Avhandlingen är baserad på kvalitativa intervjuer och består av fyra delstudier. Sammanlagt har 22 personer i åldrarna 33-65 år intervjuats. Resultatet visar att när en människa drabbas av hjärtsvikt ”mitt i livet” så kan det innebära en upplevelse av att livet blivit avbrutet.

– Att vara nära döden, trots att man själv upplever att man är för ung för att dö, kan för en del vara en förödande tanke som laddas med sorg och saknad efter det som gått förlorat eller med rädslan för att dö, säger Lena Nordgren. För många innebär detta att livssituationen präglas av existentiell vilsenhet. Medelålders människor med hjärtsvikt behöver därför hjälp från vården, inte bara med det sviktande hjärtat, utan också med vilsenheten. Dock framstår vården i detta avseende som delvis otillräcklig.

Resultatet visar också att när medelålders människor med hjärtsvikt upplever att de får stöd av andra, så kan de finna en inre styrka så att de kan revidera sin livsmening och sina livsmål. För att de ska ha möjlighet att ta ansvar för sina hälsoprocesser krävs dock information, kunskap och delaktighet i vården. Samtidigt behöver vården och vårdarna fokusera mer, än vad som sker idag, på att stödja de här människorna i relation till deras livssituation. Med utgångspunkt i personernas egna upplevelser kan vårdarna besvara deras frågor och tvivel, och stödja dem i deras strävan efter att återta sina liv och att kunna se framåt, trots ovisshet och osäkerhet, och trots de gränser kroppen sätter upp.

Eftersom kontroll och trygghet är centrala aspekter av att lära sig leva med hjärtsvikt för människor i medelåldern, så är en tillgänglig vård och kontinuitet av stor betydelse. I Sverige är det idag vanligt med specialistsjuksköterskor inom primärvården för människor med till exempel diabetes eller högt blodtryck, men alltjämt finns bara ett fåtal specialistmottagningar för människor med hjärtsvikt.

– Detta är ett område som borde prioriteras avsevärt mycket högre inom dagens hälso- och sjukvård, säger Lena Nordgren. Sannolikt skulle hjärtsviktsmottagningar inom primärvården innebära större tillgänglighet, bättre kontinuitet och mer trygghet för de här människorna, vilket skulle kunna avspegla sig i ett ökat välbefinnande hos dem likväl som i reducerade sjukskrivningstider och minskade kostnader för återkommande vård på sjukhus.

Även arbetssituationen framstår som problematisk och komplicerad för människor som lever med hjärtsvikt i medelåldern. Arbetet är ofta en betydelsefull del av livssituationen och en del i deras självbild. Samordning mellan arbetsgivare, Försäkringskassa, Arbetsförmedling och hjärtsviktsmottagning saknas dock ofta, vilket kan hindra dem från att återgå till arbetet i någon form. Sjukskrivningarna blir ofta mycket långa och sjukpension är vanligt förekommande. Med stöd och flexibilitet från arbetsgivare, arbetskamrater och Försäkringskassa kan det finnas möjlighet att anpassa arbetet så att medelålders människor med hjärtsvikt kan fortsätta arbeta i den utsträckning deras kropp förmår.

Lena Nordgren, som tidigare har arbetat som sjuksköterska inom hjärtsjukvård, är hemmahörande i Kvicksund och arbetar för närvarande som universitetsadjunkt i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola.

Avhandlingen När kroppen sätter gränser. En studie om att leva med hjärtsvikt i medelåldern försvaras fredagen den 30 maj 2008, kl. 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Anna Strömberg, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lena Nordgren, telefon: 016-15 32 58, 073-600 33 20 eller e-post: lena.nordgren@mdh.se.

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press,
telefon: 0470/708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Avhandlingen inriktar sig på hur små och medelstora företag tillsammans försöker skapa och använda sig av kunskapsrelaterade resurser i sin jakt på konkurrensfördelar. Men fokus är även på hur ett innovationssystem, bestående av mindre IT-företag, stora företag i processindustrin samt olika forskningscentrum tillsammans kombinerar kunskap från olika resursbaser för att på så sätt skapa nya produkter och tjänster.

– De motiv en aktör har för att engagera sig i ett samarbete är viktiga eftersom de påverkar hur man väljer partners och projekt. Dessutom påverkar motiven utfallet av själva samarbetet eftersom det har stor betydelse att de som ingår i samarbetet har likartade motiv. Genom att betona motivens betydelse tydliggörs både komplexiteten och flexibiliteten – det förstnämnda eftersom en aktör kan ha flera motiv för sitt deltagande, den sistnämnda eftersom aktörernas motiv både förändras och utvecklas under samarbetets gång, säger Johan Johansson.

Forskningsresultaten visar att personliga kontakter är av stor betydelse och en av utmaningarna – särskilt för små och medelstora företag – är att veta vem i företagets omgivning som vet vad, kan vad eller känner någon som vet eller kan.

– Relationer är alltså oerhört viktiga, och resultaten visar också att olika typer av samarbeten leder till olika former av synergier. Sådana samarbeten som fokuserar på att utveckla nuvarande affärer har en tendens att ge positiva effekter på företagets produktionsteknologi medan samarbeten som fokuserar på att utveckla nya affärer i stället tenderar att ge positiva effekter på företagens produktteknologi, säger Johan Johansson.

I avhandlingen konstateras också att skapandet av ett fungerande innovationssystem snarare är en dynamisk, självorganiserande pricess som sker över lång tid, än en process som kan planeras fram eller styras på ett traditionellt management-sätt.
– Den insikten är ett viktigt inspel för offentliga beslutsfattare i deras ansträngningar att bidra till lokal eller regional tillväxt, konstaterar Johan Johansson.

Avhandlingen heter ”Essays on collaborative processes among SME:s for competitiveness development presenteras” och presenteras den 28 maj.

Johan Johansson är bosatt i Boden. Innan han bytte yrkesbana arbetade han som arméofficer vid Norrbottens regemente under åren 1989-2002 och har examina från såväl Officers- som Krigshögskolan samt från Stridsskola Syd. 2002 tog han en ekonomie magisterexamen och 2005 en teknologie licentiatexamen.

Kontaktinformation
Upplysningar: Johan Johansson, tel. 0920-49 23 82, 070-344 72 38, johan.johansson@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Det som framträder i flera av Ann-Sophie Hanssons studier är hur viktigt det är att kunna hantera de påfrestningar man utsätts för antingen i arbets- eller privatlivet för att lyckas med återhämtningen. Att ständigt och med starkt engagemang arbeta i nära relationer med människor är mentalt belastande och ställer därför extra stora krav på att kunna sätta gränser inte bara arbetstidsmässigt utan också i psykologisk mening.

– Det är tydligt att det ofta råder en obalans mellan upplevd stress och de resurser man har för att kunna hantera den. Här handlar det både om individens egna resurser, som till exempel copingförmåga, men kanske ännu viktigare är möjligheten att erbjudas stöd från organisationen på olika sätt – detta borde vara en självklarhet inom dessa yrken, säger Ann-Sophie Hansson.

Stress och ohälsa är vanligt inom yrken som socialarbetare, psykologer, vårdanställda och anställda inom den religiösa sektorn. Ohälsan har i olika studier visats vara relaterad till högt arbetstempo, höga krav och små möjligheter att påverka sin arbetssituation. De flesta studier har i huvudsak fokuserat olika arbetsplatsrelaterade faktorer och dess påverkan på hälsan, medan få har undersökt de komplexa samband som finns mellan hälsa och faktorer relaterade till såväl organisationen, till samhället som till individens sociala och psykobiologiska förhållanden. Ann-Sophie Hansson har genomfört två enkätstudier inom äldrevården, varav den ena undersökte effekterna av en omorganisation på hälsa och sjukskrivning. I dessa studier mättes också biologiska stressmarkörer hos de anställda. Hon har också gjort två studier inom Svenska kyrkan. Den ena infattar data från dåvarande Yrkesinspektionen samt djupintervjuer kring den psykosociala arbetsmiljön med samtliga personalkonsulenter inom de 13 stiften, den andra utvärderade resultatet av församlingarnas införande av och arbete med måldokument i samband med att kyrka och stat skiljdes åt år 2000.

– Det finns en tradition inom båda dessa yrkesgrupper att man har en stark drivkraft i sitt arbete, och till och med att man ibland upplever ett sorts kall. Att ohälsan inom dessa yrken blivit så tydlig under de senaste decennierna kan bero på ett i stort förändrat arbetsliv, som för dessa grupper inneburit ökade påfrestningar, säger Ann-Sophie Hansson.

I hennes studier framstår Svenska kyrkan som en komplex arbetsplats karaktäriserad av djupgående och ofta svårlösta konflikter på grund av en oförmåga att hantera problemen, samtidigt som det finns en stor frihet att utforma och påverka sina arbetsuppgifter. Stor entusiasm i arbetet och en stark känsla av engagemang är positiva faktorer som dock tenderar att vändas negativt till känslor av otillräcklighet och en oförmåga att dra gränser mellan arbete och fritid. Detta kan i sin tur leda till utmattning och utbrändhet. Vidare framgår att styrnings- och ledningsstrukturen ofta är otydlig, vilket skapar osäkerhet och stress hos medarbetarna. Arbetsförhållandena kännetecknas av höga krav både från omgivningen och inifrån kyrkan själv, arbetsmiljöfrågorna prioriteras inte och kommunikationen fungerar dåligt. Sammantaget innebär detta att arbetsmiljön på många sätt medför negativa konsekvenser för hälsa och sjukskrivning.

– Inom kyrkan där drivkraften är ens tro och övertygelse är det lätt att känna att man ska räcka till för alla. Då behövs bra stöd och möjlighet till återhämtning för att se på sitt jobb på ett rimligt sätt.

Arbetet med måldokument uppfattas ha lett till ökad tydlighet och upplevs ha en övervägande positiv påverkan på såväl utveckling av arbetsmiljö som verksamhet.

Resultatet av studierna från äldreomsorgen visar generellt på en hög grad av arbetsrelaterad utmattning som ett resultat av framför allt bristande återhämtning. Utmärkande för dem med en hög grad av stressrelaterad sjukfrånvaro var missnöje med arbetssituationen liksom en dålig social situation och hemsituation jämfört med dem som inte angett stressrelaterad sjukfrånvaro. Däremot bekräftades inte dessa skillnader mellan grupperna när det gällde uppmätta värden av biologiska stresshormoner. Studien visar också att otillfredsställelsen med arbetet var relaterad till små utvecklingsmöjligheter, en hög arbetsbelastning, en svag känsla av meningsfullhet i livet och små möjligheter till återhämtning. Risken att drabbas av stressrelaterad sjukskrivning visade sig vara nära tre gånger så stor för vårdanställda som upplever sin arbetssituation som otillfredsställande jämfört med dem som inte upplever detta. Med en dålig social situation är risken ännu något större.

I studien av effekterna av en organisationsförändring inom vården visade resultatet inte på någon signifikant försämrad hälsa mellan mätningarna (ett år) eller mellan dem som var eller inte var berörda av organisationsförändringen. Dock fanns en tendens på försämrad återhämtning för dem som var berörda av organisationsförändringen genom förändrade nivåer i ett av de så kallade återuppbyggnadshormonerna.

– Det var ett ganska oväntat resultat eftersom många tidigare studier visat på negativa hälsoeffekter av just denna typ av organisationsförändringar. Möjligen ser man effekter efter en längre tid, eller så finns redan en viss erfarenhet hos de anställda av liknande förändringar som gör att man vant sig vid att hantera denna typ av påfrestningar, säger Ann-Sophie Hansson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Sophie Hansson, mobil: 070-853 97 90, e-post: Ann-Sophie.Hansson@pubcare.uu.se

Ukrainas premiärminister Julia Timosjenko talade i april i år i Europarådets parlamentariska församling och betonade då Europarådets betydelse inte bara för Ukrainas europaintegration men också för utvecklingen av den ukrainska demokratin. Till detta bör tilläggas att Ukraina också bidragit till Europarådets och granskningsprocessens utveckling. Den ukrainska granskningsprocessen har varit den mest aktiva och idag är det en ukrainare som leder granskningsutskottet.

– Man kan säga att den parlamentariska församlingen har kommit att bli något av en symbolisk andra kammare till Ukrainas parlament, säger Anders Nordström, som i sin avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, studerat Europarådets granskning av Ukraina.

Den form av styrning som granskningsprocessen är ett exempel på reagerar på lokala problem och för upp dem till en principiell diskussion kring hur en europeisk stat bör bete sig mot sina medborgare. Det finns inga maktmedel förutom hotet om uteslutning. Ändå har processen uppfattats som meningsfull för de inblandade parterna.

– Den parlamentariska församlingen har ofta blivit ett forum där ukrainska politiker från olika politiska block återkommande, inför sina europeiska kollegor, har debatterat hur den egna regeringen levt upp till åtaganden angående demokrati, rättstatlighet och mänskliga rättigheter. I stort sett alla ledande ukrainska politiker har någon gång uppträtt i Europarådet, berättar Anders Nordström.

Denna dynamik kan förstås genom den interaktion mellan den ukrainska och den europeiska nivån som växt fram under processens gång menar Anders Nordström.

– Europarådets begränsade resurser och Ukrainas oklara status i det internationella samfundet är faktorer som bidragit till att dialog och kritik fått en mer framträdande roll än påvisbara resultat. Detta uppfattas ibland som ett misslyckande men kan också ses som en modell för sammanvävning av tidigare åtskiljda politiska och rättsliga system med mer utrymme för lyhördhet och delaktighet, säger Anders Nordström.

Avhandlingens namn: The Interactive Dynamics of Regulation: Exploring the Council of Europe’s Monitoring of Ukraine.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Anders Nordström, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet och Baltic and East European Graduate School (BEEGS), Södertörns högskola, tfn 08- 6084685, 073-640 10 96, e-post anders.nordstrom@sh.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

– Min avhandling spänner från Noréns innersta drivkrafter i arbetet med hans våldsamma Kyla till SVT:s produktion för primetime – jättesatsningen ”Riket”, som jag följde på plats i Polen. Det är ett intressant nutidsdokument med tanke på realitygenrens status och utveckling, säger Per Zetterfalk.

Avhandlingen bygger på en omfattande dokumentation och gestaltning av skaparprocesserna i film och text. Per Zetterfalks intima porträttfilm om Lars Norén, ”Kall” – Noréns drama, kom på dvd för ett år sedan. Hans samlade forskaranteckningar, som han skriver ungefär samtidigt med Noréns så uppmärksammade ”En dramatikers dagbok”, omfattar 37 journalböcker om 10 000 sidor. Utöver sina observationer och intervjuer kommenterar han även sitt eget skapande.

– Mitt arbete är ett exempel på hur konstnärligt skapande kan vara en väg också för vetenskapligt arbete, men även hur vetenskaplig analys kan vara en väg för konstnärlig utveckling. Jag har försökt gestalta en verklig kombination av skapande och analys. Mina resultat tillhör olika traditioner men är tätt sammanlänkade.

– Mitt fokus är vägen till ett verk, inte verket i sig. Syftet är att spegla den vindlande resan från ambition till färdigt resultat och fånga det unika i skaparprocessen, säger Per Zetterfalk.

Avhandlingen och boken Inter esse och filmen Kall kompletterar varandra. Med det samlade resultatet bryter han därmed ny mark i gränslandet mellan verkligheten, konst och vetenskap.

– Avhandlingen ger också en bild av den status kulturen åtnjuter i ett samhälle och de värden som står på spel, förklarar han. Det handlar inte bara om den enorma uppmärksamhet som Noréns dagbok röner, utan även om den samhälleligt så inflytelserika massmediaproduktion vars utveckling inom public service SVT 24:s chef Erik Fichtelius nyligen starkt kritiserade.

– ”Inter esse” kastar ett skarpt sken över traditionellt sett undanskymda men intensiva spelplatser där vår tid formas, säger han.

Per Zetterfalk försvarar sin avhandling den 30 maj kl 13.00 i Biografen, Dramatiska institutet, Valhallavägen 189, Stockholm. Filmvisning kl 10-12. Opponent: Maaret Koskinen.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller filmmaterial kontakta: Per Zetterfalk, tfn 0707-46 42 64 eller per.zetterfalk@draminst.se. För pressbilder se: www.memoriaproduktion.se. För pressexemplar av boken kontakta: Gidlunds förlag, tfn 0224-83 140 eller info@gidlunds.se

De svenskar som har testats har tillbringat lång tid i Tyskland, de flesta mellan 7 och mer än 30 år, och utövar där olika yrken. Alla har gått i svenskt gymnasium. De flesta har förutom engelska läst tyska i minst fem år och några har läst ytterligare språk i skolan.

Fem språkområden testades: ordförråd, grammatik (främst syntax), muntlig produktion, användningen av de för tyskan typiska modalpartiklarna samt s.k. registerkompetens, dvs. hur stilnivån anpassas efter olika situationer. Avhandlingsförfattarens ambition har varit att ge en helhetsbild av den språkliga kompetensen och språkbruket hos dessa inlärare. Uttalet hos några informanter har också bedömts av språkligt bildade tyskar och bedömts vara mycket bra. För jämförelse har samma tests också gjorts av en tysk kontrollgrupp.

Förvånansvärt är att så många av de testade svenskarna trots den långa vistelsen i tyskspråkig omgivning har svårt med kasus och genus. Däremot klaras ordföljd och konjunktiv bra. Gemensamma drag är också, att svenskarna har svårt att slita sig från den svenska informationsstrukturen, dvs. korta element återfinns i början av satsen, vilket medför en överanvändning av subjektspronomen.

Det är välkänt att ordförrådet ökar med vistelsens längd och graden av input, vilket också statistiskt bekräftas i undersökningen. Vidare har en signifikant korrelation mellan skolbetyg i modersmålet och lexikontestet konstaterats. Sådana samband har inte kunnat påvisas beträffande grammatiken. Den muntliga produktionen uppvisar hos de flesta svenskar ett bra ‘flyt’, även om svenskarna i allmänhet talar något långsammare och gör fler pauser än tyskarna. Den största skillnaden mellan de testade svenskarna ligger i komplexiteten och korrektheten i tyskan. Skillnader mellan svenskar och tyskar kan även noteras inom området registerkompetens, där tyskarna i vissa situationer uppvisar en större variation än svenskarna och använder en högre stilnivå, när så krävs.   

Nyckelfaktorer för att framgångrikt kunna tillägna sig ett främmande språk tycks vara graden av ”input” genom en 100%-ig kontakt med det omgivande samhället och motivationen att aktivt förbättra och utveckla språket. En god språklig bakgrund i form av formell undervisning och en analytisk förmåga underlättar vägen fram till målet. Den här undersökningen visar också att krav på goda språkkunskaper i yrkeslivet är en pådrivande faktor för mycket god språkbehärskning.

Avhandlingens titel: Sackgasse oder Autobahn? Deutsch in Deutschland erwerben. Zu Fortgeschrittenenvarietäten in L3 Deutsch erwachsener Schweden.
Disputationen äger rum lördagen den 31 maj 2008 kl. 11.00.
Plats: Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Inger Trollstad, 042-15 67 89, inger.trollstad@telia.com

Mediaforskaren Margareta Melin lägger nu fram sin avhandling om könskodad journalistikkultur vid JMG, Göteborgs universitet. Det handlar om strategier och taktiker som används av svenska och brittiska journalister för att behålla eller skaffa sig en position inom journalistiken. Tidsramen är sent 1980-tal till tidigt 2000-tal.

– Syftet har varit att förstå journalistikens grundförutsättningar genom att undersöka brittisk och svensk journalistikkultur, säger Margareta Melin. Slutsatsen är att de två undersökta journalistikkulturerna har mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Främst visar det sig genom den genomgående könskodade logiken, som genomsyrar kulturerna.

Margareta Melin visar att de oavbrutna maktkamperna på de två journalistiska fälten främst rör sig om en kamp om uppfattningen om vad journalistik är. För att försvara sin maktposition använder sig den journalistiska, manliga eliten av olika strategier. Exempel på dessa är rutiner på redaktionen, t ex utdelande av ”kvinnliga mjuka nyheter” till kvinnliga journalister på morgonmöten, ryktesspridning och baktaleri, samt mer eller mindre dolda sexuella trakasserier.

– I England och framför allt Skottland är puben och alkoholkonsumtion också en strategi. Kvinnor svarar med olika taktiker.
Exempel på sådana är att skapa en ämnesmässig nisch, skaffa ett mer manligt sätt att vara, utnyttja sin kvinnlighet, utnyttja sin utbildning och att skapa och utnyttja sociala nätverk. Taktikerna är inte statiska utan journalisterna väljer de som passar bäst i olika skeenden.

– Systemet att öppet motarbeta och negligera kvinnors och andra gruppers erfarenheter och kompetenser liknar ett krigsspel. Det får negativa individuella konsekvenser för både män och kvinnor. Det får negativa samhälleliga konsekvenser. Och journalistiken blir lidande, säger Margareta Melin.

Melins studie utgörs av stora statistiska undersökningar med 1 500 svenska journalister under 1989-2005 och djupare intervjuer med 33 brittiska journalister som hon har följt mellan 1992 och 2002. Margareta Melin har bedrivit sin forskning vid Malmö högskola och lägger fram sin avhandling vid Göteborgs universitet.
– För mig är den teoretiska utvecklingen ett av huvudresultaten av mitt avhandlingsarbete. Teoretiskt sett tar avhandlingen avstamp i traditionell journalistikforskning, men utvecklar denna genom att föra in ett feministiskt perspektiv och genom att låna begrepp från de franska kulturforskarna Pierre Bourdieu och Michel de Certeau. I centrum står begreppet journalistikkultur.

Avhandlingens titel: Gendered Journalism Cultures. Strategies and Tactics in the Fields of Journalism in Britain and Sweden.

Tid och plats för disputation: Fredagen den 30 maj 2008, kl. 13.15, Sal 302, Anndalsseminariet, Campus Linné, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Margareta Melin, 073-964 4849, 040-667 0137(bost.), 040-665 7221 (arb.)
margareta.melin@mah.se

– Problematiken kring elektronisk arkivering är stor, säger Erik Borglund. Arkivinformationen måste senast vid sin tillkomst uppfylla arkivvetenskapliga krav. Det gäller även vid design av informationssystemen där arkivinformation skapas och hanteras över tid.

Den svenska offentlighetsprincipen bygger på en fungerande arkivering oavsett hur handlingar skapas. Men olika perspektiv finns när det gäller arkivinformation. Privata organisationer värderar arkivinformationen framförallt utifrån verksamhetsnytta. Offentliga organisationer däremot värderar arkivinformationen mestadels utifrån legala krav och ansvarsspårbarhet. Med det menas att den som skickar en handling till en myndighet skall kunna hitta igen den, även om ingenting händer trots att den är mottagen. Man skall kunna hitta den som är ansvarig.

En modell för kvalitet (RQAM) har utvecklats för hantering av arkivinformation och kvalitetsmätning av densamma. Modellen fungerar även som referens vid design av informationssystem.

Avhandlingen från Mittuniversitetet är den första i Sverige som fokuserar på elektronisk arkivering och digitalt bevarande. Forskningen bidrar därmed till ny kunskap om långsiktigt digitalt bevarande.

Erik Borglund disputerar i Härnösand den 27 maj med avhandlingen ”Design for Recordkeeping: Areas of Improvement”.

Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Erik Borglund, 0611-862 33, 073-848 82 82. E-post erik.borglund@miun.se

I avhandlingen ”Att köra eller inte köra – Hur de äldre, åldrande och bilkörning har diskuterats i svensk transportpolitik” har Satu Heikkinen undersökt föreställningar om äldre människor som kör bil genom att studera svensk statlig transportpolitik. Som material har hon i första hand använt sig av riksdagstryck och regeringsdokument. Hon har dessutom studerat hur äldre människor som kör bil kategoriseras i förhållande till andra trafikanter.

Ett återkommande samtalsämne i transportpolitiken från 1930-talet och framåt är ifall förare som uppnått en viss ålder bör genomgå regelbundna körkortskontroller. Sådana regler finns i flera andra europeiska länder men inte i Sverige.

– Den svenska diskussionen om åldersbaserade kontroller av förarna handlar mer om körkortsfrågor och problematiseringar som är baserade på körkortssystemet än om trafiksäkerhet och trafikolyckor, säger Satu Heikkinen.

Detsamma gäller även mer generellt för diskussionerna inom transportpolitiken, menar hon. Fokus ligger på körkortsfrågor för äldre människor som kör bil, medan flera andra frågor som anpassning av fordon, trafikmiljö och hastighet hamnar i bakgrunden.

– Även vikten av rörlighet och äldre människors behov av att resa, som blivit en viktig fråga i transportpolitiken sedan början av 2000-talet, är till stor del en körkortsfråga.

I avhandlingen diskuterar Satu Heikkinen också hur föreställningarna om äldres bilkörning uttrycker en mer generell föreställning om äldre människor. Hon liknar det vid en ålderstrappa, där det nedersta trappsteget symboliserar nedgång och förfall. För äldre som kör bil handlar detta nedersta steg om utträde, att köra eller inte köra.

– Det märks också på mitt material att föreställningarna har förändrats, eller snarare förskjutits, på senare år. Medan man förr uppmärksammade förhöjda risker med äldre bilförare och talade om vikten av att sluta köra vid rätt tidpunkt tar man i dag istället upp fördelen med att fördröja utträdet och om vikten av att äldre fortsätter att köra bil, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Satu Heikkinen, 013-20 41 12, 070-943 04 96, e-post: satu.heikkinen@vti.se

Det har ofta påståtts att moral och etik är relativiserade i det skeptiska postmoderna samhället. Men det beror på hur man förstår termen ”etik”. Begreppet har för det mesta förståtts som en kodex bestående av universella livsregler, som människan skapar för att skipa rättvisa.

Man kan emellertid också prata om den inbyggda, intuitiva etiken som gör att människan alltid i någon mån har känt ansvar för den Andre. Denna definition, framförd av den franske moralfilosofen Emmanuel Levinas, har inte utan kontrovers döpts till ”postmodern etik”.

I sin avhandling om berättandets etik i sju romaner av E. L. Doctorow ifrågasätter Catharine Walker Bergström den postmodernistiska klassificering dessa romaner har fått genom att undersöka de etiska frågor som författaren belyser i sina texter. Utgångspunkten för studien är således att undersöka hur Levinas etikbegrepp uttrycks i Doctorows romankonst. Avhandlingen följer utvecklingen av berättarrösten i hans mest kända romaner från Welcome to Hard Times (1960) till City of God (2000).

Avhandlingsförfattaren upptäcker här att Doctorow också vävt in i det etiska temat,som visar en plikt att återge Sanningen för den Andre, en mångfald av dolda referenser till så skilda filosofer som Ralph Waldo Emerson och psykoanalytikern C. G. Jung.

Senare under nittiotalet blir det tydligare att berättarna ansluter sig till en gnostisk livssyn, vilket det visar det sig att även Emerson och Jung gjorde. Medan berättarna i Doctorows två första romaner känner ambivalens gentemot sin förmåga att skriva något sanningsenligt, så litar de senare huvudfigurerna på sin intuition om både en förlorad ur-enighet och sin plikt gentemot den Andre, som var en del av den enigheten.                                    

Enligt Walker Bergström försöker Doctorows romaner svara på de svåraste frågorna: Varför värdesätter vi sanning och rättvisa? Och varför anar vi det etiska Självet som kan döma vad sanning och rättvisa är?

Hennes forskning leder till slutsatsen att om postmodernism är skeptisk och dess författare har svårt för att uttrycka ett hopp om sanning, rättvisa eller Självet, så kan inte Doctorow klassificeras som postmodernist.

Men avhandlingen tar upp nyare tolkningar av postmodernistisk språkteori som även ger bevis för att det som gör språket tvetydigt är faktiskt det som kräver etik. Vi vidkänner kravet att tolka den Andre och är tvungna att göra etiska överväganden i den tolkningen. Doctorows berättare inger hopp genom att tro på sin intuition om Självets fria vilja och att meningen är att välja ansvar för den Andres berättelse, även om de är medvetna om att det är omöjligt att uppfylla den oändliga plikt som detta innebär.

Avhandlingens titel: Narrative Ethics and Intuition of the Infinite: E.L. Doctorow’s Gnostic Hope for the Postmodern Era. (Berättandets etik och intuition av det oändliga: E. L. Doctorows gnostiska hopp för det postmoderna samhället.)

Disputationen äger rum lördagen den 31 maj 2008 kl. 13.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Catharine Walker Bergström,0521-171 76 (hem), 0705-45 55 73, catharine.bergstrom@hv.se