Sömnapné är vanligt bland personer med kärlkramp, men betydelsen av detta för överlevnad och insjuknande i stroke har hittills inte varit känd. Umeåstudien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Circulation, försöker utröna sambanden mellan sömnapné och stroke, hjärtinfarkt och samt dödlighet hos patienter med kranskärlssjukdom.
Bland totalt 392 patienter (264 män och 128 kvinnor) som utreddes för och fick diagnosen kranskärlssjukdom vid Norrlands universitetssjukhus 1992—1995 konstaterades att 54 procent hade sömnapné. Samtliga personer i studien följdes upp efter tio år. Stoke hade drabbat 18% av patienterna med sömnapné jämfört med 5% av de övriga. Skillnaden var statistisk signifikant och därmed kan sömnapné kopplas till en ökat risk för stroke.
Studien visar att personer med sömnapné löpte nära 3 gånger så hög risk för stroke oberoende av bl.a. ålder, kroppsmasseindex (BMI, dvs. grad av övervikt), diabetes, kön, förhöjt blodtryck, förmaksflimmer och rökning. Ingrepp i form av bypass-operationer och liknande ledde till längre överlevnad men påverkade inte strokerisken hos de här personerna.
Studien leddes av Thomas Mooe, Östersunds sjukhus, och Karl Franklin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, Umeå universitet. Övriga medförfattare är Fredrik Valham, lungmedicin; Terje Rabben, klinisk neurofysiologi, NUS; Hans Stenlund, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap; och Urban Wiklund, Inst. för strålningsvetenskaper, radiofysik.
F Valham, T Mooe, T Rabben, H Stenlund, U Wiklund, KA. Franklin, ”Increased Risk of Stroke in Patients With Coronary Artery Disease and Sleep Apnea – A 10-Year Follow-Up”, Circulation. 2008;118:955-960
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent, överläkare Karl Franklin, avdelningen för lungmedicin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet,
tel. 090 785 18 74, mobil 070 688 47 45, e-post Karl.Franklin@lung.umu.se
Riktade ekonomiska sanktioner innebär att FN fryser bankkonton och andra privata tillgångar för personer som säkerhetsrådet anser hota freden. Före den 11 september fanns en utbredd positiv inställning till riktade ekonomiska sanktioner.
Det sågs som ett effektivt sätt att komma åt misshagliga personer utan att använda våld och utan att tredje man kommer till skada. Men i kölvattnet av det USA-ledda kriget mot terrorismen har åtgärden kommit att ifrågasättas allt oftare.
Kritiken saknar grund enligt Fredrik Stenhammar som menar att riktade ekonomiska sanktioner ska betraktas som en åtgärd i en krigssituation.
– Kritikerna utgår ifrån de mänskliga rättigheter som gäller under fredstid, men lika lite som man kan bedöma ett bombanfall utifrån vad som gäller enligt fredstida mänskliga rättigheter kan man använda en sådan måttstock på riktade ekonomiska sanktioner. Det handlar om två separata regelverk som på viktiga punkter är helt oförenliga med varandra, säger Fredrik Stenhammar.
Fredrik Stenhammar visar att FN-sanktioner historiskt inte bara har riktats mot FN:s medlemsstater utan även icke-medlemsstater och territorier som folkrättsligt sett inte är att betrakta som stater. Följaktligen kan även andra icke-statliga aktörer, till exempel organisationer eller individer, utsättas för sanktioner enligt Stenhammar. Till skillnad från medlemsstaterna har dessa inte ingått något avtal med FN. När FN ingriper med sanktioner mot en organisation eller icke-stat är det inte till följd av något avtalsbrott från den andra partens sida. Stenhammar menar att FN begår en ensidig rättshandling och att som sådan kan sanktionen jämföras med en krigsförklaring i den traditionella folkrätten.
I krigstid kan man enligt folkrätten använda begreppet fiende. En fiende kan bli utsatt för icke-våldsamma stridsåtgärder. Men man behöver inte ha gjort något brottsligt eller klandervärt för att klassas som fiende och det finns därför ingen rättslig grund för en domstolsprövning.
– Till exempel hade Storbritannien under andra världskriget ett legitimt intresse av att hindra tyskar boende i landet från att ekonomiskt bidra till de tyska krigsansträngningarna. Alltså frystes tyska personers tillgångar utan att de hade begått något brott, förklarar Fredrik Stenhammar.
Av liknande skäl som Storbritannien hade rätt att internera tyskar hade FN rätt att frysa somaliasvenskarnas ekonomiska tillgångar enligt Fredrik Stehammar: Deras medverkan i banksystemet al-Barakat är inte brottsligt. Men eftersom säkerhetsrådet hävdar att al-Barakat är en täckmantel för stöd till al-Qaida – att jämställa med en fientlig organisation- kan även somaliasvenskarna svartlistas och träffas av riktade FN-sanktioner.
– Man må ogilla enskilda beslut, men vill man ha ett kollektivt säkerhetssystem får man acceptera vissa otrevliga åtgärder, säger Fredrik Stenhammar i polemik mot kritikerna av FN:s riktade ekonomiska sanktioner.
Kontaktinformation
fredrik.stenhammar@juridicum.su.se, staffan.westerlund@juridicum.su.se för eventuella frågor om disputationen.
Tanken är att de intelligenta robotarna inte bara ska göra livet tryggare för de äldre utan även höja livskvaliteten på många andra sätt, genom att till exempel hämta saker, planera aktiviteter eller boka tid hos läkare.
– Många äldre behöver hjälp för att kunna utföra vardagliga sysslor som tidigare inte varit något problem, konstaterar Amy Loutfi, en av forskarna inom laboratoriet Mobila robotar vid Akademin för naturvetenskap och teknik på Örebro universitet.
I det intelligenta hemmet ska de olika tekniska enheterna kunna kommunicera med varandra på ett smidigt och effektivt sätt, oavsett om det handlar om en mobil robot eller en enkel röksensor i taket. Men det är minst lika viktigt att den nya tekniken accepteras av dem som faktiskt ska använda den.
– De anpassningar som är nödvändiga i hemmet måste ske med respekt för den enskildes integritet, understryker Amy Loutfi.
Tillsammans med Pensionärernas riksorganisation (PRO) har därför Örebroforskarna gjort en undersökning av de äldres inställning till den nya tekniken. Utgångspunkten för frågorna var ett antal korta filmer där skådespelare agerade tillsammans med robotar i en naturlig hemmiljö. Filmerna illustrerade olika tänkbara situationer, och det forskarna ville ta reda på var hur troligt ett visst scenario är, och om den teknik som används i just detta scenario upplevs som användbar och acceptabel.
– Först och främst vill jag betona att fördomen om att äldre människor inte använder sig av modern teknik är felaktig. Både de män och kvinnor som deltog i undersökningen var tvärtom övervägande positiva till nya tekniska lösningar. Däremot visar det sig att estetiska faktorer, det vill säga hur robotarna ser ut, har stor betydelse.
– De flesta föredrar en robot som inte liknar en människa, men som ända kan prata och förstå talat språk. De uppfattas som mer opersonliga och därför lättare att acceptera i hemmiljön. Det är ett intressant resultat som visar att Hollywoodbilden av humanoida, människoliknande, robotar inte nödvändigtvis är den mest acceptabla och lämpliga modellen för hemmiljön.
Även om de flesta av de tillfrågade personerna ansåg att en intelligent robot i hemmet skulle vara användbar eller till och med nödvändig, pekade många på risken att bli både fysiskt och psykiskt passiviserad om roboten tar över olika uppgifter. Det fanns också en oro för att en robot skulle kunna förstärka känslor av ensamhet.
– Det är skillnad på att ha en god vän som hör av sig och föreslår en promenad och att bli påmind av en robot om att det är dags att gå ut och röra på sig. Sociala kontakter och stimulans är nödvändigt för livskvaliteten, och därför är det ytterst viktigt att tekniska lösningar inte blir en ersättning för sociala kontakter, säger Amy Loutfi.
I projektets nästa steg inleds ett samarbete med forskare inom socialt arbete vid Örebro universitet för att få hjälp av deras kompetens inom just området äldreomsorg.
För mer information, kontakta Amy Loutfi, amy.loutfi@tech.oru.se eller 019-30 11 16.
Kontaktinformation
Presskontakt: Ingrid Lundegårdh
Telefon: +4619-303126
Mobil: +46706-557624
Hittills har det varit okänt varför insulinproduktionen upphört. Upptäckten som nu publiceras i tidskriften New England Journal of Medicine kan ändra inriktningen på diabetesforskningen.
Försöken med transplantation har pågått under mer än 30 år. Hundratals patienter har fått friska insulinproducerande så kallade Langerhanska öar från bukspottkörteln hos donatorer. Transplantationen som vanligtvis innebär att cellöarna sprutas in i levern går oftast bra och patienterna slipper till en början ta insulin. Men efter ett eller ett par år upphör de nya cellerna att producera insulin.
– Vi har studerat detta på möss men av naturliga skäl har det varit svårt att göra på människor. Nu har vi fått möjlighet att undersöka sådana transplantat hos en person med typ 1-diabetes, säger Gunilla T. Westermark, universitetslektor i cellbiologi vid LiU.
I nära hälften av de undersökta cellöarna, 43 procent, fann forskarna klumpar av amyloid.
– Vi vet sedan tidigare att amyloidbildning är ett stressymtom som leder till celldöd vid typ 2-diabetes. Kanske är det samma sak som händer vid en transplantation, då cellerna utsätts för hög stress, säger Gunilla T. Westermark.
Intressant nog fanns en hel del opåverkade cellöar kvar i den undersökta levern. Om man kunde förhindra amyloidbildningen på ett tidigt stadium skulle cellerna kunna fortsätta att producera insulin. En tänkbar strategi är att skapa ett läkemedel, en annan att ändra metoderna vid transplantationen så att stressen minskar.
Rapporten Widespread amyloid deposition in transplanted human pancreatic islets av Gunilla T. Westermark, Per Westermark, Christian Berne och Olle Korsgren publiceras i New England Journal of Medicine 28 augusti.
Kontaktinformation
Kontakt:
Gunilla T. Westermark 073-4245812
För en dryg miljard år sedan bildades superkontinenten Rodinia. Över kontinenten löpte en gigantisk, världsomspännande bergskedja, vars geologiska rester idag hittas i Nordamerika, Sydamerika, Australien, Asien, sydvästra Skandinavien och Afrika. Rodinias bergskedja är delvis väl dokumenterad. Undantaget är södra Afrika, där undersökningar med modern teknologi varit både fåtaliga och bristfälliga.
I samarbete med ett nordiskt och ett internationellt geologiskt projekt åkte Åsa Pettersson, doktorand vid Institutionen för geovetenskaper, till nordvästra Sydafrika för att studera resterna av Rodinia och jordskorpans utveckling i området. Med hjälp av åldersbestämningar av olika mineral och bergarter kunde två miljarder år av geologisk historia kartläggas – en dramatisk tid, präglad av omsmältning av jordskorpan, vulkanisk aktivitet och kolliderande kontinenter.
För att förstå jordskorpans rörelser under jordens tidiga historia krävs detaljerad kunskap om tidsförloppen för olika geologiska händelser, vid olika platser. Genom att matcha geologiska områdens historia med varandra har Åsa Pettersson i sin avhandling rekonstruerat delar av urtida kontinenter, samt studerat hur de förändrats under jordens utveckling. Men Åsa Petterssons forskning blickar inte bara bakåt. Södra Afrika är ett viktigt område för basmetaller, som starkt bidrar till ekonomisk utveckling i regionen, och kunskap om terrängers olika ursprung kan bidra till en framtida prospektering av malm i södra Afrika:
– Om två områden har liknande geologisk historia och likadana bildningsmiljöer, så är det sannolikt att område två också är rikt på malm, säger Åsa Pettersson, som bor i Göteborg.
Fakta: Södra Afrikas geologiska historia
1,2 miljarder år sedan: Kraftig omsmältning av jordskorpan, som deformeras när kontinenter kolliderar med varandra
1,1 miljarder år sedan: Omfattande vulkanism och magmatism relaterat till smältor från jordens mantel och förkastningar i jordskorpan
1,03 miljarder år sedan: Metamorfos av jordskorpan till följd av uppvärming
1.00-0.96 miljarder år sedan: Jordskorpan höjs och svalnar
Kontaktinformation
Kontakt:
Åsa Pettersson, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs Universitet
0703-455 564
Det visar ny forskning från CBF, Centrum för belastningsskadeforskning. I en labstudie belastades ögats fokuseringsmuskel med optiska linser samtidigt som styrkan på ögats lins mättes objektivt med hög precision. Deltagarna fick parallellt kompensera oskärpan genom sammandragningar av ögats inre muskler, de s.k. fokuseringsmusklerna eller ciliarmusklerna.
Dessa resultat, som presenterades i augusti vid årsmötet för Nordisk Ergonomi i Reykjavik, Island, stärker tidigare forskning som visat att när hjärnan kompenserar för optisk oskärpa genom att spänna ciliarmusklerna, blir bilden skarp men den del av hjärnan som har jobbat med att lösa synproblemet bidrar samtidigt till att spänna musklerna i nacke och axlar.
– Kunskapen om varför synstress är kopplad till belastningsproblem har definitivt ökat på sistone, säger Hans Richter, forskare vid CBF. Vi har nyligen sammanställt en modell kring hur vi tror att dessa komplicerade processer gestaltar sig och den bygger på både egna och andras forskningsresultat. Modellen visar schematiskt vad man tror händer i kroppen när primitiva reflexer, utlösta av synstress, kopplar ihop ögats aktivitet med muskelaktiviteten i nacke/skuldror.
Hans Richter berättar att CBF tillsammans med forskare från Karolinska institutet, Aberdeens universitet, Skottland samt en doktorand som håller på att rekryteras, ska gå vidare med att undersöka muskelaktiviteten i nacke/skuldror när ögonens muskler belastats under naturliga respektive mer långvariga belastningar.
Det är känt att dålig synergonomi påverkar kroppsställningen – vilken anpassas efter synbehovet – med låsta och ansträngande kroppsställningar som följd. Men de exakta regleringsmekanismerna är långtifrån klarlagda och ännu mindre är kunskapen om fokuseringsprocessens roll.
– Vi ska i vår fortsatta forskning belasta ögats inre muskler under kontrollerade simuleringar av naturliga arbetsförhållanden, för att se hur detta påverkar det spontana rörelsemönstret och muskelaktiviteten i nacke/skuldror, säger Hans Richter. I en epidemiologisk del av studien ska vi dessutom pröva olika modeller som länkar ihop rapporterade belastningar i arbetet med symptom från ögonen och nacke/skuldror, och beskriva den inbördes utvecklingen av dessa besvär över tid.
–
– Vi förväntar oss att resultaten på sikt ska ge ny förståelse för hur sådana här besvär kan förebyggas och behandlas, säger Hans Richter.
Kontaktinformation
Hans Richter, forskare vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle, 026-64 87 22, e-post: hrr@hig.se
Behandling av tumörer syftar till att döda alla tumörceller så att patienten kan botas från sin sjukdom. Allra helst vill man att tumörcellerna dör under ordnade former, genom att man aktiverar en speciell dödsprocess – apoptos. Tumörceller har en stor förmåga att ignorera signaler som normalt orsakar att cellen dör. För att förbättra effekten av cellgiftbehandlingar måste man veta både hur cellgiftet dödar tumörcellerna och hur tumörcellerna reagerar på cellgiftet.
Veronica Jansons studier visar att cisplatinokänsliga celler har defekter i två proteinfamiljer som är viktiga för att aktivera apoptos, BH3-proteinfamiljen samt s.k. kaspaser. I de cisplatinkänsliga cellerna ökade cellernas innehåll av BH3-protein när cellerna behandlades med cisplatin. I de okänsliga cellerna hade cisplatin nästan ingen effekt alls på innehållet av BH3-protein medan de hade en ökad aktivitet av kaspas-3 som är viktigast för att apoptosen genomförs. Det som gör detta fynd extra intressant är att läkemedel som imiterar effekten av ökat innehåll av BH3-protein är under utveckling för att behandla olika cancersjukdomar, bl.a. lungcancer.
Vidare visar avhandlingsarbetet att de cisplatinkänsliga cellerna kan tvingas genomgå apoptos om man stimulerar utflödet av kaliumjoner från cellerna samtidigt som man hindrar inflödet av dessa. De cisplatinokänsliga cellerna har en kaliumjontransportör, NKCC1, med onormalt låg aktivitet. Detta har konsekvenser för hur cellerna reagerar under de första 30 min av cisplatinbehandling, men är inte viktigt för cellernas okänslighet för cisplatin. Slutligen studerade Veronica Janson ett överlevnadsprotein, PKB, som finns i tre former: PKBa, PKBb, PKBc. Den första och sista visade sig vara överaktiva i alla celler, medan PKBb var överaktivt endast i de cisplatinokänsliga cellerna. Detta har förmodligen stor betydelse för hur känsliga cellerna är för cisplatinbehandling, men studierna avslöjar att det kan vara mycket svårt att stänga av PKB-proteinerna.
Sammantaget ökar avhandlingsarbetet förståelsen för hur cisplatin kan döda tumörceller, hur tumörceller kan reagera på cisplatinbehandling och vilka proteiner som kan vara inblandade i styrningen av cellers känslighet för cisplatin. Resultaten bidrar till nya idéer för att förstå hur cisplatin kan användas för behandling av tumörsjukdomar och i förlängningen bidra till förbättrade behandlingsresultat.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1680<=sv.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Veronia Janson via e-post veronica.janson@medbio.umu.se eller mobiltelefon 070-610 26 90.
Vedertagen ekologisk teori säger att för varje rovdjursart behövs ett en bytesart. Detta har förbryllat forskare eftersom många rovdjursarter ofta lever på samma byte. Nu visar forskare vid Umeå och Amsterdams universitet att rovdjur som konkurrerar om samma byte inte bara kan samexistera utan till och med kan vara en förutsättning för varandras existens om de lever på olika livsstadier av bytet.
– Om ett rovdjur jagar unga bytesdjur så medför det att de få individer som överlever, snabbare kan växa sig stora då de inte behöver konkurrera om föda med jämnåriga individer. Dessa stora individer kan i sin tur vara föda till en annan rovdjursart som lever av dessa större byten, förklarar Lennart Persson, professor vid Umeå universitet. Om inte det första rovdjuret ätit upp så många små bytesdjur hade inte tillräckligt många av dem kunnat växa sig tillräckligt stort för att kunna passa det andra rovdjuret. På detta sätt inte bara möjliggörs utan förutsätts till och med samexistens av rovdjursarter eftersom rovdjursarterna är beroende av varandras närvaro.
– Att rovdjur gynnar varandras existens kan förklara observationer som visar att rovdjur som jagar små bytesdjur och rovdjur som jagar stora bytesdjur av samma art ökar i samma takt. Det betyder också att ekologiska system kan vara kritiskt beroende av mångfalden av rovdjur. Ett exempel på detta kan vara kollapser av hela rovfiskbestånd med återverkningar på bytesfiskar, djurplankton och växtplankton som observerats i många delar av världshaven.
Studien är ett resultat av ett samarbete mellan Tobias van Kooten, Lennart Persson och Tim Schellekens vid Umeå universitet och André De Roos vid Amsterdams universitet inom den starka forskningsmiljön ”Lake Ecosystem Response to Environmental Change”, som stöds av Forskningsrådet Formas
Artikeln har titeln ”Stage-specific predator species help each other to persist while competing for a single prey” och publiceras nästa vecka i tidskriften Proceedings from the National Academy of Science, se http://www.pnas.org.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lennart Persson, 090-786 6316, 070-20 53 003, lennart.persson@emg.umu.se
Läs mer om Lennart Perssons forskning på:
http://www.emg.umu.se/aquatecol_sv
Emilie von Essen, 0733 50 31 61, Forskningsrådet Formas
Karin Wikman, 070-31 36 124, Umeå universitet
Bakom rönen ligger en undersökning bland 16 000 slumpvis utvalda personer från Sverige, Norge, Danmark, Island och Estland. Resultaten publiceras nu i tidskriften Respiratory Research. Bland de 15 556 personer som svarade på frågorna om snarkning rapporterade 18 procent att de var ”vanesnarkare”, definierat som ljudliga och störande snarkningar under minst tre nätter per vecka.
Följande barndomsfaktorer kunde oberoende av varandra kopplas till snarkning: Att ligga på sjukhus för en infektion i andningsvägarna före två års ålder, att lida av återkommande öroninflammationer, att växa upp i en stor familj samt att som nyfödd ha hund i hemmet. Enligt artikeln kan det bero på att de nämnda faktorerna tidigt förstärker inflammationsprocesser i övre luftvägarna, vilket ökar benägenheten att snarka senare i livet.
Utöver de uppenbara problemen för den som ska vistas i samma sovrum lider snarkarna själva av dålig sömn och hälsorisker.
– Vår och andras forskning visar att de har ökad risk för förtidig död och hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke, kommenterar Karl Franklin.
Han hoppas att de nya rönen om riskfaktorer i barndomen ska bidra till mer kunskap som kan användas för att förebygga snarkning. Medförfattare från Umeå universitet är Eva Norrman, lungmedicin, och Lennarth Nyström, epidemiologi.
KA Franklin, C Janson, T Gíslason, A Gulsvik, M Gunnbjörnsdottir, BN Laerum, E Lindberg, E Norrman, L Nyström, E Omenaas, K Torén, C Svanes: ”Early life environment and snoring in adulthood”, Respiratory Research 2008, 9:63doi:10.1186/1465-9921-9-63
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent, överläkare Karl Franklin, avdelningen för lungmedicin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet,
tel. 090 785 18 74, mobil 070 688 47 45,
e-post Karl.Franklin@lung.umu.se
Orgeln har en lång historia som improvisationsinstrument och avhandlingen omfattar också 4 CD-skivor med improvisation efter förebilder såväl från gammal tid som från vår egen, där orgeln används både som soloinstrument och tillsammans med sångare och jazzinstrumentalister, bl a i en improviserad mässa i friform-stil.
Svein Erik Tandberg bygger sin avhandling på idén att improviserad musik uppstår i ett samspel som omfattar såväl ett stort antal inre föreställningar om musikaliskt ljud som en arsenal av finmotoriska kroppsrörelser. Ljudbild och klanguttryck tillkommer vid själva improvisationstillfället, och då med utgångspunkt i mer eller mindre väl definierade estetiska uppfattningar.
Känsloliv, intellekt och kropp samt spontana infall, rationellt tänkande och många olika möjligheter att handla utgör olika sidor hos människan, sidor som är föremål för ständig ömsesidig påverkan och som ingår i ett komplicerat samspel. Förhållandet mellan dessa olika faktorer kan uppfattas som en interaktiv kraft när det handlar om att förstå improvisation.
Svein Erik Tandberg är utbildad kyrkomusiker och musiklärare vid Norges Musikkhøgskole där han även tagit diplomexamen med debut 1978. Han har studerat orgelspel och improvisation bl a hos organisterna David Sanger i London, Naji Hakim i Paris och Franz Lehrndorfer i München. Tandberg har också avlagt masterexamen i musikvetenskap vid universitetet i Oslo. Sedan 1979 är han kyrkomusiker i Slagen församling i Tønsberg. Han har gjort en mängd radioinspelningar och turnerat i alla de nordiska länderna samt i Tyskland, Schweiz och Italien.
Torsdag den 28 augusti 2008 kl. 12.00 försvarar Svein Erik Tandberg sin avhandling i Orgelsalen på Artisten i Göteborg. Disputationen äger rum på engelska och inleds med en kort konsert på cirka 30 minuter.
Kontaktinformation
För mer information om avhandlingen och disputationen, kontakta Svein Erik Tandberg på tel: 0047-90661455 eller via e-post: s-etandb@online.no
För mer information om konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet, kontakta Karoline Axelson, informatör på fakultetskansliet, tel: 031-786 5998 eller e-post: karoline.axelson@konst.gu.se.
Det arkeologiska källmaterial som Pararas studerat spänner över 250-300 år, från cirka 1300/1250 till 1000 f.Kr. Denna period sammanfaller med den tid då urbana centra blomstrade på Cypern. Avhandlingsförfattaren har undersökt den typ av byggda konstruktioner, som man kan se som föregångare till vad man senare kallar ett ”altare”. Planlösningarna i tempel och andra kultbyggnader visar att det emellertid inte fanns någon standardiserad lösning av det inbördes förhållandet mellan ”altare” och tempelbyggnad.
Yannis Pararas har även undersökt relationen mellan cypriotiska ”altaren” från 1300/1250 till 1000 f. Kr. och altaren från angränsande områden som Levanten och det Egeiska området. Resultatet visar på en uppenbar koppling mellan Levanten och Cypern genom en folkförflyttning av hellener österut. Dessa gemensamma element måste å andra sidan bli analyserade mot bakgrund av en likartad kult hos befolkningen i östra Medelhavsområdet under sen bronsålder.
Redan tidigare har religionsforskare hävdat – på grundval av ett sent grekiskt vittnesbörd om att blodsoffret var av cypriotiskt ursprung – att en slags sammansmältning (synkretism) av minoisk-mykenska och levantinska element av offerhandlingen ägt rum på Cypern. Det är de facto arkeologiskt uppenbart, att det som under tidigt 1000-tal utkristalliserades som de centrala delarna av grekisk kult – fristående tempel och altare för brännoffer – har klarare föregångare på Cypern ca 1200-1000 f. Kr. än i det Egeiska området.
Avhandlingens titel: Immovable offertory installations in Late Bronze Age Cyprus.
Disputationen äger rum fredagen den 5 september 2008 kl. 13
Plats: Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksagatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Yannis Pararas, tel. 031-18 16 48,
mobiltel. +30 6977 506 476, e-post: ipararas@otenet.gr
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Aktiviteten i de flesta digitala chip synkroniseras med en klocka, en oscillator som alstrar en eller flera miljarder svängningar i sekunden. När en krets får en impuls att börja arbeta laddas den med energi. När den stängs av, leds den överflödiga energin till jord och går till spillo.
– Vår idé är att minska förlusten genom att flytta den energin till en annan krets där den kan utnyttjas igen vid nästa impuls, säger Martin Hansson, som nu lägger fram resultaten i sin doktorsavhandling.
Forskargruppen tillverkade experimentchip med den nya klockningstekniken, som vid frekvenser kring 1,6 GHz drog 60 procent mindre ström är motsvarande konventionella system. Det innebär en minskad totalförbrukning på omkring 15 procent.
– Vi är en av 4-5 forskargrupper i världen som jobbat med denna idé, men vi var tidiga med att bygga upp och testa den i kisel. Det chip vi byggde hade också den högsta klockfrekvensen, säger Martin Hansson.
Ett annat problem som adresseras i avhandlingen är strömläckage. I takt med att transistorerna blivit allt mindre har de på grund av fysikaliska fenomen blivit allt svårare att stänga av, vilket gör att de läcker ström. När en krets blir varm ökar läckaget.
I avhandlingen presenterar Martin Hansson ett antal kretstekniker med syftet att kompensera för det ökade läckaget.
– Vi vill uppnå bättre batteritid och minska behovet av att kyla kretsarna, aspekter som är viktiga vid design av mikroprocessorer, säger han.
Martin Hansson är doktorand vid Avdelningen för elektroniska komponenter, där forskningen fokuseras på integrerade kretsar med låg effektförbrukning och hög hastighet. Sex månader av sin doktorandtid har han tillbringat vid Intels forskningslaboratorium i Hillsboro, USA.
Avhandlingen Low-power clocking and circuit techniques for leakage and process variation compensation läggs fram fredag 29 augusti kl 10.15 i sal Visionen, hus B, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är Dr. Ram Krishnamurthy, Intel Corp., USA.
Kontaktinformation
Kontakt:
Martin Hansson, 013-282859, 070-3444716, martinh@isy.liu.se
– En växande världsbefolkning, klimathotet, och en ökad satsning på bioenergi från jordbruksmark påverkar kraftigt tillgången på mat och vatten i världen. Situationen är allvarlig, men forskningen visar att det finns lösningar, säger Rolf Annerberg, generaldirektör på Forskningsrådet Formas.
Mera vegetabilier och mindre kött
Ett grundläggande problem rör prioriteringar. Om vattenresurserna används som de gör nu, med en ökad urbanisering i världen, en allt intensivare köttkonsumtion och satsningar på bioenergi, förvärras problemen. Om arealer för köttproduktion istället avsätts för ökad produktion av vegetabilier skapas utrymme också för energigrödor. Den ökande bioenergiproduktionen kan dessutom användas till positiva insatser för ekosystemen., Rätt placerade kan odlingsytorna möjliggöra bortfiltrering av föroreningar eller fungera som ett hinder mot erosion.
Minska slöseriet
Vattenhushållningen kan effektiviseras. Regnvattnet kan tillvaratas bättre, som visats på många håll i t.ex. Indien. I fattiga områden av världen går dessutom mat, och därmed indirekt också vattenresurser, till spillo genom förluster vid lagring och transport på grund av brist på exempelvis kylanläggningar eller transportmedel. I rikare delar av världen kastas cirka en fjärdedel av all mat bort för att vi köper för mycket.
Genom att beräkna vattenproduktiviteten, dvs. hur mycket skörd som erhålls vid olika bevattningsmodeller, går det att effektivisera vattenanvändningen. Nationers vattenbudgetar och indirekta handel med vatten i form av jordbruksprodukter kan uppskattas genom att beräkna water footprints. Detta är ett mått på det ekologiska vattenavtrycket, det vill säga den totala vattenmängd som krävs för att ta fram jordbruksprodukter i olika delar av produktionskedjan, både vattnet i produkterna och det som använts vid odlingen i ursprungslandet.
Bättre vattenplanering och dränering
Med klimatförändringarna förutspås ökade kraftiga skyfall i delar av världen som leder till ökad erosion av jordbruksmarken. Marken försämras också av näringsläckage och av föroreningar från salt och mineraler på grund av bristande dränering eller dålig vattenplanering.
Vattensnål odlingsteknik och nya rissorter
Nya brukningsmetoder eller genetiskt förbättrade grödor kan visa sig avgörande för att klara det torrare klimat som väntas i stora delar av världen. Intressanta exempel finns i utvecklingen av nya rissorter och vattensnål odlingsteknik, som utvecklats speciellt för afrikanska och asiatiska förhållanden, eller de nyligen framtagna majssorterna som nu odlas på försök.
”Water for Food” är Formas fjärde bok om vatten och lanseras i samband med World Water Week 17-23 augusti i Stockholm. De tre tidigare utgivna böckerna inom området är ”Dams under Debate” från 2006, ”Groundwater under threat” från år 2005 samt ”Water research – what’s next?” från år 2004 .
Boken kostar 100 kronor inkl moms och kan beställas via Formas nätbokhandel www.formas.se eller från Kundtjänst Formas, tel 08-690 9522, fax 08-690 9550, e-post: formas.ldi@liber.se. Recensionsexemplar kan beställas från Formas, lena.jansson@formas.se , tel 08-775 4065.
Pressbilder finns att ladda ner. http://www.formas.se/formas_templates/PageListing.aspx?id=2247
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jonas Förare, jonas.forare@formas.se 08-775 40 04, 070-553 40 04, Emilie.von.Essen, emilie.von.essen@formas.se, 08-775 40 08, 0733-50 31 61
Forskarna Rutger Rosenberg vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, och Robert Diaz från Virginia Institute of Marine Science i USA gjorde 1995 en mycket uppmärksammad studie av världshavens bottnar. Då fann forskarna 44 områden som var så drabbade av syrebrist att bottendjur och fisk tog skada.
Drygt tio år senare har de gjort en ny sammanställning – och funnit att antalet döda havsbottnar i världen ökat till över 400 områden.
Studien, som redovisas i tidskriften Science, drar slutsatsen att syrebristen är det allvarligaste hotet mot havets hälsa.
– Det finns ingen annan variabel av så stor ekologisk betydelse för kustnära marina ekosystem, och som förändrats så drastiskt på så kort tid, som den minskade mängden syre i havet, säger Rutger Rosenberg.
Enligt Rosenberg och Diaz studie är minst 245 000 kvadratkilometer av världshavens bottnar drabbade av syrebrist. Det är en yta motsvarande Storbritanniens. Syrebristen påverkar en rad ekologiska processer, och leder till att enorma mängder föda för den bottenlevande fisken går förlorad.
–I de perioder då syrebristen har sin största utbredning i Skandinavien kan över tre miljoner ton av bottendjur saknas, i jämförelse med om bottnarna varit syresatta, säger Rutger Rosenberg.
Till de största syrefattiga områdena i världen hör Östersjön, Mexikanska Golfen, Östkinesiska Havet och Bälthavet. Samtliga dessa havsområden är viktiga fiskeområden.
Av de drygt 400 drabbade områdena är cirka hälften påverkade av syrebrist som uppträder årligen under en viss säsong. Detta resulterar vanligen i att bottendjuren dör men att områdena återkoloniseras av djur när syret återvänder. I cirka en fjärdedel av fallen uppträder syrebristen periodiskt och varar endast några dagar eller veckor. I andra områden, till exempel Östersjön, är syrebristen numera permanent under hela året.
Orsaken till syrebristen är i första hand människans ökade utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor. Före industrialiseringen förekom knappast någon syrebrist alls vid kustnära havsbottnar, konstaterar Rutger Rosenberg och Robert Diaz.
Kontaktinformation
Kontakt:
Rutger Rosenberg, professor vid Institutionen för Marin Ekologi – Kristineberg, Göteborgs Universitet
0523-18529 (arb)
0523-15429 (hem)
0703-442238 (mobil)
rutger.rosenberg@marecol.gu.se
Tidigare forskning har visat att dessa celler blir mer retbara när man tar droger. För att ta reda på den funktionella betydelsen av detta använde forskarna en musmodell för kokainberoende. När man blockerade cellernas mottagare (receptorer) för glutamat – hjärnans viktigaste signalämne – försvann risken för återfall i beroendet. Resultaten publiceras i den högt rankade tidskriften Neuron.
De dopaminproducerande nervcellerna är centrala i hjärnans belöningssystem. Beroendeframkallande droger orsakar att dopaminhalten i omgivningen stiger, vilket i sin tur påverkar andra nervceller och framkallar olika kroppsliga och mentala reaktioner.
Kokain har en mycket snabb effekt på dopaminnivåerna, vilket förklarar att den är bland de mest beroendeframkallande drogerna.
– När man tar kokain, ökar antalet glutamatreceptorer vilket gör cellen mer retbar. När vi blockerar den processen förhindrar vi återfall i beroende. Detta är intressant kliniskt eftersom det är i det skedet man får tag i patienterna, säger David Engblom, neurobiolog vid Linköpings universitet och huvudförfattare till artikeln.
Artikeln Glutamate Receptors on Dopamine Neurons Control the Persistence of Cocaine-Seeking av David Engblom med flera publiceras i Neuron den 14 augusti.
Kontaktinformation
Kontakt:
David Engblom, forskarassistent, Avdelningen för cellbiologi
070-2611302, daven@ibk.liu.se
I många former av cancer stimuleras tumörernas tillväxt och deras förmåga att sprida sig av en muterad gen som kodar för ett så kallat RAS-protein. Detta har lett till intensiv forskning om hur man kan blockera aktiviteten hos dessa proteiner.
– RAS-proteinerna finns i alla celler och sitter förankrade på insidan av cellmembranet där de reglerar celltillväxt och celldelning. Det enzym vi studerar hjälper RAS-proteinerna så att de kan förankras i cellmembranet. Genom att blockera detta enzym kunde vi hämma bindningen av RAS till cellmembranet och kraftigt förbättra sjukdomssymtomen hos möss med blodcancer, säger docent Martin Bergö som leder forskningen vid Wallberglaboratoriet vid Sahlgrenska akademin.
Forskarlaget har utvecklat en genförändrad mus som producerar ett muterat och konstant aktivt RAS-protein i benmärgen där nya blodceller produceras. Dessa möss utvecklar en leukemi som liknar ett antal former av blodcancer hos människor. De sjukdomsalstrande benmärgscellerna delar sig okontrollerat och den normala kontrollen av celltillväxt kan inte stänga av dem. I dessa möss kan även produktionen av det enzym som kallas ICMT stoppas.
– När vi hämmade produktionen av enzymet minskade blodcancerutvecklingen och den okontrollerade tillväxten av benmärgsceller blockerades. En annan upptäckt var att normala benmärgsceller inte påverkades nämnvärt av avsaknaden av ICMT-enzymet. Detta gör att ett framtida läkemedel som hämmar ICMT skulle kunna verka specifikt på de sjukdomsalstrande cellerna och lämna de normala cellerna intakta. Ett läkemedel som blockerar detta enzym kan bli en effektiv framtida cancerbehandling, säger Martin Bergö.
Forskargruppen visade även att möss med en aggressiv form av lungcancer levde längre och fick betydligt mindre tumörer när ICMT-enzymet blockerades. Men även om studien talar starkt för att ICMT kan vara en effektiv måltavla för cancerbehandling måste resultaten nu bekräftas i andra möss med blodcancer och lungcancer och läkemedel som hämmar enzymet måste tillverkas och testas.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Docent Martin Bergö, telefon: 031-342 78 58, 0733-12 22 24 e-post: martin.bergo@wlab.gu.se
