Sölve Elmståhl leder ett forskningsprojekt som försöker ta reda på vad vi kan göra för att hålla våra hjärnor friska så länge som möjligt. Den som är 80 år och äldre drabbas ofta av flera kroniska sjukdomar och symtom, vilket gör det svårt att veta vad som är normalt åldrande och vad som är begynnande demens.
– Vi behöver mer kunskap om demenssjukdomar och betydelsen av olika riskfaktorer. För det behöver vi ta reda på normalvärden för äldre när det gäller kognitiv förmåga, minne, blodtryck och funktionsförmågan för olika organ. Vi undersöker också livsstils-faktorer, till exempel vad kosten betyder för att vi ska hålla oss friska, förklarar Sölve Elmståhl, professor i geriatrik vid Lunds universitet och läkare på Skånes universitetssjukhus.
Begränsad kunskap om åldrande
Eftersom kunskapen om åldrande är begränsad är det svårare att sätta rätt diagnos. Risken ökar då att äldre kan bli både över- och underdiagnostiserade. För att ta reda på skillnaden mellan normalt åldrande och kroniska sjukdomar som demens, följer forskarna personer från 60-årsåldern och livet ut. Redan nu har projektet Gott åldrande i Skåne (GÅS) följt tusentals skåningar i tjugo år.
– Vi följer deltagarna över tid, ser hur sjukdomsförlopp utvecklas för att bättre förstå varför vissa utvecklar sjukdom och andra inte. Vi undersöker också hur vi kan skapa bättre förutsättningar för ökad livskvalitet.
Demens kan inte botas
Först kan vi slå fast att demens inte går att bota. Men det går att hålla din hjärna frisk längre. Aktuell forskning visar att 30 procent av risken att insjukna styrs av riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, diabetes, fetma och fysisk inaktivitet. Det innebär att du själv kan påverka en del av riskfaktorerna, och därmed skjuta upp insjuknande, framför allt när det gäller den näst vanligaste formen av demens – så kallad vaskulär demens. Den kallas också blodkärlsdemens eftersom symtomen orsakas av sjukliga förändringar i hjärnas blodkärl.
Allmänna livsstilsråd funkar
Men varför behåller ändå en liten andel äldre sin kapacitet hela livet, medan andra insjuknar? Grunden är att följa allmänna livsstilsråd som till exempel att motionera regelbundet, dricka måttligt och inte röka.
– Vi vet ju alla att motion är bra, men vi blev förvånade över att det krävs så lite för att det ska ha betydelse. Även en aktivitet som en promenad två till tre gånger i månaden kan räcka för att vi ska se en lite längre överlevnad hos äldre jämfört med helt inaktiva.
Använd hjärnan
Forskarna har identifierat fler faktorer som kan hålla oss friska långt upp i åren. Att fortsatt vara nyfiken, använda sin hjärna och ta till sig ny kunskap betyder mycket, liksom att umgås med andra.
– Personer som har ett socialt umgänge bevarar sin funktionsförmåga längre och klarar vardagliga aktiviteter bättre än andra. När vi umgås med andra får vi ett sammanhang och ökar livskvaliteten, vilket är otroligt viktigt. Målet är ju inte att lägga år till livet, utan liv till åren, konstaterar Sölve Elmståhl.
Kontrollera blodtrycket
En annan viktig faktor är att hålla koll på blodtrycket. Ungefär hälften av alla äldre tar blodtryckssänkande medicin. Men även för lågt blodtryck kan vara farligt.
– Att som äldre få blodtrycksfall när man reser sig upp ökar risken för fallskador, men lågt blodtryck har också visat sig fördubbla risken att utveckla demens och påverka hjärnans förmåga att lagra och bearbeta information. Därför är det viktigt att regelbundet kontrollera sitt blodtryck.
En viktig fråga för politik och samhällsekonomi är hur konkurrens påverkar olika aktörers beteenden. Men det hela kan vara problematiskt att mäta.
– Konkurrens påverkar och påverkas av många olika faktorer. När det gäller till exempel skolor och betygsinflation kan ju konkurrens påverka undervisningens kvalitet. Samtidigt är det svårt att säkert och objektivt mäta kunskap eftersom det är skolornas egna lärare som rättar sina elevers nationella prov, där proven ses som ett mått på kunskap, säger Jerker Holm, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Bilbesiktning lättare att undersöka
När det gäller svensk bilbesiktning försvinner en stor del av dessa problematiska faktorer, menar Jerker Holm. Dessutom finns det en rik datamängd avseende de ungefär fem miljoner besiktningar som görs årligen. En bilbesiktning följer ett bestämt protokoll som går igenom en given uppsättning krav på detaljer (bromsar, belysning med mera) som är tydliga, och utifrån sett, tämligen objektiva. Svensk bilbesiktning är dessutom organiserad så att bilbesiktningsföretagen inte får sälja andra relaterade tjänster (till exempel reparationer) som skulle kunna påverka inspektörernas bedömningar i besiktningarna.
– Den svenska bilbesiktningsmarknaden kan därför ses som en reglerad marknad som är inriktad mot kontroll av säkerhet och där konkurrens gärna får påverka effektivitet men inte sannolikheten att få sin bil godkänd, säger Jerker Holm.
Fler godkända bilar
Trots dessa förutsättningar fann Jerker Holm och Osmis Habte statistiskt signifikanta konkurrenseffekter: Om en station tillkommer på en medianmarknad (det vill säga en marknad där antalet besiktningsstationer är lika med medianantalet) ökar andelen godkända besiktningar med 0,3–1,9 procent. Även om effekterna får ses som begränsade så är de statistiskt tydliga och berör många bilägare.
I den aktuella studien gjordes ungefär 4,5 miljoner besiktningar per år och andelen godkända bilar var cirka 70 procent. Med dessa siffror innebär 1 procent ökning i andelen godkända besiktningar en ökning med drygt 30 000 godkända bilar årligen i Sverige.
– Det är svårt att exakt säga vilken mekanism som förklarar resultaten men en som ligger nära till hands är att det är lättare för en missnöjd bilägare som fått sin bil underkänd att byta station när det finns flera att välja mellan i närområdet. Detta gör det mer ”kostsamt”, i termer av kundbortfall, för en station att vara strikt i besiktningarna när det finns många konkurrenter jämfört med få, säger Jerker Holm.
Så gjordes forskningen
Varje besiktningsstation antas ha ett visst upptagningsområde som kan anges som en viss radie runt den.
Antalet andra bilprovningsstationer inom upptagningsområdet blir då ett mått på den konkurrens som stationen är utsatt för. Ju fler konkurrenter desto större konkurrens.
Om en station tillkommer på en medianmarknad (det vill säga en marknad där antalet besiktningsstationer är lika med medianantalet) ökar andelen godkända besiktningar med 0,3–1,9 procent.
I den aktuella studien gjordes ungefär 4,5 miljoner besiktningar per år och andelen godkända bilar var cirka 70 procent.
Med dessa siffror innebär 1 procent ökning i andelen godkända besiktningar en ökning med drygt 30 000 godkända bilar årligen i Sverige.
Jerker Holm, professor i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet, hj.holm@nek.lu.se
De flesta av oss glömmer ibland var vi lagt mobilen eller nycklarna, eller något vi skulle handla i affären. Att glömma emellanåt är normalt och det finns många anledningar till ett tillfälligt sämre minne – sömnbrist och stress är två av dem. Men vad är skillnaden mellan att vara normalt glömsk och symtom på Alzheimers sjukdom, den vanligaste demenssjukdomen?
1. Vår minneskapacitet skiljer sig
Är det nytt för personen att glömma bort vissa saker? Om personen hela sitt liv har haft svårt för att hålla reda på datum och tider så behöver det inte vara ett tecken på Alzheimers sjukdom om man missar ett inbokat möte eller födelsedag. Individers minneskapacitet skiljer sig åt inom olika områden.
2. Svårt att minnas både namn och person
Att glömma namn på personer är normalt och vanligen dyker namnet upp i minnet så småningom. Men om vi inte glömmer bara namnet, utan hela personen – då kan det vara ett symtom.
3. Lappar hjälper inte längre
För många försämras minnet något med åldern, men då brukar det fungera med påminnelser som till exempel minneslappar. Men personer med Alzheimers sjukdom får med tiden det svårt att fungera med anteckningsbok, kalender, lappar och även muntliga påminnelser.
4. Letande efter saker försvåras
Om vi inte hittar mobilen, nycklarna eller plånboken så vet vi vilka ställen vi ska börja leta på. Personer med Alzheimers sjukdom har svårt att komma ihåg var de hade sin mobil eller plånbok senast.
5. Rumsuppfattning påverkas
Att vakna på en ny plats kan vara förvirrande en kort stund även för en frisk person. Men personer med Alzheimers sjukdom får svårt att pussla ihop ledtrådarna för att lista ut var de befinner sig och hur de har kommit dit.
6. Lokalsinnet drabbas
Att gå vilse på nya platser kan vem som helst göra, men en frisk person löser situationen. En person med Alzheimers sjukdom kan gå vilse på välkända platser, till exempel få svårt att hitta hem från affären.
7. Mer än detaljer glöms
Det är normalt att glömma delar av en händelse, till exempel att det serverades lax när vännerna bjöd på middag. Men en person med Alzheimers sjukdom glömmer ofta hela händelsen och minns inte alls middagen hos vännerna.
8. Repetition av frågor
Att dra sina favorithistorier flera gånger för sina vänner må vara tjatigt, men behöver inte vara ett tecken på sjukdomen. En person med Alzheimers sjukdom ställer i stället samma frågor om och om igen, även till samma person under samma samtal.
9. Närminnet sviker
Att komma ihåg händelser från långt tillbaka i tiden tycker de flesta är svårare än att komma ihåg vad som hänt nyligen. Personer med Alzheimers sjukdom glömmer oftast det som nyss hänt, sagts och avtalats.
Källa: Ann Bonli, kurator på Minnesmottagningen vid Skånes universitetssjukhus och Signe Andrén, pensionerad forskare och sjuksköterska.
Texten publicerades först i Vetenskap&Hälsa.
Forskarvärlden räknar med att var femte kvinna och var nionde man kommer att utveckla alzheimer och sjukdomen kommer oftast vid hög ålder, i 70–80-årsåldern. Man kan leva under lång tid med alzheimer och samhällskostnaderna för demenssjukdomar, där alzheimer är den vanligaste, är större än kostnaderna för cancer, hjärt- kärlsjukdomar och stroke tillsammans.
– Därför är många beredda att satsa stora resurser för att vi ska hitta sätt som kan skjuta upp sjukdomsdebuten. Om vi kan skjuta upp insjuknandet i fem år visar beräkningar att det skulle kunna minska antalet nya fall av alzheimer med 50 procent. Om sjukdomen fördröjs i tio år skulle antalet nya fall minska med 95 procent, säger Sebastian Palmqvist, överläkare på Skånes universitetssjukhus och docent vid Lunds universitet.
Nya behandlingar
Än så länge har behandling av Alzheimers sjukdom främst handlat om att lindra symtom. Men nya behandlingar, i form av läkemedel baserade på olika antikroppar, siktar nu in sig på att angripa proteinstrukturer av beta-amyloid i hjärnan, som är orsaken till att sjukdomen utvecklas. På så sätt går det att skjuta upp sjukdomsförloppet. Beta-amyloid ansamlas i hjärnan långt innan en person blir sjuk och kan efterhand orsaka plack i hjärnan. Beta-amyloid triggar även ansamling och spridning av proteinet tau.
– Det är oftast när tau sprids i hjärnan som en person börjar få symtom, berättar Sebastian Palmqvist.
Han möter i den kliniska delen av sitt arbete på minnesmottagningen i Malmö, människor i olika stadier av Alzheimers sjukdom. I sin forskning vid Lunds universitet undersöker han hur diagnos kan ställas i ett tidigare skede och han följer därför på nära håll även utvecklingen för bromsmediciner.
– De två områdena är nära sammankopplade. För att identifiera personer som kan vara behjälpta av bromsmediciner behöver vi en struktur för undersökning och provtagning av de som riskerar att utveckla alzheimer.
Inte godkänt i Europa
2021 kom nyheten att den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkänt läkemedlet aducanumab för behandling av Alzheimers sjukdom. Studier hade visat att medicinen framgångsrikt tar bort beta-amyloid i hjärnan. Men i Europa finns inget godkänt läkemedel.
– Det vi vet är att läkemedlet är bra på att angripa beta-amyloid, men det finns inga entydiga resultat som visar att patienterna blir bättre i sin sjukdom. En studie visar positivt resultat medan en annan studie inte kan påvisa någon förbättring. Och därför har det inte blivit godkänt i Europa, berättar Sebastian Palmqvist.
Det ska nu startas ytterligare en studie för att undersöka de kliniska effekterna av aducanumab. Studier pågår också för ytterligare tre bromsande läkemedel. Även dessa antikroppsbehandlingar angriper beta-amyloidstrukturer i hjärnan och resultat väntas inom några år.
Antikroppsbehandlingar ges i form av dropp eller som en spruta. Eftersom antikroppar triggar kroppens immunförsvar finns risk för inflammation i hjärnan i samband med behandling och därför måste patienterna följas upp noggrant med bland annat undersökning med MR-kamera.
Tidig behandling kan ge bättre effekt
Studier av läkemedelskandidaterna visar att de efter behandling under ett till ett och ett halvt år rensat bort det mesta av beta-amyloiden i hjärnan. Men att detta tyvärr ger en relativt liten effekt på personernas tankeförmåga. Det forskare funderar över nu är i vilket skede av sjukdomsförloppet som behandlingen ska sättas in.
– Om vi inte har missat något väldigt avgörande i hur Alzheimer utvecklas så bör det ge större effekt om behandlingar ges tidigare, kanske helst innan tydliga symtom har utvecklats, säger Sebastian Palmqvist.
Text: Magnus Aspegren
Artikeln publicerades först hos Vetenskap & Hälsa.
Lina Herbertsson och Maj Rundlöf forskar om pollinering och biodiversitet vid Lunds universitet. Mer kunskap och insatser behövs: enligt statistiken är så mycket som var tredje vildbiart hotad och ungefär lika illa ser det ut för andra pollinerande insekter.
I takt med de illavarslande siffrorna har allmänhetens engagemang för bin, humlor, fjärilar, blomflugor, skalbaggar och andra pollinerande insekter tilltagit. Folk hör ofta av sig med frågor eller vill dela med sig av erfarenheter till de båda forskarna som gläds över intresset. Samtidigt florerar en hel del missuppfattningar, har de noterat.
– Ta det här med ängsväxter. På många anlagda ängar har man sått arter som absolut inte hör hemma på en traditionell äng, säger Lina Herbertsson.
Ängen har en unik artrikedom
Här råder viss språkförbistring, medger hon.
– När vi biologer talar om äng, syftar vi inte på en blomrik plats i största allmänhet, utan på den alltmer sällsynta slåttermarken, som är så unik i sin artrikedom och därför så viktig för många hotade djur- och växtarter.
Orsaken till förvirringen kan vara att många fröfirmor – som borde ha koll på terminologin, kan man tycka – felaktigt saluför färdiga fröblandningar som ängsblommor. Den lilla påsen som kunden får hem innehåller ofta arter som inte alls hör hemma på en äng. Det kan handla om prydnadsväxter eller åkerogräs av utländskt ursprung.
Maj Rundlöf och Lina Herbertsson har jämte andra experter krävt skärpta regler, eftersom felmärkningarna i värsta fall kan leda till att främmande arter sprids till naturen. På fröpåsar som säljs i Sverige bör utöver innehållet även arternas ursprung framgå, anser de.
Varför odla pollinerarvänliga växter?
Deras råd är att först fundera igenom av vilken anledning man vill odla pollinerarvänliga växter: öka skörden, komma närmare pollinerande insekter i sin trädgård eller gynna den biologiska mångfalden? Här kan finnas konflikter, enligt forskarna.
Tambin flockas gärna runt honungsfacelia. Men så många hotade biarter lockar den inte.
Är syftet att öka skörden av insektspollinerade jordbruksgrödor blir uppgiften förhållandevis enkel: ge plats för nektar- och pollenrika växter som står i blom när grödorna inte blommar. Serveras insekterna mat hela säsongen ökar chansen att djuren överlever och kan hjälpa till också med grödornas pollinering i flera år framöver.
Dragväxter kan locka honungsbin
På senare tid har blommande kanter längs åkrarna blivit en allt vanligare syn, tack vare olika initiativ. Förhoppningen är densamma: att gynna och locka till sig insekter som kan pollinera jordbruksgrödorna på åkern, såsom raps, klöverfrö och åkerböna.
Dragväxter är ett begrepp som brukar florera i dessa sammanhang och som myntats av biodlare. Det är nämligen vanligt att honungsbin flockas runt dessa nektar- och pollenrika växter.
– Honungsbin är måhända inte de mest effektiva pollinerarna per besök, men kommer ofta i stora antal och söker nektar och pollen från många olika blommande växtarter, säger Maj Rundlöf.
Exempel på vanliga dragväxter som är enkla att driva upp från frön och som kan växa på åkermark är honungsfacelia, olika klöverarter, bovete, käringtand, gul sötväppling och cikoria.
Slåtteräng ger störst nytta
Lina Herbertsson och Maj Rundlöf välkomnar dessa olika blomsterfrämjande insatser.
Men de hade också gärna sett att den traditionella slåtterängen fick en renässans. För det är nämligen den typen av miljöer som ger den största sammanlagda nyttan för naturen, enligt forskarna.
Slåtterängen, det var där bonden på sensommaren skördade hö till djuren. Idag finns bara en bråkdel av ängarna kvar. Istället produceras djurfoder på gödslad och artfattig åkermark. Till gagn för människan, måhända, men inte för den biologiska mångfalden.
Mångfald av växter ger mångfald av insekter
På ängen samsas många växtarter, och med en mångfald av växter följer en mångfald av insekter. Hela spektrumet av pollinerande insekter, inklusive hotade arter, surrar på en äng.
– På en slåtteräng blir mångfalden av inhemska växter så stor att man inte behöver fundera över exakt vilka växter det behövs mer av. Där har pollinatörerna det helt enkelt rätt gött vad man än gör, säger Lina Herbertsson.
Många av de 300 biarter som finns i Sverige är nämligen kräsna med maten, vilket innebär att de endast samlar pollen från en eller ett fåtal närbesläktade växtarter.
Namn som exempelvis hallonsandbi, lusernbi, rödklöversandbi, sälgsandbi, äpplesandbi, blåklocksbi, blåbärssandbi skvallrar om såväl favoritväxt som föredragen bomiljö.
Ängen också barnkammare
Den sällsynta alkonblåvingen lägger sina ägg uteslutande på klockgentiana.
Ängens växtmångfald är inte bara livsviktig som pollen- och nektarkälla, utan även som barnkammare åt en mängd insekter. Fjärilar lägger sina ägg på undersidan av blad, som senare tjänar som föda åt larverna innan de förpuppas och blir till fullvuxna fjärilar. Många arter är extremt specialiserade när det gäller värdväxter. Så är det till exempel med den sällsynta alkonblåvingen, som i Sverige lägger sina ägg uteslutande på klockgentiana.
Också frukt- och bärbuskar gynnas av mångfalden
Och, väl värt att komma ihåg är att solitärbin och humlor är viktiga pollinatörer av växter som vi odlar.
– Det finns exempelvis långtungade humlor som lämpar sig särskilt väl för pollinering av rödklöver och flera arter av solitärbi besöker gärna äppelblommor, exemplifierar Maj Rundlöf.
Olika arter kompletterar varandra
Dessutom flyger olika arter vid olika tidpunkter under vår till höst och under olika väderförhållanden. Finns det många arter så kan de alltså gemensamt pollinera växter som blommar under olika delar av växtsäsongen och oavsett om det är varmt och torrt, eller svalt och fuktigt.
– Vi har helt enkelt mer att vinna på att bevara mångfalden av pollinerare än att låta den gå förlorad, säger Maj Rundlöf.
– Vi får inte heller glömma bort att vi har ett moraliskt ansvar att vårda hotade arter. Sverige har skrivit under konventionen om biologisk mångfald och har därmed erkänt att biologisk mångfald har ett egenvärde.
Anlägga en äng
Vill du skapa en egen äng? Till att börja med är det bra om jorden är mager eftersom chansen till mångfald ökar då.
För en trädgårdsintresserad kan detta te sig förbryllande. Råden brukar ju vara att då och då fylla på med organiskt material för att bland annat öka kvävehalten i jorden, och så ska man här plötsligt göra tvärtom!
Tackar ängsblommorna nej till kväve, eller vad handlar det om?
– Nja, växter mår generellt bra av näring om de slipper konkurrera om plats. Men om marken är kväverik breder ett fåtal snabbväxande arter såsom bredbladiga gräs, nässlor och hundkäx ut sig. Ängsblommor är särskilt usla på att konkurrera och har därför ingen chans om kvävehalten blir för hög, förklarar Lina Herbertsson.
Alla växter behöver näring men har alltså olika strategier för att tillgodogöra sig den. Faktum är att många blomarter i Sverige och Europa är anpassade till kvävefattiga förhållanden och förmår bara växa i en viss takt, oavsett hur mycket näring de får.
Från gräs till äng – så gör du
Så, har du näringsfattig jord och det redan finns blommor i exempelvis gräsmattan – grattis! Det enda som egentligen sedan behöver göras är att slå eller klippa växtligheten en gång per år, under sensommaren när de flesta blommor har blommat över och satt frö. Den avslagna vegetationen bör ligga kvar och torka så att växterna hinner fröa av sig.
Men redan efter några dagar är det dags att ta bort det avslagna så att inte näring tillförs eller nya växter kvävs. Vänd gärna först runt den torkande, avslagna vegetationen – höet – några gånger så att fröna trillar ur.
Är utgångsläget näringsrik jord kan man behöva sänka näringshalten, vilket man kan göra genom att gräva bort matjorden och tillsätta sand eller grus. Därefter kan man låna lite hö från en nyslagen närbelägen slåtteräng eller samla lokala fröer för att påskynda etableringen av ängsväxter.
– Jag brukar samla när jag är ute och cyklar. Längs gamla vägar hittar man ofta lite ängsliknande vegetation, till exempel blåklockor, tjärblomster och rödklöver. Viktigt dock att inte samla från fridlysta växter och att se upp så att man inte sprider invasiva arter som blomsterlupin, säger Lina Herbertsson.
Spara gärna en bit av stammen om ett träd måste kapas. Den kan bli boplats för flera arter av insekter. Här en stam utanför Ekologihuset i Lund. Bild: Charlotte Carlberg Bärg.
Glöm inte träden!
Blommande träd kan vara en värdefull näringskälla för bin och gamla exemplar erbjuder boplatser och yngelrum för massvis av småkryp. Därför är det viktigt att spara gamla träd även när de börjat att dö. Studier visar att vildbin föredrar att samla föda från inhemska arter.
Ek är en trädart som väldigt många småkryp är beroende av och det finns bin som samlar pollen från ekarnas blommor. Andra bonusar är att träd är utrymmeseffektiva då de tillvaratar utrymmet uppåt, skapar skugga och binder kol, vilket är en behövlig hjälp i klimatomställningen.
Blåklint och rågvallmo i rabatten
Eller så väljer man att acceptera den näringsrika jord man fått att förvalta. Men då bör man åtminstone välja inhemska växter, tycker Lina Herbertsson.
– I rabatten kan man exempelvis slänga ut fröer från vackra åkerogräs som blåklint och rågvallmo. Det blir mycket finare än vad det låter, intygar Lina Herbertsson.
Namnet åkerogräs har visserligen en negativ klang, särskilt för den som kämpat mot jobbiga rotogräs. De borde kanske snarare kallas pionjärväxter, eftersom de är bra på att växa på en nyplöjd åker, men konkurreras ut allt eftersom andra växter kommer upp. Faktum är att många av de så kallade åkerogräsen har minskat kraftigt och några är till och med hotade. Dit hör exempelvis åkerklätt och åkerskallra.
Låt bli att klippa gräset
Eller lämna en fläck av gräsmattan oklippt och se vad som kommer upp. Maskros, brunört, röllika och vitklöver är exempel på växter som kan få chans att blomma om gräsklipparen får stå kvar i förrådet till sensommaren.
– Det är inte bara pollinatörer som livnär sig på dessa växter utan även larver, bladlöss, spindlar, malar och många andra småkryp. Är växterna inhemska är de sannolikt fler.
Samtidigt som forskarna önskar att fler bjuder in de vilda växterna i sina trädgårdar understryker de också att trädgården är en plats för rekreation där människans egna önskemål får styra.
I deras egna trädgårdar samsas vilda växter med förädlade och införda trädgårdsväxter som snödroppar och fyllda rosor. Fyllda rosor ger sällan pollen och nektar och är därför inte till glädje för pollen- och nektarlevande insekterna, men gör inte heller någon skada.
Ängsmarker har funnits länge
Slåtterängen och betesmarkerna är ju människans skapelse och har bara funnits i några tusen år. Levde då ängsblommorna en tynande tillvaro också innan människan blev jordbrukare? Inte alls.
Efter den senaste istiden dominerades Sverige först av tundra som sedan mer och mer täcktes av skog. Landskapet såg väsentligt annorlunda ut än dagens. Sedan länge utdöda jättestora växtätare såsom visenter och jättehjortar – de så kallade megaherbivorerna – betade den öppna marken och senare den framväxande skogen.
På betade eller naturligt öppna marker och i gläntorna mellan träden hittade solljuset ner till i stort sett samma blommor som senare skulle få sitt livsutrymme på slåtterängar och naturbetesmarker.
När död ved får vara kvar kan den bli boplats åt insekter och andra djur.
Våtmarkerna och översvämningsområdena var också fler, vilka även de borgade för avsaknad av träd eller gles skog: de stora träden överlevde medan de mindre dukade under. På andra håll glesade bränder ut skogarna, till gagn för ängsväxterna vars fröer överlevde och fick chans att komma upp på nya, solbelysta ytor. Död ved låg kvar och blev boplatser åt insekter och andra djur.
Odlingsytan behövs till mat
Med människan förändrades landskapet. När våra förfäder blev jordbrukare blev landskapet ett lapptäcke av slåtterängar, betade utmarker och åkerplättar fyllda av blommande ogräs och sädesslag. Slåtterängarna gav vinterfoder till djuren, som i sin tur gav gödsel till åkrarna och energirik föda till människorna, både direkt och via grödorna på åkern. Också i den miljön trivdes pollinerarna, eftersom det var gott om blommor på ängar, betesmarker och åkrar.
Idag ser det som bekant annorlunda ut. Skogar och åkrar har som tidigare nämnts blivit högproduktiva, men artfattiga.
Men vi kan inte gå tillbaka till det samhälle som fanns för 150 år sedan, understryker Lina Herbertsson.
– Vi behöver en effektiv matproduktion. Lantbrukaren behöver marken för odling och som trädgårdsägare har man sällan möjlighet att upplåta så värst stora ytor.
Markägare kan ta ansvar
Kanske slåtterängar bör ses som rekreationsmiljöer snarare än produktionsmiljöer, föreslår Lina Herbertsson.
– Kommuner, länsstyrelser, svenska kyrkan och företag och andra stora markägare har alla möjligheter i världen att restaurera och sköta om gamla slåtterängar, så ängsväxter i parker, och välja inhemska perenner och träd när man planerar rekreationsmiljöer. Vi behöver tänka lite nytt och det tror jag att vi har goda möjligheter till.
Städa inte bort det vildvuxna och skräpiga i trädgården, det kan bli bon för bin.
Bygg en bostad för bina
Medan honungsbin har sina hem säkrade tack vare en växande skara biodlare, blir bostadssituationen allt kärvare för solitärbina. Det vildvuxna har städats bort i det moderna jordbruks- och stadslandskapet.
Det finns massor av tips på nätet hur man kan hjälpa till, men vad fungerar?
– Bihotell av den typ man kan köpa i handeln kan visserligen vara roliga att ha, men bevisen för att de gynnar vilda bin är motstridiga, säger Lina Herbertsson.
Däremot finns det annat kul man kan göra, enligt Lina Herbertsson, såsom att göra en bisandlåda, odla fleråriga grästuvor, anlägga en öppen trädgårdskompost och skapa mer varierad topografi.
Södra Råda kyrka brann ner 2001. Ganska snart bestämdes det att kyrkan skulle byggas upp, men att det skulle ske med likadana verktyg och samma teknik som när kyrkan byggdes första gången kring 1310-talet. Återuppbyggnaden blev ett mångårigt forskningsprojekt för Hantverkslaboratoriet på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
– Forskningsresultatet består av många upptäckter kring konstruktion och byggnadsprocess. En viktig insikt är det enorma arbete det innebär att ta fram allt byggnadsmaterial med den tidens verktyg och metoder. Att tillverka över 20 000 takspån tar ett par år faktiskt, säger forskningsledaren Gunnar Almevik.
Konstruktion av kyrkorummet som lurar ögat
Forskningsprojektet har även gett ny kunskap om vissa arkitektoniska egenskaper i den medeltida timmerkyrkan. Det handlar exempelvis om hur konstruktionen är utformad för att skapa rumsliga upplevelser och visuella effekter. De skevheter i konstruktionen som antogs vara sättningar och förfall, såsom lutande gavlar och väggar, har visat sig vara del i en medveten gestaltning för att få byggnaden att se högre ut och kyrkorummet rummet djupare.
– Vi har lärt oss massor. Antaganden om arbetssätt har prövats, men ofta har oväntade problem uppstått. På så vis har vi utvecklat metoder som kanske bättre liknar de ursprungliga, säger forskningsledaren Gunnar Almevik.
Utvecklingen av nya metoder och tekniker sedan 1300-talet har skett med influenser utifrån och ibland av tvång. Med digerdöden försvann mycket viktig hantverksskicklighet och efter det utvecklades rationellare byggnadssätt, med mer standardiserade mått och moduler. Nya verktyg eller material förändrade också byggandet. Byggnadstraditionen är inte en lång obruten kedja.
Så gick det till att bygga kyrka på 1300-talet
– På 1300-talet användes sällan sågen, så alla träd togs ner med yxa, ämnet togs ut ur stocken med yxa och finhöggs sedan med yxa. Att ta fram ett sex tums brett väggtimmer tog en hel arbetsdag. Vi har använt 220 väggtimmer i det här bygget, det blir många arbetstimmar. Till stor del var det säkert bönderna i församlingen som fick göra detta, säger Gunnar Almevik.
Hur en 1300-talskyrka ser ut är dokumenterat sedan tidigare. I det här projektet har forskarna lagt mycket möda på att visa hur det gick till att bygga en kyrka. Från hur träden valdes ut i skogen, via bearbetningen för hand till byggvirke av olika slag, fram till hur virket förvarades i väntan på att byggmästaren skulle dra i gång uppförandet av kyrkan.
– I projektet har hantverkares erfarenheter och perspektiv på historia stått i centrum. Hantverkaren har också varit forskare. Man kan säga att projektet har återuppväckt en spetskompetens, som varit förlorad, säger Gunnar Almevik.
Byggställningar bevaras inte
Forskningen har också tittat på, och gjort antaganden om, dåtidens byggarbetsplatser med byggnadsställningar, ramper och förflyttning av tunga stockar. Det är konstruktioner som sällan bevaras och information som inte nedtecknades i de historiska källorna.
– Nu är kyrkobyggnaden färdig, men det är egentligen bara ett etappmål. Kyrkan är inte inredd, det finns ännu inga väggmålningar och kyrkogården är inte iordningställd. Det finns mycket kvar att utforska, säger Gunnar Almevik.
Återuppbyggnaden av Södra Råda kyrka har bedrivits som ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet för att praktiskt lära sig hur en kyrka byggdes på 1300-talet.
Hantverkslaboratoriet är ett nationellt centrum för kulturmiljövårdens hantverk och en plattform för hantverkare att dokumentera och utveckla kunskap i hantverk. Syftet är att utveckla och stödja avancerad hantverkskunskap som krävs för att vårda kulturhistoriskt värdefulla miljöer för en hållbar framtid. Hantverkslaboratoriet är en del av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Sedan 2010 har Hantverkslaboratoriet haft ansvar för dokumentation och forskning vid Södra Råda kyrka. Flera filmer, rapporter och vetenskapliga artiklar har presenterats.
Den 16 mars i år hände något som informationsexperter och medieanalytiker länge varnat för. Ett videoklipp dök upp på internet där Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj uppmanade sina landsmän att lägga ner sina vapen.
”Läget är hopplöst,” förklarade presidenten, ”och det är lika bra att lägga ner vapnen och bege sig hem. Det ska jag själv göra.” Detta var den ungefärliga kärnan i hans tal.
Det dröjde inte många timmar innan klippet och budskapet var grundligt dementerat av de ukrainska myndigheterna och västerländsk press. Klippet var falskt, konstruerat, fejkat. Det var en så kallad deepfake – ett datorskapat videoklipp där en verklig person kan fås att göra eller säga vad som helst, som om det vore på riktigt.
Klippet visar vad som ser ut att vara den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj stående på ett podium i grön t-shirt. Det är en så kallad deepfake, där datorteknik använts för att manipulera bilder eller videor för att i det här fallet få den att se ut och prata som presidenten. Det mest framträdande tecknet på att klippet har skapats digitalt är att Zelenskyjs huvud är för stort för kroppen.
Första skottet i informationskrig?
Klippet blev dock rejält uppmärksammat och betraktades av många som det första avlossade skottet i ett informationskrig mellan Ryssland och Ukraina där man förväntade sig en flod av påhittade händelser som skulle skölja över oss via nätet, en ström av information där det skulle bli omöjligt att skilja på sanning och lögn. Men den kom aldrig. Åtminstone inte i den formen. Varför det inte blev så är en intressant fråga i sig, men först:
Vad är en deepfake, och hur lätt är det att bli lurad?
Den som vill se bra exempel på falska videoklipp behöver bara göra en enkel sökning på nätet. Det finns massor. Några av de mest uppmärksammade visar till exempel hur drottning Elisabeth av England håller ett lite annorlunda jultal från Buckingham Palace – en form av satir från ett brittiskt tv-bolag.
De hittills kanske mest omtalade är ett antal klipp där skådespelaren Tom Cruise beter sig lite, ska vi säga, störigt och oförutsägbart. Varken drottningen eller Cruise har haft något med de här videorna att göra, men de är förvillande verklighetstrogna.
Idag finns det en mängd datorprogram som kan skapa deepfakes, från de mycket avancerade som används i påkostade Hollywoodproduktioner, till enklare appar som kan laddas ner till en mobiltelefon för privat bruk.
Vad betyder deepfakes?
Ordet deepfake är en sammanslagning av fake, alltså förfalskning, och begreppet Deep Learning vilket betyder datorsystem som kan lära sig automatiskt och därför själva blir bättre och bättre på det de gör.
De falska klippen används ofta som underhållning och satir, som i fallen med drottning Elisabeth och Tom Cruise. Enligt en rapport från det nederländska analysföretaget Sensity så fördubblas antalet klipp som använder tekniker av den här typen var sjätte månad.
Idag finns det tiotusentals deepfakes på internet enligt rapporten. Den helt övervägande andelen är pornografiska. Vanligtvis är det kvinnor som får sina ansikten inklistrade i sexuella scener. Flera kända kvinnor har försökt agera mot filmerna, men företeelsen har visat sig svår att komma åt, eftersom deepfakes ofta produceras helt anonymt.
Men hur gick det då med president Zelenskyjs budskap om att ge upp?
Klippet skapade trots allt inte så mycket oro, och uppståndelsen lade sig efter kort tid. Det har nog tre huvudorsaker, säger Thomas Nygren, docent i historia och lektor i didaktik, konsten att undervisa, vid Uppsala universitet.
– I det här fallet – med Zelenskyj – så kom klippet i ett läge då det lät lite konstigt att Ukraina skulle ge upp. Det gick tvärtom ganska bra för de ukrainska trupperna som kämpade för att försvara Kyjiv. Dessutom hade myndigheterna tidigt varnat för att den här typen av propaganda skulle dyka upp, och det ser ut att ha tagit udden av försöket till desinformation.
Många kommentatorer har också påpekat att videon med Zelenskyj helt enkelt är dåligt gjord. Och tittar man noga så kan man ana några konstiga konturer i bilden och en onaturlig stelhet i kroppen på Ukrainas president.
– Men man ska komma ihåg att en sån här film är gjord för att ses på en mobiltelefon. Då granskar man inte detaljer på samma sätt, säger Thomas Nygren.
Därför trodde få på deepfake med Zelenskyj
Den hade dålig kvalité,
innehållet var alltför orimligt
och folk var förvarnade om att liknande propaganda kunde vara i omlopp
Hur ska man då veta vad som är sant och inte?
– Det har visat sig att om man redan vet att något är fejk, kan ett proffs på området ibland hitta avslöjande detaljer, som dålig läppsynk eller någon onaturlig rörelse i håret. Men så sanrt det blir lite sämre bildkvalitet eller om klippet kommer i ett flöde av information tror vi på det, det ser vi i våra studier, säger Thomas Nygren.
Rimligheten en bra kontrollstation
Han har tillsammans med kollegor tittat på hur svenska gymnasieelever lyckas med att avgöra om en nyhetsuppläsare på video är verklig eller en datorskapad deepfake. Slutsatsen är att det inte går.
– Det hjälper inte heller med träning. Det är väldigt svårt att avslöja en falsk video med blotta ögat. Men det här med rimlighet är en viktig nyckel. Om det man ser eller hör strider allt för mycket mot det förväntade, då ska man dra öronen åt sig, menar Thomas Nygren.
Drottning Elizabeths uppmärksammade jultal 2020 (Channel 4), eller mer korrekt den deepfake som såg ut att vara drottning Elisabeth, skapades med hjälp av den professionella skådespelerskan Debra Stephenson. För att skapa den här typen av manipulerade bilder måste så kallade neurala nätverk tränas med så mycket bilder som möjligt av den person som ska förfalskas. När det är gjort kan ”förståelsen” av hur motivet ser ut användas för att ”lägga” det ursprungliga ansiktet till någon annans.
Hur avslöjar man en deep fake?
Numera är de flesta deepfakes väldigt välgjorda. I de bäst gjorda filmsekvenserna har man använt en imitatör eller skådespelare för att återge huvudpersonens röst och kroppsspråk.
– I mänsklig kommunikation använder vi så mycket. Och att få allting att stämma överens är inte helt lätt. Kroppsspråk och minspel, men även belysning måste vara rätt. Så tittar man noga, går det det ibland att se att det är fejk, säger Mårten Björkman, docent i datalogi på KTH i Stockholm.
Är det en deepfake? Var vaksam på:
Suddiga konturer runt ansikten.
Dålig överensstämmelse mellan tal och munrörelser.
Konstiga eller onaturliga blinkningar.
Kroppsspråk som inte känns rätt.
Ljusreflektioner i ögonen som är fel jämfört med hur ljuset faller in på andra föremål.
Bakgrunder som inte ser ut att stämma med den övriga bilden.
Det finns datorprogram som är gjorda för att avslöja deepfakes. Men, säger Mårten Björkman, det är som så mycket annat: Om tekniken att avslöja går framåt så kommer förfalskningstekniken att hitta vägar runt det.
– Det man kan titta på och analysera är till exempel om alla delar i ett klipp kommer från samma tillfälle, eller om någon del är inklippt i efterhand, eller om det är olika typer av data som förts samman. Men mycket forskning oågår om hur det går att jämna ut sådana kontraster.
Källa: Mårten Björkman
”Största risken är att ingen längre tror på någonting”
– Det finns inte jättemycket forskning om hur vi påverkas av deepfakes. Det har gått så fort från det att man kunde se när det var fusk till idag när det blivit näst intill omöjligt. Forskningen har inte hängt med.
Det säger Lisa Molin vid Göteborgs universitet, forskare i tillämpad informationsteknologi.
Hon har följt klasser av högstadieelever för att se vad skolans undervisning kan göra för att öka elevernas förmåga att hantera och bedöma deepfakes och annan information på nätet.
Inse att filmklippet kan vara fejkat
Det finns ingen självklar strategi att följa, säger hon. Men till att börja med måste man ta med i beräkningen att det förekommer förfalskningar, att det är en möjlighet att filmklipp på nätet är helt konstgjorda.
– Ett sätt är också att följa diskussionen på nätet. Nya klipp genererar snabbt kommentarer, och där finns ofta antydningar om trovärdigheten eller misstankar om fusk.
Vad gör då den här nya tekniken med vår bild av verkligheten och hur vi ser på nyheter och annan information?
– Det är svårt att säga, säger Lisa Molin. Vad händer om vi står mitt i en kris, exempelvis ett krig, och inte ens vet om det går att lita på ett videoklipp där statsministern uttalar sig. Hur reagerar vi då? Det vet vi inte.
– Jag tror vi måste arbeta med det som kallas källtillit, alltså att veta när information är mer trovärdig, vilken typ av källor det går att lita på, till exempel etablerade medier eller granskad forskning, där det finns lagar och regler. Det här är saker man behöver lära sig – att allt inte är påhitt.
Att ljuga med text och bild är en gammal konst
Vi har ju kunnat ljuga med text och bilder länge. Och ofta även med film – även om tekniken förfinats. Retuscherade fotografier där personer suddats ut eller klippts in har funnits i decennier, och ett bandat samtal kan klippas om så att den talande kan fås att säga helt nya saker.
Vilken är egentligen den stora skillnaden med dagens sofistikerade deepfakes?
– Jag vet faktiskt inte exakt vad de gör för skillnad, svarar Thomas Nygren.
– Den stora oron är att det ska uppstå tvivel på bildbevis. Man kan fortfarande använda rörliga bilder som bevis på att något har hänt. Men det kan uppstå en tveksamhet kring dem. Samtidigt gör detta att man kan börja ifrågasätta allt som finns på bild, även det som är sant och äkta. Och det är ju inte bra.
Thomas Nygren pekar på det fenomen som kallas ”liar’s dividend” på engelska, det vill säga ungefär lögnarens vinst. Om deepfakes blir allt vanligare så blir det samtidigt möjligt att hävda att filmbevis på ett brott eller övergrepp är en deepfake, även när det är äkta. Alltså att allt kan ifrågasättas.
Risken att alla börjar tvivla på allt
Men Thomas Nygren vill också tona ner riskerna med just deepfakes.
– De avgör inte krig eller val. Den stora faran, som jag ser det, är när alla börjar tvivla på allt, när man slutar bry sig eftersom det är så mycket falsk information som dyker upp. Men det kan man åstadkomma med andra mer traditionella metoder också, vilket vi kan se till exempel i kriget i Ukraina nu.
– Det är inte i första hand deepfakes som sprids under kriget i Ukraina, i stället försöker man ljuga på andra sätt, till exempel genom att använda bilder tagna ur sitt rätta sammanhang eller att påstå att döda och skadade personer är skådespelare.
Deepfakes – så gör man
Tekniken bakom deepfakes är olika system av så kallade neurala nätverk. Nätverken är självlärande, vilket betyder att de hela tiden blir lite bättre på det de gör. De kan sätta ihop stora mängder data, till exempel många olika bilder av ett ansikte, och skapa ”levande” modeller av dem.
Den datorskapade modellen kan sedan användas till exempel i ett videoklipp där man
byter ut ansiktet på en person i en video till ett datorskapat ansikte från en helt annan person – så kalla face swap.
Det går med samma teknik att skapa en konstgjord modell av en existerande människa; En modell som rör sig och ser ut som sin verkliga förebild, och som sedan kan användas exempelvis som nyhetsuppläsare i tv utan att förebilden överhuvudtaget är inblandad. Det är bara den datorskapade modellen som agerar. Det har man till exempel gjort med ett välkänt nyhetsankare i Sydkoreansk tv.
Idag finns det gott om tips och instruktioner på nätet om vilka program som finns och hur de kan användas för att skapa en deepfake. Den som är lite händig med datorgrafiken och har de rätta digitala verktygen kan alltså få vem som helst att säga vad som helst i ett videoklipp. Förutsättningen är bara att man har ett bra bildmaterial på personen ifråga.
Det är också fullt möjligt att, med de rätta AI-programmen, ersätta sitt eget utseende med någon annans, kanske någon celebritets, och sedan låta datorn förvandla rösten till en kopia av en annan persons, och sedan i realtid delta i ett videosamtal i rollen som någon annan.
Samtidigt som elektrifieringen av personbilar är långt kommen, drivs idag världens passagerarfärjor nästan uteslutande av fossila bränslen.
Problemet är att batteriernas kapacitet inte räcker till för fartyg som kör längre distanser. Men snart kan eldrivna passagerarfärjor som ”flyger” över vattenytan vara en realitet. Ett forskarlag vid Chalmers har skapat en mätmetod för att vidareutveckla bärplan, som kan öka eldrivna fartygs räckvidd betydligt och minska fossildrivna fartygs bränsleförbrukning med 80 procent.
Bärplan lyfter båtskrovet likt vingar
Forskarna har koncentrerat sig på de så kallade bärplan som likt vingar lyfter upp båtskrovet över vattenytan och låter fartyget färdas med betydligt mindre vattenmotstånd. Samma teknik har under senare år revolutionerat seglarsporten, där bärplanen får elitseglarnas båtar att flyga fram över vattenytan i mycket höga hastigheter.
– För att kunna elektrifiera färjor måste vattenmotståndet minska rejält. Med den här metoden kan vi vidareutveckla designen på bärplanen så att de minskar motståndet med upp till 80 procent, vilket i sin tur ökar batteridrivna färjors räckvidd markant. På så vis skulle eldrivna färjor kunna trafikera även längre rutter i framtiden, säger forskningsledaren Arash Eslamdoost, docent i tillämpad hydrodynamik på Chalmers.
Även för fartyg som idag drivs av fossila bränslen skulle klimatvinsten kunna bli betydande, då man med liknande bärplansteknik skulle kunna minska bränsleförbrukningen med så mycket som 80 procent.
Mätte hur bärplan beter sig i vattnet
I centrum för forskningsprojektet står den mätteknik som forskarna använt för att på detaljnivå kunna förstå hur bärplanen beter sig i vattnet – när till exempel belastningen eller hastigheten ökar eller när placeringen av bärplanet förändras.
Med hjälp av den insamlade datan från experimenten har forskarna utvecklat och utvärderat en metod som kan simulera och med stor precision förutse hur bärplanen skulle bete sig under en rad olika förhållanden. Metoden är unik i sitt slag och kan nu användas för att utveckla designen på bärplan för exempelvis eldrivna passagerarfärjor.
Studien har genomförts i samarbete med den Rise-ägda forskningsanläggningen SSPA – en av få i sitt slag i världen – där Laura Marimon Giovannetti arbetar som forskare och projektledare. Hon har själv tävlat på elitnivå för både det brittiska och det italienska seglarlandslaget. Och är idag är forsknings- och utvecklingsrådgivare till Sveriges olympiska kommitté och det svenska landslaget – med siktet inställt på att ta laget till prispallen i OS 2024.
Banar väg för bärplan på eldrivna färjor
Laura Marimon Giovannetti ser många användningsområden för den mätmetod som forskarlaget tagit fram:
– Under America’s Cup i San Fransisco Bay 2013 var det första gången man kunde se en 20 meters segelbåt ”lära sig flyga” med bärplan i tävlingen. Och sedan dess har vi sett en enorm ökning av segelbåtar med bärplan. Med vår nya metod och kunskap kommer vi att kunna förena en rad olika områden – som marin arkitektur, materialutveckling, flygteknik och förnybar energi.
– Bärplanen ska vara så effektiva som möjligt, vilket med andra ord innebär att de ska kunna ta så mycket vikt som möjligt under så låg hastighet som möjligt, med minsta möjliga motstånd. Vårt nästa mål är att använda den här metoden i vidareutvecklingen av effektivare bärplan för framtidens färjor, säger Arash Eslamdoost.
Bärplansteknik inget nytt under solen
Även om forskarnas metod är ny, är bärplanstekniken i sig inget nytt. Den utvecklades redan under 60- och 70-talen. Men då låg fokus på att få båtar att färdas i så hög hastighet som möjligt och bärplanen bestod av stål, som är både tungt och har högre underhållskostnader. Dagens moderna bärplan är gjorda av kolfiber, ett mycket lättare och styvare material. Kolfibern kan bibehålla sin form också under hög belastning och materialet kan anpassas efter förväntad belastning. En del av forskningsprojektet gick därför ut på att till fullo förstå hur just kolfibermaterialets struktur beter sig under vatten vid en rad olika driftsförhållanden. Forskarlagets utvecklade metod i kombination med vår tids moderna teknologi banar nu väg för möjligheten att använda kolfiberbärplanen på större passagerarfartyg.
Vetenskaplig artikel:
Fluid-Structure Interaction of a Foiling Craft ( Laura Marimon Giovannetti, Ali Farousi, Fabian Ebbesson, Alois Thollot, Alex Shiri och Arash Eslamdoost)Journal of Marine Science and Engineering
Kontakt:
Arash Eslamdoost, docent i tillämpad hydrodynamik vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola, arash.eslamdoost@chalmers.se
Laura Marimon Giovannetti, forskare och teknisk projektledare, SSPA, Laura.MarimonGiovannetti@sspa.se
Det nyupptäckta coronaviruset, en släkting till SARS-CoV som orsakar covid-19, har identifierats av forskare vid Zoonosis Science Center vid Uppsala universitet. En studie, gjord på drygt 260 skogssorkar fångade runt Grimsö i Örebro län, visar att viruset är väl etablerat hos svenska skogssorkar.
– Att vi hittade det vi kallar Grimsöviruset hos 3,4 procent av sorkarna och att det fanns kvar under hela studieperioden 2015-2017, tyder på att det är utbrett och förekommer stabilt hos svenska skogssorkar, säger Åke Lundkvist, professor i virologi.
Undersöker samspelet mellan virus och värddjur
Vid Zoonosis Science Center, kartlägger forskare zoonotiska virus för en ökad förståelse runt samspelet mellan virus och värddjur. Medan coronavirusen SARS-CoV och MERS härstammar från fladdermöss, verkar säsongscoronavirus, exempelvis HCoV-OC43 och HCoV-HKU1, ha spritts till människan från gnagare som råttor, möss och sorkar.
Målet är att öka kunskapen och utveckla metoder som effektivt kan begränsa stora virusutbrott och undvika att smitta sprids från djur till människor.
Gnagare spelar en viktig roll i vad gäller överföring av infektionssjukdomar, i och med att de redan bär på ett flertal zoonotiska mikroorganismer som till exempel hantavirus och harpestbakterien. Infektionssjukdomar som kopplas till mindre däggdjur som gnagare, har senaste åren ökat drastiskt och forskning kring ekologin hos dessa värddjur är en viktig del i arbetet att förebygga framtida utbrott.
Okänt om Grimsöviruset gör människor sjuka
Skogssorken, Myodes glareolus är en av de vanligaste gnagararterna i Europa och tidigare studier har påvisat ett flertal olika coronavirus som cirkulerar hos skogssorken, bland annat i Storbritannien, Polen, Frankrike och Tyskland.
– Vilket potentiellt hot mot folkhälsan Grimsöviruset utgör är fortfarande okänt men våra observationer tillsammans med tidigare beskrivna coronavirus hos skogssork motiverar starkt en fortsatt övervakning av coronavirus hos vilda gnagare, säger Åke Lundkvist, professor vid Uppsala universitet.
Åke Lundkvist, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, ake.lundkvist@imbim.uu.se
Anishia Wasberg, doktorand vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, anishia.wasberg@imbim.uu.se
Det är den tredimensionella strukturen i ett av de stora proteinkomplexen i cellhöljet av den strålningsresistenta bakterien, som avslöjas i den nya studien från universiteten i Umeå och Cagliari. Forskarteamet har lokaliserat de komponenter som ger proteinkomplexet skyddsfunktioner och hur det är organiserat.
Proteinkomplexet med det vetenskapliga namnat S-lager deinoxanthin-bindande komplexet, SDBC, är viktigt för motståndskraften mot ultraviolett strålning.
– Grundläggande för SDBC:s avskärmande funktioner är inte bara den extraordinära aminosyrasammansättningen, utan också närvaron av metalljonerna järn och koppar och kraftfulla antioxidanter som deinoxantin, ett pigment i karotenoidfamiljen, och specifika fosfolipider, allt exklusivt för denna bakterie, säger Domenica Farci, postdoktor i Wolfgang Schröders grupp på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Proteinstruktur hos världens tuffaste bakterie, Deinococcus radiodurans
Världens tuffaste bakterie
Deinococcus radiodurans är utnämnd av Guinness Book of World Records som världens tuffaste bakterie. Som extremofil bakterie har den otroliga förmågor att stå emot torka, hög värme och den kan överleva en dos gammastrålning som är 15 000 gånger högre än den som är tillräcklig för att döda en människa, vilket gör denna bakterie unik i sitt slag.
* Extremofiler är organismer som utmärker sig på så sätt att de lever eller överlever under extrema livsförhållanden som generellt är skadliga för livet på jorden.
De största porinerna världen skådat
Forsarna, Domenica Farci och professor Dario Piano vid Cagliari universitet i Italien, visar hur SDBC-komplexet täcker hela cellytan och fungerar som en sköld mot ultraviolett strålning, men samtidigt inte förhindrar utbyte av näringsämnen med omgivande miljön för att kunna överleva. De specifika kanalproteiner som utför denna funktion kallas för poriner. Och studien visar också att och i studien framkommer det just dessa poriner är sju till tio gånger större än andra poriner som hittills varit kända.
Den nya kunskapen är viktig då de erhållna resultaten kan användas för tillämpning inom biomedicin för utveckling av nya generationens antibiotika och i nanoteknik för utveckling av nya biomaterial som kan användas inom fotonik och för produktion av biosensorer.
Domenica Farci, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, domenica.farci@umu.se
Dario Piano, Department of Life and Environmental Sciences of the University of Cagliari, Italien, dario.piano@unica.it
I en studie vid Umeå universitet har tre forskare undersökt vilken roll facklig representation på arbetsplatsen spelar för chansen att få kompetensutveckling. De har också jämfört om tillsvidareanställda har större möjlighet att få kompetensutveckling än tidsbegränsat anställda.
– Vår studie visar att tidsbegränsat anställda får tillgång till mindre kompetensutveckling än tillsvidareanställda. Detta är ett viktigt resultat, eftersom det visar hur tidsbegränsade anställningar kan förstärka ojämlikheter på arbetsmarknaden snarare än att fungera som en språngbräda till en tryggare anställning, säger forskaren Maja Adolfsson vid Umeå universitet.
Fackliga företrädare stärker kommunikationen
Forskarna kunde se att det är fördelaktigt både för tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda att ha en facklig representant närvarande på arbetsplatsen, en person som arbetstagaren kan träffa och prata med.
– Att ha möjlighet att knacka på kontorsdörren hos en arbetskamrat som är facklig representant är värdefullt för alla, oavsett typ av anställningsavtal. I artikeln menar vi att fackliga representanter stärker kommunikationen mellan arbetstagare och arbetsgivare. De kan därmed också argumentera för att utveckla kompetensen hos alla arbetstagare, oavsett typ av anställningsavtal, säger forskaren Anna Baranowska-Rataj.
Gynnar tillsvidareanställda
Forskarna undersökte också fackföreningarnas roll på nationell nivå. De kunde se att en hög facklig anslutning på nationell nivå ökade chanserna att få kompetensutveckling, men främst för tillsvidareanställda.
– Större facklig anslutning innebär större förhandlingsstyrka mot regering och andra arbetsmarknadsparter när lagar och förordningar ska ändras. Våra resultat tyder på att dessa förhandlingar tenderar att stödja tillsvidareanställda i större utsträckning än tidsbegränsat anställda, säger forskaren Anneli Lundmark.
– Detta innebär att vissa av de politiska åtgärder som fackföreningarna stöder inte är lika fördelaktiga för alla arbetstagare. Antalet fackföreningsmedlemmar har minskat i flera länder under de senaste decennierna, och därför måste vi ha en debatt om hur fackföreningarna kan arbeta för att möta de förändrade ojämlikheterna på arbetsmarknaden, fortsätter hon.
Skapar social ojämlikhet
Forskningen från Umeå universitet stöder påståendet att tidsbegränsade anställningar spelar en roll i att skapa social ojämlikhet.
– Vi oroar oss för att om vi inte börjar uppmärksamma ojämlikheter på arbetsmarknaden så kommer de att fördjupas. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation kommer att få större osäkerhet i sina arbetsliv. Och vi vet att sysselsättningsstabilitet har betydelse för många aspekter av livet, som psykisk hälsa, välbefinnande och möjligheter att bilda familj, säger Maja Adolfsson.
Hur samhället bäst förebygger terrorism, extremism och radikalisering har diskuterats flitigt under 2000-talet. Historiskt har detta hanterats av säkerhets- och underrättelsetjänster, men har i kölvattnet av flyktingkrisen 2015 breddats till att innefatta förebyggande insatser på kommunal nivå för att så tidigt som möjligt hindra att individer hamnar i extremistiska miljöer.
Forskaren Robin Andersson Malmros har undersökt hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism blev kommunernas ansvar, hur kommunerna själva beskriver fenomenet, vilka arbetssätten är och vilka aktörer som är sagda att göra vad. Han har också följt en lokal samordnare på en kommun som ansvarat att organisera arbetet.
Studien visar hur det kommunala arbetet mot radikalisering och våldsbejakande extremism i Sverige inte motiverades av politiska beslut. Snarare var det den allmänna debatten efter ett antal terrorattentat i Europa som skapade ett socialt och kulturellt tryck på kommunerna att organisera förebyggande insatser.
Stora skillnader och otydlighet
Även om detta tryck ledde till ett omfattande arbete med att ta fram kommunala handlingsplaner är det tveksamt om det bidrog till att förebygga extremism. Detta för att handlingsplanerna kan skilja sig åt stort mellan olika kommuner, men också att det är otydligt på vilket sätt de identifierade insatserna skulle kunna ha någon förebyggande effekt.
− Det finns en överhängande risk att den kommunala organiseringen i många fall enbart tjänat ett symboliskt syfte, snarare än att utgöra grunden för robusta lokala förebyggande insatser. Det har också fått en del problematiska konsekvenser, säger Robin Andersson Malmros.
Fokus på unga muslimer
Ofta har kommunerna bett yrkesgrupper som lärare, socialarbetare och fritidsledare att vara uppmärksamma på vissa beteenden och åsikter. Det är problematiskt av två skäl, menar Robin Andersson Malmros.
− Dels harmoniserar det inte med till exempel lärarnas uppdrag som går ut på att hjälpa sina elever, inte rapportera dem till polisen så att de kan övervaka dem. Dels är de här checklistorna över tecken på radikalisering väldigt vagt underbyggda och riskerar att sätta ett för stort fokus på vissa grupper, framförallt unga muslimer.
Risk för diskriminering
Robin Andersson Malmros menar att risken för diskriminering av dessa grupper är stor, men också att de som inte passar in i mallen inte upptäcks. Handlingsplanerna har till exempel ett extremt stort fokus på ungdomar, vilket inte har något empiriskt stöd.
− Om man tittar på demografin när människor går med i extremistgrupper är de ofta närmare 30, och har då lämnat skolan och fritidsgården sedan länge. Man letar efter något som i väldigt liten utsträckning existerar, säger han.
Lokala samordnare saknar mandat
Ett annat problem är att ansvaret i kommunerna ofta lagts ut på en lokal samordnare mot extremism, som sällan har några mandat att göra speciellt mycket annat än att åka runt och informera. De flesta av samordnarna är inte heller lärare eller socialarbetare, vilket gör att de ofta har en helt annan ingång än de som ska arbeta praktiskt med problemet.
− Att kommunerna jobbar förebyggande och tar fram handlingsplaner är rimligt, men frågan är om det ska göras överallt och i så fall med vilka metoder. Det handlar inte om att kommuner inte ska göra arbetet, utan om vad och hur det görs, säger Robin Andersson Malmros.
Robin Andersson Malmros, doktorand vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, robin.andersson@gu.se
Förra året kunde ett forskarlag vid Lunds universitet konstatera att strutsar är mycket känsliga för växlande temperaturer i samband med äggläggning.
Om temperaturen stiger eller sjunker fem grader eller mer från idealtemperaturen på 20 grader påverkas de långhalsade fåglarnas reproduktionsförmåga märkbart.
Betydligt färre ägg
Forskare har genom 20 års studier på 1300 strutsar i Sydafrika kunnat slå fast att honorna lade upp till 40 procent färre ägg om temperaturen varit ojämn dagarna innan äggläggning. I en ny studie har forskarna dykt ännu djupare i strutsens genetik.
– Vi upptäckte att gener som ökar värmetoleransen också minskar kyltoleransen och vice versa. Så även om strutsen kan utvecklas för att klara en varmare miljö kommer det att kosta dess förmåga att hantera kallare perioder, säger Mads Schou som är forskare vid Lunds universitet.
Måste klara växlande temperaturer
Klimatförändringarna kommer nämligen inte bara att leda till stigande medeltemperaturer. Enligt aktuella prognoser kommer temperaturerna även att variera i högre utsträckning än i dag. Djurens förmåga att klara av både varma och kalla perioder blir helt avgörande för deras möjligheter att överleva.
– Tidigare forskning på ryggradsdjur har fokuserat på de fysiologiska och beteendemässiga svaren på stigande temperaturer. Kunskapen om djurens genetiska potential att anpassa sig till fluktuerande temperaturer är därför väldigt liten, säger Mads Schou.
Svår balans
Evolutionär anpassning är full av avvägningar. En ökad kroppsstorlek hos en elefanthane ökar till exempel dess konkurrensförmåga men kräver samtidigt mer föda. Lundaforskarnas arbete visar att värme- och kyltolerans är sammanflätade i en sådan balans och om den är ett allmänt fenomen hos alla arter kommer djuren att bli mer sårbara för klimatfluktuationer än man tidigare trott.
– Vi blev till en början positivt överraskade när vi upptäckte att strutsen besitter det genetiska materialet som gör att den kan anpassa sig till både varmare och kallare temperaturer. Men det är antingen eller som gäller, säger Mads Schou.
Förutom Lunds universitet har University of Stellenbosch och Western Cape Department of Agriculture, Elsenburg deltagit i arbetet.
Mads Schou, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, mads.schou@biol.lu.se
Anna Christina Warg, mer känd som Cajsa Warg, skulle kanske kunna kallas Sveriges första kändiskock. Hon föddes i Örebro 1703 och under en stor del av sitt vuxna liv kom hon att arbeta som mamsell hos familjen Klinckowström i Stockholm.
1755 utkom hon med första upplagan av sin kokbok Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber. Kokboken kom att bli en enorm succé som gavs ut i totalt 14 upplagor; den översattes också till tyska, och dess eftermäle lever kvar än i våra dagar.
Var inte den enda kokboken
Vad dock många kanske inte vet är att Cajsa Warg var långt ifrån ensam om att vara kokboksförfattare i 1700-talets Stockholm. Flera andra kokböcker gavs ut, men ingen nådde samma framgång som Wargs, hur kom det sig?
Den frågan har Ulrica Söderlind, lektor i måltids- och restaurangvetenskap vid Umeå universitet, ställt sig. Hon har närläst Cajsa Wargs kokbok och tre andra svenska kokböcker från samma tid för att förstå mer om matlagningen i 1700-talets Sverige och vad som gjorde Wargs kokbok så speciell. Hennes studie redovisas i boken Cajsa Wargs kokkonst – Fyra gastronomer, mat, dryck och tillagning under svenskt 1700-tal.
Ur Cajsa Wargs kokbok. Bild: Ulrica Söderlind
Studerade tre konkurrenter
– Förutom Cajsa Wargs kokbok har jag studerat kokböcker skrivna av Susanna Egerin, utgiven 1733, Margareta Elzberg, utgiven 1751, och Johan Winberg utgiven 1761. Johan Winbergs matlagning var vad vi idag kanske skulle kalla ”kontinental”. Han verkade vara influerad av medelhavsländerna och använde exklusiva råvaror som parmesanost, kinesisk soja och basilikaolja. Det är möjligt att hans recept var lite för udda för att tala till de bredare folklagren under 1700-talet. De två andra kokböckerna var kortare än Cajsa Wargs, men fortfarande förhållandevis dyra. Elzberg och Egerin är också stramare och har en strängare ton än Warg. Det är en känsla av uppsträckning och givakt som riktas till de unga husfruar som ska använda böckerna, berättar Ulrica Söderlind.
Cajsa Wargs mat var komplex
Ulrica Söderlind menar att det mest unika med Cajsa Wargs matlagning var komplexiteten. Hon använde många matlagningstekniker och väldigt många importkryddor, till exempel ingefära, koriander, anis och tryffel.
– När man läser hennes recept framgår det att Cajsa Warg måste ha varit väldigt skicklig, hon måste ha fått lärt sig att laga mat från grunden redan när hon var ung. Hennes recept var också mycket korta och raka. De gav dig precis det du behövde veta, inget utöver det.
Kokt lax på en bädd av vin- och körsbärssås ur Cajsa Wargs kokbok, lagad av Ulrica Söderlind och alumnerna Emil Gredmo och Peter Stenman. Bild: Mattias Pettersson
Tar upp nymodigheten glass
I sin kokbok kombinerade också Warg folkliga recept, till exempel är hennes bok den enda som ägnar korvrätter ett helt eget kapitel, med mer moderna anrättningar. Hon är den enda av kokboksförfattarna som, motvilligt, tar upp nymodigheten glass.
– Cajsa Warg skriver i sin kokbok att det inte går att underlåta att ha recept på glass i en kokbok, men hon påpekar också att glass inte är bra för hälsan. Hon kallade glassen, som var av en sort vi idag hade kallat för sorbet, för ett ”kylande waten” och det ska nog förstås som negativt. Man ska dock komma ihåg att färskvatten var en bristvara i Stockholm på den här tiden, så det fanns en hälsoaspekt i hennes kritik. Man hade testat färskvattnet i brunnarna i Stockholm och endast en, den i Vårby gård, blev godkänd. Därför drack man mest öl, säger Ulrica Söderlind.
Bekostade sin bok själv
Ulrica Söderlind kan konstatera att Wargs kokbok var pedagogisk på så sätt att den var uppdelad i olika kategorier av recept (soppor, bakverk, fiskrecept osv). Den uppdelningen lever kvar i moderna kokböcker. Flera av de andra kokböckerna som Ulrica Söderlind närstuderat har inte samma indelning och upplevs därför som mer ostrukturerade.
– Cajsa Warg måste ha varit en målmedveten person. För även om man som hon tillhörde ett övre samhällsskikt var det inte lätt att ge ut en kokbok under 1700-talet. Till exempel vet man att hon bekostade första upplagan av sin bok själv. Många var inte heller läskunniga under den här tiden och en bok skriven av en kvinna var mycket ovanligt. Warg mötte också hård konkurrens från de andra kokboksförfattarna. Man vet inte om hon och Johan Winberg, även han en stockholmsförfattare, någonsin träffades. Men han skriver kaxigt i förordet till sin kokbok som kom ut 1761, sex år efter Cajsa Wargs, att ”Det finns ingen bra kokbok i Sverige.”
Höna lagad på Cajsa Wargs recept från 1700-talet. Bild: Mattias Pettersson
20 ägg och ”två pigga pigor”
Flera av Cajsa Wargs recept känns moderna idag. I sina tårtrecept använde hon till exempel ett grundrecept för anslag, eller tårtbotten, på samma sätt som bagerier gör idag.
– Man ska komma ihåg att man inte hade bakpulver eller bikarbonat för att göra kakan fluffig. Istället använde man ägg, och det var ett enormt jobb. Man hade självklart inte heller modern utrustning, utan man använde träskål och trävisp. Till ett anslag kunde 20 ägg behöva vispas och i andra recept från den här tiden har det även noterats att man helst skulle ha ”två pigga pigor” som visphjälp för att få till kakan, berättar Ulrica Söderlind.
Har provlagat recept
Tillsammans med alumnerna Emil Gredmo och Peter Stenman har Ulrica Söderlind realiserat ett antal recept ur Cajsa Wargs kokbok.
– Att provlaga Cajsa Wargs recept var verkligen en spännande upplevelse. Vissa recept, som lax i en sås av vin och körsbär, kändes väldigt konstigt för en modern smakpalett. Andra, till exempel bakade äpplen med kanel, gav oss direkt en julkänsla, och vi konstaterade att de lätt skulle kunna serveras på ett modernt julbord.
Man tager vad man haver
Trots att det inte finns några bevarade avbildningar av Cajsa Warg, och trots att man har begränsad kunskap om hur hon levde, lever minnet av hennes matlagning kvar än idag. Och hur var det nu, kan man hitta de bevingade orden ”Man tager vad man haver” i hennes kokbok?
– Nej, haha, tyvärr finns ingen dokumentation av att hon skulle ha uttryckt sig så, säger Ulrica Söderlind.
Text: Elin Andersson
Bok:
Cajsa Wargs kokkonst – Fyra gastronomer, mat, dryck och tillagning under svenskt 1700-tal (Universus Academic Press)
Kontakt:
Ulrica Söderlind, universitetslektor vid Institutionen för kost- och måltidsvetenskap, Umeå universitet, ulrica.soderlind@umu.se
Det är känt sedan tidigare att nervsystemet kommunicerar med immunsystemet och reglerar inflammatoriska processer i kroppen, men hur den här regleringen går till har varit oklart.
Tidigare forskning vid Karolinska institutet har visat att elektrisk stimulering av den så kallade vagusnerven i det autonoma nervsystemet kan dämpa inflammation. Sådan nervstimulering har med goda resultat använts i studier av patienter med inflammatorisk tarmsjukdom och ledgångsreumatism. Hur nervsignaler reglerar aktiva läkningsprocesser i inflammation har dock varit okänt.
Men nu har forskare studerat hur signalöverföringen mellan nerver och immunceller går till på molekylär nivå.
– Mer kunskap om dessa mekanismer behövs för att förstå och förfina de metoder med nervstimulering som nu testas i kliniska studier, säger April Caravaca, forskare vid Institutionen för medicin vid Karolinska institutet.
Läkningsprocessen blir kortare
Genom att studera celler och genetiskt modifierade möss kunde forskarna visa att elektrisk stimulering av vagusnerven vid akut inflammation förskjuter balansen mellan inflammatoriska och anti-inflammatoriska molekyler.
På så vis blir läkningsfasen kortare och inflammationen avslutas snabbare. Den elektriska stimuleringen aktiverade en särskild kemisk nervsignal och ett enzym som är viktigt för tillverkningen av de ämnen som läker inflammation.
– Inflammation och efterföljande läkningsprocess är centralt för vårt försvar mot bland annat infektioner och spelar en central roll i sjukdomar som reumatism, inflammatorisk tarmsjukdom och åderförkalkning. Våra fynd kan öppna för nya sätt att behandla sjuklig inflammation och påskynda läkning genom att aktivera nu definierade nervsignaler och signalvägar, säger Peder Olofsson.
Nätverk av signaler ska kartläggas
Forskarna planerar nu att gå vidare och mer i detalj studera hur nervaktivering reglerar läkning av inflammation.
– Vi försöker på molekylär nivå kartlägga de nätverk av nervsignaler som reglerar inflammation, och förstå hur störningar i signaleringen orsakar sjukdomar. Vi hoppas att denna kunskap ger möjlighet att bättre förstå hur inflammatoriska sjukdomar uppkommer och leder till effektivare behandlingar, säger Peder Olofsson.
Peder Olofsson, docent och specialistläkare. Institutionen för medicin vid Karolinska institutet, peder.olofsson@ki.se
– Mina analyser av marknadsföring av kosmetika visar att de traditionella idéerna om kvinnornas identiteter inte har förändrats. I annonserna är åldrandet något oönskat och som kvinna förväntas du se ung ut, säger Lame Maatla Kenalemang-Palm, doktorand inom forskarskolan Successful ageing vid Örebro universitet och nydisputerad i medie-och kommunikationsvetenskap.
I sin avhandling har hon undersökt hur annonserna i magasin som Elle och Vogue och på webben framställer och talar till äldre kvinnor. Ett exempel på marknadsföringskampanj som hon har studerat är ”Age Perfect” från L’Oréal Paris, som frontas av Hollywoodkändisar som Jane Fonda och Helen Mirren. I studien ingår också reklam från kosmetikaföretag Clinique och Clarins.
Sexistiska och åldersdiskriminerande
– Även om L’Oréal Paris-kampanjen verkar hylla äldre kvinnor och en diversifierad syn på skönhet reproducerar kampanjen också sexistiska och åldersdiskriminerande förväntningar på kvinnors utseende, säger Lame Maatla Kenalemang-Palm.
Annonserna antyder att äldre kvinnor, för att förbli synliga och attraktiva, behöver dölja märkbara tecken på åldrande. Något som går att uppnå med hjälp av anti-age-produkter.
– Det gör att ett framgångsrikt åldrande snarare får innebörden: att åldras utan att det syns.
Framställs som kvinnans fria val
I annonserna framställs de äldre kvinnorna som ett slags entreprenörer och som ansvariga för sitt eget åldrande. Det handlar om det fria valet – att som äldre kvinna välja att se yngre ut.
– På ett sätt bidrar denna typ av reklam till att kvinnor objektifierar sig själv med det fria valet och egenmakt som täckmantel, förklarar Lame Maatla Kenalemang-Palm.
Reklamen befäster även det västerländska skönhetsidealet som bygger på en viss ålder, hudfärg och klass.
– För att kunna köpa dessa anti-age-produkter behöver man också ha ekonomiska resurser. Så klass kan i allra högsta grad kopplas till ett framgångsrikt åldrande.
Positiva förändringar – också
Medierna formar en del av våra tankar och idéer kring åldrande. Och enligt Lame Maatla Kenalemang-Palm sker också en del positiva förändringar i medielandskapet. Äldre kvinnor får mer mediautrymme än förr och skildras oftare på ett positivt sätt.
– Kända äldre kvinnor som Helen Mirren i kosmetikareklam är en positiv förändring som visar ett skifte mot en mer diversifierad skönhetsstandard som inkluderar äldre modeller. Men problemet kvarstår. Vi borde egentligen fråga oss varför åldrandet framställs som ett problem för kvinnor, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
