Det senaste århundradet har temperaturen stigit med drygt en grad. En flertusenårig naturlig avkylningstrend är bruten och detta har framkallat förändringar i flora, fauna och landskap. I viktiga avseenden liknar tillståndet de förändringar som skedde direkt efter den senaste istiden.
– Mest påtagligt, vid sidan av glaciärernas avsmältning, är en höjning av trädgränsen med drygt 200 meter. Kalfjället krymper och den typiska nordiska fjällbjörkskogen förlorar mark till förmån för gran och tall, som är mer konkurrenskraftiga i ett varmare och torrare klimat, säger Leif Kullman.
Fjällandskapet ter sig generellt grönare och mer inbjudande. Många av fjällvärldens växter har under senare år bjudit på en överdådig blomning och därefter en riklig frö- och fruktsättning.
Växter som tidigare varit begränsade till gränslandet mellan skogsband och fjäll avancerar nu i rask takt uppför fjällsluttningarna.
– Förändringarna är så snabba att växter som mjölkört och rönn till och med slagit rot i gruset uppe på smältande glaciärer. Även vitsippa klättrar allt högre upp på fjället, berättar Leif Kullman.
Högfjällsfloran och biodiversiteten ökar på detta sätt högst dramatiskt. Fler och fler växter invandrar också till högfjället eftersom de gynnas av det varmare klimatet, bland annat contorta- och cembratall som ursprungligen inte finns i Skandinavien.
Fördelningen mellan fjällens olika växtsamhällen förändras. Vissa växter som mossor och lågvuxna örter är anpassade till en kort växtperiod efter snösmältningen. I och med att snön smälter bort allt tidigare har dessa växter i stället ersatts av ris- och gräshedar, vilket har gett fjällsluttningarna ett stäppliknande utseende.
Fjällmyrarna torkar med följden att starr- och gräsvegetationen tätnar, nya arter vandrar in och i vissa lägen bildas prunkande fjällängar. På riktigt höga nivåer, där tidigare sterila grus- och blockmarker härskade, nybildas myrmarker.
Växtlighetens förändringar påverkar förutsättningarna för fjällens djurliv. Leif Kullman har observerat nya fågel- och fjärilsarter, till exempel gärdsmyg och amiral, på allt högre nivåer.
Den kunskap som skapas i det aktuella övervakningssystemet är en förutsättning för modeller som beskriver utvecklingen i en möjlig varmare framtid.
– Fjällvärlden visar upp väldigt stora förändringar trots en blygsam temperaturökning. Nuvarande prognoser på en temperaturökning med tre grader fram till 2100 kommer att leda till betydligt större förändringar. Vi kan förvänta oss ännu färre kalfjäll, en än frodigare växtlighet och rikare flora, säger Leif Kullman.
Undersökningarna är främst gjorda på Sveriges sydliga fjäll i Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Data från över 200 platser har lästs av vid olika tillfällen sedan 1915, en undersökning med liknande omfattning saknar motstycke i världen.
Referenser och fler bilder finns på:
http://www.teknat.umu.se/aktuellt/kullman.html
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Leif Kullman, professor i naturgeografi
Telefon: 090-786 68 93, 070-5641848
E-post: leif.kullman@emg.umu.se
Patienter med de inflammatoriska tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom har en kronisk eller återkommande inflammation i tarmen. Under sitt avhandlingsarbete har Brita Ardesjö fokuserat på att söka de bakomliggande orsakerna till dessa sjukdomar. Hon tarmen fann att 84 procent av de undersökta patienterna med inflammatorisk tarmsjukdom hade antikroppar mot de slemproducerande bägarcellerna i tarmen.
– Vi såg också att dessa bägarceller saknas i inflammerad tarm från patienter med ulcerös kolit, vilket skulle kunna tala för att kroppens immunförsvar förstört dessa celler, säger Brita Ardesjö.
Bägarcellernas slem skyddar tarmen från bland annat infekterande bakterier. Om dessa celler förstörs kommer skyddet mot bakterier att minska i denna del av tarmen och orsaka inflammation.
Den rådande uppfattningen om inflammatoriska tarmsjukdomar idag är att en samverkan mellan genetiska anlag, miljöfaktorer, den bakteriella floran i tarmen och immunförsvaret leder till utveckling av sjukdomen. Det finns dock vissa aspekter av dessa sjukdomar som inte kan förklaras av denna modell, nämligen förekomsten av symptom från andra vävnader än tarmen t ex hud, leder, ögon, gallgång och lunga. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att kroppens immunsystem reagerar mot ett kroppseget protein som finns både i tarmen och i de vävnader där man har symptom. En celltyp där man skulle kunna identifiera ett sådant protein är de bägarceller som finns i magtarmkanalen så väl som i ögon, gallgång och lunga.
– Våra resultat tyder på att antikroppar mot bägarceller skulle kunna förklara uppkomsten av inflammatoriska tarmsjukdomar, säger Brita Ardesjö.
Figurtext: Figur A visar antikroppsbindning till bägarceller i tarmen som en brun färgning av dessa celler. Framförallt färgas cellerna närmast tarmens yta. Samma antikroppar binder dock inte till cellerna i inflammerad vävnad, se figur B. De celler nära ytan som färgas i figur A verkar saknas, vilket tyder på att de kan ha förstörts av en immunreaktion mot dessa celler.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta, Brita Ardesjö, tel: 018-611 29 79, 070-361 11 72, e-post: Brita.Ardesjo@medsci.uu.se
Catrine Kostenius forskning har fokus på barns hälsa och välbefinnande – ett angeläget ämne för människor på en personlig och professionell nivå, både för föräldrar och för dem som arbetar med barn. Även om det redan finns ett flertal forskningsrapporter som uppmärksammar en nedgång när det gäller barns psykosociala hälsa och välbefinnande, är barnens perspektiv sällsynt på området.
– Jag har därför valt att beskriva barns erfarenheter av hälsa, välbefinnande, stress och stresshantering. De 128 barn mellan tio och tolv år som jag mött fick skriva brev och rita teckningar, sedan lyssnade jag på dem när de diskuterade i grupper och jag gjorde också enskilda intervjuer med dem.
– Allt det insamlade materialet har jag sedan beskrivit, och dessutom försökt förstå deras erfarenheter.
Resultatet visar bland annat att vänner är en extra fallskärm och att barn mår bra av relationer där man får mötas som ett ”vi”. Det är också tydligt att barn är kompetenta och kapabla att hantera stress och att vi som är vuxna kan lita på deras förmåga att ge uttryck för sina erfarenheter.
– Vår utmaning som vuxna är att se barnen som trovärdiga, kapabla och kompetenta i relationer som bygger öppenhet och respekt.
Hur gör man det?
– Kanske en början kan vara att bygga på det goda, att förstärka det som gör att barn mår bra, och bemöda oss om att inkludera barnen i processen?
Kontaktinformation
Upplysningar: Catrine Kostenius, tel. 0920-49 32 88, 070-200 04 64, catrine.kostenius@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se
Människans mag-tarmkanal är hemvist för en enorm mängd bakterier som bland annat hjälper till med nedbrytning av födoämnen, produktion av vitaminer och utvecklingen av kroppens immunförsvar. Under vissa omständigheter kan dock bakteriefloran i mag-tarmkanalen vara inblandad i olika sjukdomstillstånd, bland annat inflammationer, cancer, allergier och övervikt. Forskningen befinner sig dock fortfarande i sin barndom och kunskapsluckorna är stora.
En del av avhandlingen rör bakteriefloran hos tvillingar med Crohn’s sjukdom, en kronisk inflammation i tarmen. Denna sjukdom kan beröra hela matsmältningssystemet, men vanligast är att inflammationen är lokaliserad till tjocktarmen, tunntarmen eller till bägge dessa ställen. Orsaken till sjukdomen är okänd, men tidigare studier har visat att både genetiska och mikrobiella faktorer är viktiga för sjukdomsutvecklingen.
Johan Dicksved har studerat tarmfloran hos såväl sjuka som friska tvillingpar och dessutom hos tvillingpar där bara den ene är sjuk. Studien är den första i världen som beskriver tarmfloran hos tvillingar med Crohn’s sjukdom och den stora fördelen gentemot andra studier är att tarmflorans betydelse för sjukdomen kunde studeras oberoende av individernas genetiska skillnader.
Varje individ hade en unik tarmflora, men hos friska tvillingpar syntes stora likheter i sammansättningen. Hos tvillingpar där bara den ene var sjuk fanns däremot stora olikheter i tarmflorans sammansättning, vilket visar att tarmfloran hos Crohn’s patienter skiljer sig från den hos friska individer.
Den mest avvikande tarmfloran hade patienter med inflammationen lokaliserad i tunntarmen. Dessa patienter hade en minskad mångfald av grampositiva bakterier, med en nästan total avsaknad av Faecalibacterium prausnitzii. Denna bakterie är en av få som har visat sig finnas hos nästan alla människor och den tros spela en funktionell nyckelroll då den producerar fettsyror som är en viktig energikälla för tarmslemhinnan och för kommunikationen mellan immunförsvaret och tarmfloran. Istället hade dessa patienter ökade nivåer av Escherichia coli, en tarmbakterie som kan vara sjukdomsframkallande.
Dessa resultat tyder på att tarmfloran har en särskilt viktig roll för patienter med inflammationen lokaliserad i tunntarmen och att vissa nyckelarter, exempelvis F. prausnitzii eller E. coli, spelar en viktig roll för att skydda mot respektive initiera sjukdomen.
Johan Dicksved har också undersökt tarmfloran hos barn vars föräldrar är antroposofer eller lantbrukare, grupper som mindre ofta drabbas av allergier, och sedan jämfört med kontrollgrupper.
Antroposofbarnen visade sig ha rikast mångfald i tarmfloran, vilket anses ge motståndskraft mot störningar. Lantbrukarbarn hade däremot en mindre artrik tarmflora, men det är möjligt att förekomsten av vissa nyckelorganismer kan kompensera för den mindre mångfalden.
—–
Teknologie Magister Johan Dicksved, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar sin avhandling Exploring the human intestinal microbiome in health and disease.
Tid: Fredag den 23 maj 2008 kl. 09.30
Plats: Aulan, Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr. Joel Doré, INRA, Frankrike.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001760/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information: Johan Dicksved, tel. 018-67 32 10, 073-635 76 62, johan.dicksved@mikrob.slu.se
Mellan 1988 och 2000 dömdes 93 kvinnor och 8500 män för sexualbrott i Sverige. Då tidigare forskning fokuserat på manliga förövare har kunskapen varit dålig om vilka riskfaktorer som utmärker kvinnor som begår sexualbrott.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu undersökt förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk hos dessa 93 sexbrottsdömda kvinnor och jämfört dem med drygt 20000 slumpmässigt utvalda kvinnor i normalbefolkningen, samt med de drygt 13000 kvinnor som dömdes för icke-sexuella våldsbrott under samma period.
37 procent av de sexbrottsdömda kvinnorna hade vårdats på psykiatrisk klinik under perioden och 8 procent hade diagnostiserats med svår psykisk sjukdom (psykos). Förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk skiljde sig inte mellan sexbrottsdömda och dem som begått andra våldsbrott.
– Detta är intressant eftersom män som begår sexualbrott oftast är mindre psykiatriskt belastade än män som begår andra våldsbrott. Kvinnliga sexualförbrytare tycks alltså mer än manliga vara psykiskt sjuka och ha missbruksproblem, säger Niklas Långström, docent vid Karolinska Institutets Centrum för Våldsprevention och en av författarna.
Siffrorna skiljer sig dock rejält från kontrollgruppen med kvinnor i normalbefolkningen. Förekomsten av psykossjukdom var 16 gånger högre bland de sexbrottsdömda än i kontrollgruppen, medan missbruk var 23 gånger vanligare. Enligt forskarna talar resultaten för att kvinnor som misstänks eller döms för sexualbrott rutinmässigt bör genomgå psykiatrisk bedömning, något som inte görs idag.
Som sexualbrott räknas i studien våldtäkt, sexuellt tvång, sexuella övergrepp på barn och sexuellt ofredande. Tidigare har samma forskargrupp genomfört en liknande studie på manliga sexbrottsdömda.
Publikation: ”Sexual Offending in Women and Psychiatric Disorder: A National Case-Control Study”, Seena Fazel, Gabrielle Sjöstedt, Martin Grann, & Niklas Långström, Archives of Sexual Behavior, online maj 2008, DOI 10.1007/s10508-008-9375-4.
För mer information, kontakta:
Docent Niklas Långström
Centrum för Våldsprevention
Tel: 08-517 705 60 (vx)
Mobil: 070 425 4133
E-post: Niklas.Langstrom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Nackskador hos bilister som ett resultat av påkörning bakifrån är fortfarande ett stort problem för de drabbade och kostar försäkringsbolag och samhälle stora belopp. Bertil Jonssons avhandling visar att kvinnor har en trefaldigt ökad risk att få en invalidiserande skada i nacken jämfört med män. För både kvinnor och män visar resultaten att förarpositionen har dubbel risk jämfört med passagerarplatsen fram.
Avhandlingen belyser olikheter i sittställning mellan kvinnor och män i en bils olika säten som kan utgöra en delförklaring till de observerade riskskillnaderna. Kvinnliga förare justerar förarstolen annorlunda jämfört med manliga förare; kvinnor sitter högre och närmare ratten och med mera upprätt ryggstöd.
Män har större avstånd mellan bakhuvudet och nackskyddet (sk. backset) jämfört med kvinnor både då bilen står stilla och under körning. Om föraren håller händerna på rattens övre del ökar även (backset)-avståndet till nackstödet jämfört med i passagerarpositionen. Höga backset-värden är en känd riskfaktor för nackskada vid påkörning bakifrån.
Nackens rörelseomfång i horisontell förflyttning bakåt (sk. retraktion) är lika mellan könen, men påverkas av sittställningen. Hopsjunken sittställning ger ökat avstånd till nackskyddet och minskar samtidigt nackens fria rörelseförmåga bakåt (retraktion). När denna överskrids uppkommer sannolikt skadorna.
Nuvarande krockdocka som används vid utveckling av exempelvis fordonsstolar och nackskydd överensstämmer väl med normalstora män, dock ej med kvinnor. Detta gäller speciellt för kroppslängd. Inte heller testmetodiken beaktar skillnader mellan könen, samt skillnaderna i sittställning mellan och förarplats och passagerarplatsen fram.
Avhandlingen påvisar behovet av ytterligare forskning om sittställning och skaderisk, samt utveckling av testmetoderna och av en kvinnlig krockdocka vid bakpåkörning. Resultaten ger underlag till utvecklandet av nya testmetoder och skyddssystem i framtida fordon som ytterligare skulle kunna minska risken för nackskada vid påkörning bakifrån.
En högupplöst porträttbild finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 23 maj försvarar Bertil Jonsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Interaction between Humans and Car Seats. Svensk titel: Samverkan mellan människor och bilstolar.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal D, 9 tr, Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är docent Anders Kullgren, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Personskadeprevention, Karolinska institutet, Stockholm.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1636
Kontaktinformation
Bertil Jonsson nås på telefon 0660-37 90 49, mobil 070-250 47 54 eller e-post bertil.jonsson@ornsat.com.
– Samtidigt som många anser att det behövs globalt koordinerade åtgärder för att uppnå en betydande minskning av växthusgasutsläpp visar forskningen att det inte är sannolikt att stater kommer att lyckas implementera effektiva gemensamma riktlinjer genom internationella avtal, som Koyotoavtalet. För det krävs ett betydligt mer omfattande engagemang och mekanismer som är mycket mer bindande, säger Aaron Maltais.
Han menar att den globala uppvärmningen ställer oss inför ett hot som är så akut och så omfattande att vi för första gången på allvar tvingas överväga ifall det krävs en slags global politisk myndighet som kunde koordinera staternas miljöåtgärder.
I sin avhandling “Global Warming and Our Natural Duties of Justice” visar han hur stater ser ut att misslyckas i sin mest fundamentala uppgift, dvs. att erbjuda medborgarna kollektiv säkerhet och grundläggande välfärd, och hur detta tvingar oss att ställa vissa grundläggande moraliska frågor om de globala politiska relationerna.
Är det möjligt att vi har en plikt att gå samman med andra i ett globalt politiskt samarbete som begränsar de enskilda staternas självbestämmanderätt? Vem borde fatta besluten om vårt framtida klimat?
Aaron Maltais lyfter fram två skilda argument för att belysa vår moraliska förpliktelse att skapa globala politiska förhållanden som åtminstone gör det möjligt för oss att tillsammans ta itu med vårt inflytande över jordens atmosfär.
Om vi inte gör det kommer vår generation för det första inte kunna göra något betydelsefullt åt klimathotet. Förvisso är det så att vår generation inte i någon större utsträckning kan göra något åt klimatförändringen under vår livstid och knappast själv har något att vinna på att vidta kostsamma åtgärder, men att avhända sig ansvar för kommande generationer är orimligt.
Det skulle, enligt Aaron Maltais, innebära att en hel generation handlar extremt själviskt på ett sätt som inte är moraliskt försvarbart.
– Att som enskild individ minska sin inverkan på klimatet räcker inte. Det är för närvarande bristen på kollektiva åtgärder som gör det så svårt för oss att åstadkomma en kraftig minskning av växthusgasutsläppen, och det enda sättet att faktiskt göra något åt problemet är därför att stödja ett globalt politiskt projekt, förklarar han.
Aaron Maltais andra argument är att inget enskilt land och ingen grupp av länder har legitimiteten att underminera ett sådant försök, ifall resten av världen besluter sig för att gå samman och fatta gemensamma beslut om hur man ska handskas med den globala uppvärmningen. Att en enskild stat skulle vara ovillig att ta itu med de potentiellt förödande effekter den tillsammans med andra stater kan ha på miljön är enligt honom oförsvarbart.
– Det går att jämföra med enskilda individer som vägrar att acceptera de begränsningar på sin frihet som ett välordnat och säkert samhälle kräver.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Aaron Maltais, 018 – 471 57 25, e-post: Aaron.Maltais@statsvet.uu.se
Långvarig smärta från muskler och leder är en vanlig orsak till nedsatt aktivitetsförmåga för människor i arbetsför ålder och många söker hjälp hos sjukgymnaster inom primärvården för sina besvär. Hur mycket smärtan påverkar patienternas förmåga varierar stort, vilket medför att sjukgymnaster behöver kunna anpassa sin behandling.
Maria Sandborgh har i sin avhandling utvecklat och testat ett formulär för att kunna identifiera vilka patienter som löper hög eller låg risk för aktivitetsbegränsning. Hon har bland annat undersökt kända psykologiska riskfaktorer för aktivitetsbegränsning, såsom rädsla för rörelse och låg tilltro till den egna förmågan att kunna utföra viktiga aktiviteter.
Resultatet visar att formuläret mäter det som avses, att det kan förutsäga hur aktivitetsbegränsningen utvecklas över tid samt att patienterna kan delas upp i två undergrupper med hög eller låg risk för aktivitetsbegränsning.
I en pilotstudie anpassades sedan den sjukgymnastiska behandlingen till patienternas riskgruppstillhörighet.
18 patienter fick individuellt anpassad behandling inriktad mot stegvis bemästrande av viktiga dagliga aktiviteter i syfte att minska rädsla och öka tilltron till den egna förmågan. Patienter i lågriskgruppen fick kortare behandling och träffade sjukgymnasten fyra gånger, medan patienter med hög risk träffade sjukgymnasten 11-12 gånger. I en jämförelsegrupp fick 14 patienter en behandling enbart inriktad mot grundläggande fysisk träning med 11-12 behandlingstillfällen.
Studien visade att den korta individuellt anpassade behandlingen ledde till samma förbättring för lågriskgruppen, som den betydligt längre och fysiskt träningsinriktad behandlingen för jämförelsegruppen.
Alla patienter som fick individuellt anpassad behandling bedömde sin förmåga och möjlighet att klara framtida problemsituationer som bättre eller mycket bättre efter behandlingen jämfört med de patienter som fick den fysiskt träningsinriktade behandlingen. De skattade också sin aktivitetsförmåga högre än jämförelsegruppen efter behandlingen.
– Avhandlingen visar på ett sätt att systematiskt och tillförlitligt anpassa den sjukgymnastiska behandlingen efter patientens behov, säger Maria Sandborgh.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mari Sandborgh, tel: 471 34 93, mobil 070-214 14 40, e-post: maria.sandborgh@sjukgym.uu.se
Kliniska laboratorier runt om i världen har en mycket viktig roll när läkare ska ställa diagnos och behandla patienter. Sedan masspektrometri introducerats som diagnostiskt instrument i dessa laboratorier har tekniken uppmärksammats som en av de mest exakta och specifika analytiska metoderna.
Normal tillväxt hos människan är beroende av en komplex sammansättning av hormoner – livsnödvändiga ämnen som med hög precision reglerar processer och påverkar ett stort antal fysiologiska funktioner. Mark Kushnirs huvudsakliga syfte har varit att utveckla nya diagnostiska metoder för analys av steroida hormoner och använda dessa metoder i klinisk forskning. De utvecklade metoderna har mycket hög känslighet och behöver endast några få droppar prov (t ex blod) för analysen.
Metoderna har också använts i en studie av ”steroidprofiler” i äggblåsor (follikler) hos friska kvinnor och kvinnor som lider av ofrivillig barnlöshet. 15 olika steroider mättes i 0.04 milliliter vätska från äggblåsorna och olika profiler, karakteristiska för olika fysiologiska tillstånd, kunde bestämmas.
– Denna möjlighet att mäta multipla steroider på en och samma gång möjliggör bättre diagnos och behandling och underlättar också bedömning av orsaken till olika endokrina, metabola och reproduktiva sjukdomar, säger Jonas Bergquist, professor i analytisk kemi och Mark Kushnirs handledare vid Uppsala universitet.
Metoderna som presenteras i avhandlingen har redan lanserats för rutinmässigt bruk i ett stort amerikanskt kliniskt laboratorium och har visat sig vara bland de mest känsliga instrument som finns för analys av steroider.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mark Kushnirs handledare Jonas Bergquist, mobil: 0709-62 13 93, jonas.bergquist@kemi.uu.se
Hur bestämmer fiskar vart de ska ta vägen? I den aktuella studien fick fiskarna två alternativ; att följa efter en grupp av tre fiskmodeller eller följa efter en ensam modell. De visade sig att fiskarna valde att följa gruppen och att det fanns en enkel regel för hur fiskarna tar detta beslut.
– De följer gruppen med flest fiskar om denna har minst två individer mer än den andra, säger David Sumpter, som utvecklat den matematiska modellen.
Modellen visar att regeln ”en fisk kan lätt ha fel, men sannolikheten att två fiskar har fel är mycket mindre” leder till att fiskar kan ta bättre beslut. David Sumpters forskning är inriktad på att med matematikens hjälp försöka förklara och förstå den intrikata kommunikationen mellan djur som lever i grupp för att bättre förstå den kollektiva organisationen. Vissa arter har ett stort mått av samarbete, medan andra framför allt drivs av att få mat eller skydd för egen del. Hur fattas gemensamma beslut? Han har tidigare använt liknande matematiska modeller för att beskriva myror, afrikanska gräshoppor och fåglar.
– Det är inte heller ovanligt för människor att härma andra när de ska ta ett svårt beslut, säger David Sumpter.
I sina studier använder han en kombination av laboratorie- och fältexperiment, datorsimuleringar och matematisk modellering i samarbete med forskare inom andra områden.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta David Sumpter, mobil: e-post: David@math.uu.se
Hur ska vi människor kunna fånga det som vi stundtals upplever glider mellan fingrarna på oss, nämligen upplevelsen av det meningsfulla i livet. I sin avhandling har Lena Edlund upp denna fråga och formar ett synsätt på vad existentiell mening är och hur vi objektivt ska kunna granska olika uppfattningar om existentiell mening.
– Jag har velat skriva något som passar vår tid där många kulturer och synsätt ska möta varandra och där nyhetsrapportering och information ständigt påminner oss om livets skörhet. Det skapar svårigheter för oss att upprätthålla värden som vi tror på, säger hon.
Enligt Lena Edlund kan flyktigheten bero på att mening upplevs i nuet och inifrån oss själva. Vi kan alltså aldrig ensamma fånga det meningsfulla i livet som helhet. Det större perspektivet får vi bara tillsammans med andra, då kan vi lägga ihop våra erfarenheter och göra våra livsberättelser till ett större helt.
– Det är också i samtalet med andra människor som det blir möjligt att granska existentiell mening.
Hon undersöker vidare vilka förutsättningar som behövs för att vi ska kunna granska något så subjektivt som existentiell mening på ett objektivt sätt. Det finns fler områden i våra liv där vi behöver använda objektivitet utan att ha empiriska data, till exempel i utformandet av politiska värden och inom hälsovården eller journalistiken.
– I all sådan granskning och bedömning behöver vi samtalspartners för att kunna göra korrekta bedömningar.
Hon använder tankegångar både från analytisk och kontinental filosofi och går igenom ett brett spektrum av filosofiska områden för att visa att många olika filosofiska frågor hör samman och att det uppstår andra frågor när vi för samman dem, än när vi granskar varje område för sig.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lena Edlund, tel: 0270-695-30, 070-697 52 50, e-post: Lena.Edlund@teol.uu.se
– Vi har i djurstudier visat att en utslagning av ALK7-receptorn både ökar insulinfrisättningen från bukspottkörteln och minskar deponeringen av fett vid energirik kost. Med tanke på att det ofta finns en koppling mellan diabetes och fetma är våra fynd sammantaget särskilt intressanta, säger professor Carlos Ibáñez som lett de två studierna som nu publiceras sida vid sida i vetenskapstidskriften PNAS.
Man uppskattar att ungefär sex procent av världens befolkning lider av diabetes i någon form. Det innebär förenklat att de antingen saknar förmåga att producera eller tillgodogöra sig insulin, ett hormon som kroppen behöver för att kunna ta upp socker (glukos) från blodet och förse cellerna med energi. Kraftig övervikt, framförallt bukfetma, har visat sig vara en riskfaktor när det gäller att utveckla diabetes typ 2. I takt med att övervikt och fetma allt mer blivit ett globalt hälsoproblem har också antalet människor som drabbas av diabetes ökat.
Carlos Ibáñez och hans forskargrupp har undersökt hur tillväxthormoner och deras receptorer (mottagarmolekyler på cellernas yta) reglerar olika fysiologiska funktioner i kroppen. Bland annat har de undersökt ALK7-receptorns funktion genom studier på genförändrade möss, så kallade knockoutmöss. I den ena studien upptäckte de då att mössen som saknade ALK7 hade förhöjda halter av insulin i blodet. Detta ledde med stigande ålder till minskad insulinkänslighet och till leversteatos, ett sjukdomstillstånd där levern blir förstorad på grund av onormal ansamling av fett.
I samarbete med en annan forskargrupp vid Karolinska Institutet, ledd av professor Per-Olof Berggren, kunde forskarna också visa att kalciumsignalering i betaceller från bukspottskörteln minskar när tillväxthormonet Activin B signalerar genom ALK7-receptorn, och att det är blodsockerhalten i sig som styr uttryck av Activin B och ALK7. Som en följd av detta hade även möss som saknade Activin B förhöjda insulinnivåer.
– Med andra ord fanns det en oväntad negativ mekanism genom vilken blodsockerhalten kan kontrollera insulinfrisättning. Vår studie visar att Activin B-signalering via just ALK7-receptorn spelar en central roll i denna process, säger Carlos Ibáñez.
I den andra studien fann forskarna att de knockoutmöss som saknade ALK7-receptorn lagrade mindre fett och gick upp mindre i vikt än vanliga möss när de fick en fet diet. Forskarna visade också att tillväxthormonet GDF3 signalerar genom ALK7-receptorn, och att möss som saknade GDF3 reagerade ungefär på samma sätt på fet diet som de som saknade ALK7. Detta trots att båda dessa knockoutmöss åt exakt samma mat och lika mycket än normala möss.
– Våra resultat tyder på att avsaknad av någon av dessa två molekyler förbättrar kroppens möjligheter att bibehålla energibalansen, säger Carlos Ibáñez
Publikationer:
”Activin B receptor ALK7 is a negative regulator of pancreatic ß-cell function”, Philippe Bertolino, Rebecka Nilsson, Eva Reissmann, Olov Andersson, Per-Olof Berggren och Carlos F. Ibáñez, PNAS, online early edition, 12-16 maj 2008.
”Growth/Differentiation Factor 3 signals through ALK7 and regulates accumulation of adipose tissue and diet-induced obesity”, Olov Andersson, Marion Korach-Andre, Eva Reissmann, Carlos F. Ibáñez och Philippe Bertolino, PNAS, online early edition, 12-16 maj 2008.
För mer information, kontakta:
Professor Carlos Ibáñez
Tel: 08 524 87660
E-post: carlos.ibanez@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
En svensk ko producerar i dag ofta 50 liter mjölk om dagen; mjölk som används för att tillverka en rad mejeriprodukter såsom fil, yoghurt, ost och smör. För att produkterna ska smaka gott och hålla hög kvalitet krävs att mjölken kommer från friska och välmående kor. Den sjukdom som har störst betydelse i kobesättningarna, både när det gäller djurhälsa och ekonomi, är juverinflammation (mastit). Bland annat försämras mjölkens sammansättning och kvalitet.
Ibland kan det dock vara svårt att upptäcka att kon drabbats av mastit (subklinisk mastit) och lantbrukaren fortsätter att leverera mjölken från den sjuka kon. För att undersöka om en ko har mastit eller för att få ett mått på juverhälsan i en besättning analyseras därför antalet vita blodkroppar, ”celltalet”, i mjölken. Celltalet i mjölken ökar när kon får mastit men det ger inte ett definitivt svar på om kon är sjuk eftersom celltalet också påverkas av andra faktorer. Utöver förebyggande arbete för en bättre juverhälsa efterfrågas i dag enkla och snabba metoder (minuter) som lantbrukare och mejerier kan använda för att avgöra om en ko är sjuk och därmed har en försämrad mjölkkvalitet.
Maria Åkerstedt och hennes kollegor har nu utvecklat en snabb och enkel biosensormetod som visar om mjölken innehåller ett s.k. akutfasprotein som bildas i ett tidigt skede av en juverinflammation. I dag utnyttjas mänskliga akutfasproteiner inom humanvården för att avgöra om en patient har en virus- eller en bakterieinfektion, men det har tidigare inte funnits några snabba och pålitliga metoder för att mäta akutfasproteiner hos något djurslag. Den metod som nu tagits fram är helt automatiserad, enkel att använda och snabb – varje prov tar bara ca 8 minuter att analysera.
I avhandlingen visas det för första gången att kons akutfasproteiner också kan vara möjliga biomarkörer för mjölkens kvalitet. Bland annat visade det sig att mjölk som innehåller akutfasproteiner innehåller mindre kasein, det protein som är speciellt viktigt vid ost- och yoghurttillverkning. Ju mer av de ekonomiskt värdefulla kaseinerna mjölken innehåller desto mer ost får man ut per kilo mjölk. I dag används mjölkens totala innehåll av protein som en viktig betalningsgrundande parameter, eftersom det inte finns någon enkel teknik för att mäta kaseinerna specifikt. Kons akutfasproteiner kan därmed få stor betydelse i mejeriernas framtida kvalitetsprogram och i mjölkbetalningssystemet.
Om det vore möjligt att mäta akutfasproteiner i automatiska mjölkningssystem (med ”mjölkningsrobotar”) skulle gårdar med sådan utrustning få betydligt bättre möjligheter att upptäcka subkliniska mastiter än idag, eftersom man inte inspekterar mjölken manuellt innan kon mjölkas i detta system.
Bioteknolog Maria Åkerstedt, institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Bovine acute phase proteins in milk – haptoglobin and serum amyloid A as potential biomarkers for milk quality.
Tid: Fredag den 16 maj 2008 kl. 09.15
Plats: Sal FU:26, Husdjursvetenskapligt centrum (HVC), SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: PhD Alan L Kelly, Department of Food and Nutritional Sciences, University College Cork, Cork, Irland
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001735/
Kontaktinformation
Mer information: Maria Åkerstedt, 018-67 20 40, Maria.Akerstedt@lmv.slu.se
Under två veckor har de unga forskarna Johan Boström och Tobias Hofving från Donnergymnasiet i Göteborg utnyttjat resurserna vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, Tjärnö, för att med hjälp av forskarna vid Institutionen för marin ekologi specialstudera en av havets mer förborgade hemligheter: hur många partners en honsnäcka kan ha. Forskningen har nu belönats med Unga Forskares Linnépris – och resultaten är så uppseendeväckande att Göteborgs universitet erbjudit ungdomarna att fortsätta sina studier över sommaren, för att studera ytterligare fyra snäckfamiljer.
–Med avancerade DNA-metoder har vi kommit fram till att strandsnäckan Littorina saxatilis kan ha hela 22 partners på en enda kull. Syftet är förmodligen att undvika incestproblem, alltså att två individer med för lika gener parar sig med varandra, förklarar Johan Boström.
–Just snäckan löper stor risk för incest på grund av extremt begränsad rörlighet, men löser alltså det genom att se till att alla barn får olika fäder och därmed olika gener, säger Tobias Hofving.
Strandsnäckans polyandri innebär att en hona kan bära 23 uppsättningar DNA inom sig samtidigt. Om hon då råkar lossna och flyter iväg en bit kan hon alltså ensam starta en ny population – något som kraftigt förstärker snäckans migrationskapacitet.
Förutom Linnépriset vann Johan Boström och Tobias Hofving nyligen första pris vid Utställningen Unga Forskare, Sveriges största utställning för naturvetenskapliga projektarbeten på gymnasiet. De får därmed representera Sverige vid den kommande världsutställningen för unga forskare i Atlanta, USA. De bästa projekten där får dela på hela tre miljoner dollar i forskarstipendium.
–Över en miljon ungdomar över hela världen har tävlat för att komma dit, så det är naturligtvis jätteroligt, säger Johan Boström och Tobias Hofving.
Sven Lovén-centrum för marina vetenskaper och Institutionen för marin ekologi på Tjärnö och Kristineberg startar i höst en Ungdomsforskarskola, där laboratorium, fartyg och utrustning öppnas för Bohusläns högstadie- och gymmnasieelever. Ett 100-tal elever får då möjligheten att forska ”på riktigt”, och under handledning av institutionens doktorander utföra egna studier och fältarbeten. Projektet drivs med hjälp av 650 000 kronor från Gustaf B. Thordéns Stiftelse.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Johan Boström, Donnergymnasiet: 0708-383 715
johanbostrom@gmail.com
Martin Larsvik, informatör Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, Göteborgs universitet: 0526-68621; 0702-204260
Kerstin Johannesson, professor Institutionen för marin ekologi: 0526-686 11
– Svenska skolsköterskor har en god och djup kunskap om skolbarns totala hälsa. Detta borde man ta bättre vara på, både på nationell och lokal nivå, säger Eva Clausson som skrivit avhandlingen – School Health Nursing – perceiving, recording and improving schoolchildren’s health.
Resultatet visar att skolsköterskorna idag upplever att skolbarnens mentala hälsa har försämrats, särskilt bland flickor och för barn i socioekonomiskt utsatta områden. Detta beskrivs även i en lägesrapport från Socialstyrelsen, där man bland annat noterar att andelen 15-19-åringar som vårdas på sjukhus för självmordsförsök och alkoholförgiftningar ökat.
Det är individuella livsstilsfaktorer som påverkar barnens fysiska hälsa medan den mentala hälsan i stor utsträckning påverkas av skolmiljön och familjerelationerna. Det sistnämnda verkade vara den mest betydelsefulla påverkansfaktorn för skolbarnens mentala hälsa.
Bedömningen av den fysiska hälsan är lätt att registrera och kommer fram vid hälsokontroller och hälsosamtal. Men det är vid elevens spontana besök hos syster som missförhållanden blottas och ängslan, oron och ångest kryper fram. Att dokumentera denna psykosociala hälsa visar sig vara en utmaning. Svårigheterna kan relateras till etiska överväganden, traditioner och tidsbrist samt till skolhälsovårdsjournalens struktur som inte anses uppfylla dagens krav. Skolsköterskorna uttrycker en rädsla för att journalanteckningarna skall märka skolbarnet för livet.
– Det finns verkligen ett behov av att utveckla skolhälsovårdsjournalen så att den bättre stämmer överens med dagens behov och tar hänsyn till en god och säker vård med respekt för individ och familj. Detta borde överbrygga de svårigheter som sköterskorna upplever då de skall dokumentera den psykosociala hälsan, säger Eva Clausson.
I en av delstudierna i avhandlingen provade ett antal skolsköterskor en modell för hälsofrämjande familjesamtal för de skolbarn som sökt för upprepade hälsoproblem. Modellen är utvecklad av sjuksköterskor i Kanada och vidareutvecklad vid Humanvetenskapliga Institutionen, Kalmar Högskola.
– De positiva effekterna av familjesamtalen var större än förväntat, både ur sköterskornas och familjerna/skolbarnens synvinkel. Barnen och föräldrarna kände sig bekräftade i att deras känslor och reaktioner var normala. De blev också mer medvetna om egna styrkor och möjligheter, säger Eva Clausson. Enligt skolsköterskorna ledde även samtalen till att en förändringsprocess startade i familjerna.
Förhoppningen är nu att skolsköterskor genom avhandlingen stimuleras till en ökad och förbättrad rapportering av barnens helhetshälsa. Att familjesamtalen kan börja användas för att förbättra och förebygga ohälsa samt att skolhälsovårdsjournalen utvecklas mot att spegla skolbarnens kompletta hälsoutveckling.
Avhandlingen är skriven av:
Eva K Clausson, Magister i Omvårdnad, Universitetsadjunkt vid Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Kristianstad. Tel. + 46 (0) 435 71 10 89, hem + 46 (0) 44 20 40 34, arb. Mobil + 46 (0) 707 562 840, e-post eva.clausson@hkr.se
Huvudhandledare:
Professor em. MD, PhD Lennart Köhler Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap.
Tel. + 46 (0) 31 169 39 76, e-post lennart.kohler@nhv.se
Bihandledare:
Docent, Dr med vet, Agneta Berg, Universitetslektor vid Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Kristianstad. Tel. + 46 (0) 44 20 85 55, e-post agneta.berg@hkr.se
Avhandling för doktorsexamen i folkhälsovetenskap vid Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap i Göteborg.
Avhandlingens titel: SCHOOL HEALTH NURSING – perceiving, recording and improving schoolchildren’s health (Avhandlingen är skriven på engelska med svensk populärsammanfattning)
Avhandlingen försvarades den 8 maj 2008 på Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap i Göteborg.
Kontaktinformation
Susanne Lj Westergren
Informatör
NHV – Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap
+ 46 (0) 31 693 952
westergren@nhv.se
www.nhv.se
Att ersätta förstörda blodkärl är idag en rutinbehandling vid många hjärt- kärlsjukdomar, men när det gäller små blodkärl finns det inget riktigt bra alternativ om patienten saknar egna vener som kan användas. Små kärl av syntetiska material blir lätt igensatta av blodproppar.
Detta är ett stort problem inom vården, som skulle kunna lösas av en forskargrupp vid Chalmers och Sahlgrenska. Henrik Bäckdahl har varit med i gruppen ända från början, då man startade med att försöka odla djurceller på cellulosa som utsöndras av en speciell bakterie, som naturligt förekommer bland annat på ruttnande frukt.
När det visade sig att cellerna kunde växa på cellulosan gick man vidare med idén att använda den som en ”byggnadsställning” för mänskliga celler, som delar sig och bygger upp ett blodkärl tillsammans med cellulosan, efter att man tagit bort bakterierna. Idag har man kommit så långt att man har testat att transplantera sådana blodkärl till gris och får.
Föregångaren till dessa djurförsök är en studie som Henrik Bäckdahl och hans kolleger har gjort på råttor. Bakteriell cellulosa implanterades under huden, med resultatet att djurens egen vävnad växte ihop med cellulosan utan att immunförsvaret försökte stöta bort den.
För att få fram rörformad cellulosa har Henrik Bäckdahl låtit bakterierna växa på en silikonslang, som sedan dras bort. Han har också visat att det går att skapa förgrenade blodkärl med denna metod. Dessutom har han utvecklat en metod för att styra hur porös cellulosan blir.
Bakteriell cellulosa skulle kunna användas för att skapa en mängd olika konstgjorda vävnader utöver blodkärl.
– Materialet har väldigt speciella egenskaper, säger Henrik Bäckdahl. Bland annat har vi upptäckt att cellulosans fibrer har samma dimensioner som kroppens eget kollagen. Det kan vara en anledning till att det fungerar så bra att implantera materialet i levande vävnad.
Avhandlingen ”Engineering the shape of bacterial cellulose and its use as blood vessel replacement” försvaras vid en offentlig disputation torsdagen den 22 maj kl 10.00.
Plats: Sal KB, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Avhandlingens abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL:
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Henrik Bäckdahl, Institutionen för kemi- och bioteknik/Biopolymerteknologi, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 34 09
henrik.backdahl@chalmers.se
Huvudhandledare: Professor Paul Gatenholm, Institutionen för kemi- och bioteknik/Biopolymerteknologi, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 34 07
paul.gatenholm@chalmers.se
Bihandledare: Professor Bo Risberg, Avdelningen för kirurgi, Sahlgrenska akademin.
Tel: 034-21120
Bo.Risberg@wlab.gu.se
