Nu har de beviljats nära tre miljoner kronor från två internationella organisationer, det internationella ridsportförbundet FEI samt ILPH, International League for the Protection of Horses, en organisation som värnar om djurskyddet. Anslaget kommer främst att betala arbetet för två doktorander som knyts till projektet.
Stiftelsen svensk hästforskning har redan tidigare beviljat ett anslag på 500.000 kr för att påbörja studierna om skador hos ridhästar.
Att FEI och ILPH nu väljer att satsa medel till forskning beror på att antalet skador i samband med internationell hästhoppning har ökat de senaste åren. Vid t ex OS i Aten 2004 drabbades två hästar av allvarliga senskador. Ett bristfälligt underlag på hoppbanan ansågs vara en bidragande orsak.
MÄTA OLIKA UNDERLAG
SLU-forskarnas arbete de närmaste åren innehåller flera olika studier. Forskningen mål är bland annat att utveckla objektiva mätmetoder, i praktiken ett enkelt mätinstrument, som ska kunna kvalitetsmärka varje enskild tävlingsbana där det genomförs hopptävlingar på högre nivå. Vidare ska kunskapen fördjupas kring hur olika underlag ger upphov till ortopediska skador.
Mätinstrumentet ska ge svar på några specifika egenskaper om underlaget; elasticitet i underlaget, hur djupt hästens hovar sjunker, vilket grepp hästen får och jämnhet över ytan. Mätningen görs med hjälp av en häst, det vill säga mätinstrumentet fästes på hästens ben och via en trådlös kommunikation registreras resultaten av en dator när hästen rids på banan.
TRÄNING I VARDAGEN STUDERAS
Forskarna kommer också att följa ett stort antal hopp- och dressyrhästar hos etablerade tränare för att studera vilka skador dessa hästar drabbas av och vilka underlag de tränas på.
– Det är mycket glädjande att vi nu får chansen att vetenskapligt ta reda på vilka faktorer som ligger bakom skador hos tävlande hopphästar, säger veterinär Lars Roepstorff, en av SLU-forskarna.
Forskning om hästens biomekanik och vikten av rätt underlag gjordes redan med stor framgång på 1970-talet vid SLU. Då var det professor Ingvar Fredricson och hans kollegor Stig Drevemo och Göran Dalin, som gjorde banbrytande studier om hur travhästen belastar sina ben under tävling och träning. Resultatet av forskningen blev att alla travbanor i Sverige och i många andra länder byggdes om och gjordes kraftigt doserade för att minimera slitaget på hästarna ben.
-Att vi nu får förtroendet att undersöka ridhästens träning och de olika banunderlag som används, kan ses som en fortsättning på tidigare studier som gjorts vid SLU, säger Lars Roepstorff.
På senare år har det gjorts forskning om hur olika delar av hästens ben belastas i samband med rörelse. Bland annat har hovens isättning och friktion mot underlaget studerats. Delar av den forskargrupp som nu fått pengar till ny forskning,har tidigare tittat på hälsostatusen hos hästar på svenska ridskolor och där konstaterat att underlaget är en viktig faktor. Detta tillsammans med den tradition av forskning kring underlag som finns vid SLU har varit en bidragande orsak till det nya projektet.
Det har vid SLU även gjorts studier om interaktion mellan häst och ryttare, där dressyrhästar under ryttare filmats i arbete på rullmatta. Syftet har då varit att studera hur ryttaren påverkar hästens rörelser i olika gångarter. Avancerade modeller i datorn avslöjar hur olika såväl häst och ryttare kan röra sig.
MÖTE MED HÄSTNÄRINGEN
Inför upplägget av forskningsstudierna har forskarna haft möten med företrädare från hästnäringen, bland annat ryttare, tränare och veterinärer.
-Vi ville veta om vi var inne på rätt spår och vid en hearing som hölls i samband med de internationella tävlingarna i Falsterbo sommaren 2007 fick vi tydliga bevis för det. Normalt brukar organisationer som FEI inte dela ut pengar till forskning men i detta fall har de sett stor betydelse av att dessa studier kan realiseras, vilket Lars Roepstorff är mycket tacksam för.
– Jag ser det här anslaget som början till en boll som nu börjar rulla. Det finns för närvarande en stark teknikutveckling när det gäller studier av hästars rörelsemönster. Vi har redan i dag nära samarbete med andra universitet i Zürich, Utrecht, Lausanne och Uppsala.
I forskargruppen ingår: Lars Roepstorff, Agneta Egenvall, Cecilia Lönnell, Christopher Johnston från SLU, samt Michael Weisshaupt från University of Zürich och Renee van Weeren från Utrecht University.
För mer information: Lars Roepstorff 0705-42 31 43
Ett övergripande mål för svenskt och västerländskt bistånd är att underlätta för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Bistånden formuleras i olika policydokument, som sedan ska tillämpas lokalt i olika länder. Ann-Louise Bäcktorp vid Umeå universitet har i sitt doktorsarbete studerat hur västerländska tankar om utbildning för alla, elevcentrerat lärande, genus och jämställdhet uppfattas och bearbetas i Laos. Hon visar att för att bistånd i större utsträckning ska uppfattas som ett partnerskap, är det viktigt att undersöka vad givare och mottagare menar med begreppen utbildning och genus.
Genom att analysera policymaterial och intervjua laotier som arbetar inom utbildningssektorn, visar Ann-Louise Bäcktorp hur historiska, kulturella och sociala förhållanden påverkar hur man förstår utbildning och genus. I Europa har vi utvecklat ett förhållningssätt som privilegierar individen. I Laos präglas samhället mer av en kollektiv förståelse. Idéer om ”elevcentrerat lärande”, som i västerländsk utbildning ofta likställs med fokus på individer, omtolkas därför i Laos till att handla om grupper. Biståndsorganisationer reducerar genusfrågor i biståndspolicys till att handla om att andelen män och kvinnor ska vara lika stor. Däremot görs ingen djupare analys som skulle kunna ge en större förståelse för lokala genusstrukturer och relationer. Detta är, enligt Ann-Louise Bäcktorp, en viktig analys eftersom biståndsorganisationer definierar genusrelationer som historiskt, socialt och kulturellt formade.
I olika biståndsprojekt understryks ofta vikten av partnerskap och lokalt ägande. Ann-Louise Bäcktorp menar att partnerskap snarast är retorik, på grund av den ojämlika maktbalans som råder. Följer biståndsmottagare inte givarens villkor riskerar man att förlora finansiering. Mottagare försöker därför genomföra olika program, som till exempel ”utbildning för alla”. Programmen vilar ofta på en outtalad västerländsk grund och gynnar västerländsk kunskap, som inte nödvändigtvis är betydelsefull i Laos. För att detta ska kunna ske måste dock lokala förutsättningar ges större utrymme i biståndssammanhang. I en sådan process finns också möjligheten att utforska maktrelationers utformning och härigenom öppna upp för alternativa tolkningar som är bättre anpassade till lokala sammanhang
Fredagen den 16 november försvarar Ann-Louise Bäcktorp, pedagogiska institutionen och enheten för genusforskarskolan, Umeå universitet, sin avhandling med titeln When the First-World-North Goes Local: Education and gender in post-revolution Laos. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Ulla Ambrosius Madsen, Roskilde universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ann-Louise Bäcktorp,
pedagogiska institutionen och enheten för genusforskarskolan,
Umeå universitet,
tel: 090-786 52 97, 070-566 79 48,
e-post: ann-louise.backtorp@pedag.umu.se
Umeåforskaren Emma Lundholm har i sitt doktorsarbete undersökt vilka svenskar som flyttar mellan olika regioner nuförtiden, och jämfört med siffror från 1970-talet. Hon visar att dagens barnfamiljer flyttar betydligt mer sällan, till exempel flyttar femåringar hälften så ofta som för trettio år sedan. Det beror delvis på att allt fler svenskar istället byter bostadsort när de är unga, innan de har fått barn och är etablerade på arbetsmarknaden. Bland dessa är studenter en stor grupp.
Att allt färre barnfamiljer flyttar tror Emma Lundholm också delvis kan bero på att det har blivit vanligare med tvåförsörjarhushåll, något som gör det lättare att stanna och svårare att flytta. Hon visar också att den avtagande flyttningsbenägenheten tycks finnas överallt, oavsett om man bor i en region med goda förutsättningar för pendling eller inte. Att allt fler pendlar är, enligt Emma Lundholm, snarare en konsekvens av, än en orsak till, att fler väljer att bo kvar på ett ställe.
Arbete behöver heller inte vara det viktigaste motivet till en flytt. I en nordisk enkät framkommer att bara omkring en femtedel anger arbete som den viktigaste anledningen. För de flesta är det annat som styr, som exempelvis att komma närmare släkt och vänner, att byta miljö och att flytta ihop eller isär. Det sociala livet och livsmiljön betyder också mer än ekonomin för om man tycker att man fått det bättre efter flytten.
På 1970-talet flyttade många familjer av arbetsskäl. Ofta flyttade männen till ett jobb, och kvinnor och barn följde med. Då, under vi flytt int’-kampanjens dagar, rådde också en stereotyp bild av att man flyttade av tvång på grund av arbetsmarknaden. Denna bild har också funnits med i den allmänna debatten sedan dess, men när de som flyttade tillfrågades i slutet av 1990-talet kände de inte igen sig. De flesta menar att de flyttade för att de ville, och att de dessutom är nöjda med flyttningens resultat.
Fredagen den 16 november försvarar Emma Lundholm sin doktorsavhandling med titeln New Motives for Migration? On Interregional Mobility in the Nordic Context. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal N 360, Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Allan Findlay, University of Dundee.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Emma Lundholm,
kulturgeografiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 7172
e-post: Emma.Lundholm@geography.umu.se
Obstruktiv sömnapné innebär att andningen upphör under korta perioder under sömnen och är mycket vanligt, särskilt bland snarkare. I medelåldern är nästan var fjärde man och var tionde kvinna drabbad. Öppningen mellan hjärtats förmak är ännu vanligare: det finns hos var fjärde person i hela befolkningen.
– Vi visar nu att de som har både dessa vanliga syndrom riskerar att få allvarlig syrebrist. Syrebristen kan vara förklaringen till varför patienter med sömnapné har större risk att drabbas av stroke eller hjärtkärlsjukdom, säger överläkaren Magnus Johansson som skrivit avhandlingen.
Det är känt sedan tidigare att syrehalten i blodet kan sjunka när patienter med sömnapné har andningsuppehåll. Vissa har stor sänkning i syremättnaden nästan varje gång deras andning gör ett uppehåll, men hos andra patienter sjunker syrenivån nästan inte alls.
Forskarlaget har undersökt 30 patienter med sömnapné i Göteborg. Bland patienter där blodets syrenivå ofta sjönk hade 60 % en öppning mellan hjärtats båda förmak. Bland dem som sällan hade en sänkning i syremättnaden hade bara 13 % det vanliga hjärtfelet.
– Det bildas ett undertryck i bröstkorgen när patienter med sömnapné försöker andas in trots att luftvägarna fallit samman. Om det finns ett hål mellan hjärtats förmak passerar syrefattigt blod direkt till artärcirkulationen utan att först passera genom lungan, säger Magnus Johansson.
Idag behandlas sömnapné med övertrycksmask för näsan, så kallad CPAP. Det är en krävande behandling, som många patienter inte vill eller kan använda sig av.
Öppningen mellan hjärtats förmak kallas persisterande foramen ovale och är en rest som finns kvar av fostrets cirkulation. Tidigare har hjärtoperation varit det enda sättet att stänga öppningen, men avhandlingen visar att hjärtfelet ganska enkelt kan åtgärdas med kateterburen teknik.
– Det innebär att patienten slipper genomgå en stor operation med de risker och obehag som det innebär och istället kan behandlas via ett litet stick i ljumsken. Det är ett betydligt enklare ingrepp som bara kräver en natt på sjukhus, och eventuellt kan bli en framtida behandling för sömnapné, säger Magnus Johansson.
Fakta sömnapné
Den som har sömnapné får upprepade andningsstopp i sömnen som varar mer än tio sekunder. Orsaken är att luftvägen bakom tungan är trång och när musklerna i svalget slappnar av under sömn kan luftvägen falla samman helt och orsaka andningsstopp. Ökad risk att drabbas har överviktiga jämfört med normalviktiga, män jämfört kvinnor och rökare jämfört ickerökare. Oftast är det snarkare som drabbas, men långt ifrån alla snarkare har sömnapné. Många med sömnapné får otillräcklig sömn och är ofta trötta om dagarna med ökad risk för olyckor i trafiken som följd.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för akut och kardiovaskulär medicin
Avhandlingens titel: Diagnosis of interatrial shunts and the influence of patent foramen ovale on oxygen desaturation in obstructive sleep apnea
Avhandlingen försvaras torsdagen den 22 november, klockan 09.00, Centralklinikens aula, SU/Östra, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Magnus Johansson, överläkare, telefon: 031-14 38 52, 070-569 37 63, e-post: magnus.c.johansson@vgregion.se
Huvudhandledare: Medicine doktor Peter Eriksson, telefon: 031-343 40 00, e-post: peter.eriksson@vgregion.se
Bihandledare: Professor Mikael Dellborg, telefon: 031-343 40 00, e-post: mikael.dellborg@hjl.gu.se
I Sverige har användningen av snus ökat markant de senaste decennierna, så att snuset idag står för hälften av all tobakskonsumtion i landet. Över 20 procent av männen i åldrarna 18-79 år är dagligsnusare. Snusare får i sig lika stora mängder nikotin som rökare, men undgår många andra av de skadliga ämnen som bildas vid cigarrettrökning.
Snus verkar inte öka risken att insjukna i hjärtinfarkt. Däremot visar en av studierna i den aktuella avhandlingen att snusare har cirka 30 procent ökad risk att dö i hjärtinfarkt jämfört med dem som aldrig snusat. Riskökningen är ännu högre hos dem som snusar mer än 50 gram om dagen. Bland dem som drabbas av icke fatal hjärtinfarkt har snusare en högre dödlighet, både generellt och särskilt i hjärt-kärlsjukdomar, än de som aldrig snusat.
Studierna visar ingen ökad risk för att drabbas av stroke hos snusare. Däremot hade snusare en ökad risk att drabbas av stroke med dödlig utgång. Snusare löpte även en ökad risk att drabbas av högt blodtryck, vilket är en känd riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar.
Två stora befolkningsstudier har använts i arbetet med avhandlingen. Den första bestod av svenska män i åldrarna 45-70 år, bosatta i Stockholms eller Västernorrlands län 1992-1994. Totalt diagnostiserades 1432 män med en förstagångs-hjärtinfarkt. Dessa jämfördes med män utan infarkt i samma ålder och samma sjukhusupptagningsområde med avseende på bland annat snusvanor.
Den andra var en studie där samtliga anställda inom byggindustrin i Sverige blev inbjudna till hälsokontroller mellan åren 1978 och 1993. Vid dessa hälsokontroller samlades information om bland annat tobaksvanor och blodtryck. Över 100 000 snusare och icke-snusare följdes sedan upp fram till 2003/04 genom nationella hälsoregister med avseende på insjuknande och dödlighet i hjärtinfarkt, stroke och blodtryck.
I båda befolkningsstudierna begränsades analyserna till icke-rökare, eftersom rökning är starkt associerat med både snusning och hjärt-kärlsjukdomar
Avhandling: Swedish moist snuff and the risk of cardiovascular diseases av Maria-Pia Hergens, IMM, Karolinska Institutet 2007
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Maria-Pia Hergens, med dr
Tel: 08-524 823 03
Mobil: 0709-51 80 85
E-post: maria-pia.hergens@ki.se
Anna Persson, informationsansvarig IMM
Tel: 08-524 875 05
Mobil: 070-658 75 05
E-post: anna.persson@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Avhandlingen belyser vårdares attityder till personer med psykiska symtom. Psykiatrireformen på 90-talet fastslog att levnadsvillkoren för psykiskt funktionshindrade skulle normaliseras. Deras möjligheter att leva som andra skulle öka och de skulle delta i besluten om sin egen vård och behandling.
– Trots de tveksamheter som avhandlingen visar på är slutsatsen att den psykiatriska verksamheten inte är dålig, säger Lars Lilja. Men varje verksamhet bör med jämna mellanrum granskas kritiskt.
Vårdarna har en tendens att placera patienten i ett slags ingenmansland. Patientens kontakt med den gamla privata gemenskapen upphör, samtidigt som hon eller han inte tillhör vårdargemenskapen. Den här skillnaden mellan patient och vårdare är inte hälsosam för patienten.
Det är därför nödvändigt att synen på psykiskt handikappade eller sjuka ändras. I stället för att bli marginaliserade måste de bli sedda som fullvärdiga samhällsmedborgare. För att bryta det strukturella maktmönstret krävs en attitydförändring i samhället. Enbart en politisk förändring räcker inte.
Lars Lilja disputerar i Sundsvall den 16 november med avhandlingen ”Att normaliseras – Vårdares syn på psykiatriska patienter. Mot en djupare förståelse av vårdares attityd till sina patienter”. Ämnet är hälsovetenskap med inriktning mot psykiatrisk omvårdnad.
Kontaktinformation
Lars Lilja, 060-14 85 43, 070-211 1906, lars.lilja@miun.se
Förändringen AGE (Advanced Glycation End products) gör att proteinernas funktion försämras, vilket i sin tur ger upphov till sjukdom eller åldrande. Hur dessa AGE-modifieringar inverkar på sjukdomsförloppet och vilka gener som deltar är ännu okänt, och något som studeras av forskare världen över.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet kommit ett steg på vägen. De har nämligen sett att två kraftfulla och ofta använda genetiska modellsystem, jästsvampen Saccharomyces cerevisiae samt masken Caenorhabditis elegans, också kan få dessa AGE-modifieringar. Vissa proteiner visade sig vara mycket känsligare för AGE-modifiering än andra. Forskarna fann också att tillsats av ämnet DHA gav hög grad av proteinförändringar, vilket orsakade att jästen och masken så småningom dog. DHA används bland annat som aktiv substans i brun utan sol-produkter.
Dessa nya forskningsrön öppnar för helt nya vägar att hitta genetiska orsaker till varför vissa människor drabbas av proteinförändringar och blir sjuka. Likheter mellan jäst, mask och människa gör att forskarna i framtiden hoppas kunna få klarhet i bildandet av AGE-modifieringar vid sjukdomar hos människa.
Rönen från Mikael Molin, Marc Pilon samt Anders Blomberg vid Göteborgs universitet publicerades nyligen i den internationella tidskriften för storskalig proteinforskning, ”Proteomics”, oktobernumret vol 7, sida 3764.
Kontaktinformation
För mer information
Professor Anders Blomberg
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Göteborgs universitet
Tel: 031-786 2589, anders.blomberg@cmb.gu.se
Avhandlingen tar avstamp i kvinnliga forskares berättelser om en viss typ av situation – könskränkande behandling – som finns i akademisk miljö men som vi idag saknar instrument för att förstå.
– I praktiskt jämställdhetsarbete finns metoder för att definiera och förstå sexuella trakasserier och diskriminering av olika slag, men för könskränkande behandling, som regleras i jämställdhetslagens §16a, har vi inga instrument, säger Anneli Andersson, som själv har erfarenhet av praktiskt jämställdhetsarbete.
Hennes material består av en rad utredda ärenden vid ett svenskt lärosäte, samt fyra djupintervjuer med kvinnor från olika fakulteter. Huvudfokus ligger på djupintervjuerna. Kvinnorna upplever sig kränkta, men alla pekar inte själva på att det beror på att de är kvinnor. Den bilden kommer istället fram i intervjuer med andra personer kring dessa kvinnor. Berättelserna beskriver bland annat aggressiva och utstötande beteenden, t ex saker som kastas, utskällningar inför studenter, att man inte längre bjuds in till konferenser, eller att man blir förlöjligad under seminarier. Däremot är kränkningarna nästan aldrig av sexuell karaktär. I många fall leder situationen efter en tid till att den kvinnliga forskaren antingen slutar helt eller börjar ägna sig åt arbetsuppgifter som inte innehåller forskning eller undervisning. Det framkommer också att situationen förvärras i takt med kvinnans karriär, när hon når framgångar och börjar konkurrera om pengar.
– Det finns väldigt lite tidigare forskning om detta, men berättelserna känns igen av de flesta som jobbar med praktiskt jämställdhetsarbete inom akademin. Det förstod jag när jag för en tid sedan presenterade mitt arbete vid en jämställdhetskonferens, säger Anneli Andersson.
Avhandlingen visar ett sätt att teoretiskt diskutera, förstå och tolka ett så subtilt beteende som könskränkande behandling. För att förstå och definiera fenomenet har Anneli Andersson använt feministisk organisationsteori i kombination med våldsteori och därefter utvecklat ett teoretiskt analysinstrument. Detta har hon sedan använt för att undersöka kvinnornas berättelser. Resultatet visar att det går att förstå dessa situationer som psykiskt våld på arbetet och att en sådan utgångspunkt bidrar till att fördjupa förståelsen av problemet. Dessa situationer förekommer sannolikt inte bara inom akademin, menar Anneli Andersson, utan även på andra arbetsplatser.
– Detta teoretiska verktyg går att utveckla vidare för att passa för många fler arbetsplatser, säger hon.
Kontaktinformation
Mer information: Anneli Andersson, tel: 018-471 15 11, 070-425 06 69, Anneli.Andersson@gender.uu.se
Genterapi är en av de nyare teknikerna för att behandla sjukdomar och innebär att nytt genetiskt material förs in till en patients celler för att döda cellerna, ersätta en defekt gen eller tillföra en ny funktion i cellen. Forskningen inom genterapi riktar sig främst in mot cancer, vaccin och kärlsjukdomar.
Generna förs in med så kallade vektorer, som oftast är virus som förändrats för att passa syftet.
– Många virusvektorer har nackdelen att de kan infektera många typer av celler men syftet med min avhandling har varit att ta fram bättre vektorer som kan målstyras så att de bara binder till tumörceller och inte till normal vävnad eller blodceller, säger den biomedicinska analytikern Susanna Myhre.
Forskarlaget har ett genetiskt modifierat adenovirus, som i vanliga fall är ett harmlöst virus som orsakar övre luftvägsinfektioner. Viruset infekterar kroppens celler genom att binda till receptorer på cellernas yta genom fiberprotein som sticker ut från virusets skal.
– Genom att ta bort den del av viruset som normalt binder till cellytan och ersätta den med en annan som finns på tumörceller kan man konstruera målstyrda vektorer, säger Susanna Myhre.
För att testa vad som fungerar bästa har forskargruppen genetiskt satt fast den nya cellbindande delen som kallas ligand på två olika sätt: först i en kort fiber där liganden ersatte den yttre delen av fibern och sedan i den yttre delen av en fullängdsfiber.
– Vi har kunnat se att virus som fått liganden insatta i lång fiber är bättre på att infektera celler. De går också att producera i hög koncentration jämfört med virus som där liganden är insatt i en kort fiber, säger Susanna Myhre.
En effektiv genterapivektor måste kunna injiceras i blodbanan och själv hitta sitt mål i kroppen. Eftersom adenoviruset är ett mycket vanligt förkylningsvirus har många redan antikroppar som kan oskadliggöra viruset.
– Vi har kunnat se att det modifierade viruset inte inaktiveras lika mycket som det normala viruset. Det är ett steg på vägen för att öka cirkulationstiden för våra målstyrda virus i blodbanan och undgå att de inaktiveras av antikroppar, säger Susanna Myhre.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för mikrobiologi och immunologi
Avhandlingens titel: Genetic re-targeting and de-targeting of adenovirus type 5 in order to create vectors for gene therapy
Avhandlingen försvaras torsdagen den 29 november, klockan 09.00 i föreläsningssal Ragnar Sandberg, Medicinaregatan 7a, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Susanna Myhre, biomedicinsk analytiker, telefon: 031-786 62 24, 073-730 38 57, e-post: susanna.myhre@gotagene.se
Handledare:
Docent Leif Lindholm, telefon: 031-786 62 24, e-post: leif.lindholm@gotagene.se
Medicine Doktor Maria Magnusson, telefon: 031-786 62 24, e-post: maria.magnusson@gotagene.se
Avhandlingen ingår i det s.k. 85+-projektet som studerar hälsa och livskvalitet hos de allra äldsta. Under 2000 och 2002 intervjuades 85- och 90-åringarna samt de som då var 95 år och äldre i Umeå kommun och fem inlandskommuner. Under 2005 gjordes en uppföljning av dem som intervjuades 2000.
Det visade sig att depression var vanligt, en dryg fjärdedel av alla intervjuade var deprimerade. Bland de deprimerade var ungefär två tredjedelar under pågående behandling med antidepressiva läkemedel; av dessa hade varannan fortfarande symtom av sin depression. Det betyder att depression var både underdiagnostiserat, eftersom var tredje deprimerad saknade helt behandling, och otillräckligt behandlat, eftersom flertalet hade kvarstående depressiva symptom trots behandling.
Fler kvinnor än män var deprimerade. Faktorer som hörde samman med depression var bl.a. förlust av ett barn under de senaste tio åren och minskade kontakter med familj och vänner, men också faktorer som fysisk sjukdom och minskad förmåga att självständigt utföra sina dagliga aktiviteter kunde kopplas till depression.
Depressioner var vanligare bland personer med demenssjukdom; närmare hälften av de dementa var också deprimerade. Att ett barn dött under de senaste tio åren var associerat med depression bland dementa, däremot föreföll inte fysiska sjukdomar vara lika betydelsefulla för depression i denna grupp. Depression var här lika vanligt förekommande bland kvinnor som bland män.
Andelen dödsfall var högre bland dem med depression, både på kort och lång sikt. De allra flesta av dem som hade depression vid undersökningen 2000 hade avlidit vid tiden för uppföljningen 2005. Av dem som fortfarande var i livet då var de allra flesta fortfarande deprimerade. Dessutom hade ett stort antal personer som inte var deprimerade 2000 hade insjuknat i depression under de fem kommande åren.
Den övergripande slutsatsen i avhandlingen är att depression bland de allra äldsta förefaller vara ett vanligt och allvarligt folkhälsoproblem. Större ansträngningar måste göras för att förbättra kvaliteten på såväl bedömning som behandling och forskning inom detta område eftersom det verkar finnas brister idag.
Ellinor Bergdahl är läkare och doktorand vid Inst. för samhällsmedicin och rehablitering, enheten för geriatrik. Hon kan nås på tel. 090-785 87 27, e-post: ellinor.bergdahl@germed.umu.se
Fredag den 16 november försvarar Ellinor Bergdahl, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Depression among the very old
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är doc. Ingvar Karlsson, Göteborgs universitet.
I Arktis kan vi i dag avläsa betydande förändringar av istäcket, klimatet, ekosystemen och havsströmmarna. Genom till exempel undersökningar av borrkärnor från inlandsisen har vi fått ovärderliga kunskaper om jordens tidigare klimat, kunskaper som är avgörande för hur vi hanterar klimatförändringar i dag. Polarforskningen har också haft betydelse för till exempel partikelfysiken, där man studerat neutriner, en viktig pusselbit i förståelsen av materians inre. Många länder satsar resurser på forskningen på Arktis. Nu samlas forskarna för att om möjligt samverka kring forskningsinsatser samt insamling och tillgängliggörande av data.
– Medan våra tekniska möjligheter att upptäcka föroreningar i Arktis har ökat, är förutsättningarna för att sprida kunskapen och samordna nationers forskningsinsatser fortfarande outvecklade, säger Sverker Sörlin, ordförande för den Svenska kommittén för det Internationella Polaråret 2007/2008.
Konferensen 1st workshop on Sustaining Arctic Observing Networks arrangeras i ett skede där polarforskningen står i fokus som aldrig förr. Förhoppningen är att genom samordning underlätta för forskningsfinansiärer att effektivisera stödet till forskningen.
– Som medverkande i Internationella Polaråret är vi väl medvetna om utmaningarna. Vi kommer att göra vårt yttersta, men för att lyckas kommer vi att behöva stöd, inte bara från forskningssamhället, utan från regeringar och beslutsfattare och vanliga medborgare, inte minst de som bor i polarområdena, säger Sverker Sörlin.
Till konferensen i Stockholm kommer 112 forskare och myndighetspersoner från 18 länder. Konferensen pågår i tre dagar.
Mer information om konferensen finns på www.arcticobserving.org
Kontaktinformation
Representanter för media är välkomna att bevaka hela konferensen eller delar av den.
Det finns också möjlighet att intervjua medverkande; framstående klimatforskare, centrala tjänstemän och beslutsfattare.
Kontakt och information:
Hanna Zetterberg Struwe, informatör Internationella Polaråret
Tel. 08-546 442 39
hanna.zetterberg-struwe@vr.se
Representanter för media är välkomna att bevaka hela konferensen eller delar av den.
Det finns också möjlighet att intervjua medverkande; framstående klimatforskare, centrala tjänstemän och beslutsfattare.
Kontakt och information:
Hanna Zetterberg Struwe, informatör Internationella Polaråret
Tel. 08-546 442 39
hanna.zetterberg-struwe@vr.se
Vågrörelselära, akustik och optik är titeln på Jonas Perssons bok som nyligen kommit ut på förlaget Studentlitteratur.
Det är en lärobok för allmän grundläggande högskoleutbildning där författaren vänder sig till studenter på ingenjörs- och lärarutbildningar.
– Boken täcker in den fundamentala biten på ett illustrativt sätt, med exempel från vardagslivet, utan att göra avkall på den matematiska formalismen. Jag har försökt att hålla mig på en vardagsnära nivå och samtidigt ge en god teoretisk grund som man kan bygga vidare på, säger Jonas Persson.
Han tror att det finns ett behov av just en sådan bok inom akustik- och optik eftersom läroböcker inom detta område ofta hamnar på en mycket avancerad nivå. Många gånger väljer högskolor och universitet gärna en heltäckande fysikbok, som då kan användas i flera kurser, med följden att studenterna inte får tillräckligt djupa kunskaper, menar Jonas.
Ett problem som uppmärksammats är även att det inte finns fysikböcker på svenska för studier på universitets- och högskolenivå. Detta är, enligt Jonas, ytterligare ett skäl att ha en svensk lärobok så att man slipper lägga ner tid på att förstå engelska facktermer och kan koncentrera sig på fysiken.
Varför ska man läsa om vågrörelselära, akustik och optik?
– För då får man reda på hur saker och ting i ens omgivning fungerar! Dessutom har optik och akustik stor betydelse idag, såväl ekonomiskt som för livskvalitet, till exempel genom glasögon och hörapparater. Det pågår en mycket snabb utveckling av olika optiskt baserade mätmetoder inom exempelvis medicinen, metoder som kanske kan ersätta röntgen.
– En annan snabb utveckling sker inom det som kallas optronik, liknande elektronik, men med ljus istället för ström. Här är optiska fibrer för dataöverföring det mest kända exemplet. Man kanske inte tänker på det, men CD- och DVD-skivor läses av genom ett ganska avancerat optiskt system. För att förstå hur det går till behöver man kunskaper i optik.
Var kommer vågrörelselära in i bilden?
– Den ger grunden till hur vågor beter sig. Här tar jag upp till exempel vattenvågor, som vid tsunamis, och de seismiska vågor som uppstår vid jordbävningar.
– Och två områden inom vågrörelseläran som jag går närmare in på är just akustik och optik där akustik handlar om hur ljud beter sig, och optik om hur elektromagnetiska vågor, som till exempel synligt ljus, uppstår och vilka egenskaper de har, förklarar Jonas.
I sin nya bok har han varit särskilt mån om att läsarna ska kunna testa olika teorier själva. Av den anledningen finns, förutom räkneuppgifter och diskussionsfrågor, många laborativa uppgifter man kan göra med hjälp av vardagliga saker såsom speglar, skedar och annat man har hemma.
– Den som vill kan även göra en interaktiv optiklaboration på bokens webbplats där man själv får prova olika linser och se hur man kan åstadkomma bilder, tillägger Jonas.
Kontaktinformation
Jonas Persson, tfn: 044-203450, e-post: jonas.persson@hkr.se
Johan von Schreeb har gjort behovsbedömningar i ett antal katastrofsituationer. Han granskade behovet av internationella medicinska insatser efter terrorattacken mot en skola i Beslan, Ryssland 2004 samt den lågintensiva konflikten i palestinska områden 2002. Han har vidare kartlagt hur internationella fältsjukhus användes i naturkatastroferna i Bam, Iran 2003, Haiti, 2004 och Aceh, Indonesien 2004. Han fann en brist på förståelse om behoven efter katastroferna samt att internationell hjälp tar alldeles för lite hänsyn till befintliga resurser. Internationella fältsjukhus inriktade på livräddande traumavård skickades till fyra naturkatastrofer. Inget hann fram inom de 48 timmar, då liv fortfarande kan räddas.
För att kunna sätta in rätt räddningsinsatser krävs tillgång till information om katastrofen, det drabbade området, befolkningens storlek, den socioekonomiska situationen och vilka resurser som finns tillgängliga lokalt och regionalt. Internationella givare av humanitärt bistånd har gemensamt beslutat att fördela pengar baserat på behoven hos den drabbade befolkningen. Det finns väl beskrivna metoder för att utföra behovsbedömningar men resultatet av bedömningarna används alltför sällan. Ett av von Schreebs delarbeten studerade i vilken grad Sida tog hänsyn till resultat av behovsbedömningar vid beslut om stöd till humanitära hälsoprojekt år 2003. Endast en tredjedel av besluten innehöll information om storleken på befolkningen som skulle hjälpas eller andra faktorer som speglade deras hälsobehov.
– Jag tolkar detta som att det är svårt att ge på basis av behov. Det krävs andra rutiner för att låta behoven styra finansiering besluten, säger Johan von Schreeb.
Under sin tid som medicinsk samordnare för Läkare utan gränser i Kashmir kunde Johan von Schreeb testa ett nytt sätt att tidigt samla information om situationen i ett katastrofområde som underlag för behovsbedömningar. Efter 2005 års jordbävning i Kashmir intervjuade han personer som besökte sjukvården. De intervjuade hade god geografisk representation och den tidigt uppskattade dödligheten och antal skadade stämde väl överens med resultaten från en senare studie där alla i området intervjuats.
– Intervjuerna gav en snabb och god bild av vad folk behövde, i detta fall att få sina hus reparerade inför vintern, berättar Johan von Schreeb.
Avhandling: ”Needs assessments for international humanitarian health assistance in disasters
Johan von Schreeb, institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Disputation sker 23 november 2007, kl. 9.00, Rockefellersalen, Nobels väg 11, Karolinska Institutet, Solna
För mer information, kontakta:
Johan von Schreeb
Tel 0736 845 331
E-post: johan.von.schreeb@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 524 83895 eller 070-224 38 96
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Studien fokuserar på att utreda vilka miljöeffekter det skulle få om insamlingssystemen för hushållsavfall ändras. Hur insamlingen sker och på vilket sätt man transporterar det insamlade avfallet påverkar energianvändning och miljön relativt lite. Det visar flera av de analyser som ingått i studien.
– Det som tycks betyda mest för att spara energi och miljö är istället hur processerna för att återvinna råvaran ur avfallet ser ut, och hur förbränningen av avfallet sker. Stor betydelse har också processerna som ersätts, till exempel hur energikrävande produktionen av jungfruliga material är och hur värmeproduktionen med konkurrerande bränsle går till, säger Sara Tyskeng på KTH, en av forskarna bakom rapporten.
I studien har forskarna analyserat och sammanställt resultaten från 18 systemanalyser där man mätt hur olika sätt att ta hand om avfall påverkar miljön och energianvändningen. Studien visar genomgående att återvinning leder till minskad energianvändning jämfört med om man bränner avfallet för att få energi.
– Det beror bland annat på att det går åt stora mängder energi för att producera material från jungfrulig råvara. Det finns några undantag men trenden verkar vara att energivinsten per ton för återvinning är störst för metaller och plaster, något mindre för tidningspapper och minst för kartong, säger Sara Tyskeng.
Resultaten när det gäller miljöpåverkan är något mer komplex, bland annat på grund av att osäkerheten i mätvärden normalt är större för utsläpp än för energianvändning i den typ av systemanalyser som studien bygger på. Men tumregeln är att återvinning ger mindre miljöpåverkan än energiutvinning.
– Ett möjligt undantag är när förbränning av papper och kartong ersätter fossila bränslen. I vissa avseenden kan miljön då påverkas mer av återvinning än om man bränner avfallet. I de speciella situationer det gäller kan det bli nödvändigt för beslutsfattarna med någon typ av viktning för att fastställa vilket som är att föredra. Mycket tyder dock på att avfall i första hand konkurrerar med biobränsle i Sverige, och då blir detta inte lika aktuellt, säger Sara Tyskeng.
Studien ”Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall – En litteratursammanställning” är gjord av Sara Tyskeng och Göran Finnveden. Den är en del av Naturvårdsverkets nyligen slutförda utredning kring möjligheterna att samla in avfall i materialströmmar.
Rapporten kan laddas ner på http://www.infra.kth.se/fms/pdf/TRITA-INFRA-FMS_2007_11.pdf
Kontaktinformation
Kontakt
Sara Tyskeng, 08-790 86 10, 070-667 32 39, tyskeng@infra.kth.se
Familjär amyloidos med polyneuropati – FAP, den s.k. skelleftesjukan – är en sällsynt, ärftlig sjukdom som främst förekommer i kustlandet i Västerbottens och Norrbottens län samt lokalt i Portugal och Japan. I Sverige är ca 2 500 personer bärare av anlaget och 5-10% av dem utvecklar sjukdomen. Sjukdomen beror på inlagringar av amyloider, som bildas av äggviteämnet transtyretin. Levertransplantation har visat sig vara en hoppingivande behandlingsmetod eftersom transtyretin produceras i levern. Den första levertransplantationen på denna patientgrupp genomfördes 1990.
Både rubbningar av hjärtrytmen och störningar i det icke viljestyrda (autonoma) nervsystemet är vanligt hos dessa patienter. I avhandlingen studeras hjärtrytmen före och efter levertransplantation, som är den enda nu använda behandlingsmetoden. Det är den första långtidsuppföljningen (i mer än tre år) av dessa rubbningar i samband med transplantationer.
I den serie av studier som ingår i avhandlingen har det visat sig att livshotande rubbningar i hjärtrytmen är vanliga både före och efter transplantation. Ca 25% av patienterna kommer att behöva permanent pacemakerbehandling oavsett om de genomgår transplantation eller inte. En analys av variationerna i hjärtrytmen visar minskad autonom funktion hos FAP-patienter jämfört med friska kontrollpersoner både före och efter levertransplantation. Emellertid är den autonoma funktionen ändå relativt bibehållen efter transplantationen. Ett nytt fynd var att ökad variation i hjärtfrekvens efter transplantation var tecken på tilltagande rubbningar i hjärtrytmen och inte berodde på bättre autonom funktion.
Rolf Hörnsten är biomedicinsk analytiker vid enheten för klinisk fysiologi med specialområdet diagnostikmetoder vid hjärtrytmrubbningar och doktorand vid Inst. för kirurgi och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. Han kan nås på tel. 090-785 27 18, 090-785 36 39, epost rolf.hornsten@clinphys.umu.se
Fredagen den 16 november försvarar Rolf Hörnsten, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, enheten för klinisk fysiologi, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln Cardiac arrhythmias and heart rate variability in familial amyloidotic polyneuropathy. A clinical study before and after liver transplantation. Svensk titel: Hjärtrytm rubbningar och hjärtfrekvensvariabilitet vid familjär amyloidos. En klinisk studie före och efter levertransplantation.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal 933, 9 tr., Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Staffan Andersson, Luleå Tekniska Universitet.
Ett problem inom både ekologisk och konventionell mjölkproduktion är att tillgodose mjölkkornas stora proteinbehov. Enligt en EU-förordning ska alla djur inom ekologisk animalieproduktion sedan 2005 utfodras enbart med ekologiskt producerat foder. Dessutom efterfrågar konventionella mjölkproducenter egenodlade proteinfodermedel, eftersom importerade sojabaserade foder stiger alltmer i pris.
Ärter är proteingrödor som är självförsörjande på kväve och som inte kräver någon tillförsel av handelsgödsel. Ofta odlas ärter till mogen skörd, som tröskas, men Tomas Rondahls avhandling handlar om ärter som samodlas med havre och ensileras vid en tidpunkt då växterna ännu är gröna. Sådan odling fungerar på de flesta mjölkgårdar i Sverige, även i norr där det kan vara svårt att få ärter tröskmogna.
Ett problem med ensilering av ärter är att en stor andel av ärtproteinet är lättlösligt i kons förmagar. Det innebär att det mesta av proteinet inte kan utnyttjas av kon utan omvandlas till bl.a. ammoniak, som utsöndras med urin och avföring. Hur stor andel av ärtproteinet som är lättlösligt beror på hur mycket proteinnedbrytning som skett efter att grödan skördats och ensilerats (konserverats genom mjölksyrajäsning).
Tomas Rondahl har i sitt doktorsarbete jämfört olika ensilerings- och utfodringsstrategier och visar att ärt-havreensilage kan vara ett bra proteinfodermedel för mjölkkor. Hans slutsatser är att:
grödan ska skördas när ärskidorna är halvmatade till fullmatade, vilket innebär att man har ca två veckor på sig
en rotorslåttermaskin utan krossaggregat ska användas, för att minska spillet
grödan ska förtorkas till en torrsubstanshalt på ca 25 procent, och tillsättas 6 liter syra per ton grönmassa för att få en stabil ensilering
ärt-havreensilaget kan ersätta vallensilage till mjölkkor eller ännu hellre blandas lika med vallensilage av hög kvalitet.
När ärt-havreensilaget blandades med vallensilage med högt näringsvärde (häften-hälften på torrvikt) erhålls en s.k. kraftfodersparande effekt vid utfodring av högavkastande mjölkkor. Detta innebär att kor som blev utfodrade med ensilageblandningen och en mindre kraftfodergiva mjölkade lika mycket som kor som utfodrades med endera av de två entensilagtyperna och en större kraftfodergiva.
Slutsatserna bygger bland annat på försök som visar att nedbrytningen av ärtprotein minskar i senare skördad ärtgröda, liksom om grödan förtorkas på fält till ca 30 procent torrsubstanshalt innan ensilering, eller om 6 liter syra tillsätts per ton grönmassa. Proportionerna i blandutsädet var 200 kg ärt per 50 kg havre.
Agronom Tomas Rondahl, institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Whole-crop pea-oat silages in dairy production – Effects of maturity stage and conservation strategy on fermentation, protein quality, feed intake and milk production.
Tid: Torsdag 8 november 2007 kl. 10.00
Plats: Wibesalen, Röbäcksdalen, SLU, Umeå
Opponent: Dr. Gbola T. Adesogan, Department of Animal Sciences, University of Florida, Gainesville, Florida, USA.
Pressbilder:
(får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
Tomas Rondahl (Foto: Veronica Janson)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rondahl/tomas_rondahl.jpg
Ärt-havregröda med ärter i utvecklingsstadium ”ärtutveckling med halvmatade baljor” (Foto: Tomas Rondahl)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rondahl/art_havre.jpg
Skörd av ärt-havregröda på Röbäcksdalen, SLU, Umeå (Foto: Tomas Rondahl)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rondahl/skord.jpg
SRB-ko som äter ärt-havreensilage (Foto: Tomas Rondahl)
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rondahl/utfodring.jpg
Mer information:
Tomas Rondahl, 090-786 87 48, Tomas.Rondahl@njv.slu.se
Abstract och avhandlingen i sin helhet (svensk sammanfattning: s 65-70):
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001608/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
