Föreställningar om goda och dåliga förhandlare hänger ihop med stereotypa föreställningar om manliga och kvinnliga egenskaper: Goda förhandlare anses, liksom män, vara bestämda, starka och självhävdande. Dåliga förhandlare, och kvinnor, anses vara eftergivna, emotionella och alltför relationsinriktade.

När stereotypa föreställningar förutsäger att ens grupp kommer att prestera dåligt på en uppgift, kallas det inom psykologin för ”stereotyphot”. I dessa situationer har det visat sig att gruppmedlemmar presterar sämre på den uppgift som de enligt stereotypen förväntas att prestera dåligt på. De uppfyller alltså tillfälligt stereotypen. T ex har svarta amerikaner visats prestera sämre på intelligenstest när man säger att testet går ut på att mäta deras intelligens (stereotyphot) jämfört med när man inte säger det.

Samma situation kan uppstå för kvinnor som löneförhandlar, vilket Una Gustafsson har undersökt i sin avhandling.

I en av avhandlingens studier arrangerade hon verklighetstrogna löneförhandlingar med drygt 100 ekonomistuderande vid Lunds universitet. Varken ”löneförhandlaren” eller studenterna visste vad testet egentligen gick ut på. Hälften av deltagarna fick information om att deras förhandlingsförmåga skulle testas (stereotyphot) och hälften att deras förhandlingsförmåga inte kunde bedömas. Själva förhandlingssituationen var exakt densamma.

Bland dem som inte trodde att deras förmåga kunde bedömas fanns det inga könsskillnader. Men bland dem som fått höra att denna förmåga skulle mätas begärde kvinnorna drygt 2000 kronor lägre i månadslön än männen. De hade sänkt sin målsättning. När de skulle uppge sin dröm-månadslön låg den nästan 6000 kronor lägre än männens. Detta trots att det saknades könsskillnader i målsättning och lönekrav när studenterna löneförhandlade ovetande om att det var deras förhandlingsförmåga som skulle bedömas.

Men hur ska då kvinnor kunna hävda sig bättre i löneförhandlingar?

– Jag tror att om kvinnor blir medvetna om hur stereotyphot fungerar, så kan de bestämma sig för att sikta ordentligt över medellönen och därigenom undvika att begära för låg lön, säger Una Gustafsson.

Det har nämligen visat sig att vissa kvinnor som fått tydlig information om det generella mönstret – att kvinnor brukar förhandla sämre än män – plötsligt kan förhandla bättre än männen. Troligen har dessa kvinnor blivit förbannade, och lyckats med att medvetet ta avstånd från stereotypen.

Men Una Gustafsson varnar också för att lägga hela skulden på kvinnans eget beteende:

– Det finns diskriminering, säger hon. Män har lättare att få det som de begär. Undersökningar har visat att män helst inte arbetar tillsammans med kvinnor som kräver mycket i löneförhandlingarna. De anses vara otrevliga och krävande medan män som begär hög lön inte alls får den stämpeln.

Kontaktinformation
Una Gustafsson disputerar den 29 maj med avhandlingen Why women ask for less salary than men: Mediation of stereotype threat in salary negotiations. Disputationen äger rum klockan 15.00 i Palaestra, Paradisgatan, Lund.
Una Gustafsson nås på telefonnummer 070-203 52 03, una.gustafsson@psychology.lu.se

Trots välutvecklade sjukvårdssystem och god materiell levnadsstandard finns fortfarande stora sociala hälsoskillnader i västerländska samhällen, däribland Sverige. Detta har ökat intresset för hälsans sociala bestämningsfaktorer. I sin avhandling undersöker Mikael Rostila vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet, socialt kapital som en sådan social bestämningsfaktor.

– Enligt den amerikanske statsvetarens Robert Putnams bok ”Bowling Alone” minskade det sociala kapitalet i USA under efterkrigstiden. Jag kan dock inte se en sådan utveckling i Sverige – snarare umgås vi i större utsträckning med vänner, familj och släktingar idag än för 30 år sedan. Deltagandet i föreningsliv har dock minskat under vissa perioder. Det verkar därmed som att våra sociala relationer ändrat karaktär snarare än minskat, säger Mikael Rostila.

Avhandlingen visar att det finns stora skillnader mellan invandrares och svenskföddas sociala umgänge. Invandrare umgås i mindre utsträckning med vänner och släktingar och deltar i mindre omfattning i föreningsliv jämfört med svenskfödda. Liknande skillnader finns även mellan sociala klasser.

– Eftersom sociala relationer har betydelse för vår hälsa så förklarar sådana skillnader även hälsoojämlikheter mellan olika grupper i samhället, menar Mikael Rostila.

Sverige ligger enligt avhandlingen i topp i Europa när det gäller tillit till andra människor i samhället. Goda välfärdssystem som minskar ojämlikheter i samhället kan mycket väl vara en förklaring till höga nivåer av tillit menar Mikael Rostila.

– När människor känner förtroende för staten och välfärdssystemen så tenderar de även att lita mer på andra människor. Tillit är viktigt eftersom det bland annat har en positiv inverkan på vår hälsa. Länder med höga nivåer av tillit, däribland Sverige har en bättre folkhälsa, säger Mikael Rostila.

Det är dock viktigt att även uppmärksamma de negativa sidorna av sociala relationer menar Mikael Rostila. Sociala nätverk i Sverige är segregerade då svenskar och invandrare umgås med varandra i liten utsträckning. Avhandlingen visar att invandrare som till övervägande del umgås med andra invandrare i slutna nätverk har en sämre hälsa än andra invandrare.

– En förklaring är att invandrare i sådana nätverk har sämre möjligheter på arbetsmarknaden. En annan förklaring är att skadliga hälsobeteenden och sociala förhållanden sprids och upprätthålls i sådana nätverk. Hälsa är därmed inte enbart ett individuellt fenomen utan även ett socialt – som kan spridas i sociala nätverk. Minskad segregation skulle kunna innebära mer heterogena sociala nätverk. Om du invandrar till Sverige och flera av dina grannar är svenskar så kommer sannolikheten att umgås med svenskar förmodligen att öka, säger Mikael Rostila.

Avhandlingens titel: Healthy bridges – Studies of social capital, welfare, and health

Kontaktinformation
Ytterligare information
Mikael Rostila, Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, CHESS, Stockholms universitet och Karolinska Institutet, telefon 08-16 44 16, 070-779 98 94, e-post mikael.rostila@chess.su.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, telefon 08-16 40 90.

Catrine Kostenius forskning har fokus på barns hälsa och välbefinnande – ett angeläget ämne för människor på en personlig och professionell nivå, både för föräldrar och för dem som arbetar med barn. Även om det redan finns ett flertal forskningsrapporter som uppmärksammar en nedgång när det gäller barns psykosociala hälsa och välbefinnande, är barnens perspektiv sällsynt på området.

– Jag har därför valt att beskriva barns erfarenheter av hälsa, välbefinnande, stress och stresshantering. De 128 barn mellan tio och tolv år som jag mött fick skriva brev och rita teckningar, sedan lyssnade jag på dem när de diskuterade i grupper och jag gjorde också enskilda intervjuer med dem.

– Allt det insamlade materialet har jag sedan beskrivit, och dessutom försökt förstå deras erfarenheter.

Resultatet visar bland annat att vänner är en extra fallskärm och att barn mår bra av relationer där man får mötas som ett ”vi”. Det är också tydligt att barn är kompetenta och kapabla att hantera stress och att vi som är vuxna kan lita på deras förmåga att ge uttryck för sina erfarenheter.

– Vår utmaning som vuxna är att se barnen som trovärdiga, kapabla och kompetenta i relationer som bygger öppenhet och respekt.

Hur gör man det?

– Kanske en början kan vara att bygga på det goda, att förstärka det som gör att barn mår bra, och bemöda oss om att inkludera barnen i processen?

Kontaktinformation
Upplysningar: Catrine Kostenius, tel. 0920-49 32 88, 070-200 04 64, catrine.kostenius@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se

Mellan 1988 och 2000 dömdes 93 kvinnor och 8500 män för sexualbrott i Sverige. Då tidigare forskning fokuserat på manliga förövare har kunskapen varit dålig om vilka riskfaktorer som utmärker kvinnor som begår sexualbrott.

En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu undersökt förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk hos dessa 93 sexbrottsdömda kvinnor och jämfört dem med drygt 20000 slumpmässigt utvalda kvinnor i normalbefolkningen, samt med de drygt 13000 kvinnor som dömdes för icke-sexuella våldsbrott under samma period.

37 procent av de sexbrottsdömda kvinnorna hade vårdats på psykiatrisk klinik under perioden och 8 procent hade diagnostiserats med svår psykisk sjukdom (psykos). Förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk skiljde sig inte mellan sexbrottsdömda och dem som begått andra våldsbrott.

– Detta är intressant eftersom män som begår sexualbrott oftast är mindre psykiatriskt belastade än män som begår andra våldsbrott. Kvinnliga sexualförbrytare tycks alltså mer än manliga vara psykiskt sjuka och ha missbruksproblem, säger Niklas Långström, docent vid Karolinska Institutets Centrum för Våldsprevention och en av författarna.

Siffrorna skiljer sig dock rejält från kontrollgruppen med kvinnor i normalbefolkningen. Förekomsten av psykossjukdom var 16 gånger högre bland de sexbrottsdömda än i kontrollgruppen, medan missbruk var 23 gånger vanligare. Enligt forskarna talar resultaten för att kvinnor som misstänks eller döms för sexualbrott rutinmässigt bör genomgå psykiatrisk bedömning, något som inte görs idag.

Som sexualbrott räknas i studien våldtäkt, sexuellt tvång, sexuella övergrepp på barn och sexuellt ofredande. Tidigare har samma forskargrupp genomfört en liknande studie på manliga sexbrottsdömda.

Publikation: ”Sexual Offending in Women and Psychiatric Disorder: A National Case-Control Study”, Seena Fazel, Gabrielle Sjöstedt, Martin Grann, & Niklas Långström, Archives of Sexual Behavior, online maj 2008, DOI 10.1007/s10508-008-9375-4.

För mer information, kontakta:

Docent Niklas Långström
Centrum för Våldsprevention
Tel: 08-517 705 60 (vx)
Mobil: 070 425 4133
E-post: Niklas.Langstrom@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

– Samtidigt som många anser att det behövs globalt koordinerade åtgärder för att uppnå en betydande minskning av växthusgasutsläpp visar forskningen att det inte är sannolikt att stater kommer att lyckas implementera effektiva gemensamma riktlinjer genom internationella avtal, som Koyotoavtalet. För det krävs ett betydligt mer omfattande engagemang och mekanismer som är mycket mer bindande, säger Aaron Maltais.

Han menar att den globala uppvärmningen ställer oss inför ett hot som är så akut och så omfattande att vi för första gången på allvar tvingas överväga ifall det krävs en slags global politisk myndighet som kunde koordinera staternas miljöåtgärder.

I sin avhandling “Global Warming and Our Natural Duties of Justice” visar han hur stater ser ut att misslyckas i sin mest fundamentala uppgift, dvs. att erbjuda medborgarna kollektiv säkerhet och grundläggande välfärd, och hur detta tvingar oss att ställa vissa grundläggande moraliska frågor om de globala politiska relationerna.

Är det möjligt att vi har en plikt att gå samman med andra i ett globalt politiskt samarbete som begränsar de enskilda staternas självbestämmanderätt? Vem borde fatta besluten om vårt framtida klimat?

Aaron Maltais lyfter fram två skilda argument för att belysa vår moraliska förpliktelse att skapa globala politiska förhållanden som åtminstone gör det möjligt för oss att tillsammans ta itu med vårt inflytande över jordens atmosfär.

Om vi inte gör det kommer vår generation för det första inte kunna göra något betydelsefullt åt klimathotet. Förvisso är det så att vår generation inte i någon större utsträckning kan göra något åt klimatförändringen under vår livstid och knappast själv har något att vinna på att vidta kostsamma åtgärder, men att avhända sig ansvar för kommande generationer är orimligt.

Det skulle, enligt Aaron Maltais, innebära att en hel generation handlar extremt själviskt på ett sätt som inte är moraliskt försvarbart.

– Att som enskild individ minska sin inverkan på klimatet räcker inte. Det är för närvarande bristen på kollektiva åtgärder som gör det så svårt för oss att åstadkomma en kraftig minskning av växthusgasutsläppen, och det enda sättet att faktiskt göra något åt problemet är därför att stödja ett globalt politiskt projekt, förklarar han.

Aaron Maltais andra argument är att inget enskilt land och ingen grupp av länder har legitimiteten att underminera ett sådant försök, ifall resten av världen besluter sig för att gå samman och fatta gemensamma beslut om hur man ska handskas med den globala uppvärmningen. Att en enskild stat skulle vara ovillig att ta itu med de potentiellt förödande effekter den tillsammans med andra stater kan ha på miljön är enligt honom oförsvarbart.

– Det går att jämföra med enskilda individer som vägrar att acceptera de begränsningar på sin frihet som ett välordnat och säkert samhälle kräver.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Aaron Maltais, 018 – 471 57 25, e-post: Aaron.Maltais@statsvet.uu.se

Hur ska vi människor kunna fånga det som vi stundtals upplever glider mellan fingrarna på oss, nämligen upplevelsen av det meningsfulla i livet. I sin avhandling har Lena Edlund upp denna fråga och formar ett synsätt på vad existentiell mening är och hur vi objektivt ska kunna granska olika uppfattningar om existentiell mening.

– Jag har velat skriva något som passar vår tid där många kulturer och synsätt ska möta varandra och där nyhetsrapportering och information ständigt påminner oss om livets skörhet. Det skapar svårigheter för oss att upprätthålla värden som vi tror på, säger hon.

Enligt Lena Edlund kan flyktigheten bero på att mening upplevs i nuet och inifrån oss själva. Vi kan alltså aldrig ensamma fånga det meningsfulla i livet som helhet. Det större perspektivet får vi bara tillsammans med andra, då kan vi lägga ihop våra erfarenheter och göra våra livsberättelser till ett större helt.

– Det är också i samtalet med andra människor som det blir möjligt att granska existentiell mening.

Hon undersöker vidare vilka förutsättningar som behövs för att vi ska kunna granska något så subjektivt som existentiell mening på ett objektivt sätt. Det finns fler områden i våra liv där vi behöver använda objektivitet utan att ha empiriska data, till exempel i utformandet av politiska värden och inom hälsovården eller journalistiken.

– I all sådan granskning och bedömning behöver vi samtalspartners för att kunna göra korrekta bedömningar.

Hon använder tankegångar både från analytisk och kontinental filosofi och går igenom ett brett spektrum av filosofiska områden för att visa att många olika filosofiska frågor hör samman och att det uppstår andra frågor när vi för samman dem, än när vi granskar varje område för sig.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lena Edlund, tel: 0270-695-30, 070-697 52 50, e-post: Lena.Edlund@teol.uu.se