Satsningar på att spara energi riktas ofta in på tekniska lösningar. Men det handlar minst lika mycket om att ändra människors beteende, säger Erica Löfström som har disputerat vid Tema teknik och sociala förändringar.
– Det finns en stor skillnad mellan människors värderingar och handlingar. För att kunna ändra sitt beteende måste man se konsekvenserna av vad man gör. Och det finns en stor potential, fortsätter hon:
– Mängden spillenergi i våra hem är mycket stor, så det går att minska energiförbrukningen en hel del.
Erica Löfström har analyserat några metoder för att göra energianvändningen i hemmen synlig. Den mest spektakulära är kanske en lysande sladd, som får starkare ljus när mer elenergi transporteras igenom den.
– Det bästa med den är att den hjälper till att uppmärksamma stand-by-funktioner, säger hon. Det finns ju många apparater som drar ström även när de är avstängda.
Efter en tid har de flesta dock vant sig vid att ha lysande sladdar i hemmet och då minskar effekten av dem. Energibesparingen blir inte så stor, men förståelsen för tekniken ökar.
De två andra metoder som Erica Löfström undersökte var dels en satsning på solenergi i ett bostadsområde, dels att föra tidsdagbok.
– Tidsdagboken är att människor skriver upp vad de gör under dygnets olika timmar. Vi visade det grafiskt, via ett datorprogram, och kunde koppla till hur mycket energi som går år vid olika sysslor. Det var ett bra sätt att synliggöra för sig själv vad man gör i vardagen som kräver energi. Tidsdagboken fick till exempel flera att tänka på hur mycket bil de kör slentrianmässigt.
Det solenergiprojekt som hon följde, slutligen, blev inte alls som förutsett, genom att tekniken krånglade. Bl.a. läckage ställde till med problem. Ändå tappade de boende inte hoppet om att solenergi skulle kunna fungera.
– Trots att det blev både dyrt och krångligt för dem ville de ändå fortsätta med solenergi, säger Erica Löfström. Det här var inte speciellt miljö- eller energiintresserade människor, men de började verkligen tänka på varifrån energin kommer och hur vi använder den. Tålamodet med förnybar energi är stort.
Det går att ändra beteenden, menar hon, men då behövs större och mer långsiktiga grepp. Ett exempel är en arkitektur, som inte gömmer undan energins infrastruktur, utan lyfter fram den och gör den synlig.
Kontaktinformation
Erica Löfström disputerade den 9 juni Hon nås på telefon 0708-148828, e-post: erilo@tema.liu.se
Oxytocin är en neuropeptid som utsöndras i kroppen vid exempelvis massage, i samband med förlossning eller när en kvinna ammar sitt barn och har då en lugnande och smärtlindrande effekt. I djurstudier har man också visat att oxytocin ökar social interaktion mellan individer, exempelvis vid parbildning. Det sker genom en direkt påverkan av amygdala, ett område som är viktigt för social interaktion och för att upptäcka emotionella hot i omgivningen.
I en studie som nu publiceras i tidskriften Journal of Neuroscience visar forskare vid Karolinska Institutet och Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London att oxytocin även i människa kan fungera mer riktat än att ge en allmän behaglighetskänsla.
I studien fick försökspersonerna se bilder på fyra olika ansikten, där två av bilderna ibland kombinerades med en mycket liten, ofarlig men för försökspersonen obehaglig, strömstöt. Inte oväntat kunde forskarna konstatera att de ansiktsbilder som följts av de små strömstötarna upplevdes som mer obehagliga än övriga bilder. Men när forskarna sedan gav hälften av försökspersonerna oxytocinspray och den andra hälften placebospray skedde en intressant förändring.
– När vi visade de två ansikterna som tidigare varit parade med strömstöten igen för dem som fått oxytocin tyckte de inte längre att de var obehagliga. Medan gruppen som fått placebo behöll känslan av obehag inför dessa bilder, säger Predrag Petrovic vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskarna följde också bildexperimenten med fMRI. De kunde då se att försökspersoner som utvecklat en obehagskänsla mot vissa ansiktsbilder genom strömstötarna hade en ökad aktivitet i amygdala och ytterligare ett område i hjärnan – fusiform face area – som bearbetar obehagliga och hotfulla ansikten, då dessa bilder visades. Hos de försökspersoner som sedan fick oxytocin minskade aktiviteten, medan de som fick placebo hade en fortsatt hög aktivitet.
– Det här tyder på att oxytocyn kan minska obehaget och öka chansen till social kontakt för personer med vissa typer av psykiatriska problem. Det finns några tidigare studier som också visat att oxytocin kan hämma amygdalaaktiviteten, vilket gör att vi bör betrakta detta som en möjlighet till nya behandlingar, säger Predrag Petrovic.
Finansiering: Studien är genomförd vid Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London och data är analyserade i London och vid Karolinska Institutet. För finansiering står även Vetenskapsrådet.
Publikation: “Oxytocin Attenuates Affective Evaluations of Conditioned Faces and AmygdalaActivity”, Predrag Petrovic, Raffael Kalisch, Tania Singer and Raymond J Dolan, Journal of Neuroscience, online 25 June 2008.
För frågor, kontakta:
Med dr Predrag Petrovic
Mobil: 0735-101211
E-post: predrag.petrovic@ki.se
Presskontakt: 08-524 860 77 eller pressinfo@ki.se
(Begränsad bemanning under sommaren.)
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
1792 svenskar i åldrarna 18-75 år deltog i studien som genomfördes av forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring, ett nätverk av forskare vid sju svenska högskolor och universitet med uppgift att ta fram ny kunskap om friluftsliv och naturturism. Forskningen är finansierad av Naturvårdsverket.
– Undersökningen visar att de viktigaste motiven för att ägna sig åt aktiviteter i naturen på vardagar är fysisk aktivitet, medan avkoppling och social samvaro har störst betydelse på helger och längre ledigheter, säger Professor Peter Fredman, ansvarig för forskningsprogrammet vid Mittuniversitetet, Campus Östersund.
Cirka 80 procent av de svarande anser att det är viktigt att samhället satsar resurser för att underlätta människors möjligheter till naturupplevelser och friluftsliv. Bullerfria områden, leder och informationsskyltar upplevs som mycket positivt, medan skräp i naturen upplevs som mest negativt vid utövande av friluftsliv. Aktiviteter som svenskarna främst ägnar sig åt i naturen är nöjes- och motionspromenader, ströva i skog- och mark, cykling, trädgårdsarbete, solbad och picknick.
– Närhet till natur är ett viktigt inslag i vardagen för många. 90 procent anser att utomhusvistelse gör vardagen mer meningsfull och att det upplevda hälsotillståndet förbättras genom friluftsliv, säger Peter Fredman.
Resultaten visar också att svenskarnas utövande av friluftslivsaktiviteter sannolikt kommer att öka i framtiden.
– Det här stärker Naturvårdsverkets uppfattning om att friluftslivet är viktigt för svenskarna och är grunden till en god hälsa och ett framtida miljöengagemang, säger Anna von Sydow, enhetschef på Naturvårdsverket.
Som en första avrapportering av resultaten från undersökningen presenterar nu forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring fyra rapporter; (1) Vilka är ute i naturen? (2) Vara i naturen – varför eller varför inte? (3) Besöka naturen – hemma eller borta? (4) Vad är friluftsliv?
Friluftsliv i förändring är ett forskningsprogram med uppgift att skapa och kommunicera forskningsbaserad kunskap om friluftsliv och naturturism i Sverige.
Forskningsprogrammet består av ett nätverk med 18 forskare från Mittuniversitetet, Örebro-, Göteborgs-, Karlstads- och Umeå Universitet, Blekinge Tekniska Högskola och Sveriges Lantbruksuniversitet. Programmet finansieras av Naturvårdsverket.
Läs mer på: www.friluftsforskning.se
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Professor Peter Fredman, telefon 070-667 08 06
Informatör Lena Ernerfelt Burman, telefon 070-678 81 08
– De tidigaste regionbildningarna visar att starka regioner strävar efter att stärka sig ytterligare och bli allt mer självständiga från centralstaten, säger statsvetaren Johan Mörck vid Örebro universitet.
Johan Mörck har skrivit en doktorsavhandling om den regionala nivåns utveckling i Sverige och undersökt hur regionala samverkansorgan växt fram sedan 2002. Då beslutade nämligen riksdagen att omfördela makt från staten till regionala politiska organ.
Reformen skulle inte ske under statens försorg utan underifrån, genom att de lokala aktörerna själva tog ansvar för sin regions utveckling genom fördjupat samarbete. Men utvecklingen har varit ojämn över landet och i dag saknar fortfarande fem län samverkansorgan.
– Somliga gör mycket och har lyckats bra, medan andra haft det svårare. Det som är intressant och lite oväntat är att behoven av ekonomisk utveckling inte har varit en tillräcklig drivkraft, utan att det snarare var ekonomiskt starka och relativt självständiga kommuner som var tidigt ute och hade lätt för att handla gemensamt.
Undersökningen visar att bildandet av samverkansorgan inte bara är en administrativ förändring, utan att det framför allt är en politisk process. I denna process har de lokala politikerna haft en viktigare roll än tjänstemännen, inte bara vid själva bildandet av nya politiska organ i länen utan även i det mer allmänna regionala samarbetet.
– Vana att samarbeta politiskt över kommungränserna har varit en betydelsefull faktor. I de län där samverkansorgan bildats har det ofta funnits en tydligare frånvaro av konflikter och en starkare samarbetskultur. Därmed har det varit ett naturligt steg för dem att formalisera det regionomfattande samarbete som redan funnits, konstaterar Johan Mörck.
Han har också undersökt hur andra aktörer har påverkat utvecklingen, och det visade sig då att både länsstyrelser och landsting har upplevts som problematiska, framför allt landstingen, som ibland ingår i samverkansorganen och ibland inte. I de län som inte bildat samverkansorgan har över 40 procent av kommunpolitikerna svarat att landstinget ”i hög grad” eller ”delvis” har försvårat bildandet av samverkansorgan.
– Landstingen har stora ekonomiska resurser och om de vill ha motsvarande andel inflytande kan det göra det svårare att hitta en balans, förklarar Johan Mörck.
Sammanfattningsvis visar hans forskning att när regioner ska byggas underifrån, genom lokala och regionala aktörers samarbete, är sannolikheten stor att de kommer att utvecklas i olika takt, vilket i sin tur kan leda till ökade regionala skillnader i Sverige.
– Vi kan vara på väg mot ett antal regioner som är starka enligt europeiskt mått, och andra som förblir svagare.
För mer information, kontakta Johan Mörck, 019-30 35 48 eller 070-255 24 59.
Kontaktinformation
Presskontakt: Ingrid Lundegårdh
Telefon: +4619-303126
Mobil: +46706-557624
Avhandlingen visar att många socialsekreterare – och särskilt de nya i yrket – arbetar under förhållanden som ger anledning att ifrågasätta hur förutsättningarna för bedriva ett kvalificerat arbete ter sig. De mer övergripande slutsatserna är att arbetsvillkoren för yrkesgruppen behöver förbättras för att i förlängningen kunna garantera att de barn och unga som är i behov av socialtjänstens insatser kan få den hjälp de behöver.
– Den bild som tydliggörs i min avhandling ger anledning till att ifrågasätta i vilken mån det är möjligt för socialsekreterarna att arbeta på det sätt de själva önskar och som Socialtjänstlagen föreskriver, säger Pia Tham vid Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet.
Resultaten i avhandlingen baseras på en enkätundersökning bland drygt 300 socialsekreterare i Stockholms län som alla arbetade med utredningar av barn och ungdomar. Svarsfrekvensen var mycket hög, endast 3 procent av enkäterna blev obesvarade. Enkäten handlade om hur man upplevde sitt arbete (krav, ärendemängd, övertidarbete, svårighetsgrad, rollkonflikter, hot och våld) och den organisation man arbetade i (stöd, ledarskap, organisationsklimat).
I den första av avhandlingens fyra delstudier jämförs situationen för nya i yrket med mer yrkeserfarnas. Resultaten visade att de nya oftare arbetade i mer utsatta områden och oftare arbetsgrupper där fler var nyanställda/nyexaminerade och på väg att söka nytt arbete. Trots att en del resultat visade att de nya skyddades på sina arbetsplatser skattade de sin hälsa något sämre och en dryg fjärdedel hade redan övervägt att byta yrke.
Sambandet mellan arbetsvillkor och avsikt att söka nytt arbete undersöktes i den fjärde delstudien. Studien visade att det inte var svåra arbetsuppgifter eller höga krav som hade betydelse för om man var på väg att söka nytt arbete, utan missnöje med hur den organisation man arbetade i fungerade, främst avseende i vilken mån man belönades för ett väl utfört arbete, upplevde sig väl omhändertagen och i vilken utsträckning ledningen intresserade sig för de anställdas hälsa och välbefinnande.
– Personalomsättningen visade sig också vara hög – trots att 54 procent av socialsekreterarna endast arbetat i högst två år på sina arbetsplatser hade 48 procent av de 309 socialsekreterarna planer på att söka nytt arbete, säger Pia Tham.
I den andra delstudien jämförs socialsekreterarnas beskrivningar av sitt arbete och sina arbetsvillkor med fyra andra grupper av högutbildade anställda inom grundskola, förskola, sjukhus och socialkontor.
– Även om socialsekreterarna i barnavården beskrev ett större stöd från arbetsledare, oftare upplevde sina närmaste arbetsledare som uppmuntrande och rättvisa, blev det tydligt att arbetet som socialsekreterare och särskilt att arbeta med utredningar av barn och ungdomar på många sätt upplevdes vara svårare och mer krävande, säger Pia Tham.
I den tredje delstudien undersöks samband mellan hur socialsekreterarna beskriver sina arbetsvillkor och hur de skattar sin hälsa.
– Här var det kraven i arbetet som hade den störst negativa betydelsen för socialsekreterarnas psykiska hälsa och välbefinnande, säger Pia Tham.
Avhandlingens titel: Arbetsvillkor i den sociala barnavården: förutsättningar för ett kvalificerat arbete
Kontaktinformation
Ytterligare information
Pia Tham, Institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet, tfn 08-163266, mobil 070- 363 18 75, e-post Pia.Tham@socarb.su.se
För porträttbild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Forskarna har funnit att gener i snabbförökande celler har budbärar-RNA (mRNA) som ofta är kortare än motsvarande mRNA i andra celltyper. Förkortning av mRNA gör att celler kan undvika att regleras, vilket tros möjliggöra deras snabba cellökning. Den nu publicerade studien visar även att snabbförökande celler på detta sätt undviker viss reglering från mikro-RNA, en klass av korta icke-kodande gener som är viktiga för normal cellfunktion och sjukdom.
– Den här studien väcker frågan om förkortning av mRNA krävs för att celler ska kunna föröka sig snabbt. Om så är fallet kan denna typ av reglering vara viktig för cancerceller som just har förmågan att föröka sig okontrollerat, något som i sin tur kan utgöra en ny strategi för cancerterapier, säger Rickard Sandberg, forskargruppsledare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Han understryker dock att eventuella nya behandlingar i så fall ligger långt fram i tiden. Än så länge är det enbart frågan om grundforskning.
Forskarna kom fram till den nya kunskapen genom att studera genreglering av genvarianter i vilande och aktiverade vita blodkroppar. De använde en ny metod (exon mikroarrayer), som möjliggör uppmätning av olika delar av mRNA. Till sin förvåning upptäckte de då att aktiverade celler förkortade hundratals av sina mRNA.
– Genom att återanalysera redan publicerade data med hjälp av de bioinformatiska metoder vi tagit fram, kunde vi konstatera att förkortning av mRNA förekommer generellt när immunceller aktiveras och att uttrycket av kortare former av mRNA samvarierar starkt med om och hur snabbt celler förökar sig, säger Rickard Sandberg.
En av de forskare som medverkat i studien är Phillip A. Sharp som tillsammans med Richard J. Roberts tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1993 för upptäckten av RNA splicing.
Publikation: “Proliferating Cells Express mRNAs with Shortened 3′ Untranslated Regions and
Fewer MicroRNA Target Sites”, Rickard Sandberg, Joel R. Neilson, Arup Sarma, Phillip A. Sharp, Christopher B. Burge, Science, 20 juni 2008.
För frågor, kontakta:
Med dr Rickard Sandberg
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 08-5248 3986 eller 070-637 93 74
E-post: Rickard.Sandberg@ki.se
Presskontakt: 08-524 860 77 eller pressinfo@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I Sverige drabbas ca 200 barn årligen av en hjärnskada som uppstår under perioden innan eller kring födelsen, så kallad perinatal hjärnskada.
Komplikationer som nedsatt syre- och blodtillförsel till fostret och/eller infektioner i livmodern tros ligga bakom många av dessa skador, vilka i sin tur kan leda till neurologiska sjukdomar som cerebral pares, inlärningssvårigheter och epilepsi. Prematura barn, barn födda före graviditetsvecka 32, har en markant ökad risk för att drabbas av dessa handikapp. Eftersom allt fler prematura barn överlever idag är detta ett växande problem.
– Om vi kunde identifiera mekanismerna bakom skadans uppkomst och lyckas behandla den skulle detta innebära ett rikare liv för många barn, säger fil mag Pernilla Svedin, som skrivit avhandlingen.
Flera sjukliga processer samverkar vid perinatala hjärnskador, vilket försvårar möjligheterna för behandling. Avhandlingen lägger fokus på de inflammatoriska processerna som uppkommer i hjärnan efter skadan har skett och hur olika behandlingsstrategier påverkar skadeutvecklingen.
Tre potentiellt hjärnskyddande preparat undersöktes i avhandlingen; N-acetylcysteine (NAC), melatonin, och glycine 2-methyl proline glutamat (G-2mPE). NAC och melatonin är två kända substanser som bland annat motverkar bildandet av fria radikaler. Fria radikaler produceras i hjärnan efter till exempel syrebrist och medverkar till DNA- och proteinskador.
Den skyddande effekten av NAC, melatonin, och G-2mPE testades som behandling av hjärnskada hos råttungar. NAC-behandling gav upp till 78 procent minskning av hjärnskadan jämfört med en obehandlad grupp. I grupperna som behandlades med melatonin och G-2mPE kunde man också se en mätbar minskning av skadan, men inte lika uttalad som med NAC.
– Detta skulle kunna innebära att om nyfödda barn som drabbats av syrebrist och/eller infektioner fick något av dessa preparat, skulle risken att barnet utvecklar en allvarligare hjärnskada minskas. Jag hoppas att dessa upptäcker i framtiden kan leda till kliniska behandlingsstatregier för dessa barn, säger Pernilla Svedin.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi
Avhandlingens titel: Inflammation and neuroprotective strategies in the immature brain after hypoxic-ischemic brain injury
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Fil mag Pernilla Svedin, telefon: 0703–097 264, e-post: pernilla.svedin@fysiologi.gu.se
Handledare:
Professor Carina Mallard, telefon: 031–786 3498, e-post: carina.mallard@fysiologi.gu.se
Studien, som publiceras i tidskriften Nature Medicine av forskare från University of Michigan och Ludwiginstitutet vid Karolinska Institutet, är gjord på möss. Den visar att läkemedlet imatinib (Glivec®), som normalt används mot leukemi, avsevärt förbättrar resultaten även om tPA används så sent som fem timmar efter att djuren drabbats av stroke. Tillsammans med kollegor vid Karolinska Universitetssjukhuset, förbereder nu forskarna kliniska studier på människor med imatinib.
– Det är tio år sedan som vi identifierade en tillväxtfaktor, kallad PDGF-CC. De fynd vi nu presenterar visar på en mekanism i hjärnan där denna tillväxtfaktor har en avgörande betydelse. Det kan innebära en framtida revolution när det gäller strokebehandlingen, vilket är mycket spännande, säger professor Ulf Eriksson, som lett det svenska forskarlaget.
I artikeln visar forskarna att tPA orsakar ökad risk för blödning i hjärnan genom att substansen reagerar med just tillväxtfaktor PDGF-CC och PDGF-alfareceptorn som PDGF-CC binder till. Denna interaktion gör att den vanligen ogenomträngliga blodhjärnbarriären blir porös, vilket i sin tur leder till vätskeläckage och blödningar. Läkemedlet imatinib hindrar PDGF-alfareceptorn från att fungera och på så vis kan tPAs goda effekter bevaras. De blodproppar som täpper till blodkärlen vid en stroke, och som förhindrar att blod når alla delar dlingar vid stroke. Genom att på ett bättre sätt förstå hur hjärnan reglerar genomträngligheten i blodhjärnbarriären och den roll som tPA spelar i detta sammanhang hoppas vi kunna utöka tidsspannet för behandling efter en stroke till mer än tre timmar, säger professor Daniel Lawrence vid University of Michigan Medical School, som lett det amerikanska forskarlaget.
Finansiering av studierna har skett genom bidrag av amerikanska National Institutes of Health, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Karolinska Institutet, Novo Nordisk Foundation, svenska Vetenskapsrådet, svenska Cancerfonden, The LeDucq Foundation samt IngaBritt och Arne Lundbergs Stiftelse.
Publikation: “Activation of PDGF-CC by tissue plasminogen activator impairs blood-brain barrier integrity during ischemic stroke”, Enming J Su, Linda Fredriksson, Melissa Geyer, Erika Folestad, Jacqueline Cale, Johanna Andrae, Yamei Gao, Kristian Pietras, Kris Mann, Manuel Yepes, Dudley K Strickland, Christer Betsholtz, Ulf Eriksson och Daniel Lawrence, Nature Medicine, AOP 22 juni 2008, doi 10.1038/nm1787.
För frågor, kontakta:
Professor Ulf Eriksson
Ludwiginstitutet vid Karolinska Institutet
Tel: 08-52487109
Mobil: 070-6805056
E-post ulf.eriksson@licr.ki.se
Presskontakt:
Karolinska Institutet: 070-524 860 77 eller pressinfo@ki.se
University of Michigan: +1 734 764 2220 eller kegavin@umich.edu
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Avgörande för att bedöma torskbeståndets status, och därmed kunna beräkna yrkesfiskarnas fångstkvoter, är att veta hur stor andel av torskarna som är könsmogna och kan reproducera sig.
I dag görs denna bedömning visuellt genom en granskning av konsistens, färg och storlek på honornas rom och hanarnas spermier. Forskning vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, i samarbete med Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium, visar nu att sådana uppskattningar är högst osäkra: att bedöma en fisks könsmognadsgrad bara genom att se på de reproduktiva organen, ofta flera månader före lekperioden, är helt enkelt för svårt.
Följden har blivit att mognadsgraden i bestånden överskattats – och som en följd också uppskattningen av torskens lekbiomassa.
Doktoranden Francesca Vitale har i sin forskning granskat skillnaderna mellan könsmogna och icke-könsmogna honor i mikroskop. Studierna ger en mer rättvisande bild än de vedertagna metoderna. Slutsatsen är att lekbeståndets storlek systematiskt har överskattats.
Detta kan ha lett till att torskbeståndets i Kattegatt har en mindre reproduktiv kapacitet än vad man tidigare har trott, och att förvaltande organ därmed inte i tillräckligt hög grad har försökt skydda beståndet.
–Överskattningen är dessutom störst för unga individer, alltså de åldersklasser som numera dominerar torskbeståndet i Kattegatt. Att ingen återhämtning har skett kan således bero på att beståndet har tillåtits bli utsatt för en för hög fiskeridödlighet, säger Francesca Vitale.
Med de nya, mer exakta metoder som Francesca Vitale utvecklat kan bedömningarna av torskbeståndets status i Kattegatt kraftigt förbättras. Samtidigt har Francesca även kunnat visa var de nuvarande lekplatserna finns i södra Kattegatt. Båda dessa komponenter kan vara till stor hjälp för fiskeriförvaltningens arbete med att åstadkomma en återhämtning av torskbeståndet i Kattegatt.
Avhandlingen Reproductive aspects of Kattegat cod (Gadus morhua): implications for stock assessment and management försvarades vid en disputation den 5 juni.
Forskningen har bedrivits på Fiskeriverket Havsfiskelaboratoriet i Lysekil.
Kontaktinformation
Kontakt:
Francesca Vitale, Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0703-931622
Det handlar om s k Artificiella Neurala Nätverk, ANN. Det är en typ av datorprogram som är bra på att känna igen mönster och bilder och som dessutom kan förbättra sig genom träning. En forskargrupp vid Lunds universitet bestående av läkare och teoretiska fysiker har vidareutvecklat denna metod när det gäller just akuta bröstsmärtor. På onsdagen framlades gruppens rön i form av en doktorsavhandling av den teoretiske fysikern Michael Green. Green har utvecklat algoritmer för ANN-programmet och tränat det med EKG:n av tusen patienter vid Lunds universitetssjukhus åren 1997 – 1999; i dessa fall vet man ju vad som hände efter undersökningen och har alltså tillgång till ett facit.
– I dag är felmarginalen vid ANN mindre än vid läkarbedömningarna, konstaterar Michael Green. Men det betyder inte att maskinerna kan ersätta experterna. Däremot betyder det att ANN kopplat till EKG-utrustning kan bli ett värdefullt hjälpmedel som dessutom leder till snabbare diagnos. De läkare som ingår i forskargruppen har stora förväntningar på den här metoden.
Till hösten kommer ANN-diagnosticeringen att testas under reella förhållande på Hässleholms lasarett. Alla EKG:n som tas kommer att bedömas med ANN. Om metoden håller vad den lovar kan nästa steg bli att använda ANN redan i ambulanserna.
– I dag händer det att man tar EKG redan i ambulansen och skickar sedan detta t ex till universitetssjukhuset i Lund. Man kan alltså få en snabb bedömning av en expert. Processen skulle kunna snabbas upp ytterligare om man använde ANN i ambulansen och utbildade ambulanspersonalen att vidta eventuella åtgärder, resonerar Michael Green.
Som allt annat är införandet av ANN i hjärtsjukvården en resursfråga. Enligt Michael Green är kostnaderna för tekniken inte så stora – däremot kommer det att krävas både tid och pengar för att utbilda personal.
Kontaktinformation
För ytterligare information nås Michael Green på tel 073 62 31 642. Han disputerade onsdagen den 18 juni. Doktorsavhandlingen heter Improving diagnosis of acute coronary syndromes in an emergency setting: A machine learning approach.
Korrosion har visat sig vara ett stort problem i kraftvärmepannor som eldas med vissa typer av biobränslen, eftersom det leder till sämre värmeöverföring och kan fräta hål på rören. Forskarna är eniga om att alkaliklorider är huvudorsaken till problemet. Många biobränslen innehåller höga halter av alkalimetallerna kalium och natrium, samt klor. Vid förbränningen bildar dessa ämnen alkaliklorider, som sedan lägger sig som frätande beläggningar på de värmeöverförande rören inne i pannan.
En lösning på problemet kan vara att samelda biobränsle med avloppsslam. Det visar Anna-Lena Elled i sin doktorsavhandling vid Chalmers och Högskolan i Borås.
– Man brukar försöka lösa problemet genom att tillsätta ett ämne som binder till sig alkalimetallerna, säger hon. Men sådana ämnen, additiver, kostar pengar. Avloppsslam kan kraftvärmeverk tvärtom få betalt för att ta emot och elda upp.
Utgångspunkten för hennes avhandling var att avloppsslam i första hand är något som samhället måste göra sig av med, även om det har ett visst energivärde som man tar tillvara vid förbränning.
Att slammet kan användas som ett additiv vid samförbränning med biobränsle kom som en positiv överraskning.
Orsaken till effekten visade sig vara att avloppsslam innehåller stora mängder svavel. Det reagerar under förbränningen med alkalimetallerna, och bildar kalium- eller natriumsulfat. Dessutom innehåller askan från slammet flera ämnen som binder till sig alkalimetaller. Eftersom kloret då inte kan reagera med alkalimetallerna bildar det i stället för alkaliklorid väteklorid, ett ämne som hamnar i rökgaserna, som sedan renas.
Anna-Lena Elled har gjort en mängd olika försök i en förbränningsanläggning på Chalmers, och analyserat resultaten med olika metoder. En annan viktig slutsats av hennes arbete är att även tungmetaller binds till de olika ämnena i slamaskan.
Det förhöjda innehållet av tungmetaller i avloppsslam är en av orsakerna till att det idag är kontroversiellt att använda slammet som gödningsmedel på åkrar. Men vid förbränning sprids alltså inte tungmetallerna utan hamnar i askan. Avhandlingen visar att de flyktiga metallerna hamnar i flygaskan, som sedan fångas in med hjälp av ett rökgasfilter.
Avhandlingen ”Co-combustion of Biomass and Waste Fuels in a Fluidised Bed Boiler – Fuel Synergism” försvarades den 12 juni.
Kontaktinformation
Anna-Lena Elled, Avdelningen för energiteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 033-435 46 44 Mobil: 0702-17 32 84
annalena.elled@hb.se
Handledare: Lars-Erik Åmand, Avdelningen för energiteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 14 39
lars-erik.amand@chalmers.se
Många sjukdomar orsakas av proteiner som inte har rätt struktur. Därför är det viktigt att utöka kunskapen om vilka faktorer som bidrar till att göra proteiner stabila.
– Kunskapen om att påverka och styra proteiners stabilitet kan användas till exempel inom sjukvård eller inom industriella processer där biologiska molekyler används, säger Linus Olofsson.
Interaktioner sker via kontaktpunkter på mycket väl definierade ställen på molekylernas ytor och om inte molekylerna kan upprätthålla en viss stabilitet, och därmed struktur, så kommer kontaktpunkterna att flyttas eller förstöras. Följaktligen försvinner möjligheten till korrekta interaktioner mellan dem och därmed möjligheten till liv.
– Jag har även undersökt hur biologiska molekyler interagerar med varandra i organiska lösningsmedel, i stället för vatten, säger Linus Olofsson. Syftet var att skapa en metod för framställning av till exempel nya enzymer som skulle kunna utföra reaktioner som är svåra att genomföra i vatten.
Ett enzym är ett protein som katalyserar omvandling av en viss molekyl (substrat) till en annan (produkt). Diverse olika enzymer används idag inom matproduktion, jäsning av öl, i tvättmedel och inom bioteknologisk industri för framställning av till exempel läkemedel. För vissa substratomvandlingar kan det vara fördelaktigt att använda andra lösningsmedel än vatten. De biologiska molekylerna har genom evolutionen utvecklats till att trivas bäst i en vattenmiljö och risken är stor att de förlorar sin form och funktion om de utsätts för organiska lösningsmedel. Det finns dock enzymer som är mycket stabila och ett sådant studerades då det exponerades för organiska lösningsmedel. Avsikten var att undersöka om det behöll sin form och aktivitet och därmed kanske kan användas industriellt i sådan miljö.
Linus Olofsson disputerade den 22 maj vid Högskolan i Kalmar med avhandlingen “Biomolecular Structure and Function in Organic Solvents” Opponent var professor Karl Hult, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Linus Olofsson
Mobil: 0732-130163
E-post: linus.olofsson@holmberg.se
I mer än 50 år har blodtrycket registrerats med dels det systoliska trycket, som är det högsta i pulsådern i samband med ett hjärtslag, dels det diastoliska trycket, som är ett slags viloläge definierat som det lägsta under tiden fram till nästa hjärtslag. Båda mäts idag rutinmässigt, till exempel som 120/80 mm Hg (millimeter kvicksilver). Tre ledande blodtrycksexperter — Bryan Williams vid University of Leicester, Lars Hjalmar Lindholm vid Umeå universitet och Peter Sever vid Imperial College London — föreslår nu att det skulle räcka med att mäta det systoliska trycket, åtminstone för patienter äldre än 50 år. Deras synpunkter publiceras online som en ”Viewpoint” inför kommande publicering i Lancet.
De skriver att eftersom världens befolkning åldras blir högt systoliskt blodtryck både vanligare och viktigare. Det systoliska trycket stiger med åldern medan det diastoliska i allmänhet bara ökar fram till 50 års ålder för att sedan sjunka — och vid ungefär 50 år börjar också risken för hjärt-kärlsjukdom bli betydande. Antalet fall av högt systoliskt blodtryck ökar i högre ålder medan högt diastoliskt blodtryck nästan aldrig förekommer. Författarna drar slutsatsen att eftersom mer än 75% av patienterna med högt blodtryck är äldre än 50 har det blivit ologiskt att använda det diastoliska trycket för att ställa diagnoser och analysera risker i en åldrande befolkning.
För att underlätta för dem som lägger upp behandlingsstrategier och för att rikta in utvecklingen av nya läkemedel mot rätt mål föreslår de tre experterna att bara det systoliska blodtrycksvärdet ska mätas hos personer över 50 år. Skälen är fyra: Det systoliska trycket är lättare att mäta mer exakt och ger dessutom ett bättre riskmått. Det andra skälet är att det blir lättare att kommunicera med patienterna om man koncentrerar sig på ett värde. Det tredje skälet är att undvika motstridiga budskap till läkarkåren, där många ännu grundar behandlingsbeslut på det diastoliska blodtrycket. Det sista skälet är att kampanjer som kan fokuseras på ett enda blodtrycksmått har större utsikt att slå igenom och förbättra folkhälsan.
Risken för hjärt-kärlsjukdom ökar kontinuerligt när det systoliska trycket stiger över 115 mm Hg. De flesta internationella riktlinjer vill hålla värdet under 140 mm Hg, men det finns ännu inget entydigt besked från randomiserade kliniska försök om vilket värde som borde vara målet. Författarna efterlyser sådana.
Vad gäller patienter under 50 år är bilden en annan. Bland personer som är yngre än 40 har upp till 40% högt diastoliskt blodtryck, mellan 40 och 50 år en tredjedel. För dessa patienter är det rimligt att fortsätta mäta båda typerna av blodtryck, skriver författaren men tillägger att den gruppen är så liten att det inte påverkar huvudbudskapet om att det systoliska blodtrycket är viktigast.
Det tre författarna deltar i veckans möte i Berlin med det ledande vetenskapliga sällskapet på området blodtrycksforskning, International Society of Hypertension (ISH), där Lars Hjalmar Lindholm är ordförande.
Referens: Bryan Williams, Lars H Lindholm, Peter Sever: “Systolic pressure is all that matters”, Lancet, published online, June 17, 2008, DOI:10.1016/S0140-6736(08)60804-1
Kontaktinformation
För mer information kontakta professor Lars Hjalmar Lindholm, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, mobil 070 585 35 26, epost larsh.lindholm@fammed.umu.se
– Psykosociala faktorer är minst lika viktiga som fysiska för människors arbetsförmåga, säger Elin Ekbladh som nyligen har disputerat i vårdvetenskap med inriktning mot arbetsterapi.
Hon har undersökt två instrument som består av semistrukturerade intervjuer. De används för att bedöma vilka psykosociala och arbetsmiljömässiga faktorer som påverkar en persons arbetsförmåga. Det handlar om faktorer som personens motivation, vanor och rutiner och hur personen uppfattar sin omgivande fysiska och sociala miljö.
I flera studier följde hon olika grupper av långtidssjukskrivna under två år och såg vilka faktorer som bäst förutsade vilka av dem som kom tillbaka i arbete. Hon fann att tron på den egna förmågan är det som betyder mest. Därnäst kommer hur dagliga vanor och rutiner ser ut och går att kombinera med ett arbete.
Bland faktorer som påverkar arbetsmiljön betyder personliga kontakter mest, i första hand med kunder och klienter, i andra hand med arbetskamrater. Därnäst kommer arbetets meningsfullhet.
Någon entydig definition på begreppet arbetsförmåga finns inte, trots att begreppet är så centralt i dagens politiska debatt. Inte heller finns några allmänt vedertagna metoder för att fastställa en persons arbetsförmåga. Att det görs på ett bra sätt är viktigt för att kunna stödja sjukskrivna att komma åter i arbete och för att kunna planera en bra rehabilitering.
Ett stort problem idag är att alltför få långtidssjukskrivna får någon rehabilitering alls. Här förutses företagshälsovården tilldelas en större roll. Men då krävs att fler paramedicinare knyts till företagshälsovården, säger Elin Ekbladh.
– Det finns en risk att alltför stor vikt fästs vid fysiska faktorer som påverkar arbetsförmågan, jämfört med psykosociala. Arbetsterapeuter har viktig kunskap inom detta område, de är skolade i att se och analysera människors förmåga att utföra aktiviteter, där arbete är en central aktivitet. I rehabiliteringen behövs tillförlitliga utredningsmetoder och en helhetssyn på vad som påverkar möjligheterna för den sjukskrivne att åter börja arbeta.
Med den nya sjukskrivningsprocess som ska börja tillämpas vid halvårsskiftet skärps de ekonomiska incitamenten för sjukskrivna.
– Det finns andra faktorer än rent ekonomiska som är minst lika viktiga för att få människor tillbaka i arbete, säger Elin Ekbladh. Risken nu är att kommunernas utgifter för socialbidrag skjuter i höjden, när allt fler nekas sjukpenning eller sjukbidrag.
Hennes erfarenhet är att människor inte simulerar. De flesta väljer inte att gå sjukskrivna.
– De allra flesta vill hitta en lösning som innebär att de kan arbeta. Men istället för ekonomisk piska kan de behöva hjälp och bekräftelse i att identifiera egna lösningar, säger hon.
Kontaktinformation
Elin Ekbladh nås på telefon 011-363182, mobil: 0768-109687, e-post: elin.ekbladh@isv.liu.se
Sten Ohlson har sedan länge forskat kring så kallade transienta biomolekylära bindningar. Sådana bindningar är kortvariga, biomolekylerna berör varandra bara för en kort stund. Många av människokroppens processer till exempel i en cell sker med hjälp av transienta bindningar.
Upptäckten av och förståelsen för hur viktiga transienta bindningar är banar nu väg för en helt ny typ av läkemedel som blir både mer effektiva, multikompetenta och som också i mindre utsträckning än dagens mediciner leder till att användaren utvecklar en tolerans.
Det är framför allt inom tre områden som professor Sten Ohlson ser de stora möjligheterna med den nya tekniken: hjärt- och kärlsjukdomar, smärttillstånd och neurologiska sjukdomar.
Redan idag finns multikompetenta läkemedel som bygger på transient växelverkan. Ett sådant är vanlig aspirin där acetylsalicylsyran binder biokemiskt transient till många målstrukturer och därmed får effekt både som smärtlindrare och inflammationsdämpare.
Just nu samarbetar Sten Ohlson med läkemedelsföretag om att hitta substanser som kan förhindra blodproppar vid hjärtinfarkt eller stroke.
Sten Ohlsons forskning kring betydelsen av transienta molekylbindningar i biologiska system är revolutionerande men själv menar han att tillämpningen av den förutsätter att andra forskare överger gamla, traditionella synsätt.
– Det största hindret tror jag just nu handlar om att få forskare att börja tänka transient. Det här är ett helt nytt sätt att betrakta och förstå de grundläggande funktionerna hos de sjukdomar som drabbar oss och hur vi ska bota dem, säger Sten Ohlson.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Sten Ohlson
Tel: 0480- 44 62 42
Mobil: 070-6206933
E-post: sten.ohlson@hik.se
Arsenik är ett mycket giftigt, cancerframkallande grundämne som förekommer naturligt i berggrunden. Arsenik kontaminerar vatten, jord och grödor i ett stort antal länder. I vissa u-länder har höga arsenikhalter i de brunnar som används för dricksvatten och konstbevattning lett till alarmerande höga gifthalter både i vatten och odlade grödor.
I till exempel Bangladesh, delar av Indien och i vissa regioner i Nepal, där ris är basföda och människor därigenom riskerar få i sig höga halter av giftet via livsmedelskedjan, är arsenik ett mycket allvarlig problem. Enligt beräkningar från UNESCO kan mer än 20 miljoner människor vara utsatta för kronisk arsenikexponering enbart i dessa områden. Men arsenik är ett globalt problem där både u- och i-länder är drabbade.
Forskaren Markus Tamas vid Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, har nu tillsammans med danska kollegor hittat de proteiner som ansvarar för upptag av arsenik i växter. Upptäckten – som publicerats i vetenskapliga tidskriften BMC Biology – öppnar för möjligheten att med genteknik minska eller förhindra att växter tar upp arsenik. Detta skulle kunna medge risodlingar där riset inte tar upp arsenik även om det bevattnas med förgiftat vatten.
– Man kan med genteknik antingen inaktivera proteinerna, eller påverka proteinerna så att växterna utsöndrar den arsenik som tagits upp. Genom att begränsa upptag och lagring av arsenik i ris skulle man åtminstone delvis kunna minska arsenikförgiftning hos människor genom att minska bidraget från livsmedelskedjan, säger Markus Tamas, docent i mikrobiologi.
Försök att få fram rissorter som tar upp mindre av arseniken pågår redan, men upptäckten av de särskilda transportproteinerna kan få utvecklingen att gå betydligt snabbare.
– Men även om vi är glada att ha identifierat proteinerna är det långt till målet, säger Markus Tamas.
Kontaktinformation
Kontakt:
Markus Tamas, docent Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031-786 2548
073-373 2548
markus.tamas@cmb.gu.se
