Mer än 1.1 miljarder människor lever idag utan tillgång till rent vatten. Trots stora internationella insatser är det långt kvar till FN:s mål att till 2015 ha halverat andelen människor utan tillgång till vatten. Generellt sett är problemet mest utbrett i Afrika, söder om Sahara, men där finns även länder som har lyckats jämförelsevis bra med sin vattenförsörjning.

– Trots en allmänt negativ utveckling finns det afrikanska länder som kommer att uppnå FN:s millenniemål, säger Martin Sjöstedt. Utmaningen är att förstå varför dessa länder lyckats bättre än andra.
Att rätten till mark är en viktig del av lösningen på vattenproblematiken är forskarna idag överens om. En debatt om hur ägande- eller besittningsrätter skall utformas pågår sedan länge.

– Men den viktigaste frågan inte är hur rättigheterna utformas utan snarare i vilken grad staten garanterar att medborgarnas rättigheter säkras, säger Martin Sjöstedt.
I en jämförande studie av tolv Afrikanska länders lagstiftning och policies har Martin Sjöstedt undersökt hur statens agerande i markfrågan påverkar människors vattentillgång. Slutsatsen är att det i många länder är staten som utgör det största hotet gentemot medborgarnas markrättigheter.

– För att stimulera medborgerliga investeringar, som ökar andelen människor med tillgång till vatten, måste staten etablera ett trovärdigt rykte och ge upp en del av sin beslutanderätt när det gäller markfrågor.
Ofta har länders framgångar eller misslyckanden i vattenfrågan förklarats med hur rika länderna är, hur mycket det regnar eller med ett lands tillgång till sjöar och vattendrag. Dessa förklaringar har dock visat sig vara bristfälliga. Fattiga länder har i vissa fall lyckats bättre än rika länder och trots stora tillgångar på vatten har flera länder inte lyckats öka andelen människor med tillgång till rent vatten.

– På senare år har forskningen därför riktat sin uppmärksamhet mot institutioner och förvaltningsstrukturer snarare än mot ny teknik och stora tekniska investeringar, säger Sjöstedt.
Dålig tillgång på vatten har kommit att beskrivas som ett resultat av brister i lagar och rutiner som reglerar användningen och distributionen av dricksvatten. I Sjöstedts avhandling är en särskild form av lagar och institutioner i fokus, de som reglerar ägande och nyttjande av mark.
– I många utvecklingsländer bor människor på mark som de inte har laglig rätt till. Detta innebär att de lever under ett ständigt hot om att bli vräkta och bortkörda.
Är man osäker på om man kan bo kvar i sin bostad imorgon finns det ingen större anledning att investera i fasta tillgångar som till exempel vattenledningar eller brunnar.
– Dessutom är både offentliga myndigheter och privata vattendistributörer ofta tveksamma till att bygga ut vattensystem till områden där människor bor illegalt, säger Martin Sjöstedt.

Avhandlingens titel: Thirsting For Credible Commitments. How Secure Land Tenure Affects Access to Drinking Water in sub-Saharan Africa

Tid och plats för disputation: Fredagen den 14 mars 2008, kl. 13,15, universitetets huvudbyggnad, sal 10, vasaparken, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Martin Sjöstedt, 031-145463 (bost.), 031-7865938 (arb.)
martin.sjostedt@pol.gu.se

Varje år gör arbetsförmedlingarna cirka 600 000-800 000 anvisningar till lediga jobb. Anvisningar är en service till arbetssökande och arbetsgivare, samt ett sätt att kontrollera sökviljan. En tredjedel av de anvisade jobben söks dock inte, enligt arbetsgivarna.

Motstridiga uppgifter
De arbetssökande ska också rapportera till Arbetsförmedlingen om de sökt det anvisade jobbet eller inte. Här lämnar arbetssökande och arbetsgivare motstridiga uppgifter. Av dem som enligt Arbetsförmedlingens register har uppgivit att de har sökt det anvisade jobbet uppger arbetsgivaren att 25 procent ändå inte sökt jobbet.

Matchningarna av relativt god kvalité
Arbetsförmedlingens anvisningar till jobb verkar hålla en bra kvalité – de är bra matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Endast en av sex som söker ett anvisat arbete har enligt arbetsgivarna fel kvalifikationer. 13-14 procent av de arbetssökande som sökt det anvisade arbetet erbjuds också arbetet.

Vetskap om kontroll verkar inte påverka
Att i förväg få information om att Arbetsförmedlingen kommer att följa upp anvisningarna verkar inte påverka om de arbetssökande verkligen sökte anvisade jobb. Ett experiment med två slumpvist lottade lika stora grupper gav ingen statistisk säkerställd skillnad i sökbeteende mellan de som fick information om ökad kontroll och de som inte fick informationen. Studien är baserad på cirka 3 000 anvisningar under augusti-september 2007. Svarsfrekvensen i arbetsgivarenkäten var 73 procent.

Författare
Rapport 2008:5 ”Hur fungerar Arbetsförmedlingens anvisningar av lediga platser?” är skriven av Per Engström, Patrik Hesselius, Bertil Holmlund och Patric Tirmén. Bertil Holmlund är verksam vid Uppsala universitet, övriga vid IFAU.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Per Engström: 018-471 15 65, 070-224 25 63, per.engstrom@ifau.uu.se eller Patrik Hesselius: 018-471 60 50, 070-725 19 13, patrik.hesselius@ifau.uu.se

Birnbaum ställer aktuella debatter om generell välfärd och aktiveringskrav i rättviseteoretisk belysning och diskuterar bland annat förslaget om medborgarlön. En av utgångspunkterna är tanken, inspirerad av John Rawls, att det tycks orättvist att vissa personer får sämre villkor än andra till följd av omständigheter de inte kan påverka, till exempel hur rika (och generösa) föräldrar de har eller vilka nätverk de föds in i.

Ett krav på en generell och villkorslös fördelning av resurser är kontroversiellt, bland annat för att detta utmanar principer om reciprocitet. Det tycks orättvist att arbetsföra personer ska få del av frukterna av andras ansträngningar utan att behöva ge någonting tillbaka. Birnbaum menar dock att reciprocitet inte ger oss en uttömmande bild av social rättvisa. Sådana krav slår lätt orättvist mot de sämst ställda om dessa skyldigheter inte föregås av en mer grund-läggande utjämning av gåvoliknande tillgångar.

– Det verkar i allt högre grad betraktas som oproblematiskt att välbärgade personer förses med resurser utan att behöva ge något i gengäld eller stå till svars för hur medlen används. Idag rör vi oss till exempel bort från beskattning av arv, gåvor och stora förmögenheter. Samtidigt uppställs allt striktare villkor och aktiveringskrav på personer som är nödställda och i behov av offentligt stöd.

Birnbaum argumenterar för att en sådan ojämlikhet i utgångsvillkor får stora konsekvenser för människors materiella oberoende, deras möjligheter att fullfölja sina livsmål och den förhandlingsmakt de har i förhållande till arbetsgivare, livspartners och välfärdssystem. Att försöka hitta generella politiska instrument för en jämnare spridning av sådana tillgångar, och därigenom motverka beroende av behovsprövade bidrag, innebär inte ett försvar för någon allmän kravlöshet.

– Olika fördelningsarrangemang vilar på olika principer. Vi tycker att det vore fel att ge människor rätt till arbetslöshetsersättning om de inte aktivt söker jobb, men de flesta av oss tycker också det är varje persons ensak om hon väljer att använda ett arv till att starta ett eget företag eller resa jorden runt. Enligt den idétradition jag spårar och bidrar till, som finns representerad från vänster till höger, är det inte orättvist i sig att människor förses med vissa tillgångar utan krav på motprestation. Rättviseproblemet uppstår när deras fördelning är så skriande ojämlik som idag.

Disputationen äger rum fredagen den 14 mars 2008 kl. 13:00 i hörsal F11, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Simon Birnbaum, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, e-post: simon.birnbaum@statsvet.su.se. Tel: 0709-236212, 08-163722, webbsida: http://www.statsvet.su.se/hemsidor/birnbaum_r.html

För bild kontakta:
Press@su.se, tfn 08-16 40 90

Nästan 90 procent av svenskarna har tillgång till en dator hemma, och över 80 procent har uppkoppling till Internet i hemmet. Datorer, webbkameror och mobiltelefoner är exempel på vanliga digitala artefakter, som på senare år har fått ett allt större inflytande i våra liv.

Annakarin Nyberg vid institutionen för informatik, Umeå universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt hur människor förhåller sig till och använder sig av digitala artefakter i vardagslivet, och hur de påverkar människors beteende. Hon har under flera år följt och intervjuat personer med olika attityder till digitala artefakter.

– Vissa människor använder den digitala tekniken nästan jämt, varje dag, dygnet runt, menar Annakarin Nyberg.

En kvinna i 40-årsåldern som Annakarin Nyberg har följt under avhandlingsarbetet tillbringar en stor del av dagen framför datorskärmen. En man i en 25-årsåldern tycker att datorn är lika självklar i hemmet som sängen. Han har sedan drygt två år sedan en webbkamera uppmonterad i sitt hem, som gör det möjligt för hans vänner att följa hans liv.

– Det är emellertid minst lika viktigt att studera människor som av olika skäl väljer att inte använda datorteknik och Internet som att studera de som använder tekniken, hävdar Annakarin Nyberg, som också menar att detta är ett eftersatt område inom IT-forskningen.

En ensamstående mamma i studien har valt bort Internet i hemmet därför att barnen ännu är för unga och omogna. Hennes beslut innebär dock att hon känner sig utanför vissa sociala sammanhang, och missar information från exempelvis skolomsorg och från andra föräldrar. En man i studien ville inte längre vara en ständigt tillgänglig person och har beslutat sig för att tänka om beträffande sin teknikanvändning. Han ser nu ett värde att inte längre vara ständigt nåbar, och skiljer tydligare mellan sin roll som privatperson och yrkesverksam.

Förutom att ingående visa hur människor utvecklar olika förhållningssätt och handlingsstrategier för att hantera en allt mer komplex teknikutveckling i vardagen, utvecklar Annakarin Nyberg också metoder för att studera digital teknik i människors vardagsliv i sin avhandling.

Fredagen den 14 mars försvarar Annakarin Nyberg, institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Att studera digitala artefakter i människors vardagsliv. Disputationen äger rum kl. 13.15 i MA 121, MIT-huset. Fakultetsopponent är docent Britt Östlund, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Annakarin Nyberg,
institutionen för informatik,
Umeå universitet,
tel: 090-786 9718
e-post: aknyberg@informatik.umu.se

De nordeuropeiska hundraser som finns i dag har inte sitt ursprung i skandinavisk varg som man tidigare trott. En ny studie från Uppsala universitet, som nyligen publicerades i BMC Evolutionary Biology, visar nämligen att stenåldershundarna inte var besläktade med lokala vargar, utan snarare med redan tämjda hundar från andra delar av världen.

Tidigare undersökningar har visat att en specifik DNA-typ, s k mitokondriell haplotyp, är i det närmaste exklusiv för de nordeuropeiska hundraserna. Detta tolkades som att de hade ett Skandinaviskt ursprung. I den nya studien har forskare från Sverige och Danmark undersökt DNA från 24 förhistoriska skandinaviska hundar utan att hitta något som indikerar ett Skandinaviskt ursprung.

– Vi ser inget som helst bevis för att hundarna skulle komma från en Skandinavisk varg som domesticerats, säger Anders Götherström, som lett studien.

– Tvärtom tyder våra resultat på att hundarna kom färdigtämjda till Skandinavien från bl a Asien. De hade alltså varit under mänsklig kontroll under mycket lång tid.

Hundlämningarna som analyserats är huvudsakligen från bondestenåldern från Gotland, Mälardalen och Götalandskapen, men även medeltida hundar från Öland, Skara och Stockholm ingår i studien.

– Materialet kommer från fantastiska fyndplatser, jag lyckades få fram DNA ur nästan alla ben jag försökte med vilket är väldigt ovanligt, säger forskaren Helena Malmström som gjort det mesta av laboratoriearbetet i studien.

Materialet är bland annat hämtat från Ajvidegravplatsen på Gotland, en rik och välbevarad stenåldersfyndplats med ett stort fyndmaterial, och den medeltida befästa byn Eketorp på södra Öland, en spektakulär försvarsanläggning.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Götherström, tel: +34 918 222 838, 073-992 78 64, anders.gotherstrom@uadm.uu.se eller Helena Malmström, tel: 070-744 24 44, hmalmstrom@bi.ku.dk

Innehållsdesign handlar om att beskriva, ordna och bearbeta digitala material så att de ska kunna användas på många olika sätt, eller i datorprogram som man kanske inte ännu känner till. Det här gör man genom att systematiskt beskriva och strukturera innehållet, och sedan lagra det i ett format som är oberoende av den plattform där det skapats.

– Det handlar om att använda metoder och verktyg som gör det möjligt att designa flexibla digitala material, berättar Monica Langerth Zetterman.

Hon har undersökt på vilka sätt innehållsdesign kan användas för att utforma forsknings- och undervisningsmaterial. I avhandlingen fokuserar hon främst på själva processen med att utforma det digitala materialet, och beskriver olika sätt att ta sig an de pedagogiska utmaningarna som uppstår då man ska göra ett material tillgängligt för olika användargrupper både på webben och via andra medier. För att utforska innehållsdesignens möjligheter och begränsningar har hon använt sig av ett forskningsmaterial om kvinnor i offentlig verksamhet kring sekelskiftet 1900.

Avhandlingen visar att det med hjälp av innehållsdesign är fullt möjligt för forskare, lärare och studenter att ur samma källa utforma digitala material för fler ändamål än enkel webbpublicering eller pappersutskrifter. Med rätt uppbyggnad kan materialen även användas utanför det sammanhang där de från början producerades.

– Det här gör det möjligt att utveckla mångsidigare digitala arkiv, men också nya forsknings- och undervisningsmetoder, säger Monica Langerth Zetterman.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Monica Langerth Zetterman, 018-471 24 89, 070-394 54 30, e-post: monica.langerth@edu.uu.se

– Språkutbildning och informationsteknik hör ihop, säger bokens författare Patrik Svensson, universitetslektor i humaniora och informationsteknik och föreståndare vid HUMlab, Umeå universitet. Det har aldrig varit mer sant än nu med alla nya kommunikationsformer, medier och verktyg.

I boken ”Språkutbildning i en digital värld” diskuterar Patrik Svensson olika sätt att använda informationsteknologi i undervisningen, och visar bland annat hur skapande av eget material – t.ex. filmer i YouTube eller platser i Second Life – ofta har en motiverande effekt i språkutbildningen. Författaren framhåller att språkutbildningen måste ta sig an ”texter” som datorspel, elektronisk poesi och webbsidor likaväl som mer traditionella uttryck. Han understryker också vikten av att lärarutbildningen inte skiljer ”det digitala” från den ämnesnära kompetensen – här behövs en hög grad av integration.

Boken tar upp olika lärandeteorier, utbildningspolitik och aktuell forskning kring nya medier. Resurser, som stora textdatabaser (s.k. korpusar) med hundratals miljoner ord, diskuteras utförligt liksom virtuella språklärare och grammatikprogram. Boken är av särskilt intresse för alla som arbetar med språkundervisning liksom inom lärarutbildningen, men riktar sig också till allmänt intresserade läsare.

Språkutbildning i en digital värld: Informationsteknik, kommunikation och lärande är utgiven på Norstedts akademiska förlag [www.norstedtsforlag.se]. Vänligen kontakta förlaget för recensionsexemplar.

Patrik Svensson har sedan 2000 varit ansvarig för ett nationellt nätverk om språkutbildning och informationsteknik (stött av bland annat Nätuniversitetet) och är en ofta anlitad föreläsare. Han medverkar t.ex. som plenarietalare vid den stora konferensen Eurocall2008 i september i Székesfehérvár, Ungern. Han är redaktör för boken Från vision till praktik: Språkutbildning och informationsteknik (2006). Svenssons övriga forskning handlar bland annat om digital humaniora, virtuella världar och IT och lärande mer allmänt. Under februari-mars 2008 är han gästforskare på UC Humanities Research Institute vid UC Irvine i Kalifornien, USA. Mer om hans forskning på adress: www.humlab.umu.se/patrik

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Patrik Svensson, HUMlab,
tel 070-397 84 66 eller e-post patrik.svensson@humlab.umu.se.

Livslångt lärande, eller lifelong learning, är för många liktydigt med att vi lär under hela livet, och att lärandet även kan ske i arbets- och vardagslivet utanför klassrummet. Livslångt lärande används som ett policybegrepp inom exempelvis utbildning, företag, organisationer och fackföreningar. Inom organ som OECD, UNESCO och EU ses livslångt lärande som ett nyckelbegrepp, och ett nödvändigt konkurrensmedel för nationer, organisationer och individer.

Gun Berglund har i sin avhandling studerat hur begreppet lifelong learning används i svenska, australienska och amerikanska policydokument. Hon visar att livslångt lärande är ett ideologiskt värdeladdat begrepp, och nyttoaspekten framhålls på olika sätt genom en tydlig koppling mellan utbildning och arbetsliv.

Gun Berglund menar att innebörden av livslångt lärande ofta speglar den samhälls- och människosyn som i övrigt uttrycks i dokumenten. Där tecknas en bild av dagens och framtidens samhälle – kunskapssamhället – där det är önskvärt att vi som individer är aktiva, självständiga, motiverade, engagerade, utbildningvilliga och kapabla, så kallade lifelong learners. Men genom att beskriva en önskvärd individ skapas även dess motsats – den oönskade individen – som någon som inte förmår leva upp till kunskapssamhällets krav.

För att fostra önskvärda lifelong learners lyfts särskilda målgrupper fram för samhälleliga åtgärder, exempelvis socialt utsatta grupper som arbetslösa, lågutbildade, invandrare och kriminella. I sin avhandling diskuterar Gun Berglund hur västvärldens rådande konstruktion av den önskvärde individen samtidigt innebär att den oönskade individen tenderar att ses som onormal. Här ses livslångt lärande närmast som ett mirakelmedel som kan bota dessa individer och få dem att bli goda samhällsmedborgare.

Fredagen den 14 mars försvarar Gun Berglund, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln On Lifelong Learning as Stories of the Present (Om livslångt lärande som berättelser om vår samtid). Disputationen äger rum kl. 10.00 i Hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Richard Edwards, University of Stirling, Skottland.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Gun Berglund,
pedagogiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 6768 (arbetet), 070-664 7564 (mobil)
e-post: gun.berglund@pedag.umu.se

Vad hände med kvinnors anställningar i Östeuropa efter socialismens fall? Har kvinnorna blivit hemmafruar, eller har de behållit sina tidigare positioner på arbetsmarknaden? Accepteras yrkesarbetande kvinnor? Det här är några av de frågor som undersöks i Akvile Motiejunaites avhandling vid Stockholms universitet.

Avhandlingen består av fyra artiklar, som tar upp de gemensamma frågorna ur olika perspektiv. Avhandlingen är i huvudsak inriktad på de baltiska staterna, men forskningen har även inbegripit Tyskland, Sverige och Ryssland. Tidsperioden som undersökts startar med socialismens fall.

I sin avhandling argumenterar Akvile Motiejunaite mot en vanlig uppfattning, också bland samhällsforskare, att kvinnor har förlorat på övergången från socialism till marknadsekonomi. Ofta har man försummat att jämföra kvinnors och mäns situation utifrån deras tidigare positioner i arbetslivet.

– Forskningsmaterialet visar att både män och kvinnor förlorade sina arbeten under övergången, till exempel utgjorde kvinnor en majoritet av de yrkesarbetande i det socialistiska Litauen. En inte oväntad följd av det var att just kvinnor förlorade sina jobb i större utsträckning än män när marknadsekonomin infördes, säger Akvile Motiejunaite.

Avhandlingen undersöker också hur attityder är kopplade till beteende. I de socialistiska länderna fanns en traditionell syn på könsrollerna. Ändå arbetade både kvinnor och män i stor utsträckning heltid. Vad hände då med könsrollerna när den socialistiska regimen föll i dessa länder? Man kunde tänka sig två olika vägar; antingen att kvinnor som tänker mer traditionellt väljer att i högre utsträckning vara hemma när möjligheterna finns, eller att traditionellt orienterade arbetsgivare avskedar kvinnorna.

– Båda förhållningssätten fanns i olika utsträckning representerade under övergången. Men min avhandling visar att kvinnorna behållit sina yrkespositioner i de flesta östeuropeiska länder och att könsrollerna blivit mindre traditionella, säger Akvile Motiejunaite.

Ett stort empiriskt material har använts, bland annat attitydunderökningar, arbetsmarknadsstatistik samt intervjuer med arbetslösa kvinnor.

Avhandlingens titel: Female employment, gender roles, and attitudes: The Baltic countries in a broader context

Ytterligare information
Akvile Motiejunaite, doktorand vid BEEGS, Institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola, tfn 08-608 4958, mobil 0762211213, e-post akvile.motiejunaite@sh.se