupperingar, vilka kännetecknade det medeltida Sveriges tillkomst.
– Att Uppsala högar och andra storhögar i Mälardalen byggts över forntida härskare har hållits levande i myter och sagor ända från järnåldern, säger Peter Bratt. Vid arkeologiska utgrävningar av stora gravhögar framkommer också ofta rika gravgåvor i form av statusfyllda föremål såsom svärd, brädspel, glaskärl och mängder av djur, bland annat dyrbara jaktfåglar.
I avhandlingen visar Peter Bratt att de stora högarna från järnåldern i princip innehåller två typer av sociala skikt. Det ena skiktet visar en professionell krigarklass med högar på 15-19 m i diameter. Det andra skiktet, med monumentala högar på mer än 20 m i diameter var till för det överordnade härskarskiktet.
Krigare och härskare i Mälardalen uppförde stora högar för att särskilja sig från andra grupper under järnåldern i Mälardalen och för att uttrycka maktanspråk. Särskilt tydligt var detta under tider när maktförhållandena var ifrågasatta. De stora högarna symboliserade stora resurser i form av jord och mänsklig arbetskraft, men påminde också om anrika förfäder. Bruket att uppföra flera stora högar på rad, som vid Gamla Uppsala och andra platser i Mälardalen och i Norden, var ett sätt att hävda ärftlig rätt till makten. Men upprepningen av högläggningarna visar också att makten aldrig var självklar, utan alltid förväntades vara ifrågasatt.
I aktuell forskningen framhålls ofta att tings- och kultplatserna under yngre järnåldern låg på samma platser och att dessa var kontrollerade av eliten och lokaliserade till härskarnas gårdar. Peter Bratt visar i sin avhandling det sannolikt var på det sättet vid de stora centrala samlingsplatserna i Norden, som till exempel vid (Gamla) Uppsala, men däremot inte i övrigt i Mälardalen. Där låg tings- och kultplatserna oftast på skilda platser.
– Medan tingsplatserna antas ha varit knutna till härskarnas bosättningar visar min avhandling att kultplatserna ytterst sällan varit det. De låg istället på angränsande gårdar. Det tyder sannolikt på att eliten inte haft full kontroll över vare sig de politiska och rättsliga besluten på tingsplatserna eller den offentliga religionsutövningen på de heliga platserna, säger Peter Bratt.
Avhandlingens namn: Makt uttryckt i jord och sten. Stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern. Avhandlingen distribueras och säljs av Stockholms läns museum, tfn 08-586 194 00, butiken@lansmuseum.a.se.
Ytterligare information: Peter Bratt, Stockholms museum, tfn 076-526 94 10, 08-586 194 10, peter.bratt@lansmuseum.a.se.
– Vi har för första gången skapat proteiner som leder ström mycket bra, men också kan fungera som halvledare till exempel i transistorer, säger Mahiar Hamedi, som utvecklat tekniken tillsammans med Anna Herland och medarbetare vid avdelningen för biomolekylär och organisk elektronik. Den beskrivs i hans doktorsavhandling som läggs fram på fredag.
Förra året skapade Mahiar Hamedi rubriker med sin uppfinning av ledande textilfibrer, som kan användas för att framställa elektroniskt tyg. Nu har han skalat ned den tekniken ungefär tusen gånger.
Tillverkningen av nanotrådarna sker i vanliga provrör. Den ena komponenten är amyloidfibrer, långa, stabila proteintrådar som förekommer naturligt i levande organismer och bland annat kan orsaka nervsjukdomar hos människor och djur. Den andra en konjugerad polymer (PEDOT-S), ett plastmaterial som leder ström. När de bägge blandas i vattenlösning fäster plasten vid fibrerna och bildar ett ledande skal som bara är en handfull atomer tjockt.
”Skönheten i den självorganiserande processen är hur enkelt PEDOT-S binder till amyloidfibrerna direkt i vatten, utan att det behövs någon värme, på bara några få minuter”, skriver Hamedi i avhandlingen.
Genom att förse fibrerna med laddade utskott kan man styra molekylerna till att själva bygga ihop sig till önskade strukturer. Detta kan vara ett billigt och effektivt sätt att bygga extremt små, tredimensionella elektroniska kretsar.
Mahiar Hamedi och hans medarbetare har med sina nanotrådar som kanalmaterial konstruerat fullt funktionella elektrokemiska transistorer, som arbetar i området 0-0,5 volt.
I avhandlingen beskrivs också en metod för att skapa nanomönster i ledande plast. I och med att det organiska materialet börjar användas för alltmer avancerade elektroniska kretsar, ställs krav på att rymma ett stort antal komponenter på en liten yta. Lösningen är att forma plasten i en gjutform med strukturer som är mindre än det synliga ljusets våglängd – och därmed osynliga!
Avhandlingen Organic electronics on micro and nano fibers – from e-textiles to biomolecular nanoelectronics försvaras vid disputation fredag 21 november 2008 kl 10.15 i sal Planck, Fysikhuset, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är professor George Malliaras, Cornell University, USA.
——————————————————————————–
Kontaktinformation
Kontakt:
Mahiar Hamedi, 0734-069775, mahiar@ifm.liu.se
Grönsöö slott byggdes på 1610-talet på ön Grönsö i Mälaren utanför Enköping. Den första parken, en fruktträdgård, anlades troligen 1622. Sedan 1820-talet har Grönsöö varit i familjen von Ehrenheims ägo. Grönsöö är idag uppmärksammat med en sedan länge hävdad status som kulturmiljö.
Anna Tandre har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt parkens olika karaktärer under tiden 1820–1925. Avhandling är på över 450 sidor plus bilagor och bilder och är i första hand en empirisk studie. I Grönsöös arkiv har Anna Tandre studerat växtlistor från 1840–1842 och självbiografiska texter skrivna av olika medlemmar i släkten Ehrenheim. Även material om fruktodlingen, som drevs av Alice von Ehrenheim under tidigt 1900-tal, ingår i hennes källor.
Avhandlingen pekar på hur människor och plats har samverkat i byggandet av ett kulturarv och vilka drivkrafter som funnits bakom agerandet. Anna Tandre har bland annat funnit att familjemedlemmarna inte bara lade fokus på parkens arkitektoniska uppbyggnad, utseende och odlingar, utan i hög grad använde den som en ram för andra aktiviteter. Familjemedlemmarna använde park, omgivande öar och vatten som ett sceneri och en plats för privata tankar och sociala evenemang.
Växtlistorna innehåller namn och noteringar om hundratals växter, varav många var exotiska och för dåtiden oprövade prydnadsarter, importerade som plantor eller frön från Hamburg. Den här typen av plantor var en signifikativ del av svenska parker vid denna tid, men svåra att hålla vid liv.
Grönsöö driver i dag fortfarande en kommersiell fruktodling. Alice von Ehrenheims för dåtiden moderna tankar om fruktodling har betytt mycket för denna verksamhet, men även för den pomologiska kunskapen i Sverige.
Landskapsarkitekt Anna Tandre, institutionen för stad och land, SLU försvarade sin avhandling med titeln Grönsöö park och trädgård 1820-1925. Tre familjemedlemmars odling, upplevelser och dokumentation i förhållande till dagens anläggning. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: onsdagen den 19 november 2008 klockan 13.00
Plats: Loftets hörsal, Ultuna, Uppsala
Opponent: AgrD Kjell Lundquist, Landskapsarkitektur, SLU, Alnarp
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
Grönsöö terrasser med vy ut mot vattnet. Bilden är tagen från huvudbyggnadens andra våning. Foto: Anna Tandre http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/AnnaTandre/Gronsoo.jpg
Kontaktinformation
Mer information
Anna.Tandre@sol.slu.se, 018-67 19 98
Abstract och avhandlingen i sin helhet
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001860/
Institutionen för stad och land http://www.sol.slu.se/
Anna Tandres sida http://www.sol.slu.se/la/personal/tandre.asp
Den del av befolkningen som arbetade inom jordbruket utgjorde över 90 procent av landets invånare under större delen av Sveriges historia. Trots det så vet vi ganska lite om förhållandena inom denna grupp.
– Enligt en vanlig uppfattning präglades livet i byn av nära relationer, solidaritet och ekonomisk jämlikhet. Villkoren kan många gånger ha varit hårda, men både inom forskningen och bland allmänheten finns en föreställning om en gemenskap inom byn som gått förlorad i det moderna samhället, menar Jonas Lindström.
Resultaten i hans avhandling Distribution and Differences, utmanar denna bild av bondesamhället, en bild som allt som oftast får utgöra en motbild till dagens samhälle, som vi uppfattar som hårdare och opersonligare.
– Det fanns stora ojämlikheter bland bönderna, menar Jonas Lindström. Det finns en grupp rika bönder som äger bra gårdar, som de också kanske betalade relativt lite skatt för. De bor kvar på sina gårdar, medan fattigare bönder som brukar sämre jordar betydligt oftare flyttar runt från gård till gård.
Jonas Lindström visar i sin avhandling också att de välbärgade bönderna oftare har politiskt eller samhälleligt betydelsefulla poster, som riksdagsmän, nämndemän, kyrkvärdar och fjärdingsmän.
– Under 1700-talet minskar skillnaderna mellan de jordägande bönderna. Men samtidigt ökar den tidigare lilla klassen jordbruksarbetare som inte äger sin jord, som torpare, backstugusittare och jordbruksarbetare.
För att få en samlad bild har Jonas Lindström följt enskilda familjer och individer över tid genom att gå igenom ett stort antal typer av källor, som skattelängder, kyrkböcker, kartor, häradsrättsprotokoll och riksdagslistor.
– Tidigare liknande studier har huvudsakligen tittat på förmögenhetsskillnader vid enstaka tidpunkter. Men uppfattningarna går isär om skillnaderna där avspeglar bestående ekonomiska ojämlikheter eller bara tillfälliga variationer i en ständig omfördelning av resurser.
Jonas Lindström har följt bondebefolkningen i Björskogs socken i Västmanland under 200 år, 1620–1820.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Jonas Lindström på 018-471 15 57, 070-686 26 61, eller jonas.lindstrom@hist.uu.se.
Strålning från solen och kosmiska strålar utgör ett dödligt hot mot astronauter i rymden. Stora mängder av dessa energipartiklar uppstår, ofta helt utan förvarning, för att bilda solstormar. Ny forskning, som publicerats i Plasma Physics and Controlled Fusion, visar hur det går att minska hotet från solstormarna. Det ökar möjligheten att vi ska kunna besöka Mars.
Naturen hjälper till att försvara vår jord mot solstormar genom en enormt stor ”magnetisk bubbla” – magnetosfären. De enda människor som rest utanför magnetosfären är de Apollo-astronauter som gick på månen. En resa till månen varar ungefär åtta dagar och då är det också möjligt att undvika en sammandrabbning med en solstorm. En resa till mars tar däremot ungefär 18 månader och under den tiden är det nästintill säkert att astronauter skulle bli angripna av en solstorm. Sedan 1960-talet har det funnits en idé om att bygga en portabel miniatyr av jordens magnetosfär runt rymdfarkoster, en idé som också anammats i Star Trek-filmerna. Forskare ansåg dock att detta vara väldigt opraktiskt eftersom de trodde att endast en väldigt stor ”magnetisk bubbla”, som var över 100 km i diameter, skulle kunna fungera.
Datorsimuleringar har visat att en betydligt mindre ”magnetisk bubbla” på bara några 100 meter i diameter, rent teoretiskt skulle vara tillräckligt för att skydda en rymdfarkost. Nu har dessa resultat också bekräftats av forskare vid Rutherford Appleton Laboratory i Storbritannien då de använt sig av utrustning som egentligen är avsedd för fusionsforskning. De har i miniatyr återskapat en liten bit solvind i en ”flaska” och på så sätt kunnat bekräfta att ett litet ”hål” i solvinden är allt som behövs för att astronauterna ska kunna vara säkra under sin resa till våra närmaste grannar.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Carol Norberg, docent i rymdfysik
Telefon: 070-279 39 99
E-post: carol.norberg@irf.se
Lena Wennberg har ur ett genusperspektiv studerat hur rätten på det sociala trygghetsområdet sätter gränser för vilka som inkluderas och vilka som utestängs i den svenska välfärdsstaten och inom EU.
Enligt Lena Wennbergs doktorsarbete i rättsvetenskap präglas pågående förändringar i svensk lagstiftning av liberala föreställningar om aktivt deltagande, ekonomiskt oberoende och valfrihet i en tvåförsörjarfamilj. Exempelvis lyfts familjens fria val fram genom att införa vårdnadsbidrag och en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen den 1 juli 2008. Lena Wennberg menar att ensamstående mammor passar dåligt in i bilden av den ”normala” familjen.
– Ensamstående mödrars ekonomiska och sociala trygghet riskerar att försämras om rätten till sociala trygghetsförmåner och bidrag huvudsakligen baseras på arbete. Samtidigt erkänns inte de behov som följer av kvinnors lågavlönade arbete och oavlönade omsorgsarbete.
Omfördelning av resurser mellan olika grupper har under lång tid varit en vägledande princip i den svenska välfärdsmodellen. En omfördelande socialförsäkring, generella bidrag och en väl utbyggd samhällsservice, som t ex föräldraförsäkring, ekonomiska familjestöd och barnomsorg, har möjliggjort ensamstående mödrars inkludering och aktiva deltagande i det svenska samhällslivet.
– I motsats till att omfördela resurser mellan olika grupper är målet med lagändringarna istället att motverka så kallat bidragsberoende, anser Lena Wennberg.
Inom EU är en gemensam målsättning idag att bekämpa fattigdom och social utestängning genom aktiva åtgärder och en stark arbetslinje i de sociala trygghetssystemen, det vill säga att det ska löna sig att arbeta. Medlemsstaterna har också enats om en gemensam strategi för att uppnå jämställdhet mellan könen, och att alla politiska beslut ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv.
Fredagen den 28 november försvarar Lena Wennberg, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling i rättsvetenskap med titeln Social Security for Solo Mothers in Swedish and EU Law. On the constructions of normality and the boundaries of social citizenship. Disputation äger rum kl. 10.15 i hörsal D, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Karsten Åström, Rättssociologiska enheten, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lena Wennberg,
juridiska institutionen,
Umeå universitet,
Tel: 090-786 9937
E-post: lena.wennberg@jus.umu.se
Studien publiceras i den väl ansedda tidskriften PLoS ONE och beskriver en tidigare okänd mekanism i kroppens fettomsättning. Forskarna har visat att så kallade LDL-partiklar, de partiklar i blodet som bär det ”onda kolesterolet”, kan binda till receptorer på kroppens fettceller. Detta får i sin tur effekten att nedbrytningen av fett i dessa celler drastiskt minskar.
Det är sedan tidigare känt att nedbrytningen av fett i fettvävnad påverkar halten av fria fettsyror i blodet, och att dessa i sin tur påverkar leverns produktion av VLDL-partiklar som i blodet omvandlas till LDL-partiklar.
– Vi har visat att det även sker en reglering i den motsatta riktningen, levern reglerar halten av LDL-partiklar i blodet som sedan har en hämmande effekt på fettnedbrytningen i de perifera depåerna, säger studiens initiativtagare Johan Björkegren.
Upptäckten öppnar för nya möjliga förklaringar till de kända sambanden mellan blodfettsrubbningar och det metabola syndromet. Enligt Johan Björkegren kan resultaten också innebära att vanliga läkemedel kan ha hittills okända bieffekter.
– Om detta fenomen har någon större betydelse för kroppens totala energiomsättning återstår att se. Men om så är fallet kan det innebära att vanliga kolesterolsänkande läkemedel som statiner också indirekt påverkar fett- och energiomsättningen, säger Johan Björkegren.
Studien har skett i samarbete mellan två forskargrupper, som har påvisat mekanismen i mänsklig vävnad, i mänskliga cellodlingar och i möss. Den hämmande effekten är beroende av att fettcellerna har en särskild receptor på sin yta, den så kallade LDL-receptorn, som LDL-partiklarna binder till.
– Det återstår nu att klarlägga den exakta signalvägen inne i fettcellen som styr fettnedbrytningen, säger projektledaren Josefin Skogsberg.
Publikation: ”ApoB100-LDL Acts as a Metabolic Signal from Liver to Peripheral Fat Causing Inhibition of Lipolysis in Adipocytes”, Josefin Skogsberg, Andrea Dicker, Mikael Rydén, Gaby Åström, Roland Nilsson, Hasanuzzaman Bhuiyan, Sigurd Vitols, Aline Mairal, Dominique Langin, Peteris Alberts, Erik Walum, Jesper Tegnér, Anders Hamsten, Peter Arner, Johan Björkegren, PLoS ONE, 20 november 2008
För mer information, kontakta:
Docent Johan Björkegren
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 703 14, 073-356 81 81
E-post: johan.bjorkegren@ki.se
Forskare Josefin Skogsberg
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 731 39
E-post: josefin.skogsberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.
